Den demokratiska respekten för nästan

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Det är inte säkert att det var Voltaire som sa att han ogillade sin meningsmotståndares åsikt men var villig att dö för vederbörandes rätt att framföra den. Men om det inte var Voltaire så var det någon annan som sålunda myntade ett av västerlandets stoltaste och oftast formulerade talesätt.

Nu ska jag tala om a) när detta talesätt gäller och b) vad det innebär vid de tillfällen när det faktiskt gäller.

När folk har motsägelsefulla åsikter råder en konflikt dem emellan. Konflikter kan vara mer eller mindre allvarliga. De flesta meningsmotsättningar är så obetydliga att vi knappt märker dem. (”Ska vi köpa Aftonbladet eller Expressen? Äsch, vi köpte Aftonbladet åt mig igår så vi tar Expressen till dig idag.”) Men ibland är konflikterna på liv och död. (”Greven har förolämpat mig. Han får välja sina sekonder. Vi ses i gryningen i Bois de Boulogne.”)

Mao Zedong skilde på antagonistiska och icke-antagonistiska motsättningar. De antagonistiska är oförsonliga och på liv och död såsom i krig. De icke-antagonistiska är de andra.

Jag tror att Voltaires – eller vems det var – uttalande gäller när motsättningarna är icke-antagonistiska. Tanken att Winston Churchill vore villig att gå i döden för Adolf Hitlers rätt att framföra sina åsikter är absurd.

Innan jag kommer till b) vill jag göra en Mao på vår situation i Sverige här och nu. Huvudmotsättningen i landet går, enligt min uppfattning, mellan å ena sidan det välfärdsindustriella komplexet med sin pk-ideologi och å den andra den ansvarskännande medelklassen med sina lite gammalsvenska – lite liberalkonservativa eller småborgerliga eller vad man vill kalla det – uppfattningar. Är denna motsättning antagonistisk eller inte?

Frågan är viktig eftersom svaret bestämmer hur debatten ska föras. Ska det vara resonemang eller ska det vara verbalt krig?

På båda sidor finns oresonliga krigare. Uttalandet nyligen från en känd pk-orienterad kulturskribent (Hynek Pallas) om att Brexit berodde på äldre vita gubbar med kissfläckar på byxorna är en arrogansens och omedgörlighetens höjdpunkt. En annan favorit är ledarskribenten (Anders Lindberg) som beskriver Brexit-röstaren som kopia av Harry Potters fosterfar, ”en allt igenom småskuren och vidrig person som försöker upprätthålla sitt inskränkta medelklassliv ­genom att sätta sig på andra”.

Det finns även många exempel på motsvarande halsstarrighet från den andra sidan.

Själv lever jag i föreställningen att Sverige är en demokrati vilket rent definitionsmässigt betyder att huvudkonflikten inte är antagonistisk. Hos oss ska det inte råda inbördeskrig, varken fysiskt eller på debattsidorna. Hos oss handlar det om att försöka förstå och komma överens och respektera motståndarens kärnvärderingar. Det kanske vackraste exemplet på den inställningen som jag fått uppleva var i samband med kampen mot löntagarfonderna. Det räckte med att motståndarna trummade ihop hundratusen personer och lugnt och värdigt med flaggor och musikorkestrar marscherade från Humlegården till riksdagen för att fondförespråkarna skulle dra öronen åt sig och i stort sett lägga ned projektet.

Men det handlar inte bara om att respektera motståndarens kärnvärderingar, utan också om att försöka förstå hur han tänker. På den punkten erkänner jag svårigheter. Jag tror till exempel inte att de styrande pk-pedagogerna aktivt och målmedvetet går in för att förstöra den svenska skolan. Jag tror att de har goda avsikter. Men jag kan för mitt liv inte förstå hur de resonerar, inte minst med tanke på att de årliga utvärderingarna tycks visa på stadigt sjunkande resultat. Jag kan inte komma fram till annat än krystade och hemmagjorda förklaringar av typ att de säkert vill se bättre skolresultat, men att de ännu hellre vill något annat – till exempel behålla sina jobb, främja sin karriär och slippa ifrågasätta sina favoritidéer – som går på tvärs emot bättre resultat i skolan. Ibland blir jag rasande över argument som tycks sakna allt logiskt innehåll och vars existens inte verkar ha något annat syfte än talarens egennytta. Det är då man vill skrika ”jävla idiot” eller motsvarande, men så gör man inte offentligt i en demokrati.

Så, för att äntligen kommet till b), i vårt svenska samhälle här och nu gäller civiliserad debatt. Det gäller även den här sajten. Jag är stolt och glad över att det råder så mycket eftertanke och respekt i de texter och kommentarer som presenteras. Hittills är det bara några promille av kommentarerna som förvisats till skräpkorgen. Jag är tacksam för synpunkter. Ska vi censurera mer eller mindre?

81 thoughts on “Den demokratiska respekten för nästan

  1. dolf skriver:

    Till skillnad från de flesta andra är jag inte villig att gå i döden för någons rätt att uttrycka sin åsikt. Utom möjligen min egen. Jag är däremot öppen med att jag anser att alla skall ha rätt att uttrycka sin åsikt. Även Adolf Hitler. En åsikt är inget annat än en subjektiv sanning. Jag drar en skarp gräns mellan åsikter och handlingar. Om Adolf Hitler anser att judar bör utrotas anser jag det vara en i högsta grad vidrig åsikt, men är det hans subjektiva sanning så är det, jag kan inte hindra honom från att hysa dessa tankar. Åsiktsfrihet och yttrandefrihet är intimt förbundna med vår egen verklighetsuppfattning och tankevärld. Vi kan inte hindra andra människor från att ha verklighetsuppfattningar och tankar som är anatema för oss. Vi har inte heller någon rätt att sätta oss till doms över andra verklighetsuppfattningar eller idéer. Vi kan bara döma deras handlingar. Därför har även Adolf Hitler rätt att uttrycka sina åsikter. Hur vidriga de än är enligt vi övrigas åsikt. Om han däremot försöker omsätta sina åsikter i handling hamnar saken i ett annat läge, då all lag reglerar (eller borde reglera) handling i avsikt att värna om allas rätt till liv och egendom kan vi beivra Adolf Hitlers implementering av sina åsikter i aktiv handling.

    Varför i all världens värld censurera? Jag ser kommentarsfältet på ”min” blogg som mitt hem. När folk kommer till mitt hem censurerar jag dem inte. Jag talar inte om för dem vad de får eller inte får säga. Jag litar på att de har så pass gott omdöme så att de själva sätter ramarna för vad som är acceptabelt. Och jag är vidsynt nog att vid smärre övertramp så nöjer jag mig med att påpeka att ett övertramp har skett och låta udda vara jämt. Men kontinuerliga övertramp eller missbruk av gästfriheten gör att personen inte längre är välkommen i mitt hem. Då låser jag dörren för personen. Det vill säga, av princip censurerar jag aldrig kommentarer, de som inte kan sköta sig nöjaktigt blir rätt och slätt blockade. Det har fungerat bra hittills.

    Liked by 7 people

    • falo65 skriver:

      Bra skrivet, men jag skulle nog vilja påstå att din metod att blocka är detsamma som att censurera. Men det är väl antagligen bara en definitionsfråga.

      Gilla

      • dolf skriver:

        @FALO65
        Nej, det framgick inte av vad jag sa, men blockningar föregås av varningar, så personen får en chans att ställa om kursen. Kommentarer tas av princip aldrig bort (utom ren spam som reklam för viagra eller rent trams som massa invektiv i form av könsord o.l. då framgår klart och tydligt att det inte finns någon avsikt att diskutera). Jag begränsar mig till, (men tror aldrig jag gjort det hittills) att redigera bort uppgifter som kan vara av skada för tredje part (om någon t.ex. skulle få för sig att lägga ut adressuppgifter eller liknande information).

        Gilla

  2. boerje2 skriver:

    ”Men det handlar inte bara om att respektera motståndarens kärnvärderingar, utan också om att försöka förstå hur han tänker. På den punkten erkänner jag svårigheter.”

    Det är omöjligt att förstå vänstern och de politiskt korrekta utan att ta hänsyn till hur människans psyke fungerar. Där en fientlig inställning ”möjliggör” ett paradoxalt motsägelsefullt tänkande.
    Vänstern, de politiskt korrekta och eliten har djup inre fientlighet mot västvärlden som inte är rationell och som de i många fall inte ens är medvetna om. När man analyserar dessas till synes motsägelsefulla ståndpunkter var för sig så ser man att de är rationella från ett fientligt perspektiv. Alltså de argumenterar För ståndpunkter som är till synes motsägelsefulla eller motstridiga egenintresset om man tar den ytliga argumentationen på allvar. Som exempelvis när feminister och homosexuella tar troende muslimer och islam i försvar. De är självklart djupt inom sig medvetna om att de skulle råka illa ut under ett muslimskt styre. Men de är också medvetna om att islam är en fientlig kraft gentemot västvärlden och den vite mannen. Men deras fientlighet mot väst och den vite heterosexuelle mannen är stark och de ser därför muslimer som allierade i kampen.

    När det gäller massinvandringen från tredjevärlden så respekteras INTE bevarandesidans argument. Att bevara status quo i Sverige ses som nyfascistisk främlingsfientlig högerextremism. Massinvandringen är inte ett jämvikts- eller normaltillstånd, den är en medveten revolutionär och IRREVERSIBEL demografisk omvandling av Sverige och västvärlden till oigenkännlighet. Löntagarfonderna bleknar i jämförelse, då galna politiska beslut går att rätta till med ny regering. Men när man gjort svenska folket till minoritet i sitt eget land så finns ingen väg tillbaka via röstsedeln! Motsättningen är därför antagonistisk. Förutsättningen för denna vilja till permanent och irreversibel förändring är en starkt negativ inställning till västvärlden. Då den som är någorlunda nöjd vill bevara och är beredd att försvara.

    Den fientliga inställningen till västvärlden har flera komponenter. Nedan tar jag upp de yttre orsakerna.

    ****
    Den Vite Mannens Eviga Arvsskuld

    Vi tror felaktigt att vi inte är speciellt påverkade av någon föreställning om en vit arvsskuld eftersom vi intellektuellt förstår att man inte kan vara skyldig till förfädernas eventuella illgärningar. Men samtidigt driver media och vänstern alltid tesen om den vite mannens och västvärldens skuld för korstågen, rasismen, det transatlantiska slaveriet, kolonialismen, fattigdomen i tredjevärlden, imperialismen, fascismen, nazismen och nu jihadismen.
    Kort sagt att allt elände i världen är den rika västvärldens fel utom kommunismens förtryck och blodiga historia förstås. Jag visar här att, och hur detta synsätt har kommit att omedvetet accepteras djupt i de känslomässiga domänerna hos eliten och en stor del av befolkningen i västvärlden men inte i Östeuropa och att det fungerar som utgångspunkt för det individuella och kollektiva medvetna rationella tänkandet. Vilket orsakar den patologiska altruism och masochism, som nu utgör allvarliga hot mot den västliga delen av den västerländska civilisationen.

