Gästskribent Lennart Göranson: TILLIT OCH DEMOKRATI

logo­DGSNu kan man äntligen diskutera den svenska kulturen utan att behöva skämmas. Vad som är specifikt för oss svenskar. Och vilka kulturella drag som vi sätter störst värde på. Något som de flesta verkar vara överens om är att tillit är en egenskap som är speciellt utmärkande för den svenska kulturen.

TILLIT

Det finns många internationella undersökningar som visar att Sverige är exceptionellt när det gäller tillit. Och det gäller flera aspekter av tillit. En är horisontell tillit. Att man litar på sina medmänniskor, inte räknar med att de ska passa på att lura en så snart de får tillfälle.

Det finns också vertikal tillit – uppåt och nedåt. När det gäller den vertikala tilliten uppåt rankas svenskarna också mycket högt. Vi räknar i allmänhet med att staten vill oss väl, att de som styr vårt land är hyggligt hederliga och kapabla. Att företrädare för det allmänna inte primärt är våra fiender. I alla fall anses vi ha god tillit till staten i jämförelse med andra nationer. Det är möjligt att det som har hänt under det senaste året kan ha gjort genomsnittssvensken mindre benägen att känna tillit till andra människor och till dem som styr vårt land. Såvitt jag känner till finns inga aktuella internationella tillitsundersökningar som visar hur det förhåller sig med den saken.

Sedan finns det också vertikal tillit i den motsatta riktningen. Det vill säga statens tillit till att medborgarna förstår sitt eget bästa. Att man äter och dricker på det sätt som är mest hälsosamt. Att man organiserar sitt familjeliv på rätt sätt, exempelvis när det gäller ansvarsfördelning, uttag av föräldraledighet eller karriärsatsning. Att man ägnar sig åt fritidsaktiviteter som är uppbyggliga. Det finns – fortfarande så vitt jag känner till – inga internationella undersökningar som visar hur hög statens tilltro till medborgarna är i Sverige. Mitt grundtips är att Sverige skulle rankas mycket lågt på den skalan.

En orsak till att vi i Sverige har hög tillit till våra medmänniskor är att vi oftast tycker likadant. Vår kultur prioriterar konsensus framför konflikt.

KONSENSUS

Den svenska konsensuskulturen slår igenom på alla nivåer, från det vardagliga mötet mellan människor till samhällsdebatten. Den som på utropet ”en sådan härlig vinterdag!” svarar ”jag avskyr alla väder med minusgrader” bemöts med bestörtning, misstro och förvirring. En svensk som gör ett påstående väntar sig inte att mötas med ”jag tycker tvärtom” (så som är fallet i exempelvis Frankrike). Allt samtal mellan människor har i stället till syfte att söka sig fram till den punkt där man är överens. Det är konsensuskulturen.

På individnivån är konsensuskulturen oförarglig, om än något andefattig. Allvarligt blir det när samma kultur lägger sin kalla hand över samhällsdebatten. På den politiska nivån talar man om ”problemformuleringsmonopolet”. Och i media ”springer alla åt samma håll när drevet går”. Riktigt allvarligt är det när samhällsdebatten präglas av en sådan grad av konsensus att avvikande röster demoniseras eller inte bereds utrymme i etablerade media. Då handlar det om ett hot mot den fria opinionsbildningen.

DEN FRIA OPINIONSBILDNINGEN

Den fria opinionsbildningen i Sverige är grundlagsskyddad genom bestämmelser om åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Tanken att samhället utvecklas på ett gynnsamt sätt om olika uppfattningar kan framföras offentligt och ställas mot varandra är ett barn av upplysningen på 1700-talet. Men för att en dynamisk samhällsdebatt ska uppstå räcker det inte med en formell frihet att sprida kontroversiella åsikter. Om opinionsbildningen inte är fri också i praktiken, om den inte kan ta ut svängarna och botanisera också i det kontroversiella, i det opassande, i det som utmanar konsensuskulturen, då får vi en situation där gamla eller dåliga idéer inte möter det motstånd de behöver. En situation där nya och bättre idéer inte får fotfäste i opinionen. Det är den situation som vi i dag befinner oss i, och som i sin tur har konsekvenser för demokratin.

DEMOKRATIN

Frågar man vad som konstituerar en demokrati svarar de flesta någon variant på ”ett system där den politiska ledningen utses genom val med allmän och lika rösträtt”. Är då dagens Turkiet en demokrati? Eller Libyen och Irak? För att inte tala om dåvarande Sovjetunionen? En alltför ytlig och enkel syn på demokratibegreppet har fått de flesta att oreserverat jubla över Erdoğans snabba seger över de militära kuppmakarna. Och samma inskränkta demokratibegrepp ligger bakom föreställningen att de libyska och irakiska folken enkelt kunde räddas från diktatur genom militära interventioner.

En demokrati i djupare mening kräver mer än så. Allmän och lika rösträtt är givetvis en första förutsättning, och innebär att en minoritet inte kan förtrycka majoriteten. Men till det krävs också en fungerande rättsstat, som bland annat hindrar majoriteten från att förtrycka minoriteten. De regimer som röstas fram i allmänna val behöver ju inte med automatik vara gynnsamt inställda till de mänskliga rättigheter som vi normalt förknippar med ett fritt samhälle.

En tredje förutsättning för verklig demokrati är att det finns alternativ att välja mellan. Den saken saknades i Sovjetunionen, och därför var det kommunistiska systemet inte någon demokrati, trots allmänna val med högt valdeltagande.

En pall måste ha minst tre ben för att stå stadigt. Jag menar att en demokrati också kräver minst tre ben för att vara värd namnet. Det första är allmän och lika rösträtt, det andra en fungerande rättsstat. Men det tredje benet, som jag menar är lika viktigt som de två andra, är en fri opinionsbildning som ger medborgarna tillgång till alternativ att välja mellan.

Så om man följer tankekedjan från tilliten, via konsensuskulturen, över problemen med den fria opinionsbildningen till förutsättningarna för en fullödig demokrati: skulle slutsatsen vara att den svenska tilliten utgör ett hot mot demokratin? Det kan ändå vara värt att fundera över.

Lennart Göranson är pensionär och har tidigare främst arbetat med konkurrenspolitik i svenska myndigheter och internationella organisationer. Skriver nu i bland annat tidningen Rivieranytt och är ledamot i Konkurrenskommissionen.

61 thoughts on “Gästskribent Lennart Göranson: TILLIT OCH DEMOKRATI

  1. Hortensia skriver:

    Tack, Lennart, för dessa välformulerade tankar. Jag vågar påstå, att äkta demokrati förutsätter någorlunda bildade och civiliserade medborgare samt oförvitligt kompetenta politiker, för att vara livskraftig över tid. Rättrådiga Annika Borg skriver idag:

    ”Regeringen vill att fler människor ska engagera sig i organisationer och ser det civila samhället som ”en viktig kanal för rekrytering till politiska partier”. Den ökade mångfalden ”förväntas leda till en breddad och mer representativ rekryteringsbas till politiska församlingar”.

    Detta är inte att förvånas över, eftersom det är kulturminister Alice Bah Kuhnke som är ansvarigt statsråd. Bah Kuhnke har i sina olika roller sett civilsamhället som en nyckelspelare för ökat demokratiskt – som snarare ska utläsas politiskt – engagemang. Det är således en väljarbas som ska fostras och formas.”

    http://www.smp.se/ledare/statsstyrt-civilsamhalle-nej-tack/

    Liked by 1 person

    • tirutaa skriver:

      Först tar partierna över kyrkan. Som tillhör kyrkan och dess medlemmar allena, och inte några politiska partier. Stat och kyrka skildes faktiskt åt. Men det tålde inte denna allt uppslukande stat Sverige. Där borde systemet ändras snarast så att alla partier bara rensas bort från den verksamheten.

      Och nu ska även det fristående civilsamhället slukas upp av partipolitiken. Har de ingen skam i kroppen! Finns det inga känselspröt om vad totalitarism är för något? Så många totalitära tendenser som det redan finns i Sverige, ett faktum som redan på 60-talet observerades av Susanne Sontag som bodde här en tid.

      Bara håll fingrarna borta från vårt värdefulla civilsamhälle! Är det någon annan som får starka creepy feelings av dessa horribla planer?!

