Gästskribent Mark Brolin: De traditionella realistfalangernas död förklarar dagens politiska soppa

logo­DGSTänk om någon riksdagsledamot år 1957 hade ställt sig upp i riksdagen och sagt att om 60 år har delar av riksdagens makt outsourcats till Bryssel. Vidare har regeringen på ett bräde plockat in nästan 180 000 invandrare. Hushållsskulderna är så höga efter åratal av artificiell monetär stimulans – inklusive minusränta – att väljarna vant sig vid närapå hysteriska låne- och konsumtionsnivåer; som en följd vågar få eller ingen förorda ett slut på ‘kokainpolitiken’. Därutöver förlitar sig Sverige återigen så starkt på 1930-talets internationalistiska eftergiftspolitik att värnplikten har avskaffats. Samtidigt har försvarsbudgeten sänkts till sådana nivåer att Sveriges tidigare militära stolthet – flygvapnet – kanske inte ens kan skicka upp mer en handfull stridsflygplan i luften inom ett 24-timmarsintervall. I den politiska debatten är det på alla områden nödvändigt att väga sina ord på guldvåg – för avviker man från strömmen kan det nämligen gynna folk som avviker från strömmen.

En riksdagsledamot som år 1957 förutspått ett sådant Sverige år 2017 hade utan tvekan skrattats ut efter noter. Både av socialdemokrater som dåvarande statsminister Tage Erlander och de två tyngsta högerledarna Gunnar Hedlund och Bertil Ohlin. Finansminister Gunnar Sträng hade kanske återigen påmint om vikten av att rätta munnen efter matsäcken. Om tillfrågade hade makarna Myrdal, den akademiska sfärens giganter, skänkt honom ett rungande stöd. Dagens Nyheter hade nu som då tagit en tätposition gällande mediaresponsen; men istället för att som i närtid de facto missionera kring ovannämnd utveckling hade den klarspråkstalande chefredaktören Herbert Tingsten förmodligen ifrågasatt om framtidsprofeten hade alla skruvar på rätt plats. På Aftonbladets kultursidor hade kanske Per Anders Fogelström poängterat att det inte kunde vara tu tal om att försvaga folkviljans genomslag – och därmed delvis reversera den demokratiska utvecklingen.

Varför en sådan dramatisk attitydskillnad? Svaret lyder att på 1950-talet, när minnet av både fattigdom och krig fortfarande var levande, satt realister vid rodret i samtliga partier. Visst, även då fanns det i alla läger idealistfalanger. Som alltid från idealister haglade löften om ett fundamentalt fredligare och rikare samhälle. Givet först radikal samhällsförändring i enlighet med de egna stödtruppernas önskerecept. Då som nu hette det typiskt att först ‘bara’ krävdes en period med ’tillfälligt’ demokratiunderskott. Under den perioden skulle ’särskilt upplysta’ medges utrymme att skruva och dona efter eget huvud. Det vill säga utan att behöva hämmas av motståndssidans ’oinformerade bakåtsträvare’. Sedan skulle harmoni, endräkt och välstånd följa.

Så låter det fortfarande bland idealister. Skillnaden mellan då och nu är att på den tiden var realistfalangerna så starka att idealisterna förblev randfigurer i regering och riksdag. Som mest fick möjligen sistnämnda, efter sina brandtal, en klapp på huvudet. Realisterna vid maktens taburetter använde statsmaktens budget- och nomineringsmakt för att lyfta fram andra realister inom såväl kultursfären som den akademiska sfären. Det fanns en praxis att tillåta både högerfolk och vänsterfolk. Eftersom högern och vänstern fortfarande talade med olika tungor kunde oppositionsargument få genomslag även om dessa avvek från huvudströmfåran. Cirkeln var alltså god. Visst fanns det mer kvar att göra men debattkvaliteten avancerade, precis som Myrdalarna påstod, framåt.

En vida omtalad nutidstrend är att samtliga traditionella partier rört sig mot det politiska mittfältet. En nästan inte alls omtalad trend är att mittfältet inte längre representeras av en realist- och en idealistfalang utan av bara smärre varianter på mittfältets typiska internationalistiska kompromiss- och gränsupplösningsidealism. Så varför sådant brinnande stöd för internationalismen just på mittfältet? För att i internationella organisationer krävs kompromiss vilket i praktiken är synonymt med strukturellt stöd för mittfältsförslag. Dessutom har politiker från småpartier, sådana med liten chans att spela annat än en biroll på riksplanet, god chans att hamna i den nya maktordningens epicentrum. Politiker som Cecilia Malmström.

