Vem är vi?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Under 2016 gjorde landets ledande politiker några tafatta försök att definiera svenska ”värden” eller den svenska karaktären, men jag tror inte de kom längre än till återvändsgränden ”värdegrunden” innan de lade ned självförståelseprojektet.

Det konstiga är emellertid inte att några partiledare misslyckas med att trolla fram en kanin ur sin höga hatt, det konstiga är att det i Sverige saknas en levande, ständigt pågående diskussion om vem vi svenskar egentligen är och vad vi står för.

Jag tror att detta är ovanligt. I Brasilien finns sedan åtminstone 1930-talet ett bland historiker, sociologer och andra tänkare ihållande samtal om vad landet står för. Det finns en kanon om ett halvdussin fortfarande lästa skrifter som behandlar frågan. (En omhuldad tes är att brasilianare mer än andra folk värdesätter familjen, intimiteten och vänligheten. Till exempel använder man gärna innerliga diminutivformer och undviker efternamn. Man har också svårt att skilja på familjens och statens egendom vilket lett till omfattande korruption.)

För hundra år sedan var även Sverige mycket angeläget att upptäcka och förstå sig själv. I min bokhylla finns uppslagsverket Nordisk Familjebok i 31 band med tryckår 1918. Uppslagsordet ”Svenskar” upptar fem tättryckta sidor inklusive fina teckningar av ett långskalligt ”modernt svenskt kranium”. Så här kan den svenska kulturen beskrivas:

I allmänhet synes man böjd att tillskrifva svenskarna en viss förnämhet i uppträdandet, stundom öfvergående i stelhet och tröghet… Andra drag äro gästfrihet och vanligen frånvaro af småaktig beräkning, själfständighetskänsla, ordningssinne, böjelse för samfundsmässig samverkan, naturvetenskaplig och teknisk begåvning samt naturkänsla och lyrism. Själfständighetskänslan har närts af landets strid mot yttre fiender och af böndernas framgångsrika kamp mot försöken att hitflytta det kontinentala godsherreförtrycket. I byar och socknar har bönderna själfva handhaft sina angelägenheter sedan urminnes tider och därmed grundlagt sin samhällsanda och utbildat sin administrativa begåvning… Typiska äro våra dryckeslag, fotade på redan i hedendomen utbildade religiösa dryckesseder med sin stelhet och högtidlighet vid gillets början, som sedan öfvergår i en obalanserad hängivenhet åt ruset, då det frusna lynnet slår öfver i den motsatta ytterligheten.

Om man till detta lägger en också omtalad harmonisk sammansmältning… mellan allmoge- och öfverklasskultur, utan att de båda sidornas bättre egenskaper uppges så har man nog kommit svensk kultur en bra bit på spåret.

I själva verket var Sverige, och troligen andra länder, vid det laget besatt av viljan att känna sig själv. Skansen och Nordiska muséet anlades för att förevisa svensk folkkultur. Selma Lagerlöf uppdrogs att till folkskolan skriva en lärobok i svensk geografi, vilket resulterade i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Musikvetare skickades ut i bygderna för att dokumentera (och troligen förbättra) existerande folkmusik och balettmästare från Operan dito vad gällde lokala danser i provinserna. Folkdräkter som existerat sedan urminnes tider designades. Sverige höll på att uppfinna sig själv.

Numera törs vi knappt ställa frågan om vår karaktär, vilket jag tror har två orsaker. Den första är att nazismen gav blotta tanken att det skulle kunna föreligga olikheter mellan folk och kulturer en jättesmäll från vilken frågan ännu ej hämtat sig. Frågan ”hur är svensken?” förväntas ofelbart degenerera till frågan ”hur är juden?”. För att slippa förknippas med Hitler föredrar vi att inte fundera över oss själva.

Den andra orsaken att vi inte undrar över oss själva är att vi svenskar innerst inne anser att vi är överlägsna alla andra folk. Men detta är en förbjuden sanning eftersom vi också är en humanitär stormakt och humanitära förebilder rent definitionsmässigt inte kan betrakta sig som förmer. För att alldeles säkert hålla oss på behörigt avstånd från vad vi egentligen tycker så säger vi usch och fy så snart svensk kultur och svensk karaktär kommer på tal, typ när Mona Sahlin förklarade att invandrare har kultur, identitet och historia medan svenskarna bara har ”midsommarafton och sådana töntiga saker”.

