Produktutveckling inom välfärdsindustrin

8-26-13_11971

Patrik Engellau

(Den här texten skrev jag för två år sedan, någon månad innan jag startade bloggen detgodasamhallet.com. Ett sorgligt faktum är att jag lika gärna kunnat skriv den här texten idag. Trots allt mitt och andras prat om tidsandans stora förändringar verkar ingenting ha hänt. Eller kanske är det så här: I medborgarnas medvetande sker stora saker, men det välfärdsindustriella komplexet och politikerväldet lufsar på som vanligt utan känsla för att den allmänna mentalitetens omvandling. Går det att förmå makten att öppna ögonen?)

År 1916 publicerade Pär Lagerkvist, nobelpristagare i litteratur år 1951, diktsamlingen Ångest där några rader lyder som följer:

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen…

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Många okunniga människor har tolkat dessa rader som ett försök av Lagerkvist att beröra något centralt och oundvikligt i den mänskliga existensen. Synsättet är begripligt, ty fram till vår tid har livet på det hela taget varit en jämmerdal för nästan alla: barnen dog ofta i späd ålder och kanske samtidigt barnaföderskan, man blev uttagen till krigstjänst och dog av farsoter i fält, det blev missväxt och farfar svalt ihjäl, fick man leva till 40 år hade tänderna ruttnat bort, människans krafter räckte helt enkelt inte till.

Numera vet vi att diktarens rader egentligen handlar om utmattningssyndrom. Idag hade diktsamlingen sannolikt hetat När jag klättrade på väggarna. ”Syndromet”, skriver Socialstyrelsen, ”beror ofta på en kombination av stressfaktorer både privat och på arbetsplatsen. Viktigt är att uppmärksamma potentiella stressfaktorer även utanför arbetet”. Så sant! Inför mina ögon framträder bilden av en svensk bonde vars kossa dött i tarmvred och som blivit tagen i upptuktelse av kyrkoherden för att han dikat åkrarna på söndagen i stället för att gå i kyrkan.

Utmattningssyndrom behandlas med terapi och sjukskrivning. (Förut hette det utbrändhet, men år 2003 ändrade Socialstyrelsen benämningen till utmattningssyndrom, antagligen på goda grunder eftersom utbrändhet inte låter botbart.)

Välfärdsindustrin har alltså tagit ett stycke mänsklig existens och gjort om det till en sjukdom med egen ICD-kod (F43.8, F43.9P). Pär Lagerkvist försökte betvinga sin ångest genom att skriva diktsamlingar som andra förhoppningsvis köpte för att hjälpa poeten att hålla svälten från dörren, medan han idag kunnat få vad Socialstyrelsen beskriver som ”återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, [vilket] tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre”. Plus att han såklart blivit sjukskriven för att slippa jobba med sina tvångsmässiga och patologiska verser.

Vårdguiden hos Västra Götalandsregionen beskriver närmare hur terapin utformas:

  • Information och utbildning i hur stress påverkar kropp och psyke.
  • Rådgivning om livsstil och metoder för att minska daglig stress, till exempel med motion och avslappningsövningar.
  • Samtalsterapi med psykolog, kurator eller sjuksköterska.
  • Stresshantering individuellt eller i grupp, ofta med inslag av så kallad mindfulness-träning.
  • Sjukgymnastik 

I välfärdsindustrin ingår ett företag som heter Healthcare Media och hjälper till med marknadsföringen av industrins produkter. Man svarar på nio frågor där svaren ger olika poäng. ”Räkna ihop dina poäng” uppmuntrar det tjänstviliga företaget. Om man kommer över 18 poäng är man ”i riskzonen” och kan anmäla sig på hemsidan. Frågorna är mycket vetenskapliga (”a self rating scale for stress-induced Exhaustion Disorder, the Karolinska Exhaustion Disorder Scale”). Själv snodde jag ihop 20 poäng lätt som en plätt genom att instämma i följande uttalanden:

Jag har ibland svårt att hålla tankarna samlade på sådant som normalt skulle fånga min [uppmärksamhet]. (Två poäng; till exempel är det svårt att tänka ut idéer till den här bloggen när jag åker tunnelbana.)

