När folk talar om ett handelskrig mellan USA mot Kina och EU, svarar Trump, att just det kriget förlorades av USA för länge, länge sedan. Tidigare presidenter har reagerat mot – men utan kraft och utan uppföljning – att Europa, Kina och Japan successivt infört mängder av icke-monetära handelshinder och vidmakthållit eller höjt sina egna tullar, trots att man i handeln med USA vanligen mött mycket låga tullar. En betydande del av eftergifterna till Europa avseende handeln är en följd av politiken efter andra världskriget, när USA genom Marshallhjälpen och fri tillgång till sina marknader ville stötta Europas återuppbyggnad. Detsamma gällde Japan. När sedan tiderna förändrades, ändrades dock inte villkoren för handeln.

Vad USA nu vill åstadkomma är en normalisering av bland annat olika tullar samt icke-monetära handelshinder genom ”free and fair trade”. ”Fair” betyder att två nationer, som handlar med varandra, inte ska tillämpa olika nivåer på tullar eller ha olika andra hinder för varor. Enligt World Trade Organization är till exempel Kinas tullar tre gånger högre än USAs motsvarande. Därtill kommer ibland allvarliga icke-monetära handelshinder.

Det årliga handelsunderskottet gentemot Kina har speciellt intresse, eftersom det är exceptionellt stort: 375 miljarder dollar (nästan 3/4 av Sveriges BNP). USA vill dessutom hindra en fortsättning av den systematiska och väl organiserade stölden från Kinas sida av amerikansk intellektuell egendom, vilken också fortgått sedan länge. Denna fråga är av största vikt för USA på grund av Kinas kompetens att utveckla och billigare tillverka kopior, och därigenom alltmer kunna konkurrera beträffande högteknologiska produkter.

Men politiken baseras också på en annan, icke-ekonomisk grund. USA ser nu Kina som sin huvudsakliga globala motståndare och börjar utforma olika policies för att stärka sin ställning inför Kinas kommande försök till internationell expansion och dominans. Rysslands industriella och demografiska svagheter gör numera, att USA inte ser det landet som en värdig motspelare. Bara innehavet av ett stort antal kärnvapen och interkontinentala raketer samt NATOs militära svaghet (exklusive USA) motiverar numera dess fortfarande starka ställning i internationell politik.

Flera andra, mycket viktiga utrikespolitiska frågor påverkas eller hänger samman med lösningen av handelsproblemet med Kina. Enligt pressrapporter är den kinesiska ledningen imponerad av Trumps förmåga att binda samman handel, utrikespolitisk strategi och taktik, ideologi och militär politik till en gemensam ansats. Ingen amerikansk president har efter murens fall haft den förmågan. Men man kan gå långt tillbaka i Trumps liv och se uttalanden, som anger att hans strategiska vision vuxit fram successivt och konsekvent som en följd av världsutvecklingen. Som jag redovisade i en tidigare artikel, ser den amerikanska regeringen nu Nordkorea som en lydstat till Kina. Nordkorea är användbar för Kina i dess politik att samtidigt föra en både fredlig och aggressiv politik mot demokratiska grannar i Asien samt mot dessas beskyddare: USA.

Trump kräver nu i realiteten av Kina, att Nordkorea helt nedrustar sina kärnvapen för att Kina ska få behålla en något större (hur mycket större?) andel av sitt handelsöverskott till USA än man eljest skulle få ha kvar. Det skulle också innebära, att de framförda hoten från Nordkorea mot bland annat Sydkorea och Japan faller bort. Innan några väsentliga beslut kan ske i förhandlingarna med Nordkorea måste därför USA och Kina komma överens beträffande sin gemensamma handel.

Det är logiskt, att när nu Kina vägrar att göra några eftergifter i handelsförhand-lingarna med USA, Nordkorea plötsligt åter visar en fientlig och avvisande attityd avseende sin nedrustning. Samtidigt visar man dock i andra – mindre viktiga – avseenden en fortsatt vilja till samarbete. Eftersom handelsöverskottet gentemot USA är viktigt för Kina i dess strävan att bli världens ledande makt, kommer landet att på alla sätt försöka motverka dess eliminering. Det är inte omöjligt, att vi under en kort tid får se en kraftig öppen handelskonflikt mellan länderna. Kina kan genom beslut om repressalier bland annat sätta in ökat tryck mot särskilda amerikanska industrier och delstater i syfte att skapa väljarmissnöje inför kongressvalet i november.