Idag är cirkeln allt annat än god. Idealister i regering och riksdag, ofta med liten eller ingen erfarenhet från verklighetens fält, utnyttjar statsmaktens budget- och nomineringsmakt för att lyfta fram likasinnade inom den akademiska- och kulturella sfären. Personer som sedan gärna används som ’sakkunniga’ inom hela statsförvaltningen. Samtidigt har högern och vänstern smält samman så till den grad på mittfältet att det ofta krävs förstoringsglas, trots olika partibeteckningar, för att upptäcka annat än kosmetiska åsiktsskillnader. Med tusentals ekon i likriktningens och bubbelmentalitetens historia följer sedan vanföreställningen att allt annat än eget tankegods är ’obalanserat’ och ’farligt’. Det är alltså typiskt att när nytt åsiktsblod som mest behövs är det som svårast att göra sig gällande annat än genom att slå in redan vidöppna åsiktsdörrar.

Det verkligt obalanserade och farliga är när invändningar mot idealistiska önskedrömmar inte längre kan ventileras i fri och öppen debatt. När så sker har idealisterna de facto satt demokratin ur spel. Att dessa tenderar att agera i god tro gör inte saken bättre. Snarare tvärtom. Egentligen bör ingen vara förvånad över att samhällsutvecklingen, under senare år, hamnat i backläge.

Inte sedan före demokratigenombrottet har den svenska samhällsdebatten varit så bedrövligt idealistiskt valpig. Bara en renässans för partirealisterna kan bryta denna olyckliga trend. Men hur ska en sådan kunna kultiveras när idealisterna håller i alla partityglar? Det finns nog bara ett svar som andas just realism. Genom väljartryck och interna palatskupper. Så fort det bara går.

Mark Brolin är en svensk-brittisk politisk analytiker, författare och debattör. Brinner särskilt för de historiska perspektiven. Tror på realism och motvikt snarare än på att någon enskild ideologi är överlägsen andra; bland annat på grund av uppfattningen att i den praktiska verkligheten så kommer alla maktgrupperingar som medges fritt manöverutrymme att driva eget tankegods in absurdum. Dessutom med trosivrarens passionerade högfärd. Anser vidare att folkligt sunt förnuft slår alla sorters idealistiska tankekrumbukter – med hästlängder. 

32 thoughts on “Gästskribent Mark Brolin: De traditionella realistfalangernas död förklarar dagens politiska soppa

  1. Bo Divander skriver:

    En intressant men märklig artikel. Skribenten menar tydligen att ideologi i grunden är något ont. Ja, naturlugtvis finns det från historisk synpunkt fog för kritik, vi behöver knappast nämna nazismen och kommunismen. Även om de nazistiska Idreerna knappast byggde på ideologi i någon större utsträckning, snarare på populism. Annars är det väl just de olika politiska och religiösa tankeströmningarna som fört världen framåt. Två goda exempel på detta är Mohandas Gandhis budskap om ickevåld, bl a grundat på Jesu bergspredikan, i kampen för Indiens självständighet. Det andra exemplet är Martin Luther Kings kamp för de svartas rättigheter i USA genom Medborgarrättsrörelsen. Jämför med dagens populistiska och ”ideologifattiga” Amerika.

    Gårdagens splittrade Europa, härjat av många krig, utgör enligt min mening en varning inför framtiden. De dåliga ideologierna, som jag tidigare nämnde, har skadat vår världsdel på ett fruktansvärt sätt. Idag är det dock populism och trångsynt nationalism som utgör hotet mot det europeiska samarbetet. Storbritannien utgör ett negativt exempel i sammanhanget, efter Brexit har det mest varit rörigt i landet och befolkningen är i princip delad i två halvor. Landsortsbefolkningen och de äldre på ena sidan och stadsbor och unga på den andra. USA uppvisar en liknande situation, djupt oroande inför de kommande fyra åren.

    Som sagt, idag är det inte ideologierna som hotar vår världsdel, snarare bristen på ideologi.

    Gilla

    • Hovs-hallar skriver:

      Tvärtom: en vänsterideologi med ursprung i marxismen är EXAKT vad som hotar västvärldens hela överlevnad.