Jag glömmer dagligen bort betydelsefulla saker eller saker som jag skulle gjort. (Sex poäng; om jag ska gå nedför trappan och göra två saker glömmer jag oftast den ena om jag inte skriver en minneslapp.)

Ibland sover jag oroligare eller vaknar under natten och har svårt att somna om. Det händer att jag inte känner mig utsövd efter en natts sömn. (Två poäng; så är det tyvärr.)

Ljud, ljus eller andra sinnesintryck stör mig så mycket att jag drar mig undan för att mina sinnen ska få vila. (Sex poäng; jag hatar musiken min son spelar och stänger dörrar och sätter i öronproppar för att slippa höra.)

Vardagliga situationer som jag tidigare hanterat utan särskilda problem kan ibland kännas krävande och orsaka obehag eller få mig att bli lättare stressad än vanligt. (Två poäng; det här med romska tiggare är en utmaning.)

Jag känner mig mer otålig eller lättirriterad än vanligt men det går också snabbt över. (Två poäng; cyklister som tror att de äger staden gör mig urförbannad.)

Det ska vara lätt att bli kund hos välfärdsindustrin.

23 thoughts on “Produktutveckling inom välfärdsindustrin

  1. tomas skriver:

    Medelklassen har inte tid att vara ‘sjuk’ i Sverige. Dom måste jobba som ”ivriga bävrar” annars har vi inte råd med det stora inflödet av välfärdsmigranter från fjärran (helst mycket långväga), Dublinförordningen kan slänga sig i väggen.
    PS. Jag fick 18 poäng på testen, så jag klarade mig galant

    Gilla

  2. Lars skriver:

    Är det därför som Bonniers praktiskt taget slutat publicera och ge ut nya svenska poeter och poetissor?En nyreinkarnerad Pär Lagerkvist-är han månne schemalagd för behandlingssamtal,läkarövervakad arbetsterapi,zoloft och kanske valium?Kommer han att bli bortprioriterad på arbetsmarknaden p g a prioriterade nyanlända?Förtidspension vid 21 år fyllda?Uppfyller ej arbetsmarknadens-den svenskas-krav?Var skall den nyreinkarnerade Pär Lagerkvist bo?Bäst kanske-tänker han väl-att ta färjan över sundet till Hamlet-landet Denmark,där Gyldendahls har en-efter Bonnierska mått mätt-imponerande utgivning av danska unga poeter.Eller kanske Island?Där man sedan gammalt förstår sådana som han?Hoppas det.Sådana som han passar absolut ej mera i Sverige.

    Gilla

  3. Simma lugnt skriver:

    Ämnet för dagen kan man ha många ingångar i. En är diktning. En annan är biologi. Stress är inte enbart något mänskligt. Det återfinns hos alla högre djur. Det handlar mycket om hanterandet av akuta händelser som kräver handling. Situationer man inte konstant befinner sig i, utan kan ta sig ur. Stresspåslag skärper då sinnena. Man hjälps att hantera mer akuta skeenden och att då prestera bättre.

    Den stressen är positiv. Att den biologiskt finns till visar att djur frekvent hamnat i mycket påfrestande situationer, som krävt en lösning.

    Men, det finns ett mycket stort men. Biologiskt är man inte konstruerad för att ständigt befinna sig låst i en stressituation – lika lite som en bilmotor är konstruerad för att ständigt gå på högvarv. Stresshormoner som system är inte uppbyggda för att hela tiden vara påslagna.

    På stenåldern eller i jordbrukssamhället uppstod naturligtvis många olika typer av akuta stressituationer. De pockade alla på en lösning. Men själva situationerna var mer eller mindre tillfälliga. Och man besatt egenkontroll. Efteråt kunde man återhämta sig. Även när en förmänniska lyckats överleva ett möte med en jagande och hungrig Smilodon, infann sig snart tiden för återhämtning. Motorn fick återigen gå på tomgång.

