Gästskribent Dan Ahlmark: USAs politik mot Kina

När folk talar om ett handelskrig mellan USA mot Kina och EU, svarar Trump, att just det kriget förlorades av USA för länge, länge sedan. Tidigare presidenter har reagerat mot – men utan kraft och utan uppföljning – att Europa, Kina och Japan successivt infört mängder av icke-monetära handelshinder och vidmakthållit eller höjt sina egna tullar, trots att man i handeln med USA vanligen mött mycket låga tullar. En betydande del av eftergifterna till Europa avseende handeln är en följd av politiken efter andra världskriget, när USA genom Marshallhjälpen och fri tillgång till sina marknader ville stötta Europas återuppbyggnad. Detsamma gällde Japan. När sedan tiderna förändrades, ändrades dock inte villkoren för handeln.

Vad USA nu vill åstadkomma är en normalisering av bland annat olika tullar samt icke-monetära handelshinder genom ”free and fair trade”. ”Fair” betyder att två nationer, som handlar med varandra, inte ska tillämpa olika nivåer på tullar eller ha olika andra hinder för varor. Enligt World Trade Organization är till exempel Kinas tullar tre gånger högre än USAs motsvarande. Därtill kommer ibland allvarliga icke-monetära handelshinder.

Det årliga handelsunderskottet gentemot Kina har speciellt intresse, eftersom det är exceptionellt stort: 375 miljarder dollar (nästan 3/4 av Sveriges BNP). USA vill dessutom hindra en fortsättning av den systematiska och väl organiserade stölden från Kinas sida av amerikansk intellektuell egendom, vilken också fortgått sedan länge. Denna fråga är av största vikt för USA på grund av Kinas kompetens att utveckla och billigare tillverka kopior, och därigenom alltmer kunna konkurrera beträffande högteknologiska produkter.

Men politiken baseras också på en annan, icke-ekonomisk grund. USA ser nu Kina som sin huvudsakliga globala motståndare och börjar utforma olika policies för att stärka sin ställning inför Kinas kommande försök till internationell expansion och dominans. Rysslands industriella och demografiska svagheter gör numera, att USA inte ser det landet som en värdig motspelare. Bara innehavet av ett stort antal kärnvapen och interkontinentala raketer samt NATOs militära svaghet (exklusive USA) motiverar numera dess fortfarande starka ställning i internationell politik.

Flera andra, mycket viktiga utrikespolitiska frågor påverkas eller hänger samman med lösningen av handelsproblemet med Kina. Enligt pressrapporter är den kinesiska ledningen imponerad av Trumps förmåga att binda samman handel, utrikespolitisk strategi och taktik, ideologi och militär politik till en gemensam ansats. Ingen amerikansk president har efter murens fall haft den förmågan. Men man kan gå långt tillbaka i Trumps liv och se uttalanden, som anger att hans strategiska vision vuxit fram successivt och konsekvent som en följd av världsutvecklingen. Som jag redovisade i en tidigare artikel, ser den amerikanska regeringen nu Nordkorea som en lydstat till Kina. Nordkorea är användbar för Kina i dess politik att samtidigt föra en både fredlig och aggressiv politik mot demokratiska grannar i Asien samt mot dessas beskyddare: USA.

Trump kräver nu i realiteten av Kina, att Nordkorea helt nedrustar sina kärnvapen för att Kina ska få behålla en något större (hur mycket större?) andel av sitt handelsöverskott till USA än man eljest skulle få ha kvar. Det skulle också innebära, att de framförda hoten från Nordkorea mot bland annat Sydkorea och Japan faller bort. Innan några väsentliga beslut kan ske i förhandlingarna med Nordkorea måste därför USA och Kina komma överens beträffande sin gemensamma handel.