    Men tror vi verkligen på den vite mannens eviga arvsskuld? Nej, inte medvetet. Men vi har accepterat ett facit i de känslomässiga domänerna bestående av tiotusentals negativa omdömen och slutsatser som upplevs som egna, vilka var och en håller den vite mannen skyldig utan att vi är medvetna om det. Varje liten bit i sig är inte så farlig, det är den samlade mängden som omedvetet förgiftar vårt sinne gentemot väst. Detta felaktiga omedvetna facit har en enorm inverkan på hur vi tänker i det medvetna. Det medför bl.a. ett sätt att tänka på (mindset) där “alla” omedvetet frågar sig vad samhället, kapitalismen, västvärlden och/eller den vite mannen har ställt till med för “offren” så fort något händer. Den utgångspunkten för tänkandet är så normaliserad att de flesta inte ens reflekterar över det.

    Det medför i sin förlängning att vår vilja att uppskatta och försvara västvärlden nedsätts kraftigt därför att vi omedvetet sorterat in den under rubriken “bad guys”. Och vi behandlar skurkar och fiender mycket sämre än vi behandlar ärliga vänner.

    Vad som har hänt över tid är att samhället mer och mer har accepterat efterkrigstidens (se nedan) och 68-vänsterns antivästliga världsbild. Alltså det gäller endast för det västliga västerländska samhället. Jag betonar det särskilt då den fundamentala skillnaden i inställning till det mångkulturella samhället och muslimsk massinvandring som vi ser idag mellan Öst- och Västeuropa annars blir svår att förstå.

    Väldigt förenklat så har vänster- och högerstudenter i Väst gått olika vägar av naturliga skäl, vänsterstudenter har gått till media och det offentliga som utbildningsväsendet och akademin och de senare till näringslivet. Med tiden har studentrevoltens unga blivit chefer genom att efterträda äldre kollegor upp genom hierarkin och därför har vänstern omsider fått ett dominerande inflytande över skola, media och akademi.

    Nyheter är per definition avvikelserapportering från normaltillståndet dvs man rapporterar om när brevbäraren biter hunden men aldrig om normalfallet. Vi får därför aldrig en daglig lägesrapportering av vad som hänt, positivt och negativt. Vi får aldrig reda på hur många hus som har färdigställts under dagen eller veckan, bara hur många som saknas. Och inte heller hur många lyckade operationer som har utförts, utan hur lång väntetid det är och hur många som skadats och avlidit av felaktig behandling. Nyheterna rapporterar också bara om de 400 som strejkar eller har blivit varslade, aldrig om de 4 miljoner som gick till jobbet och utförde över 25 miljoner arbetstimmar det dygnet som vanligt. Eftersom Nyheterna oftast inte erbjuder någon måttstock att jämföra med och då de flesta inte har jämförbara siffror i huvudet, så sker en omedveten jämförelse med Utopia.

    Vilket sammantaget under lång tid förmedlar ett outtalat budskap om att samhället, kapitalismen och västvärlden inte fungerar och måste förändras i grunden, vilket omedvetet skapar ett negativt ackumulerat känslomässigt intryck. Och en äkta upplevelse av att detta ackumulerade negativa känslointryck är en personligt välgrundad åsikt baserad på egna intellektuella slutsatser om hur dåligt samhället fungerar.

    Det är nyheternas samlade negativa bild av västvärlden och dess ständiga perspektiv underifrån (vilket är partiskt per definition) som framförallt ger de unga, vilka saknar perspektiv på tillvaron, en alltför negativ bild av samhället. Journalisternas “heliga” perspektiv underifrån, där den svagare partens handlande eller motivation aldrig ifrågasätts eller kritiseras, utmålar per definition även den aldrig så visa och rättvisa “makten” som rå, hjärtlös och orättvis. Ett perspektiv som faller i god jord hos rebelliska tonåringar med auktoritetsproblem som känner sig orättvist behandlade av vuxenvärlden.

    Före det att journalisterna åtog sig flyktingarna som sina “klienter” vars ständiga talan de för som målsägandebiträden gentemot samhället, så var det arbetskraftsinvandrarna och före dem svenskar med sociala problem och utslagna som fick spela rollen som offer för samhällets orättvisa behandling. I arbetarrörelsens början var det dock de skötsamma hårt arbetande kärnfamiljerna, vilka hade det väldigt knapert med nutida mått mätt trots hårt slit, som stod i centrum för vänsterns kamp för drägliga och lika villkor för alla.
    Eftersom vänsterns hela existens är beroende av att kämpa emot samhällets “orättvisor” så har vänsterns kamp med tiden perverterats till försvar av asocialt och kriminellt beteende i takt med att de äkta orättvisorna har försvunnit i och med utbyggnaden av välfärden och att klassresor har möjliggjorts genom den fria utbildningen. Men journalisterna företräder inte flyktingarnas intressen bara gentemot samhället utan även mot Sverige, Europa, västvärlden och inte minst svenska folket.

    Det är förmodligen därför som påverkan har skett så jämnt över den vita västvärlden både geografiskt och över hela det politiska spektrat, dock mest i välfärdsstaterna, men inte över det likaledes vita forna östblocket. Därför att de har fått erfara något som var mycket sämre än väst och sett väst som något eftersträvansvärt i sin opposition mot makten. Plus framförallt att propagandan i det forna östblocket inte varit antivit och antinationalistisk som media i väst. Utan tvärtom varit positiv till det egna folket och nationen genom att framhäva dem som stolta segrare över nazismens ondska.

    Vänstern har också genom sitt inflytande på en mängd olika sätt förmedlat sin världsbild (vilket inte alls behöver vara del av någon hemlig konspiration, utan bara en naturlig följd av successiv anrikning av anställda som tycker som de anställande cheferna själva tycker) lyckats få nuvarande elit och en stor del av befolkningen att redan som barn att djupt i de känslomässiga domänerna internalisera en världsbild som har en stark koppling mellan nazistisk ondska och den vita rasen, nationalism, kapitalism och den demokratiska västvärlden.
    Vilken samverkar med en inre rebelliskhet och opposition mot auktoriteter. Samt vägran att på djupet acceptera naturens orättvisa biologiska förutsättningar både för individer och arter och de grymma spelreglerna för allt liv. Där orättvisan är själva förutsättningen för livet. Vilket bl.a. innebär att de som inte kämpar för eget revir och egen överlevnad blir undanträngda av alla andra som gör det. En harmonisk multikultur är en ren utopi. De minoritetsfolk som bereder plats för andra mycket större folk inom sitt territorium kommer snart att finna sig undanträngda som en minoritet.
    (En utförlig förklaring är för lång för att ta här och kommer att redovisas senare)

    Internalisering är införlivning av andras tankar, värderingar och reaktionssätt i den egna personen. Begreppet används i till exempel psykologi och sociologi.
    […]
    Till exempel kan samhällsnormer som könsroller internaliseras som en del av ens egen personlighet eller identitet,…
    .
    Wikipedia

    Detta sker trots att “alla” som inte befinner sig längst ut på vänsterkanten förstår på det intellektuella planet att det inte är sant, så etableras likafullt en omedveten känslomässig sanning om den vite mannens ondska, att kapitalismen skapar fattigdom och miljöförstöring och att västvärlden är ett krigiskt misslyckande! Det här är en del av förklaringen till västvärldens påstådda “masochism”, vilken egentligen beror på alienering av individen från nationen och västvärlden genom att ovanstående demonisering fått så stort demoraliserande genomslag att eliten inte längre försvarar västvärlden.

    De allra flesta tror nog att det inte gäller dem, men känslorna styr över förnuftet på ett sätt som de allra flesta är omedvetna om och sätter gränser för tankens frihet. Känslorna begränsar den intellektuella spelplanens storlek. Det är så människans psyke fungerar och man måste vara mycket medveten om det för att kunna frigöra sig från denna påverkan. Debattklimatet har blivit allt mer polariserat utifrån att de övertygade vänsteranhängarna både känslomässigt (upplever “ondskan” som äkta) och intellektuellt upplever sig ha rätt och därmed rättighet att bekämpa “ondskan” genom:

    – att använda associativ smutskastning medelst följande uttryck: mörka krafter, fiska i grumliga vatten, bruna rötter, taktfasta stöveltramp, kalla vindar, 30-talet, skelett i garderoben, ej rumsrena, icke anständiga, från undervegetationen, unken människosyn, högerspöke…

    – att stämpla någon som: arg vit man, främlingsfientlig, islamofob, högerextrem, krigshetsare, bombhöger, brunhöger, ultrahöger, ultranationalist, ultrakonservativ, troll, populist, livsfarlig pajas, fascist, nyfascist, nazist, nynazist och rasist.

    Detta samtidigt som kommunistiska gerillarörelser och stater har förhärligats, så har kommunismens förtryck och blodiga historia på något vis egentligen aldrig existerat i verkligheten utan endast på papper i tråkiga böcker som ingen läser eller bryr sig om. Det finns inte någon liknande associativ smutskastning i gammelmedia av vänstern, dess misslyckade och blodiga historia. Och det finns alltid plats för minst en vänsteranhängare i varje tevesoffa.

    Vänstern har också skaffat sig ett oerhört övertag som ordkrigare. Den kan vräka ur sig nästan precis vad som helst om vita medelålders heterosexuella män och politiska motståndare och komma undan med det utan kritik därför att det är normaliserat, samtidigt som den absolut inte tolererar någonting själv. Även vid saklig kritik som upplevs som jobbig att bemöta så heter det att det är fråga om hat, drev och hot.

    Den vanliga reaktionen på att någon på sociala medier önskar att vänsterdebattörer som exempelvis inte vill utvisa asylsökande som begår vålds- eller sexbrott skall bli en av de som råkar ut för dessas återfallsbrottslighet, dvs få känna på konsekvenserna av sin egen politik, är att debattören istället använder sig av härskartekniken att falskeligen anklaga denne för olaga hot om våld!

    Återfallsbrottslighet drabbar ju per definition någon och vem är då det mest lämpliga offret? En helt anonymt politiskt oskyldigt offer, eller den som strider för att inte utvisa dömda brottslingar.

    Såväl socialdemokrater och liberaler var till en början skeptiska mot det mångkulturella projektet. Världskriget hade lärt ut att inte odla rötter, att istället se framåt och emancipera individen från nationen och rasen.
    .
    Det fanns de bland den nya generationens politiker som ändå tog budskapet till sig, och inom samhällsvetenskapen började man ge flankstöd, frångå assimileringstanken.
    .
    Då Sverige blev mångkulturellt

    Alla organismer och organisationer har fiender i denna världen och behöver därför ett försvar, också nationen. Även tingen behöver försvarare. Tänk bara på vad som händer med en bil som någon lämnar i vägrenen vid t.ex. ett motorstopp och inte bärgar inom några dagar. Efter en kort tid så återstår bara ett utbränt vrak.

    Att emancipera eller göra individen självständig från nationen innebar också att man lämnade nationen utan folkligt psykologiskt försvar. Det lämnade också individen alienerad från sitt eget ursprung, nationen och västvärlden. Vilka därmed blev lovliga byten att demonisera för dessas gamla fiende den internationalistiska vänstern (proletärer i alla länder förenen eder). Vilket har fått en förödande effekt på viljan att bevara Sverige och även det svenska folket. Att försvara det svenska har länge varit liktydigt med reaktionär högerpolitik, även om Socialdemokraterna tidigare värnade om ett starkt försvar, och numera även med främlingsfientlighet och rasism.