42 thoughts on “Vem är vi?

  1. Ulrika skriver:

    ” usch och fy” ? Om det vore så väl. I stället hör man alla dessa svordomar i var och varannan mening så det osar om det. Fy bubblan som Rasmus sa:-)

    Gilla

  2. tomas skriver:

    Att tro (på värdegrunden eller Gud) är heligt, att blanda in sakargument är ett tecken på tvivel. Kanske har just Sverige blivit en värdegrundsdemokrati för att religiositeten är så låg här? I det mycket mer troende USA låter man Gud vara Gud, och demokratin en världslig, mänsklig uppfinning som man kan debattera utan att fördömas som hädare.
    Marika Formgren

    Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka. Mona Sahlin

    Liked by 1 person

    • Borjön skriver:

      ”Kanske har just Sverige blivit en värdegrundsdemokrati för att religiositeten är så låg här?”

      I detta citat kan vi kanske ana ursprunget till dagens situation. Varför är då religiositeten så låg? Det är ingenting annat än socialismens frukter som vi nu skördar.

      Liked by 4 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      Det slår mig att det förkättrade ordet ”värdegrund” egentligen på ett väldigt bra sätt beskriver det som jag uppfattar som Sveriges och svenskarna kulturell bas. Problemet är att det blivit exproprierat av folk som fyllt det med ett innehåll som egentligen bara är en mindre del av denna bas. Om det sedan är protestantismen eller upplysningen som fyllt den med innehåll är egentligen likgiltigt; den har i vilket fall ”tjänat oss väl”.

      För ordningens skuld: Det är en grund som vi i stort sett delar med ett antal andra länder/folk här uppe i nordvästra delen av Europa. Se World Values Survey och Lars Trägård!

      Gilla

  3. Anna-Kristina skriver:

    Intressant men svårt och vidlyftigt ämne. Som att beskriva en myllrande djungel av komplexitet med enbart några få ord
    Att få syn på sig själv mitt i livets puls är inte lätt. Än svårare att kunna definiera ett stort kollektiv.

    Men övergången från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle, och vidare mot ett post-industriellt samhälle, under 2000-talet, bör nog ingå i analysen.

    Även att vi stått utanför två världskrig. Viktigt är nog även att Sverige, med sin byråkrati initierad av Gustav Vasa, lyckats forma ett samhället som i hög utsträckning vilar på mänsklig tillit.

    Tillit i sig säger forskaren Lars Trägårdh har minskat transaktionskostnaderna i Sverige. Vi har ”via ett fast handslag” kunna lita på varandra. Vi har inte behövt gardera upp överenskommelser med knagglig juridik. Korruption i mer allmän mening har i ett ambitiöst Myndighets-Sverige kunnat hållas på tämligen stort avstånd.

    Och i den miljön har tilliten fortsatt kunnat växa sig stark. I ett samhälle, som det äldre, som präglades av avsaknad av etniska och religiösa motsättningar, var det även lätt att upprätthålla gemensamma traditioner.

    Självägande bönder har också under lång tid kunnat odla inte bara grödor utan även en självständighet, men under ett kollektivt ansvar.

    Under 1900-hundratalet har även befolkningen varit ytterst följsam som arbetskraft. En geografisk omflyttning under strukturomvandlingens ledstjärna har underlättats av att fackföreningar och arbetsgivare faktisk länge haft ett genensamt intresse av att industrialisera Sverige.

    Det är i förlängningen av detta individualismen kunnat växa till sig. Samhället tog över mycket av det ansvar familjen och släkten tidigare stod för. Mycket av bastryggheten lades på och byggdes in i välfärdssamhället.

    Vi fick därigenom alla ett skört personligt oberoende som inte mött svårigheter förrän migrationens klanstrukturer börjat medvetandegöra vad exkludering och inkludering människogrupper emellan kan leda till.

    Samtidigt har ”gammelsvensken” bara blivit allt ensammare. Personligt fria som vi blivit. Livet har utvecklats till personligt drivna projekt. Vi har därigenom alla blivit mer ensamma, som i eposet Aniara. Den anorektiska familjen och arbetsgemenskap har i hög utsträckning fått ersätta släkten.

