Författning spelar roll

IMG_0121

Ilan Sadé

”Riksdagen är folket främsta företrädare”, står det i regeringsformen. I ett parlamentariskt statsskick som det svenska förväntas det folkvalda parlamentet överlägga och besluta å folkets vägnar.

Hela poängen med parlamentet är att ledamöternas uppfattningar ska komma till uttryck, för att sedan stötas och blötas i en beslutsprocess. Om det inte vore meningen att ledamöternas kunskaper och förankring i folkdjupet skulle spela en viktig roll, kunde vi lika gärna skippa riksdagen till förmån för en renodlad partidemokrati. Partiorganisationerna skulle då, precis på samma sätt som aktieägare eller delägare i en ekonomisk förening, förvärva sin röststyrka och sedan styra på egen hand. I partiernas fall skulle förvärvet ske genom tilldelning i enlighet med utfallet i de allmänna valen. Sådär, fixat och klart!

Under Almedalsveckan bevistade jag två seminarier anordnade av den av Finn Bengtsson grundade 16 juni-stiftelsen, vilka belyste den svenska demokratins sorgliga tillstånd: Leif V Erixell redogjorde för behovet av en författningsdomstol och Anne-Marie Pålsson berättade om tiden i riksdagen som medlem i ”knapptryckarkompaniet”. Pålssons vittnesmål om hur det går till på Helgeandsholmen, med trakasserier, belöningar och försök till censur, ska ses mot bakgrund av resursfördelningen i riksdagen och det svenska valsystemets utformning (intervju med Pålsson om hennes bok finns här;  se även Pålssons senaste gästkrönikaDet goda samhället.) Partiledarna och deras hov har lagt vantarna på ledamotsstödet, som ska gå till administrativa tjänster på riksdagskanslierna. I stället för att vara ett stöd åt ledamöterna i deras arbete blir kanslipersonalen partitopparnas lydiga verktyg. Att det svenska valsystemet dessutom är som gjort för att skapa toppstyrda riksdagsledamöter utan personliga mandat från sina valkretsar gör inte saken bättre.

Pålsson konstaterade under seminariet att när hon skriver krönikor om demokratifrågor är intresset hos läsarna ytterst litet, i alla fall om man jämför med exempelvis texter om invandring. Är svensken således helt ointresserad av konstitutionell debatt? Nja, han borde i vart fall inte vara det. Frågan är ju så mycket större än att några fritänkare till riksdagsledamöter ska ha det trevligt på jobbet. Det är min övertygelse att de konstitutionella svagheterna har bidragit till att Sverige har kunnat föra en så misslyckad och extrem politik inom flera områden.

Vad har galna överdrifter i svensk politik oftast gemensamt? Jo, de bygger på ideologisk trångsynthet och vidmakthålls i förbluffande samförstånd, intill den dagen alla tyst och stilla byter uppfattning och, som rikets konung plägar säga, vänder blad. Se på 60- och 70-talets vandalisering av stadskärnorna till förmån för betongblock och sjöstensfasad. Eller ta skolreformerna som ledde till att skolor värvar elever med löften om fria läsplattor och dataspel (där har vi ännu inte vänt blad, men den dagen kommer). Eller ta den nu havererade invandringspolitiken.

Om samhället har en benägenhet till självskadande konsensus är det givetvis särskilt viktigt att vårda och ge skydd åt dissidenterna, i sann Mill-anda. Det gör man genom en författning som bygger in maktdelning och genom att inte ge partiorganisationer alla resurser. Det finns en poäng med ett parlament bestående av levande ledamöter i stället för en fördelning av döda andelar i föreningen Sverige mellan partierna.

Författningen spelar helt enkelt en viktig roll. Att tro att dagens etablerade riksdagspartier kommer att driva frågan om motvikter till partiorganisationernas makt vore dock en naiv förhoppning. Förändringstrycket måste komma från annat håll.