      Liked by 2 people

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Birger Jarls lag om kvinnofrid år 1280, som förbjöd överfall och kidnappning av kvinnor, har skapat den mest betydelsefulla och mest aktuella skillnaden mellan svensk kultur och kulturerna från vilka människor strömmar in i Sverige.

    Kan någon egentligen tro att detta inte kommer att få dramatiska konsekvenser redan i en nära framtid för alla kvinnor i Sverige?

    Liked by 4 people

    • MartinA skriver:

      Som jag förstår det så är Birger Jarls landslag snarare ett minskat skydd för kvinnor, om än marginellt. I och VgL II(yngre västgötalagen, påverkad av Birger Jarl) så kunde man lösa sig från nidingsdåd genom att betala 40 marker silver till kungen. Något sådant kunde man ej göra i VgL I (äldre västgötalagen). Nu saknas tyvärr detaljerade bestämmelser i den lag som finns bevarad från före Birger Jarl men våld mot kvinnor bestraffades hårdare än mot män. Att döda en kvinna var urbota, alltså inget man kunde sona med böter. Från balken om Urbotamål, VgL I:
      ”… ,dräper någon en kvinna, det är allt nidingsverk. Hon har alltid fred till möte och till mässa, hur stor än striden må vara mellan män.”

      Vad Birger Jarl gör är att börja centralisera lagarna och låta kungen stå som garant för lagarna istället för bygden och det lokala samhället. Dessutom tar kungen betalt för det här. Så det handlar om att centralmakten etablerar sig under tolvhundratalet, inte om att kvinnor inte skulle haft skydd innan. Min åsikt är att vi just nu befinner oss i den extrema änden av en rörelse som påbörjades av Birger Jarl och såna som han (egentligen med kristendomens allians med kungarna).

      Jag kan inte riktigt bevisa det här eftersom VgL I inte explicit förbjuder våldtäkt. Men om det är nidingsdåd i VgL II och det lär inte ha bedömts mindre hårt i VgL I. Skillnaden är att i VgL II kunde man böta sig fri till centralmakten.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Självklart. Ett annat exempel är att vallhorn är ett kvinnligt instrument här i skandinavien. Här har det gått att skicka upp flickor och unga kvinnor för att vakta djuren i fäbodarna under sommaren. Och kunnat använda de unga männens större muskelstyrka i jordbruket.

        Vad jag reagerar mot är tanken att kvinnofrid skulle vara en gåva från centralstyret.

        Gilla

    • Erik skriver:

      Beslutande folkomröstningar kommer aldrig, aldrig. aldrig någonsin att inträffa i Sverige.

      Politikerklassen är sig själva nok och behöver inte bry sig om någonting överhuvudtaget så länge de försörjs med avtvingade skattemedel i form av partistöd.

      Partistöden är ett demokratiskt gift och korrumperar partiväsendet.

      Liked by 3 people

      • Erling skriver:

        Erik,

        du har så rätt. Vem vill avstå eller få privilegier reducerade? Den politiska adeln lär knappast inbjuda till DIREKTDEMOKRATI.

        Likväl – under hava skett! Vem trodde att Berlinmuren skulle falla? Vem trodde att den mäktiga diktaturstaten Sovjet skulle falla? Inte jag i alla fall. Knappast så många andra heller. Men så skedde!

        Så länge min hjärna fungerar kommer jag i familj och vänkrets hävda DIREKTDEMOKRATI. Inte realiserad under vår livstid. Men om vi blir fler som ”tjötar” kanske våra barnbarn reellt får känna sig delaktiga så småningom!

        Gilla

  3. Christer Carlstedt skriver:

    Sprang Du inte litet väl fort där Lennart?

    Ett av våra mera grundläggande behov är trygghet. Trygghet och tillit är starkt kopplade till varandra.
    Om jag inte kan lita på min partner så kan mitt livsbygge ta vägen litet vart som helst. Och det blir definitivt inte åt det bättre hållet. Om något faller så säger gravitationen att det blir neråt.

    Nu fungerar tillit så att det är något man förtjänar. Genom generationer har vi i Sverige kunnat konstatera att man faktiskt kunnat lämna dörren till hemmet olåst utan att man för den skull blivit av med sina tillhörigheter. Utom i undantagsfall vill säga. Vi vet, eller är tämligen övertygade, att vi kan lita på våra grannar. Det är bra och borgar för en ömsesidig respekt och därmed trygghet.

    Nu har emellertid det litet mindre lustiga inträffat de senare åren att vi fått anledning att tvivla på att våra styresmän sköter sin del av den här ömsesidigheten. Man börjar mer och mer ihärdigt lägga sig i mina högst privata göranden och låtanden. Man visar följaktligen att man inte litar på att min egen familj kan bedöma vad som är bäst för oss.

    Exempel 1: Om min fru vill, observera vill, stanna hemma med barnen när de är små, så anser de ”som vet bättre” att det är åt helsike och styr därför hemmapengen så att utdelningen skall fördelas på ett annat sätt än vad familjen anser är bäst.
    Jo då! Visst är jag helt införstådd med att detta i hög grad påverkar hennes framtida pension negativt.
    Då skall alltså familjen anpassa sig till ett system. Vore det inte mera rimligt att systemet anpassades till verkligheten?
    Vi blir alltså omyndigförklarade på den här punkten.
    Bristande tillit alltså.

    Exempel 2: Man har i princip låtit ett obegränsat antal personer från fjärran länder komma in i riket och bosätta sig här på vår bekostnad. I ett litet antal av fallen har det faktiskt funnits de skäl för mottagandet som man har föregivit. De fallen är givetvis helt OK. Men inte det stora flertalet.
    När detta förhållande har påtalats får vi veta att vi är ena elaka jävlar fyllda till bristningsgränsen av ondska som inte vill öppna våra hjärtan för de mest utsatta.

    När den lögnen från de som vi skulle lita på punkterades så tog man till en ny variant.

    De som kommer är ena riktiga ”money-spinners”. Högutbildade och vill inget hellre än att försörja sig och inlemmas i samhället.

    Så ryker då snabbt även den lögnen åt fanders.
    All tillgänglig statistik visar att vi i stället för pengageneratorer till vår ekonomi har blivit begåvade med riktiga blysänken.

    Vad som hänt är att landets styrande,på ett flagrant sätt har missbrukat vårt förtroende och vår tillit.

    Det är inte Ditt tredje pallben,tilliten, Lennart, som är det demokratiska problemet.
    Problemet är i stället att man i smyg har bytt ut ett fungerande pallben mot ett halvruttet, som dessutom är för kort.

    Liked by 7 people

    • Gert B. skriver:

      Den vertikala tilliten anser jag vara helkvaddad och den horisontella tilliten tar allt mer stryk. Om du t.ex. botaniserar bland bilannonser på en berömd köposäljsajt, så ser du allt oftare att annonser avslutas med orden ”pratar endast svenska”. En klar markering om att endast etniska svenskar är önskade som kunder.
      En kommentar till exempel 1 : Självklart ska familjerna själva bestämma över sin barnomsorg. Vore det inte lika självklart också att omhändertagandet av det egna barnet hade varit pensionsgrundande, åtminstone under något eller några år?
      En kommentar till exempel 2 : Det är INTE ok med asylmottagning från Långtbortistan. Endast medborgare från våra grannländer, ska ha rätt att söka asyl i Sverige vid fara i egna landet. Asyl ska sökas i första säkra land. Inte på andra sidan världen!

      Liked by 3 people

      • Ina Höst skriver:

        Samhället skulle istället stödja familjer där mödrarna vill vara hemma med sina små genom att återinföra sambeskattningen mellan föräldrar som delar hushåll och betrakta familjen som en ekonomisk enhet vilket den är. Sambeskattningen kombineras med delade pensionspoäng. Detta skulle även stärka familjesammanhållningen mentalt.
        Men denna ordning kunde vara frivillig och man fick ansöka om det hos skattemyndigheten. En del vill kanske hellre jobba än ta hand om sina barn och överlämna dem till vad de tror är proffsen, samhällstrycket är också hårt. Det finns ju tyvärr ingen kultur för att ta hand om egna barn numera, deras mammor har kanske jobbat borta och de har ingen förebild som gör mödrarna säkra i sin roll.
        Men alla har inte haft det så och några kan och kan kanske upprätthålla en kultur som kan spridas under bättre tider.

        Gilla

      • alruna skriver:

        Kan bara instämma i att sälja bil eller på blocket, jag vägrar att sälja på blocket och tar hellre smällen och går till bilhandlare.