Det är logiskt, att när nu Kina vägrar att göra några eftergifter i handelsförhand-lingarna med USA, Nordkorea plötsligt åter visar en fientlig och avvisande attityd avseende sin nedrustning. Samtidigt visar man dock i andra – mindre viktiga – avseenden en fortsatt vilja till samarbete. Eftersom handelsöverskottet gentemot USA är viktigt för Kina i dess strävan att bli världens ledande makt, kommer landet att på alla sätt försöka motverka dess eliminering. Det är inte omöjligt, att vi under en kort tid får se en kraftig öppen handelskonflikt mellan länderna. Kina kan genom beslut om repressalier bland annat sätta in ökat tryck mot särskilda amerikanska industrier och delstater i syfte att skapa väljarmissnöje inför kongressvalet i november.

Men Kinas motstånd blir troligen inte särskilt långvarigt. Det scenario den amerikanska administrationen ser framför sig, är att Kina någorlunda snabbt tvingas ge efter, eftersom dess vapen – tullar på importerade 150 miljarder dollar amerikanska varor – kraftigt understiger amerikanarnas tullar på över 500 miljarder dollar kinesiska importvaror. Reträtten kommer då att bland annat att döljas genom att dimridåer skapas av amerikanarnas ljudligt uttryckta uppskattning och beundran för kinesernas diplomatiska skicklighet och uppoffrande hårda arbete att ”övertala” Nordkorea att ge upp sina kärnvapen. Trump har också oavbrutet betonat sin vänskap med och respekt för Kinas president, och kommer vid en framgång konsekvent skyla över vad som egentligen hänt bakom kulisserna. Och överenskomna tullar och andra hinder har då gett Kina ett tillräckligt skäl för att offra spelmöjligheten att använda ett aggressivt – och farligt – Nordkorea. Alternativet torde annars ha blivit, att bara ett ytterst lågt handelsöverskott tillåtits av USA.

I det mångdimensionella utrikespolitiska pussel, som Trump lägger, syns EU vara villigt att samarbeta med USA för att minska olika hot från Kina. Men vissa europeiska industrier, till exempel den tyska bilindustrin, ser inte de politiska och ekonomiska riskerna utan fortsätter att ingå etableringsavtal, som till Kina direkt överlämnar viktig teknisk kunskap, som senare kan skada den europeiska bilindustrin. Dagens företagsledningar syns ofta tillämpa ett för kort tidsperspektiv för sina företag.

Det verkar också som om Trump tror, att Ryssland på vissa viktiga områden kan förvandlas till en samarbetspartner. Administrationen syns anse, att Ryssland långsiktigt ser Kina som ett växande hot och därför kan komma att samarbeta med USA i olika avseenden mot det landet. Man kan då hoppas, att det framtida hotet från Kina väger tyngre än Putins vilja att – likt Tyskland på 30-talet – vilja ta över territorier, där ryska minoriteter nu bor främst som följd av Sovjetunionens politik. Men som affärsman är Trump självfallet medveten om, att många beslut är en ren timingfråga. Kanske inträffar en ändrad inställning hos Rysslands ledning inte förrän om sex, sju år?

Vad vi nu ser är dock den stillsamma inledningen till nästa gigantiska och långvariga globala kraftmätning mellan två grupperingar med Kina och USA som sina ledare. Ett neutralt block kommer också att bildas. Det är oklart, om denna alltmer uppenbara konkurrens så småningom också sammanfaller med en klarare konflikt mellan Väst och islam, vilket då skulle avsevärt stärka Kinas ställning. Men det blir återigen en kamp mellan demokratier och denna gång världens folkrikaste stat – en nationalistisk diktatur, som kommer att stödjas av många av dagens diktaturer och många utvecklingsländer, och som ibland åter kommer att använda marxismen som bräckjärn mot sina fiender. Hotet mot USAs maktställning kommer också att ha en växande militär komponent, i första hand riktad mot vissa av Kinas grannar men så småningom kanske även interventioner på andra kontinenter liknande Sovjetunionens/Kubas i Afrika på 70-talet.

