Rätten att vara lycklig

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Med jämna mellanrum kommer jag på samhällets grundbult, alltså den fundamentala sanning som skiljer vår tid och vårt samhälle från någon annan tid och något annat samhälle (för det mesta Sverige för ett halvsekel sedan, för det är det alternativ jag är mest bekant med). Nu har jag gjort det igen och min nya insikt är så banal att jag nästan hoppas du säger ”jaha, vad är det med det, det visste vi väl redan”.

Livet är en skola, särskilt när människan är ung, för då ska hon bibringas de uppfattningar och färdigheter som omgivningen anser det praktiskt att hon besitter.

När jag var i den belägenheten skickade omgivningen sitt budskap till mig. Det var i stort sett samma budskap hela tiden, från morgon till kväll, i skolan, konfirmationen, lumpen och i alla andra sammanhang där man som nyanländ till livet fick träffa vuxenvärlden. Budskapet var att jag hade skyldigheter mot omgivningen. Det var inte så att jag var slav utan rättigheter. Tvärtom, jag hade massor med rättigheter och omgivningen, till exempel skolan, gjorde allt för att jag skulle lyckas i studierna och vinna personlig framgång. Men skälet till att omgivningen var så generös mot mig, förstod man gradvis, var att jag skulle kunna göra mer nytta för omgivningen om jag förkovrade mig. Om jag blev en bra hjärnkirurg hade omgivningen mer glädje av mig än om jag blev en kriminell på anstalt.

Det var alltså inte så att jag existerade för omgivningens skull utan mera som att jag skulle satsa på mig själv men hade ett ansvar för omgivningen. Fifty fifty, typ. Eller som vi sjömän säger: en hand för din egen överlevnad, den andra för båten.

Sedan dess har en kultur som den svenska avancerat i Maslows behovstrappa. Det handlar inte längre bara om att ha mat för dagen, sedermera har vi även vant oss att få trygghet och så småningom även självförverkligande, vad nu det är, och till och med lycka.

Numera är det inte omgivningen som säger till ungdomen att ”gör så gott du kan och kom ihåg dina skyldigheter gentemot mig”, utan ungdomen som säger till omgivningen ”gör så gott du kan och kom ihåg att jag har rätt till lycka”.

Jag tror att detta är skälet till vår tids ångest. Ett samhälle som inrättar ett sådant kontrakt mellan individen och hans omgivning är, tror jag, dömt till olycka.

För det första vet man inte vad lycka är. Detta blir särskilt förödande om det är individen själv som ska bedöma utfallet, för om det är gratis att önska sig mer lycka kan nog ingen stå emot böjelsen att känna olycka. (Annat gäller om det är omgivningen som gör bedömningen. Det påminner mig om när jag låg i lumpen och klagade över att arméns båtmössa var ful. Då tittade styckjunkare Karlsson på mig och röt: ”Det är arméns båtmössa och den är SNYGG”.)

För det andra är lycka, där det eventuellt förekommer, något man skapar hos sig själv, inte får av andra.

Så kontraktet leder nog ofelbart till fördärv. Individen bedömer i varje ögonblick att jodå, han skulle nog kunna vara lite lyckligare. Omgivningen anstränger sig lite mer för att leverera lite mer lycka vilket alltså definitionsmässigt är ogörligt. Då känner sig individen ännu lite olyckligare och så fortsätter det i en ond spiral.

Inte så konstigt att det behövs fler psykiatriker och att dessa får allt större anledning att sjukskriva för allt fler depressionstillstånd.

34 thoughts on “Rätten att vara lycklig

  1. Johan utan land skriver:

    Kul iakttagelse. Har inte tänkt på saken på det sättet, men det ligger nog något i det. Fast jag som är lite yngre tycker nog delar av omvärlden också gjorde sitt för att få oss missnöjda nog att ansluta oss till den svenska varianten av kulturrevolution. Visserligen mindre våldsam än den kinesiska men dessvärre mycket mer utdragen i tiden. Numera har ju även stora delar av borgerligheten anammat en del samhällsnedbrytande tänkande.

