Patrik Engellau
Ett svårt ord är ”man”. Ett annat är ”samhälle”.
Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan (eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat).
Så frågar du en god vän vad ”man” ska göra åt saken (alltså skolan eller motsvarande). Här kommer två typer av svar från din vän (om du valt skolan):
Patrik Engellau
För nästan fem år sedan läste jag om PISA-studierna och blev varse hur illa det är ställt med den svenska skolan. Beskäftig och ambitiös som jag alltid har varit bestämde jag mig för att göra något åt saken. Men vad?
När jag studerat frågan och pratat med ett antal sakinsatta och kloka människor insåg jag:
Mohamed Omar
Efter att Dagens Nyheter avslöjats med att mörklägga de omfattande sexövergreppen på festivalen We are Stockholm hade det mest hedervärda varit att be om ursäkt. Men någon ursäkt kom inte. I stället kom DN:s vänner med en bisarr konspirationsteori som gick ut på att kritikerna jobbade åt Putin. DN kunde inte ha fel. Självaste chefredaktören Peter Wolodarski gav teorin sitt stöd.
Det var alternativmediesajten Nyheter Idag som först kom med avslöjandet. Man kunde då skjuta budbäraren. Det var ju bara sådana där troll och hatare som krälar runt i nätets kloaker. Men nu har norska journalistförbundets tidning bekräftat Nyheter Idags uppgifter i artikeln: ”Overgrep mot unge jenter – halvt års taushet i svenske medier” (13/1).
Tidningen Journalisten har själva intervjuat den polis och den psykolog som försökte tipsa DN förra året. Ja, DN mörkade verkligen. Jobbar det norska journalistförbundet också åt Putin?
Thomas Gür
Kära kvalhemliga[1] dagbok,
Idag kom nya instruktioner från tavaritj Bortnikov. Över den säkra servern som GIA håller i Ulaanbaatar och som routas över Groznyj. Meddelandet löd: ”Dra den grönskande näsapan över tajgans tunga trapp.”
När jag avkodat meddelandet blev jag litet förvånad. Nu vill man att vi inriktar destabiliseringsåtgärderna mot Danderyds Nyheter – jag tror att det måste ha fallit bort något i översättningen… men när jag förde ihop tidningens begynnelsebokstäver blev det tydligare med vilket mål som avsågs.
Patrik Engellau
Nyligen skrev jag en text där jag ondgjorde mig över att gästerna på asylboenden sitter och har tråkigt i stället för att göra nyttiga saker såsom att lära sig svenska.
Jag blev genast kontaktad av en eldsjäl i Åre kommun, som förklarade att där, minsann, hade det startats språkundervisning på det lokala asylboenden, som med ungefär 630 boende ska vara Sveriges största. Kul, sa jag, själv ska jag till Åre för att åka skidor till nyår, får jag komma och titta?
Politikerna vågar inte ta kontroversiella beslut av rädsla för medias reaktion. Följden har blivit passivitet och senfärdighet, minskat förtroende och sämre beslut.
Ansvaret för utvecklingen ligger hos politikerna själva. De trodde att de funnit en smitväg för att slippa hamna i medias klor. I själva verket lämnade de över makten. Det är hög tid att den återtas.
Bitte Assarmo
Attityden hos pojkar och män måste ändras. Det säger statsminister Stefan Löfven i ljuset av vad som skett inte bara i Köln utan även i Sverige – och inte bara under nyårsnatten utan långt dessförinnan – då mängder av flickor och kvinnor utsatts för organiserade sexuella övergrepp av horder av män.
Statsministern har en poäng, för hur gärna vi än vill förneka det så finns det fortfarande män i Sverige som har en unken kvinnosyn, och som begår övergrepp, våldtar och mördar kvinnor. Men kulturellt sett har vi trots det kommit betydligt längre än de flesta andra länder i världen. Bara det faktum att män och kvinnor är lika inför lagen är en stark indikation på jämställdhet – i många av världens länder har kvinnor en lägre ställning juridiskt sett. Decennier av jämställdhetsarbete har också gett resultat i de viktiga jämställdhetsområdena föräldraledighet och vård av barn. 1995 tog kvinnorna ut 90 procent av föräldradagarna – idag tar kvinnorna ut 75 procent och männen 25. Även vabbandet har börjat utjämnas mellan könen. Kvinnorna tar fortfarande ut merparten av vab-dagarna med idag 63 procent av dagarna jämfört med 68 procent i mitten av 1990-talet.
