Anders Leion: Ragnarök på byråkratiska

Anders Leion

Under många år arbetade jag med vad vi på Sifo kallade arbetsplatsundersökningar. Företagens eller myndighetens fysiska och psykiska miljö kartlades med särskild inriktning på förhållandet mellan anställda och chefer.

Ofta mottogs resultatet med bestörtning. Det hände att chefer som fått dåliga omdömen av sina anställda ringde och krävde rättning. Andra chefer försökte ibland få särskilt små grupper särredovisade, för att kunna ringa in de rebelliska. De fick aldrig sin vilja igenom.

Mest bestörtning väckte resultaten inom den offentliga sektorn. Där var också förhållandena genomgående sämst. Det var länge sedan nu. Jag har inga siffror men jag är övertygad om att det idag fungerar ännu sämre inom kommuner, landsting och stat. (Statskontoret har gjort en mycket bra kortfattad beskrivning av den offentliga sektorn. Se särskilt sidan 62. En ingående beskrivning av hur vardagen för polisen kan se ut finns här. Se sammanfattningen på sidan 7! Tre fjärdedelar av den offentliga sektorns sysselsatta är kvinnor. Inte undra på att de är så sjukdomsdrabbade).

Den enkla anledningen är att den offentliga sektorn styrs av politiker. Dessa har bara ett redskap: att utfärda fler och fler bestämmelser. Lärare, läkare och andra vittnar om att allt mer av deras tid upptas av byråkrati. Hur kan det komma sig? Läkare och lärare är två yrkesgrupper som funnits längst inom den offentliga sektorn – bortsett från polis och militär. Tidigare var inte byråkratin den tunga börda som den är idag. Varför har den vuxit?

Förklaringen är enkel. När en myndighet fungerar illa griper politikerna till sitt enda verktyg. De kräver mer kontroll. De anställda tvingas i allt större detalj redovisa sitt arbete. De får räkna pinnar – om dessa nu står för prov, patientbesök eller ballongblåsningar eller något annat. En oskicklig läkares felaktiga diagnos och beslut om behandling väger lika mycket som en skicklig läkares insatser. Politikern tror sig ha fått bättre kontroll. Med tiden urholkas de kvalificerade yrkesgruppernas handlingsutrymme alltmer och deras arbetsglädje äts upp. Till slut når man det läge som var normalt inom till exempel DDR. Det enda sättet att få ut mer för egen del av arbetet var att satsa så lite som möjligt. Då gjorde man ett slags vinst.

Det är detta som ligger bakom de allt ymnigare rapporterna om personal som sover istället för att se till de gamla, som lämnar allt skitigare lägenheter och vårdtagare efter sig när de lämnat ett hem, som allt mer ogärna kommer efter ett rop på hjälp till polisen – polisen vet utan att behöva undersöka saken att de ändå inte kommer att kunna göra något åt den.

Den offentliga sektorn har länge räddats av att den till viss del är en meritokrati. De kvalificerade yrkesgrupperna har sitt sett sitt värde i sin kunskap och varit stolta över att använda och utveckla sin kompetens. Det har gett dem en styrka, en moral att arbeta efter. Ju mer de nu styrs av politikernas regler, dess mer urholkas denna källa till yrkesstolthet och dess mindre energi kan de utveckla.

Sverige berömmer sig av sin stora offentliga sektor. Man kunde lika gärna berömma sig över sina exempellöst dåliga prestationer. Det ena är en följd av det andra.

Alla – också de ansvariga politikerna – är medvetna om att det förhåller sig på detta sätt. Det är därför S och V är emot privata aktörer. De vill inte ha missförhållandena avslöjade. Hellre en kommunal skola som slösar bort pengarna med höga kostnader och usla resultat än en skola som visar vinst som en följd av att den sköts väl.

Framtiden då? Politikerna kommer att gå under tillsammans med den offentliga sektorn. Denna kommer att i allt högre grad bli marknadsstyrd. Den stora invandringen kommer att snabba på utvecklingen, eftersom invandrarnas usla skatteförmåga, deras stora vårdbehov och de av dem orsakade kostnaderna för polis, domstolar och fängelser kommer att undergräva välfärdsstatens fundament.

