Vad är sanning?

Patrik Engellau

Troligen har tänkare i alla tider besvärats av att man liksom aldrig kommer fram till någon slutgiltig sanning. Det beror på att världen är ett kaos och att varje teori människan gör sig för få tillräcklig ordning för meningsfullt handlande är ofullständig och felbar. Så är det till och med inom den mest sanningssökande och empiriorienterade tankefältet av alla, nämligen naturvetenskapen. Isaac Newtons formuleringar av fysikens lagar gällde som högsta sanning under några hundra år. Sedan bestämde sig människan för att skicka ut saker i rymden och då behövdes nya fysiska lagar (som Albert Einstein lägligt nog redan hade kommit på).

Helst skulle man vilja ha helt oomkullrunkeliga, eviga sanningar, ungefär som arkivmetern i Paris. Det är typiskt – och kanske ett bevis för att det jag säger är nästan sant – att arkivmetern efter ett tag inte kändes säker nog och därför år 1960 ersattes av något som hade med våglängder av isotopen krypton-86 att göra. Kryptonmetern fick härska i 23 år varefter metern i stället definieras utifrån ljusets hastighet. Om man inte kan hitta en hållbar sanning ens inom naturvetenskapen, hur ska man då kunna komma fram till något stabilt i de mjukare tankegrenarna?

Om jag fattat Platon rätt var redan han generad över att inte kunna hitta hållfasta och beständiga sanningar i sinnevärlden. Han löste sitt problem genom att hitta på att de trygga och varaktiga föreställningar han saknade inte fanns i sinnevärlden, men väl i idévärlden. Bakom alla existerande grisar fanns grisens oföränderliga och storslagna idé och likadant med alla existerande hus, tacktal, stenar, näsor och matematiska formler. Jag vet inte om jag tycker att det var en briljant lösning eller ett billigt trick.

En som nog gillade Platons infall var sociologen Max Weber som uppfann begreppet ”idealtyp” varmed han menade en samhällsföreteelse som kanske aldrig existerat, men som ändå underlättar förståelsen av samhällena som till exempel när han konstruerade tre rena idealtyper för legitim samhällsdominans, nämligen genom karismatiskt, traditionellt eller lagbundet styre.

Som Platon (och kanske Weber) så ock postmodernisterna, och därmed har jag kommit till ämnet. Postmodernisterna har också hittat på en lösning, fast en annan än Platons och definitivt ett billigt trick. Postmodernisterna säger att eftersom det inte finns någon slutgiltig sanning så finns det ingen sanning alls vilket gör att alla påstådda sanningar är lika sanna och lika mycket värda.

Det är så enfaldigt att man kippar efter andan. Det är ungefär som att säga att eftersom man inte vet hur högt en höjdhoppare slutgiltigt kan hoppa så är alla hittills genomförda hopp lika höga eller i varje fall lika mycket värda. Eller som att säga ett eftersom vi inte har några slutgiltiga fysikaliska teorier så kan man lika gärna programmera månraketerna efter Newtons teorier.

Postmodernisterna har inte fattat att det finns komparativ även om det saknas superlativ. Sanningarna är som adjektivet ”få”. Hur komparerar du det? Få, färre, färst? Postmodernisterna har inte förstått att sanningarna sinsemellan kan rangordnas efter användbarhet. Det vi kallar sant är det som skänker störst praktisk nytta. Det finns sannare om än inte sannast.

Inom fysiken kan vi mäta vad som ger mest praktiskt nytta och därför sätts Einsteins teorier högre än Newtons (i de fall de kommer i konflikt med varandra). Inom de mjuka tyckarämnena, postmodernisternas normala tillhåll, är det mindre tydligt vad som erbjuder mest praktiskt nytta. Vi kan ta ett exempel: stavning och grammatik. En postmodernist skulle kunna argumentera att sådant där bara är sociala konventioner, en ann är så god som en ann och därför får man stava och bygga meningar lite som man vill. Jag vågar påstå att det är mest praktiskt om alla stavar och bygger meningar på ungefär samma sätt. Postmodernisternas synsätt skapar bara förvirring och missförstånd och representerar därför en underlägsen sanning.

39 thoughts on “Vad är sanning?

  1. Anne-Hedvig skriver:

    Patrik –
    Siste avsnitt om staving i din artikkel. I Norge har vi Språkrådet som driver en slags ‘stave-postmodernisme’ – en uendelig mengde valgfrie former der ”alt er like bra”, og som kan kombineres på utallige måter.
    Tre språkmennesker skrev nylig i VG om dette, at vi må få en fastere norm med definitive regler.
    De nevner flere eksempler – bl.a. en setning som med alle varianter kan skrives på 221.184 forskjellige måter!! Det er jo galskap. Alt flyter i en nærmest total valgfrihet, og gjør skoleelever fortvilet. Ikke underlig at nordmenn staver i hytt og pine!