    Psykiatrikerna kommer säkert fortsätta att sjukskriva till höger och vänster. Detta lär fortgå fram tills systemkollapsen gått så långt att försäkringskassan förklarar att medlen är slut.

    Då kommer vi som samhälle att ta ett par steg nedåt på trappan och börja oroa oss för mer grundläggande saker som vår fysiska överlevnad. De som överlever kanske kommer att känna en del stunder av lycka i sin mer påtagliga kamp. Hur VIK känner sig när allt de arbetat för visar sig vara det största misstaget i landets historia kan man spekulera i men min medkänsla med deras eventuella olycklighet över att se effekterna av sitt livsverk är mycket begränsad.

    Liked by 3 people

  2. Kim skriver:

    Människor har idag väldigt höga förväntningar på hur lyckliga, pigga och produktiva de ska vara. När de inte lever upp till detta idealtillstånd börjar de betrakta sig som sjuka. Alla möjliga svårigheter och bekymmer medikaliseras, varpå livets motgångar förvandlas till medicinska problem. En stor andel av patienterna på en svensk vårdcentral lider inte av någon sjukdom i egentlig mening: de lider av arbetsplatskonflikter, relationsproblem, sömnlösa småbarn, existentiella grubblerier och ett helt normalt känsloliv.

    Någonstans har vi tappat acceptansen för att livet gör ont ibland.

    Liked by 6 people

  3. Anna-Kristna skriver:

    Proppen Orvar är nu borta från arbetslivet. Pär Nuder kan känna sig trygg. Köttberget krymper, vi blir alla mer ekologiska, och de delar av köttberget som finns kvar, sitter bara på läktarplats. Den gamla 68-generationen har gjort sitt. Ungdom visade sig inte vara ett kroniskt tillstånd. Det går över. Och vänster blev höger, redan ett år före högertrafikomläggningen 68. Till sist möts vi alla på kyrkogården. Över eller under jord.

    Men yngre generationer möter utmaningar på ett annorlunda sätt.
    De omdefinierar verkligheten efter egna syften. Nu senast i Fredrik Reinfeldts bok ”Halvvägs”. Där börjar livet efter 50. Och alla skall leva till minst hundra – helst längre. Borta är demografin som problem. Det är bara att ta för sig. Livet självt är ett personligt projekt – och av det gör man som man själv bestämmer. Där finns inga utslitna leder. Inget alzheimers eller sjukdomar över huvudtaget. Det är den nya moderata devisen. Vi projektanställer oss själva. Världens centrum är jag själv. Mänskliga köttberg är nu kvalitativa, och enbart av godo. Nu när kaxighet förvandlats till norm.

    Visst har det hänt mycket sedan Patrik och jag var små. Själv fick jag höra att man inte fick bli bortskämd. Tydligen var det bland det värsta man kunde bli. Någon vuxen nämnde ordet odräglig. Ett fullvuxet skrikande egoistiskt barn – med makt – finns det något värre. Nu är vi där. Som äldre vet jag vad tidigare generationer menade. Vad bortskämdhet kunde föra med sig. Och hur rätt de äldre hade.

    Det är huvudsakligen yngre generationen som nu sätter den politiska dagordningen och omformar Sverige. Släta ansikten i teve-rutan var eviga dag. Med säkerhet som personligt signum utropar de Sverige till en humanitär stormakt. Där det möter motstånd omdefinierar de bara verkligheten efter egna syften – och gör den till sin. Nu är vi alla plötsligt ett hen – hur rynkiga ansikten vi än har.

    Skutan Sverige kör på med fulla segel rakt mot ett gemensamt värdegrund. Likt skeppet Vasa tippar hon snart över ända. För ingen har tänkt på att ta med ödmjukhet i barlasten. För curlade yngre generationer vet inte ens vad lastbarhet är. Ingen egentlig kunskap behövs heller när man bryter ny mark i experimentet Sverige. Socialt experimenterande ad hoc är det som gäller. Tider komma, och tider gå. Och historien själv får bli vår domare.