      Botemedlet tar avstamp i vanligt sunt förnuft och representeras i USA av politiker som Trump och i Sverige av Jimmie Åkesson.

      Liked by 2 people

    • Borjön skriver:

      Vad är det här för dumheter? Det är knappast bristen på ideologi som är dagens problem. Det är snarare tvärtom. Det är våra trossatser som vi låtit hugga i sten – oavsett om det är ideologier eller religioner – som är roten till det onda, i alla fall så länge var och en hävdar att det är just deras trossystem som är den enda rätta vägen. Det är det som skapar splittring och delar upp folk i antagonistiska grupper som i slutänden leder till krig och våld.

      Det finns bara det som fungerar och det som inte fungerar. En del inser detta och anpassar sig till det som fungerar. Andra anpassar sig inte och går under. Det är detta som också kallas ”survival of the fittest”.

      Framtiden kommer att tillhöra de lyhörda.

      Liked by 1 person

    • Svart vatten skriver:

      Bo har missförstått precis, populisterna svarar med realism på den fanatiska utopism som etablissemanget företräder, från EU till massinvandringen. EU är militärt impotant och skyddar inte ens nödtorftigt sina invånare, snarare tvärtom. Dessutom så är dessa idealistiska globalister som inte svarar inför någon representanter för demokratins förfall. blir det kaos nu så är det etablissemangets fel som har framtvingat en senkommen reaktion.

      Gilla

    • phnordin skriver:

      Divander har inte läst Brolins text ordentligt. Vad som ifrågasätts är den svenska ”ideologin” som driver landet eller snarare den utopism som för landet mot en utförsbacke. Visst behövs ideologier men inte den vi har idag i landet.

      Liked by 1 person

      • Johan skriver:

        Ställ mig en fråga och jag skall svara…Ideologi har jag inget behov av.
        Det får vara slut på ismerna…Ställ mig en fråga och jag skall svara. Det är enkelt…Komplicera inte livet.

        Liked by 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Jag ser ”populismen”, ”den alternativa högern”, som Europas och USA:s enda möjliga väg till räddning, fast det blir en svår balansgång och mycket kan gå snett. Jag tror att Bo i likhet med de flesta kristna misstolkar verkligheten och lätt hamnar i fel läger – stöder makten och dess nutida kollektivistiska, centralstyrande, rent materialistiska, mjuktotalitära vänsterideologi. De kristna ledarna har missletts av politikens ord, fraser och bedrägliga sken och upprepar bara ytliga vänsteranpassade tolkningar av Jesu budskap, förstår inte traditionen och den individuella andliga väg han försöker belysa.

      Orden ”idé”, ”ideologi” och ”idealism” måste definieras noga i varje sammanhang, annars uppstår många missförstånd. Vänsterns idéer är utopiska = man vill gudalikt skapa en ideologiskt uttänkt ny verklighet (som oundvikligen blir grotesk). Sunda högeridéer = luttrad acceptans av verkligheten + en verklighetsförklarande idealism eller tro, som stöder acceptansen och leder vidare. Varje religion har en andlig icke-materialistisk kärna, så de är alltid ”höger”. Men helheten kan utnyttjas mer eller mindre destruktivt, så alla religioner behöver successivt omtolkas och reformeras.

      Gilla

  2. JK skriver:

    De som nu urskillingslöst kallats populister kallades förr realister.

    Dagens idealister är de stora populisterna. De är försespråkare för ett intellektuellt förklenande resonemang. De baserar inte sina utsagor på empiri utan på personligt tyckande om hur de vill att saker ska vara och hur de vill att observationer borde tolkas. De försespråkar icke verksamma, simplistiska lösningar på komplexa problem.

    Ordet populist används i dagens debatt som skällsord och alltså inte i enlighet med sin definition.

    Det är dags att ge de som felaktigt kallats populister ett stort erkännande som de faktiska realister som de är. De tar ansvar för att lösa, för befolkningen, angelägna samhällsproblem.

    De är pragmatiska och fokuserar inte på varifrån vi kommer (vår intellektuella hemmaarena) och i vilka sammahang vi tidigare befunnit oss i. Det viktiga är vart vi tillsammans är på väg. Vilket samhälle vill ha i framtiden. och vill sätta inte verkningsfulla åtgärder. inte bara signalpolitik och symbolhandlingar.