    Liked by 1 person

  2. Bo Svensson skriver:

    För bedömning av läget i samhället gör jag som Platon. – Jag bedömer det i relation till en tänkt ideal ordning som skulle fungera generellt. – En som jag har snickrat på i decennier redan och nu är rätt nöjd med.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Regler för migration: Globalt visum består i bevis på en ekonomisk garant som ställer upp med kostnadstäckning för vad den resande kan komma att förorsaka. – Resande som påträffas utan visum hänvisas till bevakad enklav intill flygplats, varifrån det är fritt att ta sig tillbaka hem eller till tillräckligt avlägsen destination. – Betraktar man sig som flykting, är det UNHCR som har ansvar för ens välbefinnande och organisationen förser vi med de resurser vi är beredda att ägna ändamålet flyktinghjälp.

      Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Skatt: Skatt skall vara som en klubbavgift man betalar för förmåner man bjuds på som medlem och rätt nära detta idealtillstånd kommer man om man som individuell skattebetalare ges makten att fördela sina pengar över de av de folkvalda godkända ändamålen. – Under förutsättning att de folkvalda avstår från egna maktambitioner och är nöjda med att den relevanta folkviljan får råda.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Denna ordning öppnar för att släppa ut produktionen av de skattefinansierade tjänsterna i den friska ekonomin där det inte behövs någon annan styrning än vår bedömning av tjänsternas kvalité och angelägenhetsgrad.

        Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Beskattning med enbart fördelaktiga styreffekter: Avgifter för oönskad miljöpåverkan på nivåer ägnade att begränsa problemen till det acceptabla. – Markanvändningsskatt relaterad till skyddsklass och exploateringsgrad ägnad att säkra ekosystemens fullödiga fortbestånd. – Tidsrelaterad beskattning med innebörden att inkomsterna fram till skattefridagen är skatt, – men med existensminimum som grundavdrag – alternativt att man betalar sin skatt i form av samhällstjänst under samma tid mot existensminimum.

      Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Det där med ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet kan ju också tillämpas för att skapa incitament för redligt beteende genom försäkringsbolagens differentiering av ens försäkringspremier i relation till ens bedömda brottsbenägenhet. – Man fick då en legal bas för att samla det oförsäkringsbara kriminella riskklientelet i egna kvarter där de var hänvisade till att vara otrevliga mot varandra.

      Gilla

  3. Johan Löfgren skriver:

    Postmoderna är vi bara då det gäller områden som vi inte är så värst intresserade av. Jesus Kristus är exempelvis min sanning med stort S. Här är jag konservativ och låter mig inte rubbas. Ärkebiskopen däremot tycks vara postmodern och har en slags flexibel uppfattning med slagsida åt vänster. Hon representerar just en underlägsen sanning.

    Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    Postmodernism borde i stället omtalas som nykommunism, för det är vad det är. Teorin är inte till för att uppnå sanningen, utan för att uppnå makten över samhället. Nykommunismen måste tagas på allvar, men inte som den framförs som en filosofi, för det är den inte, utan som den aggressiv-destruktiva maktideologi den är. Parallellerna till islam är uppenbara och oroväckande i både uppbyggnad och metodik. Och båda tror att de kan gynna den andra för att till slut själv segra över alla och uppnå primitivt världsherravälde.

    https://philpapers.org/archive/SHATVO-2.pdf

    Liked by 1 person

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Huvudet på spiken ja — postmodernismens verkliga syfte är att skapa förvirring, och genom smart utnyttjande av denna förvirring kapa åt sig makten. Postmodernismen angriper nämligen just de värderingar som tillsammans utgör samhällets fundament, och har därmed samma syfte som anarkisten Tobias Hübinette (anställd på Södertörns högskola — ja var ska sleven vara om inte i grytan!)

      Citat:
      ”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”

      http://sv.metapedia.org/w/Tobias_H%C3%BCbinette

      Hur detta förstörelsearbete fungerar i praktiken kan vi dagligen se exempel på.

      Liked by 1 person

      • Lasse Forss skriver:

        Tobias Hübinette fick nyligen några miljoner kronor i forskningsanslag för någonting. När man läser ditt citat så kan man ju verkligen fråga sig hur de som beviljar anslagen är funtade.