    I ett modernt effektiviserat samhäll uppstår på ett helt annat sätt än tidigare, situationer av konstant stress, parat med dålig egenkontroll. Man kan i arbetslivet bli låst i situationer där det hormonella stressystemet ständigt är mer eller mindre aktiverat.

    Stress är kopplat till djupt liggande äldre delar av hjärnan, som amygdala och hypothalamus. Det moderna livet möter här ett biologiskt mycket ålderdomligt system. Dessa möten mellan det moderna livet och grundläggande biologi måste man ta på allvar. De går inte att raljera bort. Utmattningssyndrom är i hög utsträckning kopplat till just långvarig stress, ofta associerat med dålig självkontroll.

    Att det sedan finns ett Välfärdsindustiellt komplex som befattar sig med dessa ålderdomliga system på lite snirkliga vägar, ändrar inte på allvaret i att vara utsatt för kontinuerlig stress. Amygdala krymper faktiskt rent fysiskt vid mer långvarig användning. Ett tecken om något på hur ett system gjort för kortvarig aktivering, tar stryk vid ständigt påslag. Bland annat genom att förändra stresströsklar.

    Gilla

    • Verdandi skriver:

      Att hippocampus krymper vid kronisk stress har man studerat väl, amygdalaförändringar kände jag inte till, men det var länge sedan jag uppdaterade mig.
      Kloka ord, och Patrik har här tagit ett exempel på problemen med VIK som jag ogillar. Jag har själv behandlat folk som varit svårt sjuka av stress, och diskussionen om eventuell kriterieglidning vid vissa diagnoser etc måste vara mer seriös. Det finns absolut en poäng i att folk kan bli inbillningssjuka om de känner efter för mycket, påhejade av någon form av ekonomiska intressen. Men är det verkligen problemet i Sverige? Jag har sett folk som jobbar så att de blir sjuka och som sedan ifrågasätts av FK i inkvisitionsliknande processer. Vidrigt att se.

      Här har vi ett exempel på någon som ofta blir sjuk av stress. På riktigt.http://www.expressen.se/debatt/orkar-jag-komma-tillbaka-i-morgon/

      Gilla

      • Svart vatten skriver:

        Jo, jag är en av dessa som blivit sjuk av stress, så sjuk att jag rörde mig långt över diffusa psykologiska symptom och fått allvarliga besvär, jag vaknade en morgon i London och kom inte ur sängen. Jag var då CDO-trader i London så det jag ville komma till var att jag ser stora likheter med bolånekraschen 2007 i USA och Sverige, jeg råkar just i ögonblicket vara hemma och se ”the big short”, jag var en av få i Skandinavien som såg det komma och hade samma tanke som filmens hjälte, kan de människor som tagit lånen betala dem? Denna fråga visade sig nästan omöjlig att besvara och mycket få firmor gjorde denna analys. Vad är likheten med Sverige av idag?

        Det bolånekrisen i USA berodde av var människor, fattiga med lågt betalda jobb som ändå fick låna miljonbelopp i kronor räknat av banker stödda av staten via Fannie Mae och Freddie Mac. De fick låna och dessa lån paketerades och såldes vidare. Sverige håller idag på samma sätt på att låna ut (betala ut) pengar till migranter i en förhoppning om att de kommer att betala tillbaka via skatten, det rör sig även här om miljonbelopp över en livstid, mer än i USA faktiskt. Det vill säga att vi, vi som nettobetalar till svenska staten, förbinder oss att försörja en växande skara på många hundratusen som snart kan räknas i miljoner som aldrig kommer att betala tillbaka, precis som en svart familj i USA som fick låna trots att de aldrig haft ett jobb. Vi bygger därför upp vår egen mänskliga subprimebubbla. Det är inte svårt att räkna på, säg att om ett par år kommer att ha 1miljon människor i Sverige som under sin livstid kostar 4miljoner var, det blir 4000 miljarder i skuld. Den svenska statsskulden är idag 1400 miljarder och BNP ca 4000 miljarder.

        Den logiska slutsatsen måste bli att gå kort Sverige, precis som i filmen The Big Short.