    Liked by 7 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Vi ser hur de bortskämda barnen i USA (re)agerar…

      Demokratin är i uppenbar fara!

      Vi skulle nog kunna få se något liknande om SD fick 35 % i valet 2018?
      Men här tar ju vinnaren ej allt, en grundläggande skillnad!

      Men så lär vi få problem att styra landet efter valet?!

      Men är det inte just demokrati, att inte en part bestämmer allt?

      Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Anna-Kristina skrev: ”Själv fick jag höra att man inte fick bli bortskämd. Tydligen var det bland det värsta man kunde bli. Någon vuxen nämnde ordet odräglig. Ett fullvuxet skrikande egoistiskt barn – med makt – finns det något värre. Nu är vi där. Som äldre vet jag vad tidigare generationer menade. Vad bortskämdhet kunde föra med sig. Och hur rätt de äldre hade.

      Det är huvudsakligen yngre generationen som nu sätter den politiska dagordningen och omformar Sverige. Släta ansikten i teve-rutan var eviga dag. Med säkerhet som personligt signum utropar de Sverige till en humanitär stormakt. Där det möter motstånd omdefinierar de bara verkligheten efter egna syften – och gör den till sin.”

      …”För ingen har tänkt på att ta med ödmjukhet i barlasten.”

      -Exakt. Mycket riktig observation. Bortskämda är dagens unga, som aldrig som barn fått mothugg, aldrig fått möta hårda ord och skarpa tillsägelser från erfarna och auktoritära vuxna. Aldrig blivit bemötta med hugg och slag. Aldrig mött riktiga motgångar och fått lära sig tåla och komma över dem. Aldrig blivit härdade av besvikelser och aldrig tvingats inse att de haft helt fel, och att tänka om helt, och inse att erfarenhet, kunskap och intelligens är ovärderligt och absolut nödvändigt att ta lärdom av.

      Liked by 1 person

  4. Alexander Zetterberg skriver:

    Det finns bara en väg mot en ljus framtid och den går via en succesiv nedmontering av välfärdsstaten. Inte över natt utan steg för steg så att privata och civila insitutioner hinner växa fram och ta över – där det behövs.

    Ondskan kommer i många förklädnader och välfärdsstaten är den mest förföriska!

    Liked by 5 people

  5. Ina Höst skriver:

    Maslows behovstrappa har nog sin betydelse. Utöver den är lycka för mig en personlig känsla. Jag får lyckokänslor vid förhöjd livskänsla t.ex. när jag förmår vara intensivt närvarande i nuet och dess skönhet. Det är inte alltid det går om man är upptagen av påträngande bekymmer. Sedan har vi den vitaliserande AHA-upplevelsen när vi förstått något och kunnat skapa något utifrån det. Detta kan inga psykologer hjälpa oss med, men ibland behövs de när man drabbats av den stora förvirringen som suger ut all energi och man inte tar sig ur labyrinten.

    Liked by 2 people

  6. Svart vatten skriver:

    Jag tror detta är rätt och därför är en uppfostran utan allt för mycket curl, en strikt och krävande skola och extrajobb när man är ung superviktigt. Jag börjar även undra om barn som vuxit upp som mig, nästan helt i avsaknad av stränga ord och bråk och skrik, om man genom detta blir har blivit harmonisk men utan den arsenal som behövs när man möter livet.

    En perfekt uppväxt lägger upp till ett perfekt liv, och så är det sällan. Jag kan notera att den överklass som finns runt mig har väsentligt olyckligare barn än mina, det är så uppenbart att de främst bryr sig om sig själva, de reser bort, nannien är ju hemma, de jobbar utomlands långa perioder, de har ett perfekt hem, men när jag gräver sandslott med mina barn eller var på lekplatsen, då var man ofta ensam. Jag spekulerar att överklassen på detta vis skapar ett behov hos sina barn att få den kärlek från sina föräldrar de inte fått nog av hela livet och därför på samma sätt blir strebrar för att få uppskattning och behandlar sina barn på samma sätt i sin tur..?

