Embarras de richesse

Patrik Engellau

Titeln betyder ”rikedomens besvär”. Fattigdomens besvär är välkända sedan årtusenden. Mänskligheten har bittra erfarenheter av svält, sjukdom, krig och död i fattigdomens fotspår. Men rikedomens besvär, vad är det? Om vi bortser från spleen – den individuella miljardärens melankoli – så tror jag att överflödets dilemma framför allt manifesterar sig på samhällsnivå. Underligt nog verkar vi vara bättre på att producera ett överflöd än att konsumera det på ett värdigt sätt. Det är ymnighetens kval.

Låt mig ge ett exempel. Om man kliver upp till sista högsta etaget på Maslows behovstrappa står det ”självförverkligande” eller något ditåt, ofta med förklaringar som ”moral, kreativitet, spontanitet, problemlösning” etc. Det är sådant vi således förväntas hålla på med när vi har tid och pengar så det räcker.

Man skulle i så fall förvänta sig att ett land som Sverige vore fullt med poeter och andra slags skönandar, till exempel att det stod tavelmålare med stafflier i stället för romska tiggare i gathörnen. Men verkligheten antyder att vi hellre försörjer tiggare än tavelmålare.

Jag tror emellertid inte att problemet är att det råder större efterfrågan på tiggare än på tavelmålare. Problemet är att det finns nästan hur många potentiella romska tiggare som helst, men väldigt få bra konstnärer. Gud gör bara något dussin konstnärliga genier (om man räknar in alla sorter från tonsättare till poeter och skulptörer) per årskohort. När staten försöker leka Gud och gynnar de sköna konsterna med ökade anslag för att få fram fler konstnärssnillen så misslyckas detta kapitalt. Vi får bara mer dålig konst och obegriplig litteratur.

Detta är rikedomens dilemma. Vi kan inte hitta på några bra sätt att göra av med pengarna. Vad gör vi i stället då? Ja, de antika egyptierna byggde pyramider med sitt ekonomiska överskott, Brasilien byggde barockkyrkor och Frankrike slott. Sveriges motsvarighet är det välfärdsindustriella komplexet. Vi använder vårt överskott, som kanske motsvarar fyrtio procent av bruttonationalprodukten till att ta hand om folk.

Det som är unikt med den svenska modellen är att vi vill koncentrera vårt omhändertagande nit till att nästan endast omfatta dem på botten av samhällspyramiden. I andra samhällen har man valt att rikta omsorgen mot folk i toppen av pyramiden, se exempelvis Downton Abbey och andra skildringar av det viktorianska England.

Men så alltså inte i Sverige. Den svenska modellen har därför erbjudit utmaningar som saknats på andra ställen. Det första problemet är ungefär som det där med konstnärerna. I det svenska naturtillståndet har Gud inte skapat tillräckligt många bidrags- och omhändertagandekandidater för att det välfärdsindustriella komplexet skulle kunna spendera så mycket som fyrtio BNP-procent på att ta hand om dem.

För sin egen välfärd har det välfärdsindustriella komplexet därför tvingats att skapa nya svaga grupper i syfte att säkerställa ett tillräckligt flöde av klienter. Metoderna är legio. En är att inrätta nya sociala diagnoser, typ ”motoriskt utanförskap” för barn som inte är så bra i gymnastik och att sedan kräva specialinsatser för just detta särskilda behov. En annan metod är att införa nya pedagogiska teorier enligt vilka skolbarn inte behöver disciplineras och lära sig något så att de garanterat tillbakabildar all eventuellt medfödd anställningsbarhet och i stället blir livslånga klienter hos komplexet. En tredje metod är att importera klienter från Mellanöstern och Afrikas horn. Dessa importerade klienter är särskild värdefulla för komplexet eftersom de till skillnad från de infödda klienterna ofta är multibehövande. Till exempel kanske de inte bara behöver bostad och försörjning, utan också nya tänder och svenskundervisning.

På det viset har det svenska välfärdsundret utvecklats. Men välfärdsundret består inte bara av Försäkringskassan, Migrationsverket och ett stort antal socialsekreterare, utan har också sina ideologiproducerande instanser, exempelvis Södertörns högskola och en rad sociologiska och pedagogiska institutioner på allehanda andra högre lärosäten. Där utvecklas teorier som allihop går ut på att den svage ska sättas i centrum och förmås att bejaka och vidareutveckla sin svaghet i stället för att ta sig i kragen.