        Gilla

  5. Anna Kristina skriver:

    Trevligt när Partik tar upp det riktigt stora frågorna. Min orientering genom ”verklighetens landskap” ser ut så här;

    Fysikens verklighet;
    Vi kan enbart komma åt och registrera det som interagerar. Som på något sätt mynnar ut i en händelse. Vi kan pressa naturen att avslöja sådana händelser via allt kraftfullare partikelacceleratorer. Men alla verktygen har sina egna begränsningar. I det storskaliga, som går bortom universums ”början och slut”, återstår mest spekulationer. Man kan grubbla om olika naturlagar och om många eller oändligt antal universa. Vi faller ändå kort, och får hålla till godo med det vi kommer åt, både i mikro- och makrovärlden. Att vi inte vet, eller kan veta allt, torde däremot vara säkert, och därför stämma till viss ödmjukhet. Ingen vet till exempel vad mörk energi och mörk materia egentligen utgörs av.

    Biologins verklighet;
    Evolutionen handlat mycket om statistik. Genom ett böljande rörligt urvalslandskap modelleras olika arter fram. Likt en rullande kula i ett böljande rörligt landskap väljs en väg.. Kulan själv har förmåga att ”minnas” och bevara vissa delar av vägen via DNA.

    Någonstans längs evolutionens väg uppstod möjligheten att organismer även kunde uppleva. Materia kunde börja känna. En fantastisk händelse. Vi kallar det för att få ett medvetande. Detta medvetande kunde då ta in, processa och agera i sin omgivning.

    Sinnesorgan är givare som hämtar in information från omgivningen. Överallt där vi hittat sinnesorgan och nervsystem kan vi förvänta oss att ett medvetande finns. Insektsvärlden är till exempel överfull av olika nervsystem och sinnesorgan.

    Varje djurart har då, via evolutionen, byggt upp sin egen funktionella upplevda ”verklighet”. Det betyder att biologiska verkligheter i sig utgörs av evolutionära anpassningar, och då blir sinsemellan olika. Människans verklighet utgör då endast en av tusentals andra. Getingen har sin, delfinen sin, och människan sin.

    Kultur;
    Vi föds med en potential. Via minnen och glömska mejslas en personlig väg fram. Den är och blir individuellt miljöbetingad. Delas dessa erfarenheter av många, som man interagerar med, kan man börja tala om kultur. En slags statistiska likheter utmejslade i samverkan.

    Värderingslandskap;
    Att leva är att ständigt välja. Alla organismer lever i ett värderingslandskap. De manifesterar sig delvis som känslor. Alla djurarter är fångade i sin evolutionära nisch, anpassad och utvecklad efter egna levnadsomständigheter. Biologisk och individuell verklighet präglas därför ytterst av samma mångfald vi kroppsligen och individuellt finner i allt djurliv, som arter, och i personliga väg och erfarenhet, via levnad.

    Religion;
    Människan har alltid sökt svaren på de stora frågorna. Ingen kultur har någonsin undvikit dem. Hur skulle en person och en kultur någonsin kunna ställa sig likgiltig inför födelsel, död och sjukdom?

    Människa vill även kunna påverka. Riter och tro växte då samman. Dessa företeelser har alltid följt människan som reflekterande varelse. Att sedan dessa kan resultera i många tusentals olika trossystem leder långt bortom denna text.

    Socialvetenskaperna;
    De vilar ytterst på mycket ostabilt gungfly, uppbyggt av olika statistiska samband. De liknar en yta där kunskap om djupet egentligen saknas. Dessa vetenskaper präglas därför av extremt stor okunskap.

    Liked by 2 people

  6. JAN BENGTSSON skriver:

    Det finns inga absoluta sanningar längre.

    Enbart NARRAtiv!

    Min sanning…
    Fake News i många fall.

    En tillrättalagd bild, där delar av fakta medvetet döljs!

    Inte lögner i sig, men berättar bara delar av sanningen!

    Så agerar våra Publish Service media,
    numera Maktens megafoner!

    Den som sätter Agendan, har övertaget!

    Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      -”Det finns inga absoluta sanningar längre.”

      Kom att tänka på att det då i gengäld inte heller kan finnas några säkra lögner, enl. det resonemanget.
      Då är ju allt PK-tal om fake news nonsens. Det finns inga fake news eftersom det inte finns absoluta sanningar och då inte heller motsatsen.

      Ändå haglar ju anklagelserna om fake news från PK-etablisemanget.
      En absolut paradox.
      Om inga sanningar kan definieras, kan inte heller några absoluta lögner utpekas.

      Liked by 1 person

  7. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, för ditt idoga sanningssökande i oändligt vindlande åsiktskorridorer i mänsklighetens samlade arkiv.