![bild[31]](https://detgodasamhallet.com/wp-content/uploads/2015/02/bild31.jpg)
Krister Thelin
Inom kort kommer Demokratiutredningen att lämna sitt betänkande. Men dess ordförande Olle Wästberg har redan aviserat att ett förslag är att sänka rösträttsåldern i lokala val till 16 år. Han avslöjade, att han inledningsvis varit tvärt emot men låtit sig övertygas under utredningens gång, bland annat med hänsyn till att Norge har denna gräns och att forskningen visat, att åldern är väl vald för att lotsa unga in i ett ökat engagemang till båtnad för valdeltagandet – och därmed demokratin. Förslaget har redan blivit hårt kritiserat och kommer att säkert att diskuteras framöver. Låt mig bidra med några synpunkter.
Patrik Engellau
Jodå, det verkar som om polisen mörkat information om övergrepp och våldtäkter som genomförts exempelvis av ensamkommande flyktingbarn under några år vid ungdomsfestivalen We Are Sthlm i Kungsträdgården. Dagens Nyheter slår sig för bröstet och tar åt sig äran av att nu i januari 2016 ha avslöjat polisens missgrepp i augusti 2015: ”DN:s granskning visar att interna larmrapporter har tystats ned”.
Att just Dagens Nyheter skryter upp sig är extra skenheligt eftersom just Dagens Nyheter fick tips redan omedelbart efter festivalen av en polis och en psykolog som själva iakttagit övergreppen (enligt denna åtminstone till synes vederhäftiga artikel). Dagens Nyheter besvärade sig då i augusti emellertid inte med att ens undersöka saken eftersom tidningen bedömde att det handlade om ”SD-fabrikationer eller SD-falsarier”.
Journalisternas plötsliga upprördhet över att polisen undvikit att rapportera av hänsyn till förövarnas etnicitet ger dålig smak i munnen. Som om just detta beteende inte varit gängse praxis i det officiella Sverige, däri inbegripet media!
Den 11 september 2001 blev USA och hela Västvärlden attackerade av militanta islamister. De attackerade oss primärt på teologiska grunder.
Det har vänstern ända från början haft svårt att acceptera. Redan den 13 september 2001, sa den socialdemokratiska statsvetaren Mona Abou-Jeib på SVT:s program Mosaik om attacken:
… ingen ställer sig frågan om varför har det här skett. Det finns ju så mycket hat ute i världen. Det finns ju så många som är marginaliserade, förtryckta – har liksom ingen makt. Det är ju därför detta har skett. Jag önskar att man i större utsträckning kunde diskutera varför har det här skett istället för att hitta den här klara fienden.
Inom den akademiska vänstern har författare som Noam Chomsky förankrat teorin om att världens orättvisor ytterst beror på europeisk kolonialism och amerikansk ”imperialism”. Och Mona Abou-Jeib var snabb med att placera 9/11-attacken i just denna kontext.
Mohamed Omar
Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har slutligen kommit ut som foliehatt. Vi är några stycken som redan misstänkt att allt inte står rätt till efter att DN gång efter annan blivit påkommen med att ljuga, vilseleda och mörka. Senast mörkade tidningen omfattande sexövergrepp på festivalen We are Stockholm i augusti förra året, vilket avslöjades av alternativmediesajten Nyheter Idag den 9 januari.
Avslöjandet gjorde förstås Dagens Nyheter-folket både arga och nervösa. En som gick över gränsen i sin nervositet är journalisten Isobel Hadley-Kamptz. På Twitter framförde hon teorin att kritiken mot DN är en konspiration iscensatt av Rysslands president Vladimir Putin för att öka allmänhetens misstro mot de svenska etablissemangsmedierna.