46 thoughts on “Författning spelar roll

  1. krille krokodil skriver:

    Hm, jo jag ger Ilan rätt, de etablerade partierna kommer inte att ändra författningen till deras nackdel, så vad är nästa artikel? Det kunde vars intressant att se ett förslag på förändring, utöver författningsdomstol,som flyger i snar framtid. Jag är skeptisk, mycket också för att svensken har ett slappt förhållande till sin demokrati, man har som jag länge gjorde, trott att svensk politik var ett förvaltningsuppdrag med små kursändringar, inte att man försöker sänka skutan. Det mest demokratiska uttrycket i Europa och Sverige just nu är stödet för populistiska partier, detta representerar ett reellt intresse för samtiden och framtiden, med Brexit som kanske det bästa exemplet. Det styrande skiktet måste bort, detta är enda vägen, därför är jag så skeptisk till att lämna flanker öppna hos SD för att lyxrösta på BF. Men alla bäckar små.., jag tror dock att klockan verkligen är kvart i tolv, tidsfaktorn är viktig. Det kvittar hur man säger ”nog nu” och var exakt man prickar rumpan på hegemonin, det viktiga är att man höjer rösten och sparkar hårt, nu.

    Liked by 6 people

  2. Aha skriver:

    Sade skriver om galna överdrifter p.g.a. ideologisk trångsynthet och nämner som exempel på det raseringen av svenska stadskärnor, marknadsstyrd skola och invandringspolitiken. Texten inspirerar till att lista galenskaperna inom invandringspolitiken där ideologin och toppstyrningen tagit över;
    – alla migranter får permanent uppehållstillstånd. Varför, en flykting förväntas väl återvända till sitt land när oroligheterna är över?
    – asyl ges till ekonomiska migranter, avser ca 50% av de som söker asyl
    – mottagandet och omhändertagandet av ensamkommande. Notan är uppe i 30 miljarder per år
    – åldersbedrägerierna bland de ensamkommande
    – fjäskandet för Islam med oförmåga att sätta ned foten
    – givande av asyl trots att skyddsbehov ej föreligger, migranterna kommer från säkra länder/flyktingläger
    – man satsar på mångkultur istället för homogenitet. Ingenstans (?) hittar vi mångkultur som framgångsfaktor, icke att förglömma att migranterna kommer p.g.a. misslyckade mångkulturer
    – hjälp till dyra pengar här i Sverige istället för lokal hjälp som för samma peng hjälper tiofalt fler

    Åkessons favorituttryck för ovanstående är att invandringspolitiken är ansvarslös. Är det inte lite ansvarslöst av Åkesson att använda ett för sammanhanget så milt ord?

    Liked by 4 people

    • Greta skriver:

      Lägg till detta att de sk flyktingbarnen begår en massa brott, bland annat gruppvåldtäkter och taffningar på svenska tjejer i grupp. De tas ibland hand av polisen men släpps ofta dagen därpå. De får inga straff heller trots de ibland grova brott de begått, där offret får lida i många år. Vad är det för feminism de förespråkar då polis, regering låter detta fortgå. Om man begår grova brott, även sexuella trakaserier i grupp bör ingå i detta begrepp här, så skall man straffas och direkt utvisas ut ur landet. Vill man ha sådana människor i ett land, då de inte ens, under asylprocessen kan hålla sig i skinnet? Förstår inte de styrande i landet hur fel detta är eller är det egentligen så att de struntar i det. Det drabbar inte dem, deras karriärer gå ju bra i dagsläget.
      Slutligen undrar jag hur det kommer sig att alla sexuell trakasserier exploderat nu. Skriver tidningarna om det nu fast det förekom förut eller lär de beteendet av varandra. Är detta bilden utomlands av Sverige, förmedlad via dem som redan är här till ” hemlandet”, via media eller flyktingsmugglare. I Sverige är bara att ta för sig, inga straff väntar om ni är ” barn” och polisen är inget att vara rädd för. De gör ingenting. Varför skulle annars lag från norra Afrika under Gotia cup komma till Sverige och trakassera tjejer sexuellt om de ej vetat att det är fritt fram. De fick ju tack och lov åka hem! Alltid nåt rätt!

      Liked by 1 person

  3. tirutaa skriver:

    Tack för att du, Ilan, visar på orsakerna till denna märkliga svenska extremism som jag alltid undrat över hur den är möjlig. I samma land som man samtidigt kallar för det lagomma landet.

    Men vad kan en vanlig medborgare göra? Hur komma åt när inte ens den kunniga och stridbara Anne-Marie Pålsson har lyckats med någon förändring? Varför skulle partierna börja såga på den gren de själva sitter på? Med alla de fördelar makten ger dem?