    Liked by 1 person

    • Svart vatten skriver:

      Som en uppdatering så kan jag nämna att de två migranterna i min sons klass ”lekte” med annan arab som är ett år yngre genom att båda säga jalla till honom och hålla fast armarna bakom ryggen som han var bunden. Pedagogerna ser inget för indoktrineringen är total, för den som har ögon att se med så är det tydligt att dessa barn, som får alla chanser i Sverige, ändå stöps i ondska av sina föräldrar, detta kommer att sluta värre än någon kan föreställa sig.

      Liked by 1 person

  7. oppti skriver:

    Vetenskapens värld visade igår en undersökning där pensionärer fick stimulans i två olika grupper. En grupp skulle motionera genom promenader en annan genom pingis, det senare i gruppövning.
    Vikten av samhörighet framgick genom att hjärnan i den senare gruppen fick större volym.
    Vikten av motion visades genom att hjärnans genomblödning förbättrades.
    Kanske bör grupperna variera med bägge aktiviteterna.
    All ökade välbefinnandet, kanske tack vare uppmärksamheten?

    Gilla

  8. Christer Carlstedt skriver:

    Lycka vet jag inte om det finns någon riktigt bra definition på.
    Själv skulle jag kunna tänka mig en kort stunds eufori. Det ligger då i sakens natur att den är kort. Antingen går det ”över”, eller så blir det ett normaltillstånd, men då är det helt plötsligt inte längre lycka.

    Jag kände mig nog litet lycklig när jag hämtade min nya bil i affären för några år sedan och jag körde iväg.
    Inte fasen känner jag mig lycklig när jag nu sätter mig i precis samma bil och far iväg!
    Däremot ganska tillfreds med att ha ett fordon som tar mig dit jag vill och inte strular.

    Blotta tanken att någon skulle ha någon rätt till lycka är tämligen horribel.
    Man kan kanske tänka sig att önska sig själv och andra sådana ögonblick av tillfredsställelse.

    Vårt sociala skyddsnät är ett försök att förhindra att personer hamnar i alltför svår olycka, där inte ens basala trygghetsbehov kan tillfredsställas.

    Det gamla talesättet att var och en är sin egen lyckas smed är nog tämligen riktigt.
    Vad som kan anses som lycka torde nog bero på vilka förväntningar man har på livet.

    Jag kan inte hjälpa att jag tänker på en hel incidenter då ”flyktingar” kommit till sina förläggningar och varit klart olyckliga över sin situation.
    Om jag nu hade flytt för livet och hamnade på ett ställe där jag inte längre riskerade att hamna i kulregn eller under en bombmatta, skulle jag vara själaglad eller lycklig. Men så icke dessa personer.
    Då kan jag inte se annat än att de på något sätt anser sig haft anledning att förvänta sig annat och mer än skydd, mat och tak över huvudet.

    Det är en smått roande tanke att fundera på om det finns någon klagoinstans i himlen om det visar sig att imamernas löften om 72 oskulder och palats med 4000 rum inte infrias.
    Då förvandlas väl i ett slag den tänkta lyckan till en evighet av olycka?

    Det tycks mig alltså finnas goda skäl att vara tillfreds med vad man själv kan åstadkomma. Det euforiska tillståndet kommer man bara till då man jobbat och svettats för det och kan pusta ut efter ett väl förrättat värv.

    Liked by 3 people

  9. Staffan Persson skriver:

    Lycka är oförutsägbar och personlig. Kommer att tänka på citadellfången i Stendhals ”Cartusianklostret i Parma”. Han hade möjlighet att varje dag se en glimt av kommendantens dotter från sin cell och detta ingav honom en sådan sällhet att han i det längsta motsatte sig, vägrade alla försök av hans anhängare att få ut honom.
    Hur sambandet ser ut -sannolikt mångbottnat, reciprokt -mellan samhällets krav och värderingar och ”psykisk ohälsa” är en fascinerande och supersvår fråga. Liksom förhållandet hälsa /lycka respektive ohälsa/olycka. Det tycks finnas ett visst mått av ”melankoli” som är människans lott och som ikläder sig olika masker enligt tidsandan. Vi är biologiska skapelser med våra av naturen givna begränsningar, även om dessa är töjbara. Men den biologiska stressen söker alltid ett uttryck och det blir det som det omgivande samhället tillhandahåller. Vårdapparaten som står inför ett konkret elände är tvungen att agera inom de ramar som tillhandahålls, dock är man som behandlare /utförare också skyldig vidga blicken utöver det enskilda.

