Walt Disney och den västerländska andan

portratt-dgs-2

Mohamed Omar

Ett nytt år har börjat och vi har nyss lämnat julen bakom oss. Det skojas ofta om hur töntiga vi svenskar är som har som jultradition att bänka oss framför Kalle Anka. Googlar man på ”christmas” och ”Donald Duck” hittar man artiklar i engelskspråkiga medier som ”Sweden’s bizarre tradition of watching Donald Duck cartoons on Christmas Eve” och ”The Swedish Holiday Obsession with Donald Duck”.

I Sverige förs ofta denna ”bisarra tradition” på tal som ett exempel på hur ytliga och kulturellt fattiga vi svenskar är. Men Disneys filmer är inte strunt. De är snarare lysande exempel på västerländsk uppfinnaranda, fantasi och konstskicklighet. Disney var en teknisk trollkarl som på egen hand gjorde framsteg inom animationskonsten. Dessutom är hans filmer djupt förankrade i det västerländska kulturarvet. Han har förnyat folksagor och klassiker och spritt dem till nya generationer. Många barn har lärt känna Bröderna Grimms sagor genom Disney.

Den 18 november 1928 visades Steamboat Willie, den första Musse Pigg-filmen, och den blev en häpnadsväckande framgång. Disney var den förste som släppte en tecknad film som hade ett någorlunda bra ljud. Över en natt blev han en stjärna. I slutet av 1933 sade Walt Disney följande om sitt förhållande till Musse Pigg:

”Musse Piggs liv och äventyr har varit nära knutet till mig privat och till mitt yrkesliv. Jag har självklart en känslomässig tillgivenhet för den lille personligheten som spelat en så stor roll för Walt Disney Productions och så gladeligen har accepterats som en underhållande vän vid filmvisningar över hela världen. Han talar fortfarande för mig och jag för honom.”

Disney beskriver den talande musen som vore den ett levande väsen och magin i filmerna bestod delvis i att publiken accepterade att Musse Pigg fanns ”i verkligheten” – och att han kontrollerades av sin osynlige skapare. Musse var en ”individ” som man inte bara kunde skratta åt, utan också älska. Han hade en personlighet.

I programmet Kalle Ankas jul finns det också med en snutt ur Snövit och de sju dvärgarna. Den släpptes i december 1937 och är den första tecknade långfilmen någonsin. I New York Herald Tribune skrev recensenten:

”Efter att ha sett Snövit och de sju dvärgarna för tredje gången, är jag säkrare än någonsin på att filmen tillhör mästerverken… och ett av de sällsynta verk med inspirerat konstnärskap som gör åskådaren oemotståndligt förtrollad… en minnesvärd och djupt berikande upplevelse.”

Tidskriften Time hade en bild av Walt, omgiven av sju dvärgar, på omslaget. Filmen hyllades som ett mästerverk och förklarade att ”Walt Disney, precis som målaren J. M. Whistler, inte endast är en simpel tecknare.”

År 1938 fick Disney en hederstitel från Harvarduniversitetet för sitt arbete inom filmkonsten och den tecknade filmen. Han fick även en hederstitel från Yale för att ha ”skapat ett nytt konstnärligt språk”.

Man bör inte underskatta Disneyfilmernas betydelse i att sprida västerländsk kultur och västerländska värderingar över världen. Min dotter gjorde en iakttagelse häromdagen. ”Pappa, har du tänkt på en sak?” sa hon medan hon bläddrade i en bok om Disneyprinsessor. ”Alla prinsessor drömmer. Askungen, Törnrosa, Snövit. De har alla drömmar.” Detta, att inte vara nöjd med nuet och med sakernas tillstånd, har många uppfattat som kärnan i västerländsk kultur. Oron, drömmarna, rastlösheten. Det som drev Columbus ut på havet. Det som drivit oss ut i rymden.

I en islamistisk teokratisk diktatur som Saudiarabien finns det dem som förstår och fruktar Disneyfilmernas förmåga att påverka, att få människor att utforska sina möjligheter och drömma om ett annat liv. Ja, som Askungen när hon sitter där i sitt fönster och fantiserar om det alldeles, alldeles underbara. Sheikh Muhammad Munajid, en ledande saudisk imam, förklarade i tevekanalen Al-Majd TV i augusti 2008 att Musse Pigg var en av ”Satans soldater” och att en av de värsta sakerna med figuren var att barnen älskade den. På så sätt kunde de ju förföras.