    Måhända avancerat hårklyveri, men gränsen mellan en underlägsen sanning och ren osanning torde vara hårfin.

    Gilla

  8. Fredde skriver:

    Underlägsen sanning men den härskande, jag blir allt mer medveten om att i vår tid så är det flesta omedvetna marionetter i postmodernismens händer. Det är ur föraktet mot en underliggande bättre sanning som vänstern och vänsterliberaler finner sin kraft. Det är därför alla politiker i Sverige (utom SD) och alla journalister (utom de på alternativmedia) kan ha så många motsägelser i huvudet samtidigt. Ett exempel ges idag på DGS, försvarsbudgeten och migrationsverkets kostnader. Eller den massiva ökningen av sexualbrott, man finner en marginalsanning som kan förklara en mindre del, anmälningsbenägenhet och ändrade mätmetoder, men eftersom man inte söker sanningen så går man inte vidar och undrar HUR stor andel av ökningarna som beror av dessa faktorer, så klart kvantifierbart, om man vill. Ingen frågar och ingen behöver svara. Lägger man istället en graf över invandringen över tid ovanpå en av sexualbrottens ökning så är samvariationen extremt hög.

    Jag tror tyvärr inte att detta kan justeras inom sitt eget system. Vi lever i det postmoderna systemet som endast kan ändras genom ett sammanbrott. Detta system rymmer att vi lägger mer på ytterligare invandring av folk som hotar vår existens och sätt att leva, det rymmer att vi lägger långt mer på detta än vårt eget försvar exempelvis, det rymmer att svenska skolan förstörts, att svenska kvinnor inte längre är trygga och att barbariska kulturella sedvänjor som könsstympning, hedersmord och att tvinga kvinnor att skyla sig får allt mera plats. Systemet rymmer att politiska partier, även nu, kan tala om att höja skatten för att som Löfven säger, satsa på polisen och det rymmer media som är fullt ut trogen detta system.

    Vi är på väg mot ett sammanbrott, det ser man om man extrapolerar kostnader och det ökande våldet, men jag tror att själva idén med denna blogg är förfelad, ingen kommer att ta sitt förnuft till fånga. Det finns två vägar som jag ser det, den ena är en sammanbrott med öppen konflikt och våld mellan svenskar och invandrare, som initieras när invandrarnas krav inte längre kan tillgodoses, de kommer inte att reagera med att lida i tystnad som den svenska skötsamma klassen gjort, så konflikten, eller kriget, kommer när invandrare i stor skala börjar attackera svenskar, tänk er bara om upploppen mellan syrier och afghaner istället varit mellan afghaner och syriska ungdomar och svenska? Eller attacker mot socialkontoren i stor skala? Detta är ena vägen, den andra är att tillräckligt många röstar SD, men här räcker inte ens 30%, Trump kunde ge sig i kast med att vända den postmoderna skutan men inte ens med 50% av rösterna så är det lätt eller ens möjligt, för postmodernisterna har besatt så många av posterna inom politiken, media och administration. Så vansinnet fortsätter.

    Diskussionen är död, postmodernisterna har vunnit, det man har att göra är att betrakta hur de sänker sin egen skuta, och skydda sin familj om det är möjligt.

    Liked by 2 people

  9. 5ven55on skriver:

    Postmodernisterna strävar inte efter det som erbjuder mest praktiskt nytta. De strävar efter makt. Den teori som mest bryter ned motstånd mot deras maktsträvan, eller mest rättfärdigar det de är ute efter, är den bästa teorin i deras värld.

    Postmodernism är enbart ett maktverktyg.

    Liked by 1 person

  10. Lennart Bengtsson skriver:

    Kanske samhällsvetenskapen kunde lära sig något från naturvetenskaperna? Inga mätningar är 100%- igt exakta men i de flesta fall goda nog för att lösa praktiska problem som att sända en rymdsond till andra planeter eller som vi sett för något år sedan även att få den att landa på en komet. I fysiska mätningar anges normalt inta bara det aktuella mätvärdet utan även mätningarnas felgränser. Detta tillämpas bland annat av IPCC när det gäller klimatändringar. Kanske detta vore en ny grej för postmodernisterna att börja syssla med felgränser? Att nöja sig med att bara operera med kvalitativa begrepp är egentligen ganska enfaldigt i synnerhet om man vill uppnå praktiska resultat. Även inom juridiken skulle ett sådant tänkande vara praktiskt, t ex i ett fall där man med säkerhet vet att någon av två(N) personer begått ett allvarligt brott men man vet inte vem då de beskyller varandra. De logiska i ett sådant fall vore att de också fick dela på straffet.