    Men i och med migrationen har plötsligt fokus på det mångkulturella hamnat i centrum. Kraven på att kunna hantera etnisk mångfald har utlöst en våg av identitetssökande. Och det har spillt över på det sexuella området, där olika typer av frihet länge sökts och eftersträvats.

    Sverige befinner sig i ett övergångsskede där vi är på väg att lämna enhetlighet och nu träder in i en växande djungel av egendefinierad olikhet, ofta benämnd som identitet.

    Splittring och motsättningar dyker alltmer upp. Man omdefinierar även sig själv för att kunna ta mer plats i samhället.

    Men i ett samhälle fött ur en enighetskultur, för att inte säga monokultur, uppstår då stora svårigheter. För vi vill samtidigt hålla fast det enhetligt sammanbindande, samtidigt som utvecklingen mot en uppsplittring växer. Men vi är inte mentalt och praktisk kapabla att hantera dessa nya skillnader. Vi får ofta inte ens nämna dem. Och där spökar säkert Hitlers destruktiva inflytande.

    Ett medielandskap som växt ihop med den politisks makten är inte heller redo att ta sig an dessa begynnande motsättningar. Sverige befinner sig just nu i ett metalt kramptillstånd som vi förnekar genom att utropa oss till en humanitär stormakt, vilande på en gemensam värdegrund.

    Det är i det självbedrägeriet vi just nu lever. Och utsikterna att ta sig ur detta kramptillstånd verkar vi inte intellektuellt klara av. Tyvärr är det nog enbart den hårda verkligheten som på sikt kan lyfta fram och blotta en ny tid, och i förlängningen skapa en vidgad självförståelse. En mycket tragisk utveckling.

    Vi lämnar nu tillitens kitt bakom oss och får i allt högre grad se vad splittringens destruktiva krafter kan åstadkomma. Och vad den kan göra med oss människor. Den som läst litteratur om människans historia vet att människans väg då mer sällan visar upp ett speciellt trevligt ansikte.

    Det är väl här många ansvariga valt att göra sig själva naiva. För i hägn av den naiviteten kan man styrda världen i fortsatt hoppfullhet … ytterligare en liten tid… innan verklighetens rävsax definitivt slår igen.

    Liked by 6 people

  4. Gunilla skriver:

    Det räcker att se på andra europeiska länder. Alla vet vad en italienare , spanjor, fransos, engelsman etc är. Det är givna etniciteter. I andra länders media kan man skilja mellan exvis italiensk nationalitet och italienare. Och, faktiskt, debatten finns helt enkelt inte. Men i Sverige ‘blir’ alla som sätter foten i landet svenskar. En svensk etnicitet får inte finnas. Jag tror detta beror på ett stort mindervärdeskomplex hos den svenska nationen. Jag tror också att ‘de som bestämmer’ om detta, över huvudet på folket, utan att de kan erkänna det, känner en post-traumatisk skuld till sin egen roll i rasbiologisla forskningen och institutet som vi var så duktiga oå att instifta i sann nazi-anda.

    Liked by 1 person

    • Gunilla skriver:

      Ett tillägg: Ochden nationalism som uppstod under slutet av 1800-talet och som sedan gick under namnet nationaöromantik anses idag vara fascism (särskilt av Löfvens historie-expert Arnstadt)

      Liked by 1 person

  5. Svart kaffe skriver:

    Självklart så är detta med den töntiga midsommaraftonen och den humanitära stormakten utslag av hybris, kan man uttrycka att man tror sig vara förmer på ett tydligare sätt? Det är ju inte så att Sahlin, Reinfeldt och Löfven tänker sig att vi skall bli mer muslimska, eller för den delen kristna eller buddhistiska, istället föreställer de sig att hela världen skall bli mera som vi, det lysande ljuset i norr som har förstått hur världen skall vara. Det hade varit komiskt om det inte varit för alla de som drabbas då Sverige klyvs mitt itu.

    Gilla

  6. Jasa skriver:

    Det värsta är att de flesta svenskarna tror att bakom den yttre skikten hos alla människor som kommer hit, finns en svensk. Bara man skrapar lite på ytan så hoppar det ut en rationel och självständig person med naturkänsla och lyrism. All vara blåögda och naiva har egentligen varit den mest dominerande karaktär. På nåt sätt är det ärlligt med ett folk utan misstänksamhet och med full tillit till andra människor, som tror innerst inne att alla andra är som vi. På nåt sätt är dt väldigt synd att det håller långsamt på att försvinna och att våra barn och barnbarn inte får uppleva det. Men det är nödvändigt!