Till exempel kan man efter internationell förebild arbeta med begreppet ”kulturell appropriering”. Utgångspunkten är den som noggrant måste inskärpas i varje klient, nämligen att det finns en strikt hierarkisk ordning i samhället. Syftet med att inpränta detta i klienten är att han därmed inser att han är förtryckt och att han har rätt att kräva saker av sitt värdsamhälle varvid komplexet måste få mer makt och pengar så att kraven kan tillgodoses.

Hierarki finns även bland kulturerna. Vissa står högre än andra. Den vita västerländska, exempelvis, står högre än den svarta afrikanska. Nu kommer poängen: de lägre stående kulturerna får anamma idéer, beteenden och vanor från de högre, medan motsatsen ofta inte är tillåten. Turbanen, till exempel, var ursprungligen ett plagg för afrikanska kvinnor och en afrikan har därför anledning att bli kränkt om en vit kvinna – kanske till och med på ett foto i en modetidning! – bär turban. Turbanstölden är ett exempel på kulturell appropriering.

Med hjälp av sådana teorier kan komplexet inskärpa sina klienters identitet som klienter. Just därför kallas det identitetspolitik.

40 thoughts on “Embarras de richesse

  1. JAN BENGTSSON skriver:

    Vi har ju lite fattigpensionärer, som vi kan hjälpa istället?

    Men kräver ju ej lika stora personella resurser i form av genusvetare mm…

    Utbilda lite gymnastiklärare o slöjdlärare istället!

    Liked by 2 people

  2. Anders skriver:

    Jag tycker att vi ska hävda vår exklusiva rätt till vår kultur och att araber och afrikaner inte får använda något som västerlandet tagit fram. Då skulle dessa människor vara tillbaka på 1500-talet (afrikanerna på stenåldern) och problemen med överbefolkning vara lösta. Och någon större migration skulle det nog heller inte bli fråga om. Se där, lösningen på våra problem!

    Liked by 4 people

  3. Erik skriver:

    Det är intressant med hur man vill bli betraktad.

    För den som invandrat till Sverige från typ MENA eller Afrika är det oerhört viktigt att få bli betraktad som ‘svensk’.

    Hur ofta hör vi kanadensare, japaner eller spanjorer beklaga sig över att de kanske fortfarande betraktas och omnämns som just kanadensare, japaner eller spanjorer även när de bott i Sverige i decennier?

    Liked by 3 people

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Lustigt nog verkar det INTE vara så i våra kära ”mångkulturella” förorter, där ”svensk” snarare är ett skällsord efter vad jag hört och man snarare benhårt hävdar sin ursprungliga kultur — därtill starkt uppmuntrad av svensk lagstiftning.

      Det enda man vill ha av oss svennar är våra skattepengar, varav kanske en femtedel av varje hundralapp går åt till försörjning och annat omhändertagande av dessa ”nya svenskar”.

      Är detta numera det översta trappsteget i Maslows ”behovstrappa” — alltså det nya självförverkligandet — att varje dag kunna se vilken nytta våra skattepengar gör för välbefinnandet hos dessa våra kära ”kulturberikare”?

      Liked by 3 people

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Men det är ju våra egna journalister och politiker som driver fram detta eviga tjat, där man sätter ordet ”svensken” framför alla som inte kommer härifrån. Jag har grubblat mycket över VARFÖR, och kan inte komma på något annat svar än att det är det ekonomistiska. Politikerna vill ha in fler skattebetalare så att de kan bygga ännu mera och hålla igång hjulen åt bankerna och börsen.

      Liked by 1 person

      • Hovs-svartaste-hallar skriver:

        Har inget med pengar att göra utan är rent politiskt-ideologiskt;
        Vänstern har fått för sig att mångkultur ”berikar” oss (riksdagsbeslutat 1975) — och att detta strider helt mot verkligheten vägrar man erkänna.

        Därför måste verkligheten förfalskas för att man tillsvidare ska kunna upprätthålla lögnen.

        Liked by 2 people

  4. Anna Kristina skriver:

    Många gånger kan vårt eget samhälles komplexitet skymma sikten. Vi ser inte skogen för bara träd.

    Ett bra sätt kan då vara att ge sig ut på upptäcksfärd för att spåra de mer grundläggande mänskliga behoven – även utanför Maslows mer individorienterade behovstrappa – att söka olika minsta gemensamma nämnare som årtusenden och årmiljoner av finslipad evolutionär hårdkodning lämnat efter sig i mänsklighetens mer sociala DNA och psykologi.

