Förbittringens tid

Patrik Engellau

När jag växte upp var jag utsatt för två starka, motsatta attityder från samhällets sida (och nu bortser jag från den påverkan som min familj utövade).

Den ena attityden var marknadens och företagens. Den har inte ändrat sig sedan dess. Redan då gjorde företagen sig trevliga för att få sälja sina produkter. Den samlade företagsamheten ville att jag skulle må bra och trivas i dess butiker. Den fjäskade för kunderna till den grad att den anpassade sina varor efter vad som tilltalade kunderna. Då som nu kunde man lätt tro att företagen kände en äkta tillgivenhet för sina kunder. Man fick passa på så att man inte blev förförd och hagalen.

Den andra attityden var statens. Staten fjäskade inte. Den krävde respekt och lydnad. Staten var en auktoritet. Lumpen var sinnebilden för den relation som staten som staten intog gentemot medborgaren. Knappt någon har uttryckt detta mer pregnant än Britt G. Hallqvist:

Översten är van vid lydnad
Han är regementets prydnad
När han ryter blir man paff
Stjärnströdd är hans axelklaff

Staten ville inte att det uppväxande släktet skulle fastna i kapitalets frestande garn så den distribuerade gratis tidningen Lyckoslanten till alla skolbarn – tidningen producerades av sparbankerna, som då för tiden tyckte att folk skulle spara för att sparbankerna skulle ha något att låna ut – där skolbarnen fick lära känna två flickor: den skötsamma och duktiga Spara och den slappa slampan Slösa.

Numera har detta ändrats i grunden. Företagen är desamma, men staten har vänt 180 grader och verkar tro att den också består av företag. Liksom företagen försöker staten nu för tiden ställa sig in hos medborgarna. I stället för att med makt och myndighet förklara för medborgarna hur de ska rätta sig och packa sig så krusar den för folket. Tydligast är detta kanske när det gäller skolor och universitet, där en formidabel omvälvning inträffat i maktrelationerna så att lärarna, som tidigare var auktoriteter, nu blivit elevernas, och i skolans fall föräldrarnas, ofta hovsamma tjänare.

(OK, det är i varje fall delvis mitt fel eftersom jag införde skolpengssystemet i Sveriges första skolpengskommun och myntade uttrycket ”kundvalsmodellen”, som numera är vedertagen benämning på olika pengsystem. Men det var aldrig meningen att auktoriteterna skulle abdikera så totalt. Att det blev så beror på en del fatala fel i genomförandet. Där skyller jag ifrån mig.)

Före 1974 hade staten ett janusansikte, ett slags dubbelnatur. Arvet efter den auktoritära och självhärskande kungamakten fanns kvar samtidigt som den mer inställsamma demokratin – skapad efter marknadens förebild och fullt ut lika lismande som företagsamheten i sin hunger efter inte pengar, men röster – gradvis flyttade fram sina positioner. Fram till 1974 års regeringsform var janusansiktet uppenbart, ty regeringen hette egentligen ”Konungen i Statsrådet” eller, förkortat, Kungl. Maj:t.

Den här utvecklingen, som för övrigt har sin motsvarighet i alla så kallade jämförbara länder – och även i det enda icke jämförbara land som jag har ett hum om, nämligen Brasilien – är väl bara att gilla och lägga till handlingarna eftersom den inte kan göras ogjord, men man kan samtidigt registrera en del besvärande effekter.

Människor som från barndomen vänjer sig, och numera i ökande utsträckning även inom kärnfamiljen, att hela tiden bli fjäskade för och aldrig behöva underkasta sig några auktoriteter utvecklar lätt en bortskämd och otacksam attityd. De anser sig ha rätt att få vad de tycker att de ska ha. När de får det behöver de inte känna eller visa någon tacksamhet. Man tackar inte när man får eller utövar sin rätt. Man skriver inte till socialförsäkringsminister Strandhäll och tackar för barnbidraget.

Om man emellertid inte får något man anser vara ens rättighet så reagerar man just som ett bortskämt barn. Man tjurar. Det kallas allmänt att bli kränkt. Att folk numera blir kränkta beror förstås inte på att regeringen inte längre benämner sig Kungl. Maj:t – utvecklingen är som sagt densamma i andra länder – men den tilltagande förbittringen följer det psykologiska mönster man skulle förvänta sig av alltmer bortskämda människor.

I den mån den internationella vågen av så kallad populism beror på förakt för eliterna stämmer det också med mönstret. Bortskämda barn som inte får vad de pekar på respekterar inte sina föräldrar utan skriker och bråkar med dem.

Ja, ja, jag tycker också att det piggar upp att eliterna får en spark i baken, men det finns som bekant ofta flera synsätt.

