Patrik Engellau

Burkinin. Tillåta eller förbjuda?

Om du hade frågat mig för fem år sedan eller bara för ett år sedan så hade jag sagt är du galen, folk måste väl få klä sig som de själva vill.

Nu är jag inte så säker längre. Snarast skulle jag luta åt förbud om jag hade haft något att säga till om.

Patrik Engellau

Om du är som jag vet du något litet om Sions Vises Protokoll, till exempel att det är en påstådd plan för judiskt maktövertagande som ”avslöjades” i början av 1900-talet, men i själva verket utgör en fabrikation av tsarens hemliga polis, Ochrana. Du har dock inte läst själva protokollet.

Men det har jag. Denna morgon.

Det står inte riktigt vad jag trodde. Jag trodde det handlade om allmän, vildsint antisemitism. Det gör det inte. Det handlar om ett skickligt propagandanummer från det ryska tsarväldets försvagade etablissemang som vill visa för ryska folket att allt det där som intellektuella och andra vildhjärnor tror på, sådant som demokrati, folkliga rättigheter, fackliga organisationer, kanske rentav socialism, bara är kasperdockor i händerna på den smutsigaste av alla krafter, nämligen judendomen.

Patrik Engellau

Jag är en medelålders vit svenskfödd man som betalat en massa skatt hela livet och som aldrig legat samhället, vilket i det här fallet betyder min nästa, till last. Jag har visserligen klagat över skatterna och jag har skrivit en massa böcker om hur välfärdsstaten borde reformeras, men jag har aldrig ifrågasatt systemets fundamenta, alltså grundtanken att vi svenskar har något slags solidarisk skyldighet att värna om varandra och att det är bra om stat och kommun engagerar sig för det.

Patrik Engellau

Morgan,

Din företrädare Ullenhag kallades ”integrationsminister” medan du tituleras ”justitie- och migrationsminister”. Förändringen kan möjligen bero på att ditt jobb handlar såväl om migrantmottagning som om integration och att den nya beteckningen därför är mer heltäckande och därför bättre. Förändringen kan också möjligen bero på att den nuvarande regeringen efter den borgerliga regeringens misslyckanden insett att det där med integration kanske inte kommer att fungera och att det därför är smart att sluta prata om det.

Patrik Engellau

Personliga incitament är viktiga, en del skulle till och med säga avgörande, för hur människor beter sig. När jag för länge sedan frågade min farbror, en gång hyllad chef för Volvo, hur han fick folk att anstränga sig sa han ”tja, det är väl med piskor och morötter”.

Piskor betyder personliga problem, till exempel att man får sparken. Morötter betyder personliga fördelar, till exempel avancemang och högre lön eller annan ekonomisk ersättning.

Patrik Engellau

En av pamparna i ”etablissemangets eliter” – uttrycket är hans eget även om han inte betecknar sig själv på det viset – är Javier Solana, tidigare generalsekreterare i Nato och utrikespolitisk talesman i EU. I Dagens Nyheter framför han allvarsord till sina kollegor och varnar dem för att ta lätt på vad västvärldens ”högerpopulister” kan ställa till med.

Patrik Engellau

Nu ska jag ge mig på ärkebiskopen igen. Du kanske tycker min iver att förfölja den stackars kvinnan verkar patologisk. OK, det här blir sista gången (om inget oförutsett inträffar), men det här är en grej som jag gått och tänkt på ett tag och så småningom kommit fram till är rätt anmärkningsvärd. Ursäkta att det blir lite teologiska spetsfundigheter.

Patrik Engellau

Att Sveriges intellektuella på det hela taget är vänstervridna är en rätt vanlig uppfattning bland folk som inte anser sig vara det.

Frågan är vad vänster betyder. Det är inte så självklart som man kan tro, i varje fall inte för mig. (En professor emeritus som jag känner sa: ”Det är väl allt sånt som man ogillar”.)

För några decennier sedan, medan det ännu fanns marxister, var saken klarare. Vänster var att i någon form anse att marknadsekonomin är både dålig och dödsdömd och att ett bättre och jämlikare samhälle kan skapas genom att folket tar makten från kapitalisterna och socialiserar allting. Visst, det finns väl fortfarande intellektuella som när sådana uppfattningar, men numera förefaller det vara en helt annan uppsättning idéer som kallas vänster.