Men stora och snabbt växande politiskt anständiga länder som Indien kommer denna gång att ansluta sig till Västblocket. Och det är oklart, om det framgångsrika giftermålet mellan Kinas marxistiskt centralplanerade ekonomi och landets friare kapitalistiska sektor verkligen kommer att överleva en konfrontation med världens ledande marknadsekonomier. Om inte, blir likheten med förra kalla kriget särskilt tydlig, och där Kina är en minst lika farlig motståndare som Sovjetunionen. Och den politiska trenden mot globala institutioner med en världsregering som slutmål kommer att kraftigt försvagas.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

19 reaktioner på ”Gästskribent Dan Ahlmark: USAs politik mot Kina

  1. Alexander Zetterberg skriver:

    Intressant exposé över Trumps strategiska tänkande och den omvälvning han är i färd med att åstadkomma – bara ett patologiskt Trump-hatar-syndrom kan förklara varför dessa aspekter nästan fullständigt saknas gammalmedia? Lyckas republikanerna behålla majoriteten i senat och representanthus efter valen i november finns goda möjligheter att Trump sitter åtta år och lyckas. Då går han till historien som USA:s största president genom tiderna och den som räddade vår västerländska civilisation. Kanske får han till och med Nobels fredspris…

    Det var ganska tyst kring Steve Bannon ett tag efter han lämnade Trump-administrationen men han har arbetat sig tillbaks. Finns ett flertal intressanta intervjuer på Youtube, exempelvis denna med Christopher Hope på The Telegraph från 14 juli: https://www.youtube.com/watch?v=0JR4RACot-Y

    Liked by 5 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Steve Bannon har sett som sin uppgift,
      att motarbeta Soros i hela EU.

      Det skall vi nog vara tacksamma för!

      Han skulle inte få visa sig i Brussel,
      med sin feta plånbok…

      Det borde utfärdas en EUropeisk arresteringsorder avs Soros!
      Han borde inte kunna visa sin nuna någonstans i världen!

      Gilla

  2. slaszlos skriver:

    ”Made in USA ” vs ” Made in Kina ” är liksom ” kvalitén vs kopia…” First America ” står i djuphet rötterna för skapandet av ” den amerikanska drömmen ” för sina medborgare och vägvisande stater i samma andaskapelse… Kinas mål är härska , liksom islam över alla länder och folk, vilket avgör styrkan i mängden av deras två milliarder invånarantalet , – ½-en av mänskligheten – utspridd i hela Världen…Den ny världsordningen står gentemot de aktuella socialliberala världsordningen i vilket säljer ut den fria världens civilisationen för små pengar att dela eländet för diktaturer och underkastelsen…

    Liked by 1 person

  3. Frigolit skriver:

    Uppfriskande läsning, jag håller med helt och hållet. Det är bara att konstatera att den bilden inte ges av MSM i Sverige. Man är så förblindade av Trump-hat att man inte ser vad som sker i verkligheten.

    USA bedriver en helt legitim politik där man sent omsider vill normalisera spelreglerna inom internationell handel. Det är löjeväckande att inte EU erkänner hur det egentligen ser ut och att etablissemanget i Sverige döljer sanningen. Visst säger man ibland att Kina är fult med sina dödstraff men man tar ändå alltid Kinas parti mot Trump.

    Bilindustrin: Visst kan det vara så att ledarna undervärderar de långsiktiga riskerna med att bli beroende av Kina, men vad är alternativet? Tar vi ”svensk” bilindustri så har ju de svenska ägarna sålt ut till Kina och andra, ”svenskt” kapital vill inte äga bilindustri. På sikt blir det ett problem med vårt starka beroende av bilindustrin och med ägare som inte kommer att ta nationella hänsyn.

    Liked by 2 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      MSM i Sverige är köpta av Globalisterna/Soros…
      Liksom en del ledande politiker, typ Reinfeldt!

      Vad har NATO-lobbyisterna lovat Jan Björklund???

      Gilla

    • Jan Bengtsson skriver:

      Under hans två mandatperioder!
      Då kanske världen ser annorlunda ut…

      Förhoppningsvis är Shadow Government/the Swamp då upprtensad)
      Därmed är Assange en fri man!