45 thoughts on “Förbittringens tid

  1. Bamse skriver:

    ”Populism” tycker jag är en missbrukad etikett, som man gärna klistrar på sin motståndare för att avfärda honom, för låt, ”hen”. De populistiska rörelser vi nu ser i USA och Europa är väl i mångt och mycket en naturlig, om än senkommen, reaktion mot en i skenande utomeuropeisk invandring och dess negativa följder. Våra styrandes och medias direkta lögner och dimridåer genomskådas av allt fler, vilket ger bränsle åt en naturlig och högst välkommen populism.

    Liked by 1 person

  2. Svart chorizo skriver:

    Kan rapportera från gränsen att 6 dagar av 7 så är det prao-elever som bevakar gränsen, och de dagarna är alltid en eller två körbanor helt obemannad, vilket man ser på avstånd och kan välja just den. Därutöver så är ofta prao-eleverna är av arabiskt ursprung. Så ser gränskontrollen ut.

    Liked by 5 people

    • Johan skriver:

      Påminner mig om passkontrollen på Arlanda som uteslutande verkar bemannas av första och andra generationens invandrare från Afrika, Balkan och Mellanöstern. Häromveckan vägrade passkontrollanten – en sverigejugoslav på kanske 25 år – att godta mitt nationella ID-kort (det som utfärdas av Polisen och som innehåller samma data som det svenska passet förutom födelseort) som bevis på att jag var svensk och därmed hade rätt att resa in i mitt hemland – han var bestämt tvungen att se just passet för att släppa in mig i Schengen och Sverige (reste in från Kanada). Ridå.

      Gilla

      • gmiksche skriver:

        Och som gör att man riskerar att missa sitt flyg på grund av deras totala tafatthet. För en månad sen stod jag en halvtimme i kön och ytterligare 10 minuter i själva kontrollen. Skandal är rätt ord. Eller en annan facett av att Sverige närmar sig Afrika med stora stegl.

        Liked by 1 person

  3. Bo Svensson skriver:

    Janusansiktet finns där fortfarande med den vänliga sidan mot dem som odlar sin svaghet och den barska mot dem som ännu kämpar på. – Även om ens bruttointäkter före skatt är avsevärt mindre än vad den bidragsförsörjde får utan motprestation, jagas man av fogden om man slarvar med skatten. – Och denna perversitet har varat så länge jag kan minnas. – Men inte alltid. – Förr tillämpades principen existensminimum som grundavdrag ser jag i gamla uppslagsverk.

    Det är ju i enlighet med vett och sans och normal anständighet med skattefrihet för den vars intäkter är lägre än vad som räcker för att ordna sina mänskliga rättigheter genom eget arbete. – Som dessa rättigheter definieras för intränglingarna: Centralt boende i modern lägenhet, undervisning och försörjning till valfritt antal barn, sjukvård, tandvård.

    Liked by 1 person

  4. Rolf Wasén skriver:

    Ibland får man intrycket att den gode Engellau är något av Djävulens Advokat. Alternativt en provokatör. Det här med att

    ” Om man emellertid inte får något man anser vara ens rättighet så reagerar man just som ett bortskämt barn. Man tjurar. Det kallas allmänt att bli kränkt. Att folk numera blir kränkta beror förstås inte på att regeringen inte längre benämner sig Kungl. Maj:t – utvecklingen är som sagt densamma i andra länder – men den tilltagande förbittringen följer det psykologiska mönster man skulle förvänta sig av alltmer bortskämda människor. ”

    Det avgörande är om eliten lyckas så väl som man rimligen kan begära. Annars förtjänar den inte uppskattning.

    Om de nu inte lyckas ( så väl som man rimligen kan begära ), så innebär det så allvarliga konsekvenser för så många människor, att man kanske inte bör raljera om reaktionerna. Det handlar inte om ett barn som inte får den glass barnet pekar på.

    Annars tycker jag att det är sunt att, som Engellau ofta antyder, mycket kan ses ur betydligt fler resonabla vinklar, än vi kanske är benägna att vilja tro.

    Gilla

  5. Bo Svensson skriver:

    ”skolor och universitet, där en formidabel omvälvning inträffat i maktrelationerna så att lärarna, som tidigare var auktoriteter, nu blivit elevernas, och i skolans fall föräldrarnas, ofta hovsamma tjänare.”

    PE var på rätt spår men gick inte långt nog. – Den rätta ordningen – menar jag tills något annat gjorts troligt – är att det mesta av skattefinansierad hjälp till andras barn betalas ut etappvis till vårdnadshavarna i takt med att barnet kan dokumentera inhämtat kunnande. – De summor det handlar om, är runt en miljon sammanlagt per unge.

    Med pengarna köper man undervisning på en fri marknad och på en sådan är kunden kung men undervisaren också. – Man är oförhindrad att stänga ute barn som kostar mera besvär än de ger i intäkter.

    Hela besväret för myndigheterna blir då kontrollen av barnens kunnande när de vill ha sina pengar och det måste ju gå att arbeta fram fungerande rutiner för det som är korruptionssäkrade.