    Gilla

  7. kim skriver:

    Den kulturella masochismen är påbjuden uppifrån och har gått så långt att t.o.m. den svenska flaggan blivit skamlig. Politiker, massmedier och skolväsende har i decennier predikat för oss att vi är pinsamma, inte har något att vara stolta över och saknar kultur. Följdaktligen ska vi ensidigt anpassa oss till alla främmande kulturer som kommer hit och inte kräva anpassning tillbaka.

    Resultatet av detta förhållningssätt börjar nu synas med all önskvärd tydlighet.

    Liked by 2 people

    • Mormor skriver:

      Svenska flaggan vajar från flera altaner i vår br-förening vilket jag gläder mej åt. Även från vår. Jag brukar säga att den är ett svar på uppropet ”Mitt kors”. Fast alla förstår ju att det också handlar om att inte skämmas över svenskheten… Men det går alltså knappt att säga!

      Gilla

  8. Erik skriver:

    …och vi svenskar är också överens – från vänster över mitten till högern till populisterna – om att muslimer bara kan sparka uppåt.

    Gilla

  9. Tor Arne skriver:

    Morten Uhrskov Jensen skriver intressant om nationell identitet i Jyllands-Posten:

    ”Der er en verden til forskel på, om fremtidens identitetspolitik kommer til at dreje sig om klasse, ideologi, nationalitet, kultur og sprog, eller om også race, religion og etnicitet vil blive talt med. Bliver det sidste tilfældet, har vi den hårde variant, og målet må selvsagt og uden forbehold være at fremme den bløde variant.”

    Alt-right står i varierende grader for den hårde identitetspolitik, mens jeg slår et slag for den bløde udgave. Det vil jeg blive ved med at gøre, eftersom det vil være åbenlyst urimeligt og i strid med retsstaten at gå efter den hårde variant. Når det er sagt, skal én ting også stå tindrende klart:

    Vi vil få meget mere hård identitetspolitik, hvis masseindvandringen ikke standses. I årtier har store dele af venstrefløjen selv dyrket identitetspolitikken ved at tale om særligt udsatte grupper enten af social, etnisk eller seksuel karakter. Som en politisk boomerang vil de få at mærke, hvad det betyder, hvis mange danskere og alle mulige andre af europæisk afstamning begynder at organisere sig, fordi de ender med at sige, at de kun kan forsvare fælles interesser på den måde.”

    http://jyllands-posten.dk/debat/blogs/mortenjensen/ECE9246122/hvad-er-altright/

    Liked by 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      TOR ARNE (09:45) nämner den heterogena och oftast illa beskrivna massrörelsen alternativ höger i USA. Ur den kan vi vaska fram mycket av den förståelse som vi i Norden behöver för att kunna riva sönder den liberalmoderatsocialistiska tvångströjan över vårt seende och tänkande. Frontlinjen går mellan utopister och realister och för att bygga upp en stark realistisk motkraft – en naturlig konservatism med ideal – gäller det att hitta de klokaste och mest konstruktiva tänkarna. Jag föreslår googling på Brett Stevens, läs på Metapedia och botanisera en längre tid på sajten som nämns. Han har varit verksam länge och analyserar mycket intelligent och begripligt. Han betecknas som paleokonservativ, kritiserar vit nationalism och antisemitism. Den andra stora ledstjärnan är Bruce Charlton (se hans blogg och läs nätboken Thought Prison), som utifrån brittiska, litterära och metafysiska perspektiv förklarar materialismens destruktivitet och behovet av sanningssökande, fantasi och tro på högre ideal än de rent materiella.

      Gilla

  10. Lars Åhlin skriver:

    Förvissningen om svenskens överlägsenhet är grundmurad hos många av oss. Exempelvis var vi många som önskade att EU hade blivit medlem i Sverige istället för tvärtom. Tänk vilka välsignelser vi hade kunnat sprida över Europa och världen.

    Gilla

  11. Hortensia skriver:

    Tack för ett gott skratt, Patrik, men det är så dags att börja fundera på vilka vi svenskar är, när vi redan står på randen till utrotning i vårt eget land genom det horribla, politikerinitierade folkutbytet.

