Min disciplin, nationalekonomin, har genomgått en sorglig utveckling under gångna årtionden. Ständigt större resurser och talang ägnas åt esoteriskt modellbyggeri med begränsad räckvidd på bekostnad av empiri. Även den rena teorin har fått maka åt sig till förmån för finurliga modellkonstruktioner, en slags fetischer, med begränsad anknytning till den verkliga världens förhållanden. En elegant modell, om än värdelös i praktiken, garanterar publicering i de fina akademiska tidskrifterna och säkrar därmed författarens yrkeskarriär. Vidare bearbetningar av modellen och tillämpningar på en imaginär värld leder till ytterligare meriter. Nationalekonomi ses allt mera som ett tillämpningsområde för matematiska och statistiska metoder på mer eller mindre stiliserade ”fakta” med obetydlig bäring på samhällsekonomin.
Patrik Engellau
Jag var nyligen på skidsemester i Frankrike och träffade en fransman som ville veta allt om Sverige.
Allt? sa jag.
Allt, sa fransmannen.
Jag tog ett djupt andetag och satte igång.
Ilan Sadé
Tre medarbetare på Sveriges Television, däribland journalisten Fredrik Önnevall, dömdes härförleden av Malmö tingsrätt till villkorlig dom och samhällstjänst för att ha smugglat en syrisk pojke från Grekland till Sverige. Smugglingen dokumenterades noggrant och sändes i SVT i programmet ”Fosterland”. Tingsrätten har helt enkelt blivit förevisad de relevanta delarna av programmet, varpå ansvar för brott har ådömts de tre i SVT-teamet. Hovrätten över Skåne och Blekinge lär pröva fallet senare i år efter ett förväntat överklagande.
SVT-medarbetarnas gärning har förstås diskuterats i media, liksom uppgiften att SVT tydligen betalar sina medarbetares advokatkostnad. På tidningarnas kultursidor görs det förstås gällande att de borde ha frikänts i barmhärtighetens namn. Andra uttrycker visserligen förståelse för gärningen och menar att den var moraliskt riktig, men inser samtidigt att vissa gärningar kan vara både moraliskt riktiga och olagliga. Civil olydnad, med andra ord. Att äktenskapet mellan lag och moral inte alltid kan vara friktionsfritt är en helt korrekt och mogen iakttagelse, som kultursidesnissarna verkar ha svårt att begripa. Frågan blir förstås då om SVT-teamet gjorde moraliskt rätt. Den tredje linjen, som jag själv lutar åt, även om jag även har ett ben i linje två, går ut på att det hela var såväl olagligt som omoraliskt.
Patrik Engellau
Eftersom min själ törstar efter en mer komplett förståelse av vad som menas med Värdegrunden så gick jag på ett seminarium där kloka och bemärkta personer skulle diskutera saken. Men vi kom liksom inte ur startgroparna. Det kändes som ett möte i en arbetarkommun år 1900 där ingen pratade om kapitalismen. Elefanten i rummet som ingen låtsas om, ifall du förstår vad jag menar.
Man kan inte tala om sociala fenomen, typ Värdegrunden, utan att tala om makt och klasser och sådant där som makten inte vill prata om. Att tala om Värdegrunden utan att nämna vår tids makthavare – Politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex – skapar bara förvirring.
Mohamed Omar
Ronie Berggren är USA-kännare och har i flera år drivit podden Amerikanska nyhetsanalyser. Han har även skrivit här på Det Goda Samhället.
Förutom att podda och blogga har Berggren jobbat som personlig assistent, anställd av Örnsköldsviks kommun. När hans brukare gick bort strax före jul erbjöds han ett nytt jobb på ett HVB-hem. Där bor ett antal ”ensamkommande flyktingbarn”, framför allt afghaner.
Berggren skickade in sitt CV. Första mötet med chefen gick utmärkt och ett datum spikades för inskolning på hemmet.
Patrik Engellau
Den 17 januari publicerade Dagens Samhälle en artikel av integrationschefen Alireza Akhondi i Vansbro kommun i Dalarna som väckte stor uppmärksamhet.
