Populism och elitism

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Om man staplar två självklarheter ovanpå varandra kan man lätt åstadkomma en motsägelse som ger en myror i huvudet.

För det första är det självklart att om människan ska genomföra något svårt projekt så ska hon välja begåvade personer för jobbet.

För det andra är demokratin det bästa styrelseskicket för en nation.

Förstår du? Om människan ska göra något stort och svårt så väljer hon helst personer med IQ en bra bit över genomsnittet 100. Men när människan ska genomföra det kanske svåraste projektet av alla – att organisera sitt gemensamma samhälleliga liv – så är hon petnoga med att inte ge förtur till dem som förväntas begripa bättre.

En överbegåvad bekant till mig gjorde följande observation: Fundera över hur dum genomsnittsmänniskan är. Betänk sedan att hälften är ännu dummare. Det kan väl vem som helst fatta att sådana inte bör styra ett land.

Min överbegåvade bekante är elitist. Även om han bekänner sig till demokratin eftersom det i vårt samhälle är god ton att göra det – precis som det under tidigare århundraden var god ton att tro på Gud – så är han tveksam till konceptet. Jag har svårt att kritisera honom eftersom han bara lite mer radikalt än andra ger uttryck för en uppfattning som alla andra också normalt ansluter sig till, alltså tanken att det är bättre att begåvade personer bestämmer än att dumma personer bestämmer.

De flesta vars röster hörs, sådana som journalister, ledande politiker, generaldirektörer, företagsledare och så vidare, är, tror jag, överbegåvade och egentligen, liksom min bekante, rädda för vad den stora massan skulle kunna ställa till med om den fick makt, framför allt om makten utövas under en sådan som Donald Trump, som eliterna, kanske med rätta, betraktar som föga mer än en råttfångare. Jag tror att dessa känslor kan förklara den starka emotionella laddningen bakom samhällets nästan unisona avståndstagande från populismen. Man kan inte riktigt förklara vad populism innebär, man vet bara att man hatar, hatar det.

Och lik förbannat försvär vi oss dagligen och stundligen åt demokratin, genomsnittsmänniskans herravälde. Jag gillar det upplägget och ska tala om varför – och därvid ådagalägga ett antal trossatser som jag erkänner är fördomar i bemärkelsen obevisbara.

Jag tror – och detta är som sagt kanske bara en romantisk fördom – att genomsnittsmänniskan till större del leds av sunt förnuft än de överbegåvade, som har en tendens att sätta sin tillit till teorier som, åtminstone när de gäller samhällsförhållanden, ofta är felaktiga och ännu oftare felaktigt förstådda av de överbegåvade. I stället för teorier behöver vårt samhälle mer sunt förnuft, gärna lite trögt och långsamt bara det är sunt och förnuftigt.

En annan fördom som gör mig svag för populismen är min uppfattning om respektive grupps, de högbegåvades och de lågbegåvades, förhållande till staten och makten. De överbegåvade pretenderar på sådana positioner och sinekurer som bara staten kan erbjuda. Målet för deras livsengagemang blir därför mer att ”greja ett bra jobb till mig” än att ordna så att ”jag själv och andra ansvarskännande och sunt förnuftiga människor så lätt som möjligt ska kunna dra sig fram genom livet”.

Mitt resonemang bygger på att vanliga människor inte på samma sätt har ambitionen att äntra statens kassakistor. Men så fort jag sagt detta inser jag att något skaver, för under de senaste årtiondena har de statsbärande eliterna börjat dela med sig av de statliga pengarna i form av olika slags välfärdsbidrag just i syfte att mobilisera ett folkligt stöd för det mäktiga statsmaskineri som eliterna rattar.

När demokratin inrättades i USA för några hundra år sedan bestod folket av sunt förnuftiga människor som hanterade sina egna angelägenheter, tack, och inte önskade annat än att den snokande staten skulle sköta sitt våldsmonopol och i övrigt hålla sig i schack. Då var populismen självklar.

Men hur är det nu? Vad har motsvarande människor idag i huvudet? I den mån det handlar om nya bidrag och sociala insatser måste jag nog ta mina populistiska böjelser under beaktande.

63 thoughts on “Populism och elitism

  1. gmiksche skriver:

    Sunt förnuft räcker för att fatta vettiga beslut när valmöjligheterna är få och beslutsunderlaget någotsånär fullständigt och framför allt inte viktat av krafter, som önskar att demokratiskt fattade beslut i första hand främjar deras intressen. Komplexiteten i vart samhälle och ett fragmentariskt samt av andra intressen påverkat beslutsunderlag gör att den enskilde i politiska sammanhang under lång tid kan fås att fatta beslut som väljare, som i grunden strider mot hans eller hennes grundläggande intressen.

    Så småningom börjar fler och fler inse att de skenbart vettiga beslut de fattat inte gett de resultat man hoppats på. Detta leder i allmänhet inte till att den enskilde tar sig tid för en djupare analys. I stället börjar han eller hon lyssna på röster som kritiserar de i vars ledband vederbörande gått under lång tid. På röster som försöker få folk att förstå varför det gått snett. De som tillhandahåller den icke politiskt korrekta informationen kallas då för populister och beskylls för att komma med klyschor i stället för genomtänkta och noga övervägda förslag som kritikerna hävdar är deras. Därvid vill den elit som länge innehaft makten få folk att glömma att även de opererat och opererar med klyschor och dessutom vilseledande sådana. Samhällen är komplexa system med stor inneboende tröghet. Men för eller senare tar det reaktiva trycket överhand. Det är där vi är.

    I en direkt demokrati som i Schweiz finns ett korrektiv mot detta. Folkomröstning i enskilda frågor där frågeställningen är klar och tydlig för den enskilde. Och där sunt förnuft räcker till för att fatta vettiga beslut. Som dessutom inte är huggna i sten.

    Liked by 4 people

  2. Verdandi skriver:

    Men den senaste tidens utveckling beror ju på att vi inte har haft demokrati!
    Demokrati förutsätter att folket har hyfsat faktaunderlag när man fattar sitt beslut i vallokalen.

    Liked by 3 people

  3. tomas skriver:

    Jag kan bara konstatera att P E är intelligentare än vad jag är. (OBS! inget fjäsk)…
    Och att jag är intelligentare än statsministern.
    *IQ hos svenska toppolitiker: Vem som helst kan bli partiledare
    http://cornucopia.cornubot.se/2015/02/iq-hos-svenska-toppolitiker-vem-som.html#more
    PS. Jag hörde att om IQ skiljde med 15 så skulle den med den lägre IQ ha svårt att förstå ett intelligent resonemang från den med högre IQ.

