
Jag har börjat träna yoga och vid en yogalektion så började läraren, en vit kvinna, mässa mantran på sanskrit. Några tjejer började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras ögon.
Händelsen fick mig att tänka på hur religiösa inslag blir mer okej när de har icke-västerländsk förpackning. Hade läraren kunnat knäppa händerna och sagt att nu ska vi be Fader vår? Jag tror inte det. Jag tror att hon då hade fått ta ett snack med gymmets ledning.
Det började våren 1968 med de intellektuella i Frankrike, varav många var marxister. Influerade av dessa återvände frälsta lärarkollegor efter sommaren och hade läst Marx storverk, Kapitalet. En av marxismens förutsägelser var att kapitalismens inneboende motsättningar mellan arbetare och kapitalister skulle leda fram till ett revolutionärt läge och införandet av proletariatets diktatur, varefter utopin om arbetarparadiset var förverkligat. Det ansågs förestående. Det gällde att förbereda sig för en post i den kommande politbyrån. Den styrande enheten efter revolutionen. Det var på allvar. Sådan var samhällsandan.