        Gilla

    • Bengt skriver:

      Christer Carlstedt 25 juli, 2016 at 07:22
      Kommentar till Exempel 1:
      Ett slående exempel på överförmynderi. Riksdagsmajoriteten struntade fullständigt i vad en stor majoritet av föräldrarna själva anser. Särskilt märkligt att ”Liberalerna” valde att omyndigförklara föräldrarna!
      Intrycket jag fick när jag tog del av rapporteringen i SVT och SR var att man ville ge sken av att riksdagen fattat ett klokt beslut. Sålunda inget anmärkningsvärt i liberalernas handlande!
      Ett exempel på en mycket medveten strategi för politisk opinionsbildning från nämnda mediers sida.
      Lennart skrev: ”Men det tredje benet, som jag menar är lika viktigt som de två andra, är en fri opinionsbildning som ger medborgarna tillgång till alternativ att välja mellan”.

      Ja visst är det benet ruttet!

      Obs! Jag vill vara noga med att inte lägga skuld på de politiker – sådana finns onekligen – som faktiskt gör vad de kan för att representera sina väljare!

      Gilla

  4. LisaC skriver:

    Men vad händer när staten, närmare bestämt kulturdepartementet, tar tag i och bestämmer att inom kulturområdet är det, intersectionalitet, genusteori,vitetsnormer, postkoloniala teorier, rasteorier, med samlingsbeteckningen identitetspolitik som ska gälla. Man säger dessutom i ett utkast till ett kulturpolitiskt program 2015 att de institutioner eller individer som inte ställer upp på detta inte ska räkna med att få fortsatt stöd från kulturdepartementet.
    ”Alla styrelser och all personal inom kulturinstitutionerna ska utbildas i intersektionalitet och postkoloniala teorier! ”

    Det är väl samma roll med lite annat fokus som naziledare och kommunistledae brukar påtvinga sina respektive kulturdepartement i lite olika länder. Jag får i alla fall en deja vu upplevelse och blir livrädd. Jag inbillar mig att jag redan i radio och TV ser hur denna identitetspolitik fått genomslag och hur det påverkar den allmänna debatten.

    Johan Lundblad har skrivit en liten bok, bara ca 100 sidor, utgiven av Timbro där han reder ut en del begrepp och dessutom förklarar varifrån de identitetspolitiska idéerna kommer. Rekommenderas!!

    Liked by 3 people

  5. Erling skriver:

    Lennart,
    den här artikeln var högst intressant. Och väl värd att diskutera. Tillit är ett vackert ord.
    Om internationella undersökningar i ämnet saknar jag all kunskap. Att svenskar i gemen känt tillit tror jag också – fordom. Idag däremot måste det vara en udda raritet!

    Politiker, myndigheter, äldrevård, polis, skola t ex, jag vore naiv och långt ifrån sanningsenlig om jag påstod mig ha tillit till dessa instanser.

    Sen tillkommer allt som vi tillfogar varann i relationer. Brutna såna, otrohet, lögn, vårdnadstvister, skyddad identitet och boende, hustrumisshandel, missbruk etc.
    Listan kan göras längre och är tveklöst exempel på tillitens raka motsats.

    Demokratin sen, ja, det är klart att i jämförelse med ngr länder du nämner har vi det.
    Men på senare år har jag alltmer börjat se det som ett spel för galleriet. Magnifika vallöften – vi gör vår plikt och känner oss duktiga – brutna vallöften. Scenariet repeteras vart fjärde år. Den politiska adeln kör sitt floskelmaskineri, håller varandra om ryggen, berikar sig själva och närstående.
    Men en sann demokrati där vi har reellt inflytande? Nej, det känns inte så!

    Så den där pallen. Om den överhuvudtaget har några ben så är den bra vinglig!

    Men tack för artikeln!

    Liked by 2 people

  6. larslindblog skriver:

    En vänsterperson brukar alltid retoriskt fråga : VAD är svenskt ?? och sedan triumfatoriskt påpeka att XX finns överallt liksom YY när någon försöker svara….
    Jag brukar avfärda sådana frågor med : ” Om du måste fråga är det ingen ide att jag förklarar -Du kommer ändå inte att förstå ”!!

    Liked by 4 people

  7. Birger Winsa skriver:

    En holländare som besökte mig sa att man kan mäta tillit genom att bara studera existens och höjden på tomtstängslet. I Nordne har man ofta inga stängsel eller myckt låga. I katolska länder är de mycket höga, ofta murar med glasskärvor på toppen. Det är skillnaden mellan protestantiska och katolska länder. Efter det började jag också att studera tomtstängsel. Och ja, det är sällan man ser dessa murar med glasskärvor i Norden. Men mycket ofta i sydeuropa.

    Liked by 2 people

    • Lennart Göranson skriver:

      @Birger Winsa
      Det var en intressant observation. Jag kan bidra med ett annat exempel som tyder på samma sak.

      I min ungdom jobbade jag på svenska handelskammaren i Bryssel. På helgerna drog vi, ett gäng nordbor, ibland till Vliessingen i Holland för att bada. Vi åkte småvägar på landsbygden och när man passerade gränsen fanns inga tullstationer eller stängsel eller skyltar. Men gränsen var ändå tydlig på ett annat sätt: I det katolska Belgien hänger vita virkade spetsgardiner för alla fönster så att ingen kan se in. I det protestantiska Holland saknas däremot gardiner och fönstren är stora så att man ser rätt in och ut på andra sidan. Det var som ett streck mellan två världar. Ett exempel på skilda nationella kulturer.

      Gilla

      • Madelaine Fusfield skriver:

        Skillnaden slog mig med Frankrike där man ständigt blir uppmanad att akta sig. ”Mefiez vous, eh!” (Akta er!) eller ”Il faut toujours se mefier,” (Man måste alltid akta sig,) hörde jag ofta när jag bodde i Paris. Det gällde som varning till nästan allt.

        En annan observation är att de flesta egenskaper har två sidor, en positiv och negativ. Tillit må vara en fin egenskap, men för mycket tillit kan vara enfaldigt. Att eftersträva konsensus är också rekommendabelt, men för mycket betoning på konsensus leder människor att slopa originella tankar. Dessa är inte nya värderingar. Vad som understöder både tilliten och konsensus, och idag PK, är väl Jantelagen som gör att man trycker ner alla som avviker. Jantelagen är urgammal. Men tack för påminnelsen om Birger Jarl och kvinnofridslagarna. De är något att vara stolt över som svensk.

        Gilla

    • alruna skriver:

      Så klart, och med de människor som denna sommar för första gången rör sig i min idyll så har även jag funderat över högre staket..

      Liked by 1 person

  8. Staffan Persson skriver:

    Lägger in en twit från Houllebecq:

    ”Michel Houellebecq
    ‏@houellebecq_m
    Sweden is one of the most anti-democratic countries. It’s a real dictatorship. Impossible to think freely. Worse than France.”

    Liked by 1 person

  9. JAN BENGTSSON skriver:

    Nyttig reflektion, minst sagt…

    Den svenska stolen står allt ostadigare, det tredje benet är för kort…

    MAN sitter inte bekvämt i den Feministiska Regeringens land)

    Liked by 2 people

  10. Gösta Svensson skriver:

    En del tycks mena att det finns ett egenvärde i att våga vara oense. Tror inte jag kan hålla med om det. Konflikt för konfliktens egen skull? Lter inte konstruktivt.

    Däremot är det ytterst värdefullt att man vågar avvika och säga emot när man anser att det finns skäl att göra så. Det är en helt annan femma.

    Gilla

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Inte bara det!

        Tom familj framtida karriärmöjlighet o vänner!

        Kommer Du ihåg Marcus Birro,
        blev pariastämplad av ”kultureliten” efter en middag i fel sällskap,
        trots att det var demokratiskt.

        Får en journalist/författare ej ens göra research???

        Skillsmässa, utan jobb, pariastämplad.
        Har fått komma in i värmen, hos den kloke Widar Andersson!

        Kaplan hade nog Alla andra bevekelsegrunder, som vi vet…

        Liked by 1 person

  11. BjörnS skriver:

    jag tror egentligen inte att tillit och konsensuskultur är de stora orsakerna till bristerna i den fria opinionsbildningen. Min tro är att det är politiseringen av media och en konsekvent snedrekrytering till mediabranschen. Där finns 68-generationen och en övertro till samhällsplanering från 50- och 60-talen. Det har byggt upp en bristande respekt för andras åsikter, kompakt övertro på den egna kompetensen och godheten (så kallad naivitet på nysvenska) och en vilja att på massa olika sätt ”rädda världen”, bli en moralisk stormakt osv.