    Liked by 2 people

  4. Anna-Kristina skriver:

    Patriks ämne kan man närma sig på lite olika sätt.
    Uno Svenningsson har skrivit en mycket tänkvärd text som går under ytan. Den handlar om mänskliga gränser, och att de finns inom oss alla;

    ”Det skrattas och det skålas
    Men slutar snart i kaos
    Någon sparkar och slår en stackare där
    Som är helt utan chans
    Jag ser att ingen verkar bry sig
    Och inte heller jag
    Rädslan är för stor och stark
    För att göra något alls

    Under ytan
    Skäms jag för mig själv
    Under ytan
    Bränner bilden mig

    Jag tänker på dig ofta
    Om du varit min egen bror
    Då hade också jag förvandlats
    Till ett monster utan nåd
    När jag ser all den ondska
    Som vi människor släppt lös
    Det meningslösa lidandet
    Då har jag svårt att förstå
    Att alla har vi varit barn
    Och hjälplösa nån gång
    Älskat utan gränser
    Älskat utan tvång

    Under ytan
    Är vi alla små
    Under ytan
    Kan en god själ förgås”

    Mänsklig psykologi är generell. Demokrati eller populism, gränserna går inom oss alla. Det finns ingen speciell svensk psykologi. Däremot finns det inlärda mänskliga mönster och samhälleliga regelsystem som gör att samhällen skiljer sig åt.

    Vi kallar det för kultur. Men när situationer går över gränser slår generell psykologi igenom. Då möts även kulturell olikhet i gemensamma reaktioner. Det finns dataprogram som simulerar hur människor uppträder i paniksituationer. Hur människor flyr vid bränder inomhus. Hur byggnader töms vid akut fara. Plötsligt bryter mänsklig likhet ut i allmän psykologi.

    Idag förändras Sverige med oerhörd hastighet. Inre mänskliga gränser passeras. Många vänjer vi oss vid. Nya balanser uppstår. Vi ser det i vårt beteende gentemot tiggeri. Vem kan ständigt gå in och ut i affärer med blödande hjärtan. Mänskliga gränser förflyttas.

    Men var ligger de mer akuta gränserna som inte tål att passras? Där samhället självt hotar att bryta samman?

    Kanske inbillar sig vissa politiker att svenskheten gör oss immuna för mer generell mänsklig psykologi. Att osynliga gränser tål att passeras i en nordisk kontext. Att kaos och brutalt beteende enbart uppstår hos andra.

    Ingen väljet väl medvetet att spela rysk roulett med ett folks allmänna psykologi, det gör enbart okunskapen. Naivitet hittar man på de mest oväntade ställen. Politiskt spel är en sak, men mänsklig vardag är så mycket mer.

    I vad mån politisk makt förmår hantera inre mänskliga gränser är tveksamt. Direktiv och regler är en sak, inre mänskliga gränser något annat. Det finns ingen Svensk psykologi med egna psykologiska spärrar. Att utropar en svensk humanitär stormakt utgör egentligen en psykologisk anomali. Inget folk är utvalt. Vi möts alla i generell psykologi.

    Inlärda kulturella mönster kan raseras. Det går inte i längden att socialt experimentera med ett helt folk, bara för att man drivs av goda avsikter, eller en överordnad ideologi. Den lilla människan får vara naiv, men inte de som styr.

    För ”Under ytan
    Är vi alla små
    Under ytan
    Kan en god själ förgås”

    Både Patrik och Svenningsson går under ytan…

    Liked by 1 person

  5. Magnus Furugård skriver:

    Har människor idag, det stora folkflertalet, nya bidrag och sociala insatser i sitt huvud? Aldrig. De vill klara sig själva och vara oberoende av andra även om de delar behov av trygghet med andra. Det gäller även de som vi skickar bidrag till utonmlands. Några afrikanska företagare har uttryckt att vi skickar bidrag bara för att vi vill känna att vi är goda människor. Bidragen är till för oss själva. Men ingen vill vara beroende av bidrag. Eller i alla fall ytterst få. Det är omänskligt fördärvligt. I det senare fallet så önskar de sig handel inte bidrag. Då får de makten över sina liv tillbaka från Stockholm, Berlin och Bryssel. Bidrag är makt. Bistånd är kolonialism.
    Makthavarna är skitskraja för folket när det tar sig ton, dvs populismen. Av två skäl. Dels betyder det ju maktskifte, hu hemska tanke. Det andra vilket har en viss sanning, är att populismen nästan alltid är radikal, oavsett om den kommer ifrån höger eller vänster.
    Ett gott samhälle kan inte styras av radikala kast från höger till vänster. Det blir oordning. Men ju längre någonting fortgår som är skadligt för folket desto högljuddare krav på radikala förändringar krävs. Vilket är sant och riktigt men det ökar risken. Pyspunka är bättre än omkullkörning.
    De flesta utgår nog felaktigt ifrån att demokratin är något som infördes 1921 och sedan dess har vi haft det. Men det har ju varit en månghundraårig process att nå fram till 1921 och vi har en lång och förhoppningsvis evig process framför oss att fortsätta utveckla den. Demokratin behöver utvecklas så att folkets vilja snabbare får genomslag. Riksdagsledamöter måste återfå en större frihet och inte vara sina partiers slavar. Yttrandefrihetsförordningen hade aldrig kommit till om Chydenius endast varit förpassad till att vara en rösttryckare.
    ”Men snabbare genomslag” måste ha en motpol för att färdriktningen inte ska präglas av snabba kast än hit än dit. Därför behöver vi den lilla men starka staten styrd av oförvitliga ämbetsmän i Oxenstiernsk anda som inte låter sig mutas därför att då riskerar de inte bara sin ärevördiga ställning men riskerar att skaka galler för tid och evighet. Den senare ordningen är till stor del nedriven och förstörd och ersatt med ett av politruker styrt system som slussar pengar dit det gynnar makten och vännerna mest. Men det behöver inte vara så. Vi kan få tillbaka den goda ordningen. Dessvärre så måste det nog till en radikal organisationsförändring. Det var en stor utmaning för Axel Oxenstierna att genomföra denna ordning men han hade åtminstone den fördelen att han satt på en stor del av makten eftersom han backades upp av kungen. Den som ska genomföra en liknande förändring idag kommer att tvingas göra det med list då de som ska besluta om den långt ifrån självklart önskar den.

    Liked by 3 people

    • dolf skriver:

      @Magnus Furugård
      Om du med ”demokratin är något som infördes 1921” syftar på att kvinnorna fick allmän ovillkorlig rösträtt till valet 1921 så måste jag tyvärr korrigera dig. Demokratin infördes i så fall först 1924 när även männen fick rösträtt på samma villkor.

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Kvinnor har haft rösträtt i sverige sen urminnes tider. Bara inte till centralmakten men den har ju i princip bara sysslat med krig och försvar. Det vore ju litet konstigt om kvinnorna kunde rösta fram krig som de inte själva skulle slåss i.