    Det var dock bara etniska svenskar som skulle frigöras från nationen och rasen eftersom invandrarna uppmuntrades att behålla sin kultur i nationella föreningar. Här kan man med rätta fråga sig hur de tänkte då? Men demografin var helt annorlunda då efter kriget, Sverige var ett mycket homogent land och var det nog få som tänkte att några exotiska inslag skulle utgöra ett hot på sikt.
    Men nu har det gått så långt att det är normaliserat och politiskt korrekt att anse och hävda att det både är rasistiskt och meningslöst att vilja bevara Sverige och det svenska folket då globaliseringen är obeveklig!

    Vänstern har ihärdigt under decennier med stor framgång hamrat in att national-socialismen var höger och stod för vit högerextrem kapitalism. Vilket fått till följd att mänskligheten idag helt verkar bortse ifrån att det faktiskt var den vita kapitalistiska och nationalistiska västvärlden, de Allierade, under den konservative Churchills ledning, som tillsammans med Sovjet besegrade fascismen, nazismen och den japanska militarismen. I Sovjet och numera Ryssland så kallas Andra världskriget det Stora fosterländska kriget. Vårdandet av minnet genom hjälteförklaring av veteranerna och den årliga Segerparaden den 9:e maj på Röda Torget i Moskva och lokalt är ett uttryck för patriotism och nationell stolthet.

    För om det skulle varit så att vita genom ”blodet” varit nazister och gjort gemensam sak med Hitler så skulle inte massinvandring från tredjevärlden, anklagelser om rasifiering och diskriminering, kvotering efter hudfärg och kritiska vithetsstudier vara aktuella idag. Och skulle det fortfarande finnas judar och svarta i det som nu skulle vara det Tredje Riket? Vänstern skulle definitivt inte finnas. Det hade kanske räckt med att de Allierade hade tittat på, och istället låtit nazister, fascister och japaner göra som de ville med judar, zigenare, svarta, homosexuella, manshatande feminister, handikappade, efterblivna, kommunister, koreaner och kineser?

    Trots den uppenbara bristen på logik så har vänstern lyckats med sin demonisering av vita, så att kollektiv “vit skuld” har blivit en normaliserad “sanning” i känslornas omedvetna domäner [*] som är allestädes närvarande eftersom allt fler vita redan som barn internaliserat kollektiv “vit skuld” för det transatlantiska slaveriet, kolonialismen och nazismen. Konsekvenserna av den kollektiva skulden drabbar inte direkt individer som har alienerats från den tabubelagda och stigmatiserade identiteten som vit & pursvensk och istället getts (förförts med) den utopiska grupptillhörigheten altruistisk människa och världsmedborgare. De drabbas framförallt i det längre perspektivet när de demografiska förhållandena förändrats och de befinner sig i minoritet som världsmedborgare bland människor med starka gruppegoistiska identiteter.
    [*] Man ser inte det känslomässiga fundament man själv står på när man med intellektet blickar ut över världen. Jämför Grandet & Bjälken

    Förförts med en oppositionell identitet, därför att den vita & pursvenska identiteten också inkluderar lojalitet med de sina, familjen, auktoriteten och nationen. Lojalitet innebär att jämka egenintressen och att man håller ihop trots meningsskiljaktigheter och skådar vidare än det egna navelluddet. I krig betyder det att lägga de inre stridigheterna åt sidan och bilda en enad front mot en yttre fiende.
    Den naivt oppositionella identiteten som altruistisk världsmedborgare erbjuder däremot rebelliskt uppror mot familjen, auktoriteten etcetera samt belönar och befäster barnets egoistiska illojalitet genom att förpacka den som altruistisk lojalitet och godhet (god mot den Andre på de egnas bekostnad och för att djävlas med dem) istället för den mer krävande lojaliteten med de egna. Att själv bedriva ensidig altruism, tolerans, godhet etcetera är självutplånande. Och att förföra eller tvinga andra till det är en fientlig handling.
    (Jag kallar ovanstående för komponenter i en toxisk värdegrund därför att den är skadlig både för individen, gruppen och civilisationen eftersom den förorsakar självskadebeteende och återkommer till den i ett separat inlägg)

    Det som karaktäriserar de politiskt korrektas antivita världsmedborgaridentitet visavi den Andre och endast denne, är att den Andre är ospecificerad, obekant och idealiserad. För de politiskt korrekta varken känner eller uppträder som altruistiska världsmedborgare gentemot sina landsmän eller andra vita!

    För västvärldens vänsteranhängare med sin ateistiska sex & drugs & rock & roll-livsstil har inte mycket gemensamt med konservativa patriarkala män i tredjevärlden, analfabeter, verkligt lågutbildade, absolut fattiga, djupt troende av alla religiösa åskådningar, imamer, prästerskap, högern, poliser, militärpoliser, militärer och makthavare för att nämna några kategorier människor. Men i allians mot en gemensam fiende så är alla dessa plötsligt världsmedborgarens “vänner”. Fienderna är politiska motståndare, den vite mannen, västvärlden och överlöpare som exempelvis “husblattar” och exmuslimska “islamofober”.

    Emancipering av vita från rasen sker alltså bl.a. i skolan och i teveprogram riktade till barn genom att vita barn och endast vita barn förnekas rätten att identifiera sig som grupp genom sitt ursprung och vara naturligt stolta över det. Alla organiserade vita identiteter är undantagslöst demoniserade som varande främlingsfientliga, rasistiska, fascistiska, nazistiska och ärftligt ondskefulla. Det sociala priset för att identifiera sig själv som vit är således högt.

    Jämför situationen för samer, romer, judar, kurder, indianer, inuiter, aboriginer, svarta, mongoler, kineser och japaner. Är även deras identiteter stigmatiserade och tabubelagda? Så att det också för dem är socialt stigmatiserande att organisera sig och argumentera med utgångspunkt från etnicitet? Nej, tvärtom det uppmuntras!

    Du kanske tycker att det där var väl ändå att ta i väl mycket. Men gör följande experiment genom att prata ordentligt högt för dig själv.

    […]

    Läs fortsättningen på bloggen
    https://pwrmos.wordpress.com/2016/03/18/den-vite-mannens-eviga-arvsskuld/

    Börje Fors @pwrmos

    Liked by 8 people

    • Gert B. skriver:

      Läsvärt och väl tänkt, BOERJE2! En god förklaring av ”gaposkrikvänsterns” världsåskådning. Dock kan fortsatta inlägg med fördel sättas på bantningskur innan publicering.

      Liked by 3 people

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Informativt!

        Men dessvärre avskräckande långt)

        Kanske läge att ta någon lektion i lapidarisk skrivkonst)

        Då når budskapet mångfalt fler!

        Eller dela upp det i en följetong)

        Ett kapitel i taget kan vi smälta!

        Gilla

    • tirutaa skriver:

      @ BOERJE 2

      Stort tack för denna djuplodande psykologiska/sociala/politiska analys. Kommer att skriva ut den och närstudera den noga då där finns saker som ger mig en bättre förståelse av tex hur de närmaste, de egna, kan hamna ”på undantag” när koncentrationen helt finns på den ”altruistiska verksamheten”. Förmodligen en rätt så vanlig erfarenhet i vårt land, utan att det särskilt blivit synliggjort, hur mycket närskada detta än kan ha orsakat. Förförelsen, stämningen, den allmänna meningen, har säkerligen hindrat klarsynen i otaliga fall.

      Liked by 4 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      BOERJE2 –
      Et interessant innlegg!
      Men jeg lurer på om disse ‘ytre venstre’-tanker er ekstra ekstreme i Sverige? Jeg tror at vi som opplevde okkupasjonen 1940-45 eller har vokst opp rett etter krigen i Norge er vaksinert mot en del av disse tankefostrene. Og i 2014 hadde jo aviser og TV skikkelig folkeopplysning om kampen for frihet i 1814 og vår lille nasjon. Det var jo et stordåd! Samtidig var de ledende eidsvollsmenn klassisk skolert og absolutt europeere.

      Liked by 1 person

      • boerje2 skriver:

        Sverige är definitivt värre drabbat än de flesta västländer. Men det innebär inte att man kan blåsa faran över i exempelvis Norge, vilket har en mycket mindre årlig asylinvandring av muslimer än Sverige. Därför att invandringen är kumulativ så att varje invandrare som kommer gör att andelen norrmän i befolkningen sjunker år för år utan slut så länge asylinvandringen pågår. Och tiden bara rullar på. Liksom den svenska så ser den norska eliten inte något problem med att urbefolkningen marginaliseras och görs till minoritet i eget land.

        Den dåvarande norska eliten 1905 arbetade för att lämna Sverige för att norrmännen som eget folk styra över sitt eget öde. Den nuvarande norska eliten arbetar alltså med öppna ögon och berått mod för att göra samma norska folk som inte kunde tåla svenskt styre till hamna under muslimskt styre! Ett styre som inte går att rösta bort när norrmännen hamnat i minoritet.

        Sveriges befolkning är nu nästan 10 miljoner varav nästan 7 miljoner (och sakta minskande) är svenskar. Dvs födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Med en asylinvandring på 100.000 per år så blir befolkningen 14 miljoner om 40 år och då blir andelen svenskar 50 procent. Det är 26 år sedan Muren föll, 71 år sedan Andra världskriget och 111 år sedan unionsupplösningen. Och tiden stannar inte. Därför kommer också Norge obenhörligen att gå samma öde till mötes, det tar bara lite längre tid än för Sverige.

        Jag har skrivit ett blogginlägg om saken.

        ASYLIA & ASYLÖN

        https://pwrmos.wordpress.com/2016/04/29/asylia/

        Liked by 1 person

    • Bengt skriver:

      boerje2 22 juli, 2016 at:59
      Det var väldigt långt, visst, men inga tomma ord. Väl genomtänkt förefaller det i alla fall mig som tog mig tid att läsa hela inlägget. Tycker nog jag kan hålla med om det mesta. Hoppas du försöker – och lyckas – torgföra dig i lagom doser på många tidningars debattsido!

      Liked by 1 person

    • krille krokodil skriver:

      Detta var mycket bra, nära nog fantastiskt, men då jag druckit något effektivt men med för mycket socker så kommer jag att läsa om inlägget imorgon, men då jag skummade så kändes det som jag instämde.. just det att västerländska vänsterfolk innerst inne vet att de stöder onda krafter i islam men ändå via sitt hat mot den vite mannens succe, hellre väljer att liera sig med sin fiendes fiende.

      Men jag måste läsa om för där jag snubblar det är ok, dessa vänstermänniskor de gillar inte mig, vit heterosexuell, framgångsrik, vandrande i upplysningens fotspår, ..man, men det ändå omöjligt för mig att förstå att de hatar mig mer än någon som önskar alla homosexuella och judar döden, eller ser det som förståeligt att israeliska barn eller barn i Nice mördas in terrordåd.

      Så, omläsning imorgon.

      Liked by 1 person

  3. Madelaine Fusfield skriver:

    Det vore fel att censurera. En demokrati behöver livliga debatter. Däremot vore det bra om kommentarerna hölls till en viss längd. Man bör kunna lägga fram en klar åsikt utan att bli för långvindig. Tack för möjligheten att säga det.

    Liked by 1 person

    • BjörnS skriver:

      Det är lite roligt att din kommentar kom just under BOERJE2 som, när jag klippte in texten i ett worddokument, innehåller mer än 17 000 tecken (blanksteg ej inräknat), mer än 3 000 ord och upptog 8 A4-sidor.