        Liked by 1 person

  4. Hortensia skriver:

    Ja, milde tid, Patrik, vilken vuxen, verklighetsförankrad och normalt ansvarsfull svensk skulle inte skrapa ihop tillräckligt många poäng, för att definieras som utmattad enligt sådana kriterier?

    Det syndromförklarade fenomenet kallas livet – och människor har genomlidit det i alla tider.

    Sent uppvaknade Anna Kinberg Batra ser allt mer sliten ut, men huruvida det beror på utmattning eller huvudbry kan man ju bara spekulera om. Konsumtionen av huvudvärkstabletter lär öka bland ”smartare” stockholmare, såväl som bland ”lantisar” i maktens korridorer framöver.

    http://www.smp.se/ledare/ett-alliansspoke-eller-opposition/

    Gilla

  5. Staffan Persson skriver:

    Det finns många indikationer på immunologisk aktivering och stresshormonstörningar liksom neuropsykiatriska störningar vid utmattningssyndrom.Att jämföra med vardagliga bekymmer hos friska personer är både okunnigt och cyniskt.Funktionsnedsättningen har en helt annan dimension än det som PE beskriver hos sig själv.Huvudfrågan gällde dock huruvida det ska vara lätt att bli kund hos VIK och jag kan hålla med om,att med den här typen av oprecisa frågeformulär hamnar man lätt fel.

    Liked by 1 person

  6. Svart vatten skriver:

    VIK lufsar på, tidigare så var vänster-höger skiljelinjen tydligare, jobb eller bidrag, även om den så kallade högern endast lyckades sänka skatterna med 1% så var det ändå den riktning man ville gå. Nu har detta ändrats och även det som skall gälla för höger har fullt ut insett att detas lön betalas av skatten och man har därför inget intresse av att sänka denna. Därför har vad som nu är ett block, det vänsterliberala, samma mål, då antalet bidragstagare inte kunde växa mer så började man importera dem, därutöver har man gjort VIK så allomfattande att en mycket stor del av Sveriges befolkning nu får sin lön ur skattekistan, man röstar inte bort sitt eget jobb. En lärare eller läkare behövs alltid, men en coach eller anställd på arbetsförmedlingen gör det inte, massor av jobb behövs helt enkelt inte. Att hålla den del av befolkningen som nettobetalar och nettojobbar maktlösa är en grundförutsättning för dagens politik. Detta gör man bäst genom ett kvävande skattetryck tillsammans med jämställdhet så att för en vanlig medeklassfamilj så finns helt enkelt inte något överskott av varken pengar eller tid att ha något reellt samhällsengagemang. I USA eller Schweiz så är en familj med en familjemedlem som är läkare eller ingenjör relativt rik, i Sverige så är rörmokaren rikare och har dessutom större frihet.

    Detta status-quo hade nog kunnat upprätthållas mycket länge om man man inte bitit över för mycket med muslimsk massinvandring. När man utöver att ha tagit folks ekonomiska frihet även börjar inskränka deras trygghet så att rädsla sprider sig så börjar för första gången svensken röra på sig lite. De som startade SD såg bara detta tidigare än andra, man såg en invandrare som misshandlade en svensk på skolgården en, två och tre gånger och såg en trend som samhället i övrigt ignorerat och ljugit om i 30 år. Men nu, fler och fler bli misshandlade och sexuellt trakasserade så rädslan, inte den ekonomiskt skapade ofriheten via skatten, blir nog det som får svensken att vakna, precis som Niall Ferguson, Ayan H Alis make har förutspått.

    Liked by 3 people

  7. oppti skriver:

    Gårdagens reaktion på SD försök att studera akuten på Danderyd får mig att fundera på varför vi inte privatiserar vården!