Riksdagen beslutade 1975 enhälligt att göra Sverige till ett multikulturellt samhälle, följt av ett beslut 1997 att hela samhället ska baseras på mångfald i betydelsen multietnicitet.[i] Dessa beslut – de mest avgörande i Sveriges historia sedan Olof Skötkonung för över 1000 år sedan bestämde att Sverige skulle bli kristet – togs utan föregående debatt.
Några empiriska studier av erfarenheter av multikulturella/multietniska samhällen föregick inte besluten. Tysklands förbundskansler Merkel medgav 2010 att mångkulturen ”misslyckats fullständigt”.[ii] Storbritanniens premiärminister Cameron och Frankrikes dåvarande president Sarkozy gjorde strax därefter liknande uttalanden.
Patrik Engellau
Jag har som sagt jobbat en hel del med u-landsbistånd. En av de välvilliga och bärande tankarna bakom den verksamheten är att vi, som kommer från de rika i-länderna, vet något som de fattiga u-länderna, enkannerligen deras politiska ledning, inte vet eller har lust att fatta.
Nobelpristagaren i ekonomi Gunnar Myrdal publicerade år 1970 en bok som heter Politiskt manifest om världsfattigdomen där han drar slutsatser av decenniers forskning om underutvecklingen och dess orsaker. Han pekar på företeelsen ”den mjuka staten”, ett begrepp som han själv myntat. Den mjuka staten är nyckfull, korrupt och opålitlig, inte nödvändigtvis för att dess ledare skulle vara ondskefulla, utan för att staten inte har verktyg att genomdriva sin vilja (om den har någon) och uppfylla sina löften (som den dock inte underlåter att avge). Myrdal hävdar att sådana länder måste genomföra radikala reformer – till exempel jordreformer och krafttag mot korruptionen – för att ha en chans att få fart på utvecklingen.
Patrik Engellau
Varje regim som vill värna om sin legitimitet – vare sig den är demokratisk eller ej – måste ha vittförgrenade känselspröt som informerar den om stämningar i folkdjupet och i alla fall i någon mån låta sina åtgärder påverkas av starka uppfattningar hos dem vars arbete i sista hand finansierar regimen.
Denna angelägna kontakt mellan å ena sidan regimen och makten och å den andra det arbetande folket har organiserats på olika sätt i olika samhällen.
Ibland, som under l´ancien régime i Frankrike, har den inte organiserats alls och då gick det som det gick.
Mohamed Omar
Nyårsaftonen i Köln präglades av massövergrepp mot kvinnor. Mobbar av framför allt arabiska män från Nordafrika och Mellanöstern sextrakasserade och rånade tyskor. Hittills har 31 misstänkta gärningsmän identifierats, varav 18 uppges vara asylsökare. Justitieminister Heiko Maas har meddelat att dessa kan straffas med utvisning.
Sextrakasserier i denna skala är ovanliga i Europa. Tyskar och andra européer är chockade. Men beteendet är inte alls ovanligt i arabvärlden, i de länder varifrån asylsökarna kommer. I dessa länder i Nordafrika och Mellanöstern råder en helt annan kvinnosyn än i Europa. Det betyder inte att alla män i dessa länder är svin. Absolut inte.
Ibland kan man behöva revidera sina åsikter. När begreppet åsiktskorridor började användas frekvent så var jag extremt skeptisk till det och dess existens. Jag hade svårt att se att en sådan existerade, vi har ju yttrandefrihet, så hur kan vi ha en åsiktskorridor? Jag har fått revidera det. Vi har en åsiktskorridor, eller kanske vi kan se det som flera beroende på sammanhang – socialt accepterade åsikter är olika beroende på i vilket sammanhang de yttras. Problemet med korridoren är när den blir för trång, och när vi har ett debattklimat där debatter mer liknar en pöbel som drar från debatt till debatt för att nedgöra motståndare, oftast utan riktiga sakargument eller analys. Den som ska offras har helt enkelt tyckt fel, tänkt fel.