      Gilla

  4. tomas skriver:

    Många är inte mogna att skriva på nätet och att debattera i tidningar och teve.
    Tar man först en promenad och tänker igenom vad man vill ha sagt så brukar dom värsta
    glåporden sorteras bort… och viktigast av allt, koppla in vänster hjärnhalva…
    Använder man indirekt kritik (citat) är man svårare att komma åt (som att hälla vatten på en gås).
    “Since a politician never believes what he says, he is quite surprised to be taken at his word.”
    – Charles De Gaulle
    ”We consider it a major national security issue that you have uncontrolled migration into Europe.” – Barack Obama

    Gilla

  5. JAN BENGTSSON skriver:

    Tycker det fungerar ganska bra!

    Man kan inte ha Trigger warnings överallt i samhället.

    Vi måste kunna kalla en spade för en spade, som det ofta uttrycks…

    Även om det sen har döpts om till ett grävverktyg i nysvensk tappning)

    Liked by 1 person

    • dolf skriver:

      Det får mig osökt att tänka på Lord Monckton när han raljerar om att IPCC iställer för att kalla en spade en spade refererar till:

      A one-person-operated, manually-controlled, foot-powered implement of simple and robust yet adequately efficacious ligno-metallic composition designated primarily though by no means exclusively for utilization on the part of hourly-paid operatives deployed in the agricultural, horticultural, or constructional trades or industries, as the case may be, for purposes of carrying out such excavational tasks or duties as may from time to time be designated by supervisory grades as being necessary, desirable, expedient, apposite, or germane with regard to the ongoing furtherance of the task or objective in hand or, on the other hand, underfoot, Secretary-General.

      (Det var först när jag såg ett av hans tal där han drar den här definitionen för ”a spade” som det faktiskt gick upp för mig att ”calling a spade a spade” faktiskt handlade om vad man kallade en spade. Innan dess trodde jag att det handlade om att inte kalla spader för ruter, hjärter eller klöver.)

      Liked by 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Bilden kompliceras lite av en annan möjlig dimension i uttrycket ”calling a spade a spade”. De förment intellektuellare kan i andanom kasta menande blickar på varandra inför dessa osofistikerade, obildade lantisar, som tror att varje ting har ett visst ”rätt namn”, alltså att ordet är identiskt med tinget. Liknande bokstavstro och ordmagi av mer abstrakt typ kan man faktiskt spåra på alla nivåer i samhället, men särskilt hos lågutbildade enspråkiga personer tenderar kopplingen mellan benämning och konkret ting att bli tät och automatisk. Den som lär sig ett främmande språk upptäcker att benämnandet av världen inte alls är så självklart och enkelt. På finska heter grävverktyget lapio oavsett dess utformning, på svenska måste man skilja mellan (stick)spade och skyffel.

      Gilla

  6. BjörnS skriver:

    Man bör alltid censurera så lite som möjligt. Alla åsikter som inte bryter mot lagen, t.ex hets mot folkgrupp, bör få publiceras. Är de dumma och osmakliga gör det inget. Tvärtom utgör de en för läsarna värdefull varudeklaration av skribenten.

    Liked by 1 person

  7. Jan Andersson skriver:

    Jag misstänker att vänsterpolitikens anhängare helt enkelt är generellt korkade i den meningen att de inte kan ta till sig hur vårt samhälle fungerar i praktiken med alla nyanser av mänsklig vilja och ovilja. Kvinnor verkar inte förstå att framgångsrika män ofta drivs av positiva utmaningar utan hittar på en rad negativa begrepp för att förklara varför de har lyckats. En av de viktigaste utmaningarna är att ta sig ur en fattig barndom och skapa välstånd för sig själv och sina anställda. Det tydligaste beviset för vänsterns tillkortakommanden är att de gärna ”ropar på barrikaderna” men aldrig kan hjälpa till att praktiskt lösa de reella problemen.
    Se upp för vänstermänniskors engagemang, det är falskt och oanvändbart i vårt komplicerade samhälle och bygger på starka förenklingar och felaktiga generaliseringar. Så länge vi har kvar våra mest entusiastiska entreprenörer kommer Sverige att fungera, utan dem kollapsar allt. Så alla ni i PK-vänstern, tänk även litegrand på vilka ni jagar UT från vårt land i ökande omfattning.

    Liked by 5 people

  8. Christer Carlstedt skriver:

    Du ställer en i det närmaste omöjlig fråga Patrik. Jag/vi vet inte vad som redaktionen har funnit för gott att att inte publicera och alltså om det enligt mitt förmenande kanske borde ha släppts igenom nålsögat.
    Nu är det emellertid så vist ordnat att det faktiskt är sitens ägare som avgör vad som kan anses passligt eller ej. Jag har ännu inte sett något publicerat som fått mig att tänka ”Stopp och Belägg”, vilket gör att jag känner mig bekväm här.

    Jag är medveten om att mina synpunkter inte alltid faller alla på läppen. Det kan jag leva med. Och bra dessutom. Men jag ser inget egenvärde i att reta gallfeber på folk med klumpigheter.

    Du nämnde ovan en Hynek Pallas och vederbörandes utgjutelser rörande de som röstade för Brexit. Om nu Pallas alls skulle ha med engelsmännens val att göra över huvud taget och känner så starkt för det så borde han kanske snarast då ha ondgjort sig över att hans själsfränder, för vilka han drar sin lans, uppenbarligen låg på sofflocket och var bakis efter en rejäl ungdomsfylla medan mamma var ute och handlade ett nytt blöjpaket.
    (Där tycker jag nog att jag fick till en kvalitativt rätt hygglig parallell till originalet)

    Herr Lindberg i Aftonbladet svänger sig som vanligt med känsloargument eftersom han känslor är hans och därmed inte kan/bör ifrågasättas. ”Vidrig” kan få stå som exempel på blott och bart tyckande helt utan substans.

    Jag kan tycka, med tanke på läsekretsens storlek, att våra stora tidningar kanske skulle ha litet mera skärpta censorssaxar. Inte för åsikternas skull i sig, utan för att de allt som oftast rör sig i utmarkerna till person- eller gruppangrepp, som det Lindbergska ”vidrig” som en beskrivning på en grupp människor vars åsikter han av någon anledning inte gillar.

    Nu är jag ju medveten om att jag själv har ganska starka känslor för ords valör. Begreppet ”vidrig” är åtminstone för mig mycket starkt känsloladdat och blir därmed något som man inte svänger sig med lättvindigt. Ungefär som ”hata” som verkar ha adopterats i många sammanhang från fjortisarnas ”Oh, jag hatar gulgrönt”.

    På den här siten ser jag egentligen inget som kommer i närheten av personangrepp. Angrepp på idéer – ja. Men det var väl meningen? Plus givetvis förslag till alternativ.

    Från min utsiktspunkt, med den i inledningen påtalade begränsningen i mitt vetande, kan jag inte se annat än att redaktionens moderering fungerar på ett alldeles utmärk sätt.

    Liked by 2 people

  9. gmiksche skriver:

    Varken mer eller mindre. Fast jag inte vet vad som censurerats. För att en blogg ska vara attraktiv att läsa bör den hållas fri från skräp, d v s tyckanden, särskilt i form av invektiv, som inte bidrar till det som är på tapeten. Däremot bör all kritik som är någotsånär saklig komma med. Med saklig menar jag att vederbörande försöker argumentera för sin uppfattning. Det är inte argumentens bärkraft som ska avgöra.

    Gilla

  10. Hortensia skriver:

    Censur är aktivt åsiktsförtryck, som inskränker den yttrandefrihet vår västerländska demokrati vilar på…

    … men för egen del tycker jag det är alldeles utmärkt, att DGS snarare refuserar än censurerar illa formulerade åsiktsyttringar, som kan ha skrivits i affekt och tveklöst vinner stort på att presenteras i en elegantare förpackning.

    Tack, Patrik, för att du lyckas hantera kommentarsfältet med osviklig fingertoppskänsla!

    Liked by 2 people

  11. Gunilla skriver:

    Det är skillnad på att ha en åsikt och att sätta den i handling. Åsikten är icke-antagonistisk men handlingen är det inte. Som Voltaire(?) sade; han var beredd att dö för den andres rätt till åsikt; längre gick han inte i sitt resonemang. Om den med annan åsikt än din gick till handling; vad gör du då? Står och tittar på? I Sverige klarar vi heller inte att komma längre i resonemanget än att allt handlar om åsikter och skriverier i media. Men när/om åsikter och skriverier resulterar i handling vet vi inte hur vi ska hantera det. Det är, som vi vet, lätt att bara prata. Men prat och ideologier gör ingen politik. Utan där gäller realism och handling. Vi står fortfarande och stampar på steg A i vårt konflikträdda Sverige och är mycket rädda för att ta steg B om eller när det kan bli nödvändigt. Man kan här också jämföra Sveriges agerande under ww2. En annan gång kanske inte sådant agerande kan rädda oss.

    Liked by 3 people

  12. skrivet i utlandet skriver:

    Detta tycker jag bl.a var viktigt i denna klargörande text:

    1. Huvudmotsättningen i landet går,

    mellan å ena sidan det välfärdsindustriella komplexet med sin pk-ideologi och å den andra den ansvarskännande medelklassen med sina lite gammalsvenska – lite liberalkonservativa eller småborgerliga eller vad man vill kalla det – uppfattningar.

    2. … det handlar inte bara om att respektera motståndarens kärnvärderingar, utan också om att försöka förstå hur han tänker

    3. …argument som tycks sakna allt logiskt innehåll och vars existens inte verkar ha något annat syfte än talarens egennytta

    Gilla

  13. krille krokodil skriver:

    jag tillhör tror jag en av dem som censurerats, jag kan inte tydligt se något mönster, dels kan det vara inlägg där jag kallar ett annat inlägg för strunt, och sen gör mitt bästa för att visa varför. Jag anser att alla skall få lov att ha en åsikt, men skriver man här så måste man vara beredd på att någon annan efterfrågar mer precision, annars finner vi aldrig målet, denna blogg är inte fri från pk-dlade ogenomtänkta slentrianargument.

    Det andra som jag upplever man blir censurerad för är explicit kritik av islam, i synnerhet ett par inlägg där jag drog paralleller mellan islam och nazism och hur Sverige har agerat då vi ställts inför dessa två ideologier. Även denna synpunkt anser jag det skall finnas plats för.

    Jag kan naturligtvis ta miste och mina kommentarer fallit bort av någon annan anledning, teknisk eller så?

    Men god ton är viktigt, att kalla något strunt är kanske onödigt men i mina ögon inte så farligt.. men låt oss vårda tonen, jag skall lägga mig vinn om detsamma.

    Liked by 2 people

    • dolf skriver:

      @Krille Krokodil
      Om det inte är uppenbart från texten varför den inte publicerats så handlar det nog om ett tekniskt fel. Jag råkade under en period ofta ut för att kommentarer försvann. Även helt banala one-liners som inte på något vis hade kunnat vara upprörande eller kontroversiella. Jag hade också vid ett par tillfällen kontakt med Patrik Engellau via mejl om saken, och fick därmed också bekräftat att det inte handlade om någon avsiktlig censurering. Det har gått bra ett längre tag nu med mina kommentarer, men när det begav sig var det väldigt slumpmässigt och, inte minst, frustrerande. (Drar mig speciellt till minnes en utförlig kommentar med anledning av Patriks klagomål på våldet i den nya James Bond -filmen Spectre (som jag ännu inte sett). Den gav jag upp på. Jag orkade helt enkelt inte skriva om den efter att den gick förlorad.)