    Gilla

  6. Johan Löfgren skriver:

    Idag har vi en stat utan ryggrad. Lagar och regler finns men följs lite som man känner för. Det är synd om någon, känslorna tar över och det hela blir irrationellt. Det har gått så långt att terrorister kan återvända fritt och bli premierade för sina upptåg. När galenskapen påtalas replikerar ansvarig minister ungefär att det som skett har skett. Inget ansvar ska utkrävas och skattepengar ska fortsätta göda terroristen. En sådan stat är inget för Sverige.

    Liked by 1 person

  7. Christer Carlstedt skriver:

    Uttrycket ”eliterna” är en aning svepande för min smak. Ungefär som att jag skulle acceptera att vissa kategorier av medborgare utgör en elit. Det gör jag inte.

    Det talas om politisk elit, medial elit och företagselit. Säkerligen finns det fler om man vill fortsätta dissektionen.

    Om man går till grundlagen så säger den att all makt utgår från folket. Det betyder, i vart fall i min tolkning, att den så kallade politiska eliten varken är mer eller mindre än personer som är anställda av folket för att utföra vissa gemensamma sysslor. Det här kan de vara mer eller mindre väl skickade för. De kan nog betraktas som en elit i den meningen att de med tiden vet hur slipstenen skall dras, lika väl som att en svarvare kan vara mer eller mindre bra på sin syssla.

    Den mediala ”eliten”, har genom sin plattform en position där de kan nå och möjligen påverka många människor. Elitskapet har de dock avsagt sig i samma stund som de accepterar ekonomiska bidrag från den politiska eliten för sin existens. Denna så kallade elit kan således inte utföra sitt uppdrag av egen kraft. Vad är den då värd? Den sitter ju de facto i knät på den politiska eliten. Ingen hund som inte är rabiessmittad biter den som föder den.

    Företagandets eller den ekonomiska eliten kan vi lämna därhän, då den kan vara värd en egen mässa.

    Den politiska eliten har alltså av folket fått ett uppdrag att utföra. På en kombination av önskemål från folket och egen påhittighet har det här uppdraget utökats allt mer.
    ”Om vi får litet mer av era pengar, så skall vi fixa detta och detta också”.
    De här tänkta tilläggsuppdragen bruka presenteras vart fjärde år i det som kallas valmanifest.
    Jo, men det låter ju trevligt, sade folket. Så OK.
    Politikerna sätter sedan igång med det utökade uppdraget.
    På löpande räkning!

    Så småningom visar det sig att några i folket inte är odelat glada åt konsekvenserna av det avtal man ingått i samband med valet. Man tycker sig ha blivit lurad på konfekten.
    Faktum är ju att man ingått ett riktigt skitavtal, där man inte ens kan häva avtalet, ty man har faktiskt under resans gång avsvurit sig rätten att sparka sina anställda politiker hur illa de än anses sköta sina uppdrag.

    Nu skall man kanske inte vara alldeles förvånad om det knorras i leden.

    Vi kom överens om att det skulle levereras en viss mängd sjukvård av viss kvalitet. Det görs inte längre.

    Vi kom överens om att polisen skulle hålla buset borta från gatorna. Det görs inte längre.

    Vi kom överens om att vi skulle ha ett försvar för hela landet. Det har vi inte längre.

    Pengarna räcker ju inte till allt säger politikerna. Vissa grundlagsförändringar (som folket aldrig fått presenterade för folkomröstning ens) har medfört kostnadsökningar inom vissa sektorer.

    Jag tycker inte att det är särdeles märkligt att folk nu börjar ”kasta skit” på den politiska eliten och se på dem med samma förakt som man tidigare betraktade oseriösa hästhandlare.

    Liked by 4 people

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Nja visst ligger det en del i Patriks resonemang men glasklart är det, speciellt vill jag kommentera följande:

    ”Populism beror på bortskämda barn som visar förakt för eliterna”, jag tror det är tvärtom, populism (som egentligen är fel ord) har uppstått eftersom ”vanliga människor” med sunda värderingar känner sig utnyttjade av ett system som premierar bortskämda.

    Att bli kränkt har blivit en stor business. Affärsmodellen bygger på att olika särintressen får sina ”rättigheter” specade och att en uppsjö av olika organ sedan certifierar och utbildar och att man anställer ansvariga och specialister som ska se till att lagstadgade kraven från särintressen efterlevs. Vad jag vill säga är att det handlar inte enbart om förändringar på det personliga planet utan det finns en apparat i form av media, politiker, olika organisationer med ekonomiska intressen etc som driver på.

    Liked by 3 people

    • cmmk10 skriver:

      Kan bara instämma!

      När mina skattepengar används till skadestånd till någon kränkt person som inte vill ta i hand, eller kräver att få arbeta iklädd säck, då vill jag inte längre vara med.