    Det är dock sant att vi måste bli bättre på att käfta emot överheten och att lägga den uppåtriktade vertikala tilliten på samma låga nivå som den nedåtriktade vertikala. Denna observation tycker jag var den mest intressanta och den tackar jag ödmjukt författaren för.

    Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Ett indirekt adelskap florerar i media dessutom.
      Döttrar o söner ges favörer,
      hjälps till en karriär, utrustade med rätt åsikter så klart,
      när de haft framgångsrika/profilerade föräldrar.

      Nepotismen grasserar!

      Liked by 1 person

      • Gert B. skriver:

        Ja, det är tydligt att SR och SVT alltmer går mot arvmonarki. Många kända efternamn dyker upp igen. Lägg ner PS! Numera uppfyller inte bolagen kraven i sändningstillståndet, så jag finner ingen orsak att jag ska uppfylla det pekuniära kravet som ställs på mig.

        Gilla

  12. Lennart Bengtsson skriver:

    På ett sätt kan man kanske säga att Sveriges problem är att man har eftersträvat det ”perfekta” samhälle och tyvärr på flera sätt lyckats med detta. Ett homogent och uniformt samhälle med tillit till alla kan förefalla vara den perfekta lösningen men är en följd av ett fundamentalt tankefel. I det perfekta samhället som i himmelriket är framtiden förutsägbar men verkligheten är oförutsägbar och kaotisk. Av denna anledning måste man ständigt vara beredd på överraskningar, positiva som negativa, och experternas framtidsvisioner är inte bättre än lekmännens. Vädret kan i bästa fall förutsägas någon eller några veckor och det framtida klimatet kan inte ens Parismötet planera hur gärna de än vill. Snart är det bara Sverige kvar som tror på detta. Det flesta som har hänt under de senaste decennierna; Internet, mobiltelefoner och fjärrkontrollerade flygplan var mer eller mindre oförutsett. Vem kunde förutse för ett halvsekel sedan att vi skulle läsa dagstidningar och de senaste böckerna på en elektronisk läsplatta och samtidigt kunna kommentera vad vi läst?
    Det är därför som ett avsevärt mått av heterogenitet behövs i ett samhälle där kreativa individer kan ges fria händer utan byråkratisk vägledning. Det ”perfekta” samhället urartar förr eller senare ungefär som Stalins och Maos kommunistiska tillvaro eller dagens Nordkoreanska värld.

    Liked by 1 person

  13. John Nilsson skriver:

    Är ”konsensuskulturen” verkligen ett tecken på tillit? Om vi hade tillit till varandra, skulle vi väl också kunna tiillåta olikhet och konflikter, eftersom vi skulle känna oss trygga med att ingen gick över gränsen och tog till hot eller våld? Är det inte just när vi känner oss osäkra på varandra, som vi avkrävs rätt värderingar och åsikter?

    I det mera homogena Sverige för några årtionden sedan, hade vi kanske mera ”tillit” till varandra, i kraft av denna relativa homogenitet. I ett mera heterogent (och fragmentiserat) Sverige, blir denna typ av tillit allt svårare att vidmakthålla gentemot alla i Sverige, och begränsas därför alltmer till det man uppfattar som den egna gruppen. Men även denna ”egna grupp” har splittrats i den här nya situationen, och denna splittring är nog den som upplevs som den värsta av många. Denna förlust av tillit till dem, som man trodde att man var någorlunda enig med, som man trodde skulle kunna komma till ens hjälp, om det behövdes, är lite som att marken öppnar sig under en. Vad skall nu ske, och vem är jag nu, när allt har förändrats i grunden? Är det inte nu, i en sådan kris, som vårt behov av trygghet och ”enighet” ökar, som ett uttryck för brist på tillit (och identitet)? I alla läger menar jag – bland de som betonar nationen, såväl som de som betonar ”värdegrunden” eller bland de ”nya”, som vill hålla avstånd till ”oss”.

    En mobb av ena eller andra slaget må vara ”enig”, och dess medverkande få identitet genom sin fiende, men denna enighet är inte ett tecken på tillit, utan på osäkerhet och frustration. Den som har tilliit, står ut med såväl olikhet som misslyckanden, och möjligen också med fientlighet, hot och våld. Kanske är tillit också ett val, inte bara något man känner? Kanske tillit föder tillit?

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      I DDR o Nord-Korea litade man inte på sina Medborgare.

      Stora delar av sveriges politiker tycks ännu beundra dessa system!

      Individen förstår inte sitt eget bästa, basta!

      Även våra Liberaler instämmer, otroligt nog)

      Gilla

  14. Cassandra skriver:

    Tack för tänkvärd krönika.

    Tyvärr sätter allt fler, och det inte utan anledning, numera ett frågetecken framför vad som motiverar tilltron till det svenska politiska systemet.

    Alldeles för många, för att inte säga samtliga, ansvariga politiker har hittills, när de nu satts på prov på allvar, visat sig vara allt mer angelägna om sin egen höglöneposition och/eller är så multikulturellt förblindade att de månar mer om de som nyss kommit hit, än att bry sig om sina uppdragsgivares väl och ve när det gäller.

    De ansvariga politikernas förfarande i massinvandringspolitiken i allmänhet, inklusive Decemberöverenskommelsen, och i synnerhet deras fullständiga flathet i försvaret av landets gränser under asylmissbrukartsunamin i höstas, hade varit fullständigt otänkbart för bara några decennier sedan. Om motsvarande skett i vårt land för 100 år sedan, hade det förmodligen för ett antal lett till riksrätt med åtal för förräderi och hot om avrättning.

    Att de dessutom agerat översittare och systematiskt vinnlagt sig om att förstöra anseendet för dem som varnat för deras dåraktiga politik, i ett så skrämmande enkelspårigt, yttrandefrihetsfientligt och degraderat åsiktsklimat att det för tankarna till DDR, gör dem inte lättare att fördra.

    Det är överhuvudtaget märkligt hur vänstern har lyckats styra debatten till att de som vill bevara Sverige med svensk kultur och svenska regler, ses som mycket farligare, än de stora skarar bland dem som kommit hit som — med IS- och Al-Qaida-tränade terrorister i spetsen — vill införa sharia, våldta kvinnor och kasta HBTQ-are från höga byggnader, förslava alla otrogna och hugga huvudet av dem som inte lyder.

    Vi har hittills inte sett några som vill bevara Sverige inför kamera långsamt skära huvudet av sina motståndare med slö kniv, ändå blir de som vill bevara Sverige mer utstötta i det offentliga än dessa ständigt ursäktade jihadister och deras påskyndare.

    Tilliten uppåt är allvarligt skadad för lång tid framåt, helt enkelt för att det är för många i hela det politiska systemet som är orsaken till det uppkomna läget och som därmed förbrukat sitt förtroende.

    Om rättsstaten ska återupprättas, efter allt som hänt, vill det till att våra ledare slutar med eftergiftspolitiken. Men om de vägrar försvara oss, vem ska då försvara oss?

    Så är fallet på många ställen i vårt land redan idag, där kriminalitet, upplopp och bilbränder börjar likna vardagsmat.

    Om våra ansvariga politiker hittills inte visat vare sig något ansvar, kompetens eller handlingskraft att hantera den uppkomna situationen, med allt som hänt, vad är det som säger att de kommer att göra det i fortsättningen?

    Vad är det som utesluter att medborgarna kan behöva organisera sig för att försvara sig på gator och torg?

