Pravda betyder sanning på ryska. Pravda hette kommunistpartiets tidning eftersom man alltid kunde lita på den information som tidningen erbjöd. Nu berättar The New York Times, en kvalitetstidning som jag gärna läser, sanningen bakom pratet om att Sverige har problem med invandringen. Sanningen är att vi inte har något sådant problem. Det påstådda problemet är en konstruktion baserad på rysk fejk news.
Under många år arbetade jag med vad vi på Sifo kallade arbetsplatsundersökningar. Företagens eller myndighetens fysiska och psykiska miljö kartlades med särskild inriktning på förhållandet mellan anställda och chefer.
Ofta mottogs resultatet med bestörtning. Det hände att chefer som fått dåliga omdömen av sina anställda ringde och krävde rättning. Andra chefer försökte ibland få särskilt små grupper särredovisade, för att kunna ringa in de rebelliska. De fick aldrig sin vilja igenom.
Just nu går det en våg av 80-talsnostalgi genom populärkulturen. Det är därför jag vill titta närmare på tonårsfilmer från perioden i den här artikelserien. Nostalgivågor är inget nytt för vår tid. På 80-talet, som man nu längtansfullt blickar tillbaka på, så var 50-talet inne. Då hade nämligen fyrtiotalisterna nått medelåldern och fått egna barn. De ville köpa prylar, se filmer och lyssna på musik från sina uppväxtår.
Som jag argumenterat för i en tidigare artikel, så kan nostalgin ha en politisk dimension. Den kan vara omedveten för kulturskaparen själv så att en på ytan ”progressiv” person kan skapa kultur som är ”reaktionär” eftersom den idealiserar en svunnen tid.
Att klimatfrågan är bland det som berör människor mest just nu råder det knappast någon tvekan om. Men hur diskuterar vi egentligen frågan om klimatet? Ämnet är djupt polariserat och larmen duggar tätt. Men erbjuder panik och klimatångest någon lösning på problemen eller borde vi diskutera på ett annat sätt?
Torsten, 48, arbetar som lärare i Naturkunskap på en högstadieskola i Stockholmsområdet. Han menar att det har gått för långt med klimatalarmismen och att den polarisering som nu råder missgynnar ett fruktbart arbete för klimat och miljö. Och det är bland annat det han vill prata om när han kontaktar Det Goda Samhället.
Den populäre amerikanske artisten Lionel Richie, som ska uppträda i Tel Aviv den 12 september, har utsatts för […]
I vårt land, Sverige, lider nästan alla människor av ett falskt medvetande som gör att vi feltolkar eller i alla fall missförstår händelser i vår omvärld. Även jag kommer på mig själv med sådant falskt medvetande ibland. Men då inskrider min insiktsfulla portugisiskafröken ej sällan till undsättning.
Jag berättade för henne att före detta landsbygdsminister Eskil Erlandsson kommer att åtalas för sexuellt ofredande (vilket jag skrev om här). Han har tagit tre medelålders makthavande kvinnor på låren och ska nu svara för förseelserna i domstol.
Vänstern säger att människor blir konservativa för att slå vakt om sina privilegier. Det kanske ligger något i det. Men vad gör det i så fall? Anledningen till att människor blir konservativa idag är knappast att de vill återupprätta 1800-talets privilegiesamhälle. Däremot vill de slå vakt om det rimliga privilegiet att få vara sig själva och känna sig hemma i sitt eget land.
Så här brukar det låta: Konservatismen är de priviligierades ideologi! Det är de besuttnas ideologi, de framgångsrikas, de mäktigas ideologi!
Tidningen The Economist (20 juli, sidan 21): ”Rent control – a policy that never works”) menar att varje försök att reglera bostadsmarknaden ger kontraproduktiva resultat.
Sveriges beklämmande och permanenta bostadsbrist är en följd av den ”tillfälliga” hyresreglering, som började i all välmening 1917 då första världskriget drivit upp priserna på bränsle.