      Liked by 1 person

  9. oppti skriver:

    Eliten innefattar väl ännu oxå media.
    Expressens höga svansföring har nu konkurrens från Fri media . Då avslöjas ett och annat som inte precis står på förstasidan av Expressen idag.

    Gilla

    • Gert B. skriver:

      Till exempel den sorgliga historien om den uppburna, före detta ledarskribenten, som nu har totalhavererat och likt ett troll i solsken spruckit. E. E. Information kan inhämtas enbart på s.k. alternativa mediesajter.

      Gilla

  10. RD skriver:

    Det är kört, Sveriges har inte en chans. Demokratin kan inte längre rädda detta land, tyvärr. Det är bara att åka med.
    ”Tv-kanalen jämför Sverige med Nordkorea”
    ”Dale Hurd hävdar att de svenskar som har en kritiks hållning gentemot Islam och invandring utsetts för ett förtyck likt det Nordkoreas regim utsätter sin befolkning för.
    ”Sverige kan jämföras med andra länder som har försökt skapa perfekta samhällen, som Nordkorea och Sovjetunionen”, säger Hurd.
    Han medger att man antagligen inte kommer bli skjuten som meningsmotståndare mot regimen blir i Nordkorea, men att de som inte håller med om den gängse bilden av hur samhället ska möta invandringen, kommer att få det väldigt svårt.

    Dale Hurd som på plats i Malmö har intervjuat den öppet islam-kritiska journalisten Ingrid Carlqvist, för sitt reportage, beskriver också Sverige som ett land med ”en Stalinist-liknande atmosfär”.
    Han förutspår också att Sverige på sikt kommer bli ett ”u-land”. Dales kollega och programledaren för CBN:s ”700 Club” säger att han är chockad efter reportaget och konstaterar att man tydligen ”kan dödas av politisk korrekthet””
    https://www.gp.se/nyheter/världen/tv-kanalen-jämför-sverige-med-nordkorea-1.183082

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      Demografin är väl det enda som i längden verkligen betyder någonting. I en civilisation är det en ohämmad kraft. Något som bl a Erdogan, Ghadaffi och ANC förstått.

      ”Förvandlingen av Sverige och dess folk går allt snabbare. Enligt nya siffror från SCB är nu 37 procent av befolkningen i åldrarna 0-44 av utländsk bakgrund.
      2002 låg motsvarande andel på 26 procent, vilket innebär att ifall samma takt som under de senaste 14 åren fortsätter kommer etniska svenskar att vara i minoritet till 2034 – och om de senaste fyra årens takt hålls uppe kommer detta ske ännu tidigare.”

      Liked by 3 people

  11. Johan Nylund skriver:

    Det blir allt tydligare att vi som haft förmånen att växa upp och leva i Sverige det senaste halvseklet, fått uppleva en extraordinär tidsepok av välstånd, fred, harmoni och ekonomisk utveckling. Eftersom vi inte känt till något annat har vi förutsatt att det vi sett som utveckling av samhället ska fortsätta i tangentens riktning under överskådlig tid.
    Det är naturligtvis inte en naturlag utan framstår nu snarare, i ett vidare perspektiv, som en parentes i historien.
    När vi nu börjar skönja att vi står inför scenarier som vi inte upplevt tidigare och kanske inte heller förstår, blir vi frustrerade. Det hjälper inte att ropa på politikerna och förvänta sig att de ska ställa allt tillrätta. Så kan vi fortsätta där vi var förut.
    Så kommer det tyvärr inte att bli. Åtminstone inte på åtskilliga år. Det förefaller som den närmaste framtiden kommer att präglas av en dragkamp mellan globalister och konservativa krafter och länder, där Sverige officiellt placerat sig i extremposition i globalisternas stall. EU är en globalistorganisation men frågan är om den kommer kunna hålla ihop under de slitningar som är att vänta eller om en reformation framtvingas.
    Så länge EU i sin nuvarande form är i drift tror jag att vi kan förvänta oss att makten i Sverige med alla medel kommer att klänga sig fast vid globalistagendan. Om inte en EU-kritisk allians får egen majoritet. Vem vet, kanske skapas nya allianser i närområdet framöver.
    Frågan är hur vi som medborgare ska förhålla oss till det som sker. Vad är det för Sverige vi vill lämna över till barn och barnbarn och hur kan vi påverka utöver att gå till valurnorna.
    Tiden går…

    Liked by 2 people

  12. Jaxel skriver:

    Näraliggande är också, förutom ansvaret för sig själv alltså, också ansvaret för nära och kära om dessa behöver omvårdnad eller kommer i annan nöd. Även här förutsätts att det offentliga självklart skall träda in. Inte de nära och kära.

    Denna attityd är problematisk. Inte för att jag vet riktigt vad man skall göra åt det. Skall det offentligas stöd var behovsprövat? Skulle det bara utgå om det inte funnes några nära som kan förväntas träda in. Jag skulle ha klart svårt för det alternativet. Icke desto mindre är dagens mentalitet eller kalla det moral minst sagt problematisk. Systemet bäddar för en ansvarslöshet – som dessutom sopas under mattan eftersom den inte längre är synlig. De gamla föräldrarna eller motsvarande finns ju på ett ”hem”.

