Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Hur skall problemet med hemvändande IS-terrorister med svenskt medborgarskap lösas? Regeringen föreslår inrättandet av en internationell tribunal. Den gör det trots – eller kanske just därför – att den vet att det är ett omöjligt projekt.
Dess egentliga motiv är att föra frågan bort från dagordningen, åtminstone till dess EU-valet är avklarat. Därefter räknar man med att frågan skall bli naturligt begravd i glömskans mylla.
Baskunskaper om människans natur kan inhämtas vid första bästa dagis. Sedan du tillräckligt noggrant studerat de små krypen och insett att allihop strävar efter att göra något som skänker deras tillvaro mening så kan du dra slutsatsen att krypen indelar sig i tre typer.
Den första typen, som är den mest talrika, kan inte på egen hand hitta på något kul att göra. De måste sysselsättas av någon annan, exempelvis lekledare, terapeut, förman eller varför inte dagisfröken. Om de inte får sådan hjälp blir de tjuriga och börjar slåss med varandra eller hitta på annat ofog.
För sådär hundra år sen var det populärt att förklara skillnader mellan olika folk med hjälp av klimatet. Att vi nordbor var så melankoliska och arbetsamma berodde förstås på att det var kallt och mörkt där vi bodde, medan sydlänningar är mer sorglösa för att de året runt kan plocka frukter från träden.
”Klimatläran” är ett arv från antiken, men vidareutvecklades av den franske 1700-talsfilosofen Montesquieu – vars största bidrag till idéhistorien är den så kallade ”Maktfördelningsläran”, enligt vilken den lagstiftande, verkställande och dömande makten bör separeras från varandra. Allt i syfte att förhindra uppkomsten av despoti. ”Makt kan bara hejdas med makt”.
En allt starkare övertygelse hos mig, som jag också noterar hos andra där den i vissa fall närmar sig förtvivlan, är att saker och ting i Sverige på punkt efter punkt blir allt sämre utan att några övertygande motåtgärder inletts av, eller ens börjat diskuteras bland, våra politiska ledare.
Låt mig ge ett exempel, nämligen skjutningar. Våren 2018 presenterades en vetenskaplig studie i tidskriften European Journal on Criminal Policy and Research som baserades på statistik från tretton västeuropeiska länder för perioden 1996 till 2015 och handlade om skjutningar med dödlig eller icke-dödlig utgång bland personer mellan 15 och 29 år.
Det är lätt att göra sig lustig över Macron. Jag har också gjort något insteg i den branschen. Han är viktigare än så.
Man måste hålla Macron räkning för att han insett att Frankrike, främst dess ekonomi, måste radikalt reformeras. Han insåg också att Frankrikes problem bara kunde lösas om det gamla etablissemanget ställdes åt sidan.
Den uppmärksamme läsaren av Det Goda Samhället har säkert märkt att jag numera bidrar med krönikor och annat mer regelbundet än tidigare. Anledningen till det är (förutom att jag älskar att skriva förstås) att jag anser att Det Goda Samhället är en viktig röst i dagens medielandskap. Det behövs en tydlig konservativ röst i den postmodernistiska röran, helt enkelt, och jag är mycket glad att få vara en av nyanserna.
Igår, den åttonde mars, inföll den Internationella kvinnodagen. Högtiden instiftades, enligt Wikipedia, år ”1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin. Varje år i varje land skulle man på samma dag fira en kvinnodag under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism”. Sedermera upphöjdes bemärkelsedagen till av FN särskilt erkänd högtid.
Jag har under många år studerat och grubblat över radikalfeminismens artikulerade och allt mer utbredda hat mot ”vita medelålders män”. Att ”män är djur” är bara ett övertydligt exempel. Jag har försökt förstå frågan varför och hur feminismen kunnat hamna i denna hatiska och obegripliga ståndpunkt. Uppfattningarna hävdas dessutom med stor emfas och propagandistisk kraft. Universiteten har infört så kallade genusstudier för att försöka vetenskapligt bevisa tesen. Den internationella och svenska me too-rörelsen har förstört flera mäns rykte med åtminstone ett självmord som konsekvens.