        Gilla

  6. Lars skriver:

    ”att vanliga människor inte på samma har ambitionen att äntra statens kassakistor”.Misstänker starkt att detta nog är ett felaktigt grundantagande.”Vanliga människor” i synnerhet har mycket vanliga uppfattningar om värdet av arbetsfria inkomster som de verkligen uppskattar.Ovanliga människor däremot-idealister-kan eller rättare sagt kunde nog i det gamla samhället tänka sig att ”lida för staten” och ”offra sig”.Detta förekommer ej längre utan betraktas enbart som perverst och obscent.Nu:Roffa åt Dig vad Du kan.Det finns ej heller någon allmän koppling mellan begåvningsgrad och det som kallas ”elitism” och ”populism”.George Washington,John F Kennedy,Abraham Lincoln och ”the bank-killer” Andrew Jackson var alla populister och högbegåvade.Lågbegåvade ”elitister” gär det tretton på dussinet av däremot.Det är dom som köar utanför modeaffärerna för att köpa sista skriket-fashion med pikanta black-and-white-mönster.”Madonna” & Co är sådana ”elitister”.Fast de vill de ej öppet avslöja förståss.

    Gilla

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    Varje reflekterande individ kan idag inte undgå att jämföra det svenska politiska samhället med dagens USA och Trump-administrationen. Kanske ser några Sverige som kanske ett politiskt elitiskt samhälle och det nya USA som ett populistiskt.

    De ledande svenska politikerna är förhållandevis unga och har nästa utan undantag levt i en politisk värld, många är politiska broilers och saknar såväl högre utbildning som någon mer omfattande yrkeserfarenhet. De har mer gemensamt sinsemellan än med medborgarna i det land som de företräder. De ansåg det viktigare att komma överens och hålla Sverigedemokraterna utanför alla politiska avgöranden än att ta itu med landets alla allvarliga problem och inte minst oförmågan att klara den jättelika migrationen, landets försvar och den inre polisiära och rättsliga ordningen. Fortfarande står de lika handfallna och ingenting skulle kunna fortgå om de inte haft ett massivt medialt stöd.
    Situationen i USA är det rakt motsatta. Trump-administrationen består till större delen av äldre, erfarna personer från ledande positioner i samhället. De är fyllda av handlingskraft och vill snarast möjligt åtgärda det som de anser gått snett i USA. Flera har tveklöst ett imponerande track record och är tydliga självständiga handlingsmänniskor och är minst av allt jasägare. Som alla goda företagsledare vet säkert Trump att man behöver olika individer som står upp för sin uppfattning. Detta till skillnad från den svenska politiska världen där man skall följa ledaren om inte vill bli man utkastad. Anne-Marie Pålsson har i sin bok beskrivit hur det svenska politiska systemet fungerar.
    Vi vet inte ännu hur USA kan komma att ändras under Trump men tills vidare finns det ingen grund att döma ut honom. Det, finns många goda skäl att i längden förlita sig till människor med lång erfarenhet från den verkliga världen än politiska manipulatörer även om de senare kallar sig eliter och de förra för populister.

    Liked by 7 people

  8. BjörnS skriver:

    De två staplade självklarheterna skulle inte vara motsägande om det politiska system sållat personer på rätt sätt. Det tycks det inte göra, därav myrorna. I mina ögon har vi en osedvanligt klen politikergeneration. Ett problem är nog att interaktionen mellan politik och media tvingar fram en slags politisk kvartalspopulism där de talrika opinionssiffrorna tenderar att styra snarare än långsiktiga mål.
    Elitismen är dock utbredd, se bara hur de förment begåvade journalisterna snarare anser sig ha en fostrande än informerande roll. Ingen tilltro till sina medmänniskor där inte.

    Liked by 1 person

  9. Anders skriver:

    Är vara intelligent är inte samma sak som att vara klok. Sagt i USA: ”Jag styrs hellre av de första 100 i telefonkatalogen i Boston än av fakulteten vid Harvard”.

    Liked by 3 people

    • Anna-Kristina skriver:

      Att vara intelligent räcker inte. Det utgör enbart en potential. Det viktiga är hur man brukar den. Möjligen kan det efter ett långt liv leda till klokskap. Utan koppling till empati kan intelligens bli direkt livsfarlig. Historien är full av dem. Goebbels, Hitler och Stalin var säker intelligenta män. Men världen hade blivit bättre utan dem och sparat miljontals av människoliv. IQ utan EQ, emotionell intelligens, är direkt farlig. Otyglade psykopater med hög IQ, skrämmer mig. Och de finns runt oss alla.

      Gilla

  10. Stefan Sewall skriver:

    Jag tror verkligen inte att den s.k. eliten idag är så särskilt högbegåvad. Det är inte någon stor konkurrens i politikerbranschen. Tidningarna är så fyllda av ren dumhet i stor utsträckning på ledarplats och eljest, att det närmast bevisar att de mest intelligenta i samhället nu inte söker sig till pressen. Hög intelligens och hög analysförmåga och hög grad av bildning och kunskap kännetecknar inte dagens debatt i tidningar och SVT/SR. Den s.k. kultureliten är ingen riktig elit.
    Dit söker sig istället människor med politisk ambition att medvetet påverka. Jag känner åtminstone en sådan person som blev journalist för att kunna påverka och styra – mot vänster förstås.

    Riktigt begåvade unga människor hittar utbildningar och karriärer i näringslivet och blir ekonomer, ingenjörer, dataexperter eller blir läkare, tandläkare, specialister och många söker sig utomlands.

    Palme var en intelligent människa som sin intelligens till trots dock inte förstod sitt lands bästa utan vägleddes av sina irrationella känslor, sitt hat mot borgarna, som jag uppfattar det. Det vittnar inte om solid riktig intelligens och sökande efter det altruistiskt bästa för landet, utan om intressestyrning; att tillfredsställa sitt egna känslostyrda behov av självhävdelse. Nästan för att hämnas uppfattade gamla generella klass-oförrätter.

    Hitler var smart och begåvad på vissa sätt, men ändå dum och oerhört känslostyrd. Han ville hämnas och vägleddes mot undergången av sådana irrationella känslor i stället för att göra vad som var bäst för sitt land.