    Detta mentalitet tar sig också allt vidare uttryck. Det är en typisk svensk åsikt (se valresultat) att vi kan ta emot ett mycket stort antal ensamkommande barn. Den genomsnittlige svensken kan på detta sätt känna sig både godhjärtat, generös och ansvarstagande – utan att egentligen ta något ansvar eller visa någon generositet i form av någon uppoffring. De är alltid någon annan – det offentliga – som i praktiken får ta ansvaret.

    Typiskt även att Önnevall kan känna sig som en mycket ansvarstagande person genom att smuggla in ett barn i landet och sedan lämna över ansvaret för barnet på någon annan. (Jag kan förstås ha fel i sak här. Han kanske verkligen har tagit ansvar och tagit hand om det. Tagit ett föräldraansvar genom att adoptera barnet. Det vore i så fall värt respekt. Fast det verkar inte troligt. Gissningsvis har det offentliga fått överta ansvaret, medan Önnevall inhöstar beröm för sitt s k ansvarstagande.)

    Liked by 1 person

  13. MartinA skriver:

    Såna groteska argument. Så politikerna konfiskerar över hälften av ekonomin för att köpa sig politiska klienter för öka sin makt. Och de som inte tackar för dessa övergrepp är otacksam och populist? Haha, jadu, undrar vem det är som fått sitt perspektiv skadat här. PE framstår i väldigt mycket som eliternas härold. Ofta lyckas han dölja det men grundattityden är där.
    Jag har personligen inget emot hierarki men en aristorkrati måste vara något att ha, inte det tjuvpack som befolkar övre medelklassen och uppåt.

    Gilla

  14. Hortensia skriver:

    Här är en välriktad spark i baken från välkände Jan Tullberg, författare och docent i företagsekonomi:

    ”Hur ska man få ansvariga politiker att leva upp till det ansvar de formellt ålagts och påtagit sig? I ansvaret ligger att inte bara att i efterhand agera genom att avskeda en underhuggare, utan att agera snabbt när ett problem uppstår, ja helst vidta preventiva åtgärder som förhindrar att det alls går fel. Ansvarsutkrävande är en viktig del i strukturen med incitament. Alla kommer då inte till himlen, utan en del hamnar i helvetet. Detta kräver inte bara hårda nypor av beslutsfattare utan hårda nypor mot beslutsfattare. Frågan är om personerna med det politiska ansvaret klarar av sina jobb? Det finns en viss skillnad mellan ideal och realitet.”

    http://www.friatider.se/landet-d-r-ingen-tar-ansvar

    Personligen, Patrik, är jag mest förbittrad över, att som svensk kvinna ha fått njuta av självklar rörelsefrihet i ett enastående tryggt, hyperciviliserat samhälle, men nu – enkom till följd av vidrigt vanvettiga och vämjeligt folkföraktande, stötande massinvandringsaktivistiska, politiska övergrepp – tvingas anpassa mig till en helt igenom importerad, vettlöst våldsam och sanslöst barbarisk kriminalitet, som smutsar ner och sliter sönder hela landet, när den – underlättad av vansinniga kommunplaceringar med bibehållet låg, närmast obefintlig, polisnärvaro – invasivt sprider sig ända ut till minsta lilla idylliska Bullerby och hemsöker dess värnlösa befolkning.

    Många svenskar torde vara beredda att tillfälligt dra åt svångremmen, för att återfå friheten att tryggt kunna vistas på sina egna gator, torg, bibliotek, badhus, elljusspår, skolor och sjukhus.

    Liked by 10 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Problemet med att nu växla till en (föregivet) cynisk inställning till politiken är att den socialdemokratiska politik vi dras med inte alls uppkom som en försäljningsschlager där folk fick det folk ville ha, utan var en i allra högsta grad ideologisk och idealistiskt driven politik.

      Denna senkomna växling hjälper inte, erbjuder ingen lösning, eftersom den är så närsynt och inte ser till närhistorien av hur vi hamnade där vi nu är. Den är nära besläktad med den farliga och antagligen mycket utbredda föreställningen att svenskarna minsann, tack vare sin höga moral, inte missbrukade systemen på den gamla goda tiden när de byggdes upp. Tror f-n att de inte gjorde, eftersom den (i) inte kunde missbrukas så lätt som idag och (ii) inte var ens i närheten av att vara så omfattande som de nu är, framförallt de helt nya och delvis inte ens demokratiskt beslutade utvidgningar som riktas specifikt bara till okontrollerat invandrade. Om staten skulle erbjuda advokathjälp med att bedraga välfärdsstaten så mycket det bara går, så skulle förstås svenskarna använda denna lika flitigt som de som i dagsläget faktiskt erbjuds detta understöd! Välfärdsstatsnostalig är i högsta grad missriktad. Men ingen har vunnit val i Sverige på att propagera för gratis advokattjänster för okontrollerat invandrade! Det narrativet stämmer inte. Det har gjorts i smyg. Det har gjort i enlighet med en dold, och ännu okänd, agenda.