Att en mer eller mindre namnlös massa får bestämma vad som är rätt att uttrycka eller inte är ett demokratiproblem som blir allt större ju större del av åsikterna på nätet sprids genom sociala nätverk inom egna grupper. De är ju inte så att åsikterna stannar i de sociala medierna – utan de sociala medierna fungerar snarare som spin-doctors som förmedlar vad som får tyckas eller inte till andra lager.
Patrik Engellau
Jag tror hela debatten om invandringen och sverigedemokraterna och hur en hygglig medborgare bör förhålla sig till dessa företeelser är felkonstruerad. I själva verket är den ingen debatt, utan en kampanj som går ut på att alla de som skulle vilja ha en riktig debatt bör skämmas eftersom 1) de flyktingar och andra som vill komma hit har det besvärligt och därför bör åtnjuta en näst intill obegränsad rätt till stöd och omsorg och 2) att de som har en annan uppfattning är sverigedemokrater i garderoben vilket är skämmigt med tanke på 3) att sverigedemokraterna dels slåss med järnrör, dels pratar om nation och folk vilket även Hitler gjorde varför de är fascister och rasister.
En seriös debatt skulle endast syssla med 1) eftersom 2) och 3) bara handlar om smutskastning, vilket kan vara en nog så nyttig och underhållande hantering inom politiken, men knappast är till hjälp när en osäker och reflekterande människa försöker skapa sig en hållbar uppfattning i en etisk fråga.
Ilan Sadé
I slutet av 90-talet, när jag var verksam i Centerpartiets Ungdomsförbund och även börjat nosa på studentförbundet (då CHF; nu Centerstudenter), fanns det en märkbar nyfikenhet bland de unga inför kommunitära tänkare från andra sidan Atlanten. De kommunitära – från engelskans communitarians – var en grupp filosofer och samhällsvetare vilka under 1980- och 1990-talet reste invändningar mot sina liberala universitetskollegors läror. Vad liberalerna missar, menade kommunitärerna, är betydelsen av mänsklig gemenskap (eng. community) som faktor i allt från moralfilosofiska teoribyggen till det praktiska livet. Denna inställning blev en gemensam hållpunkt för en i övrigt tämligen spretig grupp tänkare, bestående av bland andra Alisdair MacIntyre och Charles Taylor.
Ulf Larsson
En narrativ är uppbyggd av olika komponenter, där de enskilda orden förstås spelar en central roll eftersom ord både har betydelse och signalerar olika värderingar. I fråga om den massmediala migrationsdiskursen så kännetecknas den lite förenklat av två narrativer – den om den goda respektive onda flyktingen/migranten.
I den här krönikan tänkte jag uppehålla mig lite vid bruket av verbet tvinga. Bakgrunden är en helt ovetenskaplig hypotes om att detta verb ofta används i syfte att konstruera den goda narrativen. En dagsfärsk nyhetsartikel får illustrera det här.
Patrik Engellau
Den svensk-tjeckiske filmkritikern och kulturdebattören Hynek Pallas skrev nyligen en krånglig och upprörd men likafullt klargörande artikel i Svenska Dagbladet.
Det krångliga är att han förfäktar att viss tolerans är bra, till exempel tolerans mot romer, medan viss tolerans är dålig, till exempel tolerans mot sverigedemokrater. Det har jag svårt att begripa.
Patrik Engellau
Du behöver inte läsa den här texten. Du vet redan allt som står här. Texten är bara en bekräftande påminnelse om att det välfärdsindustriella komplexet finns och som alltid flitigt arbetar för att kunna utvecklas, skaffa fler tjänster, erhålla större budgetar och gå på fler kurser och så vidare.
En liten detalj som du dock kanske inte uppmärksammat är att otippade argumentationslinjer står till buds för detta anslagsfinansierade organisationssystem som ett privat företag aldrig skulle kunna använda, nämligen ”ge mig mer pengar för att jag är så dålig på att göra mitt jobb”.