Sverige står och kliar sig i huvudet och undrar hur vi ska hantera det här med de hundratals IS-terrorister med svenskt medborgarskap som sitter i syriska fångläger. Jag kliar mig också i huvudet och undrar vad jag skulle göra om jag hade varit statsminister. Så här tror jag att jag skulle tänka (tills någon övertygar mig om att jag borde tänka på annat vis).
I en krönika här på Det Goda Samhället den 5 mars beskriver atmosfärsforskaren Lennart Bengtsson hur klimatfrågan gått från en vetenskaplig fråga till ett moraliskt ställningstagande där de som inte lever i enlighet med klimatismens sharia ska känna skam och skuld. Du skämmas för att du flyger till Mallorca på semester. Du ska skämmas för att äter kött.
Bengtsson noterar att klimatisterna nu även vill skambelägga barnafödande. I en krönika i Dagens Nyheter introducerar Hanne Kjöller uttrycket ”flerbarnsskam”. Ju färre människor, argumenterar hon, desto mindre utsläpp. Ett barn kostar nästan 60 ton koldioxid, medan en flygresa kostar 2 ton.
Den svenska religionsfriheten är ett ständigt aktuellt ämne, inte minst på senare år då religion, inte minst genom ökad invandring, fått en allt större betydelse för många människor. Men vad är då religionsfrihet? I religionsfrihetslagen står inte mycket mer än att man har rätt att som individ, eller i grupp, utöva sin religion. Så här ser formuleringarna ut:
Gerhard Miksche har haft vänligheten att översätta gårdagens brev till Frankrikes president till franska. Vi publicerar direkt så får man se vad som händer.
Cher Président Macron,
J’ai lu votre lettre plusieurs fois. Je ne sais pas si vous parlez pour vous-même, pour la France ou pour l’Union européenne, mais si vos idées sont typiques de celles qui gouvernent l’Union européenne, je crains que cette lettre ne me fasse basculer dans le camp des sceptiques de l’Union européenne.
Jordan B. Peterssons återberättar i sin bok 12 livsregler: Ett motgift mot kaos den bibliska historien om Adam och Evas söner Kain och Abel. Han vill med denna berättelse åskådliggöra hur känsla av otillräcklighet hos vissa kan leda till offermentalitet och ondska. Gud tar emot Abels offergåvor med glädje men är inte nöjd med Kains dito. Gud tycker inte att Kain anstränger sig tillräckligt. Kain blir då förbannad och dödar Abel. Istället för att jobba hårdare och bli som Abel, väljer Kain att döda sin bror. Kain tar hämnd på sin egen oförmåga och otillräcklighet genom en missriktad handling.
För drygt tio år sedan, 2006, skrev jag en Brännpunktsartikel i SvD där jag funderade över vad som var fel i vårt marknadsekonomiska system. Framförallt vände jag mig mot bonuskulturen. Två år senare, 2008, kom den amerikanska finanskraschen med följder över hela världen . Denna berodde dels på politiska beslut, dels på omoraliskt, eventuellt kriminellt, beteende av finansbranschen. Inga av de ledande internationella finansmännen (eller advokat- eller revisionsbyråer eller ratinginstitut) åtalades eller dömdes (förutom på Island). Däremot fick nästan alla Wall Street-banker i USA miljardböter (utan att erkänna någon skuld) för sina inblandningar i finanskraschen. Toppdirektörerna däremot kom undan med sina obscena bonusar.
Att den psykiska ohälsan ökar bland Sveriges unga är ingen nyhet. Sedan mitten av 1980-talet har antalet unga som uppger sig ha psykosomatiska problem fördubblats och enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten 2014 har nästan hälften av alla 15-åringar psykiska besvär.
Detta uppmärksammas också i medierna med jämna mellanrum, nu senast i en serie inslag i SVT nyheter om hur självmordsbenägna tonåringar tvingas vänta länge – ibland över ett år – på att få hjälp. Agenda följde upp med en intervju med hälsominister Lena Hallengren och ställde de förväntade frågorna. Vad tycker du om det här? Vad tänker regeringen göra åt problemet? Och så vidare.
Ju större erfarenheter jag får av livet och världen, desto mer förvånad blir jag att människor faktiskt kan samarbeta och att samhället faktiskt, i lyckliga fall, kan fungera. De självklaraste ting blir vid närmare betraktande obegripligt motsägelsefulla.
