Patrik Engellau

År 1984 publicerade jag en historiebok som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Den handlar om hur svensk historia utvecklat ett mönster sedan 1200-talet. Den hade lika gärna kunnat gälla hela Europas historia, för där finns i stort sett samma mönster.

Om vi struntar i detaljerna ändrar historien, enligt denna teori, skepnad vart tvåhundrafemtionde år på ett ungefär. På 1200-talet inleddes feodalismen som varade i ungefär ett kvarts årtusende. Sedan startade nationalismen, Gustav Vasa och den absoluta kungamakten och allt sånt. Det pågick i 250 år också. Därefter inleddes industrikapitalismen från mitten av 1700-talet. Även den har sin utmätta tid och bör, enligt min teori, ta slut ungefär nu.

Patrik Engellau

Två betydelsefulla förhållanden existerar.

Det första förhållandet är att världen förändras. Ny teknik utvecklas. Vem lär sig idag stenografi? Vem vet ens vad det är? Vem kan byta en lampa på sin bil? Sederna skiftar. Jag var nyligen på ett barndop där prästen började med att uppmuntra föräldrarna att låta sina barn stoja och störa. (”Jesus sa inte att barnen skulle komma till honom för att hålla sig tysta.”)

Det andra förhållandet är att intellektuell tröghet finns. Intellektuell tröghet är en arbetsbesparande attityd som intalar oss att det vi vet gäller och att det är ansträngande, onödigt och kanske omoraliskt att byta uppfattning. Har man en gång lärt sig något så var det rätt och förändring kan vara tecken på urartning. Man har fått lära sig att det heter ”mot dem” och har svårt att tåla att till och med språkforskare tolererar ”mot de”.

Patrik Engellau

Av en händelse hamnar jag i landsvägsbussen bredvid en kanske trettioårig man som visar sig vara nyanländ pakistanier boende på en asylmottagning. Vi pratar i tre kvart innan han stiger av vid boendet. Jag frågar hela tiden. Han ger vänliga, men i mitt tycke osammanhängande och delvis motsägelsefulla svar. Från min tid i Indien minns jag den vaga känslan av att vandra på intellektuella gungflyn.

Här är i alla fall hans story enligt min osäkra hoppussling av de ordrika tankefragment han leende presenterade.

Patrik Engellau

För snart ett år sedan skrev jag en krönika om den verkliga svenska rasismen. Min poäng var att svenskar är rasister i den bemärkelsen att vi inte räknar med att representanter för vissa kulturer ska kunna leva upp till svenska förväntningar och att vi därför inte anser oss böra ställa krav på dem. Jag exemplifierade med observationen att det är därför det aldrig blir räfst och rättarting med u-landsbiståndets permanenta misslyckande. Nu tänker jag ta ytterligare en svängom med den idén med anledning av en aktuell händelse som jag återkommer till.

Vilket av följande två uttalanden är (mest) rasistiskt?

a) Jag hatar araber.
b) Vi ska ta hand om araber för att det är synd om dem.

Patrik Engellau

Jag håller själv inte på med Twitter men jag blev nyfiken av vad Mohamed Omar nyligen skrev om att Peter Wolodarski skulle ha särskilt många falska följare så jag beslöt att ”slå en forsk” (som vi sa när jag gick på Handelshögskolan).

Mohamed använde ett verktyg som heter TwitterAudit och är lätt att hitta på internet. TwitterAudit utger sig för att kunna fastställa hur stor andel av en viss persons twitterföljare som är riktiga och hur många som är falska. För en besökare som jag är det jättelätt att använda instrumentet. Man googlar fram en viss persons twitternamn och klistrar in namnet i TwitterAudit och får fram antalet påstått riktiga och falska följare samt en procentsats som visar andelen riktiga av det totala antalet följare.

Patrik Engellau

Jag läser Dagens Nyheter med stort intresse, särskilt ledarsidorna, eftersom dagens dominerande och ofta felaktiga idé- och åsiktspaket där framträder med särskild pregnans. Så även onsdagen den 27 januari 2016.

Huvudledaren ondgör sig över att statsminister Löfven ser svåra problem men undviker att presentera lösningar. Två exempel anförs.

”Socialdemokratin blöder”, säger DN med hänvisning till den senaste, för socialdemokraterna katastrofala opinionsmätningen av DN/Ipsos. Partiet är vilset. Den socialdemokratiska kommunpolitikern Ann-Sofie Hermansson citeras: ”Vad vill socialdemokratin framåt, på längre sikt? Det fattas oss lite faktiskt”. Alla väntar svar från Löfven, men inget kommer.

Patrik Engellau

Det sannolika, om man bara bedömer efter dagens situation, är att migrantvolymen i år kommer att vara i samma storleksordning som förra året. Årstakten just nu ligger på 40 000 nyankomna. Med vårvärmen blir det lättare att färdas över Medelhavet och genom Europa. Det skulle nästan förvåna om inte volymerna då ökar tre, fyra gånger på årsbasis. Migrationsverkets prognos för 2016 från oktober förra året låg i intervallet 140 000 till 190 000 asylsökande.