    Nydahls occident skriver: ”När islamistiska rörelser spottar på nationella symboler i de europeiska länder som givit dem både uppehållstillstånd och medborgarskap är det en krigsförklaring. Ur det handlandet växer förstås självförsvarsgrupperna, som i den offentliga kontexten istället görs till angripare. Vi har sett den mekanismen inte minst i England där EDL görs till förövare, när de i själva verket aktivt går till försvar av sitt samhälle mot en ideologi och en rörelse som på sikt vill förslava dem. …
    Frågan om kriget, och de instinktiva avfärdanden den väcker hos de flesta Gutmenschen, illustrerar att vårt samhälle mentalt lever kvar i en svunnen tid. De föreställer sig ännu kriget som två arméer som står mot varandra, och där är vi inte. …
    Vi lurar oss själva när vi tror att det råder fred, bara för att vi fortfarande kan gå och köpa våra frukostfrallor utan att prickas av krypskyttar.”
    http://nydahlsoccident.blogspot.se/2016/07/enzensberger-andersen-hastings-och.html

    Med terrordåden i Nice, Würzburg och München förefaller de nu gått från att explodera från för tio år sedan kanske en gång om året till för några veckor sedan cirka en gång i månaden och nu till flera gånger i veckan. Och då har vi inte talat om den ständiga, med islamismen kulturellt besläktade, lågskaleterrorn som pågår i förorten med eskalerande gängkrig, handgranatattacker, rånmord, gruppvåldtäkter med mera. Allt detta i regel utfört av personer med MENA-ursprung.

    Samtidigt har vi politiska ledare i Europa och Sverige som allt oftare antyder att vi ska behöva vänja oss vid de hitkomnas fientliga terror mitt ibland oss här på hemmaplan. Förstår de inte det oerhörda i vad de säger?!

    Det kan med fog anses att det nu pågår ett lågintensivt inbördeskrig i Europa, men våra politiker som tillåter otaliga civila duka under i de upprepade terrorattackerna utan att agera, förstår det av allt att döma lika lite, och är lika i otakt med tiden, som de politiker som ett sekel tillbaka tillät soldater att i miljontal fullständigt meningslöst mejas ned av maskingevären i dåtidens omdanande industriella Första världskrig.

    De som endast sätter sitt hopp till att politikerna ska lösa problemet när de hitkomnas terror alltmer eskalerar, ter sig idag som dagens motsvarighet till dem som en gång var beredda att lojalt rusa över skyttegravarna mot kulsprutorna.

    Andra av oss, däremot, är inte längre lika lockade att spela det spelet på de oansvariga politikernas villkor.

    Det vill till att våra politiker agerar mycket snabbt och kraftfullt nu för att återskapa förtroende hos sina uppdragsgivare, innan situationen helt tappar all kontroll.

    Det vill till att våra politiker nu visar i både ord och handling, att det är de som är till för oss, det svenska folket, och inte tvärtom.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Om/NÄR vi organiserar oss, då kan polisen helt plötsligt mobilisera avsevärda resurser!

      Kan prioriteringen bero på aktivisten överst, Allas vår kräk-Danne…

      Vore svårt att hitta någon med en avvikande åsikt i detta fall.

      Hur länge skall blYgeman kunna undvika att ta fram silkessnöret,
      Morgan applåderar ju med, ofattbart nog!

      Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Cassandra – ditt sitat (oversatt til norsk): ”Forstår de ikke det uhørte i hva de sier?!
      Er dessverre ikke sikker, disse politikere regner med at terroren ikke vil ramme dem selv. De er jo beskyttet med egen sjåfør i pansrede biler – livvakter har de…

      Hva med empati og innlevelsesevne? Jeg er redd at kampen om utvelgelse til (broiler)politikere i dag begunstiger mennesker med asosiale/psykopatiske trekk. ‘Spillet’ er alt, empati er det lite av.

      Google gjerne Robert Hare, kjent kanadisk ekspert på psykopati. De fleste psykopater befinner seg ikke bak lås og slå! Men der penger, glamour og makt over andre er mulig, (f.eks. i politikk, finans, media) samler de seg for å drive sitt spill. Skyldlegningen av etniske svensker (”dårlige, rasistiske mennesker uten kultur”) er nettopp et psykopatisk ‘spin’ for å trykke ned andre og dermed få makt selv. Dette går hjem hos oss nordboere med innebygd skyldfølelse, og gjør oss svake inntil vi gjennomskuer løgnen.

      Politikere før i tiden hadde mer bakkekontakt, praktisk arbeidsfaring, og ble gjerne valgt til representant fordi de hadde vist hva de var god for. Om de ikke sto på for velgernes interesser, ble de kastet ved neste lokalvalg. Slik var det hvert fall i mindre samfunn inntil for få år siden. (Jeg har mine erfaringer fra Norge).

      Liked by 2 people

    • Stefan Sewall skriver:

      Citat: ”Det är överhuvudtaget märkligt hur vänstern har lyckats styra debatten till att de som vill bevara Sverige med svensk kultur och svenska regler, ses som mycket farligare, än de stora skarar bland dem som kommit hit som — med IS- och Al-Qaida-tränade terrorister i spetsen — vill införa sharia, våldta kvinnor och kasta HBTQ-are från höga byggnader, förslava alla otrogna och hugga huvudet av dem som inte lyder.”

      -Det är inte så märkligt. Journalister och redaktörer inom hela media är till övervägande del vänstermänniskor.
      På slutet av 70-talet visade opinionsundersökningar att runt 80-85 % av journalisterna var V-sympatisörer. Nu är 68% MP-sympatisörer och övervägande största delen av resterande V- eller S-dito. Inga journalister röstar på SD och mkt få skribenter/reportrar är M- eller KD-sympatisörer. Enstaka undantag: Kjell Albin Abrahamsson var en icke-kommunistisk reporter, förr stationerad i Moskva, och sade nyligen att han var en av de få som inte var kommunist på SVT. Adaktusson var(är?) KD-tillhörig och aktiv i KD, vilket är unikt.

      Det är det svårartat obalanserade SVT/SR och pressen med vänsterpopulistblad som AB i spetsen som är orsak till hela katastrofen och svenskarnas vrångbild och okunskap om verkligheten. Media har drivit oss i sank. Hade det funnits objektiv media så hade alla problem affektionsfritt kunnat diskuteras i tid, för länge sedan utan pariastämpling av oppositionsröster.

      Liked by 1 person

  15. Jasa skriver:

    Bra skrivit, Lennart. Jag skulle tillägga att ”du” reformen och avsaknaden av titelsjuka har skilt oss från övriga Europa (och världen!) på ett genomgripande och positivt sätt. Men det är många nu som vill att vi går tillbaka och bli mera europeiska…

    Gilla

    • Gert B. skriver:

      Är inte lika säker på att du-reformen var något gott. Det gamla niandet gav en viss distans, men även mera respekt mellan personer. Var Bror Rexed ingenjören bakom statsindividualismen?
      Staten blev åt helsicke för stark!

      Gilla

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Det engelska tilltalet YOU är inte likvärdigt med DU. ”You” förmedlar inte samma känsla av familiaritet som ”Du” gör. Man tilltalar fortfarande folk med Ms. eller Mr. och efternamnet medan man använder you. Familiaritet går med förnamnet, vilka en del använder utan att tillov, vilket kan vara irriterande.

      Gilla

  16. MartinA skriver:

    Föredömligt floskelfritt. Sen tror inte jag på demokratin längre, den har använts för att motivera en massa anfallskrig. Och den har skapat det här samhället. Är folkstyre ens möjligt? Det tror inte jag, Demokrati är bara ett sätt att skyffla över ansvaret för härskarnas maktmissbruk på folket.

    Gilla

  17. Tahmas skriver:

    Uttalandet om att vi får finnas oss i fientlig terror tyder på kapitulation, Frankrike, Sverige och Tyskland är skuld till det här eftersom de vägrande att pröva de som som kom hit. Sverige är bland annat IS största leverantör av jihadister.

    Armageddon är nära och enligt ledande europeisk politiker så kan vi bara med bävan se på hur vi kastas tillbaka 1400 år i tiden.

    Liked by 1 person

  18. Hovs--hallar skriver:

    CHRISTER CARLSTEDT 07.22 och CASSANDRA 10.26 har redan sagt vad som behöver sägas.

    Sverige var en gång ett land med ovanligt hög tillit i samhället, bland annat av det skälet att landet var etniskt och kulturellt homogent. Så är det inte längre.

    Om man har tur kanske man ännu lyckas hitta ett smärre område där man kan känna en viss trygghet i vardagen (det har jag för tillfället lyckats med, efter att ha drivits bort från den större stad där jag bott sedan student-tiden) — men när som helst kan makthavarna hitta på något nytt djävulskap, som att tex. placera ett ”asylboende” strax i närheten av mitt hem.

    Makthavarna är inte längre på vår sida, utan har bestämt sig för att vi etniska svenskar ska utplånas.