    Begåvningsprofiler är olika. Bara för att man är bra på att prata och formulera sig är man inte automatiskt lika bra på att uppfatta situationer, få bra översikt och insikt. Analys och problemlösning är en annan sak än förmåga till verbal beskrivning och formulering. Matematisk förmåga och logik är andra variabler än känsloverbalisering.
    Varför ser vi på Poirot och Morse och Sherlock Holmes på TV? Jo, för att vi beundrar riktig intelligens och analys- och problemlösningsförmåga. De söker och finner det sanna svaret på den svåra frågan, som andra dummare kommisarier inte klarar.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Kanske kan man fråga sig varför Poirot, Morse och Sherlock Holmes förskjuts av resten av samhället. Borde de inte vara ärade och respekterade i stället? Varför hånar vi inte de löjeväckande missfoster som är bra på sport? Varför tror vi inte att vi trots allt kan springa snabbare, hoppa högre och dribbla snabbare än de? För uppenbarligen tror de flesta, understött av en kanonad av undanflykter och larviga påhitt, att de kan tänka bättre än Poirot, Morse och Sherlock Holmes.

      Gilla

  11. Hexe skriver:

    Att en man, för att inte tala om flera, är starkare än en kvinna utgör inget maktförhållande som behöver bekräftas. En invandrare i Sverige är medveten om sitt sociala underläge i Sverige och kan förvånas över vår generositet att alls släppa in honom i landet. Initialt kanske han känner tacksamhet, men detta är ofta en övergående fas. En förmån blir snabbt en självklarhet och att stå i tacksamhetsskuld tär på självkänslan varför det ligger nära till hands att övergå till tolkningen att svenskars beteende inte beror på generositet utan mesighet. I exempel på exempel kan han se mesighetshypotesen bekräftad: Invandrare tar för sig mot svenskarnas vilja och bryter mot de svenska reglerna – och de kommer undan med detta. De svenska männen tycks svaga och viljelösa. De kan varken försvara sina gränser, sina kvinnor eller sina plånböcker.
    http://www.friatider.se/de-v-ldtar-f-r-att-de-kan

    Liked by 4 people

  12. NannaS skriver:

    Hur definierar du ‘begåvad’, Patrik? En extremt skicklig matematiker, t ex, är begåvad, men ofta sociopat. Är man riktigt begåvad tenderar man vara expert inom ett smalt område, men ha lite koll på andra. Jag känner ett flertal intellektuellt begåvade personer, som dock samtliga har tummen mitt i handen. Jag har också mött personer med lite formell utbildning, om någon alls, som ändå har en stor skopa förnuft i vardagen.
    Man skulle också kunna säga att en person kan vara ytterligt begåvad i retorik, men hopplös att leda ett land.
    Missförstå mig rätt; jag har stor behållning av dina funderingar, men det här med ‘begåvad’ blev väl förenklat.
    Vänliga hälsningar, NannaS

    Gilla

      • JAN BENGTSSON skriver:

        En gång i tiden hade vi politiker,
        med gammaldags sunt bondförnuft)

        Då mådde också Moder Svea mycket bättre…

        Gilla

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Jag måste vara irriterande här, men varifrån får du uppgiften att en begåvad matematiker är sociopat? Sociopat, även kallad antisocial personlighetsstörning hade i DSM-IV följande kriterier att hålla i minnet under utredning:

      ”A. There is a pervasive pattern of disregard for and violation of the rights of others occurring since age 15 years, as indicated by three (or more) of the following:

      (1) failure to conform to social norms with respect to lawful behaviors as indicated by repeatedly performing acts that are grounds for arrest
      (2) deceitfulness, as indicated by repeated lying, use of aliases, or conning others for personal profit or pleasure
      (3) impulsivity or failure to plan ahead
      (4) irritability and aggressiveness, as indicated by repeated physical fights or assaults
      (5) reckless disregard for safety of self or others
      (6) consistent irresponsibility, as indicated by repeated failure to sustain consistent work behavior or honor financial obligations
      (7) lack of remorse, as indicated by being indifferent to or rationalizing having hurt, mistreated, or stolen from another

      B. The individual is at least age 18 years.

      C. There is evidence of Conduct Disorder with onset before age 15 years.

      D. The occurrence of antisocial behavior is not exclusively during the course of Schizophrenia or a Manic Episode.”

      Hämtat från BehaveNet, uppslagsverk för psykiatriska störningar bland annat – notera att ovantsående är från DSM-IV, och att nuvarande upplaga är DSM-V.

      Det är en väldigt stark beteendestörning, så jag undrar om du möjligen menar att en högintelligent person med smalt specialintresse ofta är socialt tafatt? Psykiatriska diagnoser är i mitt tycke redan nog av ett Kainsmärke för att vi skall vara vårdslösa med dem.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Liked by 1 person

  13. Tor Arne skriver:

    Är populism ett ord som eliterna lagit med ett särskilt syfte? Är populism en ”syndebock” som eliterna vill ge skylden för kommande kriser?

    ‘Populism Vs. Globalism’ – a Meme That Doesn’t Exist in Reality
    http://www.thedailybell.com/news-analysis/populism-vs-globalism-a-meme-that-doesnt-exist/

    The “populism vs. globalism” meme that we analyzed back in midsummer is swiftly becoming the most important propaganda initiative active today. It might spell Mr. Trump’s doom as a leader unless he counteracts it effectively.
    http://www.thedailybell.com/news-analysis/populist-doom-aimed-at-trump/

    By Seizing the Definition of ‘Populism,’ Reuters Warns Us of Chaos to Come
    http://www.thedailybell.com/news-analysis/by-seizing-the-definition-of-populism-reuters-warns-us-of-chaos-to-come-2/

    Gilla

  14. Conan skriver:

    Jag skulle hellre ha dygdiga ledare än begåvade ledare. Om man med begåvning då avser iq, makthunger, girighet, ledarvilja och exhibitionism. Fredrik Reinfeldt är ett exempel på en intelligent o girig ledare, men samtidigt helt utan dygder, o se hur det gick. Även obegåvade kan enligt mig vara dygdiga genom god uppfostran o vett, och med begåvade/intelligenta rådgivare vid sin sida kan en enkel men pragmatisk medare med sunt förnuft vara utmärkt. Dygdig och intelligent är förstås idealet, men jag undrar om dessa människor finns utanför idevärlden?

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Tyvärr en sällsynt kombination. Dygd är ett begrepp som sållats bort ur allmänhetens medvetande. Anledningen till bortfallet tas upp i http://signum.sedygd-som-ord-och begrepp.
      Dygd och duktig har gemensamma rötter. PK-elitens dygd är att vara duktig på att sko sig på andras bekostnad.

      Gilla

  15. oppti skriver:

    Det finns flera spår att utveckla
    -korruptionen i statsförvaltningen nu senast fastighetsverket.
    -Vänskapskorruptionen som utvecklas genom generösa jakt evenemang.
    Men jag kan inte undvika att se hur miljöpartiets trovärdighet i miljöfrågor urholkas i takt med att vindkraftens lönsamhet rasar-på grund av ny vindkraft. Populismen mötte inte relevant motstånd-nu har vi billig el när det blåser-på grund av överskott av el då!
    Det finns mycket att hugga tag i !

