De medborgerliga skyldigheterna (del 4 av 6)

Patrik Engellau

Skyldighet 5: Du ska i ord och handling påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter

I våra förfäders bondbyar rådde stark social kontroll. Människorna kände varandras historia och läggning och utövade kollektiva påtryckningar på den som avvek från rådande sociala normer. Ovanför menigheten fanns prästen och länsman som kom med ytterligare, mer eller mindre hårdhänta, förmaningar när det ansågs behövas. Det hela var ganska tryckande, för att inte säga kvävande, för alla andra än de mest konforma.

Urbaniseringen blev ett uppbrott från den traditionella ömsesidiga bevakningen. I städerna var människorna mer anonyma. Man drar sig för att lyfta pekfingret mot folk man inte känner. Att slippa sin nästas bevakande öga känns för många som en befrielse. I staden kan man värna om sin totala självständighet och rätt att slippa höra förmaningar från andra. Varje försynt påpekande från någon annan uppfattas lätt som en integritetskränkning.

Risken är att vi tappar ut barnet med badvattnet. Ett samhälleligt normsystem måste värnas och upprätthållas. Polisen är till för att kontrollera lagarnas efterlevnad; utan poliser faller lagarna snart i vanhävd. Det är samma sak med de medborgerliga skyldigheterna. De dunstar bort om medborgarna inte vaktar dem i ord och handling.

Du ska vara en vakthund. En vakthund griper in när det vaktade objektet hotas. På samma vis ska Du vaka över de medborgerliga skyldigheterna. När någon bryter mot dem är Du skyldig att vidta åtgärder. Att bara titta på räcker inte.

Farsor och Morsor på stan är ett bra exempel på vad medborgare kan åstadkomma om de tar sitt ansvar på allvar. Farsorna och morsorna är medborgare som avsätter några timmar av sin fritid för att sätta stopp för bråk och hjälpa ungdomar i trångmål, till exempel i form av redlös berusning.

Vakthunden intervenerar när någon annan inte uppfyller sina medborgerliga skyldigheter. Varje mobbningsförsök på varje skolgård är ett brott mot de medborgerliga skyldigheterna och därför är det varje medborgares skyldighet att efter förmåga gripa in. Varje ölburk och varje bananskal som någon slänger på gatan bör vara skäl till förmaning från varje åskådare. Varje rasistisk eller kvinnofientlig kommentar är en förolämpning mot alla medborgare och bör därför föranleda en väl proportionerad tillrättavisning.

Det finns naturligtvis en risk för att vakthunden överträder alla rimliga befogenheter och blir beskäftig eller, ännu värre, moraliserande.

Att moralisera är att försöka utöva makt genom att skuldbelägga. Det finns mycket moraliserande i Sverige, kanske framför allt inom politiken. När politiker säger att kvinnor är en svag grupp säger de, underförstått, dels att alla kvinnor är svaga och dels att alla män på något vis är delaktiga i en diskrimineringskampanj mot kvinnorna. Männen ska känna skuld vare sig de har något att skämmas för eller inte. När politiker förklarar att invandrarna är en svag grupp säger de att svagheten på något sätt beror på diskriminering och förtryck från svenskarnas sida. Herdarna lyckas på så vis behändigt indela medborgarna i får och vargar.

Sådan är inte innebörden av den medborgerliga skyldigheten att påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter. Här har det urartat.

Skyldighet 6: Du ska följa lagen och även i övrigt uppfylla dina förpliktelser mot staten

I ett demokratiskt samhälle är staten den legitima representanten för folkviljan. Samhället måste administreras. Den av valda politiker styrda staten är kollektivets verkställande direktör (eller ”daglig leder”, som det med ett mer målande uttryck heter på norska) med uppgift att sköta den löpande driften av de gemensamma angelägenheterna.

I princip talar gemenskapen till var och en av oss genom lagarna, genom deklarationsblanketterna, genom parkeringsvakterna och genom Boverkets byggnormer. När gemenskapen talar till oss bör vi böja oss för dess vilja om vi vill vara en del av gemenskapen. (Därmed inte sagt att vi måste finna oss i alla statens rekommendationer, till exempel alla Folkhälsoinstitutets kampanjer etc.) Om vi inte böjer oss markerar vi därmed en ovilja att ingå i gemenskapen. Går det riktigt långt drar gemenskapen konsekvenserna av detta, uppfyller vår vilja och utesluter oss (vilket i det gamla Grekland skedde genom ostracism, förvisning, och hos oss genom en annan form av uteslutning, nämligen inlåsning).

Är det då alltid fel att bryta mot lagen? Tre undantag faller genast i tankarna.

För det första om staten inte är demokratisk. Den stat som bygger sin makt enbart på våld och inte på de styrdas medgivande kan inte nödvändigtvis påräkna de styrdas lojalitet.