Vi närmar oss nu ettårsdagen av ett av de viktigaste riksdagsvalen i modern svensk historia. I september 2018 ställdes det svenska folket inför ett vägskäl där alternativen var mycket tydliga. I ena riktningen låg ett fortsatt fokus på det kollektiva vansinne som kommit att kallas identitetspolitik, med tillhörande migrationsströmmar och misslyckad integration, tilltagande gängvåld och ett rättsväsen i förfall, dysfunktionella skolor och gravt underbemannade sjukhus, radikalt urholkad kommunal ekonomi, samt växande ambitioner från statsmakten att möta ”utmaningar” med brännmärkning av motståndare och växande censur.
De demokratiska presidentaspiranterna Elizabeth Warren och Beto O´Rourke har båda sagt att de tror att president Trump är en så kallad ”white supremacist”, vit maktsympatisör.
– Han har talat om vit maktrörelsen som fina människor och gjort allt han kan för att skapa en rasistisk konflikt i landet, sa Warren, senator från Massachusetts, under ett tal i Iowa.
Nyligen beskrev jag en social mekanism varigenom panik exponentiellt kan sprida sig i samhället. Så här funkar det:
Människorna får för sig att jorden efter ett visst datum kommer att gå under ifall de inte vid det laget har uppnått vissa mål som de hittat på. Men man, i varje fall några personer, vet redan från början att målen är ouppnåeliga. Med tiden inser allt fler att målen inte kommer att nås om inte alltmer drakoniska åtgärder vidtas. Då sprider sig också paniken i samhället. Paniken ökar i takt med att sannolikheten för måluppfyllelse närmar sig noll och människorna därför inser med säkerhet att jorden kommer att gå under.
Det finns en filmgenre man skulle kunna kalla ”Galen vit man i djungeln”. Där hittar man mästerverk som Afrikas drottning, Lord Jim, Apocalyps Now och inte att förglömma Fitzcaraldo med Klaus Kinski i huvudrollen. Moskitkusten med Harrison Ford når väl inte upp till samma konstnärliga nivå men är intressant på andra plan.
Filmen från 1986 bygger på en roman av Paul Theroux, skriven i kalla krigets slutskede, då apokalyptiska visioner om västerlandets snara undergång florerade. Storyn är följande:
Efter de senaste masskjutningarna i USA har det uttryckts stor oro för vit makt-rörelsen. Men ingenting tyder på att vita är överrepresenterade när det gäller masskjutningar. Statistik, som tagits fram av FEE, Foundation for Economic Education, visar att den etniska sammansättningen hos skyttarna motsvarar befolkningsgrupperna i stort.
Jag har sett de fem avsnitten i HBO Nordics miniserie Chernobyl som handlar om kärnkraftskatastrofen i Ukraina i april 1986. HBO presenterar filmen så här:
En skildring av en rad modiga kvinnors och mäns öden och de kolossala uppoffringar de gjorde för att rädda Europa från en ofattbar katastrof.
Ja, det gjordes heroiska insatser av tusentals ryssar varav många förr eller senare fick sätta livet till på grund av de strålningsskador de drabbats av. Det var tragiskt. Men ännu mer tragiska var de inblickar filmen gav i sovjetsystemets funktionssätt. Jag tror att filmen ger en sanningsenlig bild av hur det fungerade. Åtminstone är det en bild som överensstämmer med mina fördomar om hur det gick till i Sovjetunionen.
En gruppvåldtäkt ägde rum i Hässelby natten mot torsdagen den 8 augusti. Enligt uppgifter till Aftonbladet är flickan under 18 år. Polisen har gripit en en profilerad rappare. Även en kvinna är gripen. Hon ska ha försatt offret i ett hjälplöst tillstånd genom att hälla i henne alkohol och sedan uppmanat männen att våldta henne.
En rapartist är alltså gripen. Detta kort efter att den amerikanske rapparen Asap Rocky häktats för misshandel i Stockholm. Jag har inte läst på om fallet Asap Rocky och vet inte exakt vad som hänt. Men det här är i alla fall två händelser som ger skäl att funderar över kopplingen mellan en viss sorts rap och kriminalitet.