      Gilla

    • nordtomta skriver:

      @ Krille Krokodil: Du skriver ”Det andra som jag upplever man blir censurerad för är explicit kritik av islam, i synnerhet ett par inlägg där jag drog paralleller mellan islam och nazism och hur Sverige har agerat då vi ställts inför dessa två ideologier. Även denna synpunkt anser jag det skall finnas plats för.”

      I Sverige är åsiktskorridoren så trång att vi här inte ofta får uttrycka som det är: att islam är en ideologi som likt nazism, kommunism och fascism vill utplåna alla avvikande företeelser och åsikter hos folk och kräver full underkastelse av desamma. I svenska MSM betraktas sådana tankar som islamofobi.

      I framför allt USA hörs ofta ”islamo-nazism” eller ”islamo-fascism” eftersom likheterna mellan ideologin islam och de två andra nämnda är så uppenbara. Ännu har jag dock ej hört ”islamo-communism”, men det tycker jag är en lika adekvat benämning.

      Det är så otroligt viktigt att kunna sprida sanningen om alla förtryckar-ideologier så att det går upp några talgdankar med jämna intervall hos oss alla.

      Liked by 4 people

      • dolf skriver:

        @Nordtomta
        Jag anser att man begår ett grovt fel som talar som kommunism och nazism/fascism som två olika ändar, vänster respektive höger, på spektrumet. Korrekt skala i sammanhanget är totalitärt/kollektivt kontra frihetligt/individualistiskt. Alla totalitära -ismer kännetecknas av att kollektivet underställs en centraliserad makt. Att särskilja kommunism, nazism och fascism är som att dividera om nyanser på läppstift eller ögonskugga.

        Liked by 1 person

      • nordtomta skriver:

        @ Dolf: Jag håller helt med dig och jag trodde att jag hade sagt det med mitt inlägg, men uppenbarligen var jag inte tillräckligt klar. Således: jag ser kommunism, islamism, nazism och fascism som olika delar av exakt samma mynt, dvs förtryckande och avskyvärda ideologier som spelar på starka känslomässiga strängar hos oss människor.

        Liked by 2 people

    • Tahmas Nuri skriver:

      Krille Krokodil
      Samma sak har hänt med ett par av mina inlägg och det är bekymmersamt. Som jag skrev i ett inlägg så är yttrandefriheten central i ett demokratiskt samhälle så länge man inte uppviglar till våld på person eller grupp.
      Vi ser tex hur Milo Yiannopoulos blev avstängd från Twitter för att han skrev kritiskt om den nya Ghostbuster filmen som är en kvoterad film både avseende kön och etnicitet. Milo är en känd högerkonservativ homosexuell och driver nättidningen Breibart. Hans avstängning bygger på censur och PK.
      Om DGS väljer att censurera så står det dem fritt, dock tappar de röster i kampen för yttrandefriheten och våra röster får då hitta andra forum. Så enkelt är det.

      Liked by 1 person

      • nordtomta skriver:

        @ Tahmas Nuri: Jag håller med dig angående Milo Yiannopoulos/twitter/MSM. Det klarlagt ser jag mig tvungen att påpeka att M.Y. inte alls driver Breitbart! Sidan startades av Andrew Breitbart (1969 – 1912) som var en makalös, ja fantastisk, konservativ tänkare under sitt alltför korta liv. Många av nyhetssidan Breitbarts tillskyndare tycker att sidan numera i alltför hög grad har blivit Donald Trumps megafon. Många av dess bästa konservativa skribenter har lämnat Breitbart till följd av detta. Icke desto mindre är Breitbart oändligt mycket större än vad Milo Yiannopoulos (än så länge) är – intet ont ord sagt om M.Y. därmed.

        Gilla

  14. Aha skriver:

    Etablissemangets attityd till SD är väl det närmaste vi har kommit antagoni. Aversionen börjar dock luckras upp, resultatet av etablissemangets handlingar börjar helt enkelt bli för besvärande, så besvärande att SDs åsikter alltså börjar bli rumsrena. ”Antagonin” har dock medfört irreversibla skador för Sverige. I decennier kommer vi få att brottas med arbetslöshet, skolproblem och kriminalitet, problem som kommer att sluka resurser från vård och omsorg.

    Sverige är, eller har varit, ett land där antagoni på liv och död har varit en ”utopi”. Ingen torde ha tänkt tanken. Svenskar slåss med varandra? Orimligt.

    Etablissemanget ska vara medvetna att detta inte längre är en ”utopi”. Etablissemanget har bestämt (1976) att Sverige ska vara mångkulturellt. Då bestämde man också att acceptera risken för antagoniska konflikter.
    Mångkultur är en viktig förutsättning för antagoni.

    Liked by 4 people

  15. Magnus skriver:

    Uppenbart är motsättningen i Sverige antagonistiskt. PK-sidan är den som intensivast förhindrar en icke-antagonistisk debatt. Taktiken är att tysta meningsmotståndaren snarare än argumentation för egen sak. Därav bristen på rationella argument.

    Liked by 2 people

  16. Sture skriver:

    Patrik,
    jag tycker att det skulle vara mycket olyckligt om du började censurera olika åsikter. Detta är början på ”de små stegens tyranni”, dvs. att man börjar censurera allt mer ända tills åsiktsfriheten och tryckfriheten helt upphör.
    Folk uttrycker sig ibland med starka känslor ofta under inflytande av lite sprit på kvällskvisten och invektiven kan då flöda. Men man ser inte mycket av detta här – och därför förstår jag egentligen inte din fråga. Är detta någonting som du möter på sta’n när olika pk-människor vill göra ned din fantastiska blogg?
    Gör så här: Tillåt alltid alla åsikter (även de mest förskräckliga) men se till att skribenterna uttrycker sig utan invektiv mot sina meningsmotståndare. Det är regel bland pk-människor att gå till personangrepp istället för att argumentera kring de framförda idéerna. Denna typ av argumentation behövs inte – varken på din blogg eller någon annanstans. Om du stöter på en sådan kommentar, be då vederbörande att formulera sina åsikter på ett mera professionellt sätt – utan invektiv. Det går alltid att åstadkomma utan censur av åsikter.

    Liked by 1 person

  17. Tahmas skriver:

    För det första så bör inget censureras om det inte uppviglar till våld mot person eller grupp, det är yttrandefrihetens kärna. För det andra så så är debattklimatet i Sverige både tufft och i många fall över gränsen och det står vänstern för.

    Att i parti och minut bli kallad för rasist och andra epitet ligger inte i debattens värdighet, men jag tar gärna den skiten om jag vet att det finns ett forum för att framföra åsikter som kan stänka skit på motståndarsidan.

    När samhället är så pass infekterat av socialism, godhetsideal och annat dravel så krävs motåtgärder och den här bloggen är pennans makt över idiotin.

    Liked by 3 people

  18. Hovs--hallar skriver:

    För min del anser jag att dagens motsättning mellan å ena sidan det Patrik kallar ”Det välfärdsindustriella komplexet” (som jag föredrar att benämna ”Idiotvänstern”), och å andra sidan oss andra till stor del ÄR just antagonistisk — även om jag hoppas att det ännu finns möjligheter att lösa den utan våld.

    SD är i så fall det sista hoppet; skulle SD inte lyckas fylla rollen som parlamentarisk kanal för att bryta idiotvänsterns makt återstår nog bara inbördeskrig.

    Idiotvänstern å sin sida har redan en kader av våldsverkare, likt en gång NSDAP hade sina ”Sturmabteliung” (SA), till sitt förfogande, samt en spionorganisation (Researchgruppen).

    Idiotvänstern är kort sagt redan inställd på konfrontation med våld, och brukar våld mot sina verkliga eller inbillade motståndare sedan åratal tillbaka.

    Dessutom har de media på sin sida. Media mörklägger eller ljuger rakt av om våldsvänsterns förehavanden

    Liked by 3 people

    • Bengt skriver:

      Hovs–hallar 22 juli, 2016 at 11:40
      ”SD är i så fall det sista hoppet; skulle SD inte lyckas fylla rollen som parlamentarisk kanal för att bryta idiotvänsterns makt återstår nog bara inbördeskrig”.
      Så illa tror jag inte att det är. Att SD är en synnerligen viktig parlamentarisk kanal är ställt utom allt tvivel. Problemet är ju att de andra partierna, exklusive V och Mp, lyssnar för dåligt på sina gräsrötter. Hellre DÖ än ge SD inflytande har ju varit mottot. Men det händer saker. Opinionen inom de andra partierna börjar ge resultat. Det var ju den som gjorde att DÖ är död. (Nåja, i vart fall dödförklarad).
      Det kan vi tacka KD, och särskilt dess ungdomsförbund för. Många av kommentatorerna och besökarna av denna blogg skulle kunna göra stora insatser om de engagerade sig i etablerade partier.

      I övrigt vill jag hänvisa till Sten Lindgrens mycket tänkvärda synpunkter (Sten Lindgren 18 juli, 2016 at 08:03). Han avslutar så här:
      ”Att bilda ett nytt parti tror jag inte på, det är en process som tar flera decennier.
      Med andra ord, man måste synas och höras och man måste engagera sig i existerande partier, det finns ingen annan väg”.

      Helt klart att föredra framför” inbördeskrig”!

      Gilla

  19. Lars-erik Eriksson skriver:

    Patrik,
    jag har lagt märke till att så fort en debattdeltagare uppvisar extrema åsikter så förskjuts fokus från det föregivna ämnet och ämnet blir ”extremisten”.
    Ett av de främsta exemplen/bevisen för min tes är en tv-debatt där frågan handlade om varför superministern Mona Sahlin skulle få ge sina kompisar (Richard Wolf + Susanne Osten m.fl) 1 miljon för att de på något sätt skulle kunna hjälpa regeringen Persson.
    Nå, Jan Guillou lyckades med sedvanlig elegans kidnappa hela tillställningen genom att kalla en av de nämnda pederast och vips glömde alla närvarande varför de var där.
    Dagen efter handlade löpet om, gissa vem?
    Jag tror att vänstern + pseudoliberalerna = etablissemanget, använder sig av denna formeln reverserat, de kallar alla meningsmotståndare för det värsta de kan komma på och hoppas på det viset att lyssnarna/läsarna skall glömma själva ämnet och stirra sig blinda på de utsedda syndabockarna i stället.
    Det har fungerat fram till ungefär nu. Men…

    Liked by 1 person

  20. hemmnet2014 skriver:

    Med intellektuell hederlighet så borde det gå att diskutera allt. Och det borde gå att diskutera med alla. Själv erkänner jag dock att jag har extremt svårt att diskutera med dem som jag uppfattar direkt sinnesslöa eller trångsynta. Med hänsyn till censurfrågan så väljer jag naturligtvis själv bort att engagera mig i deras tankevärldar.

    Jag tror på förnuftet och individen. Det är inte de sjuka idéerna som är farliga utan det eventuellt höga antalet dumma människor som följer och det kan vi inte censurera bort.

