Simona Mohamsson kämpar febrilt för att klara Liberalerna över ribban på 4% vid höstens riksdagsval. Det kommer nya förslag nästan dagligen. Det senaste om att Sverige behöver fler miljardärer. Det kanske låter lite udda, men kanske ändå är ett steg på vägen mot en insikt, som kan bli något att bygga vidare på?

Liberalernas problem beror helt enkelt på att partiets gamla väljarbaser inte längre finns! Liberalernas behöver återfinna en ny kärngrupp av väljare!

Förr i tiden var lärarna en kärngrupp för Folkpartiet, men det var innan skolan blev ett politikområde som Folkpartiet/Liberalerna först försökte annektera och sedan fick ansvaret för i borgerliga regeringar. Det har inte slagit väl ut. Lärarna har lämnat partiet i takt med att lärarnas ställning har nedgraderats till förmån för elevers och föräldrars.

Men en annan tidigare en kärngrupp för Liberalernas föregångare Folkpartiet var de mindre egenföretagarna. Den mest framgåmgsrike ledaren någonsin för Folkpartiet, Bertil Ohlin, hyste en särskild kärlek till ”Tobakisterna” eller tobakshandlarna. Det sägs att han på 50-talet till och med lär ha stoppat en valfilm med orden “gör om filmen, den här innehåller inte ett ord om tobakshandlarnas situation”!

Även kiosk- och korvståndsägarna samt de som i egna butiker sålde ”korta varor” och andra varor var omhuldade och viktiga väljargrupper för Folkpartiet. Men det finns inte många kvar av dessa grupper idag i det svenska samhället! Rökarna är ju ett utdöende släkte – särskilt piprökarna – och tobakshandlarna har slagit igen. Korvstånden har ersatts av pizzerier och kebabkök, som mest drivs av personer som invandrat, och de är svåra att nå. Kiosker och småbutikerna för de ”korta varorna” har alla blivit hopbuntade till kedjor som Pressbyrån respektive H&M, KappAhl och Lindex. Alla drivs med anställd och fackansluten personal.

Liberalerna måste alltså hitta nya kärnväljare, men var och hur? Miljardärerna är en alltför liten väljargrupp för att rädda partiet, 542 stycken, men småkapitalister finns det fortfarande. Numera äger de inte egna små butiker utan små andelar – aktier – i de nya kedjorna. Kanske kan de som sparar pengar på bank och i ISK eller i aktier och fonder vara en ny kärngrupp? De har ju blivit fler och fler, och varje ekonom känner till att ett ökat sparande är liktydigt med ökande investeringar.

Kanske borde Liberalerna ha slagits ännu hårdare för sitt förslag i maj om att höjd gräns för skattebefrielse på ISK-konton? Nu har Moderaterna tagit över ISK-frågan, men varför skall Liberalerna stanna där? Varför skulle man inte kunna gå i bräschen för en skattefrihet för de första 50 000 av alla kapitalinkomster? Liberalerna borde även kunna föreslå att assymertin i skattelagstiftningen mellan erhållna och erlagda räntor återupprättas. Vidare bör Liberalerna åtminstone kunna driva frågan om skilda skatteatser på vinster vid försäljning av aktie- och fondinnehav, t ex full skattefrihet eller en lägre skatt, säg 10% av vinsten vid försäljning av långa innehav (längre än 6 månader) och de nuvarande 30% av vinsten vid försäljning av korta innehav (6 månader och kortare)? Det fanns tidigare i Sverige och finns även i en del av de andra EU-länderna.

Jag tror att Liberalernas chans är att partiet åter igen blir ett parti för småkapitalister, men nu för “de nya småkapitalisterna”! Liberalerna borde värna de nya småkapitalisternas legitima intressen mot statens förtryck i form av beskattning och andra statliga påbud!

Stig Fölhammar är f d stats- och EU-tjänsteman, konsult och egenföretagare.