    Gilla

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Lycka är att slippa lidande. Svält, förlamande smärta, hemlöshet, handikappande vanställdhet.

    Som ett tanke-experiment: hur ser det samhälle ut som begränsar sin välfärd till att begränsa och helst avskaffa lidande, men inte mer än det?

    Kan det påminna om Sverige före samtliga politiker bestämde sig för att köpa fyrtiotalisternas lojalitet med ständigt fler och ständigt högre bidrag?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

  11. Tor Arne skriver:

    Psykologiprofessor Ruth Baer:

    Good mental health is not a matter of what comes to our minds. We all want positive emotions, pleasant thoughts and urges to do sensible things, and sometimes we have those. But we also have painful emotions, dark thoughts and destructive urges. What matters is how we respond to them. Do we ruminate, try to suppress or avoid them, give in to destructive urges, and criticize ourselves harshly? We’ve seen that these are traps that make matters worse. The alternative is to respond with mindful awareness, observing with friendly curiosity to see what’s happening, accepting with compassion the reality of the present moment, and choosing with awareness to do something consistent with what we truly value.

    Gilla

  12. JL skriver:

    Kul att läsa 🙂

    Har haft exakt samma tänk senaste året.

    För många i Sverige är alldeles för högt upp på behovstrappan, och de saknar erfarenheterna för att inse att de (och landet Sverige) är nära att omgående halka ner 3 steg, från självförverkligande till trygghet. Delar av landet är redan där i praktiken. Flera av oss som skriver här inser att det är detta det handlar om, även om vi fortfarande inte är en utsatt grupp.

    Dagligen ser man uttryck för detta. Just avsaknad av egna erfarenheter utanför den egna bubblan. En del kan förstå ändå, men för många saknar kapaciteten.

    Dysfunktionellt rättsväsende och delar av landet sim laglösa zoner är inte alltid lika viktigt som en genusneutral toalett, eller en fyrtielfte pappamånad.

    Förmågan att planera, och att förstå världen bortom det vi dagligen ser/känner/upplever skiljer oss åt internt ibland den mänskliga rasen typ…..

    Liked by 1 person

  13. Fredrik Östman skriver:

    Maslows behovstrappa är inte en meningsfull modell av mänskligt beteende eller inre belöningsstruktur. Ingenting annat än de axiom som ekonomer har lagt till grund för sina falska teorier tyder på att det viktigaste för en däggdjur är att kunna andas och äta, därefter att finna en skyddad ort o.s.v. En art utformad på det sättet kan inte uppstå genom biologisk evolution. I stället är mat och luft att andas så självklara delar av våra väsen att de inte förknippas med starka belöningsmekanismer. Utan dessa ändrar vi inte vårt beteende, utan dör helt enkelt ut. Vi är inte gränslöst formbara. Jag vill anföra belägg från två helt olika områden:

    För det första två sorters djurförsök. I det ena lade man råttor i vattentankar med raka väggar och mätte hur länge de kämpade för sina liv innan de drunknade. Det var ytterst olika för olika individer. En del gav nästan genast upp efter ett par minuter. Andra kämpade i timmar tills komplett utmattning satte stopp. Om Maswlows behovstrappa hade varit giltig, så skulle alla råttorna ha kämpat till sista sockermolekylen i musklerna. I det andra gav man apbarn möjlighet att välja mellan en trådmodell av en mamma med en fungernade mjölkflaska i och en mjuk och pälsbeklädda modell av en mamma utan mat. Alla aporna valde i direkt kontradistinktion till Maslows behovstrappas förutsägelse den mjuka mamman. Detta experiment avslutades så vitt jag vet före exitus.