    Det vore hjälpsamt om de som är mera insatta och kunniga på området, kunde lägga fram någon slags plan, en strategi, för förändring, då tror jag det var lättare att få folk med sig. För alldeles säkert är det flera än jag som undrat över den maktkoncentration, ibland ren maktarrogans, som partierna i detta land visar. De verkar ju sitta hur tryggt som helst och, tillsammans med medierna, dirigera landet, såpass att folket faktiskt kan känna denna oskäliga makt som förtryck, att folkets makt är kastrerad och beskuren. Kanske det är just detta konstitutionella system som gjort landet till ett enfrågeland – något man borde skämmas över; världen är ju allt annat än en fråga i taget.

    Märkligt då att samma politiker, liksom medier, nu, i tid och otid, börjat använda sig av ordet ”populism” som ett skällsord, då de ju själva i årtionden varit hur ”populistiska” som helst. Ibland undrar jag om all intellektuell hederligt far ut genom en bakdörr så snart man kommit in i den politiska partivärmen.

    Det är den värmen som nu snarast borde vädras med lite kallare, konstitutionella vindar.

    Liked by 6 people

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag håller helt med om att en författningsreform är en nödvändighet i Sverige. Det är en fråga som jag hoppas detta debattforum kan driva med den allra högsta prioritet. Makten är om något koncentrerad till ett fåtal och dessas uppfattningar med stöd av nära nog 100% lojala medier riskerar radikalisera och skada landet utan något som helst folkligt stöd. Vi har på senare tid sett exempel på detta genom den katastrofala migrationspolitiken, ett sammanfallande försvar och ett polisväsende som inte klarar sina huvuduppgifter.
    Det finns utmärkta exempel på författningar som fungerar bättre. En sådan är den tyska förbundsrepubliken eller för den delen USA

    Liked by 2 people

  5. BjörnS skriver:

    Avslutningen, att förändringstrycket måste komma från annat håll, är helt riktigt. En startpunkt är att ta fram en principskiss för hur en alternativ författning kan se ut. Vilka ledande principer vill vi se en författning bygga på. Det är möjligt att t.ex. Timbro skulle vara intresserade. Alternativt kanske man inom ramen för DGS kan samla in medel för att lägga ut ett uppdrag till en lämplig professor emeritus i statsvetenskap eller liknande. Kanske Assar Lindbeck eller varför inte Kjell-Olof Feldt? Utgångspunkten för arbetet kan vara (a) ökat personligt ansvar och mandat för enskilda riksdagsledamöter, (b) ökade möjligheter att utkräva ansvar (KU är ju ett skämt) och (c) införande av konstitutionsdomstol. Nästa steg blir att försöka skapa opinion för principerna och här har jag inga bra förslag i dagsläget.

    Förutom de saker som nämns ovan (valkretsar, administrativt stöd till riksdagsledamöterna, konstitutionsdomstol…) bör också riksdagen halveras i storlek och partistödet minskas kraftigt så att partierna återigen blir beroende av sina medlemmar – det torde också bidra till ökad lyhördhet hos partiledningarna. Inte heller borde partierna få biståndsmedel av SIDA att dela ut.

    Liked by 2 people

  6. Tomas Lenke skriver:

    Bra, håller fullständigt med.
    Samtidigt verkar civilsamhället förstatligas med skattebetalarnas pengar genom t ex MUCF. Dra in partistöd samt allt stöd till frivilliga aktiviteter/hobbies/religionsutövning. Om vuxna människor vill hålla på med hobbies får de bekosta det själva, varför inte återinföra avdrag för gåvor.
    Hoppas verkligen att Borgerlig Framtid kan göra något åt det här efter 2018.

    Gilla

  7. DG skriver:

    Det svaga författningsskyddet, den uppenbara bristen på ansvarsskyldighet och stärkt medborgerlig makt borde verkligen diskuteras på djupen. Tyvärr finns det ytterst lite av detta med i 2014 års demokratiutredning vilken föga överraskande var en ganska sorglig och innehållslös rapport. Mest floskler, genustänk och minoritetsfokus. Den enda intressanta förslaget var väl förslagsrätten.

    Liked by 1 person

    • Stefan Eriksson skriver:

      Minoritetsfokus är ett bra uttryck. Eu har blivit en organisation för särintressen som lever på bekostnad av allmänna intressen. Inte undra på att engelsmännen vill dra sig ur. Med vilket mandat dömer kommissionen lastbilstillverkarna till böter i storleksklassen 300 miljarder kr?