      Alltså antagligen dock något idealistiskt.

      Liked by 2 people

  15. Rolf Wasén skriver:

    Ibland får man intrycket att den gode Engellau är något av Djävulens Advokat. Alternativt en ”provokatör” i syfte att få fart och fler infallsvinklar på debatten.

    Det här med att:

    ” Om man emellertid inte får något man anser vara ens rättighet så reagerar man just som ett bortskämt barn. Man tjurar. Det kallas allmänt att bli kränkt. Att folk numera blir kränkta beror förstås inte på att regeringen inte längre benämner sig Kungl. Maj:t – utvecklingen är som sagt densamma i andra länder – men den tilltagande förbittringen följer det psykologiska mönster man skulle förvänta sig av alltmer bortskämda människor. ”

    Det avgörande är om eliten lyckas så väl som man rimligen kan begära. Annars förtjänar den inte uppskattning.

    Om de nu inte lyckas (så väl som man rimligen kan begära), så innebär det så allvarliga konsekvenser för så många människor, att man kanske inte bör raljera om reaktionerna. Det handlar inte om ett barn som inte får den glass barnet pekar på.

    Annars tycker jag att det är sunt att, som Engellau ofta antyder, mycket kan ses ur betydligt fler rimliga vinklar, än vi kanske är benägna att vilja tro. Åsiktsperspektivet är kanske vidare än vad vi tror.

    Liked by 1 person

  16. albertodcastro skriver:

    Dagens SvD Näringsliv, sid 20: ”Nyligen blev Marta svensk medborgare, men hon kommer att fortsätta spela för Brasilien. – Det känns väldigt skönt. Jag har bott i Sverige länge och jag trivs jättebra i landet. Jag brukar säga att Sverige är mitt andra hem.”. Så lågt att det svenska medborgarskapet reducerats: till ett alternativt medborgarskap, ett fejk medborgarskap som inte kostar nåt och som inte ställer några krav. Men som är bra att ha, mycket bra…

    Liked by 1 person

    • cmmk10 skriver:

      Då hen har sin svenska fru här så antar jag att hen nödgas vara här. Antagligen är det enklare att leva i ett sådant förhållande här än i Brasilien?

      Utgår ifrån att det är frågan om dubbla medborgarskap.

      Gilla

  17. Björn skriver:

    Vi som fått uppleva 50-60-talen, med de oändliga möjligheter till personlig utveckling, utbildning och jobb för ALLA som fanns då, kan inte göra annat än sörja idag! Så otroligt mycket har gått snett sen 70-talets början och framöver! Det var då ”Flummet” och ”vänstertänket” började ta fart! I skolan t.ex, skulle inte längre lärarna vara auktoriteter, utan eleverna och deras ”råd” skulle ha sista ordet! Kriminella var det synd om, så lägre straff och ”vård” blev lösningen! Brottsoffren fick i princip skylla sig själva! Det lagstiftades också om att mångkultur skulle införas i Sverige! Att alla världens folk, med sina olika kulturer och religioner, skulle berika det annars så ”torftiga” svenska ”utbudet”, var visionen! Med facit i hand kan man konstatera, att nog har Sverige blivit ”mångkulturellt” alltid! Undrar ändå, om de som låg/ligger bakom utvecklingen, är nöjda med ”resultatet”……?

    Liked by 3 people

  18. Bo Divander skriver:

    Populistvågen stöter förnärvarande mot vågbrytare, som Österrike och Nederländerna. Och Skottland! Kanske upplever vi en ny tid i Europa, när tanken om gemenskap över nationsgränserna får en nystart. Ska bli intressant att se hur populär den Europapositive presidentkandidaten Macron verkligen är i första presidentvalsomgången i Frankrike.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      ”Populistvågen stöter […] mot vågbrytare som Österrike” — Hallå!

      I Österrike fick en s.k. populist just 50% av rösterna i presidentvalet vid högt valdeltagande! Det betyder sociologiskt att alla tabun är brutna för minst 20% av valmanskåren som INTE redan avser rösta på ”populisterna” i nästa val! Det har blivit fullkomligt omöjligt att smeta dynga på det ”populistiska” partiet och dess anhängare, så som på högst odemokratiskt manér sker i de flesta andra västeuropéiska länder. Vågbrytaren ligger under djupt vatten, smulad i små, små stycken.