    För det andra Noriaki Kanos produktkvalitetsmodell. Han beskriver där i grunden två helt olika sorters inställning som kunder har till erbjudna produkter. Vissa egenskaper bara måste vissa produkter ha, annars är de helt värdelösa. T.ex. accepteras inte att en viss andel av spädbarnen tappas i golvet av sjuksköterskorna på BB. Ingen är nöjd eller lycklig för att inga bebisar tappas. Den enda möjligheten är missnöje och olycka om så skulle ske. Detta motsvarar andning och födointag. Andra egenskaper ger oss överraskande lycka till och med om de inte fungerar särskilt bra. Det är förstås dessa slags features som man helst vill tillföra sin produkt. En liten knapp som öppnar bakluckan från förarplatsen sänder vågor av vällycka genom konsumenten utan att den ”objektiva” nyttan är särskilt omfattande eller knappen särskilt väl utformat, lättryckt eller liknande. Här ger en felande funktion ingen olycka och inget missnöje, men även om man använder knappen mycket sällan ger den en känsla av lycka till ägaren under stora tidsrymder.

    Sammanfattningsvis måste man utgå ifrån att allt som kommer från den vanliga samhällstyckarkonsten kan avfärdas som felaktigt och missvisande. En ny samhällsvetenskap måste byggas upp ovanpå biologin. Fakta måste ersätta cirkelreferenser till andra samhällstyckare som bas för vår kunskap om oss själva och vårt samhälle.

    Gilla

  14. Stefan Sewall skriver:

    Målet är vägen. Lycklig den som kämpar mot ett mål och märker att det går framåt. Den mest bortskämde är inte den lyckligaste. Den som klarar vad han strävar efter kan bli lycklig av framgången.

    Gilla

  15. MartinA skriver:

    Så staten betalade din skolgång mot att du skulle vara till nytta för staten? Och vad är statens syfte?

    Jag tror att det problem PE tangerar är att staten saknar syfte. Ända fram till första världskriget var statens syfte att producera så mycket våld som det var möjligt. Men det fanns också en stor icke statlig sfär. Där andra syften kunde frodas. Staten var en av många. Och utmärkte sig med att den fianansierade sig genom våld (skatt) i syfte att producera våld. Det finns en symmetri och en självklarhet i detta. När så statens syfte, det militära våldet, blev så fult och katastrofalt som det blev under första världskriget har staten och dess byråkrater famlat efter nya sätt att legitimera sin tvångsfinansiering. Och paradoxalt nog blivit framgångsrikare i att tvinga in pengar samtidigt som dess fundament urholkats. Och nu har denna resa nått vägs ände.

    Dessutom vet vi precis vad lycka är. Det är en del av vårt styrsystem. Som i sin tur värkts fram av evolutionen i syfte att uppmuntra ett beteende som resulterar i mycket avkomma och skydd av sagda avkomma. Tyvärr så manipuleras styrsystemet för att snarare uppmuntra till max summa skattepengar per år. Men det urholkar det ursprungliga syftet såklart.

    Liked by 2 people

  16. Thomas Ek skriver:

    Lycka är inte att nå eller uppleva tillfredsställelse genom att t.ex. tjäna mycket pengar, glida runt i en fin bil eller att vinna en sprintertävling. Lycka är upplevelsen av lycka. Trots att vi tror att vi uppför oss så som vi känner oss så är det som regel tvärtom. Att uppföra sig som om man vore glad, vaken och uppsluppen leder faktiskt till att man blir det. – Älska dig själv, sov mycket och ge mycket kärlek, – le åt någon du möter på trottoaren. Följer du de här råden är sannolikheten till att du riskerar bli en ful, arg, bitter och avundsjuk kommunist närmast obefintlig.