    Gilla

  16. Svart vatten skriver:

    Jag tycker det är intressant att fundera över vad det är i människors trögflytande sunda förnuft som gör att de världen över gör uppror mot etablissemangets lättflyktiga projekt just nu? Vi ser det nu i hela västvärlden, jag tror folk instinktivt har fattat att etablissemanget för att behålla sin makt har börjat bygga pyramider, och det är den skötsamma klassen som släpar stenarna. Så själva släpandet är ett syfte så att folk skall hålla sig ifrån att starta bloggar och klä av makten. Om alla förstår hur ogenomtänkta och egenyttiga och faktiskt odugliga politikerna är, var skall det sluta, bättre att folk släpar sten. Ingenstans släpar vi mer sten än i Sverige, högsta skatten och suget efter ny bil och fotboll är enormt och håller oss från att tänka.

    Utöver släpandet vad är det för en pyramid vi tvingas bygga? Kan man ta tillräckligt många steg tillbaka för att skymta konturerna? En sak man kan göra är att föreställa sig att Åkesson, Farage, Trump, LePen osv inte existerade. Inga ”populister” någonstans, så ingen som kan kanalisera folks sunda förnuft, var hade vi stått då? Vart är etablissemanget på väg. Låt oss i tanken ge dem fria händer. Sverige tror jag skrämmande nog kan visa vart hela västvärlden är på väg och vad som kommer sen. Obama och Clinton strävade mot ett svenskt tillstånd. Tänk er ett lika svagt USA som Sverige..Det verkar uppenbart att massinvandring, av främst muslimer är en del av kärnan, övertagandet av medierna och att endast ha EN påbjuden sanning en annan del, ett allt mera växande VIK en tredje och globalisering en fjärde. Är ett överförande av makten i samhället från vita västerländska män den innersta kärnan i projektet, utom för en liten utvald elit? Låt oss föreställa oss 30år till med ett etablissemangets politik, vi kommer at se massiv islamisering, enorma kostnader för VIK, ett samhälle i förfall för de skötsamma med allt mera uppfostran av staten, kanske alla som jobbar blir tvingade att ha en ensamkommande boende hos sig? Äktenskap kvoteras så att tillräckligt många gifter sig över rasgränser? 50% muslimer i varje kommun? Muslimer inkvoteras och man tvingas besöka moskeer? Hela ens lön, 100% är statens och betalas tillbaka efter statens beslut? Är själva kärnan i projektet att vi helt enkelt inte skall vara fria, allt dom görs syftar till större ofrihet? Jag tror detta kommer nära sanningen och att många uppfattar det så i USA, frihet mot ofrihet.

    Jag tycker inte det är lätt att se vad det är för en pyramid etablissemanget föreställer sig men nog är det något stort som vi inte kan se vi förväntas släpa sten till, dag efter dag.

    Jag tror ett steg man kan ta för att öka sin frihet och bryta sig loss från det konstruerade behovet av nytt kök och ny bil, som bara håller ens tid fången. Starta eget så man kan minimera sin skatt är ett annat steg, man är trots allt ofriare i stora företag som köpt in i den multikulturella doktrinen. Ett annat steg man kan ta för frihet är att ta ansvar för sin egen säkerhet och gå en självförsvarskurs och ta vapenlicens. Skriva på bloggar är också en kamp för friheten och informera sig så mycket man kan, men det det behövs också att man organiserar sitt motstånd. Det gäller att finna den flagga som kämpar för friheten och ställa sig under den.

    Liked by 2 people

  17. Christer Carlstedt skriver:

    Inte alldeles lätt detta.
    Det verkar ju tämligen självklart att de mest intelligenta skulle var bäst lämpade att styra skutan.
    Fast då måste man kanske först göra klart för sig vad intelligens är.
    Jag tror, men kan ha fel, att det innebär att snabbt kunna dra slutsatser av ett visst antal givna parametrar. Ett vanligt test brukar vara att isolera ett mönster i en grupp och konstatera att det inte hör till gruppen. Ganska digitalt egentligen eftersom svaret blir ett ja eller nej.
    Det finns säkerligen även andra varianter, men för att ett test skall kunna fungera så måste det finnas ett rätt svar på det presenterade problemet.

    Nu råkar det vara så att människan och samhället inte alls är digitala. Vi är i högsta grad analoga. Det är inte frågan om rätt eller fel, utan om mer eller mindre bra, alternativt dåligt.

    För att göra en sådan bedömning krävs erfarenhet.
    Det går säkert att slå i en spik i en bräda med hjälp av en stenbit.
    Den erfarne vet att det går fasen så mycket bättre med en hammare.
    Det kvittar fullständigt hur intelligent du är om din erfarenhet är begränsad till olika stensorter, men du aldrig kommit i kontakt med en hammare.

    Det är där demokratin har sin styrka. I hela samhället finns mycket mer erfarenhet än hos ett antal aldrig så intelligenta på pyramidens topp.

    Det är den här genom århundradena samlade erfarenheten vi brukar kalla sunt förnuft.
    Det finns alltså skäl till att man i många kulturer ser upp till äldre personer. De har erfarenhet, vilket betyder att dom vet och kan.
    Jag tror inte att man i våra gamla byaråd tog in några tjuguåringar för att fatta gemensamma beslut. Anledningen torde vara densamma.

    När man då upptäcker att det finns folk i Sveriges riksdag som är under 35 år och som dessutom inte har annan erfarenhet än från partiernas och Riksdagens korridorer, så finns all anledning att fråga sig vad i helskotta vi sysslar med.
    När man därutöver som i DGS TV-program får sina farhågor om hur det går till i maktens korridorer, bekräftade, beträffande det beordrade knapptryckeriet så blir åtminstone jag betryckt.

    Då blir kärnfrågan för min del hur man begränsar partiapparaternas inflytande då det nu verkar ställt utom tvivel att dessa helst tjänar sina egna syften på bekostnad av nästan vad som helst. Riksdagsledamöterna håller i allmänhet god min i elakt spel eftersom de med en gnutta flax kan se fram emot en osedvanligt rejäl pension.

    En ny konstitution kanske? En konstitution som omöjliggör lagstiftning som inte överensstämmer med konstitutionen, annat än under fara för rikets säkerhet (vilket också i så fall måste definieras)?

    Liked by 3 people

  18. Yvonne Rosenthal skriver:

    Jag vill att de som är mer begåvade än vad jag är och med bättre ordning på syntaxen än vad jag har skall styra. Den politiker som lyssnar på Inger Enkvist får mitt kryss. Sverige sviker och har nu sviket 100 000 tals genom ett genompuckat skolsystem som får och har fått konsekvenser för universitet och forskning. Absolut mindre stat , mindre av politik men vassare vilket innebär de vassaste. Men är det möjligt?