Patrik Engellau

Svenska folkets tänkande har – påstår jag helt fräckt – under det senaste året genomgått tre distinkta faser. Vi är nu på väg in i en fjärde.

Den första fasen var sluttampen på den oinskränkta pk-dominansen. Den nådde sitt triumfatoriska crescendo i och med treårige Aylans död i vattnen utanför Turkiet. Viljan att motta, välkomna och omhänderta migranter från Afrika och Mellanöstern nådde dittills oanade höjder.

Europas inbjudan till migranterna uppfattades av dem den berörde och två månader senare kom en migrantvåg, särskilt till Sverige, som ingen förutsett och som fick den svenska mottagningsapparaten att storkna.

Patrik Engellau

Jag tror att det är ett faktum att det svenska etablissemanget har lättare att ursäkta en handikappad som fuskar med assistansersättningen än en rörmokare som fuskar med skatten. Detta är inte vetenskapligt bevisat, men jag tror det likafullt.

Tänk på sjukkassorna. De var ursprungligen lokala, till exempel Hammerdals eller Råneå allmänna sjukkassa. Folk på bygden, mest arbetare, betalade till kassan i syfte att få ersättning vid inkomstbortfall på grund av sjukdom. Konceptet byggde på arbetslinjen, på solidaritet och lokal övervakning. Den som begärde och fick ersättning bodde granne med den som betalade.

Patrik Engellau

Jag är en trendmänniska. Det betyder inte att jag följer trenden, utan att jag leder den, utan dock att utöva något inflytande. Tänk dig att du befinner dig i en lokal där det plötsligt pyser in gas. Någon upptäcker det före andra. Sådan är jag. Men det betyder inte att jag har något inflytande på dem som oberoende av mig upptäcker lukten.

Patrik Engellau

När dammet nu verkar ha lagt sig efter bråket kring Riksrevisionen kan man kanske tydligare urskilja vad det handlade om. Eftersom det var Dagens Nyheter som avslöjade Riksrevisionen och därför inte har anledning att tona ned anklagelserna mot riksrevisorerna kan det finnas anledning att välja just den tidningens beskrivning av anklagelsepunkterna:

Patrik Engellau

Ska man låta sig påverkas mest av sin naturliga lydnad inför auktoriteter eller ska man göra egna bedömningar och följa sin inre röst och göra som man själv vill? Det är inte alls någon lätt fråga att besvara. Efter andra världskriget fick tyskarna mycket skäll för att de lytt sina onda, nazistiska ledare snarare än sitt samvetes bud och därför begått många gräsligheter.

Det spekulerades om tyskarna eventuellt hade någon särskild lydnadsgen. Därför föll det sig naturligt för psykologer vid amerikanska universitet att genom laboratorieförsök fastställa hur det stod till med den amerikanska genuppsättningen i detta hänseende.

Patrik Engellau

Det var som om fan själv kommit på bal. Nunnorna var som bindgalna. En del vittnade om hemska mardrömmar, andra ville svälta sig själva till Herrens martyrer, andra åter talade om att i stället bli mormoner. Abedissan visste varken in eller ut. Hon ringde till kardinalen som genast förstod att klostret blivit besatt av onda andar och att det behövdes en noggrann etiskt rensning, typ regelrätt djävulsutdrivning.

Efter morgonbönen laudes talade abedissan till nunnorna. Hon framförde kardinalens budskap och sitt eget beslut att föranstalta om professionell exorcism.

Patrik Engellau

Det känns som om berättelsen om dagens migration till Europa är tvinnad av tre trådar, som inte nödvändigtvis hänger ihop.

Den första och vanligaste berättelsen, själva fundamentet, är att folk flyr från krigshandlingar i Syrien. De kommer till ett land som Sverige för att söka asyl och begära att få status som flykting (eller kanske alternativt skyddsbehövande; jag skippar finesserna).

Patrik Engellau

Många har nog, liksom jag, känt sig förvirrade över ärkebiskopens samröre med en del muslimska ledare, till exempel i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter den 8 augusti. Det som förvirrar och oroar är dessa muslimska ledares, som det verkar – läs till exempel Mohamed Omars krönika – sannolikt har extremistiska böjelser.

Genast hamnar jag i förvirringens kärnpunkt: vad är extremism? Nu ska jag tala om vad jag tror mig att jag har begripit och hur man kan försöka förstå – om än inte stödja – ärkebiskopen.