    Gilla

  17. Fjällvandrarens lycka skriver:

    För mig är lycka ett dynamiskt fenomen. Mina högsta toppar av lycka har jag alltid känt under fjällvandringar och på tuffa paddlingar med kajak.

    Det är efter att jag utsatts för riktiga besvärligheter, höjder av ren och skär lycka infunnit sig. Dessa höjdpunkter har nästan alltid föregåtts av djupa svackor, av något negativt. Som kyla, regn, trötthet, strapatser, hunger, myggbett och långvarig ansträngning.

    Det är när Trangiaköket värmt maten, och kaffet i kosan värmer kalla händer, och solen börjar mjuka upp kroppen, och vinden håller undan myggen, och kroppen får tid att återhämta sig i kråkriset, samtidigt som naturscenerier framför ögonen badar i skönhet – jag fått smaka på den verkliga lyckan.

    Att sedan få tvätta av svetten i en ren och klar bäck, och sätta på mig en ren skjorta efteråt, har fått lyckan att bubbla än mer inom mig. Plötsligt är livet så enkelt och självklart att leva. Som det alltid borde varar, men mer sällan är.

    Utan en svacka fylld av ansträngning och svårigheter nås sällan de högsta höjderna av lycka. Vad som föregår bestämmer vad som kommer efter. Det är dynamiken själv som leder en upp på lyckans högre höjder.

    Djurs hela känslopanorama kretsar kring att söka inre balans. Men det uppnås mer sällan. Lyckan är belöningen för att du i stunden väljer rätt. Att du är på väg mot jämnvikt. Livet levs i dynamik. Men i det moderna livet vill vi enbart nå topparna och helst undvika dalarna. Hoppa mellan det högsta. Och bli kvar där. Det är obiologiskt och förföriskt i sitt självbedrägeri.

    Ett modernt liv kan ständigt hålla oss mätta, varma och ger möjlighet att undvika allt det negativa. Livet förvandlas då lätt till ett ensidigt raksträcka av monotoni. Vi måste för att känna lycka utmana tillvaron själv. Söka oss bortom alla pacificerande bekvämlighetszoner. Införa dynamiken i våra liv.

    Vi förförs även av en kommersiell värld. Den utlovar ständigt lycka via köpta ting och tjänster. Som om verklig lycka helt kunde gå via en fet plånbok. Vi luras ständigt in i den fällan.

    Men vägen till lyckans höjdpunkter går långt bortom en övermått av ekonomi. Svårigheternas och kärvhetens väg ingår i den mer framkomliga vägen mot lycka. Vi måste därför mota latheten och bekvämligheten ur våra liv. Och vika tid för mer ansträngning.

    Gilla

    • En normbrytande kropp skriver:

      Finns det information om hur många anhöriga som kommer med varje migrant?

      De uppgifter som cirkulerat verkar vara osäkra. Jag har uppfattat att systemet har så många undantag att i princip alla migranter som kommit till Sverige före det nya regelverket kom på plats 2016 kan ta in anhöriga. Varje migrant ska sedan i genomsnitt ta in 1,8 anhöriga har jag sett någon uppgift om. Om det stämmer vet jag inte. Kanske någon annan läsare har korrekt information.

      Det blir många baracker.

      Gilla

      • Hortensia skriver:

        Många baracker – och många svenskar som hamnar på bar backe – blir det.

        Migrationsverket borde naturligtvis kunna redovisa exakt hur många som immigrerat och fått uppehållstillstånd, både ”anhöriga” och deras ”ankare”, men det är väl som med Brå-statistiken, att ”ansvariga” politiker inte vill låta väljarna få ta del av chockerande siffror.