Historien var ungefär så här. Migranten Ahmed har fått uppehållstillstånd och kommunplaceras av Migrationsverket i Vansbro (eller någon annan kommun). Ahmed förväntas nu genomgå Etableringsplan hos Arbetsförmedlingen. Detta går emellertid inte i ett nafs. Till exempel måste han ha sina sista fyra siffror från Skatteverket innan själva jobbträningen kan börja. (Det är ”mycket som måste redas ut innan etableringssamtalet får ordentligt arbetsfokus”, skriver Arbetsförmedlingen i en rapport. Migranterna kan till exempel ha ”tappat kontakten” med familjemedlemmar och vill därför ha Arbetsförmedlingens hjälp att spåra dem via Röda korset.)
Patrik Engellau
Jag tror att vi fortfarande i Sverige har föreställningen att saker och ting fungerar enligt regelverket, att brandkåren rycker ut med högsta fart när en eldsvåda hotar, att dugliga tjänstemän i Skolverket genast skrider till verket för att rätta till situationen om det skulle brista i disciplin på ett antal skolor, att riksdagens skarpaste hjärnor sitter och funderar över vad flyktingkrisen egentligen beror på och vad de lojala och välmenande tjänstemännen i olika myndigheter ska få för instruktioner för att komma till rätta med svårigheterna.
Vi föreställer oss helt enkelt att maskineriet fungerar. Visst inser vi att fel kan begås och att det rentav kan förekomma slarv i myndigheterna, men vi är övertygade om att sådant är undantag. Grundregeln är att svensk offentlig förvaltning fungerar. Och om den inte gör det så behövs det bara att en beslutsam politisk ledare ryter till så att folk tar sitt ansvar och grundregeln åter börjar gälla.
Mohamed Omar
Richard Nixon vann presidentvalet 1972 i en av de största jordskredssegrar som någonsin noterats i USA. Två år senare tvingades han lämna Vita huset i vanära. Vad hände? Watergate hände.
Under återvalskampanjen greps fem inbrottstjuvar i det demokratiska partiets högkvarter i Watergate. Det blev början på en serie skandaler med kopplingar till Vita huset.
I boken The Ends of Power (1978) ger Nixons stabschef Haldeman sin version av händelserna. Han menar att Nixon inte varit den första att göra de saker han fördömdes för. Lyndon Johnson lät FBI sätta avlyssningsapparater i både Nixons hotellrum och i flygplanet han använde under presidentvalskampanjen. Avlyssning hade också bedrivits av Kennedy. Roosevelt var den förste som installerat avlyssningsapparatur i Vita huset.
Patrik Engellau
Få sanningar har under de senaste decennierna trumfats in med större emfas och med mindre verkan är denna: det går inte att samtidigt ha fri invandring och en välfärdsstat av svensk modell. Sedan något år tillbaka är denna sanning dock uppenbar för alla. Ändå sker ingenting i politiken för att hantera dilemmat.
(När jag säger ”ingenting” menar jag i stort sett ”ingenting”. Jo, politikerna pratar på ett nytt sätt. De säger till exempel att det skett åtstramningar vid gränserna. Det har det inte. Visserligen sjunker antalet ankommande migranter, men det beror på annat än åtgärder genomförda av svenska makthavare, till exempel mutor till Turkiet för att turkarna ska förhindra migranter att resa till Grekland. ”Mutor” är möjligen fel ord. En sorts tjänsteexport, kanske?)
Mohamed Omar
Efter Donald Trumps installationstal blev han beskylld för plagiat. I flera medier kunde man läsa att delar av presidentens tal var tagna ur Batman-filmen The Dark Knight Rises från 2012. I en scen håller den biffige superskurken Bane, han som har en metallmask för ansiktet, tal till invånarna i den påhittade staden Gotham.
Bane säger sig vilja göra upp med etablissemanget i Gotham. Politiker och affärsmän har roffat åt sig medan de vanliga människorna har fått det sämre. ”Vi tar tillbaka Gotham från de korrupta. De rika”, säger superskurken. ”De som i flera generationer har förtryckt och tryckt ner er med lögner om möjligheter. Och vi ger det tillbaka till er – folket.”
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda ner som mp3 eller lyssna på Soundcloud. Onsdagen den […]
Patrik Engellau
Nyligen publicerade Tino Sanandaji en tätskriven bok på 371 sidor om den svenska migrationssituationen. Den heter Massutmaning. Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende (Kuhzad Media). Tino är kanske den mest hänsynslöst sanningssökande och uppriktiga forskare vi har på det här området och Massutmaning kommer sannolikt att bli ett slags bibel eller uppslagsverk under några år framöver.