    Jag gläds inte alls åt den medialt uppmärksammade befolkningsexplosionen. Det är nämligen inte kvantitet som räknas – utan kvalitet – och ytterst få av de hitresta, som står för en överväldigande andel av den tionde miljonen, förefaller besitta sådana kvaliteter, som vi svenskar skattar högst, och som gjorde Sverige extremt jämställt, demokratiskt, välmående och tryggt.

    Liked by 3 people

  12. Christer Carlstedt skriver:

    Jag tror att det underlättar om man inte försöker besvara frågan ”Vem är vi?” i första vändan.
    Det är nog bättre, men sjutton så svårt, att begrunda frågan ”Vem är jag?”

    Nu avser jag självfallet inte sådana banaliteter som namn och födelsenummer, utan mera varför jag tänker som jag gör. Varför agerar jag på ett visst sätt när jag kommer i kontakt med något stimulus?

    Får jag då svaret att det är för att jag tycker si eller så, så står följdfrågan redan i farstun – varför då?

    Efter litet funderande så kommer åtminstone jag fram till att det måste hänga samman med mina samlade erfarenheter under livet, där de första 10-15 årens lärande i väldigt hög grad präglades av mina föräldrars samlade erfarenheter. Grunden för mina värderingar lades väldigt tidigt och det skall mycket till för att jag skulle kasta dem över bord.

    Och mina föräldrars värderingar då, som jag tagit till mig? Var kom de ifrån?

    Tja, så väldigt olika var vi nog inte. En inte allt för vild tanke är att de fick sina värderingar på samma sätt som jag.
    Jag knallar alltså fram i tillvaron med farmors, farfars, mormors och morfars tankemönster som de fick på samma sätt.

    Vi talar historia och kultur.

    Och du Fredrik Reinfeldt – dom var inte barbarer!

    Och du Mona Sahlin – att Du är uppvuxen i ett stenghetto och inte begriper bättre, betyder inte att det är ”töntigt” att fira Midsommar, när man ser att årets skörd kommer upp ur jorden och att man förhoppningsvis inte behöver svälta kommande vinter.

    När man kommer till insikt om att man själv i sina tankar bär generationers erfarenheter, så är det givet att Du och Du och Du också gör det. Våra förfäder levde under mer eller mindre samma fysiska betingelser och hade åtminstone likartade erfarenheter, men givetvis med variationer.
    I grunden har vi alla med rötter i landet en gemensam erfarenhetsbas för vad som går an och vad som inte gör det.
    Det är precis det som är ett folks kultur.

    Självfallet gäller samma sak för de personer som invandrar till landet. De har med sig sina förfäders idéer om hur saker och ting skall vara.
    När man betraktar resultatet i deras hemländer är det lätt hänt att man ifrågasätter det idégodset.
    Något gick fel. Det fungerade uppenbarligen inte ens i den fysiska omgivning där de levat sedan urminnes tider.
    Men lik förgrymmat bär de med sig sin tankemässiga kultur. De ger den vidare till sina barn.
    Det som inte ens fungerade i deras hemländer saknar rimligen förutsättningar att fungera i en helt annan fysisk miljö.

    Om man med begreppet integration menar att man skulle blanda ihop olika kulturer och tro att den kommer något bra ur den röran, så bortser man alltså från att tusentals års erfarenheter gjorda i denna miljö är en följd av nödvändighet för överlevnad.

    Bara ett litet exempel.

    Nu i mars kommer snart bilderna i tidningarna på folk som sitter på någon trappa med ansiktet vänt mot solen. Sedan börjar folk plocka av sig kläderna för att få litet solbränna.

    Är det någon som kan se framför sig bilden på personer med arabiskt eller afrikanskt ursprung göra detsamma? Nej, jag trodde väl det.

    Hur märkligt det först kan verka så är det dessa personer som har det i särklass största behovet av solsken.
    På grund av sin pigmentering har de nämligen svårare att bilda D-vitamin i huden.
    Brist på D-vitamin är en orsak till benskörhet.

    Dessa invandrares erfarenheter säger att man skall passa sig för att vistas i solen mer än nödvändigt och så snor de in sig i heltäckande kläder.

    Det är också kultur.
    Men den är banne mig inte till gagn här i landet.

