Patrik Engellau

Nu har jag skrivit så många cyniska och magsura betraktelser att jag tänkte pigga upp mig med att tänka på något positivt. En positiv grej är Internet.

Det här är förstås ingen ny eller särskilt djuplodande fundering. Men det är kul att göra den i alla fall. Internet är oerhört produktivitetsbefrämjande för alla som jobbar med kunskap.

Ett exempel: jag använde ordet ”betraktelse” ovan och ville inte upprepa i nästa stycke, men jag kom inte på något annat än ”djuplodande betraktelse”. Kvickt och lätt googlade jag efter svenska synonymer och fann ”fundering”. Visst hade jag kunnat komma på det själv med lite ansträngning, men det är skönt att slippa.

Eller när jag i ett tidigare blogginlägg fick anledning att ta reda på hur mycket en krona år 1976 är värd idag. Det tog mig ungefär 20 sekunder att hitta svaret genom att googla på ”penningvärde”. Förr i tiden, före Internet, hade jag antagligen ringt till Statistiska centralbyrån och fått sitta och vänta på att jag skulle trasslas fram till rätt person, som troligen hade varit barnledig eller på sammanträde. Och så hade jag fått vänta till i morgon (om jag inte kommit på en abrovinkel, till exempel gjort mig till kompis med någon sekreterare som sprungit runt i korridorerna och letat upp informationen; det är enklare och mer användbart än man tror att göra sig till telefonkompis med personer i assisterande funktioner, särskilt kvinnor tror jag, men det må vara en fördom).

Om jag inte haft ett himla flyt hade det antagligen tagit en timme eller mer. I vilket fall som helst hade jag kommit av mig och irriterat känt mig som om jag suttit fast i ett träsk.

Nyligen skrev jag en bok om svenska universitet tillsammans med ett antal professorer (universiteten är under isen, men boken handlar om vad en utbildningsminister bör göra, så lugn, det finns räddning). Det var ett himla pillande med lagtexter och propositioner och utredningar och jag vet inte allt. Jag minns hur det var före Internet. Man fick springa till Riksdagen och tala med tryckeriexpeditionen, besvära Kungliga Bibliotekets hjälpsamma personal, vandra till Fritzes bokhandel (just nu kom jag inte ihåg att den heter Fritzes; det tog 40 sekunder att ta reda på, en ovanligt hårdknäckt nöt). Och det var inte bara en gång man fick göra det där, för allteftersom tänkandet utvecklades och skriften tog form uppstår ju nya spörsmål som måste behandlas.

Jag skulle bedöma, mellan tummen och pekfingret, att Internet nedbringat framställningstiden för en sådan forskningsrapport till i varje fall mindre än hälften.

Men säg det goda som inte har något ont med sig. Att det blivit lättare att forska gör att det forskas så mycket mer och eftersom den mesta forskningen är skräp växer det intellektuella sopberget för varje dag.