Ta exemplet västerländska statsskick, Sveriges eller något annat västerlands. Det trodde man kanske var ett någorlunda sammanhållet och konsistent projekt, men så är det inte. Jag har länge retat mig på att vi systematiskt bortser från konceptets fundamentala inre motsägelser eller kanske, ännu värre, väljer att sopa dem under mattan för att människor inte ska fatta hur underligt och rentav magiskt allt är.
Det är lätt att skaka på huvudet och göra sig lustig över ”genusvetenskapen”. En annan, mer avvägd reaktion är att tillstå att det som benämndes kvinnokampen var en viktig del av förra århundradets utveckling, men att de orättvisor som fanns nu i allt väsentligt är avskaffat. Vilket styrks av internationella undersökningar där Skandinavien konsekvent hamnar i topp.
Ändå har genus blivit ett starkt växande ämne inom högre utbildning under senare år. Redan 2015 överträffade antalet genusstudenter (2270) antalet polisstudenter (1450). Genustramset sträcker även in sina tentakler i övrig utbildning, men än så länge har det inte lyckats nullifiera allt vad riktiga kunskaper heter.
Vi som följer klimatdebatten blev smått förvånade för några dagar sedan när SvD den 23 februari publicerade en artikel skriven av agronom Johan Rockström, mannen som PK-medierna kallar klimatexpert, där han frankt och mycket oväntat säger att domedagsprofeterna har fel om klimatet. Vad har hänt? Rockström har ju varit en av de värsta hotarna om den kommande – av koldioxid – orsakade undergången. Vad har fått honom att ändra uppfattning?
Liksom, verkar det, alla andra europeiska medborgare fick jag via en lokaltidning, i det här fallet Dagens Nyheter den femte mars, ett brev från Frankrikes president Emmanuel Macron. Presidenten förespråkar ”en förnyelse av Europa”. Förnyelsen innebär att EU ska bekämpa sina fiender och utveckla sin politik. Här kommer mitt svar till presidenten.
Jag hörde en gång, på finsk teve, en telearbetare berätta hur han drog in en ny telefon till Mannerheim, tidigare rysk general, finsk överbefälhavare och finsk president.
Mannerheim var hemma (om man nu kan använda detta vardagliga ord för M:s residens, med Karl II:s värja i hallen och alla andra minnen). Allteftersom arbetaren gick från ett rum till nästa hörde han hur Mannerheim, som ett osynligt spöke, också bytte rum, uppenbart i avsikt att slippa stå ansikte mot ansikte med arbetaren.
Sverige har lyckats med bedriften att förvandla en vetenskaplig fråga till ett moraliskt ställningstagande. För att lyckas med en sådan bragd krävs att hålla vetenskapliga företrädare utanför och överlåta debatten till lekmän. Detta har lyckats över förväntan. En följd blir förstås att man får lämna naturvetskapen med dess strikta regler och istället röra sig med olika former av skambeläggning som flygskam, köttskam och SUV-skam.
Ännu har man inte fört in katt- och hundskam trots att de älskade husdjuren är stora konsumenter av kött och andra koldioxidproducerande produkter. Detta skulle göra djurälskarna upprörda och något sådant vågar inte ens vänsterpressen. Däremot är det i sin i sin ordning att se till att människosläktet inte breder ut sig ännu mer.
Som ung reste jag en del i Latinamerika. Det var ofta lätt att avgöra om man befann sig i ett överklassområde eller ett underklassområde. Överklassen brukade bo i välordnade villakvarter, med blankputsade bilar på garageinfarten och prydliga barn i skoluniform gick omkring på gatorna som var relativt välsopade.
Fattiga människor bodde i ruckel, hade rostiga bilar eller inga alls. Barnen kunde vara glada, men de lekte barfota och såg inte lika prydliga ut. Sophämtningen verkade inte ha fungerat på ett tag.
Härom kvällen, när jag zappade bland TV-kanalerna, råkade jag hamna i filmen Lyftet, byggd på Kennet Ahls bok med samma namn. Den handlar om Kennet, som åker in och ut på fängelse och som har svårigheter att anpassa sig till samhället när han väl kommer ut och ska försöka bli hederlig. Få arbetsgivare vill anställa en missbrukare och kåkfarare, och när Kennet till sist lyckas få ett arbete klarar han inte trycket utan återfaller i kriminalitet.