Patrik Engellau
Nu verkar vad som helst kunna hända. Fort går det och det tycks inte behövas någon diskussion och eftertanke innan politiken läggs om.
Den plötsligt upphävda asylrätten är ett exempel. Nyligen var den helig (och jag försvarade den själv rätt kraftfullt för bara en månad sedan i denna krönika). Beslutet om id-kontrollerna annullerade, vad jag kan förstå, asylrätten. Det hävdas att bara tjugo procent av migranterna visar upp id-handling vid asylansökan. Om man antar att de övriga åttio procenten saknar id-handlingar har beslutet om id-kontroller undantagit åtta av tio migranter från rätten att söka asyl i Sverige.
Det kan hända att det är bra att Sverige avskaffar asylrätten. Jag har inget emot att vårt land går emot olämpliga internationella traktater som vi av oförsiktighet undertecknat. Men jag gillar inte att det bara sker hux flux utan diskussion och utan noggrann beredning och i stället bara som en bieffekt av något annat.
I maj håller vi i Miljöpartiet kongress. Då faller domen över den förda anpassningspolitiken till Socialdemokraterna, på snart sagt alla områden. Likt en lavin kommer man att svepa bort dem som svikit och sålt ut våra grundvärderingar, de som ännu klamrar sig fast vid fina titlar, utrikesresor och höga löner.
Vi kan göra upp om mycket för att få inflytande i kärnfrågor men när dessa kompromissas bort faller den gröna idén.
Miljöpartiets kompromisser med (S) har varit många och dyra. I Stockholm såldes, trots löften från (S) om motsatsen, hela Stockholm Energi AB ut redan på 90-talet. Några år senare när Stockholm röstade om trängselskatt kompromissades alternativet ”skatt endast till kollektivtrafik” (att skatteintäkterna från trängselskatten endast skulle finansiera kollektivtrafiken) bort. Det går heller inte för de Gröna att stoppa bygget av motorvägarna Väster- och Österleden.
Vad mer är bortförhandlat? Vad vet partiledningen och (S) men inte gräsrötterna (ännu)?
Mohamed Omar
Det har varit ganska underhållande att följa medierna den senaste veckan. Sveriges Radio, Sveriges Television, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter med flera, ja, faktiskt samtliga etablissemangsmedier varnade unisont för de negativa följderna av ID-kontroller vid gränsen mot Danmark. Man fick intrycket att världen skulle gå under.
Att säga att rapporteringen om ID-kontrollerna varit ensidig vore ett understatement. Nedräkningen mot Armageddon hade börjat. Så kom den. Journalisterna stod redo på sina poster. Höll andan. Inget hände. Allting fungerade finfint. Trafiken flöt på. En besvikelse för etablissemangsjournalisterna, en lättnad för svensson. Det är bara att uppvisa en ID-handling. Det går på två röda.
Patrik Engellau
Den här texten handlar inte om en viss sakfråga, utan om medierapporteringen kring densamma. Men först sakfrågan.
Under nyårsnatten inträffade kravaller med inslag av rån, skadegörelse och våldtäktsförsök utanför centralstationen i den tyska staden Köln. Enligt den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ), ett pålitligt kvalitetsblad i nivå med The New York Times, hade ett tusental män med ursprung i Mellanöstern och Nordafrika samlats. Redan tidigare hade sådana personer rånat och bestulit folk i området. På nyårsnatten antog den brottsliga verksamheten dittills okända proportioner. I stället för att enskilda män, eller män i grupper om två och tre, ofredade kvinnor hade de nu gått samman i större gäng för att trakassera kvinnorna. Polischefen talade om ”Brott i en ny dimension”. Överborgmästarinnan sa: ”Vi kan inte tolerera att det uppstår ett tomrum där ingen rätt existerar”. ”Vi kan inte acceptera att nordafrikanska mansgrupper organiserar sig för att förnedra kvinnor med skamlösa sexuella attacker”, sa delstatens inrikesminister.
Hur har då dessa händelser uppmärksammats av media? Jag googlade på sökbegreppet ”centralstationen Köln” med begränsningen ”senaste veckan” på ett antal olika språk.