    Gilla

  19. Rikard skriver:

    Hej.

    Vad är den genomsnittliga IQ:n i en grupp med högintelligenta, om man bara mäter inom gruppen? Även i den gruppen hamnar några under medel, några över medel, och några i vardera extremerna.

    De sistnämnda är alltså, relativt hela gruppen, efterblivna respektive geniala.

    Intelligens är nämligen relativt sin kontext och sin miljö, och IQ:n hos en population säger inget om en enskild individ, annat än att den ger en sannolikhet för hur individens potentiella spann kan se.

    Intelligens är i hög grad ett mått på processorkraft om liknelsen tillåts, varken mer eller mindre. Utan erfarenhet, bildning och en i empiri grundad moralisk övertygelse är det just bara kapacitet för tänkande, snarlikt en dator med världens bästa processor och en tom hårddisk.

    Dessutom är det så att ju högre intelligens, desto mer främmande är ditt tänkande jämfört med genomsnittet och desto svårare har du att förstå den normalbegåvade människan (vilken ofta sägs falla inom spannet 85 IQ till 130 IQ). Eftersom normalitet i hänseende intelligens är rent kvantitativt, innebär det att ju intelligentare någon är, desto mer onormal är denne i sitt resonemang.

    Mig veterligen är den enda gången man IQ-testat en hel statsledning Nürnbergrättegångarna. Medelvärdet för IQ:n på de åtalade var 128 enligt Wechsler-Bellevue testet, med journalisten/propagandisten Julius Streicher i botten med 106 och Hjalmar Schacht (bland annat riksbanksordförande) i toppen med 143.

    Tips på artiklar, ifall någon är road av vidare läsning på ämnet:
    [https://www.linkedin.com/pulse/why-smart-people-act-so-stupid-dr-travis-bradberry]

    [http://medicalhypotheses.blogspot.se/2009/11/clever-sillies-why-high-iq-lack-common.html]

    [https://www.psychologytoday.com/blog/the-power-prime/201107/common-sense-is-neither-common-nor-sense]

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

    • dolf skriver:

      Rikard, det bör väl vara 85–115 och inte 85–130. IQ är definierat som en normalfördelning med medel-/väntevärde 100 och standardavvikelse 15. Så om man betraktar det normala som ”inom en standardavvikelse” blir det 85–115. (Eller om man betraktar det normala som inom 2 standardavvikelser 70–130, eller oavsett hur stor avvikelse så bör den vara symmetrisk runt 100)

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Stämmer givetvis, jag skulle skrivit att det är jag som anser att normal (som i normal funktion, inte matematisk definition) ligger från 85 till 130, så du har helt rätt.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare
        PS Varför är det alltid i texter om intelligens man klantar till det? DS

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Rickard, jag uppskattar verkligen dina sakliga och kunniga inlägg, men här trampar du i samma fälla som så många före dig. Jag kan förstås intyga att det är svårt att förstå den som har 15 punkter lägre IQ, vilket för alla oss som skriver här betyder större delen av mänskligheten. Men i och med att man har den där extra ”processorkraften” kan man ju med den omfattande erfarenhet som det dagliga umgänget erbjuder, med viss möda lära sig precis på vilket sätt de flesta tänker fel. Inte heller finns det något högt IQ utan erfarenhet, bildning och empiri, som du påstår, annat än kanske på dagis. Vi översköljs med intryck och tolkar dessa. Ju smartare vi är, desto korrektare. Detta börjar redan i livmodern.

      Det du kanske egentligen ville ha sagt är att den med lägre IQ har väldigt svårt att förstå den med högre. Mest för att det går så rasande snabbt. Processorkraft är ju ett kvantitativt begrepp, inte ett kvalitativt. För den med lägre IQ finns ingen möjlighet att lära sig hur den med högre tänker och kan förmodas reagera. För det skulle krävas mycket koncentrerad och disciplinerad eftertanke under lång tid. För detta är vi människor inte konditionerade. Och på grund av vår allmänna tankeslöhet, jag menar indolens när det gäller att alls tänka efter och disciplinera sig, uppstår en kvalitativ skillnad mellan dem med hög och låg IQ. Jag skulle uppskatta att gränsen för att kunna tänka rätt utan att tänka efter ligger någonstans vid Mensas gräns på 131 eller något högre.

      Analogin med processorkraft leder fel, eftersom de flesta aldrig ens startar sin (långsamma) processor.

      Gilla

  20. Rombens skriver:

    Vi ogillade när grevar, baroner och överklassen föraktfullt talade om populasens krav på förändringar till en demokratisk ordning. Idag verkar många applådera när eliten talar föraktfullt om populism.

    Liked by 1 person

  21. malmoperspektiv skriver:

    Apropå ”populism” och intelligens
    Begreppet populism används idag huvudsakligen i nedsättande syften av dagens makthavare. Men de socialistiska idealen som idag dominerar PK-etablissemanget, betraktades naturligtvis under arbetarrörelsens framväxt, som populism av dåtidens maktelit, Medan idag benämns mycket av den tidigare maktelitens idégods som populism.

    Därför hör vi och ser vi dagligen begreppet högerpopulism i PK-media, medan begreppet vänsterpopulism helt lyser med sin frånvaro.

    Apropå intelligens och tanken att det är bättre att begåvade personer bestämmer, är det värt att notera att ledarna för Nationalsocialistiska Arbetarpartiet var ”överintelligenta”.

    Den amerikanska psykiatern Douglas Kelley utförde en lång rad tester på de åtalade nazisterna inför Nürnbergrättegångarna, bland annat IQ-tester. Till Kelleys stora besvikelse visade sig nazisterna snarast var ”superintelligenta” eller ”mycket intelligenta”, men i övrigt var de helt normala människor – inte mer våldsamma eller mindre känsliga och de levde ett normalt familjeliv.

    De placerades antingen i kategorin ”mycket intelligent” eller ”superintelligent”. Högst resultat fick Hjalmar Schacht, som hade 143 i IQ. Hermann Göring uppnådde inte den högsta intelligenskvoten i gruppen, men hamnade ändå mycket högt; 138 i IQ, Endast tre av de 21 hamnade inom spannet för ”normal” intelligens (106, 113, 118).

    Det tyska nationalsocialistiska partiet – av motståndarna kallade nazisterna – var ett revolutionärt parti som hade sina rötter i den socialistiska ideologin. Vänsteretablissemanget som har fått en allt mer dominerande ställning i västvärlden har framgångsrikt förringat nationalsocialsmens socialistiska rötter.