    Om Redaktörer vill hålla en viss profil eller nivå på sina utgåvor är egentligen inte fråga om censur.

    Liked by 2 people

    • dolf skriver:

      @Hemmnet2014
      Jag kan nog säga ärligt att jag kan diskutera vad som helst (att det sen finns ämnen som inte intresserar mig, typ bullrecept och frimärken är, en annan sak) och jag är också villig att diskutera med vem som helst så länge de är ”diskuterbara”. Det jag har svårt för, och får mig att resa ragg, är vad jag upplever som direkt oärlig argumentering, när man lägger ord och tolkningar som inte är mina och aldrig varit avsedda i munnen på mig, förvränger vad jag sagt, flagrant använder så kallade härskartekniker eller inte ens försöker lyssna till vad jag har att säga. Jag har lång stubin, men folk som är direkt oärliga i diskussioner upplyser jag om att det är färdigdiskuterat med dem (och varför) och ber dem, allt annat än artigt, att dra åt helvete. Men så länge diskussionen är ärlig och sker på ett schysst sätt är jag villig att diskutera vad som helst med vem som helst.

      Liked by 1 person

  21. MartinA skriver:

    Jag tycker att det är en fantastisk takhöjd på det goda samhället och att det publiceras enormt mycket tänkvärt här.

    Personligen skulle jag tycka att det vore rimligt att bli censurerad mera. Jag har ofta en oförsonlig och gåpåig stil. Framförallt skulle jag tycka att det är rimligt att censurera påhopp på gästskribenter. Därför att såna påhopp kan skrämma bort gästskribenter och därmed minska meningsutbytet. Dessutom är det omöjligt för en artikelskribent att försvara sig mot kommentarsfältet. Varje gång man skriver en förklaring öppnar man upp en ny attackyta. Så det är orättvist. Så, bara en tanke. Jag vet att jag är mer skyldig till sånt här än andra men, tja.

    Gilla

  22. Thor skriver:

    ”äldre vita gubbar med kissfläckar på byxorna” röstade på Brexit påstår Hynek Pallas. Kanske det. Det kanske var de som överlevde sin brittiska militärtjänst under andra världskriget och riskerade livet under många år. Med resultat att Hynek Pallas fritt kan håna dem. Jag kan garantera att om nazisterna hade vunnit hade Hynek Pallas inte vågat håna någon som helst tysk. Som tjeck hade nog inte Hynek Pallas haft mycket att hämta överhuvudtaget. Hans arbetsgivare Aftonbladet hade dock (liksom nu) blomstrat i kraft av sitt oreserverade naziststöd.

    När det gäller Anders Lindberg går det ju an att inte vara småskuren när Lindbergs fru dragit in miljoner till hushållskassan genom att vara socialdemokratisk s.k. Eu-parlamentariker och svensk riksdagskvinna.
    Inte för att hon uträttat något. Vet inte vad Lindberg tjänar genom sitt svansviftande för etablissemanget men kollegan Karin Pettersson har 116 000 i månaden för samma jobb. Inom parentes gör inte Aftonbladet rätt för sig, priset är subventionerat av skattebetalarna genom en mycket låg moms, ynka 6%. En muta från etablissemanget som villigt tas emot.

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Äldre vita gubbar är en pleonasm. En gubbe är gammal per definition. Dessutom tror jag att inkontinens inte är begränsat till det manliga släktet. Sen finns det en inkontinens av annan art. När man läser en del inlägg i PK medier blir man full av skratt till den grad så att man kissar på sig, nästan.

      Gilla

    • Ami skriver:

      Thor
      Tjänar Aftonbladets journalister över hundratusen i månaden? Hur i helsicke kan man få så mycket betalt för att inte kunna skriva utan enbart vädra åsikter.

      Det här var nyheter för mig och jag hoppas att alla fattiga sossar få reda på det här.

      Gilla

  23. Hovs--hallar skriver:

    PS: som exempel på vad vänstern tydligen anser att ”demokrati” handlar om, kan man titta på Uppdrag gransknings granskning av våldsvänstern — den just nu närmaste motsvarigheten till NSDAP:s ”SA”-kommandon:

    Detta är vad akademiker och journalister på vänstekanten hyllar som ”det GODA våldet”.

    Sedan så har vi dåvarande statsminister Reinfeldts legitimerande av politiskt våld mot oliktänkande:

    — Förövrigt har det höjts röster här om att fler borde engagera sig politiskt. Då ska vi komma ihåg att den som blir en offentlig person i egenskap av aktiv medlem i SD löper ungefär FEMTIO PROCENTS sannolikhet att drabbas av hot och trakasserier från vänstern!

    Detta gäller även dina närmaste anhöriga. Vad skulle du tycka om att tex. dina barn råkar ut för otrevligheter därför att DU är aktiv i ett parti som hatas av vänstern?

    Liked by 2 people

  24. Utlandssvensk skriver:

    Jag tycker också att det är en trevlig och bra debatt här. Tack till alla inblandade för detta!

    Sen är det min allmänna uppfattning att det är helt upp till de som driver en blogg vad de vill tillåta eller inte.

    Men en aspekt som inte verkar ha kommit upp är vilka risker bloggägaren är villig att ta. Nu vet jag inte hur påläst Patrik är om den svenska HMF lagstiftningen, men det finns massor här, både i kommentarerna och från skribenterna, som troligen är straffbart.

    Nu är inte detta något ovanligt, eftersom i princip all debatt kring immigration och mångkultur ser ut så. Det är helt omöjligt att ta upp dessa frågor på något rimligt sätt och samtidigt hålla sig klart inom vad som är lagligt i Sverige. Å andra sidan ger det inga större effekter, eftersom lagen hittills tillämpas extremt selektivt. Fast man ska vara väl medveten om att detta kan ändras när som helst. Risken är påtaglig att detta sker i god tid innan valet 2018. Att man behåller Eliasson som polischef samt öppet stöder hans påhopp på SD tolkar jag som en stark indikation på att man planerar något åt det hållet.

    Ha väskan packad, Patrik……

    Liked by 2 people

    • Ami skriver:

      Utlandssvensk
      Inget av det som publiceras på bloggen är straffbart. Gå in på vänsterbloggar och se vad som skrivs, kolla Twitter flöden från vänstern.

      Att kritisera islam och muslimer som vägrar att ta avstånd från terror, odemokrati och annat jävelskap kan aldrig bli ett HMF åtal. Då skulle hela vänsterrörelsen sitta inburade med tanke på hur de kritisera vita, män och svenskar överlag. Vita svenska män är en folkgrupp, tro det eller ej och i den nya diskursen som förekommer så kan jag även på ett ögonblick bli en hen dvs mitt kön är inte överensstämmande med hur jag för tillfälligt känner mig.

      Jag tillhör själv en av de mest bespottade folkgrupperna i Sverige och skulle inte tveka en sekund att använda det mot personer som jag anser har orättfärdigat mig om de i sin tur påpekar att jag är rasist, islamofob eller annat trams.

      Nån jävla ordning får det vara.

      Gilla

  25. Sixten Johansson skriver:

    Dolf och Boerje2 har utomordentligt väl uttryckt många av mina egna tankar. Åsikter i sig är knappast intressanta. Min passion är att försöka förstå samtiden och bidra till andras förståelse. Logiska resonemang och analyser kan aldrig ge hela förklaringen till galenskaperna. Människan kan inom sig härbärgera ologiska och oförenliga komponenter och styras av sin verklighetstolkning livet igenom. Vuxna syskon som börjar jämföra sina minnen av barndomen kan ju bli helt förbluffade över hur olika deras upplevelser har varit. Deras personliga tolkningar, missförstånd och bittra känslor har påverkat hela deras liv. Ideologier brukar vara lika styrande och oemottagliga för argument.

    Jag har kommenterat här i mer än ett år (och skrivit några gästinlägg). Ett par gånger har mina kommentarer försvunnit i cyberrymden och sådana texter som jag lagt ner mer arbete på brukar jag därför kopiera över till Word innan jag skickar dem. Ett par gånger i fjol refuserades någon kommentar, uppenbarligen därför att jag hade uttryckt mig för grovt och förolämpande, antagligen mot någon journalist av Anders Lindbergs typ. Helt okej för mig, blogginnehavaren bestämmer standarden.

    Efter snart 50 års yrkeserfarenhet vet jag hur ofullkomligt kommunikation fungerar och hur lätt missförstånd och onödig avoghet uppkommer. Därför uttrycker jag mig vänligt om alla som skriver här. Däremot passar jag på att smäda det mediala och politiska etablissemangets ansvarslösaste ansvariga. Skälet är att de missbrukar sin ställning och folkets förtroende, de är arroganta och farliga översittare och mobbare, som aldrig går att tala till rätta. Det enda som får dem att backa är stryk och rädslan för stryk. Så fungerar de värsta mobbargängen. Därför slår jag mot deras ömma punkter: inbilskheten, inkompetensen och rädslan för att förlora sitt anseende och sin position. De har kontrollen över det offentliga mediala rummet, men en del smädelser på bloggarna kan ändå gå fram, därför att de är så egotrippade att de googlar och de har elaka kollegor som gärna sprider godbitarna. Men även om adrenalinet rinner till är det viktigt att inte låta raseriet och föraktet stjäla för mycket av ens tid och krafter, för all dynga går ändå inte att mocka och man blir själv smutsig.

    Liked by 1 person

  26. Ami skriver:

    Att kritisera dåliga idéer är inte bara en mänsklig rättighet utan även en plikt. När vi inte i ord eller tal får kritisera dåliga Idéer så är vi förlorade.
    Islam är ett exempel på dåliga idéer och måste kritiseras, analyseras och plockas ner i sina beståndsdelar.
    Jag kommer aldrig att skämmas för att jag anser att islam är förlegat, icke kompatibelt med nutiden och är en religion med medeltida värderingar som inte hör hemma i demokratisks länder.
    Vi har kommit alldeles för långt i vår idéutveckling för att bli kastade 1400 år tillbaka i tiden.
    Jag skäms inte i heller för att poängtera att gatubilden i Sverige och i min hemstad är brutal. Vart jag än vänder mig ser jag beslöjade kvinnor och vuxna män i klänningar strosa runt som om ingenting har hänt. Om jag exponerar min davidsstjärna så blir jag lynchad. Är det rätt i ett öppet och demokratiskt samhälle?
    Var finns mina rättigheter att får visa religiösa attribut?
    Om DGS väljer att censurera så är det upp till dem. Jag kommer aldrig vika ner mig, nazismen tog
    6 000 000 liv och jag vägrar att se på hur mina kristna och judiska brödrar och systrar skall gå samma öde till mötes.
    Never again!

    Liked by 3 people

  27. Lars Åhlin skriver:

    ”Men det handlar … också om att försöka förstå hur han /motståndaren/ tänker”, skriver du, Patrik. Här har du fel, menar jag. Man hamnar i amatörmässigt psykologiserande, försök till att vara ”inkännande” och i förlängningen ett fokus på personlighet och därmed ad-hominem-argument.

    Istället är idealet att vardera parten i en diskussion redovisar sina premisser och syllogismer så tydligt och övertygande man förmår (även om ens ställningstagande är grundat på ”magkänsla” måste det ju gå att utveckla argument för ens ståndpunkt) och är beredd att pröva sanningshalt, relevans mm för sina premisser. Endast genom att undersöka utgångspunkterna finns det en chans att nå konsensus.