    Liked by 1 person

  19. bomarkusson skriver:

    Det är helt uppenbart att vi inte längre har demokrati i vårt land. Alla åsikter som inte ligger i åsiktskorridoren bespottas. Rasist, främlingsfientlig, islamofob, fascist, nynazister är tillmälen som stoppar all diskussion,
    .Men är jag verkligen islamofob? Jag har tillsammans med min arabisktalande fru läst de heliga skrifterna och jag förmedlar islams budskap såsom Profeten fått det ordagrant från Allah. Gör det mig automatiskt till islamofob?
    Har vi verkligen demokrati då man inte accepterar ett parti med 13% av rösterna? Man kan inte ens sitta i samma TV-soffa som partiets ledare. Många partier presenter förslag som sina trots att dessa ursprungligen kommer från detta avskyvärda parti. Då är man inte rasist och förtjänar alla andra tillmälen!
    Det diskuteras om det verkligen finns något som är svenskt. Jag svarar obetingat att det finns det. Det är just TILLIT. Vårt svenska (!) samhälle bygger på tillit. Hela välfärdssystemet är uppbyggt i tron att alla vill göra ”rätt för sig”. Vill man inte det, finns det otaliga möjligheter att fuska sig till förmåner. Än bättre går det om man kan få ”mainstream” att tycka att man tillhör en grupp som det är ”synd om”. Då får man råna åldringar i full visshet om att polisen inte får kartlägga ligorna.
    Som Patrik tidigare skrev lider vi svårt av provinsialism. Vi bemödar oss inte att ta reda på vad Profeten sade och gjorde. Det är rätt att stjäla från de otrogna. Det till och med anbefalles. Det de otrogna tror sig äga tillhör de trogna. Våldtäkt och sexslavar är tillåtet. Våldtäkt anbefalles.
    Då räcker det inte med en polischefs #krafttag.

    Liked by 1 person

  20. tirutaa skriver:

    Om demokrati.

    Månne det är allmänt känt att demokratier ö h inte bildas med mindre än att den genomsnittliga intelligenskvoten i befolkningen är över 90. (Tatu Vanhanen) Detta kan vara värt att hålla ett öga på så att IQ inte sjunker i ett land ner till ens 90, om man vill försäkra sig om ett demokratiskt samhälle.

    Demokratier uppstod i nationalstater. Om folket förlorar känslan av att vara ett land, en nation, om splittringen med parallellsamhällen börjar hota känslan av enhet, vad händer då med demokratin?

    De som de senaste årtiondena, och framför allt de senaste åren sedan M och MP kom överens om systemet med ”papperslösa”, hejvilt har experimenterat med denna icke-begärda ”berikning” av Sverige från utomeuropeiska länder, har verkligen inte tänkt längre än näsan räcker. I sin iver att verka goda, har de visat sig vara allt annat än goda. Varken mot sitt eget land eller mot de hundratusentals flyktingarna som svälter i flyktinglägren, när man väljer att lägga dubbelt så mycket pengar på ett år på de till Sverige kommande ensamma tonåringarna än vad FN:s hela budget för flyktinghjälpen per år är.

    Ingen människa kan få mig att tro att här finns det minsta lilla förnuft!
    Bara egoism som ska bekräfta den egna glansbilden.

    Liked by 2 people

  21. Gunilla skriver:

    I Sverige får vi mer och mer lära oss att alla stora och fina ord går bra att stila med så länge problemen är på säkert avstånd. De väger lätt när problemen är I egna farstun. Religionsfrihet lät fint och bra så länge islam var långt borta t.ex. Tilliten fungerade i ett homogent samhälle och i en tid när makthavarna verkligen var väljarna representanter. Demokrati är som styrelseform egentligen ett stort problem. Den kräver, mest av allt, att de som inte får sin vilja igenom accepterar det. Den kräver också att de som inte fick sin vilja igenom ändå respekteras av de som vann. Inget av dessa båda faktorer har fungerat i t.ex arabiska-våren-länderna. De som förlorade startar uppror och krig med en gång. Och de som vann börjar omedelbart att förtrycka förlorarna. Dessa länder och samhällen vet helt enkelt inte vad demokrati är. Det är bara ett (mode)ord för dem. Och mest tror de att demokrati betyder att alla ska få som de vill. Det kallas anarki; men det vet de inte. Svenska samhället blandas nu i snabb takt upp med människor som inte har en demokratiskt tradition och samtidigt mycket svag vilja att ta till sig sådan. Samtidigt stryker våra makthavare dessa medhårs. Den traditionelle svenske demokraten blir med all rätta mycket förbryllad och upprörd över detta nya fenomen. Och tilliten både mot makten och även gentemot de människor som inte vill respektera våra regler skadas naturligtvis. Turkiet är nu då intressant att studera och lära från ur demokratisynvinkel; Erdogan kallar alla med avvikande åsikt för fiender som ska fänglas för att ‘försvara’ demokratin. Ja, hans demokrati alltså. För för en diktator är det bara den egna demokratin som gäller.

    Liked by 2 people

  22. Fredrik S. skriver:

    Nåja, det finns anledning att modifiera dessa hyllningar till svensk mentalitet.. Ett annat ord för l den svenska ”tilliten” kan många gånger ar den svenska naiviteten, som ibland kan vara direkt korkad och farlig. Ett annat ord förd en svensk ”konflikträdsla” kan ofta vara ren och skär feghet.
    ”Konflikträdsla” låter förvisso bättre än feghet men är många gånger en floskel som betyder just feghet, något som bland annat visats i svensk politik ända sedan andra världskriget och som fram till nu (och även fortfarande) visat sig i den s.k. flyktingdebatten.

    Nej, jag tycker att delar av artikeln ger ett intryck av ”chauvinistisk kling-klang” som självaste August Strindberg lär ha sagt redan i slutet av 1800-taket om svensk nationalism.

    Sverige är i flera avseenden ett fegt land och ibland ett mycket fegt land, som svenskar gärna vill bortförklara med den diffusa klyschan ”konflikträdsla”. Och till signaturen ”JASA” vill jag
    säga: Det finns mycket titelsjuka i Sverige, väldigt mycket, men den tar sig andra uttryck här än i en del andar länder. Men det är likväl titelsjuka och dessutom finns en flagrant brist på vanlig hövliget och hyfs i Sverige som har placerat svenskarna i en mindre smickrande kategori när det gäller just hövlighet och uppfostran. Men den svenska nationella högfärden frodas som aldrig förr. Trist.

    Gilla

    • Lennart Göranson skriver:

      @Fredrik S.
      Uttrycket ”chauvinistisk klingklang” gjorde mig nyfiken. Vad är det i inlägget som får dig att uppfatta det som en hyllning till den omotiverade tilliten och den konflikträdda konsensuskulturen?
      Lennart

      Liked by 1 person

    • Jasa skriver:

      Verkligen trist att läsa dina inlägg, Fredrik. Det är bara gnäll, gnäll och gnäll. Har har ett barn som nu är vuxen och som inte är rädd för konflikter. Men hon har vuxit upp i ett hem där man ständigt har haft flera olika åsikter i luften samtidigt. Det har nog funnits för mycket av att ”man måste vara snäll”.
      När det gäller titelsjuka känner jag inte till i vilka kretsar du umgås i. Jag har inte möt den. Men jag tror säkert på om man jobbat utomlands och blivit behandlat som herrefolk, då inbillar man sig att hövligheten hänger på det. Nej, snälla, du reformen har gjort oss till (lik-) värdiga människor.
      Problemen med uppfostran tror jag beror huvudsakligen på generstionssegregering vi har i Sverige. Många unga osäkra föräldrar föder och fostrar barn utan råd och stöd från sina egna föräldrar och far/mor-föräldrar.

      Gilla

      • Hortensia skriver:

        Snarare tvärtom, Fredrik, många svenska föräldrar verkar idag ha väntat så länge med att skaffa barn, att de ser avkomman som världens åttonde underverk – och behandlar den därefter…

        Gilla

  23. alruna skriver:

    Bra men jag gissar att tilliten i Sverige nu faller som en sten, men det krävs riktade undersökningar för att finna orsaken som jag då antar är att svenskar inte litar på invandrare och omvänt. Tilliten kommer att gå samma väg som skolan, den växande segregationen är ett utslag av att svenskar inte litar på invandrare.