      Gilla

      • lenngo skriver:

        @Stefan Eriksson
        Du undrar över Kommissionens mandat. Det är samma som exempelvis en tingsrätts mandat att döma någon till böter för fortkörning. Det följer av gällande lag. I det här fallet handlar det om förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete, dvs. karteller. Reglerna i EU-lagstiftningen är för övrigt likadana som i den svenska konkurrenslagen. Priskarteller innebär att säljare kommer överens om att trissa upp priserna, vilket lurar köparna på enorma belopp. I praktiken tjänar företag i karteller långt mer pengar på sina konspirationer än de böter de drabbas av om de blir upptäckta. Att ingripa mot sådana aktiviteter, som direkt drabbar lastbilsköparna men i förlängningen alla konsumenter och medborgare, är alltså i högsta grad ett allmänintresse och inte ett särintresse.

        Gilla

  8. cmlewan skriver:

    Ja, det är ett stort problem att folk är ointresserade av konstitutionella frågor. Givetvis föredrar människor cykelställsfrågorna. Men det är inte en omöjlig debatt. EU-omröstningarna har visat att folk kan intressera sig för systemfrågor. (Och ofta komma till märkliga slutsatser, men det är en annan sak.) Det handlar om att presentera det på rätt sätt.

    I övrigt så tror jag att en del i lösningen på riksdagsledamöternas kringskrurna individuella makt, som Ilan talar om, ligger i en förändring av valsystemet. Single Transferable Vote (STV) som tillämpas i bl a Australien och på Irland är ett fantastiskt systern att ge väljaren möjlighet att välja i rent personval eller på parti. Eller både och. STV syr som valsystem ihop person och parti på ett ganska naturligt sätt. Det finns nackdelar även med detta, men framför allt stora fördelar jämfört med dagens system. Läs mer på https://en.wikipedia.org/wiki/Single_transferable_vote.

    Gilla

  9. Erik skriver:

    Partistöden gör politikerklassen oåtkomlig.

    Helt oåtkomlig.

    Partierna behöver inte fler medlemmar än att de kan bemanna köttgrytorna. Partiledningarna göder med hjälp av partistöden sina kloner i organisationen. Klonerna ges valbar plats på listorna inför val.

    De är fullständigt oåtkomliga. Gör precis som de vill.

    Börjar tyvärr luta mot att våld eller hot om våld är enda möjligheten att förändra mekanismerna.

    Gilla

  10. Hortensia skriver:

    Utmärkt, Ilan Sadé…

    … men om du verkligen vill hjälpa svenska folket ur 7-klöverns förlamande grepp, borde du, rent krasst, omedelbart inrikta dig på att förstärka Sverigedemokraternas laguppställning.

    Borgerlig Framtid förefaller vara ett gott parti med framtiden för sig, men ju längre 7-klövern kan behålla makten, desto sämre blir naturligtvis framtidsutsikterna för hederliga, kompetenta, hängivet Sverigevänliga och superdemokratiskt sinnade, ansvarsfulla individer, som vill verka med politisk anständighet för väljarnas bästa.

    I nästa val, som förhoppningsvis inte dröjer ända till september 2018, skulle ett SD med modiga och rakryggade profiler, som Finn Bengtsson, Johan Westerholm, Sara Skyttedal, Anne-Marie Pålsson och gärna hela BF:s nyvakna partiledning vid Jimmie Åkessons sida, sannolikt kunna DÖda och begrava 7-klöverns demokratiföraktande, proffspolitiska Sverigedemonteringsplaner för gott.

    Jag skulle gärna se Patrik Engellau, Merit Wager och Julia Caesar på lämpliga ministerposter i en svensk Dream Team-regering!

    Liked by 1 person

  11. Hortensia skriver:

    Apropå min tidigare kommentar, vill jag rekommendera en nedslående förutsägelse författad av Johan Westerholm:

    ”Det bör inte uteslutas att vi kommer se ett ”okynnesöverklagande” av aktivistisk karaktär eller med aktivistiska motiv för att så långt som möjligt spränga systemet inifrån, trots resursförstärkningarna. Det finns krafter som helst, genom att stressa domstolarna och andra instanser, vill provocera fram en allmän flyktingamnesti utan konsekvensanalyser i andra välfärdssystem. Naturligtvis kan det finnas en del ekonomiska incitament för de som specialiserat sig på migrationsjuridik och agerar juridiska ombud. Processerna kommer bli långa, kanske lika långa som handläggningstiderna på Migrationsverket. Även tillgången på tillgängliga jurister i form av biträden till de asylsökande kommer avgöra processernas tidsutsträckning.”

    http://ledarsidorna.se/2016/07/det-varsta-har-vi-kvar/

    Gilla

  12. lenngo skriver:

    Det är en viktig fråga Ilan Sadé tar upp, kanske en av de viktigaste som har ventilerats på DGS på sistone. Och sorgligt är det om den väcker svalt intresse, jämfört med exempelvis analys av främmande religioner som ingen annan än anhängarna kan reformera.

