Det vita patriarkatets uniform

Mohamed Omar

För någon vecka sen skrev Patrik Engellau en krönika om stil och mode (3/3). Han är inte intresserad av mode mer än marginellt, medger han, men uppmärksammar hur folk klär sig: ”Sådant säger nämligen mycket om vilken sorts tankar, föreställningar och värderingar som råder i samhället”.

Kläder signalerar hur man vill uppfattas, vad man har för intressen och till i vilken grupp man känner att man tillhör hemma. Jag vet en del om det här inom muslimska kretsar. Korta byxor, skägg och rakad mustasch visar att du antingen är salafist eller tillhör hanafi-skolan. Har du kort skägg och en silverring på vänster hand är du förmodligen shiamuslim. En svart turban betyder att man är ättling till profeten Muhammed.

Engellau nämner tatueringar: ”Tatueringar var en klassmarkering för underklassen.” I Evert Taubes visa ”Tatuerarevalsen” , diktad 1928, möter vi Fritiof Andersson. Han tycker om att dansa med små vackra töser, har varit på Bahia där bara var ”negrer och skräll och skrik”, och försörjer sig ibland på att tatuera drakar och ormar.

Jag har gjort mycket dumt i mitt liv, men jag har i alla fall varit klok nog att inte tatuera mig någonstans. Det är jag tacksam för.

De senaste åren har jag börjat intressera mig en del för kläder. Jag tycker om den klassiska herrstilen. Chinos och skjorta till vardags. Är det kallt så kan man ha en slipover ovanpå. Kavaj när man går ut. Och en rock om vädret kräver det. Jag har gärna slips. Den här stilen är ganska riskfri och man passar in på de flesta ställen. Kanske inte om man vill gå med i ett nysvenskt gäng i Rinkeby, men jag har ingen sådan ambition. Då ska man ju också berika sitt språk med en brytning som jag skulle finna onaturlig. Dessutom är jag för gammal.

Klassiska herrkläder är inte heller så dyra. Jag köper det mesta begagnat på Myrorna och Röda korset med flera ställen. En skjorta kostar 30-50 kr. Mycket billigare än på Dressman. Jag köpte nyligen en tweedkavaj på Röda korset för 200 kr. Ändå tycker folk att ens look ser dyrare ut än jeanskillarnas. Skenet bedrar. Ett par jeans kan kosta en tusing eller mer. En sådan jacka som förortskidsen har kan kosta 5000 kr. Det har mina tonårssöner berättat.

Engellau ser i avståndstagandet från konventionella kläder ett uttryck för det vita medelklassamhällets minskade inflytande på kulturen:

Allt sådant är tecken, tror jag, på att det traditionella, vita, medelklassamhället med sina speciella värderingar, som fortfarande utövade kulturell dominans för ett halvsekel sedan, har tappat självtilliten och därför inte lyckas sätta trender ens inom modet. Denna försvagning är naturligtvis medelklassens eget verk. De som på amerikanska universitetet och svenska kulturredaktioner under årtiondena författat artiklar, skrivit böcker och hållit föredrag om den vita västvärlden allmänna skuld och ruttenhet, som anses ha varit särskilt framträdande hos de vita männen, har naturligtvis själva varit vita män (och då och då vita kvinnor) som av något skäl funnit anledning att starta ett kulturellt inbördeskrig mot sin egen grupp. Det piggar upp att då och då skjuta sig i foten, håll med om det.

För vänstern har helt enkelt den klassiska herrstilen blivit en symbolen för det vita, onda patriarkatet. En vit cis-man gör bäst i att klä sig ”underklassigt” för att gardera sig mot misstankar om ”högerextremism”. I en krönika av feministen Maria Jacobson, ”Jag får lust att dra dem i slipsen”, hittade jag följande stycke ”kostymkritik”:

Få plagg signalerar så mycket kontroll som kostymen. Hör den hemma i ett samhälle som vill präglas av demokrati, ömsesidighet och jämbördighet? Kostymen skapar både distans och kyla, vilket är dåliga förutsättningar för ett gott samhällsklimat. Den är kanske inte ett religiöst uttryck – men absolut sinnebilden för ett uniformt tänkande och hierarkisk makt. På så vis kan en säga att den är ett förtryckande klädesplagg.

Ett förbud skulle kunna hjälpa personer som förtrycks under kostymen att befria sig själva.

För omgivningen är kostymen både skrämmande och provocerande. Vi som inte bär plagget vet, när vi ser en kostymbärare, att här är en maktperson som vi måste förhålla oss till.

Samma feminist vill inte kritisera hijab och burka. Och hon verkar tycka om den heltäckande burkinin: ”Utifrån mitt perspektiv är burkinin ett praktiskt plagg med en feministisk funktion.”

