Hur går nederlag till?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Nu ska jag, som så ofta tidigare, skriva om en sak som jag inte vet något om. Min ursäkt är a) att saken under det senaste året kommit att kännas mer efterhängsen och b) att ingen av dem jag frågat heller verkar ha någon välgrundad uppfattning.

Saken är att fler och fler människor tycks ha börjat misströsta om Sveriges möjligheter att ta sig ur kriserna på ordnat sätt. De talar om systemkollaps. Det är det jag undrar över. Vad är systemkollaps och hur går det till?

Man kan förstås reagera som förre generaldirektören Anders Danielsson gjorde i Almedalen förra året när han skojade med dem som oroade sig för asylkaoset: ”Hur många av er har fått det sämre? Hand upp!” För det mesta kollapsar inte system. System som hållit i evigheter håller nog en månad till.

Jag kan dock tänka mig två olika – det finns säkert ytterligare åtskilliga – modeller för kollaps, dels Titanics undergång, dels Nazitysklands nederlag i andra världskriget. De är helt olika. Det första sammanbrottet kom verkligen som en blixt från en klar himmel, en oförutsedd olycka helt enkelt. Det andra, däremot, måste ett ökande antal tyskar, särskilt inom krigsmakten, ha förutsett åtminstone sedan Stalingrad år 1943. Om jag får renodla och förenkla: tyskarna fortsatte att strida i två år efter det att de borde fatta att de hade förlorat. Hur gick den där processen till fram till de sista veckorna när Hitler satt ensam i bunkern och delade ut krigsorder till arméer som inte fanns och beordrade fram nya kanoner från fabriker som redan bombats sönder och samman?

Håll i dig nu, men jag tror Sverige passerat sitt Stalingrad och det värsta är att jag numera inte längre är ensam om denna uppfattning utan i ett sällskap som hela tiden tycks växa och gör det allt svårare för mig att övertyga mig själv om att jag bara är paranoid.

Varför tror jag Sverige passerat en vändpunkt? Två saker.

För det första alla incidenter (och jag struntar i källhänvisningarna eftersom exemplen är legio). Socialsekreterarna som får sina bilar brända för att de vägrat betala ut begärda bidrag. Poliserna som skriver öppna brev i pressen mot sina chefer. Poliserna som slutar för att de inte längre tror på verksamheten. Lärarna som slutar för att de finner arbetsmiljön outhärdlig. De fortsatta migrantströmmarna (i år sägs över 100 000 anhöriga förväntas, kanske lika många som krisåret 2015). Vad som än påstås saknar Sverige kontroll över invandringen. Ett försvar som inte längre finns. Kommuner som bryter mot lagar av överansträngning. Andra kommuner – läs Södertälje och Malmö – som våndas under ebo-lagen och kräver statliga krafttag mot kommuner som hävdar det kommunala självbestämmandet. Vårdpersonal som vittnar om kaosartade förhållanden och bristande resurser.

Min andra anledning att känna att Sverige passerat sin point of no return är ännu värre. Alla de där nyss uppräknade problemen hade väl Sverige kunnat hantera med lite ansträngning om det funnits en god ledning som erkände svårigheterna och motgångarna och tog sig an dem med tydlighet, öppenhet, demokratiskt sinnelag, mod och kraft. Men det finns ingen sådan ledning. Det finns inga tecken på insikt, nej, den inledda vägen ska följas in i kaklet. Den ledning vi har erkänner inga problem. Den tål inte ens att de som ser problemen pratar om dem. Så var det även i Nazityskland. De höga militärer som såg klart fick inte dela med sig av sina observationer och funderingar. De som ser, oroar sig och vill rädda det som kan räddas kallas landsförrädare eller brunråttor.

Jag kan kort sagt knappt se några tecken på förbättring, bara en gradvis, till synes obönhörlig, försämring. Ja, stämningarna i nationen har förändrats. Men det inflytande dessa stämningar utövar på landets ledning verkar nästan försumbart.

Många föreställer sig nog att en systemkollaps kommer när pengarna inte räcker längre. Vi vet att skatterna kommer att höjas, men vi vet inte hur mycket som kommer att behövas eftersom folket inte anses böra ha sådan information (lika lite som folket behöver veta vilka som begår olika slags brott etc). Men när stora räkningar plötsligt presenteras för skattebetalarna, menar många, kommer ilskan att börja sjuda och förmå de politiska partierna att tänka om.

Kanske det. Men jag tror mer på de tappade sugarnas makt. När ännu fler poliser säger upp sig, när socialsekreterarna och sjukvårdspersonalen lägger av eftersom de inte ser någon bättring, när lärarna bestämmer sig för att de fått den sista förolämpningen av sina elever och skolar om sig till programmerare, då är systemkollapsen ett faktum.

I en civiliserad kultur som vår är folks vilja och lojalitet till systemet av avgörande betydelse för samhällets fortlevnad. Vi kan jämföra med Hitlertyskland. Där var det annorlunda. Hur mycket militärerna än insåg att saken var förlorad var det svårt att göra något. Den som tappat tron på Hitlers projekt kunde inte bara sjukskriva sig och be om en biljett hem för då blev han dömd för desertering och avrättad. Kom ihåg 20 juli-kuppen 1944 då ett antal förtvivlade officerare försökte ta livet av Hitler för att få slut på kriget. De fick ett gruvligt straff.

Ju fler poliser som tappar sugen, desto snabbare kan vi få ordning på det här.

123 thoughts on “Hur går nederlag till?

  1. Olof B skriver:

    Kontraproduktivt att prata om kollaps. Även om ett skeende i efterhand kan betecknas som en kollaps så uppfattar inte de som upplever den det på det sättet. Länder kollapsar långsamt även om det går ”snabbt”. 20-30 år är snabbt i ett lands historia men för invånarna är det en evighet. Argentina var ett av världens rikaste länder i mellankrigstiden, när ”kollapsade” de? Sverige har redan kollapsat i många avseenden. Företeelser som för bara tio år sedan skulle uppfattas som helt oacceptabla ignoreras i dag helt. Ni som är under 30 skulle chockas (positivt) om ni fick uppleva hur det var på 80-talet. Hade någon tuttat på en polisbil så hade det varit på förstasidan i kvällstidningarna i en vecka.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s