      Gilla

  4. Hyllan skriver:

    Långvariga handelsunderskott med accumulation av den egna valutan hos andra stater förhindrades effektivt på guldmyntfotens tid.
    Trumps värsta fiender är tydligen landets egna demokrater och andra amerikaner som tagit till sig postmoderna, marxistiska, synsätt och taktiker för att skapa den Nya världsordningen.
    Att försöka sätta sig in i Trumps agenda är omöjligt om man ör hänvisad till svensk msm. Det förhållandet är naturligtvis närmast absurt och jag tackar denna krönikas författare för intressanta upplysningar och reflexioner.

    Gilla

  5. johan utan land skriver:

    Intressant artikel med en del rimliga observationer. Men en del tveksamheter också

    Först det som blev rätt: Trump spelar mycket riktigt Kina klokt. Det är dags att sluta ge bort know-how och industriproduktion till Kina alldeles gratis och frivilligt.

    Det vore också bra om Väst hade ett gott förhållande till Ryssland. Här verkar Trump ha den insikten men russofoba västmedia gör allt för att sabotera relationen.

    Om det nu blir en konflikt mellan Väst och Islam så kan det nog vara så att Kina relativt sett vinner på det.

    Kina är i den avundsvärda situationen att de knappt behöver göra någonting. De kan lugnt göra ingenting i världspolitiken och istället bygga nya snabbtåg och månraketer och utbilda miljontals ingenjörer och titta på medan Väst avskaffar sig självt.

    Det som är totalt fel i artikeln: Ryssland kommer inte att underkasta sig Väst av rädsla för Kina. Ryssland må vara en ekonomisk dvärg men de har fortfarande kärnvapen så det räcker att freda sig, om det osannolikt nog blev en miltär konflikt mellan dem och Kina.

    Det är inte heller säkert att det behöver bli ett nytt kallt krig mellan Väst och Kina. Jag vill rentav framkasta tanken att en del kinesiska millitära polisinsatser runt om i världen vore bra. Varför skall t.ex. bara Väst jaga pirater utanför Somalia? Det kostar att hålla väldshaven säkra. Kina köper alltmer råvaror från osäkra länder. Är det inte dags att de också hjälper till att hålla ordning i världen.

    Till sist vet jag inte hur slutklämmen skall tolkas men den skrämmer.

    ”Och den politiska trenden mot globala institutioner med en världsregering som slutmål kommer att kraftigt försvagas.”

    Om världsregering anses vara det önskvärda slutmålet så är i alla fall inte jag med.

    Världsregering = stagnation.
    Multipolär ordning = dynamik.

    Jämför bara utvecklingen hos det splittrade Europa och Kina under medeltiden.
    Det snille som inte trivdes i ett land kunde lätt flytta någonstans där hans förmågor uppskattades bättre. Så byggdes världens rikaste och mest dynamiska civlisation. En grupp av oberoende stater som i konkurrens med varandra uträttade storverk och trots sina fel och brister skapade världshistoriens största välstånd.

    Liked by 1 person

    • Jan Bengtsson skriver:

      Vilket beroende USA hamnar i,
      om Kina är ledande tillverkare av microchips,
      med inbyggda bakdörrar…

      Det accepterar inte Trump!

      Gilla

  6. Dan Ahlmark skriver:

    Johan utan land!
    Tack för Din kommentar! Som Du observerade, uttryckte jag helt neutralt i slutklämmen. Jag skulle vara mycket skakad, om jag trodde att betydligt mer makt för FN, globala institutioner och på sikt uppbyggnad av en världsregering verkligen skulle inträffa. Globala institutioner syftande till en världsregering är i dagens politiska läge i världen en direkt väg till en socialistisk värld med allt mindre politisk frihet, där ekonomin samtidigt (en period?) domineras av multinationella företag utan ansvar gentemot några nationella regeringar.

    En världsregering är en fasansfull vision, om man som jag är libertarian. Därför tar jag i min bok om svensk libertarianism just upp hur man bör agera mot den möjligheten. Två av föreslagna handlingslinjer: (1) att reformera EU – såvida det går. Annars avsluta experimentet. Och (2) att bilda ett Demokratiernas Förenta Nationer (DFN) och lämna dagens FN (efter att ha säkrat att den organisationen inte kan skada DFN och dess medlemsstater). Demokratierna kan inte överlämna mer makt och inflytande till dagens och morgondagens FN dominerat av diktaturer och auktoritära stater.
    Dan Ahlmark

    Liked by 2 people

  7. Sten Backhans skriver:

    Analyserna i hand med språket är man inte bortskämd med. Stimulerande och tankeväckande. Och givetvis just i PE:s forum. Man tackar.