Jag ska inte recensera boken. Läget är ungefär som du befarar eller, om du trodde som jag, kanske lite värre. Det som är bra med Tinos skrift är att den känns trygg, säker, pålitlig och noggrann. Om Tino efter några sidors förklaringar om statistikens konstruktion kommer fram till att andelen förvärvsarbetande 20 – 64 år för födda utanför Europa år 2015 var 53,6 procent så tror man att det var just 53,6 procent. Det hela känns solitt som en Mercedes-Benz.
Sjukvården är i kris. Många får inte den vård de har rätt till. Regeringen tillsatte en konsult för att ta fram ett förslag för att komma tillrätta med missförhållandena. Instruktionerna var tydliga, regeringen ville inte ha några halvmesyrer. Största möjliga humanitet och hänsyn till de svaga var en självklarhet.
Konsultens grepp fyllde alla med häpnad och beundran. Som modell för sjukvårdens organisation hade han nämligen tagit det erkänt framgångsrika svenska asylsystemet!
Så här beskrev konsulten sina visioner för statsministern.
Patrik Engellau
Eftersom jag numera är rätt hemtam med analysmodellen ”det välfärdsindustriella komplexet” blev jag upplivad av att läsa författaren Lars Åbergs bok Framtidsstaden – Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då? Skriften framstår som en dokumentärroman om det välfärdsindustriella komplexet. Man får träffa både administratörerna och klienterna. De har namn, de fäller sina repliker och de beter sig precis som de ska enligt teorin.
Administratörerna – såväl kommunpolitiker som kommunens tjänstemän – gör som de alltid gjort. De pladdrar om hur bra de sköter sig och gnäller om att de behöver mer pengar. Så här säger kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh:
Mohamed Omar
Om du går ut på stan en fredags- eller lördagskväll, vad ser du? Vilka är det framför allt som bråkar och sextrakkar och rånar? Kalle och Johan eller Ahmed och Mustafa? Jag skrev ”framför allt” eftersom jag vet att det händer att man ibland stöter på någon Kalle som bråkar.
Vi vet att det ser ut så här. Och det är samma sak i skolorna. Vilka är de där asociala unga männen som förstör studieron för de andra? De som sextrakkar tjejerna? De som hotar lärare och andra elever? De som säger: ”Jag ska knulla din mamma”. De som blir arga när man försöker prata sakligt om islam.
Patrik Engellau
Enligt ett gammalt talesätt som jag hörde första gången för åtskilliga årtionden sedan gäller följande om svensken: tvingas han välja mellan utbyggd långvård och en mallorcaresa så väljer han båda. Det kallas Mallorca-syndromet.
Detta kunde man länge igenkännande skratta åt. Men vad händer ett samhälle som decennium efter decennium följer denna levnadsregel? Det tål att tänkas på för jag tror det är där vi befinner oss. Vi är ett folk som aldrig lärt sig att prioritera – ”sätta grupp mot grupp” – och vi har en politisk överhet som inte törs konfrontera medborgarna med den alltmer påträngande nödvändigheten att faktiskt göra en del svåra val.
Ulf Larsson
Behöver vi en ny rikssvenska i Sverige? Ja, enligt det statliga utbildningsföretaget Lernia kan det mycket väl vara på det viset. Lernias koncernchef förklarar:
– När alla röster inte är representerade får vi en skev uppfattning om vilka som finns i vårt samhälle. Rikssvenskan får inte bli en missvisande norm för hur Sverige låter, säger Helena Skåntorp, VD och koncernchef på Lernia. Språk och uttal tenderar att ha en exkluderande effekt på arbetsmarknaden och det har vi inte råd med. Idag är det brist på arbetskraft i Sverige och i resten av Europa. Vi kan inte utesluta personer med rätt kompetens och potential bara för att alla inte talar på samma sätt, fortsätter Skåntorp.
Med anledning av det här resonemanget har man nu i samarbete med Stockholms universitet tagit fram en ny rikssvenska, ett slags hybrid mellan olika dia- och etnolekter (den nya rikssvenskan kan höras här). Lernias övergripande uppdrag är enkelt uttryckt att hitta rätt jobb för rätt person, och syftet med den nya rikssvenskan beskriver man såhär:
Det Goda Samhället-skribenten Mohamed Omar släpper nu boken ANTIKALIFEN: BORT OCH HEM IGEN. Den består av nio essäer […]
Stefan Hedlund
Under år 2016 uppmärksammades att den svenska Tryckfrihetsförordningen, en av våra fyra grundlagar, fyllde 250 år. I ett internationellt perspektiv, som allmänt dominerats av ofrihet och intolerans, är detta en stolt tradition. Tyvärr var det ett ganska illa valt år, att koras till ”tryckfrihetens år”. Om det är något det gångna svenska året kommer att minnas för, så är det inte främst frihet och tolerans.
