Vänta, jag ska bara…

Patrik Engellau

Hur många gånger har man inte ropat till sina barn, när de var små, att skynda sig på för att hinna till skolan och fått ett svar som börjar med ”Vänta, jag ska bara” och slutar med något som innebär att det Privata Nöjet får företräde framför Plikten. Vi som är lite mer handlingssnabba – eller otåliga om man så vill – är rätt trötta folk som ”ska bara” i stället för att ägna sig åt vad de borde ägna sig åt, nämligen att utföra sina åligganden.

Plikter och åligganden är ofta jobbiga så det inte så konstigt att människan har en benägenhet att fly in i behagligare sysselsättningar, till exempel sammanträden med wienerbröd. Vänta, vi ska bara göra en utredning innan vi kommer till skott. Vänta, vi ska bara vila oss i form innan vi tar över regeringsmakten från Löfven-gänget.

För mig framstår svensk politik som en ”ska bara”-grej. Vi ser problemen, men går inte pang på rödbetan och börjar lösa dem, utan vi ägnar oss åt förspel och preludier som ofta får ett eget liv. Ibland blir preludierna, snarare än de problemlösande åtgärderna, själva saken och livets mening för de politiska beslutsfattarna. Vi ska bara se om vi kan komma överens med de andra allianspartierna innan vi avsätter Löfven. Äsch, det gick inte. Det är väl inte vårt fel?

Låt mig ge ett aktuellt och konkret exempel. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har som bekant beställt en förstudie om Muslimska brödraskapet av Magnus Norell och hans medarbetare. Redan där har det börjat. Vänta, vi ska skydda samhället, men först ska vi göra en förstudie. Man fattar genast att de här preludierna kommer att bli långvariga, för det hörs ju på namnet att en förstudie måste följas av en eller flera skarpa studier.

Det behövdes bara att förstudien publicerades för att preludiepianot skulle börja spela och förspelet bli grejen själv. Ett gäng islamforskare hävdade att Norell et consortes inte var tillräckligt vetenskapliga (fast man har anledning att misstänka att vad islamforskarna egentligen hängde upp sig på var att Norell-gänget inte har fullt samma förlåtande inställning till Muslimska brödraskapet som de själva). MSB blev lite panikslaget och sa att Norell och hans kompisar fick ta hela ansvaret för myndigheten tyckte ingenting samt att ”när det gäller forskning så behöver man större tydlighet och källhänvisningar”. Vänta, nästa gång ska vi se till att det finns ordentligt med fotnoter så att vi så småningom kan skydda samhället på ett korrekt sätt.

Nu blir det så allvarligt att riksdagens konstitutionsutskott, eller i varje fall dess ordförande, finner anledning att rekommendera ytterligare studier:

Konstitutionsutskottet har i riksdagen ansvaret för det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism, som en del i utskottets ansvar för politiken för att värna demokratin, och jag välkomnar att utskottet nu uttryckligen ser forskning som ett viktigt inslag i denna politik. Det har hittills bedrivits för lite – inte för mycket – forskning på detta område. Mer kunskap behövs för att vi ska kunna värdera hoten mot demokratin på rätt sätt… Det är viktigt att bredda och fördjupa den samlade kunskapen om den våldsbejakande, radikala islamismen i Sverige, eftersom den, i likhet med andra antidemokratiska ideologier, utmanar grundläggande demokratiska värderingar.

Det är något skumt med hela ansatsen och det avslöjas bland annat i eufemismen ”våldsbejakande”. Vem är inte våldsbejakande? Varje sann demokrat är tacksam att vi har en polis som kan använda våld till medborgarnas skydd. Jag själv bejakar detta potentiella våld till den grad att jag gärna skulle se kraftfullare insatser mot brottslighet. Den poäng konstitutionsutskottets ordförande vill göra är att han ogillar våld som utövas av privata intressenter. Sådant våld är brottsligt. Vad den svenska staten egentligen frågar sig är således i vilken utsträckning muslimer i kraft av sin religion är brottslingar, men det törs man inte säga, därför eufemismen.

Jag anar att de praktiska åtgärderna försvinner i framtidens töcken, ty svenska staten ”ska bara”. Vad är det man behöver veta för att börja handla? Det är väl bara att bli lite mer våldsbejakande och skicka in de polisstyrkor som behövs för att få slut på förortsbrottsligheten. Och varför behöver man forska om Muslimska brödraskapets ideologi innan man börjar skydda samhället? Det vore väl mer matnyttigt att lyssna på vad imamer säger i svenska moskéer. Om Mohamed Omar har rätt och imamerna faktiskt predikar att sharia står över svensk lag så är väl detta en uppmaning till brott så god som någon – oavsett brödraskapets åsikter.

Det går faktiskt att handla och forska på en gång. Vänta, ska bara-strategin är nog som vanligt ett sätt att skjuta jobbiga saker på framtiden.