Om detta är något att glädja sig åt eller inte får var och en avgöra själv.

24 reaktioner på ”Anders Leion: Ragnarök på byråkratiska

  1. Bo Svensson skriver:

    Och boten för eländet är att vi tar eget ansvar som skattebetalare över våra pengars fördelning över skattefiansierade ändamål. – Då kan verksamheten helt befrias från myndig styrning eftersom intäktsflödet för aktörerna beror på vår bedömning av kvalitén och angelägenhetsgraden i utbudet liksom i resten av näringslivet.

    Gillad av 2 personer

    • Axel skriver:

      Vi får behålla eländet så länge populationen kan låna nästan gratis och tokkonsumera. Samtidigt bli indoktrinerade av SVT,s vänstervinklade utbud. Vi har det bra tycker många. Insnöade.

      Gillad av 2 personer

  2. V for Vendetta skriver:

    Byråkratin inom det offentliga handlar i huvudsak om en enda sak, att kvalitetssäkra verksamheten. Eftersom man inte använder kundenkäter inom det offentliga så får man luta sig mot antal utförda handlingar respektive antal icke utförda handlingar. Nöjdheten från kunderna skall i så fall avslöjas nästa val när folket röstar bort ett odugligt styre, ungefär som en aktiestämma. I grund och botten inget dumt system. Nu är grundproblemet inte det som Leijon beskriver att personal sover utan grundproblemet är resurser. Alla offentliga verksamheter lever på resurser som de inte kan påverka inflödet av, de påverkar endast endast utflödet. När så resurserna minskar, det är väl egentligen bara migrationsverket och de som betalar ut multikultibidrag som kan titta på en ständigt växande kassakista, så kommer verksamheten att drabbas. Minskade resurser innebär också minskad kvalitet vilket innebär sämre statistik, vilket innebär nervösa styrande (läs politiker) som kommer att arbeta febrilt för att förändra flödet. När dessutom politikerna inte vill erkänna att man vet varför resurserna minskar utan skyller på obskyra problem som ingen egentligen känner till eller ens logiskt kan referera till blir det hela endast ett luftslott. Man tillsätter således nya regelverk som skall hanteras byråkratiskt och vilka egentligen driver på kostnaden eller om man så vill smetar ut arbetsbeskrivningen och ökar arbetsbördan. Detta innebär att poliser får arbeta med personalärenden i stället för att lösa brott, läkare får skriva rapporter istället för att träffa patienter och lärare får inventera och analysera materialåtgången på skolan istället för att jobba med elever. Invar Kamprad som kanske är det offentligas direkta motsats (men ändå inte) skrev i sin möbelhandlares testamente att resurser är fantastiska de får oss att utvecklas och ger oss en trygghet, vi skall därför vårda dem väl. Man kan väl knappast beskylla vårt styra för att vårda resurser väl. Skall man ge bröd och skådespel åt alla världens befolkning så innebär det att ens egna befolkning får så mycket mindre av de resurser som finns….. sovande personal till trots. Lägg därtill att samtliga styrande vill ha det så vilket i praktiken gör att moment 22 är uppnått.

    Gillad av 4 personer

  3. miketheviking skriver:

    70% av cheferna i den ofantliga sektorn, förlåt välfärdssystemet, är kvinnor.
    Genom det fantastiska jämställdhetsarbetet och därpå följande genus- och HBTQX- certifieringen så har vi nu den bästa arbetsmiljön i världen.

    Konstigt adå tt anonyma undersökningar om den psykosociala miljön pekar ut ledarskapet som ett problem. Kan det vara så att allt som är sant faktiskt har en annan sida?
    Tänk om Aftonbladet, Expressen, DN och SvD har fel?
    Och om de anställda nu lider varför har då inte SVT gjort en granskning?

    Nä, jag tror det här är ännu en rysk påverkansaktion…

    Gillad av 7 personer

    • Liam skriver:

      Trodde du det var regeringens politik, oreglerad invandring och mångkultur som skapade gängkriminalitet och kaos i Sverige?

      Nja. Då får du nog tänka om. Åtminstone om du tror på Stefan Löfven.

      Enligt DN lägger han nu ”en del av skulden för gängkriminaliteten” på knarkande svenskar i rika områden.