Det vi kommer att minnas är snarare en extrem polarisering av det offentliga samtalet, en allt brutalare miljö där framträdande ledarskribenter och krönikörer tog sig rätt att brännmärka för dem misshagliga personer som ”rasister” och ”bruna råttor”, i ett allt mer hatfyllt språkbruk som närmast förde tankarna till det sovjetiska trettiotalet.
Patrik Engellau
Den så kallade ekonomiska utvecklingen har gjort underverk under de senaste århundradena. Hela folk – nästan bara i Västerlandet – har lyft sig från fattigdom till rikedom. Det märkvärdigaste av allt är att detta skett utan någon som helst planering. Människorna hade helt enkelt ingen aning om vad de höll på med och ändå blev det så bra. När något låter för bra för att vara sant brukar det inte vara sant, men i det här fallet var det sant.
Hur kunde det gå så bra? Om jag säger att det berodde på att en mycket stor andel av de berörda befolkningarna koncentrerade sig på att göra bra saker så har jag åstadkommit en truism, men ändå en startpunkt. En stor andel medverkade. Check. De gjorde bra saker. Check.
Patrik Engellau
Sedan jag ägnat en stor del av helgdagen till att se på amerikansk television och gradvis bli alltmer bestört över hur president Trump, som det verkar, gör bort sig mer och mer för varje timme i och med att olika federala domare ogiltigförklarar hans förbud mot immigration från sju muslimska länder. Presidentens motståndare är mycket upprörda. För mig känns det som om han genom sin ”executive order” avseende immigrationsförbudet bryter mot konstitutionen på ett sätt som liknar statskupp. Illavarslande, tänker jag. Vill han bli diktator?
Men så tar jag ett djupt andetag och funderar. Går det till så här i Amerikas Förenta Stater eller är det bara Trump som klantar sig? Vem jag ska fråga om det här för att få upplysning och ledning? Herr Google, såklart!
Den politiska korrektheten har många ben att stå på. Ett av dem är dyrkan av mångkultur. Ett annat är att till varje pris utplåna skillnader mellan kvinnor och män. Ett tredje ben är upphöja miljön till en ödesfråga.
Detta sista område är det som diskuteras minst bland fritänkare. Det har blivit en så självklar del av vardagen sedan åtskilliga decennier så man tänker kanske inte på att ifrågasätta det. Ordet miljö dyker numera upp på samhällets alla områden. Vi bombarderas med det så fort vi går in i en livsmedelsaffär. Varenda offentlig skrivelse innehåller långa passusar om miljön. Begreppet ”bra för miljön” har blivit ett centralt argument i kommersen. Många företag satsar stora pengar på att framstå som ”gröna” och miljökonsulterna har en lysande konjunktur. Vad är egentligen ”bra för miljön”?
Patrik Engellau
En välmenande och väluppfostrad etnisk svensk (VES) råkade en dag träffa Djävulens advokat (DA) varvid följande samtal utspann sig.
VES: Vi måste börja ställa krav på migranterna. Det är ju inte klokt att många inte ens försöker lära sig svenska. Hur ska de kunna få ens några enkla jobb om de inte kan svenska?
DA: Det är väl sant och det fattar nog migranterna också. Om de inte lär sig svenska måste det bero på att de inte bryr sig om ens de enkla jobben.
VES (lite harmset): Det är klart att de vill jobba. Det vill alla. Ingen vill vara beroende av det allmänna. Nej, det där har du fått om bakfoten. I själva verket blir de förhindrade att lära sig svenska när de kommer till asylanläggningarna. Staten nekar dem SFI-kurser, antagligen för att man inte vill lägga ned pengar på att utbilda någon som ändå kanske inte får stanna i Sverige.
Mohamed Omar
Fantomen har sitt högkvarter i en grotta i fantasilandet Bengali på Afrikas östkust. Han är en av de första superhjältarna och gjorde premiär på de amerikanska dagstidningarnas seriesidor den 17 februari 1936.