    Gilla

    • Fredrik S skriver:

      Jag undrar om inte samhällsvetenskaperna just nu genomgår ett paradigmskifte!? Med den datorkapacitet och mängden statistiskt material vi har tillgång till går det faktiskt att säga något som inte är idealiserat även inom samhällsvetenskaperna.
      För att verifiera min tes exemplifierar jag med hur Tino Sanandaji fullständigt drar ned byxorna på Jerzy Sarneckis på sid. 192 i sin Massutmaning.
      Tino och andra forskare som Bo Rothstein får representera den nya faktabaserade samhällsvetenskapen och Jerzy och postmodernisterna får representera den gamla och ideologiserade samhälls”vetenskapen”.

      Gilla

    • cmmk10 skriver:

      Vill minnas att det finns ”smittofaktor” inom den engelska rättspraxisen?

      Hörde om en händelse på 60-talet där två pojkar dödade en vakt vid ett inbrott. Den yngre utförde själva handlingen, men den äldre (som var straffmyndig) hängdes. Det här får konsekvenser vid t ex upplopp, där alla deltagare anses vara gemensamt ansvariga för konsekvenserna.

      Fördelen är naturligtvis att det inte hjälper att skylla ifrån sig; vi minns ju det s k Lindomemordet där två män slog ihjäl en gamling. De skyllde på varandra och det gick inte att bevisa vem som hade begått handlingen. I England hade alltså båda hängts.

      Gilla

  11. Christer Carlstedt skriver:

    Sanning är litet lustig på så sätt att den alltid är och måste vara relativ.

    Astronomerna har nu upptäckt att det finns i alla fall en galax ungefär 14 miljarder ljusår bort. Man har upptäckt den genom att använda andra galaxer som gravitationslins eftersom ljusflödet är så svagt på detta avstånd att den annars inte skulle kunna ses.
    Det blir följaktligen sanning att den finns där. Man har sett den.

    Ändå vill jag påstå att uttalandet är lögn.
    Jo då, den fanns där. För 14 miljarder år sedan. Vart sjutton den är nu, har vi inte den blekaste aning om. Inte ens om den faktiskt existerar längre.

    Har det någon praktisk betydelse? Jag tror inte det. Biljettkontoret har inte öppnat ännu.

    Patrik nämner språket och hur man använder det.

    Eftersom vi i allmänhet inte är tankeläsare så är språket, och i viss mån bilden, den informationsbärare vi har.
    Språket har utvecklats genom årtusendena för att beskriva den verklighet vi lever i och även den vi önskar oss. Det är inte slumpen som gjort att vi har dativ och ackusativ. Formerna överför information.
    Som Patrik är medveten om så har portugisiskan en liten finess som vi saknar. Det är skillnad på: ”Eu estou doente” och ”Eu sou doente”, där båda betyder att jag är sjuk.
    Personligen föredrar jag, om det nu alls skall vara nödvändigt, den första varianten, då den betyder att jag är sjuk just nu, medan den andra talar om ett långvarigt, eventuellt kroniskt tillstånd.
    Den språkliga finessen är att jag ned ett enkelt grepp överför betydligt mer information.

    I ljuset av språket som informationsbärare så blir sådana infantila påhitt som ”hen” en regression till barnkammarspråk.
    Man kan givetvis hävda att könet inte alltid är det viktiga och det kan väl kanske äga sin riktighet. Det finns dock redan i språket fullvärdiga substitut. Person. Människa. Individ.
    Det faktum att könet kanske saknar betydelse i sammanhanget betyder inte att jag måste göra en person könlös. Vederbörande kanske inte alls gillar den attityden. Att jag då skulle anpassa mitt språkbruk för att tillfredsställa den minoritet, sannolikt mindre än en procent av befolkningen, som inte kan bestämma sig för att vara en han eller hon, är att ställa helt orimliga krav på min följsamhet.

    År 1450 fanns varken Nordamerika eller Sydamerika. Det var sant.
    År 1550 fanns dom. Det var sant.

    Begreppen sant eller falskt speglar följaktligen endast utsagans användbarhet.