För den eurocentriska vänstern i sina urbana, privilegierade filterbubblor är det kostymen som är det patriarkala förtryckets symbol, inte kaftanen och turbanen. Det visar hur inskränkta de är.

Jordan Peterson kommer med ett motsatt budskap: man ska klä sig propert och elegant. En man ska se ut som en man. Han har själv föregått med gott exempel genom att klä sig i tredelade, skräddarsydda kostymer. Jag tycker dock att hans slipsar glänser för mycket. Enligt min smak ska en intellektuell ha en matt snarare än en blank utstrålning – som en dammig bok.

Trumps sons

I filmen American Psycho (2000), baserad på en roman av Brett Easton Ellis, porträtteras den framgångsrike, välklädde vite mannen som ett demoniskt monster. Patrick Bateman är en yuppie på Wall Street som torterar, våldtar och mördar på nätterna. Hans främsta idol är Donald Trump och han rekommenderar folk att läsa The art of the deal. Inom musiken diggar Bateman Huey Lewis and the News hit från 1986: Hip to Be Square. Läs de här raderna:

I used to be a renegade, I used to fool around
But I couldn’t take the punishment and had to settle down
Now I’m playing it real straight, and yes, I cut my hair

I like my bands in business suits, I watch them on TV
I’m working out most every day and watching what I eat

Det är typiskt att Bateman spelar den här låten i samband med att han bestialiskt hugger ihjäl ett av sina offer med en brandyxa. Kulturvänstern vill ju alltid misstänkliggöra det normala och associera det till förtryck, övergrepp och ondska:

Bateman är förstås en kvinnohatare som njuter av att tortera, våldta och mörda kvinnor. Den vite mannen var, och är, feministernas hatobjekt nummer ett. Det är dit de vill att vi ska rikta våra blickar, inte mot den islamiska invandrarkulturen. Jag tvivlar vi kommer att få se en film om en brun muslimsk man som går till moskén om dagarna och våldtar och mördar kvinnor om nätterna. Nej, budskapet som feministerna vill inpränta är detsamma som titeln på vänsteraktivisten Lo Kauppis pjäs: #vitamänvåldtar.

Låten Hip to Be Square skulle kunna vara en tonsättning av Jordan Petersons självhjälpsbok 12 livsregler: ett motgift mot kaos, även om bandet påstår att den var ironisk. Man ska ta sådana påståenden med en nypa salt. Det brukar heta så när man vill gardera sig från angrepp från ett vänstervridet kulturetablissemang.

Att vara square, det vill säga normal, har idag blivit punkigt och Peterson har blivit något av en guru inom denna rörelse för att återupprätta normaliteten: att klippa sitt hår kort, klä sig propert, äta kött i stället för soja och inte skämmas för att vara vit och heterosexuell. Jag erkänner att jag – utan ett spår av ironi – anammar budskapet i Hip to Be Square. Jag trivs bra i min lagom ljusa, manliga och heterosexuella kropp. Det är vad jag vill signalera när jag sätter på mig min ”uniform” och knyter min slips.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).

28 reaktioner på ”Det vita patriarkatets uniform

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Jag har noterat att många, främst yngre, professorer och s.k. forskare som intervjuas i SVT endast marginellt klär sig bättre än uteliggare. Beror det endast på att deras inkomster är resultatbaserade?

    Gillad av 5 personer

    • Gräddtårta skriver:

      En mycket insiktsfull kommentar.Verkligt inflytelserika och mycket förmögna är inte så pigga på att bli ”upptäckta” och identifierade som medlemmar av ”den verkliga eliten” och anlägger därför i vanlig ordning camouflage.Den vanligaste camouflage-dräkten är ”uteliggar-uniformen”,”the Bum”..En uniform som faktiskt kan bli ganska svår att övertygande ”få till” som det heter.Det man emellertid ofta gör är att välja ut speciellt nedgångna luffarkläder på Myrorna eller Stadsmissionen.Efter inköp måste dessa paltor emellertid alltid bearbetas med gytja,grus,sand,sandpapper och i vissa fall med sax,eftersom de annars kan se alldeles för respektabla ut.Dessa ”camouflage-bums” kan på detta sätt även demonstrera sin innerliga lojalitet med ”världsproletariatet” och ”de marginaliserade” – vilket ger många pluspoäng.De flesta ”camouflage-bums” är i verkligheten Goldman Sachs-anställda och en del-men inte alla-bär inte bara ”bum-camouflage” utan även fiffiga camouflagenamn.

      Gilla

      • Kronblom skriver:

        Jag har svarta yrkeskläder 99% av alla dagar. De är blekta framtill p.g.a. UV strålning. Dessutom kan man ha lämpliga verktyg i fickorna om man skulle behöva freda sig från buset nere på byn.

        Gilla

  2. Hosianna skriver:

    Du är mycket stilig, Eddie, i din tidlösa framtoning. Jag förknippar kavaj och slips med trygghet, tillit och livets gång.