Patrik Engellau
Det måste ju finnas något annat än migrantströmmarna att tänka på och därför ska jag nu, i serien ”svar på frågor du aldrig ställt”, förklara snabel-at, alltså @-tecknet.
På portugisiska och spanska heter tecknet arroba. Arroba är en gammal iberisk viktenhet, som i Portugal motsvarade 14,7 kilo och i Spanien lite mindre. Denna viktenhet skrevs @. Om jag alltså ville omnämna 147 kilo potatis så skrev jag 10 @ potatis (och läste tio arrobas potatis).
Termen kommer från ett arabiskt ord som betyder en fjärdedel, nämligen en fjärdedel av vad en åsna förväntades kunna bära, vilket då blir runt 60 kilo (så det verkar stämma på ett ungefär).
Mohamed Omar
Den nya Star Wars-filmen The Force Awakens hade premiär strax före jul och blev en fest för nostalgiker. Regissören J J Abrams har hittat tillbaka till känslan i de tre första filmerna 1977-83. De inbitna nördarna är nöjda. Jag är också nöjd. Jag vill inte ha några obehagliga överraskningar. En stor sak var att få se Harrison Ford igen i den gamla rollen som smugglaren och den motvillige hjälten Han Solo, Carrie Fisher som prinsessan Leia och Mark Hamill som jediriddaren Luke Skywalker.
Vissa menar att Force Awakens har så många likheter med den första filmen A New Hope från 1977 att man skulle kunna se på de nya filmerna som en omstart av hela Star Wars-sagan. Vi har en ung, föräldralös hjälte på en ökenplanet, en gullig robot som bär på viktig information och en ond militärmakt med en gigantisk rymdbas som kan förinta planeter med sitt strålvapen.
Mohamed Omar
Sverigedemokraterna är det största partiet bland arbetare i Sverige. Det betyder att om revolutionära kommunister fick som de ville, det vill säga införde proletariatets diktatur, skulle Jimmie Åkesson ha en viss chans att bli diktator. Om han nu skulle vilja axla den rollen, vilket är tveksamt.
Men proletariatets diktatur har som bekant i praktiken betytt kommunistpartiets styre snarare än proletärernas och min poäng är att arbetare ofta tänker väldigt annorlunda än sina påstådda vänner och försvarare. I Sverige är det så att de fackliga organisationerna och det traditionella arbetarpartiet, Socialdemokraterna, kampanjar mot SD, medan arbetarna sympatiserar med SD. Enligt en färsk Sifo-undersökning har SD 31,1 procent av LO-medlemmarnas röster, vilket gör det större än Socialdemokraterna.
Patrik Engellau
Ursäkta att jag säger det, men Sverige är en provinsiell kultur. Jag älskar mitt fosterland, men det hindrar mig inte från att skärskåda och bedöma dess tankevanor. Skulle jag inte kunna älska ett handikappat barn?
Provinsiell betyder landsortsmässig eller småstadsaktig, vilket i sin tur betyder, enligt mitt sätt att se, ”instängd i sitt eget betraktelsesätt” eller ”omedveten om att det egna betraktelsesättet bara är ett bland många”. Motsatsen till provinsiell är kosmopolitisk, vilket, fortfarande efter min uppfattning, betyder ”medveten om världens mångfald och ibland obegriplighet”.
Den provinsielle tror att alla andra folk, under den yttre kulturfernissan, tänker som provinsens folk. Den kosmopolitiske vet att det inte ligger till så.
Den 28 december 2015 avled heavymetalbandet Motörheads grundare Lemmy Kilmister.
Han var bokad i Paris samma helg som ISIS utförde terroristattacken där 130 människor mördades. I en intervju den 20 november med ZDF sa Lemmy att han skulle ha kunnat uppträda i Paris dagen efter terrordåden. För om vi slutar så vinner terroristerna, sa han.
I kampen mot radikal islam är den metalmusik för vilken Lemmy var en ikon ett konstnärligt vapen.
DET GODA SAMHÄLLET 