    Sen tror jag att demokrati inte bara kräver att att majoriteten inte bara låter bli att förtrycka minoriteten, det är mer än så som krävs. Majoriteten måste har respekt för om det finns väsentliga grupper i samhället som är helt oeniga med riktningen, i synnerhet vid kursomläggningar, denna respekt har fullständigt saknats i Sverige och det är yttermera så att etablissemanget inte ens har haft majoriteten med sig i massinvandringsprojektet utan har smugit in detta bakvägen. Väljer man att ignorera minoriteten så skall man inte bli förvånad om denna minoritet, nät den blivit majoritet, agerar på helt samma vis, på så vi får man ett ostabilt system, fragile med Nassim Talebs ord, där Egypten kanske är ett av de bättre exemplen, istället för anti- fragile där man hittar en jämvikt mellan folks åsikter. Så fort extremism tar över som i Sverige så växer svaret på denne extremism, det ser inte ut att gå att bryta.

    Gilla

  24. tirutaa skriver:

    Läs Anna Dahlbergs artikel i Expressen ”Hoten leder oss mot ett maffia-Sverige”.

    Borta är tryggheten för en mängd tjänstemän inom Socialtjänsten, Kronofogden, Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Biståndsmyndigheten. Hot och våld har blivit vardag för våra tjänstemän. Inte bara på jobben, utan även hemma kan de bli attackerade och förföljda på kvällarna. Skyddet är borta, anmälningarna avskrivs på löpande band. Våldsmonopolet flyttar steg för steg ifrån staten till de kriminella.

    När tilliten försvinner, tar det inte lång tid innan själva demokratin smulas sönder av grupper och klaner som bestämmer sig för att ta sig in i politiken där de använder sig av sina kollektivs röster. Södertälje som ett skrämmande exempel.

    Och landets polischef månar om de kriminella! Se där den bakvända världen som vi lever i idag.

    htt://expressen/anna.dahlberg/Hoten leder oss mot ett maffia-Sverige/9 juli 2016

    Liked by 2 people

  25. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Lennart, för krönikan och för dina välbehövliga kommentarer på DGS!

    Om demokrati och tillit finns mycket intressanta artiklar på den lysande nättidskriften kvartal.se. Den är gratis, övervägande systemkritisk med djuplodande, välskrivna analyser och essäer. Nya perspektiv på konsensus, tillit och demokrati ger Per Brinkemos artikel ”Utan förståelse för klanen, ingen integration”. Och Göran Adamsons ”Multikulturen och populismen” hudflänger dagens etnokulturella, antiintellektuella identitetsvänster, som helt har svikit de klassiska vänsteridealen och missbrukar folkets tillit.

    Den vackra Sverigepallen kunde ha stått pall även för många flykting- och migrantproblem, om inte dess tre ben hade stått så länge i geggig sörja att de ruttnat: rättssäkerheten, sanningssökandet och respekten för oliktänkande. Observera att inget parti har haft monopol på dessa systemnödvändiga ben. Alla tre är allmängiltiga och oundgängliga. Men sju partier, vart och ett för sig och alla i samförstånd, har låtit benen ruttna. Rötan har sedan spridit sig i benstommen på varje riksdagsledamot och minister från dessa sju partier. Den har mjukat upp deras ryggrad och hjärna och angripit de journalister, tjänstemän och akademiker som har suttit i deras knä och kliat deras ryggslut.

    På den nya pall som folket behöver kan det mesta placeras som ska fungera humant och bra: hela nationen, ett parti eller bara den egna familjen. Ett så abstrakt begrepp som Demokrati är formlöst, lealöst, halkar ner. Var finns demokratins kropp? Säg att folket eller medlemmarna i ett parti eller en familj faktiskt har förtroende för sina ledare. De känner sig ha inflytande och ser att det mesta fungerar humant och bra. Det är huvudsaken, oavsett vad det kallas. Fraseologin gör varken till eller från, det väsentliga är praktiken. Förtroendet (= tilliten) är just det som förkroppsligar Demokratin. Parlamentarism utan förtroende kan inte vara demokrati, hur det än bluddras i talarstolar och i ledarspalter och röstas vart fjärde år.

    På en allväderspall ska de tre benen tåla både statsstyrets och familjelivets påfrestningar. Första benet star för komplexet säkerhet, skydd och trygghet, rättssäkerhet, jämlik och opartisk behandling. Andra benet är det omutliga sanningssökande som såväl Jesus som varje familjeterapeut och vetenskapsman föreskriver. Tredje benet är ledarskapet, ansvarstagandet och ansvarsutkrävandet.

    Varje mogen förälder vet att alla tre benen behövs för att skapa och vidmakthålla ömsesidigt förtroende. Ett enda brott mot dem skadar förtroendet, kanske oreparabelt. Men våra politiker och opinionsbildare har låtit alla tre benen ruttna och brytas av, gång på gång, år efter år, i regering efter regering. Varför skulle då folket känna förtroende för dessa ”ledare”, vars omdöme och kompetens inte överstiger ett barns?

    Den härskande översittarklassen kräver att folket ska låta sig ”ledas” och ”skyddas” av en infantil och oduglig rikspolischef, som backas upp av en lika infantilt och inkompetent tänkande justitieminister, som backas upp av sin infantile och oduglige chef. Nästan inga politiker och opinionsbildare har ryggrad nog att på allvar protestera, att se till att avpollettera dem eller åtminstone själva avgå i protest. Ynkedomen och inkompetensen i Sverige har tusen namn och ansikten, som alla har makt, men ingen ryggrad, ingen ansvarskänsla, ingen heder. Det är löjligt att kalla detta totala ledarskapsfiasko för demokrati. Allt förtroende, all tillit, som ännu finns kvar hos folket, bygger på lögn och bedrägeri, hjärntvätt och bristande kännedom om hur det står till i Sverige.

    Liked by 3 people

  26. STS skriver:

    Väl formulerat och i sak stringent är detta Lennart Göransons förnämsta inlägg på DGS, i svår konkurrens ett av de bästa över huvud taget på dessa sidor. Det är också inläggets höga kvalitet som, gissar jag, lockat fram flera utmärkta kommentarer. I samma goda anda av konstruktivitet vill jag kort kommentera inläggets diskussion av relationen mellan ”normer och värderingar” samt den moderna demokratins karaktär och rättsstatens roll.

    Inom sociologin och social-psykologin har länge används distinktioner på temat ”den lilla världen” versus ”den stora världen”, för att tala med den (framlidne) svenske sociologen Hans L. Zetterberg.
    Grundtanken är enkel: Det är i den lilla världen – i familjen eller hushållet och i grannskaps-kretsar – vi grundlägger ”närhetens” starka band av tillit och förtroende och den känsla av gemenskap som rotar en delad identitet, att ”vi” faktiskt är ett ”vi” i oreflekterad ömsesidighet. Annorlunda uttryckt: den lilla världen ger oss – Dig och mig – den identitet vi faktiskt inte kan välja.
    Den stora världen däremot, är – med den (likaledes framlidne) tyske filosofen Jürgen Habermas – ett slags ”system-värld” präglad av saklighetens tekniska rationalitet; av ingenjörs-konstens kalkylerande ändamålsenlighet under den ”dystra ekonomins nödtvång”, att vi måste hushålla med knappa resurser.

    Jag gissar att Ni alla redan identifierat problemet, nämligen att den lilla världens normer sprungna ur ”närhetens naturliga ömsesidighet” regelmässigt används av oss som måttstock för den stora världens ändamålsenlighet, men också omvänt; att ”system-världens logiker” lika regelmässigt riktas mot den lilla världen med krav om ökad rationalitet, ett mera kyligt kalkylerande och tekniskt beräknande handlande.

    Att relationen mellan den lilla och den stora världen verkligen är ett problem – och inte blott en konstlad skapelse av gjorda distinktioner – framträder tydligt i en bedömning av den moderna demokratin.

    Demokrati i ursprunglig, antik mening – som polis folkstyre – vilade på den lilla världens naturliga närhet med politisk jämlikhet (för alla vuxna män, medborgare sedan generationer) som bärande för gemenskapens frihet; för polis självstyre obundet och oberoende av andra polis.
    Vår moderna demokrati – den representativa demokratin – vilar istället på den stora världens system-logik; på tesen att samhällslivets stridsfrågor bäst avgörs av representanter – av våra valda ombud – i kraft av den sakkunskap dessa förvärvat i skilda frågor samt därtill vad de antas behärska till fulländning: den rent politiska förmågan att i förhandlingar över allehanda åsikts- och konflikt-gränser ”bygga vinnande koalitioner” till stöd för olika materiella intressen.