      Det s.k. populistpartiet, som redan en gång suttit i förbundsregeringen, leder klart före alla andra sedan flera år i opinionsundersökningarna. Det sitter i flera delstatsregeringar. Båda de f.d. folkpartierna har anpassat sina program på ett sätt som skulle få dem at framstå som högerextremister i Sverige. Hans Niessl, socialdemokrat, regerar tillsammans med FPÖ i Burgenland och driver sitt parti i ”populistisk” riktning. Den förre försvarsministern, Klug, fick avgå för att han var för mjuk mot de illegala spontaninvandrarna. Samma öde drabbade de förre förbundskanslern Faymann efter det att han gått med på att bygga en mur vid den södra gränsen för att stoppa de illegala spontaninvandrarna. Utrikesministern Sebastian Kurz från det katolska f.d. folkpartiet driver inte bara de två f.d. folkpartierna utan hela EU framför sig och lyckades bl.a. egenhändigt stänga Balkanrouten, vilket är den sanna anledningen till att inte en miljon lycksökare kom fram till Sverige förra året. Han är så ”populistisk” att han har blivit det huvudsakliga angreppsmålet för H.C. Strache, det ”populistiska” partiets ledare. Här tävlas öppet i ”populism”! I Wien förlorade de regerande socialdemokratiska och grönkommunistiska partierna så många röster i förra valet att de bara med nöd och näppe kunde hålla sig kvar vid makten. Men nästa gång är utgången given. Borgmästaren Häupl planerar redan sin reträtt. I ett kommundistrikt, det elfte, som domineras av österrikiska arbetare, vann ”populisterna” majoritet; i två var det mycket nära. Så ser verkligheten ut. ”Populismen” är den ledande politiska kraften i Österrike. De kommer till makten snabbare än du hinner säga ”Jörg Haider”.

      I Holland är bilden en liknande: Wilders vann 5 mandat, en ökning med 33%. Rutte kunde tack vare en desperat ”populistisk” mobilisering mot demogogen i Ankara och hans anhang begränsa sina förluster och behålla den relativa majoriteten, medan hans socialdemokratiska koalitionspartner med eller mindre förintades. Har någon hört om några hårdhänta polisinsatser efter valet? Valets vinnare var ett nykommunistiskt parti och tre högerpartier. Så ser verkligheten ut.

      Öppna ögonen! Muslimskt våld dödar och lemlästar oss dagligen. Muslimska terrorattacker som dagens är bara toppen på isberget, för det muslimska våldet pågår oavbrutet hela tiden. Nykommunistiska (”postmoderna”) dogma sliter samtidigt vårt samhälles själva grundvalar, inklusive vårt språk, våra familjer, vår skola och vår demokrati, i stycken. Är du i denna kamp S:t Bernard eller fra Dolcino? Luther eller Müntzer? Populist eller kättare?

      Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Populistvågen byter skepnad. Rutte begränsade sitt partis nederlag – som firades som seger i PK-media – genom att ta upp Wilders mantel. I Österrike har PK-kandidaten vunnit en knapp seger genom att hans stödtrupper snyltat på FPÖs immigrationspolitik. Vi upplever en ny tid i så måtto att PK-partierna lägger om sin strategi åt det populistiska hållet. PK-media hjälper till genom att flytta vikten from vad som sägs till vem som sägs. Det blir inte särskilt trovärdigt i längden. Macron är karriärpositiv, vad han i övrigt står för kommer sig att visa. Han kommer att stå för allt som gagnar hans kandidatur, det enda man kan vara säker på.

      Liked by 1 person

  19. Björn skriver:

    Att jag använder citattecken runt ”mångkulturellt”, är för att det egentligen inte stämmer! Sanningen är snarare att Sverige är på väg att bli/har redan blivit mer monokulturellt än nånsin tidigare, med ”hjälp” av snart två miljoner muslimer!

    Gilla

  20. Mats Hellspong skriver:

    Nja, det är inte Lennart Hellsing utan Britt G. Hallqvist som du citerar, Patrik.

    Och strofen lyder så här:

    Översten är van vid lydnad
    han är regementets prydnad
    när han ryter blir man paff
    Stjärnströdd är hans axelklaff

    Liked by 1 person

  21. Sixten Johansson skriver:

    Man måste skilja mellan roll och person. Sverige har kvar det mesta av de formella hierarkier och den infrastruktur som behövs för att ett samhälle ska fungera. Men på personsidan ser vi i offentligheten ytterst få vuxet och kompetent tänkande och agerande. Få kan fylla sin auktoritetsrolls kostym. Nästan hela etablissemanget och kanske en majoritet av befolkningen verkar tänka och agera som barn. De är barn av en samhällsutveckling och ett egalitärt tvångstänkande, som har lett till utplåning av hierarkier och kompetenskrav, likriktning, narcissism och kollektivistiskt mobbvälde.

    Sverige är som en jättestor fabrikshall, där så många urusla om- och tillbyggnader har gjorts och så mycket onödigt och farligt gods har körts in att golv, väggar och tak redan sviktar. Ännu hålls samhällsbygget uppe av stödpelare och bärande väggar från äldre tider, men de är svårt rötskadade under den giftiga rödgrönblåa besvärjelsefärg, som i decennier har sprutats på alla balkar och detaljer, fria ytor och maskinerier och t o m på trotjänarnas verktyg.