    Adolf Hitler i sitt förstamajtal i Berlin 1926:
    ”Vi är socialister, vi är motståndare till dagens kapitalistiska ekonomiska system med dess exploatering av de ekonomiskt svaga, med dess orättvisa löner, med dess otillständiga värdering av en människa utifrån rikedom och ägodelar istället för plikt och prestation, och vi är fast beslutna att förstöra detta system till varje pris.”

    Nazisternas stormtrupper, SA, hade precis som t.ex. AFA i Sverige idag, till uppgift att trakassera och tysta meningsmotståndare.

    Liked by 1 person

  22. Arne Kjellberg skriver:

    ” framför allt om makten utövas under en sådan som Donald Trump”, skriver du. Är det inte läge att ge DT åtminstone 100 dagar, som alla andra får?

    Gilla

  23. dolf skriver:

    Det är ett utgångsfel i resonemanget. Demokrati som det bästa systemet är inte alls någon självklarhet. Och demokrati är i sig själv också väldigt luddigt. Jag skulle vilja påstå att det bästa systemet är demokratiskt till sin natur, men att det system är demokratiskt behöver inte innebära att det är bra. Det finns enligt min mening ingen bra demokrati i dagens värld. Och för att vara tydlig, jag räknar inte ens sverige som en äkta demokrati, det är en skendemokrati.
    Själva aspekten med att hälften av befolkningen är dummare än genomsnittet tog jag upp lite mer grundligt i Svensken är en floskelfeminist, och får demokratiska representation tittade jag lite på i Kvotera mera! Rösta på brösta! Det ger förmodligen lite bränsle för intresserade att mala i sina tankekvarnar. (ber om ursäkt för mixad metafor där på slutet)

    Gilla

  24. dolf skriver:

    Bidde ett litet fel som kan vara svårtolkat på ett ställe där: ”Jag skulle vilja påstå att det bästa systemet är demokratiskt till sin natur, men att det system är demokratiskt behöver inte innebära att det är bra” skall givetvis vara ”Jag skulle vilja påstå att det bästa systemet är demokratiskt till sin natur, men att ett system är demokratiskt behöver inte innebära att det är bra”

    Gilla

  25. ulsansblogg skriver:

    Efter att under en stor del av mitt liv ha arbetat inom folkrörelser så vet jag att kunskaper inte premieras. Chefen vill inte erkänna sina egna dåliga kunskaper och släpper inte fram någon med bättre kunskaper. Däremot premieras lojalitet, ”rätt värdegrund” och ryggdunkande. Den som vill ta sig fram inom folkrörelsen och politiken behöver inte ha några kunskaper. Det räcker att klia de rätta ryggarna!

    Liked by 2 people

  26. dolf skriver:

    Det finns en aspekt till på det här med intelligens och duglighet. Rent allmänt kan man väl säga att det är bra om de i högre positioner är intelligenta än dumma. Men att någon är intelligent innebär inte att den är bra i en ansvarsposition. Man kan säga, för att använda matematiker-lingo att hög intelligens är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för en hög position.
    Man måste ha med en variabel till i ekvationen: personens Etiska Resning. Så vi får två skalor IQ och ER. En person i en hög ansvarsposition måste ha både hög IQ och ER.
    Låg IQ och hög ER är inte bra men är inte heller nödvändigtvis en katastrof.
    Hög IQ och låg ER är katastrof, det är där vi har filurer som Hitler.

    Liked by 2 people

    • Anders skriver:

      Man kan också se på saken som den tyske generalen Erich von Manstein:
      “There are only four types of officers.
      First, there are the lazy, stupid ones. Leave them alone, they do no harm.
      Second, there are the hard-working intelligent ones. They make excellent staff officers, ensuring that every detail is properly considered.
      Third, there are the hard-working, stupid ones. These people are a menace, and must be fired at once. They create irrelevant work for everybody.
      Finally, there are the intelligent lazy ones. They are suited for the highest office.”

      Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror att Adolf Hitler ansåg sig framför allt annat ha en mycket hög Etisk Resning. Och jag har svårt att argumentera mot denna hans förmodade självbild. Inget annat hade kunnat driva honom genom den fantastiska karriär han skapade sig. Förhoppningen om att Etisk Resning skulle rädda mänskligheten leder fel.

      Vi skall inte ha starka ledare, utan starka institutioner och starka medborgare.

      Det är dessutom förfelat att ställa intelligens i kontradistinktion till moral, etisk resning, brahet, godhet o.s.v. Det är bara snuttefiltar som man som mindre begåvad tröstar sig med.

      Liked by 1 person

      • dolf skriver:

        Att Hitler ansåg sig ha Etisk Resning innebär inte att han hade det. Man har inte en etisk resigning när man är direkt ansvarig för ett världskrig och folkmord. Vad jag menar med etisk resning är väl ganska överförenklat att man skall vara ärlig och arbeta för allas bästa och inte låta självintresset sitta i högsätet. Etisk resning innebär att man är god (på riktigt, inte att man godhetsskyltar) och vad man i vardagligt tal brukar kalla moralisk. (Jag gör skillnad på moralisk och etisk, att vara moralisk är oftast liktydigt med att man anpassar sig till den rådande uppfattningen om vad som är rätt och fel, att vara etisk innebär en personlig utvärdering och ställningstagande med avseende på rätt/fel och gott/ont.)

        Gilla

  27. Johan utan Land skriver:

    Vår elit är elit i den meningen att det är de som bestämmer. De flesta har säkert kämpat hårt mot sina medtävlare för sin postion och det är väl något slags kvalitetsbevis. En del har såklart fått hjälp på traven genom att födas in i rätt familj men hade de varit helt hopplösa hade de aldrig tagit sig fram till toppen. Nu kanske någon vill motsäga mig med exemplet med en f.d. vice statsminister. Men då säger jag att det är fult att sparka på en som redan ligger och dessutom fungerade systemet och stoppade till sist denna helt olämpliga person från att få inflytande. Men detta var en utvikning.

    Vad jag ville säga att vår elit drabbats av kollektivt vansinne och att det de arbetar hårt för att genomföra underminerar basen för deras eget välbefinnande och makt. Om ingen stoppar dem kommer de till slut bli härskare över ett dysfunktionellt tredje-världen-land. För all del lär det gå att leva gott även i fattiga länder om man nu råkar vara diktator men jag tror ändå inte att det var så de tänkt sig sin framtid och det finns nog inte utrymme för mer än ett litet fåtal av dem att roffa åt sig och blir superrika.

    Vår elit håller alltså på att diskvalificera sig själva från uppdraget att sköta landet. Förhoppningsvis kan vi deplorables styra upp skutan och skaffa oss en ny och klokare elit. Det skulle nog behövas en bättre konstitution för att minska risken för framtida återfall. Me sånt får klokare människor än jag klura på.