    Liked by 1 person

  12. annagustin2@gmail.com skriver:

    I hela mitt liv har jag längtat efter och sökt SANNING och RÄTTVISA. Som barn fick man ofta höra att livet inte var rättvist och det var lika bra att inse det tidigt. Fast jag var barn så tänkte jag att det måste väl ändå gå att sträva mot att göra så att det blir RÄTTVISARE ändå? Jag gick till sjöss och fick möjligheten att färdas många varv runt klotet och fick se med egna ögon att vi bodde på en planet som var ett enda stort växthus… och ALLA människor skulle därför kunna ha en dräglig tillvaro – varför är det inte så då? Jag började läsa ekonomi…för att förstå VARFÖR människor svalt när vi lever i ett drivhus? Successivt gick det upp för mig att ordet ekonomi som kommer från grekiskan och betyder=att hushålla med knappa resurser….inte var det vi höll på med. Jag sökte och läste allt jag kunde hitta om ekonomi för jag insåg ju att det måste finnas människor som har tänkt ut bättre idéer än hur vi organiserat vårt ekonomiska samhälle idag.

    Naturligtvis fanns det sådana människor. Tänker inte gå igenom alla här utan bara nämna den som drabbat mig mest, en svensk uppfinnare som redan 1969 kom på en fullkomligt lysande idé om hur vi på ett enkelt sätt skulle kunna börja skapa RÄTTVISA och därigenom organisera ett mycket sanningsenligare liv för oss alla.

    VARFÖR går det inte att nå ut till de breda folklagren med en sådan idé…så att alla får medverka i att vända ut och in på tankarna och fundera över OM det faktiskt skulle ge oss ett bättre samhälle. Kalle Gustafson håller naturvetenskapen högt. Det finns sådant där man inte kan sitta och dilla om olika sanningar. Jorden snurrar runt sin egen axel och sen runt solen, det är ett faktum och inget vi kan ha olika åsikt om. Vi har kommit överens om att dela in detta varv i 24 timmar och i vårt samhälle har vi bestämt normalarbetstiden till 8 tim per dag.

    Det KAlle Gustafson föreslår är ett helt nytt samhällssystem, som kan växa fram under kanske 15-20 år….men man måste börja någonstans och då pekar han på Skattesystemet. Vi skulle kunna (om vi medborgare hade haft någon förslagsrätt) föreslå att vi redan nästa månad börjar med att sänka normalarbetstiden till 7 timmar per dag OCH att beskattning endast kommer att göras inom dessa 7 timmar. Arbetar man mer än dessa 7 timmar så är den extra tiden skattebefriad. En enorm morot speciellt för unga starka människor…men det gäller ju lika för alla. Bara den lilla pusselbiten skulle genast sätta igång en ny ekonomisk aktivitet i samhället.

    En korrigering av hur vi beräknar skatt måste också göras och det är att bestämma att vi ska räkna ut skatt med samma värdebas som när vi räknar ut våra löner. Vi använder idag TIDEN när vi räknar ut våra löner (timlön x timtid). Man kan säga att vi har TID-lön. Då ska vi också ha TID-skatt (inte orättfärdigt som idag att betala i procent av slutlön). Alla ska lägga exakt lika lång TID till det vi kallar vårt gemensamma (alltså statens budget), för det handlar ju om tiden av våra liv. I detta system kommer det dessutom att bli möjligt att år efter år sänka normalarbetstiden så att vi slutligen är nere på en normalarbetstid per dag på 4-5 tim….eller varför inte arbeta 2 1/2 dag i veckan….resten är vår egen tid att bestämma över. Vad skulle inte det betyda i minskad stress och press som gör oss sjuka? Samtidigt byter vi ut ordet SKATT mot ordet SAMHÄLLSAVGFT. För första gången i världshistorien, säger Kalle, kommer vi att få RÄTTVISA i TID av våra LIV – är inte det värt att fundera över?

    Liked by 2 people

  13. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Så sant. Och redan den uppenbara självmotsägelsen i att en teori — eller snarare en ideologi — som förkunnar att allt är lika bra, samtidigt gör anspråk på hegemoni över alla andra föreställningar om verkligheten!

    Då skulle ju idén att inget är bättre än något annat samtidigt vara bättre än den konkurrerande idén att det verkligen finns bättre och sämre idéer…!

    *POOOF* Där gick luften ur den uppblåsta luftballongen…

    Gilla

  14. Sixten Johansson skriver:

    (Ur Nationalencyklopedin): ”utan sanning råder ingen skillnad mellan sken och verklighet.”
    [Korrespondensteorin] ”ser sanning som överensstämmelse mellan det sagda och verkligheten.”
    [Koherensteorin] ser ett påståendes sanning som ”inpassbarheten i ett koherent system av sanna satser.”
    [William James pragmatiska teori] ”söker satsens sanning i dess brukbarhet.”