    Gilla

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Välfärdsindustrin har förvisso en oslagbar affärsidé! Min Apple watch som jag gav mig själv i julklapp sänder signaler när jag skall resa mig upp ur den bekväma fåtöljen samt ger mig glädjande meddelande när jag tagit en stärkande halvtimmas promenad eller om jag uppnått mitt ståmål. Det är andra grejer det än farfars gamla guldrova!
    Säkert är vi mer eller mindre sjuka- det vimlar numera av nya åkommor som inte fanns när jag var barn. Nästan alla är de psykiska i någon form och kan omöjligt avgöras av individen själv utan kräver en hel vårdcentrals uppmärksamhet. Intelligenta och livliga barn är oroliga i den svenska skolan av fullt förståeliga skäl och får säkert en ADHD-stämpel för detta. Många av mina gamla vänner och bekanta har arsenaler av medikamenter som de får sitta och sortera i små plastburkar för att intagas 3 gånger dagligen eller så. Ingen verkar veta om det hjälper eller inte men de verkar alla vara fångar i välfärdsindustrins garn. Jag upplever mig som en relikt från en svunnen tid vilket jag kanske också är.

    Gilla

  9. Fredrik Östman skriver:

    Fascismen börjar där reaktionerna på fysiska hot, t.ex. arbetsmiljölagstiftning, militärt försvar och straffbarhet för mord och våldtäkt, överförs analogt till något som kan kallas psykologiska hot och som inte sällan får gå under missvisande beskrivningar som ”klasskamp”.

    När skillnaden mellan att med våld, hot och faktiskt tvång få en person att begå en viss handling och att åstadkomma detta medelst övertalning och andra moraliska medel såsom höjda ögonbryn, känslokyla, umgängesregler, oförskämdheter o.s.v. upplöses, upplöses också de hämningar som funnits mot att låta politiken använda sina vålds-, hot- och tvångsmedel — andra medel besitter den inte — på områden som tidigare ansetts vara ”fria”, d.v.s inte utsatta för statens kommissarier och deras våld och tvång.

    I ett totatlitärt samhälle som det svenska ger befolkningen upp sin personliga frihet i utbyte mot en löfte om att slippa ångest, att slippa vara beroende av andra människors frivilliga interaktion med oss. Tvinga de jävlarna att vara snälla med mig, så låter jag er tvinga mig också! I det totalitära samhället upplöses moralen och med moralen det som tidigare kallades civilsamhället, eftersom statens tvångssamhälle helt enligt planen ersätter detta. I det totalitära samhället ”tvingas” invandrare att lämna sina fingeravtryck vid gränsen trots att ingen står med bajonetten i hans rygg och trycker honom över gränsen. Att han skulle acceptera det frivilligt som en kostnad värd belöningen är en analys som hamnar helt utanför referensramarna. Det fysiska och det psykologiska/sociala/moraliska har bytt plats med varandra.

    Det är inte alls någon slump att Sovjetunionen betraktade alla sina fiender som sinnessjuka, att fiender till det multikulturella amoraliska totalitära samhället påstås ha psykiska defekter: brunråttor, rasister, fascister, trasproletariat, tattare o.s.v. Länge ansågs dessa defekter vara ärftliga och eugenetik sattes in för att utrota defekterna. Det skedde först i England och USA och seden kopierades och utökades sedan av de germanska samhällena i Tyskland och Sverige.

    Humanismen lärde oss en gång att staten dels skall avhålla sig från att kommentera eller påverka sociala fenomen som bygger på frivillighet, d.v.s. samhällets moral, dels skall sätta in sina våldsmedel — andra medel har den inte — med stor ödmjukhet och försiktighet, d.v.s. i praktiken till största delen i enlighet med tradition och länge etablerad praxis. Båda dessa principer följer direkt av det humanistiska antagandet att varje enskild människa har samma moraliska potential och samma trancendenta förmåga, oavsett dennas omfattning eller existens.

    Sverige valde för länge sedan slutgiltigt totalitarismen före humanismen. USA har just valt en exponent för humanismen efter att länge ha låtit sig plågas av en totalitarist.

    Liked by 1 person

    • Verdandi skriver:

      Den analysen köper jag. Det är roten, VIK är bara en sorts symtom så att säga. Och det hjälper oss inte framåt att göra som ‘högern’ gjorde, jaga de sjukskrivna, men ha kvar hela grundstrukturen. Det blir dubbelt fel.

      Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        De som brukar kallas ”att vara bättre sossar än sossarna själva”. Det är ett stort misstag som alla icke-socialistiska regeringar i Sverige sedan 1932 har begått. Det kanske inte att undra på med tanke på den ytterst grunda filosofi — fisliberalismen — alla icke-socialistiska partier grundar sin politik på. Inte ens Kådisarna hävar ju humanismen — eller dess direkta politiska motsvarighet konservatismen — trots dess (deras) djupa rötter i det judiskt-kristna arvet. Det närmaste var kanske talet om verklighetens folk, som snabbt sopades under mattan och glömdes bort.

        Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Du beskriver formen. Men är det inte också relevant vad ett samhälle syftar till? Om du skulle försöka stå emot mongolernas invasion till exempel. Är inte en totalitär samhällstyp nödvändig då? Eftersom det gäller allas liv. Infoga dig i krigssocialismen. Annars är du en som åker snålskjuts på att andra sliter dag och natt och att återigen andra offrar sina liv. Under sådana förhållanden, är inte totalitär kollektivism fullständigt nödvändig? Och varför skall ett sånt samhälle tolerara att någon åker snålskjuts?

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag tror det råder förvirring om vad totalitarism är. Totalitarism är inte polisstaten. Det är inte en stat som använder sina våldsmekanismer maximalt. På det sättet kan man inte nå total kontroll över ett samhälle. Godtycke, korruption, maktkamp, misstag, personliga lojaliteter, fysiskt avstånd och många liknande faktorer begränsar den våldsbaserade makten. Den totalitära staten har i stället avskaffat och korrumperat eller förbjudit moralen och tillåter inte folk att huta åt varandra. Det går att övertala folk, särskilt de som tillhör lägre klasser, att detta är bra för dem. Den totalitära staten använder moraliska (ej våldsbaserade) medel. Utbildning, mediakontroll, propaganda, lögner, Sverigebilder, låtsasdemokrati, ABF. Som vi kan se i Sverige tillåter den totalitära staten mycket väl att folk åker snålskjuts. De bjuder rent av in flera hundra tusen obekanta utlänningar om året uttryckligen för detta ändamål. Krigen har de totalitära staterna alltid förlorat. Krig är det humanistiska samhällets styrka. Humanistiska stater koloniserade hela världen.

        Gilla

  10. Lars skriver:

    Tempo!Tempo!Brinntid.Maximal profit.Arbetsdjuren måste ständigt hetsas och näsknäppas.Inte tid för eftertanke.Inte tid för tanke alls.Då fungerar den Pavlovska dressyren allra bäst.Rädda,hetsade arbetsdjur lyder mest och bäst.”Jede Zögerung ist Sabotage!”Viktigast ändå:Profiten åt ”dom där uppe” både under hetsarbetet och under den därpå följande kraschen in i den metaforiskt uppfattade ”väggen”.För Er:Den ständiga hetsen,ångesten och skräcken då allt rämnar och kraschar.Evig tarvlig fattigdom.För oss:Vältrandet i sängbolstren.”La vie en rose”.De belåtna smackandena när vi läser de uppmuntrande vinstrapporterna.Roande tankelekar.Svalor som svirrar mot den koboltblå himlen.För Er:Boskapskättarna och slaktmaskerna när Era bisarra liv äntligen finner sina ömkliga slut i de nedblodade slakthusen.Någon ordning får det väl ändå vara!

    Liked by 1 person

  11. MartinA skriver:

    Trevlig artikel. Och så är det, komplexet har allt för stort momentum för att kunna förändras utan en större kris. Tröstrikt nog så står den för dörren.

    Däremot vill jag gnälla på
    ”Synsättet är begripligt, ty fram till vår tid har livet på det hela taget varit en jämmerdal för nästan alla.”

    Vem är PE att sätta sig till doms över andra tider? Betänk, människan är en effekt av evolutionen. Allt vi är, alla förmågor vi har, är en effekt av evoultionen. Lycka och välmående är en del av vårt styrsystem, obehag och ångest är en del av vårt styrsystem. I syfte att hjälpa oss att hjälpa oss till konstruktivt beteende, utvinna föda, föröka oss, skaffa social status, skydda oss och de våra.