    Gilla

  3. Göran Holmström skriver:

    Chinos är snyggt, men inte så stryktåligt, föredrar mina kevlar jeans eller militärkläder dom tål det mesta. Bonusen är att vart 20 år så är man rätt i modet igen så nästa gång blir vid 67 om cykeln stämmer och jag lever.
    Brett Easton Ellis bok anser jag, handlade om att sjuka människor dras till makt och pengar,
    den var nog inte ett slagträ i den då icke existerande debatten om onda vita män, 1991 så gavs den ut, läste den och fann den rätt äcklig då vad jag minns. Egentligen så är den endast en skruvad variant på Bobby Brown av Frank Zappa (1979).
    Vi delar en sak Myrorna, jag köper gärna böcker där, dom har absolut nollkoll på böckernas värde,
    har gjort många av mina bästa fynd på myrorna, ”Nya läkarboken” i tre snygga inbundna exemplar från 1900 kallt cirka fyndades där för under hundralappen, i den stod följande, ”Kvinnors flegmatiska och nervösa läggning” kan spåras till väderspändhet och felaktig hållning i ryggraden.
    Kan bara hålla med fjärta mer och sträck på ryggen kärringar.

    Gillad av 3 personer

  4. Gräddtårtan skriver:

    Den där klädstilen som Omar personligen har tagit till sig är nog även en slags uniform för äldre sk ”alt-rightare”.En sådan där uniform kan faktiskt i vissa miljöer vara livsfarlig att gå omkring i-inte bara i USA-utan även i Sverige ,där ju en insvuren morddömd medlem i det väl ytterst kriminella regimmedia-konglomeratet – en propagandist med ett efternamn som väl börjar på W inför domstolen motiverade sitt dråp på en helt oskyldig förbipasserande man med att den dräpte och helt oskyldige:”Såg ut som en borgare”.Är man regimmedia propagandist i EU-Sverige har man många privilegier-en av dessa är att man – om EU-tron är tillräckligt glödande- ej behöver oroa sig över att man som dömd mördare på något sätt skulle till äventyrs kunna bli ”diskriminerad” då det gäller anställningskontrakt i något av Mediahusen .Snarare är det väl så att man då-som ”hängiven” mördare har speciellt lätt för att bli prisbelönad t ex som bilrecensent.I alla fall i SvD och i DN..

    Gillad av 4 personer

  5. The Tart skriver:

    Notera även beträffande det sönderslitande-den ”transformering”-av den tidigare gemensamma kulturella väven som nu sker att en tidigare ”chic” Hugo Bossad mansviting nu ser helt bortkommen ut när han placeras i t ex Rinkeby eller Fittja.En Hugo Bossad mansviting ser även totalt bortkommen ut på Stockholms Central och även på många andra ställen i city.Sannolikt löper han stor risk att bli knivmördad.

    Gilla

  6. uppstigersolen skriver:

    Själv har jag ett antal uppsättningar kläder som jag nyttjar. Till vardags jeans och en T-shirt med klubbens märke. Till möten i kommunen jeans, skjorta samt en märkespullover i diskret färg. Till fina middagar eller begravningar så blir det kostym. Som tur är har jag samma kroppsmått som för trettio år sedan så gamla jobbkostymer passar. Som Göran H skrev, modet kommer igen så ibland är jag riktigt trendig men oftast diskret otrendig.

    Gilla

  7. UlfH skriver:

    Förr var det bara två ute grupper som var tatuerade, sjömän och kåkfarare .Alltså personer som var illa sedda av de präktiga och lydiga samhällsmedborgarna
    Vad ville de säga med sina tatueringar som ingen normal samhällsmedborgare smyckade sina kroppar med. Kanske denna tolkning. Vi skiter i vad ni tycker om oss, vi är fria människor till skillnad från er. Se bara på våra förskräckliga tatueringar som vi frivilligt smyckat våra kroppar med. Alltså en självständighetsmarkering. Och detsamma kan också gälla nutidens tatueringsvåg.
    En annan klädfråga i vår tidsålder: Varför tjejer klipper stora hål på byxor, ett mode som varat i många år. Min gamla mor frågade mig en gång:Så fattigt har det väl ändå inte blivit? Svaret kanske är detsamma som ovan nämnda. En omedveten symbolisk bekräftelse av att uppfattas av andra som fri och självständig..
    Förövrigt en mycket intressant artikel.