Imamen krävde faktiskt Musse Piggs avrättning! Visst kan Musse Pigg och andra av litteraturens och filmens karaktärer upplevas som levande. Tänk bara på Sherlock Holmes! Det finns människor som tror att det faktiskt har levt en mästerdetektiv på Baker Street. Och han är mera känd än sin skapare Sir Arthur Conan Doyle. Men att avrätta Musse Pigg! Imamen motiverade sin dödsfatwa med att musen enligt sharialagen är ett orent djur.

Den västerländska kulturen har ibland benämnts ”faustisk” efter den tyske trollkarlen Doktor Faust som ska ha levt i brytningstiden mellan medeltid och renässans. Begreppet ”den faustiska människan” har framför allt blivit känt genom Oswald Spenglers historiefilosofiska verk Der Untergang des Abendlandes (1918-22).

Enligt Spengler är just uppfinnar- eller upptäckarivern utmärkande för västvärlden. ”Hela vår kultur”, skriver han, ”har en upptäckares mentalitet”. Han kallar vidare Faustgestalten ”den stora sinnebilden för en äkta uppfinnarkultur”.

Doktor Faust bytte enligt legenden sitt eviga liv mot all världens kunskap. Det är motsatsen till islams tanke om jordelivet som i stort sett värdelöst förutom som en prövning inför livet efter döden. Den bästa kunskapen är den som gör oss mer gudfruktiga. I traditionell islam menar man också att uppenbarelsen, Koranen, är den absoluta sanningen. Om människan genom studier upptäcker sanningar som strider mot Koranen gäller den ändå. Man sätter alltså uppenbarelsen före vetenskapen. Faust ville själv se hur det var.

Uppsalaprofessorn Gunnar Erikssons bok Den faustiska människan. Vetenskapen som europeiskt arv (1992) inleds med orden: ”Om man kort skall ange vad som skiljer den europeiskt-västerländska kulturen från andra stora kulturer blir det nog att européerna har utvecklat vetenskapen, särskilt naturvetenskapen, långt mer än några andra folk. Detta på gott och ont.”

I Disneys film Fantasia från 1940 får Musse Pigg gestalta Trollkarlens lärling, en figur hämtad ur Goethes dikt med samma namn från 1797. Lärlingen förtrollar en kvast för att få hjälp med städning, men redskapet får eget liv och han kan inte behärska den. Man skulle kunna se trollkarlens lärling som en bild för vetenskapsmannen. Det finns risker med vetenskap och uppfinningar. Man kan sätta igång krafter som inte är så lätta att kontrollera.

Våra moderna vetenskapsmän kan oerhört mycket mer än sina föregångare, men är liksom Musse Pigg lärlingar. De är inte – och kommer aldrig att bli – fullärda. Vetenskapen har sina risker. Men nyttan är större. Och vetenskapsmannen, liksom konstnären, poeten och filosofen, som vågar ställa frågor representerar den faustiska andan. Rastlösheten, nyfikenheten och oron. Det är denna anda i sin helhet, inte bara Musse Pigg, som islamisterna vill döda. Vi svenskar behöver inte skämmas för Kalla Ankas jul. Det kan vara ett sätt att introducera våra barn till både litteraturens klassiker och djupare filosofiska frågor.

pinocchio-stjarnanSången som avslutar Kalle Ankas jul, ”Ser du stjärnan i det blå?”, kommer från Disneys film Pinocchio (1940) om marionettdockan som längtade efter att bli levande. Och det är också temat i sången: att önskningar kan bli uppfyllda. Man önskar ju på en stjärna. Eftersom den har blivit en julsång så tänker vi dock kanske mest på Betlehems stjärna, den som vägledde de tre vise männen till stallet där det nyfödda gudabarnet slumrade så sött. Det är hoppets stjärna, ett hopp om frälsning.

Men Pinocchio-sången handlar från början om att önska på en stjärna, i den svenska tolkningen nämns Aftonstjärnan, och står som sagt snarare för en önskan att nå högre, att gå från en docka till att vara något mer, i denna värld, i detta liv. Sic itur ad astra, ”så skall du resa till stjärnorna”, som det heter hos den romerska nationalpoeten Vergilius, eller per aspero ad astra, ”genom svårigheter till stjärnorna”, som det heter hos Seneca. ”Ser du stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få.” Du kan få det som du strävar efter. Du kan utforska land och hav och den oändliga, svarta rymden.