    Ett grovt scenario av det Patrik tar upp idag skulle då kunna se ut så här;

    I Sverige lever vi i ett extremt individualistiskt präglat samhälle. Men människan är likväl en social varelse med behov som enbart andra människor kan möta upp och besvara. Många, om inte de flesta av hennes behov, relaterar till just andra människor.

    I ett materialistiskt samhälle som vårt, sjunger vi individualismens lovsång. En sång om egen frihet och oberoende. Vi tenderar då att ersätta mänskliga och sociala behov med materiell konsumtion. Det materiella får i hög utsträckning bli ett substitut för bristande mellanmänskliga relationer, fast vi mer sällan tänker så.

    Stora delar av familjegemenskapen och den utvidgade släkten med grannar, har sedan länge monterats ned, och lämnat en gemenskapens hålrum efter sig. Men våra sociala behov kvarstår.

    De sociala behoven söker sig då andra vägar, utan att egen frihet och individualism hotas. Den hittas då mer i en periferi, på exempelvis olika arbetsplatser. Lösningen för den utbredda alienationen blir då lätt en gödning av en omhändertagandeindustri, den Patrik benämner det Välfärdsindustiella komplexet. I den kan då egna sociala behov, hos en yrkesarbetande professioner, speglas och få viss tillfredsställelse.

    Den extremt sekulariserade och individualistiska människan har inte alls lyckats frigöra sig från årmiljoner av social hårdkodning. Ensamhet i materiellt överflöd har inte förmått frigöra henne från årtusenden av evolutionär socialt DNA.

    Det vi nu ser är hur dessa sociala behov till stora delar lämnat familjen, släkten och klanen, för att i stället återuppstå, frodas och prunka inom det Välfärdsindustriella komplexet. Vi har byggt upp en omhändertagandeindusti som fyller den alienerade människans stora sociala behov, dem individualismen tappat bort längs vägen. Individualismens anorektiska sociala miljö göder i dag det Välfärdsindustiella komplexet. Och blir på så sätt ett substitut för egen tappad intimitet och social tillhörighet.

    Liked by 2 people

  5. uppstigersolen skriver:

    Du är fantastisk Patrik. Att bara komma på detta. Det är ju självklart, men därför måste det uppenbaras för oss som ännu inte kommit på det.

    Liked by 2 people

  6. RD skriver:

    Vad ska man säga? ”Vår” riskdag, sedan decennier väl medveten om utvecklingen, gör precis allt som står i deras makt för att underblåsa utvecklingen. Migranten är medlet, kalifatet är målet. Världens slappaste asyl-lagar kombineras med världens slappaste medborgarskapslagar, där det enda som krävs för att via valbåset upprätta ett kalifat är att man reser hit, uppger valfritt namn och ålder, bor här som bidragstagare i 4 år –> sen kommer medborgarskapet och med det kan man leva ut sina sharia-ambitioner via den lagstiftande församlingen.

    ”Vår” riksdag är den i särklass största fiende svenska folket mött sedan tidernas begynnelse. Vem ska rädda den vindpinade svensken undan sina gapskrattande plågoandar? Ingen. Det är nya tider –> nya väljare utmejslar nu rikets framtid, och där ingår inte svensken.
    PS: Mitt förakt för ”vår” riksdag är avgrundsdjupt.

    Liked by 7 people

  7. Anders F1 skriver:

    Är det verkligen 40 %? 40! Lagom vore omkring fem. Svenskt lagom.

    Sköt dig. Arbeta och gör rätt för dig. Ligg inte andra till last. Var snäll mot den svage. Ärlighet varar längst. (Säg det till en asylsökande som ljuger om sitt ursprung och ålder.)

    Härlighet varar längst, är dock det senaste i dokusåpaegokändisparadiset.

    Liked by 2 people

  8. Bo Svensson skriver:

    Det finns ingen annan trovärdig förklaring till mordbrännarpolitiken än en illvillig konspiration. – Jag har slutat leta.

    Någon tycker väldigt illa om oss och är fast beslutna att med de medel de har till sitt förfogande dra ner vår civilisation i skiten för gott.

    Liked by 1 person

  9. MartinA skriver:

    Det finns inget ”vi” i sverige. Och mycket av det ”vi” som används i artikeln syftar på den lilla grupp ondskefulla och illvilliga människor som utgör etablissemanget i sverige. Det extremt ogenomtänkt, eller möjligen bedrägliga, användandet av ordet ”vi” i artikeln gjorde artikeln oläslig.

    Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Får erkänna att jag bara läste första tredjedelen eller första halvan av artikeln. ”Vi” användandet var så vämjeligt att jag inte tyckt det var meningsfullt att läsa mer av xxxxxx.

      Liked by 1 person

  10. Miss Tro skriver:

    Svenska fattigpensionärer borde söka asyl i sitt eget land och därigenom få tillgång till all omsorg och gratis tandvård som det är de utländska utbölingarna förunnat.

    Liked by 5 people

  11. MS skriver:

    SVTs vinklade nyheter är ett annat irritationsmoment i tillvaron, häromdagen blev vi triumferande upplysta om att 244 000 invandrare kommit i arbete de senaste åren. Arbete ändrades dock snabbt till sysselsatta i det fortsatta reportaget.
    För inrikesfödda har det inte skett någon ökning alls av sysselsättningen. Till stor del beror detta på att det var de inrikesfödda som drabbades hårdast efter finanskrisen. Bara under ett år försvann 111.000 jobb för denna grupp och det var först förra året som de inrikesfödda har kommit upp på samma nivå som före krisen…”
    ”SVTs siffor är omöjliga att tolka när de aldrig talar om att antal invandrare som inte arbetar men måste försörjas växte med ännu mer, med 249 tusen. Tillskottet av sysselsatta har varit mindre än tillskottet av de som måste försörjas. Dessutom är många sysselsatta inte riktiga jobb utan åtgärder eller någon som jobbar en timme i veckan.”
    …Enligt Tino Sanadaji, nationalekonomen.

    Liked by 2 people

    • Hedvig skriver:

      @ MS 28 mars, 2017 kl 13:58

      Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö, skriver i dagens SVT Opinion en debattartikel, där han påtalar den skeva bild som SVT ger av den bristande integrationen på arbetsmarknaden.

      http://www.svt.se/opinion/svt-visar-en-skev-bild-av-integrationen-pa-arbetsmarknaden

      Ulf Johansson, SVT:s programchef och ansvarige utgivare för bland annat Aktuellt protesterar och hävdar att professor Hammarstedt har fel.

      http://www.svt.se/opinion/bilden-av-sysselsattningen-ar-inte-svart-eller-vit

      Liked by 1 person

    • Erik skriver:

      När SVT/Rapport for med osanning i själva löpet, vid introduktionen av kvällssändningens innehåll, stängde jag av.

      Redaktionen har tydligen bestämt sig för att anlägga en ”politiskt korrekt moteld” via en extremt vinklad ”sanning”.

      SVT gräver sin egen grav när de vill föra människor bakom ljuset. DN och Aftonbladet har jag redan slutat läsa. SvD hänger på gärsgården.

      Etablerade medias journalister vill tydligen att arbetsmarknaden för dem skall krympa.

      Gilla

    • MartinA skriver:

      Det är meningslöst att diskutera med ondska. Ondska saknar intresse för verklighet. Ondska saknar ärlighet. Ondska söker endast makt och manipualtion till vilket pris som helst. Ondska kan aldrig omvändas eller resoneras med. Den kan endast kringgås eller förgöras.

      Liked by 1 person

  12. Anna Kristina skriver:

    Vid sidan om Patriks beskrivna Välfärdsindustiella komplex finns flera andra saker att ta tag i, i Patriks innehållsrika text i dag, och som är väl värda att lyftas fram.

    Makten och kontrollen över resurser är ofta förenade. Maktens människor vill påfallande ofta bygga monument över sig själva och bli ihågkomna även efter döden. Och det optimala då är att förena världslig makt med religiös överhöghet. Högre, mer och bättre kan inte makten själv demonstreras. Det är då vi får våra pyramider, Uppsala högar och stora katedraler.

    I de mer sekulariserade samhällena blir uttrycken mer modesta och ytliga, kanske även lite svulstiga. För i en demokrati finns sällan makt koncentrerad på ett fåtal händer. Men behovet till manifestation återfinns likväl. Att sätta historiska avtryck vill många. Men de får då mer profana uttryck. Vi får då alla våra inomhusarenor och byggnader som Malmös Turning Torso.

    Att lågbetalda tjänare, rentav slavar, servilt kan fås att serva de rika skapar aldrig några högresta obelisker eller monoliter. Ingen makt vill samlas runt sitt utnyttjande av mänsklig sårbarhet och svaghet. Att tjäna de rika och makten ger ingen plats i historien, varken för fattig eller rik, enbart populära TV-serier som Downton Abbey.