    Sanningssökandet är enda vägen till individens självkännedom och praktiska, teoretiska och andliga utveckling, till samhällelig utveckling och till teknisk och vetenskaplig utveckling. Den västerländska civilisationen sönderfaller nu därför att sökandet efter sanning får stå tillbaka för lögner, falskhet, korruption, relativisering, ideologisering och mobbvälde. Det styrande skiktet förnekar verkligheten, (alltså naturen), och påbjuder att deras idéer ska gälla i stället.

    Relativisering är alltid möjligt. Man kan vrida och vända på varje utsaga och hitta ett uns av sanning. Men inte ens om detta uns accepteras av en majoritet räcker det för att vidmakthålla och bygga ett samhälle.

    Språket är ett regelsystem, som är en social konstruktion. Till dess viktigaste principer hör en funktionell strävan efter stabilitet och kommunikativ exakthet. Om tongivande kretsar bryter mot denna konsensus åstadkommer de bara kaos och underminerar den plattform som det mesta av kvalitet i samhället är byggt på.

    Även idéer och ords innehåll kan sägas ha en objektivt sann existens. Men bara om de är kulturellt förmedlade och inlärda. Om någon säger ”Bergatrollet” eller ”Jultomten” så uppstår en ”mental bild” hos en stor krets människor, men inte hos alla på jorden. Om man ber folk beskriva sin mentala bild kan man renodla detta till en ”idealbild”. Den är en abstraktion, men har samtidigt också en objektiv grund i alla dessa människors hjärnor. De som bestämmer innehållet i samhällets medvetandeflöde via undervisning och media kan sägas både operera in en lins i hjärnorna och skapa betingade reflexer. Så fungerar den effektiva hjärntvätt som vi och våra barn utsätts för, halvt frivilligt, halvt under tvång.

    Gilla

  15. Fredrik S skriver:

    Bra Patrik! Men din ”pragmatiska teori om sanning” är en del av den postmoderna relativism vi båda ogillar. Med en pragmatisk sanningsteori vars sanningskriterié är att ”det fungerar” eller ” det kan förutse vad som ska ske” är Newtons mekanik, Einsteins relativitetsteori, Guds eller Spagettimonstrets vilja lika goda förklaringsmodeller.
    Sanning som korrespondens, det är sant att det sitter en katt på mattan när det sitter en katt på mattan, eller sanning som koherens i de fall det är svårt att empiriskt ”titta efter” är stabilare ”sanningar” att hålla i handen när åskan går!
    Jag väljer själv att i Karl Poppers anda se ”sanningen” som ett gränsvärde vi kanske aldrig kan nå men i bästa fall kan komma oändligt nära. Att vi inte alltid kommer ända fram gör inte saken relativ. Vi har ännu inte kunnat verifiera om det finns liv på andra planeter även om det sannolikt gör det (Det räcker med att hitta liv på en annan planet för att svara entydigt ”Ja” på frågan men vi måste undersöka alla planeter för ett lika säkert ”Nej” vilket är praktiskt omöjligt).
    MEN det gör det inte lika sant att det finns liv på andra planeter som påståendet att det inte gör det?

    Gilla

  16. Jaxel skriver:

    En intressant sak har ändå inträffat på sistone, åtminstone i USA. Det verkar som den vite, medelålders, heterosexuelle medelklassmannen (och tydligen dito kvinnan också) har snappat upp detta med att det är helt i sin ordning att påstå att det inte finns några sanningar – bara olika berättelser. Samt att dessa berättelser självfallet kan se helt olika ut beroende på vem man är.

    Eftersom dessa grupper ändå är majoritet har man gjort slag i saken och röstat fram en president som lyfter fram deras berättelser. Att vederbörande tycks ha ett lättsinnigt förhållande till sanningen och fakta är väl inget problem – det finns ju ändå ingen sanning har man fått lära sig enligt gällande dogm inom massmedia och pk-vänstern. (Kanske lite tillspetsat.) Så vad har den postmoderna vänstern för rätt att gnälla.

    Kanske kommer det som skett i USA i vanlig ordning hit så småningom.

    Och säg så här: Personlig anser jag att fakta borde vara av central betydelse i samhällsdebatten. Fast om jag tvingas ge upp detta ideal så skulle jag ändå föredra makthavare inom media och politiken som framför ”min” berättelse.

    Gilla

    • lingongatanblog skriver:

      ”Att vederbörande tycks ha ett lättsinnigt förhållande till sanningen och fakta är väl inget problem”

      Detta är Trumps genialitet. (eller så är han bara dryg, har inte bestämt mig än)
      Han använder vänsterns eget vapen mot dem själva, repetera en lögn eller halvsanning, när motståndarna motbevisar dig dra snabbt nästa rövare och de måste springa ikapp igen.