    Liked by 3 people

  13. Steven Jörsäter skriver:

    Ja, den här självförnekelsen är lika underlig som fördärvlig. Att en före detta tilltänkt statsministerkandidat kunde ha en så låg uppfattning om det egna landet och ändå tro hon skulle förtjäna att styra det är en gåta. Och den lika underliga rädslan för nazismen som aldrig har varit någon kraft att räkna med i Sverige (men som kanske kan bli med rådande politik).

    Hur förlösande är det inte att höra Trumps högmod som kontrast. ”This great nation…”. Trump är en storskrävlare men jag tror ändå att hans väg i detta är det enda rätta. Man måste både säga och tro att den egna nationens folk och land är det bästa om de ska ha någon chans att bli det. Chansen är då avsevärd att de då också faktiskt blir det. Självförtroende är helt avgörande för framgång. Människors samhällen och organisationer vilar väsentligen på myter som Harari påpekar i boken Sapiens. Men det är livsviktiga myter som måste både underhållas och bekräftas. Annars blir det bara förfall istället. Det vi bevittnar nu.

    Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      Tänkvärt, Steven. Det förfall vi bevittnar nu är sprunget ur etablissemangets naivitet. Dess oresonliga tro på myten, att alla människor egentligen – om de bara får tillgång till kunskap och tillräckligt mycket curling – är precis som vi svenskar.

      Det är de inte. De flesta hitresta vill uppenbarligen inte ens bli som vi och deras förakt för oss och vår livsstil tycks endast överträffas av självförtroendet, som underblåses av upphaussande identitetspolitiska påhitt och rent horribelt negativ särbehandling av pursvenskar.

      Rådande politik gör hela Sveriges befolkning allt mindre civiliserad – och allt mer osvensk.

      Liked by 2 people

  14. Richard skriver:

    ”det konstiga är att det i Sverige saknas en levande, ständigt pågående diskussion om vem vi svenskar egentligen är och vad vi står för”

    Nej, det är inte konstigt. Överheten har länge jobbat på att bryta ner nationalismen. Det gäller inte bara Sverige men vi verkar vara något slags experimentland där man gått längre än på andra platser. Det förefaller vara en del av globaliseringsprojektet som även det pågått länge.

    ”Numera törs vi knappt ställa frågan om vår karaktär, vilket jag tror har två orsaker. Den första är att nazismen gav blotta tanken att det skulle kunna föreligga olikheter mellan folk och kulturer en jättesmäll från vilken frågan ännu ej hämtat sig.”

    Det överdrivna betonandet av att detta skulle vara det mest utmärkande för nazismen, samt nedtonandet av det faktum att det var ett allmänt tankegods som var vanligt i alla länder, är även det en del av globalist-agendans arsenal.

    Det hela handlar om att bryta ner nationalism för att bereda väg för globalt (icke-demokratiskt) styre.

    Liked by 1 person

  15. Jonas Nilsson skriver:

    I den Sovjetiska världen var alla lika men mest lika var ryssarna. Ursäkta att jag ännu än gång frågar mig om vi inte, också i detta har vissa likheter med rysk anda. Alla är lika i Sverige men mest lika är svennarna.
    Den stora skillnaden är dock att ryssarna under ganska lång tid påmints av omvärlden att deras förträffliga värld inte alltid är så förträfflig som de menar. Nu börjar man påstå detsamma om oss.
    Om det skulle vara en ren sanning att vi är bäst i världen (klassen) kan det väl ändå vara värt att fundera över på vilket sätt? Avslöjade Mona en ren sanning när hon menade att Midsommaraftonen är en av våra viktigaste dagar under vårt år?!
    Vad säger den dagen och vad förmedlar den för ev sanningar om oss? Hur långt kommer ett folk, en minister, som prioriterar en sådan dag som det viktigaste i livet?
    Ja, den dagen är vacker och den natten lång men på den följer Johannes Döparens dag, nuförtiden.

    Gilla

    • Svart kaffe skriver:

      Jo, en enkel tumregel är att om en politiker i sjuklövern uttrycker en tanke så är motsatsen det rätta, så självklart är midsommarafton vår viktigaste högtid.

