Skyldighet 7: Du ska vara pålitlig

Tillit är fundamentet i varje fungerande gemenskap. Om vi inte litar på vår nästa blir snart sagt varje mänskligt projekt fåfängt eller ogörligt. Om vi inte tror att andra bilister håller sig till höger törs vi inte ge oss ut i trafiken. Om vi inte tror att livsmedelsproducenterna månar om hygienen törs vi inte äta maten.

Envar är skyldig att ständigt bevisa sig vara värd att lita på.

Denna medborgerliga skyldighet innefattar men går utöver det kända juridiska kravet att avtal ska hållas, att ”pacta sunt servanda”. Det handlar inte bara om att det som överenskommits med eller utan handslag faktiskt ska uppfyllas. Även ensidiga åtaganden utan krav på någon särskild motprestation har samma dignitet. Och naturligtvis inte bara i affärslivet, utan också utanför den kommersiella sfären. Varje gång någon bryter ett löfte så bryter han också mot den medborgerliga skyldigheten att vara pålitlig.

Den medborgerliga skyldigheten att vara pålitlig är något annat än den individuella skyldigheten av motsvarande innebörd. Den som bryter sitt ord kanske skadar en relation med en medmänniska, vilket kan vara illa nog. Men här handlar det om gemenskapen. Varje gång Du sviker Ditt löfte till någon naggas den sviknes tillit till sina medmänniskor i kanten. Människornas tillit till varandra är en kollektiv nyttighet, troligen den viktigaste av dem alla. Den som är opålitlig förstör inte bara för den omedelbart svikne, utan också, genom denne, för alla andra.

Den som är pålitlig i en värld av opålitliga upptäcker snart att det är mer rationellt att också själv vara opålitlig. Så raseras tilliten i ett samhälle, och när tilliten inte längre finns är det slut med utveckling, välfärd och lycka.

Skyldighet 8: Du ska ha överseende med din egen och din nästas ofullkomlighet

Människan är ofullkomlig. Hon må ha fri vilja, hon må vara självförverkligande, hon må vara stark, vacker, begåvad och avundsvärd på alla upptänkliga sätt. Men likafullt är hon ofullkomlig. Detta är en viktig utgångspunkt i alla de stora religionerna samt i denna skrift.

Om människan varit fullkomlig hade det inte behövt förekomma några tillkortakommanden. Eller rättare sagt: om människan varit fullkomlig hade alla fel och brister varit avsiktliga och därmed värda omvärldens fördömanden.

Men eftersom människor är ofullkomliga kommer oavsiktliga fel att göras. Skyldigheter kommer att formuleras som inte efterlevs. Mål kommer att sättas som inte nås. Löften kommer att utfärdas som inte infrias. Planer kommer att uppställas som inte fullföljs. Lagar kommer att stiftas som bryts. Kort sagt kommer brister att läggas i dagen. Varken vi själva eller vår nästa kommer alltid att leva upp till våra och deras egna önskningar och förväntningar. Människorna förtjänar inte alltid kritik för detta.

Var och en av oss kommer åtminstone någon gång att misslyckas. Våra ofullkomligheter måste kunna förlåtas. Vi måste kunna mötas med tolerans och förståelse. Var och måste kunna få nåd och möjlighet att gå vidare utan att tyngas av alla gamla ofullkomligheter. Den nollställningen av vårt värdemässiga skuldkonto behövs för att vi skall kunna frigöra vår energi och förmåga i samhället och i våra relationer med medmänniskorna.

Du ska bedöma människorna med tolerans och måtta. Om Du kräver för mycket, dömer benhårt och förlåter för lite skapar Du ingen bra livsmiljö. Samhället blir hårt och obehagligt, även för Dig själv.

Du invänder kanske att det i så fall inte bör formuleras några medborgerliga skyldigheter. Varför hitta på regler som inte behöver följas? Vår slutsats är den motsatta. Just på grund av människornas ofullkomlighet behövs regler och tydliga mål att sträva mot även om man inte alltid lyckas nå dem. Därför är de medborgerliga skyldigheterna så viktiga att hålla levande och tydliga.