      Löfven analysernas mästare.

      Gillad av 3 personer

  4. Jari Norvanto skriver:

    Jag vet inte om det är rationellt genom att öka tillgängligheten till vården, men det tar tid och minskar utrymmet för besök (eller ökar övertiden): det höga inflödet av patientmeddelanden om stort som smått via Mina vårdkontakter (patienten har loggat in i Vårdguiden). Sen kommer bevakningsmeddelanden i själva journalsystemet via medarbetare. M fl kanaler in. Det kan handlar om receptförnyelse – så får man kolla om begäran är adekvat eller felaktig, eller bör öka vaksamheten t ex pga narkotiska medel. Kanske vill man kolla i NPÖ (Nationell patientöversikt) så att tidigare recept faktiskt plockats ut, eller utesluta att det finns uttag gjorda från andra förskrivare. Det kan vara uppemot femtio sådana meddelanden om dagen, varav vissa består av långa frågor och krav på intyg som fordrar en hel kedja av logistik och kommunikation att rigga och dokumentera.

    Ovanstående, om inloggningen funkar. Det är ofta kort eller långa stunder av inloggningsproblem. Ibland får man stänga ner alla fönster som öppnats för att kunna göra det dagliga jobbet, så får man starta om. Det läggs flera timmar dagligen på detta harvande. Och under tiden kan det ha drösat in en massa labsvar. Du signerar väl av dessa och återkopplar eventuella avvikelser i proverna? Och är det avvikelsehändelser som skadat eller riskerat skada patienten så ska det tas upp inom patientsäkerhetsarbetet. Det finns ingen ände på ‘tillgängligheten’ och dokumentationen. Jag brukar tänka att det är en olympisk bedrift att processa all info och stress. Ur verksamhetssynpunkt vill man nå upp till besökspinnar. Viss sorts tillgänglighet skapar värden för patienterna, men annan sorts tillgänglighet motverkar den sorten som är viktigast – vilket kan synas på arbetsfördelning, effektivitet och väntetider till besök och åtgärder.

    Gillad av 1 person

  5. Göran Fredriksson skriver:

    Anders Leion har skickligt lyckats fånga en avgörande orsak till den offentliga sektorns förfall med texten:

    ”Den offentliga sektorn har länge räddats av att den till viss del är en meritokrati. De kvalificerade yrkesgrupperna har sitt sett sitt värde i sin kunskap och varit stolta över att använda och utveckla sin kompetens. Det har gett dem en styrka, en moral att arbeta efter. Ju mer de nu styrs av politikernas regler, dess mer urholkas denna källa till yrkesstolthet och dess mindre energi kan de utveckla.”

    Gillad av 10 personer

  6. Richard skriver:

    ”Den stora invandringen kommer att snabba på utvecklingen… …Om detta är något att glädja sig åt eller inte får var och en avgöra själv.”

    Ja, massinvandringen snabbar på den processen. Att systemkollapsen sker snabbt är faktiskt något att glädjas åt. Att den sker genom en sådan stor orättvisa och ondska är däremot inte ett skäl till glädje.

    Ett annat skäl till att inte glädjas är de oerhörda risker det för med sig. I värsta fall leder det till kalifat med deras barbariska sharia. Även om det inte skulle gå så långt finns risk för inbördeskrig (ett lågintensivt sådant kan kanske redan sägas pågå). Det har redan våldtagits, dödats och plundrats förfärande mycket och vi har nog tyvärr fortfarande långt kvar.

    Så sättet det sker på är verkligen inte något att glädjas åt. Att vi äntligen kommer att bli av med sosseriets galenskap är däremot det. Så länge vi inte hamnar ur askan i elden.

    Gillad av 7 personer

    • Göran Nilgard skriver:

      @RICHARD

      Och ”utvecklingen” förnekas med de mest hårresande rökridåer av etablissemanget.
      Exempel:

      Citat från artikel på svt.se av Lena Lennerhed, professor i idéhistoria:

      ”Jimmie Åkesson påstår att gruppvåldtäkter var ett ”närmast obefintligt fenomen i det svenska samhället” och att de ökat kraftigt under de senaste decennierna. Det är ett ohållbart påstående. Jag kan till exempel berätta om fabrikspigan Anna som på 1700-talet våldtogs av fyra unga män.”

