Patrik Engellau

Bara några timmar efter terroristattackerna i Bryssel publicerar en brasiliansk sajt ett reportage om Belgien. Jag får information som förefaller relevant för Sverige (Lyssna här om du förstår portugisiska). Jag går inte i god för alla fakta, men jag vet av erfarenhet att det är överlägsen internationell klass på den här sajten.

Belgien är befolkningsmässigt ungefär så stort som Sverige. Där finns två befolkningsgrupper – flamländare och valloner – som talar olika språk – holländska respektive franska – och normalt inte förstår varandra. Landet skapades så sent som 1830 och har inte mycket till nationell identitet, flamländarna vill till och med hoppa av och bilda en egen nation. Det enda som förenar belgarna är ”ölet, fotbollen och kungafamiljen”.

Det finns en stor grupp muslimer med ursprung framför allt i Marocko. Sociologisk forskning visar att dessa, framför allt de unga männen, känner starkt utanförskap i Belgien. De anser sig knappt vara belgare även om de har belgisk nationalitet. ”Varför ska jag känna mig som belgare när inte ens belgarna gör det?”

Belgien är ett öppet, internationellt orienterat land. Det är inte bara EU och Natos administration som ligger där, utan även muslimska intressen har sedan årtionden haft möjlighet att i frihet etablera sig. För femtio år sedan började Saudiarabien, hemort för extremistisk islamtolkning, bygga moskéer. För några år sedan uppstod en stark salafistisk rörelse vid namn Sharia4Belgium som kunnat verka rätt fritt (även om dess ledare åkte i fängelse efter Charlie Hebdo-morden i början av 2015).

En stor del av de terroristdåd – Madrid, Paris etc – som drabbat Europa och världen har planerats bland Belgiens muslimska minoritet och inget europeiskt land har i förhållande till sin folkmängd levererat så många jihadister till Islamiska staten. Belgien framstår som en internationell knutpunkt för terrorismen vilket det möjligen blivit till följd av sin öppenhet och sin brist på nationell gemenskap som kunnat locka unga muslimer.

Den belgiska polisen och säkerhetstjänsten har först på senare tid börjat ta terroristhotet på allvar, vilket till viss del beror på att de inte är organiserade för sådant. I Bryssel finns sex polisorganisationer – och nitton kommuner – vilket försvårar samordningen av existerande resurser. Trots detta upptäcks och avstyrs i genomsnitt en terroristincident i månaden.

Om Frankrike är det land europeiska muslimer mest älskar att hata så är Belgien det land som erbjuder de rikaste möjligheterna att nära detta hat och att smida ränker.

Det som grep mig mest i detta reportage var påståendet att Belgien inte har någon stark, gemensam och uppskattad nationell kultur ens i belgarnas egna ögon. För en invandrare finns då såklart inget lokalsamhälle att bli en del av och lära sig att älska.

Är det inte så även i Sverige? Varför ska folk som fått uppehållstillstånd i Sverige anstränga sig för att bli som vi om vi själva förtalar och förnekar vår egen kultur på det sätt som det officiella Sverige faktiskt verkar göra?

Jag tror vi bör vara stolta över vårt land. I sitt eget intresse borde sjuklövern komma ut som Sverigevänner trots att Jimmie Åkesson använt ordet.