    De av oss som delar oron för att Sverige helt uppenbart är på fel väg och har mod att stå för detta bildar en ny social rörelse. En rörelse där man kan ingå oavsett etnisk bakgrund, oavsett vänster eller höger. Det viktiga är att vi vill ha tillbaka trygghet, rättssäkerhet, jämlikhet, gemensamma moderna normer i hela Sverige. Vi vill inte att medeltida religiös extremism ska vara en del av det sociala rummet. Ej heller ska samhället fokuseras på slappt bidragsberoende.

    Realismen försespråkar återgång till klassiskt utvecklande dygder som arbetssamhet, flit, egenansvar, egenmakt och (om inte gillande så) respekt för rättsstaten. Att statens och det allmännas ansvar först och främst är att tillvarata Sverige och svenska intressen.

    Liked by 6 people

  3. Svart kaffer skriver:

    Mycket bra, detta var en av de observationer jeg gjorde för 10år sedan efter många år utomlands. Missriktad idealism fanns i Sverige då jag lämnade landet för 25 år sedan, men främst från vänster. Denna faktaförnekande idealism hölls i schack av representanter för det sunda förnuftet, det fanns ett streck i sanden, främst representerat av de dåtida moderaterna men även tidigare Fälldin och några till. När högern gav upp det sunda förnuftet så försvann strecket i sanden, resultatet ser vi nu, det finns ingen ände på vansinnet.

    Det är nu Trump, och i Sverige SD, som står för fakta och sunt förnuft och det sker ingen debatt för att de helt enkelt har rätt, idelisterna har haft makten ända till Brexit och Trump och har förstört västvärlden. Det är för att idealisternas, i Sverige sjuklövern och journalisterna, misstag är så allvarligt att det inte sker någon debatt, de har haft fel på ett så grundläggande och omfattande sätt att de helt enklelt inte kan ta in det, och absolut inte debattera det med folk med sunt förnuft.

    Jag började skriva detta och andra observationer till ledarskribenter för redan 10 år sedan, så precis som att exempelvis våra politiker vet vad invandringen kostar, men döljer det, så sitter journalisterna på enormt mycket information, exempelvis att nästan alla vålds och sexualbrott begås av invandrare, så döljer de också detta.

    Idealismen har framtvingat en enorm och allomfattande mörkläggning och det katastrofala resultatet av samma idealism, kronan på verket, muslimsk migration.

    Liked by 6 people

    • Hovs-hallar skriver:

      Kunde f-n inte sagt detta bättre själv!
      Trots att jag bodde i USA 1985-90 kom jag dock inte till insikt förrän jag för tio år sedan började notera fler invandrare än svenskar på gatorna i Uppsala där jag då bodde (har sedermera flytt därifrån pga hot och trakasserier — från invandrare).

      Liked by 2 people

  4. BjörnS skriver:

    1957 var inte enbart av godo. Det bar året då politikerna tog den enkla vägen genom att införa pensionssystemet ATP som i praktiken gynnade de makthavande generationerna på bekostnad av de efterkommande. Detta sagt håller jag med om grundresonemanget.

    Dagens politiker tycks inte tro att folk kan göra svåra avvägningar om de får fakta, t.ex ta ställning i avvägningen mellan humanitära och ekonomiska aspekter av asylinvandringen. Denna misstro mot folks förnuft tror jag växte fram under 68-vågen (tron på ett avantgarde) och omfamnades av Palme och Westerberg som ansåg sig veta bättre än alla andra. Jämt. Lägg därtill medias övergång till agendajournalistiken och snuttifieringsmedia. Våra politiker har också i allmänhet förvånansvärt låg utbildning och jag blir allt mer osäker på om de alls kan föra komplicerade resonemang.

    Liked by 3 people

  5. Sixten Johansson skriver:

    Mark, du har fullkomligt rätt, men i hela texten ska du byta ut ordet ”idealist” mot ”utopist”! Den fundamentala motsättningen går mellan en naiv (ny)vänster(flum)liberal utopism och en konservativ realism som måste förenas med högre ideal av något slag, en idealism av gränsöverskridande karaktär (transcendental, metafysisk).