    Gilla

  28. Sixten Johansson skriver:

    Jag anbefaller varmt Karl-Olov Arnstbergs text ”Klyftiga dumskallar” på morklaggning.wordpress.com (5 sept 2016).
    Alltid värt att minnas att i hierarkier befordras de lojala upp till sin inkompetensnivå – och den inkompetente begriper inte sin inkompetens, lika lite som den riktigt dumme begriper sin dumhet.

    Sunt förnuft kan bara följa av kontakt med verkligheten. En samling individer med sunt förnuft och yrkeserfarenhet + teoretisk kunskap + orädda diskussioner borde tillsammans kunna skapa en meritokratisk klokhet, som skulle fungera bättre än parlamentarisk demokrati. Demokrati har ibland kallats ”mobbvälde” och det är ju exakt vad som präglar dagens Sverige, där det mediala, politiska, akademiska och byråkratiska etablissemanget, ”eliten”, är pösiga minipåvar, lismande ynkryggar, infantiliserade skolgårdsmobbare, ovärdiga sina arvoden och positioner, usla förebilder för barn och unga.

    Nivelleringen i toppen har skapats av liknande mekanismer som alltid har funnits i samhället, men som i vår tid har förstärkts. En faktor är den allt större rädslan för utstötning, behovet av ständig bekräftelse från sina gelikar, de likasinnade och rättänkande. Det innebär att dumhetens minsta gemensamma nämnare och de sämsta ledarna i slutändan styr. En andra faktor är svenskarnas trosvissa tillit till ordens makt, den bergfasta övertygelsen att ord i sig skapar och förändrar verkligheten. Om vi kunde skala bort pladdret, flosklerna, ideologiproduktionen och ordmagin ur statsapparaten och offentligheten, så skulle nästan ingenting bli kvar – utom det ordlösa sunda förnuftet och kunnandet.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Lätt att hitta alltför många som nått sin inkompetensnivå…
      Är det därför t.ex. polis o rättsväsende fungerar så dåligt?

      Gilla

  29. MartinA skriver:

    Bra av PE att analysera samhället ur ett intressekonfliktsperspektiv. I sverige finns en sjuka att alltid ta ett ideologiskt perspektiv.

    Jag tror att Demuuhkratier är synnerligen lättkorrumperade och instabila.
    Eliter tvingas korrumpera staten i syfte att fortsätta vara eliter.*
    Icke eliter kräver statens expansion för att rösta sig till andras resurser.
    Demuuhkratin rättfärdigar statens oändliga expansion och maktfullkomlighet eftersom den ”arbetar för det allmänna bästa” och ”du har ju själv röstat för det”.

    Resultatet blir en sorts allsmäktig tyranni som ingen tar ansvar för och som ingen har nytta av förutom eliterna som alltmer desperat klänger sig fast vid toppen allteftersom skeppet sjunker. Demuuhkratins utveckling får mig att tänka på introt till TV serien Black Sails.

    *Det ligger i marknadsekonomins natur att förmögenheter som överstiger en viss storlek per nödvändighet måste korrumpera staten för att ej tappa ägarandelar.

    Gilla

  30. MartinA skriver:

    Läste om artikeln och jag tycker verkligen om den. Den rotar i det här olösliga. Eliterna ÄR förmätna och giriga och hycklande och saknar självbevarelsedrift. Och folkflertalet är, tja, inte så himla nobla vi heller. Det bästa vi kan göra är att återigen legitimera egenintresset. Då kan vi ju ialla falla tala med varandra? Förhandla? Göra världen verklig igen Nu agerar vi alla hänsynslöst i vårt egenintresse medans vi alla samtidigt trumpetar ut vår altruism och godhet tills vi blir blåa i ansiktet. Det hela resulterar i någon sorts skuggspel.

    Gilla

  31. Lennart Göranson skriver:

    Demokrati betyder inte i praktiken att ”folket” bestämmer. Det betyder att en elit bestämmer och att ”folket” kan avsätta eliten om den missköter sig. Och det är nog bra att det fungerar på det sättet. Att styra ett land är komplicerat och kräver (borde kräva) utförsgåvor över det genomsnittliga. Däremot finns ingen anledning att kräva intelligens över genomsnittet för att att en medborgare ska kunna säga ”det här accepterar jag inte längre”.

    Möjligen finns ett undantag från den här ordningen, nämligen direktdemokrati à la Schweiz. Där är alla röstberättigade med och bestämmer över detaljerade politiska beslut. Det finns de i vårt land som tycker att det vore en bättre ordning. Det tycker inte jag, elitism förenad med tillgång till en nödbroms verkar tryggare.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      Demokrati betyder folkstyre. Sedan finns det olika system för att implementera detta folkstyre eftersom det är opraktiskt att alla medborgare går till riksdagen varje dag.

      Du blandar ihop begreppet, demokrati, med tillämpningen, proportionell representativ demokrati. Som för all del inte längre fungerar som en representativ demokrati, men det är en annan diskussion.

      Gilla

  32. Gösta Walin skriver:

    1. De som styr landet måste först och främst ha incitament att gynna hela landets befolkning. Detta är det svåra. Kanske Egyptens militärer uppfyller detta villkor (förutsatt förstås att militären inte hotas). Svenska politiker har tyvärr inte de rätta incitamenten; de vill gynna sig själva. Sorgligt men mänskligt. Tyvärr ser jag ingen lösning på detta problem.
    2. De styrande bör vara valda i fria val, s k demokrati.
    Detta är det hyllade kriteriet som dessvärre visar sig ofullkomligt. Kanske är det så att fungerande demokrati förutsätter ett gott samhälle – med tillit på alla nivåer. Med denna tillit blir den formella demokratin kanske ganska ointressant. Utan tillit kan demokrati bli en katastrof.
    3. De som styr bör vara begåvade. Jo visst över medium är nog bra,men god uppfostran, bred erfarenhet utanför politiken är nog nödvändigt vid sidan om hyfsad begåvning, dvs sunt förnuft.

    Gilla

  33. Gösta Walin skriver:

    PS Det viktigaste av allt är att de som styr, oavsett hur de kommit till makten,har incitament att styra till folkets nytta och fördel. Detta har åtminstone delvis garanterats av att de styrande i viktiga avseenden delat folkets villkor. Behov av ordning osv. Nu har dessa förutsättningar upplösts tack vare ”globaliseringen” som ger makthavarna möjlighet att lämna folket åt sitt öde.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Jag tycker inte att det ska behövas incitament för att de styrande ska styra till folkets nytta. Det är deras f-de skyldighet. Det ska finnas lagar och ett rättsväsende som ser till att så sker. Och varje ny generation ska uppfostras i den andan. Att göra rätt för sig bör vara ett incitament i sig.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s