    Demokratins klassiska idéer leder alltså i en bestämd riktning; till den lilla världens gemenskap i identitet med en samhörighet i tillit och förtroende som sedan ständigt om- och ny-skapas av, i och genom samma demokrati. Kontrasten till den representativa demokratin kan nog inte bli större – om det inte vore för en sak: Den moderna demokratins företrädare gör i regel vad de kan för att överbrygga spänningen mellan det demokratiska respektive representativa elementet.

    Det gör våra folkvalda t ex i tal om ”det goda folkhemmet som inte känner några styvbarn eller kelgrisar”; om vikten av vi ”öppnar våra hjärtan”; eller i deklarationer om ”den svenska modellen”, tal som alla exemplifierar ett allvarligt missförstånd: att den stora världen kan – och skall – ”styras” som vore den den lilla världens naturliga gemenskap, eller tvärtom; att den lilla världen kan – och skall – läggas till rätta i enlighet med den stora världens logik.

    Fann Du detta försök att klargöra spänningen mellan den lilla och den stora världen alltför abstrakt? Då säger jag istället så här: Det är i denna värld av grava missförstånd om roller, normer och värderingar som – föga förvånande – Anders plötsligt upptäcker att det är bäst om ”Anders får vara Anders” – vilket är precis vad Dan också vill på sitt eget, mycket särpräglade sätt.

    Frågan är hur vi förhindrar att den lilla och den stora världen ”perverterar” varandra längs dessa och andra linjer? Hur skapar vi förståelse för de båda sfärernas egenart, att de mår bäst av att utvecklas efter eget huvud men inte – absolut inte – var för sig; de hänger ju ihop och måste också hänga ihop för att vi skall få ett civiliserat, väl fungerande samhälle.

    Svaret finns, menar jag, i rättsstaten, det enda band jag ser som kan överbrygga spänningen mellan dessa båda sfärer i kraft av sin ”proceduriella” karaktär; att aldrig uttala sig om det goda livets mening och tillvarons (högre) syften för att istället slå vakt om villkoren för det goda samhället genom att slita konflikter med den ”objektivitet” som enbart ser till det materiellt sakliga, till omständigheternas relevans, och som gör det opartiskt, utan mannamån.

    Rättsstaten är, kort sagt, vad det politiska livet, inte minst i dess demokratiska former, aldrig är och inte heller skall vara, nämligen ett försök att betrakta vår sociala ”verklighet” på distans. Häri är rättsstaten troligen vår mest märkliga sociala uppfinning, en sfär styrd av den särpräglade logik – objektivitetens logik – som givit västerlandet dess särart i kultur och vetenskap – men det anade redan antikens tragiker med Aiskylos i spetsen.

    Inget (helt) nytt under solen alltså – men all heder åt Lennart Göranson för ett förtjänstfullt inlägg.
    Mvh/sts

    Gilla

  27. Ina Höst skriver:

    Den horisontella tilliten gällde även i resten av Europa innan brottsligheten och terrorismen släpptes fri. Man kunde flanera omkring i europeiska städer utan att vara rädd för att bli rånad och mördad, givet att man undvek ökända bakgator. När man skulle uträtta sina ärenden hade man med vettigt folk att göra som inte försökte lura en. I min ungdom kunde jag lifta omkring utan att behöva vara rädd. Det blir ganska jobbigt och dyrt om man inte kan lita på sina medmänniskor, tid och kraft går åt som istället kunde användas till att uträtta något vettigt.

    När det gäller den vertikala tilliten, så litar svenskar på att de styrande sköter sitt jobb, så att de själva kan bygga ett liv åt sig och sin familj. Det gäller framförallt medelklass som bor i fortfarande trygga områden utan asylboenden och nyanlända, som har stor sammanhållen släkt, grannsamverkan och en trygg vänkrets. De ställer upp för varandra. De är fullt upptagna med att renovera, sköta trädgården, snickra på sommarstugan, hämta och lämna på dagis, sköta hushåll och mathållning och ta hand om barnen på ett proffsigt upplyst sätt, att jobba för försörjningen och göra ett bra jobb och att idka någon hobby tillsammans med familjen och vänner. De är måna om att barnens skola är bra och håller ett vaksamt öga på den och att grannskapet är tryggt och att samhället tar hand om deras föräldrar på ett bra sätt. På semestern besöker de släktingar och vänner i deras sommarstugor eller tar själva emot. Och då hjälps alla åt. Det finns varken tid eller ork över att hålla ett öga på politikerna, det tror de media sköter. Egentligen är det ju så det borde vara, men numera är det inte så och faran närmar sig även deras livsstil fast alla vet inte det.

    Tillit som vilar på realistisk grund är något bra!

    Däremot håller jag inte med krönikörens förhållningssätt till konsensus. Konsensus betyder överenskommelse inom en grupp (stor eller liten). Konsensus är förutsättningen för samarbete om lite större projekt. Man behöver inte tycka exakt likadant. Enligt konsensusteorin ska varje invändning mot det första förslaget diskuteras seriöst och man måste vara beredd på kompromisser. Denna debatt kan utmynna i ett ännu bättre förslag än det ursprungliga.

    Det är ju så det ska vara och vi svenskar är vana vid detta och utan detta hade Sverige aldrig blivit så framgångsrikt!

    Det Lennart Göransson beskriver i avsnittet om konsensus är inte konsensus utan det är en grupp som utövar makt över en annan!

    Det fria offentliga samtalet liksom den fria opinionsbildningen är väldigt viktig, det håller jag helt med om! Det fria offentliga samtalet korrigerar fel och missförstånd samt vidgar perspektivet. Då kan man uppnå de bästa lösningarna, det är så kulturen har utvecklats till det bättre. Dessutom kräver en demokrati upplysta medborgare så att de kan välja det som för dem är mest rätt. Men det finns alltid de som vill ha makt istället och gör vad de kan för att hindra allt som kan hota den och deras världsbild inklusive det fria samtalet och dito opinionsbildning.

    Vi måste också ha en fungerande rättsstat. Lagen ska vara lika för alla, det ska vara klart vilka konsekvenserna blir om man bryter mot den, lagstiftarna ska se till att lagar inte krockar med varandra vilket många gör idag (t.ex. att datainspektionen nekar till övervakningskameror på brottsutsatta områden vilket försvårar polisens arbete), de ska främja en fredlig samexistens mellan invånarna och de ska överensstämma med allmänt rättsmedvetande och rättvisa, det gör de inte idag. Att illegala får rätt till gratis sjukvård, mediciner, tandvård, socialbidrag och skola för sina barn, förmåner som de som betalat och betalar skatt för att finansiera dessa institutioner inte får, är exempel på sådant som inte överensstämmer med allmänt rättsmedvetande. Det finns många fler exempel. Även polisens och juristers arbete måste nagelfaras. Är de opartiska eller råder godtycke? Alltför många kommer undan med brott, lägger juristerna ner tillräckligt med jobb för att skydda allmänheten mot brottslingarna? Eller är de korrumperade? Förr i tiden kunde på sina håll en besticklig domare flås levande offentligt, han hade ju kanske orsakat oskyldigas död och pina!

    För mig är de tre hörnpelarna i en demokrati de gamla slagorden Frihet, jämlikhet och broderskap! Jag tolkar då frihet som yttrande-, åsikts och informationsfrihet, jämlikhet tolkar jag som likhet inför lagen och broderskap som sammanhållning, samarbete och rättvisa.

    Gilla

  28. Ina Höst skriver:

    När jag tänker på allt som måste rensas upp i vårt samhälle, säger jag PUH! och torkar svetten ur pannan!

    Gilla

  29. Samuel af Ugglas skriver:

    ”TILLIT” eller ännu hellre ”FÖRTROENDET” har politikerna förverkat sedan länge.
    Jag har själv upplevt hur socialistiska tjänstemän stjäl egendom och rättigheter med lagens hjälp mitt framför näsan på medborgarna. Det är så urbota fräckt och gement att man får lust att bränna sitt pass i ren skam. Om det hade varit endast vid enstaka tillfällen, men det sker dagligen. Och den flathet medborgarna uppvisar gentemot tjänstemän och politiker är skrämmande.
    Politikerna har blivit FOLKETS värsta fiende och det är en skandal för nationen Sverige.
    Landet står inför en verklig grovsanering på alla fronter. Det är vad korrupta politiker tvingar mina barn till.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s