    Och att tjäna konsten i mer elitistiska termer kräver alltid en prestationer långt utöver det vanliga. Att nå de högsta konstnärliga höjderna förvandlas då till en exklusivitetens arena och uppvisning, inför en beundrande publik.

    Den ligger långt från eget kluddande och mer falska toner – från egna stapplande men dock skapande steg. Där inte resultatet skall visas upp inför en publik. Där framgång enbart mäts gentemot den man var i går. Och räknas i personliga små, små ynkliga steg. Att man utvecklas i sitt eget inre, långt från en publik och en offentlighetens ljus.

    Det elitistiska prestationerna måste skiljas från det mer vardagligt enkla – de vars belöning ligger i egna små framsteg, som sker i tysthet och i det fördolda.

    De sköna konsterna som offentlig prestation lever därför parallellt med den lilla människans mer gömda personliga liv, vars egen inre njutning och lust utgör själva belöningen.

    Liked by 2 people

  13. Ulrika skriver:

    Vore intressant om Patrick kunde förklara pensionssystemet i Sverige. Hur kommer det sig att i Sverige av alla länder finns sk fattigpensionärer? Har de inte betalt in tillräckligt när de jobbade eller sparat till ett sk ”nest egg”? Babyboomarna tex i USA lär inte ha sparat tillräckligt och kommer att få det tuft nu när alltfler går i pension.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Arbetsgivaravgift/egenavgift är den andel av bruttolönen som är ägnad att täcka arbetskraftens försörjning när den är overksam och inte har några arbetsinkomster.

      Dessa pengar kunde utan någon som helst olägenhet sättas in på de verksammas individuella trygghetskonton med samma begränsningar för uttag som gäller nu.

      Man kunde då spara in det mesta av kontrollen eftersom fuskaren bara lurade sig själv: Ju mera ledigt man tar i onödan, desto mindre pengar har man kvar till senare och desto fattigare får man det som pensionär.

      Gilla

    • Tanten_2 skriver:

      Sveriges system har ju betraktats som väldigt stabilt, vi har infört balanseringen och kan låta bromsen slå till när samhällsekonomin går dåligt. Vi kan alltså låta de med statlig pension ta smällen för dålig börsutveckling och stor arbetslöshet Såvitt jag vet har inget annat socialförsäkringssystem någon inbyggd broms beroende på samhällsutvecklingen.

      Om någon tjänar över 28000(tak?) så tillgodoräknas inte ålderspensionsavgift över denna gräns utan de pengarna går direkt in i statskassan, dvs vi låter inte ens de pengarna vara kvar i pensionssystemet. Rent principiellt borde det väl då vara så att om 28000 är taket och om en person tjänar 0 kr i månaden vartannat år och 56000 i månaden vartannat år kommer pensionen att baseras på en månadsinkomst på 14000. Beloppet som tillförs statskassan tror jag ligger runt 20 miljarder. 2007 var det 23 procent av männen och 8,1 procent av kvinnorna som tjänat lika mycket som eller mer än intjänandetaket.

      Det har ju bl a påpekats att pensionssystemet med invandring blir mer stabilt, orsaken var att medelinkomsten sänks p g a att de invandrade har en lägre medelinkomst än övrig befolkning, vilket då säkert påverkar allas pension!

      Grunddragen i systemet tror jag är att de pensionsavgifter som de som arbetar betalar in används till utbetalningar till dagens pensionärer
      Tillgångarna i pensionssystemet= AP-fonderna och framtida avgifter som beräknas betalas in i systemet.
      Skulderna = framtida pensioner till befintliga och kommande pensionärer.
      Om tillgångar/skulder > 1 kvarstår pensionsrätternas värde.
      Om tillgångar/skulder < 1 sänks värdet på intjänade pensionsrätter och man får inte ut den intjänade pensionen, dvs bromsen slår till.
      Vilken ränta kalkylen är gjord med har jag inte hittat någon uppgift om. Självklart finns många andra parametrar i beräkningen.
      Premiepensionssystemet ligger utanför ovanstående.

      Gilla

  14. Sixten Johansson skriver:

    Den svenska samhällskroppen och -hierarkin ser väl ut så här:

    De som sköter näringslivets produktiva del, infrastrukturen och samhällsmaskineriet befinner sig som utanför samhället, osynliga under sin arbetstid. Hela verksamheten förutsätts fungera som av sig själv och ingår bara i samhällsmedvetandet när något krånglar och irriterar.