    Varför? Jo, vänsterutopismen är helt materialistisk. Den har på otaliga sätt bevisat sin falskhet och farlighet, dess resultat fungerar inte, hur utopisterna än försöker förneka verkligheten. Och om materialismen inte fungerar, då finns inget hopp, säger dess egen logik!

    Realismen accepterar däremot verkligheten, förnekar den aldrig, söker alltid sanningar, men har en luttrad syn på hur mycket verkligheten går att förändra, har insett hur långsamt det går och att man konservativt, varsamt måste ge rum för en långsam men funktionell organisk utveckling av det mesta. Världen kommer alltid att framstå som i hög grad grym, ojämlik, hierarkisk, smärtsam, ångestväckande. För att kunna acceptera och verka mitt i allt detta måste den luttrade realisten omedvetet eller medvetet styrka sig med en idealistisk utvecklingssyn och högre ideal än de rent materialistiska.

    Liked by 1 person

  6. En mormor skriver:

    Efterkrigstiden kom att präglas av en utvecklingsoptimism.
    Allt pekade uppåt. Materiellt likväl som i drömmarna om ett bättre samhälle. Även utopier fanns det plats för. Men framför allt storslagna visioner. Människan hade lärt sig av krigets bittra erfarenheter, ansåg man. Nu skulle det alltigenom goda samhället byggas. Och man byggde för framtiden.

    För första gången kunde även ungdomen ta plats. En ungdomskult växte fram, påverkad av amerikansk livsstil i frihetens tecken, men även pådriven av ren kommersialism. Musik och mode blev till matkörer för egen identitet. Och en äldre, mer förlegad vuxenvärld, fick bilda fond. Ungdom i sig förvandlades till ett positivt attribut.

    Samtidigt kom en ny syn på barnuppfostran in. Man ville lämna den mer autoritära bakom sig. Idéer om människan som ett oskrivet blad lanserades. Inget konservativt fick stå i vägen. Föräldrarna förvandlades mer till tjänare för sina barn. Vi fick fri fostran – av en del betecknad som fri från fostran.

    Samtidigt ansågs hemmet vara en plats där tvång och instängdhet fick kvinnor att krympa. Beroendet av mannen måste brytas till vilket pris som helst. Samhället ropade samtidigt efter arbetskraft och kvinnors frihet ansågs då ligga ute i arbetslivet.

    Men då måste barnen tas om hand av andra. Barnuppfostran kom då att institutionaliseras, rentav socialiseras. Vi fick våra daghem styrda av professionella uppfostrare.

    Ett dåligt samvete gav då god jordmån för curlande. Ett dåligt samvete kunde dämpad med tala om kvalitetstid. Kortare ögonblick av effektiv föräldrarnärvaro kunde nu plötsligt ersätta mer utdragen intim närhet. Sant eller inte spelade mindre roll. För nu fick den materiella och karriärmässiga delen av livspusslet företräde.

    Samtidigt kom en våg av individualism, pådrivet av en arbetsgivarorganisation. De ville uppnå ett flexiblare arbetsliv och då stod organiserade fackföreningar i vägen. Människor blev nu enskilda fria individer. Sociala band upplöstes och ansågs nu enbart bra i den mån man själv kunde välja dem.

    Resultatet blev nya generationer som helt satte sig själva i centrum, och vissa förvandlades till egoistiska kravmaskiner.
    Ur dessa generationer kom även en ny politikerklass. De ansågs sig mer ohämmat kunna ägna sig åt storslagna visioner. Palme var en av de större. Världen själv skulle nu bli ett arbetsfält. Sverige var för litet.

    Den utvecklingen har dragit fram som en präriebrand. Vi har fått allt fler yngre politiker drivna av världsförbättrande ambitioner. Alla tillhör den bortskämda generationer där inget får hålla tillbaka. De söker makt, gärna med feminism som vektor. De går rakt på den. Matematiken skall gälla i alla bolagsstyrelser, och knuffa ut ren kompetens.

    Denna våg av förnyelse applåderas i media. De delar maktens ambitioner. För att ta sig fram får man offra vetenskapliga sanningar, om de står i vägen för egna maktsträvanden.

    Politiska partier har även frigjort sig från en medlemsekonomi. Staten fördelar nu skattemedel direkt in i partierna. Nu kan partierna fungera mer frikopplat från medborgarna. Man kan bygga upp sina egna frikopplade maktstrukturer. Politik förvandlas till ett yrkesval. Och broilers hittas redan i ungdomsförbund. Och de medietränas.

