Patrik Engellau

Jag kom just hem från ett veckolångt besök hos en privat välgörenhetscentral i en slum i Fortaleza i norra Brasilien. Brasilianska slumområden – favelas – är inte att leka med. Den här heter Conjunto Palmeiras och har vid pass 40 000 invånare varav två, tre procent antas vara knarklangare och kanske 15 – 20 procent knarkare.

En av invånarna förklarade för mig att man inte gärna rör sig långt från sitt eget närområde. Antag att ens bror eller farsa säljer knark. Då ligger det när till hands att denne ligger i fejd med en konkurrerande knarkhandlare i nästa kvarter. Om man då går till nästa kvarter blir man kanske misshandlad av den konkurrerande knarkhandlaren. Bara så man lär sig. Så kan knarkhandlare skicka signaler till varandra. I Brasilien lägger man inte fingrarna emellan.

Patrik Engellau

Hur hänger allt ihop: Agenda 2030, massinvandringen, de ökande ekonomiska klyftorna, globaliseringen, västerlandets försvagning och så vidare? Jag tror att det ligger till så här.

Förut hade vi en segregerad värld. De rika länderna var rika och de fattiga länderna var fattiga. De rika bestämde över de fattiga i kraft av sin självsäkerhet, sin militära makt och sitt allmänna föredöme och bar då ibland tropikhjälm (sådana fanns fortfarande att köpa i fina butiker kring Piccadilly Circus på sextiotalet).

Det var en världsordning. Den ”första världen” vad de rika länderna, den ”tredje världen” var de fattiga länderna (och däremellan fanns de socialistiska länderna som kallades den ”andra världen”).

Patrik Engellau

Ursäkta om jag snöar in på Migrationsverkets prognoser, men saken har betydelse som illustration över myndigheters allmänna förmåga att säga något om framtiden. I min förra krönika i ärendet återgavs följande klipp ur verkets numera månadsgamla oktoberprognos:

Patrik Engellau

Under någon månad i början av år 1808 utsattes Brasilien för en flyktingchock. Mellan tio och 15 tusen flyktingar anlände oväntat. Alla ville bo i huvudstaden Rio de Janeiro, som plötsligt fick sin befolkning om 60 000 personer ökad med en fjärdedel.

Flyktingarna fick ett varmt mottagande. Kyrkan anordnade processioner och mässor för att välkomna de nyanlända. Staten åtog sig att stå för mat och husrum. Boendet hanterades på så sätt att statstjänstemän helt enkelt beslöt vilka hus som skulle stå till nybrasilianarnas förfogande och markerade detta med ett målat tecken vid entrén. Mat ordnades på så vis att flyktingarna fick förtur på marknaderna för till exempel höns och ris.

Patrik Engellau

Jag läser Migrationsverkets femte prognos för år 2015, som numera är nästan en månad gammal. Den får mig att för första gången fundera på att fly landet. Inte så mycket för invandrarnas skull som för myndigheternas och politikernas. Jag kan inte se annat än att Migrationsverket försöker att grovt förvilla läsarna, det vill säga mig och den övriga allmänheten (och kanske politikerna). Migrationsverkets vilseledanden är för grova för att kunna skrivas av som resultat av ouppmärksamhet. En snäll betraktare kanske skulle stämpla dem som uttryck för vårdslöshet. Jag tror att det ligger uppsåt bakom.

Patrik Engellau

Kära medlemmar,

Jag vågar påstå att vi är Sveriges i särklass mest framgångsrika bransch. På bara några år har vi vuxit från ingenting till hundratals medlemmar. I snabbhet och entreprenörskap påminner vi om Silicon Valley, men i lönsamhet är vi överlägsna Kaliforniens high tech-centrum, för där finns fortfarande bolag som efter åratals utvecklingsarbete fortfarande inte går med vinst.