      Så vad är det för struntprat att säga att gruppvåldtäkter är ett nytt svenskt fenomen….

      Hela artikeln:

      https://www.svt.se/opinion/jimmie-akesson-okunnig-om-svensk-historia

      Gillad av 2 personer

      • Beto af Svinelägg II skriver:

        Den här kvotprofessorskan utan rudimentär kompetens visar ju bara med sitt ur historiens djup uppgrävda russinplockade specimen just motsatsen till det hon sedan hävdar. Om massvåldtäkter hade förekommit i Sverige hade hon inte behövt gå tillbaka till urtiden på detta sätt.

        De ideologiskt besmittade är nu desperata i sin kamp för att upprätthålla sin fantasivärld, sin snuttefilt, sin livslögn. Det är inte ens confirmation bias när man på detta sätt aktivt söker i gamla dammiga luntor efter en enda liten bekräftelse av sin förljugna världsbild. Det är rent vansinne. Vi är vittne till vanvett.

        Gillad av 8 personer

      • pllay skriver:

        Detta skrivet av en professor!
        Man häpnar över att en så infantil person kan bli professor.
        En titel som skall garantera förnuft, objektivitet, kunskap och mognad, gärna nördig i sin ofantliga bildning, en vördnadsbjudande person ofta ödmjuk i medvetenhet om sina kunskapsbrister.
        Vad sker med vår intelligentia?
        Nu, politiska aktivister med egenskaper helt motsatta äldre tiders samhällsbärare.

        Gillad av 8 personer

  7. Rutger skriver:

    Mycket märklig analys av skribenten. Inte med ett ord beskrivs den grundläggande orsaken till det extra grava tillståndet i offentlig verksamhet. Det är att verksamheten inte är beroende av sina kunders välvilja för sina inkomster.

    I avsaknad av kundberoende kan en organisation hitta på vad helst att syssla med, inklusive att vila sig i form, och strunta i leverera det kunderna efterfrågar. Det politiker söker göra blir då att söka simulera fram en kundfokusering med regler och direktiv, vilket sällan träffar mitt i prick.

    En annan effekt av icke kundberoende blir att organisationen internt inte bryr sig om hur tjänstvillig och glad personalen är. Om personalen mår illa, maskar på jobbet, eller är sjukskriven, eller slutar pga de inte trivs blir inte så viktigt.

    En logisk konsekvens av skribentens oförmåga till korrekt analys blir också oförmågan att ta ställning till om det är bra, eller dåligt med ” ökad marknadsstyrning”, dvs om kunders inflytande är bra, eller dåligt. Eller så menar skribenten att jämförelsen med dagens system ska vara ingen offentlig välfärd alls, vilket sammanblandar välfärdens finansiering med driftsformer och styrsystem.

    Gilla

    • Christer L skriver:

      Allmänt betraktat: Man kunde tro att byråkraterna var goda organisatörer. Och man kunde tro att de valda demokratiska politikerna var bra på att samordna olika intressen och organisationer. Man har evolutionens princip där någonstans, tycker man. Men evolutionär utveckling fungerar tydligen inte ihop med korruption, och per definition inte heller ihop med mänsklig godhet. Så receptet på en illa fungerande statlig organisation och politik är när korruption åberopar sig på mänsklig godhet.

      Så vad gör man? Demokrati är det enda svaret. Det var ur demokrati som vår typ av politiskt samhälle växte fram, att medborgaren och konsumenten valde och genom sitt val godkände eller underkände produkten. Nu kringgår politiker och byråkrater liksom handlare och fabrikörer demokratin allt man förmår, man sluter sig samman bak ryggen, man ljuger för medborgaren och konsumenten, man censurerar samhällsinformation, hetsar mot oliktänkande, gynnar immigrantväljare, förnekar problemen. Media har övergått från journalistik till propaganda. Man åderlåter skattebetalarna, bygger om ekonomin. Pengarna strömmar till de allra rikaste, som i sin tur betalar den drivna politiken – i eget intresse. Den evolutionen är inte vad vi röstat för, någonsin. Och den går åt fanders.