    Nu gäller huvudsakligen unga kvinnor. Livserfarenhet brukar kunna syns i ansiktet som fåror. Men dagens kvinnligs politiker är alla runda och släta i hyn. Och självsäkert kaxiga. Efterkrigstiden har nu fått den styrande generation de eftersträvat. Och Sverige kör nu mot stupet. Och självsäkert utmejslad ideologi sitter vid ratten.

    Palmes väg ledde oss fel. Tråkigt men sant. Höga ambitioner utan kontakt med realism förvandlades till en samhällelig giftbägare, som tömts med naiv entusiasm. Samhället har nu fått politiker av en annorlunda karaktär. En generation som kör bil fort, utan att ha tagit körkort.

    Liked by 4 people

  7. uppstigersolen skriver:

    Mycket bra sammanfattning. Idag är det svårt att föra en öppen debatt utan att det skriks tillmälen av alla de slag. Men, jag träffar många riktiga svenskar i olika sammanhang. Där kan man tala om allt mellan himmel och jord.

    Gilla

  8. kim skriver:

    Tack för en träffande analys! Problemet är att statsmakten nu är helt genomsyrad av dessa idealister. De befolkar inte bara riksdagshuset, utan även högskolornas administrationer och rättsväsendet. Mark Brolin, vi är nog många som delar din uppfattning om att något behöver göras ”så fort det bara går”. Att visualisera hur är dock svårare. Kan du återkomma med en ny krönika och förtydliga vad du menar med ”interna palatskupper”?

    Liked by 1 person

  9. kim skriver:

    Denna krönika fick mig att tänka på initiativet ”En fot i varje parti”, som startades via DGS förra året. Det skulle vara intressant med en återkoppling från någon av deltagarna. Vilka påverkansmöjligheter finns inom ramarna för de etablerade partierna? Är det över huvud taget värt att försöka sprida vettiga idéer i befintliga partiorganisationer eller är det bortkastade ansträngningar i totalt förstockade hierarkier?

    Gilla

  10. Agneta Berglöw skriver:

    Fantastiskt bra skrivit o så mycket klokskap.För att förstå framtiden är de oerhört viktigt att titta i backspegeln(lika viktigt) som när man kör bil annars kan det gå käpprakt åt pipan.
    Riksdagen är som en kennel fullt med unga valpar som inte gått i livets valpskola.Det finns en o annan gammelhund, men de ligger mest inne i kojan o vilar sig in i framtiden.Utfodringen i form av riksdagslöner är ju väl tilltagen o sedan väl tilltagen riksdagspension.
    En pension som bara vanligt folk kan drömma om.Är det underligt att arbetsmarknaden skriker efter sjuksköterskor,poliser o brandmän?Inte alls med en lön som det inte går att leva på o sedan en pension som gör oss till utslitna fattigpensionärer.

    Gilla

  11. Lennart Bengtsson skriver:

    Vad som händer dessa dagar i Washington är kanske precis det som kan få det politiska Sverige att återgå till verkligheten. Allt fler, får man hoppas, inser att man nått vägs ände. Alternativet är att fortsätta några år till som ingenting hänt för att avsluta bubbelpolitiken i en regelrätt kollaps. Efter kollapsen är allt tänkbart ty det är oförutsägbart. De som kan har redan börjat se om sitt hus för att finna ett alternativt boende och ett alternativt liv.

    Liked by 2 people

  12. Hovs-hallar skriver:

    …trosivrarens passionerade högfärd. — Den var bra!

    Att politiken idag helt domineras av verklighetsfrämmande idealister stämmer verkligen på pricken.

    Bara häromåret ansåg tex. Reinfeldt att det fanns sååå många obebyggda ytor i Sverige att man definitivt borde kunna få plats med MASSOR av ”nya svenskar”!

    Och för få år sedan hävdade Annie Lööv att Sverige borde släppa in några tiotal MILJONER ”nybyggare”. Samma helt flugiga mentalitet där alltså.

    Hur kan Sverige ha partiledare — som alltså skulle föreställa representera landets KLOKASTE människor — som häver ur sig sådant rent puerilt nonsens??

    Det är som om Sveriges beslutande elit skulle representeras av någon 15-årig gymnasist, som tycker att alla fattiga människor i världen borde få komma till Sverige, eftersom vi har det så bra här, och att om det fattas pengar får man väl se till att jobba dubbla skift i sedeltryckeriet.