I albumet ”Fantomen 1936-1996 – en odödlig legend”, som kom ut för att fira seriens 60-årsjubileum, hittar jag äventyret ”Lille Tommy”. Det publicerades första gången i dagsstrippar mellan den 20 september 1937 och den 5 februari 1938.
Äventyret handlar om hur Fantomen hittar en vit pojke i en afrikansk by. Han tar sig an lille Tommy som senare visar sig vara son till en engelsk aristokrat. I London får vi möta pojkens ohederlige farbror, lord Revel på Revel Manor.
Mats Tunehag
Nu stormar det på Facebook och i media över Trumps förslag om restriktioner och kontroller av invandrare och flyktingar. Tänker inte här recensera detta, utan bara ge ett litet bredare perspektiv. Trump och Obama verkar i hög grad vara samma andas barn i denna fråga. Och dessutom finns det fler länder vars agerande borde belysas och ifrågasättas.
Ansvaret för debaclet i Syrien och dess flyktingströmmar vilar tungt på Obamas regim. Men vad har han då gjort för dessa flyktingar? Hur många syriska flyktingar tog Obamas USA emot?
Patrik Engellau
Om jag låter som om jag visste vad jag pratar om så ber jag att få lägga till rätta.
Vad det handlar om är hur vi ska förhålla oss till Sveriges grundproblem: i första hand det välfärdsindustriella komplexet och dess härskande ideologi, alltså PK-ismen, i andra hand migrationssituationen, som på ett akut sätt uppenbarar och fördjupar det svenska systemets svagheter.
Jag tror att jag vet vad jag pratar om när det handlar om spelplanen och regelverket. Men jag vet inte säkert när det gäller de konkreta åtgärderna. Han som uppfann schacket vet inte säkert vilka pjäser han ska flytta i de första dragen.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda ner som mp3 eller lyssna på Soundcloud. I detta […]
Patrik Engellau
New Public Management (NPM) är en organisationsfilosofi som växte fram under 1990-talet och kom att påverka den offentliga sektorns inre liv i de flesta utvecklade länder och numera står under ivrig beskjutning särskilt inom universitetsväsendet, särskilt i Storbritannien och Sverige, verkar det.
Hela idén med NPM, som jag ägnat åtskilliga år åt att förespråka utan att veta att mina självklara idéer hette NPM, är att i vissa offentligfinansierade verksamheter härma en del organisationsidéer från den privata sektorn. I grunden handlar det om att bryta upp den sovjetliknande regelstyrningen från politiker och högre myndigheter, ge de offentliga producenterna, till exempel skolor och sjukhus, större frihet att sköta produktionen som de finner lämpligt och sedan kontinuerligt följa och kontrollera resultatet, alltså vad de offentliga producenterna åstadkommer med sin nyvunna frihet.
På samma vis som politikers och myndigheters ofattbara flathet och kränkande feghet har bidragit till att i princip normalisera förekomsten av bland annat tvångsgifte, flickors omskärelse, kyskhetskontroller och barnäktenskap, har hedersförtryck getts utrymme att normaliseras i det svenska samhället.
Jag hade för tjugo år sedan ingen aning om att hedersrelaterat förtryck fanns i Sverige, men efter en introduktionsföreläsning på en svensk högskola 1998 kom en kvinnlig student med invandrarbakgrund fram till mig för att be om råd och hjälp.
Patrik Engellau
Om man läser den här bloggen får man lätt känslan av att livet här och nu handlar om att återupprätta det statliga våldsmonopolet och att få kontroll över migrationen. I den mån du tycker att jag med detta riktar kritik mot bloggen så drabbar kritiken inte minst mig själv, så jag skyller inte på andra. Jag bara noterar vad folk vill läsa. Zhengyang Wus text Jag valde fel land, till exempel fick på bara några dagar upp emot 20 000 läsare. (Våra största schlagers sedan start har varit Helena Edlunds Ursäkta om jag stör med över 132 000 läsningar och Mohamed Omars Fräckheten har visst ingen gräns med nästan 120 000 läsare.)
Men bara för att bevisa att det finns andra ämnen än våldsmonopol och migration ska jag nu ägna några rader åt ett spörsmål som inte alls är så hett men som trots detta upptagit mänskligheten sedan dag ett – och därmed riskera att inte få några läsare – nämligen frågan om vad lycka är och vad som gör livet värt att leva.
DET GODA SAMHÄLLET 