      Medborgaren måste protestera. Det gör man genom att inte gå på lögnerna, inte finna sig vilse i byråkratins irrgångar, inte köpa de skadliga produkterna, och genom att inte rösta på några DÖ- eller JÖK-konstruktioner. Så rösta i eget intresse, inse att demokratin är ditt främsta! När politikerna ser ditt intresse i den månatliga väljarbarometern (om den inte är förfalskad) så reagerar de. De försöker förstås skrämmas, förneka och bluffa, sådana är de numera, hellre än att möta kritiken och problemen. Men allt hänger på väljarens självkänsla, konsekvens och krav. Annars är det kört!

      Gillad av 1 person

  8. Göran Holmström skriver:

    Överdrivna regler och onödig byråkrati uppfanns av oduglingar, syftet var att ge dom själva ett syfte!
    Där är drivkrafterna bakom ondskan som drabbat landet.
    I ivern att dölja sin inkompetens, uppfanns ”lika värde” och värdegrund.
    När ni som fortfarande letar förklaringsmodeller, kommit ikapp!.
    Så kanske vi kan börja prata lösningar istället.

    Gillad av 6 personer

    • cmmk10 skriver:

      ”Överdrivna regler och onödig byråkrati uppfanns av oduglingar ..”

      Förutsättningen för att ett sådant system skall fungera, är att det bemannas av den kategori som tyska arméns personalavdelning benämnde ”Energiska idioter”. Huruvida dessa uppfann någonting vill jag låta vara osagt, men de bidrar definitivt till byråkratisering,
      tungroddhet.och resursslöseri.

      Gillad av 3 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Precis sjukdomen som drabbat landet. Varje idiot skapar sysselsättning för fler idioter.
        När alla idioter vart sysselsatta, så öppnades gränserna och genast fanns det fler att sysselsätta.
        Lösningen heter pandemi 😉

        Gillad av 1 person

      • pllay skriver:

        Jag ser överflödet av byråkrati, detta mänsklighetens gissel, som ett direkt resultat av mängden resurser vi skapar.
        Då vi inte längre svälter eller fryser ihjäl kommer ytterligare resurser förslösas på ineffektiva reglersystem, administrerade av byråkrater.
        Det är själva effektiviteten i resursskapandet som är roten och näringen till politikers och byråkraters förlamande inflytande på historien.
        Vi blir inte av med den kvävande överrocken med mindre än en mycket omvälvande kris i försörjningen.
        Nöd föder effektivitet.
        Effektivitet skapar resurser.
        Resurser ger välstånd.
        Välstånd föder byråkrati.
        Byråkrati förlamar effektiviteten.
        Resurserna sinar, nöd inträder, byråkratin sopas undan av kravet på effektivitet.
        Och vi är tillbaka till cykelns början.
        Verklig nöd tar fram det bästa i människans natur, överflöd det sämsta.
        Krisen i försörjningen har oftast varit krig där den förlorande parten vunnit mest då nöden varit störst där, Japan, Tyskland.
        Förutsättningen har dock varit en gemensam kultur, en samsyn i målen för återuppbyggnaden, och det är här jag blir så pessimistisk om Sveriges möjligheter att bli ett gott samhälle efter krisen.

        Gillad av 2 personer

  9. Magnus Rosensparr skriver:

    Ja, att välfärdsstatens fundament är kraftigt undergrävt är uppenbart. När processen är tillräckligt långt gången, kanske också förstärkt av yttre skeenden som t.ex. djup långvarig lågkonjunktur eller internationell finanskris, inträffar den oundvikliga kollapsen. En storskalig sådan inträffade 1991 när Sovjetunionen kollapsade. Tsarryssland gjorde det också 74 år tidigare. Sverige har inte haft någon kollaps sedan rysshärjningarna 1719. Då var det en mycket liten stat som kollapsade, men civilsamhället var mycket starkt och oberoende.

    Sverige har idag en ofantligt stor stat, vilket inte är bra vid en kollaps, men värst av allt är att det svenska civilsamhället är så litet, svagt och mestadels starkt beroende av staten. Det betyder att praktiskt taget vad som helst kan hända vid en kollaps. Det kan bli avsevärt mycket värre än 1719.