      Gilla

  17. Lasse Forss skriver:

    Sanning är nog för de flesta vad hittar i media. Gemene man är uppfostrad att tro att det man finner där är sant. Men det är lätt att konstatera att så är inte alls fallet. Journalister har, vågar jag säga, lämnat sin roll som sanningssökare. Man har övergått till att bli marknadsförare av politiskt korrekta idéer. Att det knappast finns någon enda journalist som reser sig och försvarar den journalistiska etiken är minst sagt märkligt. Jag har svårt att tro att man köpts. Då återstår endast att man hotas att överge journalistiken till förmån för agitationen. Jag vågar påstå att det finns inte någon yrkesgrupp som är så undermålig som journalistens om man jämför med vad denne påstår sig utföra. Det här gör ju att befolkningens information snedvrids vilket naturligtvis är meningen från journalisthåll men förödande för vårt samhälle.

    Några exempel. Första är från DGS. Media berättar om att försvaret får 500 miljoner extra. En stor nyhet. Hur mycket migrationen kostar nämns inte. Man är väl uppe i 73 miljarder. Men det är inte politiskt korrekt att berätta om sådana sanningar. Läs och förfasas. https://detgodasamhallet.com/2017/04/02/att-sila-mygg-och-svalja-kameler/#more-6751

    Om Hillary Clinton blivit president i USA, vilket Rockefeller, Soros med flera satsat enormt många miljarder på, så hade vi troligen påtvingats en ny världsordning. Man var redan en god bit på väg med alla lögner om klimatförändringar som aldrig visats i verkligheten. Inte en enda prognos från forskarna har slagit in. Men med miljarder och hot har man fått de som har journalist på sina visitkort att anpassa sig. Med Trump som president så får i alla fall forskare som lämnat IPCC chansen. Läs och gläds åt att vetenskapen ges en möjlighet.
    http://www.klimatupplysningen.se/2017/04/02/omstallning-av-den-stora-omstallningen/
    Andra exempel. Det har kommit en undersökning som visar att befolkningen är negativ till kärnkraften. Sören Holmberg berättar och han är ju kunnig. Men är det så konstigt? När pk-media menar att vi ska lägga ner kärnkraften, och när elen är billig, så är det ju logiskt. Om vi hade riktiga journalister som berättar att om vi lägger ner kärnkraften, så går det åt…., ja, elen blir dyrare.
    Det är förödande när journalisterna köpts för att driva falska kampanjer.

    Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Jeg skal ikke starte noen klimadebatt her (det har jeg heller ikke nok kunnskap til), men det er i de siste par år blitt en voldsom temperaturøkning på Svalbard. Navnet betyr jo ‘Landet med de svale kyster’.
      Meteorologisk institutt har jo data over lange tidsrom, så det kan sammenlignes. Det gir problemer for dyrelivet. Og på Røst (i Lofoten) greide ingen lundefugl å få fram unger sist år. Fuglefjellene langs nordlandskysten stilner. Noe er alvorlig galt. Og vi må være villig til å ta konsekvensene av dette. Kvotebusinessen til Solberg-regjeringen er bare eskapisme.

      Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Ad kjernekraft – ja, elen blir dyrere (vekker ingen begeistring!), men kjernekraft har så store farer. Du husker vel Tjernobyl? Det radioaktive stoffet (var det strontium?) er knapt halvert siden april 1984. 30 års halveringstid. Fortsatt må man i særlig rammede norske områder fôre ned sauen, og reindriften i Trøndelag er sterkt rammet. Ikke tillatt å selge mat med bequerell over en viss grense – dette pga folkehelsa.
      Et kraftverk i et annet land langt øst koster oss millioner.

      Og ryker Sellafield ved Irskekysten, kan vi bare fraflytte Norge. Halveringstid på den spesielle radioaktiviteten derfra er omtrent en kvart million år om jeg husker rett.

      Gilla

  18. phnordin skriver:

    ännu ett briljant kåseri av Patrik Engellau. I dagens politik förefaller sanning vara något som passar talarens politiska åsikter. Det innebär att makthavaren kan förvrida sanningen till sin fördel.

    Gilla

  19. Ina Höst skriver:

    Språket är ju vårt viktigaste kommunikationsmedel! Det är viktigt att alla får lära sig rikssvenska oavsett dialekt så att alla inom nationen kan förstå varandra. Om alla kan bygga meningar och stava som de vill, blir här snart ett Babels torn där ingen begriper den andre. Semantiken är också viktig för att hålla huvudet klart!

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Det behövs ett nytt sorts medborgarskap i folket svenskar som man vinner genom att tala god svenska utan brytning och besitta ett rikt ordförråd.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s