      Liked by 2 people

  16. Gert B. skriver:

    Vi vet ju själva om att vi världens minst skrytsamma och mest ödmjuka och moraliskt mest högtstående folk så det saknas anledning att basunera ut det…

    Gilla

  17. ceciliawetzel skriver:

    Kanske är det också så, att svenskar inte har funderat på svenskheten, då man av hävd inte tyckt att det är något speciellt viktigt, det att försöka definiera verkligheten i det som görs i sentenser?
    Jag tror inte att svensken anser sig överlägsna alla andra folk, bara i ”överlägsen” i sin egen tillvaro; ”sitt” samhälle. Som alla.
    Och som temporär humanitär stormakt beroende på att man var ”först” med ett socialdemokratiskt samhälle som funkade ett litet tag – traditionen är väl outplånlig mentalt och därmed i praktiken, då man inte kan ändra den historia som gav det*? Nuet asså idag 🙂
    *Tänker grund då, 1000 år eller så

    Liked by 2 people

  18. rudmark skriver:

    Vad är en spunk? Inte ens Pippi vet det, och ändå är det hon som har hittat på ordet. Tillsammans med Tommy och Annika ger hon sig ut för att försöka hitta en spunk, med information till Tommy o Annika, att ”när vi hittar den så vet vi att det är en spunk”.
    Det om politikerna OCH svenskarna.

    Liked by 1 person

  19. Lars skriver:

    Komplettering:”(…)om vem vi svenskar egentligen är (…)”.I det här speciella fallet kan även felaktigt val av pronomen markeras.Alltså:Pronomen=(pron).Antagligen är det en anglicism som uppkommit på det sättet att författaren influerats av mycket tittande och läsande av websidors ikoner där det ju ofta finns en ikon där det står:”Who are we?”.Etc.

    Gilla

  20. MartinA skriver:

    ”Musikvetare skickades ut i bygderna för att dokumentera (och troligen förbättra) existerande folkmusik och balettmästare från Operan dito vad gällde lokala danser i provinserna. ”

    Tanken att centralmakten kan förbättra lokala traditioner är ett tondövt tänkesätt. Lokala traditioners styrka är att de är just lokala, oavsett om de är ”bra” eller ”dåliga”. Om man tänker sig något mer konkret än musik så är det lätt att se att traditioner som lever lokalt har en mycket större robusthet än centralism. Om en bygd går bort sig i vansinne så kommer alla bygder runt omkring ha kvar förnuftet. Att besjunga centralmaktens dygder i denna vår tid visar bara att man ej förstått det grundläggande problemet.

    Liked by 1 person

  21. MartinA skriver:

    Sen, svenskhet är ett ursprung, inte ett beteende. Visst är det fascinerande att tänka på hur ens folk är ”egentligen” men till syvende och sist är ”svensk kultur” vad kultur vi svenskar än råkar ha.

    Liked by 1 person

    • Gert B. skriver:

      Karl-Olov Arnstberg hade en klurig och rolig formulering om vad svensk kultur är. Fritt ur minnet så var det såhär : Svensk kultur är det som jag vet att du vet att jag vet!
      Svårare behöver det inte vara.

      Gilla

  22. Bjarne Däcker skriver:

    Anledningen att det är svårt att definiera vad som menas med att vara svensk eller vad som menas med svenskhet är att det normala sättet att vara människa är att vara svensk. Det är alla andra som får beskrivas i termer av hur de avviker.

    Gilla

  23. gmiksche skriver:

    Nordisk familjeboks definition är inte så förlegad som det kan synas. Den passar nog in på de flesta som gör sig hörda på den här bloggen. Givetvis har det som hänt de senast 100 åren påverkat den svenska befolkningen. I dag är större delen av svenskarna stadsbor. Den ekonomiska utvecklingen har gjort att många varit tvungna att flytta dit där jobben fanns och det kanske flera gånger under deras yrkesaktiva tid. Varje flyttning har inneburit att ens sociala nätverk lidit skada. Inte i kärnan men väl i periferin. Vänsterns familje- och skolpolitik har påverkat de två senaste generationerna åt samma håll. Det har naggat Nordisk familjeboks definition i kanten, men inte mer.

    På en punkt skljer sig emellertid dagens Sverige grundläggande från det som Nordisk familjebok från 1918 beskriver: ”harmonisk sammansmältning… mellan allmoge- och öfverklasskultur, utan att de båda sidornas bättre egenskaper uppges”. I kvantitativ bemärkelse har överklassen internationaliserats,blivit PK och anammat alla slags kulturer men företräder ingen. Allmogen har förvandlats till löntagare, småföretagare och pensionärer som håller allmogekulturens arv levande enligt var och ens tycke, smak och förmåga. Det finns dock hopp. Opinionstrycket uppifrån skapar ofrånkomligen ett motstånd nedifrån till förmån för det som gemene man anser som ”svensk”.