Men Kinas motstånd blir troligen inte särskilt långvarigt. Det scenario den amerikanska administrationen ser framför sig, är att Kina någorlunda snabbt tvingas ge efter, eftersom dess vapen – tullar på importerade 150 miljarder dollar amerikanska varor – kraftigt understiger amerikanarnas tullar på över 500 miljarder dollar kinesiska importvaror. Reträtten kommer då att bland annat att döljas genom att dimridåer skapas av amerikanarnas ljudligt uttryckta uppskattning och beundran för kinesernas diplomatiska skicklighet och uppoffrande hårda arbete att ”övertala” Nordkorea att ge upp sina kärnvapen. Trump har också oavbrutet betonat sin vänskap med och respekt för Kinas president, och kommer vid en framgång konsekvent skyla över vad som egentligen hänt bakom kulisserna. Och överenskomna tullar och andra hinder har då gett Kina ett tillräckligt skäl för att offra spelmöjligheten att använda ett aggressivt – och farligt – Nordkorea. Alternativet torde annars ha blivit, att bara ett ytterst lågt handelsöverskott tillåtits av USA.

I det mångdimensionella utrikespolitiska pussel, som Trump lägger, syns EU vara villigt att samarbeta med USA för att minska olika hot från Kina. Men vissa europeiska industrier, till exempel den tyska bilindustrin, ser inte de politiska och ekonomiska riskerna utan fortsätter att ingå etableringsavtal, som till Kina direkt överlämnar viktig teknisk kunskap, som senare kan skada den europeiska bilindustrin. Dagens företagsledningar syns ofta tillämpa ett för kort tidsperspektiv för sina företag.

Det verkar också som om Trump tror, att Ryssland på vissa viktiga områden kan förvandlas till en samarbetspartner. Administrationen syns anse, att Ryssland långsiktigt ser Kina som ett växande hot och därför kan komma att samarbeta med USA i olika avseenden mot det landet. Man kan då hoppas, att det framtida hotet från Kina väger tyngre än Putins vilja att – likt Tyskland på 30-talet – vilja ta över territorier, där ryska minoriteter nu bor främst som följd av Sovjetunionens politik. Men som affärsman är Trump självfallet medveten om, att många beslut är en ren timingfråga. Kanske inträffar en ändrad inställning hos Rysslands ledning inte förrän om sex, sju år?

Vad vi nu ser är dock den stillsamma inledningen till nästa gigantiska och långvariga globala kraftmätning mellan två grupperingar med Kina och USA som sina ledare. Ett neutralt block kommer också att bildas. Det är oklart, om denna alltmer uppenbara konkurrens så småningom också sammanfaller med en klarare konflikt mellan Väst och islam, vilket då skulle avsevärt stärka Kinas ställning. Men det blir återigen en kamp mellan demokratier och denna gång världens folkrikaste stat – en nationalistisk diktatur, som kommer att stödjas av många av dagens diktaturer och många utvecklingsländer, och som ibland åter kommer att använda marxismen som bräckjärn mot sina fiender. Hotet mot USAs maktställning kommer också att ha en växande militär komponent, i första hand riktad mot vissa av Kinas grannar men så småningom kanske även interventioner på andra kontinenter liknande Sovjetunionens/Kubas i Afrika på 70-talet.

Men stora och snabbt växande politiskt anständiga länder som Indien kommer denna gång att ansluta sig till Västblocket. Och det är oklart, om det framgångsrika giftermålet mellan Kinas marxistiskt centralplanerade ekonomi och landets friare kapitalistiska sektor verkligen kommer att överleva en konfrontation med världens ledande marknadsekonomier. Om inte, blir likheten med förra kalla kriget särskilt tydlig, och där Kina är en minst lika farlig motståndare som Sovjetunionen. Och den politiska trenden mot globala institutioner med en världsregering som slutmål kommer att kraftigt försvagas.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.