Aftonstjärnan, som man önskar på, och den faustiska stjärnan som symbol för högre mål, möter Betlehems stjärna med dess hopp om att besegra döden. Rom och Jerusalem, arvet från antiken och den kristna traditionen, de två huvudsakliga element som den västerländska civilisationen bygger på sammanfattat i denna sång som sjöngs av den förbindlige lille Benjamin Syrsa.

Flera stora, svenska artister har tolkat sången – Tommy Körberg, Jan Malmsjö och Lasse Berghagen. Men enligt min mening har ingen gjort det bättre än Freddie Wadling. Hans nakna och oförställda röst, djup och spröd på samma gång, fångar både den mänskliga litenheten, att vi blir sjuka och dör, och den mänskliga storheten, att vi upptäcker och uppfinner och ser upp mot stjärnorna i längtan om att nå högre och högre.

18 thoughts on “Walt Disney och den västerländska andan

  1. Gunilla skriver:

    Många vet idag inte varifrån ‘traditionen’ att Kalle på julafton stammar. Jo, tidigare, när vi bara hade en eller två tv-kanaler så visades Disney-cartoons mycket sällan. De kostade dyra licenspengar. Så, på julafton sände Svt ett hopklipp som julklapp till alla barn. F.ö faller alla ‘gamla’ svenska artister snabbt i glömska nu i vårt nya samhälle där svensk kultur och traditioner föraktas till försel för nya och märkvärdigare. Vem vet idag vem Siw Malmqvist, Lasse Lönndahl, Sigge Furst, Britta Borg, Hasse & Tage, Taube (o andra trubadurer), Fridas visor, Hugo Alven (o vårt musik-,o kompositörsarv) och många andra var/är. De är, med M Sahlins ord, ‘fjantiga’ i likhet med vår midsommar. Nu är det bara ‘fuck’, ‘gangsta’ och ‘hood’ m.fl ghetto-vokabulär som gäller.

    Liked by 3 people

  2. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Tack Omar för Din betraktelse som kan klassificeras som tillhörande den intellektuella/kulturella sfären och förmedlar ett synsätt som i ett sådant perspektiv känns helt rätt. Och enligt min mening borde den typen av perspektiv vara vägledande för samhällsutvecklingen.
    Tyvärr är det inte så, det är två andra sfärer som ställer och styr, pengar och politik. Agerandet inom ekonomi och politik borde baseras på de värderingar man tror på men det känns inte självklart att så är fallet.

    Liked by 4 people

  3. Svart vatten skriver:

    Jag trodde förr på Musse och Kalle, jag kände mig övertygad att liksom jag tyckte de var roligare än pannkakan och ungerska barnprogram för mig så skulle barn i mellanöstern hellre välja Musse än koranskola. Det jag inte räknade med det var hur de vänsterliberala skulle försvaga den överlägsna västerländska kulturen med allt från sodom till gomorra för att sedan öppna dörrarna för folk som hatar Musse och HBTQ och hur mycket våld som fanns i islam som skulle släppas fritt när väst inte längre stödde diktatorerna som satt på det muslimska locket. Jag tror, trots att vänsterliberalerna försvagat Musse och gömt Långbens nötter att de på något märkligt sätt ändå tror att Musse kommer att få muslimerna att överge precis de sedvänjor man inte vill se men behålla nog för att vara exotiska.

    Vi har med den vänsterliberala hegemonin försökt ha kakan och äta den, man avvisade en imperialism som bevisligen fungerade i exempelvis Indien och lät istället den värsta sortens islam bita sig fast, för sedan öppna dörrarna för dessa oreformerade muslimer. Det finns bara två huvudvägar fram, antingen bombar man så man menar det, eller så stänger man gränsen för muslimer. Eller med andra ord på bloggen ledarsidorna idag, man skjuter först i no-go zonerna och frågar sen.

    Liked by 3 people

  4. Yvonne Rosenthal skriver:

    Jag instämmer! Vi hade en kopia av ” Steamboat Willie” och andra tidiga tecknade kortfilmer av Walt Disney köpta av min pappa i USA i början av 1950-talet . Filmerna visades på mina barnkalas. I likhet med imamen kunde vi barn då mellan 3 och 5 år inte skilja på fantasi och verklighet. Små barn kan inte det. Min första kärlek som jag träffade på biografen på Lilla Essingen, var Peter Pan i Walt Disneys version. Jag slogs ibland , oftast med dumma småsystrar och deras kompisar. Ett ständigt återkommande skäl till för blodiga uppgörelser var :” Vem ska få flyga med Peter Pan i kväll”?