    Gilla

    • Felix skriver:

      Alla regler har undantag-även den socioekonomiska tatueringsregeln.Den danska drottningens far är ett av dessa undantag:Stolt lär han visat upp sina tatueringar.Den danska kungafamiljens ”anor” är svårslagna ,eftersom både den danska drottningen och hennes far t o m är släkt-sägs det – med-Gorm den gamle.Kanske var i alla fall en del vikingar tatuerade.Tatuerad är nog ej emellertid Carl Bildt som emellertid lär påstått att han är en sk merovinger dvs i rakt nedstigande led släkt med Jesus Kristus.Bildt vill alltid vara värst och ljuger nog rätt mycket ibland tycks det.Tatueringen-om den är individuellt utformad- kan tjäna som ett slags id-kort och även naturligtvis vid dödsfall som en dödsbricka.Det kan vara skälet till att tatueringar är populära i den undre världen och även i den danska kungafamiljen som också nästan alltid talar franska sinsemellan och ej tyska.

      Gilla

  8. Klas Göran skriver:

    Är inte Maria Jacobsons kostymkritik ironisk? Byter man ut ”kostym” mot ”hijab” blir texten en ganska vanlig kritik av hijabbärande…

    Gilla

  9. Göran Åkesson skriver:

    Det finns ett gammalt talesätt som fortfarande gäller: ”Som man är klädd blir man hädd”. Där hädd kan översättas med bedömd, ansedd. Den socialistiska jantelagen däremot, säger att man inte skall förhäva sig, inte tro att man är något, för att inte bli ansedd att inte höra till gruppen. Likaväl som om du vill hålla dig i PK åsiktsorridåren bör du också klä ner dig inför andra! Jag hade en gång en chef som varje gång han gick ner i fabriken, tog av sig slipsen och satte på sig en tröja! Denna falska identitetsförändring, genomskådades dock av de kloka arbetarna! Svensken är i gemen en fjantig vindflöjel som vänder kappan efter vinden, han vågar inte stå för klassisk stil, utan låter sig påverkas av rabiata feminister som vill göra den svenske mannen till en ”velour-nalle”. Tack Eddie för att du håller stilen!

    Gillad av 2 personer

  10. Thomas skriver:

    Tatueringar är av ondo. Speciellt dem som pryder hela ansiktet. Och därtill ringar lite varstans.
    Man ser nästan aldrig japaner och andra östasiater med tatueringar. Varför?

    Gilla

    • Helding skriver:

      Yakusa är Japans mafia. Yakusa bär traditionellt enorma kroppstatueringar. Inga vanliga japaner tatuerar sig. Det är helt uteslutet. Min japanska vaninna äcklas när hon ser tatueringar på svenskar.

      Gilla

    • Benjamin Dhover skriver:

      Därför att Japanska maffian, Yakuza, har något som kan liknas vid monopol på tatueringar. De täcker större delen av kroppen med drakar och annat som en sorts uniform. Det är alltså ungefär samma skäl som att vanliga svennar inte går omkring med Hells Angels västar; man får allt det negativa (uppmärksamhet från polisen, risk för rivaliserande gängskjutningar) utan fördelarna (våldskapital som uppbackning, ”respekt”).

      Gilla

    • Kronblom skriver:

      När jag var i Japan fick man ett formulär på hotellen och en fråga var om man var tatuerad. Svarade man ja fanns inga lediga rum.

      Gilla

  11. Nandor Hanko skriver:

    I ett samhälle som är likriktat (lik-riktat) men även präglat av olika strategier från de verkliga makthavarnas sida att till varje pris dölja detta faktum genom att t ex dölja likriktningen genom att kalla den t ex ”den verkliga friheten” kunde man även tänka sig att de personer ute i fältet som är där för att implementera att denna likriktning blir verklig förbjuds att t ex bära kostym och istället strängt beordras att bära en förledande och vilseledande klädsel som döljer detta faktum,detta likriktningstvång och därför endast tillåts att bära ”ledig”,kanske t o m ”proletärt” eller tex ”HBTQ”-präglad klädsel.Slitna urtvättade ”proletära”,”jordnära” jeans och kanske en skjorta med diskreta rosa ränder och med tre-eller helst fyra uppknäppta knappar i halsen.De kvinnliga feministkaptenerna i befälspositioner ute på fältet förbjuds givetvis av Makten att klä sig i dräkt utan beordras att på samma sätt bära ”proletär”,”jordnära” och ”revolutionsbejakande” klädsel t ex urtvättade slitna jeans med diskreta jordfläckar ,blå arbetarskjorta och kanske även ”proletärt” feministrevolutionsbejakande svarta träskor (cloggs) kanske tillverkade av skoföretaget Lundia-skor i Lund.Till detta runt halsen en käck scarf kanske i rothschildrött,oskuldsvitt och marinblått.Som i trikoloren,den amerikanska flaggan och även numera i den ryska flaggan.Den käcka helt frigjorda feministrevolutionsbejakande likriktningskaptenskan ute på det sk ”fältet” eller i TV-studion i färd med att hängivet entusiastiskt förverkliga Frigörelserevolutionen mot det unkna och genuint onda Patriarkatet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.