    Min uppfattning är att de problem som tas upp i inlägget har sin grund i att de svenska grundlagarna följer folksuveränitetsprincipen, inte maktdelningsprincipen. Om Sverige bytte fot till maktdelningsprincipen (och gärna i samma veva från blodsprincipen till territorialprincipen) så skulle vi ta viktiga steg mot en pluralistisk rättsstatsdemokrati.

    Teoretiskt innebär folksuveränitetsprincipen att all offentlig makt utgår från folket, förmedlat via riksdagen. Men det är i teorin. Jag menar att makten i realiteten utgår från Regeringen, och i förlängningen från den centrala ledningen för de partier som för tillfället innehar regeringsmakten. Jag skulle vilja likna systemet vid en absolut monarki med Regeringen som statschef, utan balanserande makt från andra samhällsinstitutioner men med möjlighet till ultimativ misstroendeförklaring från folket vid de allmänna valen.

    Hur jag kommer till en så drastisk slutsats förklarar jag här: //blogg.skronsakslandet.se/#post56

    Liked by 1 person

    • Utlandssvensk skriver:

      @ Lenngo,

      ”Jag skulle vilja likna systemet vid en absolut monarki med Regeringen som statschef, utan balanserande makt från andra samhällsinstitutioner men med möjlighet till ultimativ misstroendeförklaring från folket vid de allmänna valen.”

      Jag delar den bedömningen!

      Gilla

  13. Lars Holmdahl skriver:

    Tyvärr förefaller organisationer oförmögna att reformera sig själva. Det är en erfarenhet många som arbetat i hotade företag upplevt. Alla i ledningen vet att man är på väg att köra ut över stupet, men man håller krampaktigt fast i ratten så knogarna vitnar och vägrar ändra kurs. Hellre en säker död än ett osäkert liv.

    Men med nationer borde det vara annorlunda. Fast det verkar inte så: USA fick sin författning efter en revolution och befrielsekrig, Frankrike efter en revolution, Tyskland efter WWII. Kanske måste det till ett inbördeskrig i Sverige för att få till en förbättring. Jag hoppas att det inte skall behöva gå så långt. Min förhoppning är att det skall gå att reformera inifrån, men då krävs att alla som tror att de kan bidra, engagerar sig politiskt i det parti de sympatiserar med och driver de frågor som är viktiga.

    Min korta erfarenhet av att vara politiskt aktiv är att livserfarenheten, kunskapen och intelligensen finns i partiets bas inte i dess topp. Det är basen som håller den stege som partitoppen klättrat upp på. Om basen börja skaka lite på stegen……

    Gilla

  14. 77711n skriver:

    Bildandet av fb-grupper som DÖ, stödet för Finn Bengtsson m fl sådana grupper visar att folk inte alls är ointresserade av författningsfrågor, toppstyrning inom de politiska partierna, krav på tjänstemannaansvar, inrättandet av en Författningsdomstol, krav på kompetens och yrkeserfarenheter hos valbara ledamöter och möjligheter att göra personval och stryka namn på valsedlarna, som tagits bort.

    Gilla

  15. Ami skriver:

    Även Nordkorea anser att att all makt skall utgå från folket. Hela gamla östblocket inklusive Kuba hade och har ”demokrati”
    Politiker och annat löst folk klamrar sig fast vid makten av två skäl
    1. För att de anser att det är deras roll att upprätthålla ”demokratin”
    2. Väljarna vill ha det så, ergo så röstar de på dessa partier och det vet politikerna om.

    Politikerna vet om att väljarna och media är trogna och därför bekymrar sig de sig föga om en liten grupp på runt 20% av väljarkåren tycker annorlunda för deras vidkommande finns det inget att oroa sig för.

    Hela tugget från Almedalen om svenska värderingar var enkom för att visa de väljare som sneglar på SD att de minsann inte är ensamma om att värna om Sverige.