    Gilla

  5. Rolf Engström skriver:

    Tack, du är inspirerande och alltid läsvärd. Många tänkvärda saker som också är mycket inspirerande, bland annat Jordan Petersons Pinocchio speach. Nyfikenhet och vetgirighet (och lättja) är i sanning kunskapens och uppfinningarnas moder. Jag tror att dessa storheter finns nedlagda hos oss alla, om än i olika stora portioner. Och det i sin tur är naturligtvis förskräckande för för den/de personer/organisationer som har kontroll som syfte och mål.

    Vad som får mig att bli obekväm är polariteten till islam (eller snarare polariteten emellan kristendom och traditionell islam). Jag tänker att det är lätt att glömma att kristendomen (en religion, inte en filosofi) för inte så länge sedan var lika stenhårt ”traditionell” och farligt förgörande som den islam som du talar om här.
    Det finns tyvärr så många kontrollerande, begränsande och destruktiva kulturer som existerar runt oss i detta nu. Politiska, religiösa, kulturella, ekonomiska… Traditionell islam är en av dem (detta säger jag utan verklig kunskaplig grund, bara utifrån min personliga övertygelse att mer eller mindre alla religioner är begränsande och kontrollerande).
    Jag kan tycka att det är viktigt att inte peka ut bara en av dessa företeelser som den enda i stunden förhärskande, dvs traditionell islam. Det leder lätt (i dagsläget) till en diskussion/argumentatrion vid sidan av det egentliga ämnet.
    Det ”egentliga ämnet” (tycker jag) är den inställning (vilken hemhörighet den än må ha) som uppmuntrar och omfamnar nyfikenhet, ifrågasättande och utforskande. Det är den som får oss att nå stjärnorna, både som människor och vetenskapare.
    Att den just nu finns som (oftast) förhäskande plattform i den (civila) s. k. västerländska kulturen bör vara oss alla till glädje. Men vi vet ju också att även i denna förträffliga kultur (den västerländska) finns det många kontrollanter som helst såge en annan ordning.

    Så: Tack för din påminnelse om hur viktiga Faustgestalten och Musse Pigg är, och det viktiga budskap de delar med sig av.

    Gilla

  6. Jan Ahlström skriver:

    Mohamed Omar, som vanligt en mkt upplysande och mkt bra skriven text.
    Det är den variation på innehåll ni skribenter på DGS ger oss som gör att det känns så bra att sprida information om bloggen och som gör att den kommer att växa, förhoppningsvis snabbt.
    Ha det gott!

    Gilla

  7. inger1947 skriver:

    Käre Mohamed, stort tack för Dina utmärkta texter. Citat från Din text idag: ”I en islamistisk teokratisk diktatur som Saudiarabien finns det dem som förstår och fruktar Disneyfilmernas förmåga att påverka,” Tyvärr ett språkfel här: skall vara ”de som förstår” inte ”dem”, eftersom ”de” här är subjekt i meningen – inte objekt (dem). Ibland hjälper det att översätta till engelska. då blir ”they” ”de” och ”them” ”dem”, men inte i den här satsen. Skulle bli ”those” på eng. och det hjälper oss tyvärr inte här. Kära hälsningar, Inger.

    Liked by 2 people

  8. Hortensia skriver:

    Tack, Mohamed, men PK-censuren av julaftnarnas gamla, välkända Disneyfilmsnuttar har förstört nöjet med den älskade Kalle Anka-traditionen för mig och jag förmår inte längre titta på programmet.

    Gilla

  9. askenyggdrasil skriver:

    Är det inte de vattentäta skotten mellan finkulturen (kulturelitism) och populärkulturen som spökar här? Kalle Anka är ju inte Ingmar Bergman eller… Den s.k intellektuella eliten har väl alltid föraktat populärkulturen, som de inte verkar ha en susning om. Vilket de borde ha för att kunna uttala sig. Blir man en sämre människa om man läser en deckare istället för Dostojevskij? En del av mina favoriter: Agatha Christie, Franz Kafka, Pär Lagerkvist, Georges Simenon, Emile Zola, Giovanni Verga, P. D. James, Robert Musil osv, osv. Kalle Anka och Musse Pigg lärde mig att läsa och förstå italienska, så dom har varit viktiga.

    Gilla

  10. Leif Andersson skriver:

    Numera använder många skribenter ordet ”släppa” för det som man förut använde flera olika uttryck. Om skribenterna som använder det uttrycket inte hör hur illa det låter, då är det på tiden att de lär sig det. Och en film 1937 släpptes knappast. 1937 visades film endast på bio och filmerna ” gick” antingen ”upp” eller ”hade premiär”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s