Det talas om att svensk migrationspolitik gjort en tvärvändning. Visst, det sägs saker som aldrig hade kunnat sägas för ett halvår sedan, men har det hänt något i verkligheten? ID-kontroller? Hur lång tid tar det innan varenda migrant har ett förfalskat syriskt studentleg som han kan lura en dansk buss- eller taxichaufför med?

Patrik Engellau

God morgon, studenter

Igår resonerade vi, som ni minns, om vad som driver privata företag som agerar på en marknad. Huvudpoängen var att de strävar efter hög vinst. Det kallas att de är vinstmaximerande.

Vi sa också att dessa organisationer måste producera något som kunder vill lämna ifrån sig pengar för att få. Det är förstås jobbigt för företagen att tvingas anstränga sig på det viset, men det är nödvändigt för vinstens skull. Det finns därför ingen motsägelse mellan att göra bra saker för andra människor och att vara vinstmaximerande.

Patrik Engellau

Liksom övriga EU-länder saknar Sverige en genomtänkt och långsiktig migrationspolitik. Vi prövar ad hoc-lösningar i hopp om att de ska fungera (fungera betyder numera att minska ankomstvolymerna), men vi trevar och kliar oss i huvudet och lider brist på helhetssyn. Så låt mig skissa på en helhetssyn.

Den som eventuellt läst och kommer ihåg vad jag skrivit har noterat att jag vacklat i frågan om asylrätten. Jag har kraftfullt argumenterat både för att den är helig och för att den bör upphävas. Nu har jag fastnat för den sistnämnda uppfattningen.

Patrik Engellau

En bekant till mig är lokalpolitiker i en landsbygdskommun som råkar ha tagit emot särskilt många migranter. Kommunen hade dålig ekonomi redan innan migranterna kom på tal och vände sig därför, tillsammans med andra likställda kommuner, till staten och begärde extra resurser med den när det gäller anslagsfinansierade offentliga institutioner normala kombinationen av pockande krav och förevisade lidanden. Den som råkat ut för en aningen hotfull indisk tiggare som exponerar sina förkrympta lemmar och sina variga sår förstår ungefär hur en kommun uppför sig när den vill ha pengar av staten.

Kommunen fick pengarna och kommunpolitikerna ser numera, enligt min bekante, på migranterna på ett helt annat sätt än tidigare (till skillnad från väljarna, som är fortsatt skeptiska). Migranterna betraktas som en mycket bra affär. Statens pengar rullar in. Se, äntligen växer vi i stället för att vara en avfolkningskommun! säger de. Se hur våra tidigare så plågade allmännyttiga bostadsbolag med alla sina tomma lägenheter plötsligt går med vinst! skrockar de förtjust.

Patrik Engellau

Det svenska maktsystemet definierat som det välfärdsindustriella komplexet med sitt etablissemang av politiker och ledande media har under de senaste månaderna förlorat en bra bit av sin legitimitet. Kejsaren framstår i de flesta medborgares ögon som naken.

Klyftan mellan den officiella diskursen (det betyder: vad makten säger och meddelar) och vad folk i allmänhet pratar om har aldrig känts så vid. Det gamla sovjetsystemet faller i tankarna. Det är som Sverige längtar efter den sorts befrielse som ledaren Michail Gorbatjov lösgjorde med sitt krav på ”glasnost”, öppenhet och sanning.

Patrik Engellau

Bästa Det Goda Samhället,

Vi är många här i arabiska öknen som läser er blogg via de översättningar till arabiska som den i Sverige, särskilt i trakterna kring Tomtebogatan, så välkände herr Omar, boende i oasen Kaf, låter publicera i staden Djofs mest kända nyhetsavisa – Ökenkuriren – i syfte att lära oss hur de intellektuellt mest avancerade tänkarna i Sverige ser på världen och tillvaron. Ni har säkert rätt i mycket ni säger, men på en viktig punkt har ni enligt min ringa mening mycket att lära, nämligen i frågan om sexuella relationer.

Ni måste inse att män i grunden är djur. Detta har redan påpekats i Sverige av ordföranden i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige Ireen von Wachenfeldt. Herr Omar har många gånger livligt och entusiastiskt instämt i denna analys. Jag vet att ni i Sverige jobbar på att tämja männen och därmed beröva dem deras virila krafter. Det finns mycket som tyder på att ni och det övriga Västerlandet är på god väg att lyckas. Men i takt med att ni femininiserar era män och förmår dem att sänka sig till kvinnans nivå förlorar era kulturer den styrka och utvecklingskraft som en gång gjorde era länder till jordens mest framgångsrika krigarnationer och ledande förtryckarstater och som väckte såväl beundran som hat och skräck i den övriga världen.