För det andra om staten visserligen är demokratisk, men tolererar att en stor del av medborgarna inte uppfyller sina medborgerliga skyldigheter. Om till exempel en sextioprocentig majoritet (av pashtuner, rödhåriga, långväxta, låginkomsttagare eller vad som helst) bestämmer sig för att de ska försörjas av de återstående fyrtio procenten bryter en sådan lag mot den medborgerliga skyldigheten att var och en, så långt det är möjligt, ska bära sin egen börda. Samma sak vore om majoriteten beslöt att reservera alla statliga jobb för sin egen krets. Då vore brottet visserligen inte mot de medborgerliga skyldigheterna, utan mot rättighetskatalogernas löften om likabehandling. Men beslutet vore likafullt illegitimt, om än fattat i demokratisk ordning.

För det tredje förekommer det tyvärr, även i demokratiska stater, att lagar stiftas som bryter så tvärt mot medborgarnas allmänna rättskänsla att de saknar legitimitet och inte efterlevs annat än under starkt och överhängande tvång. Till exempel har det i svensk skattelagstiftning tid efter annan förekommit Pomperipossa-regler, det vill säga bestämmelser som medför att skatten på en inkomst blir högre än inkomsten. Man ska vara finansminister för att tycka att sådant är rimligt.

Fortsättning följer i morgon.

11 thoughts on “De medborgerliga skyldigheterna (del 4 av 6)

  1. Fredrik Östman skriver:

    Ah! Passusen om skydd av utvisningshotade flyktingar är censurerad! Visar det kanske inte hur ogenomtänkt det hela var redan från början? Andra principer har under tiden verkat och överordnat sig principen om de medborgerliga skyldigheterna. Statens skyldighet att värna rikets gränser och upprätthålla dessa lagar har brutit samman, men dessa statens skyldigheter togs för givet på det naiva nittiotalet när deklarationen skrevs. Är det då inte läge 2017 att med kraft hävda statens skyldigheter, och för den delen invandrarnas skyldigheter, och inte racka ner på medborgarna och svenskarna att de skall slita hårdare i selen på vägen till sin egen destruktion?

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Så här avslutades texten ovan i boken ”Skärp dig, Svensson”:

      ”Ett annat exempel är skydd av utvisningshotade flyktingar, där medborgarnas sympatier ofta ligger hos flyktingarna och deras beskyddare snarare än hos polisen och
      Migrationsverket.”

      Vad har ändrat sig sedan dess? Kartan eller terrängen? Vad är resten av kartan då värd?

      Gilla

  2. Kontrakt skriver:

    Det finns 10 miljarder människor på jorden. De lever alla på samma planet. I mer utopiska visioner önskar sig många att inga gränser överhuvudtaget fanns. Att vi alla var världsmedborgare i en slags sann och äkta mening. Vad nu det skulle innebära?

    Människan som varelse har växt och formats av och ur det lilla. Ur det täta och intima beroendet till andra. Ur kravet på att dagligen bemästra vardagslivets alla problem. Men också i att befästa samhörighet och tillgivenhet till varandra. Att odla gruppens styrka i gemenskap och värn mot det svåra.

    Vi har alla levt och utvecklats ur den lilla gruppens intimitet.
    Växt ur det lilla sammanhanget och små gruppers samhällsgemenskap. Och det har gällt i hundratusentals, om inte miljontals år.

    Det är ur, och i den intimiteten, det verkligt mänskliga hittas.
    Den intimiteten återfinns i utbyte av blickar, i vardagliga möten, och förr i eldens sken runt härden. I dag i fikarum, i olika människors sammanslutningar, och hemma om kvällen.

    Att människan lyckas bygga samhällen bestående av miljontals individer sammansatt till fungerande samhällen, är egentligen tämligen enastående. Faktiskt en prestation utan like. Men det har huvudsakligen skett inom länder. Inom vissa gränser. Människan är fortsatt beroende av landgränser. Det är inom dessa och i etnisk tillhörighet hon med olika framgång klarat av att organisera sig och bygga.

    I vår förhävelse över oss själva som varelser är det tämligen lätt att glömma bort att vi trots denna framgångssaga och prestation fortsatt är ett djur sprunget ur biologi och psykologiska begränsningar. Vi är trots alla högstämda ord fortfarande ett djur bland alla övriga. Visserligen ett högpresterande sådant, men likväl snärjda i våra egna tillkortakommanden.

    Jag tror inte på Gud. Jag tror på Lars Trägårdh. Professorn som betraktar Sveriges välfärdssamhälle som slags kollektivets försäkringsbolag. Vi betalar in, och ut faller försäkringen vid allehanda svårigheter – för dess betalande medlemmar. Även försäkringar har sina givna gränser.

    Det hindra naturligtvis inte att vi bryr oss om andra, men den ekonomiska basen och samhällskontraktet gäller enbart för dess ingående medlemmar. Inte moraliskt, men rent praktiskt och funktionellt. Det är i och ur detta förhållande det mer praktiska ansvaret och medborgerliga skyldigheterna tar spjärn.