(applåder)

Patrik Engellau

Jag klipper mig hos en kristen syrisk kvinna. Hon säger att alla hennes kunder numera bara pratar om invandringen och om hur korkade vi är i Sverige.

Till och med mina kristna, syriska kunder är upprörda, säger hon. Allt det där som vi en gång flytt ifrån förföljer oss nu till Sverige. Det är helt sjukt.

Patrik Engellau

Jag har skrivit ett antal artiklar om att polisen borde bli tuffare. Så råkar jag ut för polisen.

Jag gör en förbjuden högersväng från Strandvägen upp emot Artillerigatan och av en obegripligt osannolik tillfällighet står en polisbuss på Artillerigatan i motsatt riktning mot min. Snutarna ser mig och ger lite signaler samtidigt som de vänder sin folkabuss för att förfölja mig. En sekund tänker jag att om jag gasar på lite så kommer jag undan. Men risken är för stor. Det blir ingen dramatisk polisjakt, för jag håller mig inom hastighetsgränserna och snutarna sätter inte på larmet utan hänger bara på.

De följer mig in på Riddargatan och efter några kvarter tröttnar de på att följa efter och startar larmet med blåljus och allt. Då stannar jag såklart eftersom jag är en laglydig medborgare.

Patrik Engellau

Koranen uppmuntrar ställvis sina trogna att döda avfällingar och otrogna, men det är nog inte därför Islamiska staten instruerar sina franska adepter att självmordsbomba ett antal lokaler i Paris. Att utrota de otrogna med den metoden skulle ta alldeles för lång tid även för en muslim med allt det tålamod Profeten anbefaller.

Det måste finnas andra skäl.

Patrik Engellau

Morgonen efter det senaste terrordådet i Paris slog jag på teven. Där satt utrikesminister Wallström. Hon verkade helt tagen på sängen. Hon förklarade att EU satt i möte i detta nu och att detta kanske skulle leda till nya idéer och beslut. (Jag tar mig för pannan. Efter alla sina år i stora byråkratier, har utrikesministern inte upptäckt att möten inte tänker utan bara artikulerar medhavda synpunkter?) Hon förklarade att problemets kärna är kriget i Syrien – som Väst på något vis var skyldigt till – och ”ekonomiska intressen”. ”Och inte blir det bättre för att Ryssland lägger sig i.” Även programledaren var yrvaket bekymrad över västerlandets tillkortakommanden, ungefär: ”Herregud, Syrienkriget har pågått i fyra år och vi har inte gjort tillräckligt för att få stopp det!”

Patrik Engellau

Varje tid har sina speciella uppfattningar om hur saker och ting ligger till och hur människan kan påverka sina omständigheter. I allmänhet ligger det någon logisk eller rationell kärna i dessa läror. Problemet är att lärorna ibland tillmäts en tillämplighet långt utöver vad denna rationalitet tillåter. Så är det med en av vår tids mest inflytelserika läror, nämligen keynesianismen.

Patrik Engellau

Eftersom jag normalt klankar ned på allting är det mig en särskild glädje att för en gångs skull berätta om något jag tyckte var bra, nämligen den svenska biofilmen Tjuvheder. Den handlar om den undre världen och hur livet ser ut där. Med undre världen menas i det här fallet inte knarkmaffiornas, bankrånarnas och de internationella tavelstöldernas värld (om den världen nu finns annat än hos latinamerikanska knarksyndikat och i hollywoodmanusskribenters fantasi). Här avbildas i stället tillvaron för samhällets förlorare, knarkarna, alkisarna, pundarna, heroindetaljisterna, socialbidragstagarna, välfärdssamhällets uslaste klienter, poliskunderna, socialklienterna, kort sagt folk som hamnat i lägen där man själv faktiskt kunnat hamna om de personliga omständigheterna inte varit så gynnsamma. Hyggliga svenskar som hamnat snett, typ. Missförstå mig inte: riktigt, jävla snett.