    Är det möjligt och klokt att ideellt rekrytera och finansiera ett lag av byggmästare och snickare och försöka renovera de friska delarna av samhällskroppen i sista stund, trots att larmande skockar av ”elitens” bortskämda vuxenbarn kastar sten och gör allt för att sabotera? Finns det tillräckligt många barnskötare för att hålla dem i schack och försöka göra folk av dem?

    Eller har rötan gått så djupt även i de bärande strukturerna att snickarlärlingarna hellre bör fortsätta att förkovra sig i byggteknik några år och vänta tills hela hallen har rasat? Ingen vet. Båda alternativen har fog för sig. Ekonomer har skrivit att USA och Europa borde ha låtit bankväsendet krascha år 2008 i stället för att fortsätta hålla ett ruttet system under armarna genom att mata in ännu mer av det som orsakade krisen – och att nästa krasch därför kommer att bli mycket värre.

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror att man måste försöka att rädda systemet och se om man kan lyckas övertyga tillräckligt många om åtgärdernas nödvändighet. Kanske kommer man inte ens till makten, utan hindras av nykommunistbarnen. Kanske hindras man i utförandet. Först då är det läge att evakuera och låta skiten falla samman. Då har man räddat sitt liv i Solons anda. Så agerar Jordan Peterson och Donald Trump. Kanske Theresa May? Alternativet är att inte ha ett liv, utan bara vänta på döden.

      Min fråga är om det finns någon i Sverige som försöker. Om det finns någon som har ett liv. SD? MED? Personvalspartiet? Springare? Halvdussinet ledarskribenter? På allvar? En sådan som Thomas Gür tycker på Facebook att det är viktigare att fisförnämt docerande kritisera Peter Springares ordval än att entydigt ta hans ställning i sak. Det placerar honom i samma intellektuella klass som den där polislåtsaschefen som delar ut armband för att underlätta för buset genom att markera lämpliga brottsoffer. Mesarnas riksförbund. Är det det bästa vi har?

      När man är på väg att förlora en kamp på grund av att man hela tiden håller sig till regler som motståndaren missaktar, så är det inte läge att fortsätta att betona vikten av att hålla sig till dessa i och för sig kanske utmärkt vackra regler. Irrationalitet kan definieras som att upprepat använda en metod som visat sig inte fungera. Irrationalitet är att vänta på döden.

      Gilla

  22. Joakim skriver:

    ”Ja, ja, jag tycker också att det piggar upp att eliterna får en spark i baken, men det finns som bekant ofta flera synsätt.”

    Ja, det gör det verkligen. Bortsett från att staten inte ska skämma bort oss – när är det angeläget att visa den respekt och lydnad? Vi är överbeskattade och överreglerade, ska man visa respekt och lydnad då? Ska man visa respekt och lydnad när staten inskränker våra liv med komplett godtyckliga morallagar? Ska man visa respekt och lydnad när staten rent ut sagt hånar och mobbar vanligt folk? Ska man visa respekt och lydnad när man inte ens får bryta sig ur tillsammans med likasinnade för att skapa ett mer lokalt förankrat samhälle? Är det rentav okej att hata staten om man som jag är anarkokapitalist? Dina frågeställningar öppnar för många olika spår.

    Gilla

  23. Janne skriver:

    Grundproblemet är massinvandringen och multikulturen.

    Resurserna är som sagt begränsade,därför går det inte att ha öppna gränser och samtidigt upprätthålla ett generöst välfärdssystem.

    Stäng gränsen och satsa på de svenska, infödda medborgarna,som finansierar välfärdssystemet och som tidigare generationer svenskar med möda har byggt upp.

    Att försörja andra länders medborgare är inte svenska medborgares skyldighet.

    Gilla

  24. Staffan Persson skriver:

    Det här resonemanget innehåller intressanta synpunkter . Visst finns en känsla av ”entitlement”, om man så vill bortskämdhet, hos den västerländska medelklassen. (se bif. artikel för närmare utveckling). Vi är vana vid att se WASP-kulturen som en spjutspets, men den är kanske i början av dekadens. Brexit och valet av Trump kommer möjligen att visa sig ha varit självskott i foten. Den dynamiska framtiden kommer att handla om Ostasien och Subsaharan Africa. Det som varit bäst med USA är att de stått som garanter för världsfreden (med få undantag), men nu är man uppenbarligen på väg att avveckla även den rollen. Sveriges problem, som artikeln huvudsakligen handlar om, måste ses i detta stora perspektiv. ”Kleinstaaterei” är ingen lösning i dag, däremot nya marknader och multinationellt samarbete.

    https://www.svd.se/amerikansk-dystopi

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s