    Men det är här politiker sviker sitt ansvar mot den egna befolkningen. De tummar nu på de övergripande medborgeliga skyldigheterna som gäller inom landets gränser. Än finns inget fungerande världssamhälle att generöst förhålla sig till. Än knyts mänskliga samhällen samman av just gränser.

    Resurser ihopsamlade och avsedda för den egna befolkningen kan därför inte självsvåldigt delas ut hur som helst. Kanske i moralisk patos. Dagens svenska politiker sviker numera försäkringsbolaget Sverige. De uppfyller inte längre sina medborgeliga förpliktelser. De sviker nu den befolkning de är satta att värna.

    Liked by 8 people

  3. MOAB skriver:

    Sista delen indikerar ändå problemet, den nuvarande styrande politikerklassen västvärlden över har gått för långt, de har i sitt obrutna maktinnehav börjat följa ideer som inte kommer underifrån, som istället letat sig in under kanske 50 år och nu börjar vända och man har inget svar eftersom man följt en icke formulerad ideologi men det är icke desto mindre en ideologi eftersom varje gång någon bryter mot denna så vet alla det direkt och tydligt. Trump, antagligen genom sitt gigantiska ego, är inte fången i denna ideologi och behandlas nästan som en ondskans arketyp. Hans enda fel är att han inte är ideolog.

    Demokrati är en skört tillstånd, och börjar brytas sönder när ledarna följer en ideologi, när denna blir viktigare än att lyssna på de små stegen som medborgarna vill ta, de vill inte vara en humanitär stormakt, för dem är det hyckleri, megalomani. Västvärlden kan kanske hitta tillbaka under USAs ledning men Sverige kommer att framstå som ett exempel på någon som hade allt allt men började med kokain och slutade på gatan. Sverige har förlorat sin legitimet, ett land som precis råkar ut för ett terrordåd, som har en välfärdsstat som alla har tillgång till, har ingen legitimitet när gränserna står öppna, och lever därför på lånad tid.

    Liked by 6 people

  4. annagustin2@gmail.com skriver:

    Skyldigheter….har de flesta inga problem med om man uplever dem som rimliga. Alltså att de står i förhållande till rättigheterna samt att de gäller alla. Våra partiföreträdare verkar inte alls känna av att de har några skyldigheter mot sin befolkning längre.

    Därför är det största hotet mot alla oss medborgare idag = hela det partipolitiska systemet och dess företrädare.
    MEN…det positiva är ju att vi kan byta ut dem allihopa, om vi begriper det, redan nu 2018.
    Jag som haft turen att få bo i lite olika länder och därmed kunnat fundera över olika samhällskontrakt (bland dem också Schweiz) – är nu övertygad om att vi måste bygga ett nytt demokratiskt politiskt system = DIREKTDEMOKRATI.

    Vi är ett relativt välutbildat och välinformerat folk. Folkbildning har vi hållit på med i generationer…därför kan vi enkelt ge i uppdrag åt alla studieförbunden att börja folkbilda i ett nytt politiskt system där vi själva har betydligt större möjlighet att vara delaktiga i vårt samhälle. Vi måste göra det. Klåparna som leker med våra skattepengar håller på att förstöra allting. Jag kan inte se att det kan gå att sätta stopp för dem på annat sätt än att öppna dörrarna för ALLA medborgare att börja ta ansvar för sitt samhälle.

    NEJ…det är inte utopiskt – Schweiz har redan i generationer haft en form av direktdemokrati. Jag tycker dock att vi skulle kunna utveckla modellen. Personligen upplever jag varje riksdagsdebatt som en pinsamhet som bara blir värre för varje gång. Stölden av medborgarnas skattepengar har gått för långt!

    Liked by 5 people

  5. Lars skriver:

    Kvävande och tryckande kan det också upplevas vara att alltid pliktskyldigt delta i den senaste avantgardistiska opinionsyttringen och att hänge sig åt den senaste avantgardistiska ”njutningen”.Kvävande och tryckande är alla livsyttringar som ej är genuint autentiska.Den hårt insnörde PK-polisen kan nog även uppleva sina livsyttringar ”kvävande och tryckande” ganska ofta.Måste jag nu igen säga det där?Måste jag nu igen verkligen skriva allt det där igen?Etc.Etc.

    Gilla

  6. wilhjalmr skriver:

    Eller: när blev vi svenska medborgare varse om att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land, något som skulle skrivas in i Grundlagen? Svar: aldrig, lagen smögs igenom.

    Liked by 1 person

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Eller: när blev vi informerade om att vi inte längre skulle ha ett nationellt försvar utan istället ett internationellt försvar?
      Vi har ännu inte blivit informerade om att de tänker beröva oss våra kontanter….sådant får man gissa sig till, sen plötsligt händer det. Dags att ta makten ifrån dem!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s