    Och alla som kommer med invändningar (realisterna) tystas ner med glåpord om ”främlingsfientlighet”.

    Liked by 5 people

  13. Per Albin skriver:

    Håller med om mycket, men eftersom du ”brinner särskilt för de historiska perspektiven” vill jag ändå nämna några fel. Att Sverige avskaffade värnplikten hade ingenting att göra med något som liknar 1930-talets eftergiftspolitik. ”De två tyngsta högerledarna Gunnar Hedlund och Bertil Ohlin” hade blivit både ledsna och arga om de såg att du kallar dem ”höger”. Gunnar Hedlund ledde ett folkrörelseparti för självägande bönder och landsbygdsbor – medan storbönderna och godsägarna vanligtvis tillhörde högern – och Bertil Ohlin ledde ett parti vars rötter till stor del fanns bland folkskollärare, frikyrkofolk och organiserade nykterister. Generellt använder du ”höger” och ”vänster” alldeles fel när du syftar på 1950-talet. Makarna Myrdal var mer socialdemokratiska ideologer än akademiska giganter. Och den svenska samhällsdebatten var knappast ”bedrövligt idealistiskt valpig” före demokratigenombrottet. I den mån det fanns mognadsbrister inom den dåvarande socialdemokratin åtgärdades dessa, under Brantings ledning, av partiet självt.

    Liked by 1 person

  14. Lars Holmdahl skriver:

    Helt rätt!
    ”Palatsrevolutionen” stavas demokrati och folkrörelse och består i att människor som äger vett och sans blir medlemmar i de partier de mest sympatiserar med, och inom dessa verkar för en sundare utveckling.
    Det går inte, det är ingen idé, säger du kanske, men man vet inte förrän man försökt. Förresten, vad är alternativet?

    Gilla

  15. Nietzsche skriver:

    Mycket bra artikel. Att det saknas nyanserade motvikter till den gränslösa idealismen (som framförallt tagit sig uttryck i en gränslös moralism/identitetspolitik) är utomordentligt farligt. Det är alltid gränslösheten som utgjort försteg till 1900-talets totalitära samhällssystem.

    Gilla

  16. Björn skriver:

    Jag anser att vi måste höja rösträttsåldern för Riksdagsval till MINST 25 år! Tidigast då har de flesta bortskämda ”Artist-fans”, ”Miljö-aktivister” och andra känslostyrda idealister o flummare, fått en realistisk bild av hur samhället MÅSTE fungera för att vara hållbart och ge kommande generationer en chans! Förhoppningsvis har de då förstått sambandet mellan arbete, skatt och vilket välstånd vi har råd med! Förhoppningsvis vill de då inte längre bjuda in hela jordens befolkning till ”Värdegrundsmysparty” här i ”rika” Sverige!

    Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Jeg vet ikke hvordan det var i Sverige, men i Norge var stemmerettsalderen 21 år den gang jeg ble myndig (1967). Hjernen er jo stort sett mer utviklet på en 21-åring enn hos en 18-åring (stemmerettsalder nå). Noen fabler om å senke stemmeretten til 16 – det er uklokt, ut fra ren biologi, men sikkert flott for politiske manipulatorer. Idealistisk ungdom med sterke meninger er et lett bytte.

      Liked by 3 people

  17. Tom Dahl skriver:

    Förr var politikeryrket ett hedersuppdrag för de som blev valda. Man skulle tjäna sitt land och sin egna befolkning.

    Idag är politikeryrket bara en livslång lukrativ födkrok som de försöker hålla sig kvar vid så länge som möjligt genom att inte sticka ut hakan från partilinjen.

    På detta har vi en ynklig journalistkår som sedan länge har slutat granska makten och ställer inte ens följdfrågor på de lösningar som presenteras på omöjliga uppdrag och som dagens politiker kallar för utmaningar.

    Det ser mörkt ut för att kunna vara ett välfärdsland även i framtiden. Valet 2018 är det viktigaste i vårt lands historia. Blir det ingen markant förändring och de politiker som tillåtit det som sker med vårt land kastas ut från maktens korridorer så är skadan irreparabelt.

    2022 krävs nog ingen statsminister utan världens främsta konkursförvaltare

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s