Om du sitter i ett flygplan tillsammans med en amerikan så be gärna att få studera hans pass. Jag gjorde det för ett tag sedan och eftersom amerikanen är en vänlig och fridsam typ, utom när han uttalar sig för eller emot sin president, så lät han det ske med ett vänligt leende.
Sedan mer än tio år tillbaka är amerikanska pass nämligen försedda med patriotiska fraser, en fras per uppslag, totalt 25 stycken. USA:s utrikesdepartement, den passutfärdande myndigheten, har kommit på att passen är gratis reklamplats för att påverka USA-bilden. Skulle kunna vara något för motsvarande svenska myndighet att ta efter.
Idag är det den 5 mars och fettisdag. I fastlagen, tiden före fastan, så ska man festa. I handboken Svenska helger från 1932 skriver husmodern Thora Holm:
”Tiden närmast före Fastlagen är festers och bjudningars tid. Karnevaler och maskerade samt baler avlösa varandra, men allt inomhus, i motsats till Söderns sprudlande gatuliv.”
Ja, visst vore det roligt med en maskerad? Men vad ska man klä ut sig till? Jag tycker man ska klä ut sig till figurerna i Ture Sventon, berättelserna om vår störste semmelälskare! Semlan, den svenskaste av bakelser (”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”). Jag vill gärna vara Herr Omar eftersom jag tycker jag blir så fin i fez. Dessutom har jag ju hetat Omar fram tills helt nyligen – och skriver fortfarande under det namnet.
Den här texten blir kanske lite emotionell. Jag är inte särskilt hjärtnupen. Men när svenska staten föreslår preventivt barnamord med amerikanska avrättningsmetoder på foster som befaras visa livstecken efter en abort kan till och med jag se att staten i sin totala hjärtlöshet och bristande respekt för livet har gått för långt.
Smert betyder död på ryska. Under andra världskriget inrättade Stalin en kontraspionageorganisation som han kallade Smersh vilket stod för Smert Shpionam, Död åt spionerna.
Under något av Alf Svensons sista år som partiledare gjorde jag en undersökning av partimedlemmarnas åsikter och värderingar. Jag arbetade då som undersökningsledare på Sifo. Några år senare fick vi någon titel på engelska och Sifo gjorde om sin logga och KDS blev Kd. Annars var allt som vanligt.
Kd fick kämpa länge för att komma in i riksdagen och väl där ökade visserligen stödet för att kulminera med 11,8 procent 1998. Sedan började det gå utför igen. Alf Svensson och partiledningen ville förstås göra undersökningen för att ta reda på vad medlemmarna förväntade sig av partiet.
En följd av vår så kallade generösa invandringspolitik de senaste decennierna är att tidigare okända fenomen som ”kvinnlig omskärelse” blivit en grej här. I början av det nya året kunde Sveriges Radio (3/1 2019) berätta att allt fler könsstympade kvinnor söker hjälp. Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm är landets första och en av få specialiserade mottagningar för just kvinnor som utsatts för omskärelse. Mottagningen har märkt en ökning på 40 procent på tre år.
Har vi någonsin talat så mycket om ”vansinne” och ”galenskap” som vi gör idag? ”Something is rotten in the state of Denmark” heter det i Shakespeares Hamlet, men nu verkar det vara den svenska statsbildningen som angripits av röta. Sverige är sjukt säger många. Och svenska politiker har blivit galna. Somliga tycker till och med att vårt land borde tvångsomhändertas eftersom vi uppenbarligen inte kan ta hand om oss själva.
Jag är inte så särskilt intresserad av mode annat än att jag anstränger mig för att slippa följa det mer än marginellt. Det är inte så svårt om man, som jag, håller sig till en etablerad stil som inte förändrats så mycket sedan Edward VIII:s dagar utom däri att lös- och stärkkragarna ersatts av fasta och mjukare varianter och att en eller annan knapp flyttats hit eller dit. Jag klär mig mycket konventionellt vilket jag ursäktar med att om jag avser att säga saker som jag lärt mig att folk kan anse för provokativa så är det säkrast att se så trist och vanlig ut som det bara går, allt för att begränsa chockverkan.