    Samhällsmedvetandet förkroppsligas av den feminiserade brahmankasten (stavningen ”braman” är bannlyst, ”brahen” övervägs). Detta högsta prästerskap ser sig som en elit, likställer sig med samhället och kallar sig ”vi” när det passar. En del av brahmanerna ruvar och kläcker lagar och fördelar efter eget skön överskottet som skapas i den osynliga produktionssfären. Resten av brahmanerna producerar ideologi i form av utsöndringar som oupphörligt sipprar, droppar, dimper ner till de underliggande kasterna. Brahmanernas yttersta mål är att hela samhällsrummet ska fyllas av dessa utsöndringar och resultatet ska lyckliggöra hela universum.

    Närmast under brahmankasten finns den stora massans kast. Brahmanerna strävar efter att skapa och forma en massa som är färggrann på ytan, men där varje enhet är likvärdig, könlöst mjuk och lätthanterlig inuti och utanpå. Sedd på håll blir massan grå.

    Under den gråa massan finns den nya underklassens kast, de nyanlända och mera ankomna, de inlockade och omhuldade exotiska inslagen på evig golvnivå. Från vindsvåningar och predikstolar älskar brahmanerna att allerdånigst blicka ner på all spännande mångfald. De bjuder och besvärjer att underklassen måtte integrera sig i den gråa folkkasten, flätas in i massan så att krull, hårfärg och huvudbonader uppifrån beskådade ska bilda en regnbågsgrann palett. I inkluderingens namn överväger brahmanerna att lagstifta om kvoter och fördelning av färgade huvuddukar åt alla, så att världens TV-team kan filma en i godhet förenad, alla och envar famnande kast. I likvärdighetens heliga namn fiskar brahmanerna även upp välartade och fotogeniska identitetsexemplar ur underkasterna.

    Källarkasten utgörs av de onda, de utstötta, de hädiska, kättarna, avfällingarna, de evigt förbannade, de osaliga orosandarna, de Annorlunda, avvikarna, de lågpannade asen, de mångfalt istiska, de fobiska, fientliga, resistenta, okunniga, de X-sajtsläsande, de pissrännigt kommenterande, de felstavande, bonnläppiga, apokalyptiska, de ovärdiga, oberörbara, oinkluderbara, olikvärdiga undermänniskorna.

    Liked by 2 people

  15. SD skriver:

    Med Fredrik Reinfeldt i spetsen tog Sverige på sig dumstruten och försatte vårt land i närmast en undantagssituation.

    Alltför sent drogs det i handbromsen och den fria rörligheten upphörde även om våra politiska partier inte är ense om hur vi skall förhålla oss till invandring i dess olika schatteringar.

    En sak är säker, vi kommer som land att få leva med stora negativa ekonomiska och andra konsekvenser under generationer framöver. Vi har bland annat sett en mycket negativ bieffekt av vår invandringspolitik, nämligen ökat grovt våld, kvinnokränkningar, annan kriminalitet och terrorism. Vi översköljdes av för oss främmande kulturer och då inte minst den islamistiska. Man kommer osökt att tänka på Samuel Huntingtons läsvärda bok ”The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order”.

    http://samtiden.nu/2017/03/klang-och-jubel-eller-gravol-eu/

    Liked by 1 person

  16. gubbeligo5 skriver:

    Individualism är en dålig term då det kan lura oss att tro att Sverige till sin karaktär ger individen en ärlig chans att utveckla sin särart. Om Sverige är något så är det kollektivistiskt och konformistiskt. Allmän konsensus måste råda annars riskeras utanförskap och stämplar, etiketter och fördömanden för de med en avvikande uppfattning eller livsstil.

    Individualism innebär istället ”frihet från ansvar” över det egna livet. Barn kastar man in på dagis från ett års ålder, gamla mamma skickas till äldrevården och syskonen får gå till socialkontoret om det kniper och de råkar illa ut. När mamma stressar igång ungarna på morgonen och skjutsar dem iväg till förskolan, stressar de själva iväg till en annan förskola för att där ta hand om andras ungar.

    Därför fortgår detta komplex utan synligt slut. Pengar, dvs skatterna, snurrar runt i systemet och organisationen växer alldeles av sig själv när hela tiden nya kunder pumpas in i systemet.

    Slutet, om det kommer, innebär att den ena halvan av organisationen föder fler än hälften av den andra. Pengarna kommer långsamt att sina, men det kommer att ta åtskilliga år. De som tror att det slutar med en krasch behöver alltså inte oroa sig.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s