    Gillad av 4 personer

  10. Magnus Rosensparr skriver:

    Reblogga detta på Magni Värld och kommenterade:
    Ja, att välfärdsstatens fundament är kraftigt undergrävt är uppenbart. När processen är tillräckligt långt gången, kanske också förstärkt av yttre skeenden som t.ex. djup långvarig lågkonjunktur eller internationell finanskris, inträffar den oundvikliga kollapsen. En storskalig sådan inträffade 1991 när Sovjetunionen kollapsade. Tsarryssland gjorde det också 74 år tidigare. Sverige har inte haft någon kollaps sedan rysshärjningarna 1719. Då var det en mycket liten stat som kollapsade, men civilsamhället var mycket starkt och oberoende.

    Sverige har idag en ofantligt stor stat, vilket inte är bra vid en kollaps, men värst av allt är att det svenska civilsamhället är så litet, svagt och mestadels starkt beroende av staten. Det betyder att praktiskt taget vad som helst kan hända vid en kollaps. Det kan bli avsevärt mycket värre än 1719.

    Gillad av 1 person

  11. BjörnS skriver:

    Det ligger mycket i det som AL skriver. Jag vill tillägga en ytterligare drivkraft bakom byråkratiseringen: ängslighet.

    Chefer blir i allt högre utsträckning ängsliga i termer av att saker och ting ska komma ut i t.ex media. De tenderar då att ta enkla beslut snarare än korrekta beslut. Ett (sant) exempel är att låta en anställd flyga på en dyrare ekonomibiljett än en billigare businessbiljett (ibland uppstår sådana konstiga prissättningar). Argumentet var just ”tänk om det kommer ut i media”. Chefen tycker då att det är svårare att försvara att man flyger business än det är att man har slösat med pengar. Det finns otaliga exempel och det kan röra sig om ganska mycket pengar.

    Byråkratiseringen får då en ny dimension: policydokument. Att ständigt utöka ”regelverken” blir ett sätt för chefer att hålla sin rygg fri och lägga över så mycket ansvar som möjligt på medarbetarna, som vanligtvis inte kan lära sig alla policies. På min arbetsplats vet jag att vi för ett par år sedan hade sammanlagt över 400 sidor policies. I våras fick vi dessutom en metapolicy, nämligen en policy om policies. Hepp!

    Gilla

  12. KENNETH skriver:

    Tjänstemännen i närheten av politikerna är de verkliga makthavarna. Deras makt har successivt ökat i och med att gränsen mellan politik och förvaltning suddats ut.

    Se vad som hänt i regeringskansliet och i kommunförvaltningarna.Först tog man bort ansvaret för de s.k. opolitiska tjänstemännen och sedan ökade man kadern av politiska tjänstemän och konsulter.

    Gillad av 1 person

  13. Jari Norvanto skriver:

    ”De vill inte ha missförhållandena avslöjade. Hellre en kommunal skola som slösar bort pengarna med höga kostnader och usla resultat än en skola som visar vinst som en följd av att den sköts väl.”

    Privata aktörer i offentlighetens tjänst och finansiering finns det dock också dåliga exempel på.
    Däremot är sånt man betalar ur egen ficka det bästa. Monopol och sånt man får ‘gratis’ (via skattsedeln) är kass. Skapar bara missnöje på kundsidan och otacksamhet, flegma på utförarsidan och slöseri på båda sidorna. Sosseriet ser hellre att de får slösa upp pengar än låta privata tjäna pengar och leverera efterfrågad service i konkurrens.

    Gillad av 1 person

  14. kvellulvblog skriver:

    Efter ett helt arbetsliv som läkare i offentlig sektor och relativt ingående kunskap om skolor, offentlig, privat, internationellt och övergång från klassisk skola till enhetsskola / grundskola är jag beredd att skriva under varje stavelse i ALs inlägg. Den offentliga sektorn måste minskas till en , helst grundlagsformulerad , del av samhället som inte kan bedrivas på annat sätt. I vissa fall kan man tänka sig verksamhet i konkurrens med fri företagsamhet, men aldrig som monopol. En kraftig sanering och ett synliggörande av skatteintäkterna vore en bra början. En ny sorts politiker med utbildning inom de områden de anser sig behöva ta hand om, förenat med personligt ansvar för de beslut de fattar är nästa steg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.