    Ett exempel på vad jag menar är en programserie, ”Pejling”, som gick i SVT i slutet på 60- eller början på 70-talet, med Herbert Söderström som programledare. Bland annat lyckades man bringa viss ordning i kärnkraft-debatten på det sättet, vilket är en stor prestation.

    Gilla

  28. Bengt skriver:

    DGS fyller verkligen en viktig funktion! Det är högt till tak för kommentatorerna och det verkar vara fritt fram för alla åsikter. Bloggen fungerar nog som ett slags säkerhetsventil och som ett motgift för många av oss som lider av den offentliga, ofta menlösa debatten!

    Liked by 1 person

  29. lenngo skriver:

    Jag delar Patriks uppfattning att huvudmotsättningen i vårt land, inklusive de frågor som vi diskuterar på DGS, är icke-antagonistisk. Men jag har också efter hand blivit medveten om att det finns många människor som uppfattar situationen som antagonistisk. Som inte ser något hopp om förändring till det bättre, som inte ser några andra alternativ än ”systemets” undergång, våld och inbördeskrig eller personlig räddning genom emigration (förutsatt att man ska tro det som skrivs i kommentarer, och det ska man väl?).

    För oss som ser situationen som icke-antagonistisk fyller DGS en mycket viktig funktion. Den ger oss möjlighet att påverka genom argument, och den erbjuder tillfälle att själv bli påverkad av andras argument. Funktionen för den som saknar hopp om förbättring är jag mer osäker på. Kanske det handlar om att ”lätta på trycket” när situationen känns alltför jobbig. Jag har svårt att se DGS som ett verktyg för att uppmana till väpnad kamp, och jag kan inte föreställa mig att bloggägaren skulle tillåta det.

    Patrik konstaterar avslutningsvis att ”här och nu gäller civiliserad debatt. Det gäller även den här sajten”. Både Patrik och kommentatorer försäkrar att debatten nästan alltid är civiliserad. Det är naturligtvis en god sak att inte provocera någon i onödan, men – ärligt talat – det finns naturligtvis en orsak till att frågan om censur över huvud taget kommer upp. Invektiv och personangrepp har förekommit, det vore hyckleri att låtsas annat.

    Nej, censur vore inte bra. Då skulle DSG göra sällskap med de etablerade media som vi rätteligen kritiserar för att undertrycka obekväma fakta och icke-korrekta opinioner. Jag skulle föredra att Patrik lägger fast en kod för civiliserat uppträdande på bloggen, med konkreta riktlinjer för kommentarerna. Den som väljer att kommentera får därmed anses ha accepterat koden.

    Jag tror också att en väg vore att bli lite tuffare när det dyker upp kommentarer som passerat gränsen när det gäller uttryckssätt, osaklighet eller ”stollighet”. Jag vet med mig att jag många gånger har legat lågt för att inte uppfattas som överkänslig och ”inte velat leken tåla”, alternativt av rädsla för att uppfattas som elitistisk, nedlåtande eller besserwisser. Det är inte bra, det är bättre att visa civilkurage och stå för sin uppfattning även om man vet att det finns de som ser världen med andra glasögon.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Det är så svårt att skriva regelverk. Dessutom är den här bloggen inte staten, som måste vara oklanderligt rättrådig och juridiskt korrekt. Det här är mera det civila samhället, som arbetar lite annorlunda, mera med känslor och till och med personliga bedömningar. Om det blir alltför stolligt, osakligt och rentav osmakligt så säger jag nej. Det har bara inträffat någon enstaka gång. Ibland accepterar jag fräcka grejor med fula ord som staten nog inte skulle gilla men som rymmer ett tänkbart synsätt eller utgör en rimligt intressant observation.

      Patrik

      Gilla

    • krille krokodil skriver:

      Det kanske uppfattas som ett personangrepp men Lennart är ett bra exempel hur man ”von oben” kommer undan med det man ”von unten” inte gör, väldigt ofta så slinker ord som stollighet” in istället för att sakligt visa varför åsikten är stollig. Det är så hela mediesverige opererar med en vedertagen sanning om vad som är rätt, och vad som är ..stolligt, Trump är stollig liksom Reagan var, SD är stolliga, DSG är väl också stollig och kan därför ignoreras, Omar år stollig och Patrik är stollig, Brexit är stolligt men Erdogan är demokratins försvarare..

      Om man tillhör det styrande skiktet så tycker jag man borde lägga sig vinn om att förklara tydligt varför självklarheter som EUs förträfflighet, Trumps ondska eller islams godhjärtade och ofarliga kärna verkligen är så självklara, och inte falla hän till att kalla de som inte ser det på samma sätt som stollar. Gör man inte det så reagerar åtminstone jag med tanken att det inte finns dylika argument och att jag inte är en stolle, jag har helt enkelt rätt men har inte makten med mig för ögonblicket.

      Liked by 1 person

      • Tahmas skriver:

        Krille
        Förstår dig, avvikande åsikter avfärdas oftast som stolliga och det är nervärderande oavsett.
        Oftast kommer det från människor vars ståndpunkt och argument tryter.
        Med det sagt så känner jag en ära i att bli kallad stollig då jag vet att mina åsikter och mina argument för nämnda åsikter är så pass starka så att min verbala antagonist inte rår på mig.
        Stollighet för debatten framåt, ordbajseri, inte så mycket.

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Krille Krokodil
        OK, för att leva upp till mitt eget förslag att inte huka mig så mycket: Ja, det uppfattas som ett personangrepp att kallas ”von oben” när man ger uttryck för sin uppfattning i en sakfråga. Jag har skrivit ordet ”stolligt” för att jag anser att det existerar påståenden som är stolliga. Jag har däremot inte i det här sammanhanget pekat ut någon person eller någon åsikt som kvalificerar sig för den benämningen. När jag gör det ska jag gärna vara tydlig. Som ordstävet säger, ”när man slänger en sten i en flock grisar så skriker den som känner sig träffad”.

        Gilla

    • Utlandssvensk skriver:

      @ Lennart,

      ” Jag har svårt att se DGS som ett verktyg för att uppmana till väpnad kamp, och jag kan inte föreställa mig att bloggägaren skulle tillåta det.”

      Bloggägaren gör helt som han vill, men jag kan inte se varför det skulle vara något principiellt fel att att komma till slutsatsen att väpnad kamp är lämpligt. Det är väl som i alla andra fall argumentens styrka som bör vara avgörande.

      Nelson Mandela arbetade i många år för att ANC skulle föra just en väpnad kamp och han blev sen ansvarig för den verksamheten. Efter ett antal väpnade dåd åkte han sen i fängelse och han erbjöds vid flera tillfällen att bli frisläppt, bara han tog avstånd från väpnat våld. Han vägrade.

      John Brown var en stor hjälte bland amerikanska slavmotståndare och han utmärkte sig just för att agitera för väpnade aktioner. Han gjorde även slag i saken senare i stor skala. Han startade nästan själv ett krig och hans handlingar bidrog nog en del till inbördeskriget några år senare.

      De brittiska överklasskvinnorna som nu är kända som suffragetter drev en väldigt omfattande terrorkampanj. Deras favoritmetod var mordbränder och de orsakade mycket stor skada.

      Se där, 3 stora hyllade ikoner på den goda sidan som alla använde och argumenterade för våld! Dessutom var de alla framgångsrika!

      Som rasistisk högerextremist förbehåller även jag mig rätten att resonera kring väpnat våld. T.ex anser jag att dagens unga svenskar har en helt uppenbar rätt till väpnat motstånd mot det regelrätta folkmord som de utsätts för. Vidare anser jag att denna rätt är Jus Cogens, dvs, står över all annan rätt. Från mitt perspektiv är detta inte det minsta konstigt, utan är lika självklart som att en indian i Nordamerika hade rätt att skjuta mot vita nybyggare.

      Men blogginnehavaren har självklart även rätt att här förbjuda detta, om han så önskar.

      Liked by 2 people

      • dolf skriver:

        @Utlandssvensk
        Hoppsan. Nu kom du med en spoiler på min serie om det bittra pillret. Det är just det hela serien är tänkt att leda upp till, frågan om när våld (från medborgarnas sida) blir motiverat, och var vi befinner oss i förhållande till den. (Jag måste ta itu med del 4, den påbörjades för flera månader sedan, men har lyckats gå i stå.)

        Gilla

      • Utlandssvensk skriver:

        @ Dolf,

        ”Nu kom du med en spoiler på min serie om det bittra pillret.”

        Jag är ond och högerextrem, så självklart gläder det mig om jag lyckas förstöra andra människors inlägg 🙂

        (Det var ett skämt!)

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Utlandssvensk
        Det är helt sant att Nelson Mandela, John Brown och sufragetterna tillämpade våld för att främja sin sak. Om man i dag bör betrakta dem som hjältar eller missgärningsmän/-kvinnor kan diskuteras. Men klart är att de i sitt land och sin tid var brottslingar. Och de fick också ta konsekvenserna av sina handlingar.

        Det som vi måste ta ställning till är om situationen i Sverige i dag är sådan att det är legitimt att uppmana till våld, exempelvis i form av mord, misshandel eller egendomsbrott. Anser man det, och väljer man att på en blogg uppmana till brott, måste man också vara beredd att ta konsekvenserna.

        Jag var med -68, och har fått mer än nog av revolutionsromantik. För min del är saken klar, jag kommer också i fortsättningen att argumentera benhårt mot varje åsikt som vill uppmuntra till brott mot Sveriges lag eftersom det är just rättsstaten som jag vill återupprätta.

        Gilla

      • Lars-Erik ERiksson skriver:

        Våld är en metod bland andra men kanske den sista och svåraste att ta till.
        När människor gör revolution så griper de det sista halmstrået och halmbalar har förbrukats dessförinnan.
        Vi vet att revolutioner inträffar, inte när det går nedåt, inte när man förbliver på botten utan först när vändningen har inträffat, ljuset i tunneln skådas för att därpå brytas, då, och först då bottnen/mörkret åter blir destinationen, är folk i allmänhet redo att offra sig själva, kosta vad det kosta vill.
        Dit har vi långt.

        Gilla

    • krille krokodil skriver:

      Det är så bra att Lennart skriver här för då finns det åtminstone någon att vara oenig med..,
      Det är ofta jag finner mig fullständigt oenig med själva premissen för Lennarts argument, t.ex ovan om att uppmana till väpnad kamp som ett utslag av vansinne eller frustration, ännu en gång illa dolda härskartekniker där man tillskriver sin motståndare att skriva i affekt och att han eller hon därmed kan ignoreras.., inte så med Lennart som naturligtvis skriver med full eftertanke och djup. Hur skall man betrakta NY, London, Madrid, Paris, Paris, Nice och Munchen (puh) om inte som en del av en väpnad kamp? Jag håller med om att idag ser det ut som vi står långt ifrån ett svar på denna ensidiga väpnade kamp men jag tror att för varje dag inget görs från etablissemangets sida så växer ”populisterna” och även de gruppen som just mer och mer söker väpnad kamp. Nu fick vi Brexit, tänk scenariot med LePen som president med FN och AfD etc som största partier, hur osannolikt är det i detta scenario att väpnad kamp blir en realitet? Det är inte bara muslimsk massinvandring som skapas med muslimsk massinvandring, det är även svaret på detta som antagligen blir mer och mer likt väpnad kamp ju längre etablissemanget sitter på händerna, man kastar likt Cameron, in handduken och låter eventuella framtida populister ta pinnen, med okänt resultat.