        Gilla

  18. 77711n skriver:

    Jag har också under lång tid funderat på det här med lycka. Dels har jag under de senaste åren undrat över varför inga undersökningar längre görs över hur människorna i landet mår, fördelade på välavvägda demografiska faktorer avseende, ålder, bostadsområde, etnicitet, inkomster. Dels har jag under längre tid, kanske ett par decennier undrat över varför barn i skolåldern inte verkar glada och positiva. Jag upplevde mig själv i den åldern och senare under gymnasiet och universitetstiden som glad, positiv och förväntansfull, att jag varje morgon vaknade upp med tanken: ”Undrar vad för spännande som kommer att hända idag?”
    Men dagens unga och även gårdagens sedan några decennier upplever jag inte så, utan de går molokna, släpande sig hem med slutna, allvarliga ansikten, gärna stirrande ner i backen.

    Gilla

  19. Svart vatten skriver:

    Idag är det publicistklubben som bjuder på dagens humor på DGS, bäst är när man en bit in återigen ett antal vänsterjournalister debatterar för och emot, lite som att spela schack med sig själv. De kan ju uppenbarligen inte uppbringa en enda journalist som inte är vänster. Det förekommer mig lite som en självmordspakt. Nå nog snackat, det talar för sig själv:

    Gilla

  20. John Tengberg skriver:

    Ps
    Dora Russell – Bertrands maka- skrev ca 1920 en bok om rätten till lycka (motsatt rätten att söka lyckan), givetvis i socialistisk anda. Naiv, kanske i sovjetinspirerat rus, men en intressant frågeställning.
    Mvh
    John Tengberg
    Rue Jules Lejeune 63, B-1050 Bruxelles, Belgium.
    SE Mob + 46 709 403333

    Gilla

  21. Lars skriver:

    ”(…)ungdomen säger till omgivningen ´Gör så gott Du kan” och kom ihåg att jag har rätt till lyckan”.Det nya kontraktet?Var finns detta i såfall?Bland arméerna av bortträngda svenska ungdomsarbetslösa?Bland de ungdomar som av Hollywood-propagandan och ”Sex-in-the-City”-megafonerna är på väg in i ett gungfly av ihåliga förfelade ideal?Bland armén av söndertrasade svenska ungdomar på väg in i tidig förtidspensionering?Hur är det med den sk ”optiken”?Hur är det med de väl förhoppningsvis helt oavsiktliga svepande generaliseringarna som bygger upp illusionen av att ett sådant kontrakt skulle vara en realitet för ens en del av den svenska ungdomen?Dags att ta på glasögonen eller rentutav sätta i kontaktlinserna?Är det bekvämt däruppe i elfenbenstornet?Finns det sittkuddar däruppe-orientaliskt broderade?Hur känns det att utöva skuggfäktning och slå in imaginära dörrar?En slags bisarr work-out ”som benen uppåtsträck”?För konditionens skull?

    Gilla

  22. David L skriver:

    Ett ordspråk jag fick hör när jag var knatte (vet inte varifrån ordspråket kommer):

    ”Lycka är en biprodukt vid sökandet efter något annat.”

    Huruvida det är ett uttryck för i denna diskussion relevant visdom kan man ju diskutera.

    Liked by 1 person

  23. Ina Höst skriver:

    Inger Hagerup, 1945:

    Hva lykke er?
    – Gå på en gressgrodd setervei
    i tynne, tynne sommerklær,
    klø sine ferske myggstikk
    med doven ettertenksomhet
    og være ung og meget rik
    på uopplevet kjærlighet
    Å få et florlett spindelvev
    som kjærtegn over munn og kinn
    og tenke litt på vær og vind.
    Be prestekravene om råd
    og kanskje ja – og kanskje nei –
    han elsker – elsker ikke meg.

    Men ennå ikke kjenne deg.

    Gilla

  24. enqvisten skriver:

    Det har blivit ett svårare klimat att leva i. Jag tror att internet och alla sociala medier har sin del i det hela tyvärr. På 80-talet var det inte så här svårt. Då hade man en väggtelefon och vart den än satt i huset, där satt man och pratade. Man såg inte vem som ringde heller. Telefonboken innehöll de flesta på den ort man bodde i just då. Flyttade man var man tvungen att byta nummer. Man lekte utomhus även om det var mörkt ute. Man cyklade till varandra. Man höll på med diverse sporter. Det var bättre förr. Ibland varjefall.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s