När Pride ägde rum i Amsterdam i Nederländerna tidigare i somras försökte pedofiler i organisationen Kinderbevrijdingsfront dela ut flygblad till åskådarna. Reaktionerna blev mycket starka och polisen omhändertog alla flygblad de kunde hitta.
Häromdagen skrev jag att miljöfrågan i verkligheten inte handlar så mycket om huruvida världen ska gå under som om ifall demokratin ska bringas på fall. Miljörörelsen har alltid haft ett starkt inslag av extremister som ansett att deras ändamål är så angeläget att sådant som lyhördhet för en eventuellt trögfattad och senfärdig folklig opinion inte kan respekteras. Det behövs handling nu vilket kan kräva att demokratin sätts på undantag.
En del skulle säga att detta är ett tecken på att socialister, som ständigt längtar efter diktatur, kapat miljörörelsen och försöker använda den för sina syften eftersom arbetarklassen visat sig vara så ointresserad av att genomföra revolution enligt det marxist-leninistiska receptet.
Sweden Rock Festival var en av sommarens mest ”ojämlika” festivaler. Inte för att det förekom en massa övergrepp och våldtäktsförsök, som så ofta på festivaler numera, för det gör det ytterst sällan på Sweden Rock. Nej, den är ojämlik för att antalet manliga artister överskred antalet kvinnliga, rapporterar SVT myndigt och med genuscertifierad indignation.
Det där är förstås sant. De flesta stora banden som uppträdde på Sweden Rock i sommar – Kiss, Ritchie Blackmore’s Rainbow, Slayer, Gorgoroth med många flera – har manliga medlemmar.
Någon har kallat Godmorgon, världen! för PK-sektens högmässa. Det ligger mycket i det. Ändå kan man också i detta program höra skarpa, egensinniga och alls inte ur PK-synpunkt korrekta analyser.
Härom söndagen utgick en analys från historikern Yuval Noah Harari, som i boken Sapiens beskriver hur de politiska ideologierna säger sig ha lämnat Gud, men, påstår han, religiösa tankemönster hänger fortfarande kvar. (Jag har inte läst boken).
En sista gång ska jag försöka fånga ett allmängiltigt fenomen som sätter sin prägel på vår samtid och vår samtida debatt kring immigration och nationalism. Jag började med vår oförmåga att hantera abstrakta problem som kategoriseringar och kvantitet. Sedan kom jag in på det sociologiska, det religiösa och senast på betydelsen av kvinnornas nya framträdande roll i samhället. Jag vill till sist säga något om de intellektuellas roll, och jag tänker då speciellt på deras oförmåga, eller ovilja, att tala om sammanhang de inte vill veta av. När diskussionen ska vara abstrakt och allmängiltig försvinner nämligen lämpligt nog en mängd omständigheter som inte passar in i teorin. Sociologen Pierre Bourdieu talade här om det ”skolastiska perspektivet”.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 7/7) pratar Eddie (Mohamed Omar) med USA-kännaren Ronie Berggren om datorspel och våld. Två masskjutningar ägde nyligen rum i USA och i ett tal sa Donald Trump att en del av skulden faller på datorspel som förhärligar våld. Samma uppfattning kan man höra från vänstern. Berggren menar att synen på datorspel är en generationsfråga snarare än en höger- vänsterfråga. Datorspel, säger Berggren, kan, precis som skräckfilmer, vara både blodiga, skrämmande och grafiskt mycket realistiska. Men de gör inte människor till massmördare.
För tio år sedan sa Ireen von Wachenfeldt, dåvarande ordföranden i den statsfinansierade Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige, Roks, att män är djur.
Det fick hon äta upp. Hon utsattes för ett drev och ett gatlopp i media som gjorde henne så skakad som man blir när journalister slipar sina knivar. Först förnekade hon uttalandet och hävdade att hon menat något annat som inte gick att förstå. Men sedan hämtade hon sig. Efter ett par år hade hon vässat argumenten och kommit fram till följande uppfattning: ”Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren”.
22 kvinnor har hittills dömts till böter i Danmark för att ha dolt sina ansikten offentligt, efter den maskeringslag som infördes förra året.