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Krille Krokodil
        Det gläder mig att du tycker att det är bra att jag skriver, och det skriver jag inte för att vara ironisk utan för att jag faktiskt tycker det. Vad är det för glädje med ett diskussionsforum om alla tycker samma sak och bara sitter och kliar varandra på ryggen? Om jag får mothugg när jag skriver något så kan det antingen hjälpa mig att vässa mina argument eller också tar jag intryck av motargumenten och låter mig påverkas. Min uppfattning är att konsensuskulturen är ett av Sveriges stora problem, och att konsensus i MSM och bland systemkritiker kan smälla lika högt.

        Min syn på våld och väpnad kamp framgår av svaret till Utlandssvensk alldeles här ovanför.

        Gilla

    • Cassandra skriver:

      Detta är visserligen en lång tråd redan, men den rör vid något viktigt.

      Lennart Göransson:
      ”Jag var med -68, och har fått mer än nog av revolutionsromantik. För min del är saken klar, jag kommer också i fortsättningen att argumentera benhårt mot varje åsikt som vill uppmuntra till brott mot Sveriges lag eftersom det är just rättsstaten som jag vill återupprätta.”

      Att återupprätta rättsstaten vill nog de flesta som deltar i detta forum, men då vill det också till att våra ledare slutar med eftergiftspolitiken och faktiskt använder de lagar vi har med hänsyn till det unika läge vi nu befinner oss i, med ett otal främmande fiender boende mitt ibland oss vars mål är att störta rättstaten.

      Det är överhuvudtaget märkligt hur vänstern har lyckats styra debatten att de som vill bevara Sverige med svensk kultur och svenska regler, ses som mycket farligare, än de stora skarar bland dem som kommit hit som — med IS- och Al-Qaida-tränade terrorister i spetsen — vill införa sharia, våldta kvinnor och kasta HBTQ-are från höga byggnader, förslava alla otrogna och hugga huvudet av dem som inte lyder.

      Vi har hittills inte sett några som vill bevara Sverige inför kamera långsamt skära huvudet av sina motståndare med slö kniv, ändå blir de som vill bevara Sverige mer utstötta i det offentliga än dessa ständigt ursäktade jihadister och deras påskyndare.

      Vi har däremot politiska ledare i Europa och Sverige som allt oftare antyder att vi ska behöva vänja oss vid den fientliga islamistiska terrorn på hemmaplan. Förstår de inte det oerhörda i vad de säger?!

      Om våra företrädare är så förblindade av sina multikulturdogmer att de vägrar försvara sina medborgare mot dessa nyligen hitkomna främmande fiender mitt ibland oss, som redan på kort tid ockuperat ett antal no-go-territorier i vårt land, vilka val har vi som medborgare i det läget? Vem ska försvara oss?

      Lars-Erik Eriksson: ”Vi vet att revolutioner inträffar, inte när det går nedåt, inte när man förbliver på botten utan först när vändningen har inträffat, ljuset i tunneln skådas för att därpå brytas, då, och först då bottnen/mörkret åter blir destinationen, är folk i allmänhet redo att offra sig själva, kosta vad det kosta vill.”

      Ska det behöva gå så långt innan svensken reagerar mot den nuvarande eftergiftspolitiken, menar du? Tacksam för förtydligande.

      Liked by 1 person

      • Lars-Erik ERiksson skriver:

        Hej Cassandra.
        Nej, inte alls. Jag bara lade mig i ett resonemang om det våld många av oss fruktar kommer som en reaktion på det lågintensiva inbördeskrig vi i dag skådar (Enzensberger).
        Som jag ser det finns det två scenarion där organiserat motstånd i form av våld ej kommer att behövas eller uppstår.
        1.) De nya svenskarna från mena blir så småningom konsumenter de också.
        2.) En ny ordning kommer till stånd i Sverige där ekonomiska realiteter tvingar fram en mer eller mindre frivillig repatriering av sådan omfattning och skala att välfärdsstaten därefter kan återuppstå.

        Gilla

      • Cassandra skriver:

        Lars-Erik Eriksson:
        Okej, tack.

        Jag är rädd att din analys tyvärr är defaitistiskt önsketänkande och kräver att Sverige först blivit ett ännu värre u-land än de hitkomnas hemländer för att det ska vara värt för dem att långt om länge återvända, vilket knappast är önskvärt för oss som då fått vårt land slutgiltigt våldtaget och utplundrat med välfärden upp i rök. Vill du låta det hända?

        Det är märkliga är fortfarande att det offentliga Sverige mer tycks frukta våldet som krävs för att försvara landet än våldet från de hitkomna som raserar vårt land.

        Frågan återstår — om ansvariga Chamberlain-liknande politiker inte förmår se till att med våld försvara vårt land, vem ska göra det tillslut?

        *****

        “You were given the choice between war and dishonor. You chose dishonor and you will have war.”
        – Churchill’s remark after Chamberlain returned from signing the Munich pact with Hitler

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Cassandra
        Jag är osäker på om vi egentligen är oense, men vill ändå ta upp ett par av de saker du skriver.

        ”att våra ledare slutar med eftergiftspolitiken och faktiskt använder de lagar vi har”. Javisst, det är precis det jag menar med att återupprätta rättsstaten. Exempelvis att det är polisen som sätter agendan i hela Sverige, även i utanförskapsområden (och inte överlåter uppgiften åt Fryshusets enrollerade kriminella), att lagen tillämpas lika för alla utan att kulturell eller religiös bakgrund ses som en förmildrande omständighet, att polis, åklagare och domstolar får tillräckliga resurser för att göra något åt de brott som mest drabbar allmänheten.

        ”Ska det behöva gå så långt innan svensken reagerar mot den nuvarande eftergiftspolitiken, menar du?”. Jag menar inte att det ska gå så långt att det inträffar en väpnad revolution. För övrigt tror jag ett sådant scenario ligger oerhört långt bort, jag tror inte flertalet svenskar skulle stödja något sådant, det skulle snarare bli något i stil med den senaste Turkietkuppen där folk gick ut på gatorna och försvarade regimen. Men du säger också ”vilka val har vi som medborgare i det läget? Vem ska försvara oss?”. Det låter som du ser framför dig medborgargarden som tar makten i egna händer och med våld ”skipar rätt”.

        I det fallet står jag fast vid det jag tidigare har sagt, jag stöder ingen som uppmanar till brott. Jag tror att den enda vägen är att verka genom opinionsbildning, annars finner vi snart att det samhälle vi vill försvara inte längre finns kvar.

        Gilla

      • Cassandra skriver:

        Lennart Göranson:
        Tack för ditt svar.

        Frågan återstår, om rättsstaten ska återupprättas vill det till att våra ledare slutar med eftergiftspolitiken. Om de vägrar försvara oss, vem ska då försvara oss när, vilket är fallet på många ställen redan idag, kriminalitet, upplopp och bilbränder drar för nära inpå knutarna?

        Vi delar nog i stort samma uppfattning om behovet att försvara rättstaten, men jag får numera tyvärr sätta ett frågetecken framför vad som motiverar tilltron till det politiska systemet.

        Fortsättning följer passande nog i din egen krönika ”Tillit och demokrati” här på DGS idag 25 juli.

        Gilla

  30. Hovs--hallar skriver:

    @BENGT 22.00:

    Vad skulle det tjäna till att engagera sig i något av 7-klöverpartierna?
    Alla har låst fast sig i åsikten att massinvandringen från främmande kulturer i grunden är BRA — och den som tycker något annat ses som en pestråtta.

    Fö. har jag INTE påstått att man borde ”bilda ett nytt parti” — tvärtom har jag varit mycket tydlig med att idiotvänsterns makt måste brytas NU! Och eftersom alla partier UTOM SD vill fortsätta dagens vanvettspolitik, finns det bara ETT alternativ. SD blir ganska säkert Sveriges största parti 2018.

    Har jag varit tydlig?

    Gilla

    • Bengt skriver:

      Hovs–hallar 22 juli, 2016 at 23:24
      Helt tydligt för mig att det inte är någon idé för dig att engagera dig i ”något av 7-klöverpartierna”! Däremot idé för många andra på denna blogg!

      Gilla

  31. Krille kroko skriver:

    Tror att vi via praktik och exempel visat att vi inte behöver censureras, det hade varit av otroligt stort värde om fler hittade bloggen som inte delade huvudteserna, som det är nu så kommer jag bara att tänka på Lennart och Skinny Steel som haft någon som helst uthållighet i att vara oenig (inga jämförelser i övrigt).

    Känner inte Patrik någon som inte håller med honom eller lider han av samma problem som vi andra, den stora tystnaden då man går in på minerad mark? En hel del av det som skrivs här har mer djup och insikt än vad Sveriges alla ledare gemensamt kan uppbringa, mig själv inte inräknad. Jag har ägnat mitt liv åt att bli expert inom annat och är endast en glad (nåja) amatör, men det är tydligt att många här lagt mycket tid på att sätta sig in problemställningen, allt kan inte lösas genom en promenad med Arne och Krille Krokodil samtidigt som de kollar tuttar.

    Är det någon som kan tipsa om någon som med goda argument kan argumentera för den dominerande etablissemangsståndpunkten? När jag läser ledare etc, så drabbas jag av vem vill bli miljonär syndromet och har svaren på alla frågorna, jag har helt enkelt rätt! Lätt är det också! Det blir mera intressant när ens argument bemöts på ett klokt vis.

    Gilla

    • Lennart Göranson skriver:

      @Krille Kroko
      Jag tycker det var en väldigt bra kommentar. Låt oss fortsätta att jobba för att hålla DGS som en plattform där olika uppfattningar och olika erfarenheter kan mötas, och på det sättet skilja oss från den kultur som har rått inom MSM som bara har tillåtit en uppfattning och demoniserat avvikare. Krilles kommentar ger mig mod att fortsätta att argumentera för det som jag själv tror är riktigt även när jag vet att många tycker att något helt annat är riktigt. Och att utsätta mig för risken att behöva tänka om, vilket alltid är jobbigt men känns bra på sikt.

      Apropå MSM kan jag rekommendera Ivar Arpis ledare i SvD i dag (OK, jag vet att många har noll förtroende för SvD, men i alla fall). Där går han till attack mot det som vi alla är så kritiska mot: den akademiska vänsterideologin som utgår från feminism och marxistisk teori och kännetecknas av offerteorier, intersektionalitet, mångkultur, intolerans m.m. Jag tror fortfarande på att en svängning i opinionen är möjlig i vårt land och att det är där lösningen på problemen ligger.
      http://www.svd.se/en-extremt-intolerant-rorelse/om/ideresan

      Gilla

  32. dolf skriver:

    Jag har fått uppfattningen att rådande konsensus i sverige är 1. lyd lagen 2. staten har våldsmonopol 3. allt icke-statligt bruk av våld är alltid fel

    Jag vill med anledning av detta komma med en fränt formulerad iakttagelse:

    Skillnaden mellan ”Jag följde bara order” och ”Jag följde bara lagen” är i det närmaste obefintlig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s