    Liked by 1 person

  24. Gunilla Solara Rundby skriver:

    Ja det stannade vid den begränsande ”värdegrunden”. För i Sverige gäller ännu skenet och ytan som det officiella. Men under ytan av ”den humanitära stormakten” – längst in i svenskarnas psyke, ligger dock ett grandiost förintelsemönster, liknande det judiska. Att ALLA andra är viktigare än jag själv. Och för att slippa känna detta, så försöker man göra sig ”bättre än” och ”godare än” – man upphöjer sitt ego för att slippa ta ansvar för det underliggande mindervärdeskomplexet.
    https://gunillasolara.wordpress.com/2017/01/21/den-svenska-folksjalen/

    Liked by 1 person

  25. Margareta skriver:

    Patrik! Du glömde Gustav Sundbärg,https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Sundbärg, statistiker och författare av ”Det svenska folklynnet” som finns på Projekt Runeberg på nätet att läsa. Det svenska folklynnet i Projekt Runeberg.
    Något som jag uppfattar som mycket svenskt är våra visor med sina lyriska texter och sångbara melodier. En speciell klang.
    Ett tips till: planerar du en ny intervjuserie – tack för den som varit, mycket upplysande och klargörande – ta in Karl-Olof Arnstberg och Gunnar Sandelin från bloggen Invandring och mörkläggning. Arnstberg är etnolog och har nog en del att säga om svenskheten. Sandelin är journalist och statistiker som råkat illa ut av överheten.

    Gilla

  26. Margareta skriver:

    Kompletterar med denna lilla guldgruva Den sällsamme svensken : utländska akademiker om folkhemssvensken av Gudrun Kolb (Bok) 1966, Svenska, Ämne: Svensk Folkkaraktär,
    Köpte själv ett exemplar på Bokhandeln Forum i Uppsala under en av mina första terminer där. En tänkvärd bok där den svenska (uppblåsta) självbilden får sig en del ordentliga törnar av studenter från alla världsdelar.
    Heter det inte Vilka är vi?

    Gilla

    • Jonas Nilsson skriver:

      ‘Vilka är vi’ måste grammatiskt vara det korrekta.
      Men sakfrågan gällde om där ev finns ett svar för flera, d.v.s. något av en gemensam nämnare, en personlighet med karaktärsdrag?

      Gilla

  27. Rolf Ahlqvist skriver:

    Beträffande svensk och västerländsk självbild. När Kyros den store erövrade Babylon år 538 f.kr, och samtidigt tillät hebréerna att återvända till sitt hemland, medförde det att judendom och gnosticism med tiden påverkades av den persiska tron på himmel och helvete, som mänskliga beboeliga platser efter vårt jordeliv. Med en IT-ögonblickssnabb tankeresa kan vi sedan se att kristendomen med Jesu frälsningsverk, betonade att de människor som tror på honom ska nå paradiset, alltmedan de som inte kan eller vill tro, blir dömda till ett kärvare rike, som möjligen passar dem bättre.

    Främst paradistanken har då gått norrut till ”sagolandet” (nämnd av Jan Troell), Sverige, Sweden. Men socialdemokratin benämnde sitt pågående samhällsbygge för folkhemmet istället. Som nu har förbytts i sin motsats, med kanske passande namn som ”det folkhemska eländet”. Men den svenska stormaktsdrömmen om ett gudomligt utvalt land, med pålitliga, rättrådiga, arbetssamma människor här, finns nog ändå kvar. Kanske den är del av den germanska, lutherdomen, i viss kontrast mot de
    söder och väster om Alperna, belägna latinska, katolska länderna. Där i det senare betonas mer det själsliga, existentiella, Mariatroende och filosofiska, samt kanske gemenskap och lycka. Här längre norrut är det mer det praktiska förståndet som dominerar, gentemot att förnuft inklusive känsla, kommer in lättare där, i en växelverkan mellan hjärnhalvorna. Svenskt följdriktigt litar också kyrkan, i sitt nuvarande tillstånd mer på sitt förstånd, att ineffektivt gå sin gilla gång med att registrera sina medlemsförluster, än att effektivt med vaket förnuft och tro, djärvt marknadsföra Jesu enkla lära.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s