Sankt Patrick – ett helgon för alla

Bitte Assarmo

Att Katolska kyrkan vördar helgon torde inte vara någon hemlighet – det är ju dessutom en av de företeelser inom kyrkan som ofta missförstås av icke-katoliker. Katoliker ”dyrkar” och ”tillber” helgon, sägs det ofta, men så är alltså inte fallet. Det handlar om vördnad eftersom de som blivit helgon också genom sina handlingar uppnått en särskild helighet som varje god katolik borde sträva efter.

Låter det knasigt? Kan så vara, men vissa helgon når faktiskt långt utanför Kyrkans gränser. Säg den svensk som inte får en tår i ögat av bitterljuvt vemod när Lucia skrider fram med sina tärnor på Luciadagen, till exempel.

Ett annat helgon som firas stort världen över, oavsett livsåskådning eller tro, är Sankt Patrick, Irlands apostel och skyddshelgon för Irland, Nigeria, Boston och New York. Saint Patrick’s Day den 17 mars är en festdag som få andra – eller som Norman Reedus säger i klassiska kultfilmen The Boondock Saints: ”We’re all Irish today”.

Se trailern här:

Och under de senaste åren har detta populära helgon även lagt Sverige för sina fötter. Numera finns det knappt en pub med självaktning som inte serverar en särskild Saint Patrick’s Day-meny (oftast Irish Stew serverad med Guinness) och erbjuder irländsk folkmusik den 17 mars.

Så vem var då denne Sankt Patrick? Irlands apostel föddes faktiskt i Skottland, närmare bestämt i Kilpatrick nära Dumbarton. Han föddes 387 och när han var 16 år gammal fördes han bort av irländska plundrare och såldes som slav till en fårbonde i Dalriada, ett område i det nuvarande grevskapet Antrim i Irland. Under sex års tid vaktade han sin husbondes får samtidigt som han själv fann alltmer tröst i sin tro på Gud.

Efter sex år i fångenskap kom, enligt legenden, en ängel till hans hjälp och Patrick kunde fly från slaveriet. Han styrde då sina steg västerut och hamnade till sist i missionen vid Auxerre, där han också kände prästkallet. Och genom påve Celestinus I kom Patrick till sist att återvända till Irland – denna gång som en fri man, med uppdraget att kristna det irländska folket.

Patrick återvände till den gröna ön någon gång runt 433. Han grundade många kyrkor och skolor och organiserade också Kyrkan i nära anslutning till den befintliga samhällsstrukturen, och indelade ön i stift. Hans mission i Irland var med andra ord mycket omfattande, och allra mest i Ulster och Connacht, där det tidigare inte förekommit någon mission alls. Men även där det förekommit viss mission tidigare så var Patrick mer framgångsrik än sina föregångare.
När han dog 461 hade Patrick predikat evangeliet i 40 år, och Irland var ett kristet land.

Sankt Patrick förknippas med den gröna färg som symboliserar Irland, och han avbildas också grönklädd. Han associeras också ofta med en treklöver – en shamrock – eftersom han gärna använde treklövern för att förklara Treenigheten för folket.

Han är också känd för att ha bannlyst alla ormar från Irland. Det gjorde han, enligt legenden, efter att ha blivit attackerad av ormar under en 40 dagar lång fasta som han tillbringade i ensamhet på berget Croagh Patrick. Forskare är förvisso inte helt övertygade om sanningshalten i den helgonlegenden, men erkänn att det är en ganska cool legend…

I själva verket är ormarna sannolikt en symbol för hedendomen. Patrick ”räddade” alltså ön från hedningarna. Huruvida hedningarna själva ansåg sig bli räddade förtäljer inte legenden.

Sankt Patrick firas på sin dödsdag, den 17 mars – och få helgon firas som han. Människor över hela världen – inte bara katoliker och irländare – uppmärksammar Irlands apostel med parader, fester, karnevaler och inte sällan alkoholhaltiga drycker, inte minst i USA dit många irländare flyttat genom historien. Han firas förstås också stort i Nigeria.

Hur kom då Irlands apostel att bli skyddshelgon för Nigeria? Under det tidiga 1920-talet kom irländska präster till landet för att etablera en mission. Senare kom också representanter för sällskapet St. Patrick’s Society for Foreign Missions – ett missionssällskap instiftat i Sankt Patricks anda – till Nigeria. I missionen ingick inte bara att sprida kristen tro utan även att erbjuda sekulär utbildning och stöd åt fattiga, något som togs emot väl.

Idag finns omkring 20 miljoner katoliker i Nigeria och eftersom prästkallelserna är fler i Nigeria än i Irland händer det numera att nigerianska präster reser till Irland för att tjänstgöra.
Många kyrkor är uppkallade efter Sankt Patrick, som Saint Patrick’s Cathedral i Dublin, Saint Patrick’s Cathedral i New York och Saint Patrick’s Cathedral i Awka, Anambria i Nigeria. Själv ligger han begravd på kyrkogården vid den magnifika Down Cathedral i staden Downpatrick (Dun Phádraig – Patricks borg), på den gröna ö som han kristnade.