Lagen innebär att all klädsel som döljer ansiktet – burka och niqab såväl som skidmasker och lösskägg – är förbjudet på offentlig plats. Av de 39 böter som hittills utfärdats har 33 utfärdats för burka eller niqab.
ASAP Rocky – hiphopstjärnan som blivit hela Sveriges angelägenhet efter den uppmärksammade rättegången som varit en följetong i medierna – har släppts på fri fot i väntan på dom. Och även om man kanske kan tycka att det skrivits tillräckligt om det hela finns det mer att säga. För det finns ett antal häpnadsväckande och, om man ska vara ärlig, rätt magstarka inslag i hela historien. Och de har egentligen varken med det påstådda offret eller de påstådda gärningsmännen att göra – utan med det svenska rättssystemet.
Igår skrev jag en text om att vi i Sverige bara tänker på folks rättigheter (ofta på andras bekostnad) och inte alls på deras skyldigheter (gentemot andra människor). Det betyder i praktiken att folk inte har några skyldigheter. Eftersom folk inte har några skyldigheter så kan det inte ställas krav på dem. Den politik vi skulle behöva i Sverige, sa jag, vore en som lyfte upp folks medborgerliga skyldigheter till samma nivå som deras rättigheter. En sådan förändring skulle medföra en total omvandling inte bara av politikens grundackord utan också av hela samhällsdebattens anda.
Nu har vi kommit till den andra artikeln i min serie om tonårsfilmer från 80-talet. Men är E.T. verkligen en tonårsfilm? Nja, den är nog mest en familjefilm, men passar även ungdomar i de yngre tonåren. Jag minns inte hur gammal jag själv var när jag såg den första gången – jag såg den flera gånger under min barndom, både på teve och på VHS-band.
Huvudpersonen Elliot är en tioårig kille, men han har en storebror, Michael, som är tonåring och går på high school.
En bit utanför Kristinehamn, intill det som en gång var Folkets Park, står en minnessten. Inristat med stor stil står ”Lantvärnsgraven I fältsjukan döda 1808-1809”. En bit därifrån står en annan sten, där inristningen lyder: ”Här vila de döda offer för farsoter fordom och åren 1834 1853”.
När jag var barn och tillbringade somrarna hos morfar, som bodde i byn Märsta en liten bit därifrån, pratades det ofta om området som ”koleragraven”. Morfar och andra äldre i byn berättade om epidemier och farsoter och vi barn lyssnade fascinerat. Långt efter att morfar gick bort mindes jag berättelserna och med tiden ville jag veta mer. Vilka var farsoterna som härjat i Kristinehamn 1834 och 1853? Och vad var egentligen fältsjukan?
Utbildningsdepartementet i Mexiko har utfärdat en varning mot användandet av alternativa, ideologiskt färgade skolböcker som tagits fram av lärarnas fackförbund.
Departementet säger i ett uttalande att de enda som har rätt att utforma läromedel är den nationella läromedelskommissionen, National Commission of Free Textbooks, och att dessa inte får ersättas.
Ett molande obehag gnager i min själ för att jag är så snabb att kritisera det etablerade politiska systemet för att det saknar bärande idéer inför framtiden trots att jag själv hittills varit oförmögen att presentera mer än angelägna ehuru lösryckta och otillräckliga detaljer ur ett ännu inte existerande politiskt program som Sverige skulle behöva, till exempel invandringsstopp och sunt förnuft. Det är svagt av mig. Om jag blev statsminister på måndag så skulle jag behöva ha något mer genomtänkt och grundläggande att säga när jag intervjuades på teven. Så låt mig ta några stapplande försöksvisa steg för att se om det bär.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 7/7) pratar Eddie (Mohamed Omar) med författaren Jeremiah Björkman om läget inom den samtida berättarkonsten. Björkman har läst flera romaner som hyllats på svenska kultursidor och funnit att de var ganska tråkiga. Hur kommer det sig att dåliga böcker får bra recensioner? Efter att ha gått i fällan flera gånger har Björkman bestämt sig för att i fortsättningen akta sig för böcker som får positiva recensioner. Läs mer på Björkmans blogg här