    Gilla

  8. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Dan, jag är lika imponerad som andra här över att du ger dig i kast med förborgade politiska rävspel och levererar rimliga och användbara tolkningar och helhetsbilder med bredd, djup och tidsaxel!

    Jag vill också tipsa alla om att på Mohamed Omars blogg Nya il convito (nyailconvito.wordpress.com) finns en mycket välskriven och intressant analys av Dan Ahlmark om de strategier som framför allt socialdemokraterna kan ha styrts av: ”Huvudskälet till den svenska massinvandringen” (15 jan 2018).

    Framöver skulle jag vilja läsa om hur Dan tänker sig libertarianismen praktiserad i Sverige. Hur ska det gå till när elefantiasis-staten hårdbantas, monteras ner eller kollapsar och en nattväktarstat införs? Är inte libertarianer och konservativa numera lika atomiserade som alla andra och därmed oförmögna att skapa organisk social sammanhållning? Går det att skapa mikronationer, små fristater, eller är liberarianismen också egentligen bara en utopisk idé? På bloggen avancemang.com finns en del funderingar kring detta, bland annat i senaste artikeln 28 juli: ”Är det naturligt att statliga verksamheter och utgifter ständigt expanderar?”

    Gilla

  9. Klas Göran skriver:

    Beskrivningen av USA:s förhållande till Europa efter 1945 följer Trumps berättelse om ett dumsnällt USA som av ren barmhärtighet hjälpte de otacksamma europeerna som i sin tur lurade skjortan av jänkarna. Författaren utelämnar därför en avgörande faktor: dollarns betydelse som ledande valuta i världshandeln och makten detta gav USA pga Federal Reservs förmåga att bestämma dollarns värde. Att USA har kunnat trycka ner dollarn för att kunna köpa billig olja passar naturligtvis inte in i bilden av ett hunsat, utskrattat USA som är den bild som Trump säljer till sina anhängare.

    Gilla

  10. Dan Ahlmark skriver:

    Sixten Johansson!
    Tack för Din positiva kommentar. Din fråga om inte libertarianer och konservativa inte är lika atomiserade som andra och oförmögna till att bygga en ”organisk social sammanhållning” är mycket intressant och viktig. Många konservativa är lite av karikatyrer av det slaget, eftersom deras modell av individer är ”economic man” i meningen att det mesta/allt värderas och gäller pengar. Det är inte min uppfattning av libertarianismen. Jag ser den som en djupt humanistisk åskådning. Jag är ekonom men använder vanligen inte ekonomiska synsätt i min argumentation.
    Jag tror att man mycket väl kan ha djupgående individuella rättigheter o c h stark social sammanhållning i samhället. Jag har försökt att beskriva delar av den kombinationen i kap. 5-6 i boken. Jag tror på en uppbrytning av de flesta av våra system och övergång till individuellt ansvar samtidigt som vi tar väl hand om de, som inte kan ta hand om sig själva. Så jag har försökt att utforma en praktisk väg att i Sverige genomföra övergången från StatsVälfärdsStaten (dagens Sverige) till den CivilaVälfärdsStaten (morgondagens samhälle). Jag understryker många gånger i boken: Ingen glöms bort i den Civila VälfärdsStaten. Svagheterna i många libertarianers argumentation är att de bara talar om slutmålen för det samhället. Jag är övertygad om att vi måste (för att vara framgångsrika) beskriva vägen dit i större detalj, och hur man rent praktiskt går till väga för att bygga det nya Sverige. Därför skrev jag boken.
    Dan Ahlmark

    Gilla

    • Dan Ahlmark skriver:

      Av misstag skrev jag i min kommentar till Sixten i inläggets andra stycket tredje raden ” kap. 5-6″. Det ska vara” kap. 6-7″.
      Dan Ahlmark

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.