    Hela samhället är infekterat av godhetsidealet, från våldsmonopolet till media och allt där i mellan. Sverige har blivit som ett enda stort Woodstock, där peace, love and understanding är
    agendan som styr dagordningen, ingen bryr sig om huvudvärken som kommer dagen efter.

    För att bryta den här flumfesten så måste landet få ett abrupt uppvaknande är jag rädd för. Det är inget någon önskar men jag tror att det är det som behövs, annars blir det som det klassiska ” operationen gick bra men patienten dog”

    Gilla

  16. Kim skriver:

    Ett förslag till ny konstitution, som adresserar flera av ovan nämnda problem, finns i Leif Erixells bok ”Omstart Sverige”.

    Gilla

  17. Johan utan land skriver:

    Det är nog bra om man kunde hitta ett robustare system än dagens men inget system är bättre än de människor som besätter posterna. Hur man än organiserade det hela skulle systemet idag befolkas av postmodernister som ser på världen genom sina väldigt speciella glasögon.

    Gilla

  18. Göran Fredriksson skriver:

    Beslutande folkomröstningar när en viss andel av väljarna begär det för att stoppa ett knäppt beslut av statsmakter eller centrala myndigheter. Det är bara folket som ser saker på lång sikt. De är intresserade av hur det kommer att bli för deras efterkommande.

    Liked by 1 person

  19. Bo skriver:

    Det är väst som har auktoritära stater
    Det finns en allmänt spridd missuppfattning att klansamhällen är hierarkiska och auktoritära, där en klanledare har oinskränkt makt över sin grupp. Men det är precis tvärtom, och i den meningen hade Gaddafi rätt om västerländska demokratier. Det är demokratiska statssamhällen som är hierarkiska och auktoritära. Folket väljer en ledning som ges mandat att styra och stifta lagar, vilka sen ska åtlydas. Klansamhällen är däremot platta organisationer. Varje klangrupp sköter sig själv och inom den diskuterar man sig fram till lösningar på praktiska problem. Systemet bygger på konsensus. Klanhövdingar har snarare funktionen som kloka medlare än som ledare.
    http://kvartal.se/artiklar/utan-forstaelse
    Intressant text av Per Brinkemo

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Ja, jag vet inte vad du tycker, Bo, men jag tycker det är gravt dysfunktionellt att mörda sina döttrar med ”hedersmotiv”, oavsett hur många ”kloka medlare” som är överens om sådana galna beslut.

      Repatriera mera!

      Liked by 2 people

      • Bo skriver:

        Svaret är självklart.
        Menallt är inte svart eller vitt.
        Platt organisation och konsensus kunde vi behöva lite mera av i svensk politik.

        Gilla

      • Hortensia skriver:

        Platt organisation har jag absolut inget emot, Bo, men jag tror verkligen vi behöver betydligt mindre av den huvudlösa, tvärpolitiska konsensus, som resulterade i DÖ och MÖ.

        Fullkomligt absurda och helt igenom odemokratiska överenskommelser baserade på 7-klöverpolitikernas dåliga omdöme och skriande okunnighet, behöver vi, enligt min mening, inga alls.

        Gilla

    • Lennart Göranson skriver:

      @Bo
      Jovisst är det som du beskriver. Brinkemos artikel finns inget negativt att säga om, och vill man få en djupare förståelse av klansamhället rekommenderar jag ”Klanvälde. Från stamsamhälle till rättsstat” av Mark S Weiner. Men vad som är en önskvärd ordning är en helt annan fråga. Konsensuskultur låter tilltalande, men det är inte särskilt muntert när det innebär förtryck av oliktänkande. Platt organisation kan också låta trevligt, men om det innebär att makten sitter i spjutstångs ände och ett haveri för statens våldsmonopol i utanförskapsområden är det mindre lustigt.

      Statens auktoritet i civiliserade länder är i själva verket det som ger individen frihet att uttrycka sig och ett skydd mot den starkes makt.

      Gilla

  20. phnordin skriver:

    1974 så författning är en styggelse. Märkvärdigt att så få politiker har insett detta. Konstitutionen tillkom i Sverige under en period som var allt annat än normal. Resultatet ser vi nu med snedvriden debatt-snarare låtsasdebatt- och en ackumulation av misstag till följd av ansvarsflykt hos våra politiker.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s