    De levnadsförhållanden du beskriver som ”en jämmerdal” är dels betydligt mycket närmare de evolutionära förhållanden som vi är anpassade för. Människorna i ”jämmerdalen” fungerade helt enkelt bättre, befann sig i en miljö de var anpassade för. Till skillnad från vi som lever idag. Dessutom, de kunde reproducera sig själva. Vilket nuvarande betingelser inte kan. Dessutom var de betydligt bättre på att skydda sig själva. Och hade betydligt bredare kunskaper än vi som lever idag. Och de hade en religiös tro och ett sammanhang, de hade fortfarande ett kollektivt medveteande vilket är en nödvändighet för att ett flockdjur skall fungera. Istället för som nu när vi tvingas existera som isolerade atomer och lämnas nakna inför vår egen dödlighet. Till och med kommunismen var en mer tröstrik ideologi än denna grymma socialliberalism. Jämmerdalen hittar du betydligt närmare än sekelskiftet.

    Sen, ”arvedel” låter inte som en tillfällig åkomma utan som ett permanent tillstånd. Rätt uppenbart att det är dödsångest Pär Lagerkvist talade om. Den är genomgående i hans verk. På det sättet kanske han var en tidig socialliberal, det stackars kräket.

    Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Eller, jag har egentligen bara läst Den fordringsfulla gästen och dikten PE citerar och nåt till av Lagerqvist. Men det där med dödsångest verkar vara centralt för honom så det är så jag tolkar Ångest är min arvedel.

      Gilla

  12. B skriver:

    Det finns väl knappast inte en människa som inte skulle kunna få en diagnos om de bara försökte. Det som glöms bort är att alla är vi olika. Vissa är mer stresskänsliga, har svårt att koncentrera sig i kontorslandskap osv. och många har tuffa arbetsförhållanden i kombination med barn privata påfrestningar, men det är konstigt att vi går med på att de individer som inte orkar ska sjukdomsklassas. Visst finns det säkert utmattningsdepression, ADHD osv, men när flera procent av en befolkning i ett rikt och välmående samhälle diagnostiseras så är det väl inte rimligt att tro att alla de egentligen har någon form av psykisk rubbning…

    Gilla

  13. Linden skriver:

    Läst i Lars Åbergs bok Framtidsstaden (Malmö)
    ”Man kan skilja sig på pappret och få två lägenheter, och hyra ut den ena i andra hand. Man kan ha tre fruar och få två extra lägenheter genom att registrera två av kvinnorna som anhöriga. Man kan missköta sin lägenhet, men få medlemsavgiften i hyresgästföreningen betald så att dess jurist kan arbeta för att man ska få bo kvar.”
    Och det uppstår ständigt nya affärsmöjligheter. Man kan sitta utomlands och hyra ut sin lägenhet till åtta personer och få intäkterna och bostadsbidragen skickade till utlandet. Man kan hyra ut en tillfällig bostad för 15.000 kronor dygnet åt en hemlös familj som socialtjänsten måste ta hand om. Som familjehem för ensamkommande ungdomar kan man få minst 15.000 kronor per person och månad och ytterligare 4.000-8.000 kronor i omkostnader per person och månad.
    ”Jag har betalt ut 73.000 kronor för att flyga hit en kvinna och hennes nio barn, som skulle återförenas med det syskon som redan själv hade tagit sig hit”, berättar en socionom.

    https://morklaggning.wordpress.com/2017/01/09/lars-aberg-framtidsstaden/

    Liked by 2 people

  14. Ina Höst skriver:

    På 50-talet levde vi inte alls i någon jämmerdal likt den du beskrev – inte någon! Men det blev modernt bland sysslolösa poeter med existentiella problem, nervsvaghet, weltscmerz. (Sedan kom mer handlingskraftiga som ville ha revolution för att ha något att göra!)

    Utbrändhet drabbar (över)ambitiösa som ansträngt sig i motgång under kanske ett decennium, men som inte har sitt mål i sikte den närmaste framtiden.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s