Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Så är det Saint Patrick’s Day igen och jag ska förstås fira på samma sätt som jag gjort ända sedan tidigt 90-tal då jag första gången upplevde Saint Patrick’s Day i Hells Kitchen i New York. Där bjöds ett Saint Patricksfirande som var något i hästväg, kan jag lova. Då, för 30 år sen, var kvarteret fortfarande i mångt och mycket irländskt med många pubar och en befolkning som hade en fot kvar i det gamla landet. En sån festglädje är svår att släppa, till och med som en avfälling som jag.
På morgonen den 24 februari 2022 hann den brutala verkligheten slutligen i kapp det flummiga svenska tramset. I takt med att bilder och reportage började skildra det helvete den ryska krigsmaskinen var uppställd för att åsamka det ukrainska folket, började insikter sprida sig om att detta helvete kommer att få konsekvenser även för vår del, konsekvenser landet är mycket illa rustat att möta. Även en hastig blick på Sveriges utveckling under de senaste två decennierna visar på ett samhälle vars politiker och offentliga myndigheter varit skrämmande oförmögna att agera i kris och under press.
Med hjälp av all den kreativitet man förmår mobilisera skulle man kanske kunna tänka ut en ännu mer skadlig politik, nationellt och internationellt, än den som västerlandet nu bedriver. Den skadliga politiken står på tre stadiga pelare. De mest skyldiga länderna är, tror jag, USA och Sverige, USA för att det är arrogant och impulsivt, Sverige för att det är oreflekterat trosvisst och självförhärligande.
Svenska folkets instinkter verkar glädjande nog vara intakta. Trots mer än 30 års intensiv propaganda från politiker och medier att vi inte ska lita till våra inre övertygelser om vad som är rätt eller fel.
Detta gäller främst vad som i Sverige går under benämningen ”flyktingmottagande”. Här har det svenska folket under lång tid i skarpa ordalag beordrats att förvrida samtliga sina naturliga instinkter.
Knappt någon, i varje fall inte jag, hade trott att Putin skulle göra allvar av sina hotelser att invadera Ukraina. Men det gjorde han.
Knappt någon hade förväntat sig att ukrainarna skulle stå upprätt efter bara några dagars stryk av Putin. Men det gjorde de.
Nu har det gått nästan tre veckor. En sak verkar uppenbar trots att man knappt vågar lita på någon information: ryssarna förlorar gradvis sin moral och stridsvilja medan ukrainarna för var dag blir allt självsäkrare. Ryska soldater i den långa kolonnen påstås ha sålt drivmedel från sina tanks till ukrainska bilister medan Zelenskyj inhöstar internationell beundran för sin kaxiga attityd att be om vapen till sitt krig i stället för hjälp att fly från landet.
Vi har idag en situation som pekar mot en mycket jämn situation mellan blocken vid valet i september. Detta trots att MSM och Public Service (PS) har en tydlig vänstervridning.
Allt pekar på att, för att S skall kunna behålla makten, krävs det stöd av V och C. Stödet från V är visserligen problematiskt för C, men det är nog Lööf beredd att krångla sig ur. Hennes mål är säkert, att som alla andra politiker få makt och bra positioner för sitt parti. Hon kommer att satsa på att få en vågmästarroll. Om MP är ute ur leken, får hon troligen det.
Som socionom har jag verkat i Stor-Stockholm i 23 år. Först som kommunanställd men sedan 2014 som så kallad konsult.
Att vara egenföretagande konsult inom socialtjänsten låter storvulet. Det är dock inte mera märkvärdigt än att jag dyker upp på en mängd olika socialkontor och utför samma arbetsuppgifter som deras fast anställda socionomer. Den enda skillnaden är att jag kan debitera långt mera per månad än vad de anställda har i månadslön.
Frankrike upplever ett ökande antal attacker mot kyrkor. En kyrka som har vandaliserats är klosterkyrkan Saint Denis utanför Paris
Jag semestrade i Paris sommaren 2017. Jag bodde på ett hotell på 97 Rue de Chemin Vert i det 11:e arrondissementet, inte långt från klubben Bataclan som drabbades av en jihadatatck i november 2015. På ett fönster hade någon klottrat ”Fuck ISIS!”
För snart fyrtio år sedan myntade jag begreppet Politikerväldet som benämning på en sorts statsskick som logiskt växer ur demokratin när demokratin blivit varm i kläderna och dess representanter – politikerna – oavsett parti sluter leden och bildar en härskande klass. Politiker i bemärkelsen valda ombud för medborgarna uppstod förstås redan i och med demokratins genombrott men de tidiga politikerna var just ombud för olika intressegrupper och hade därför mer gemensamt med sina väljare än med kollegorna från andra partier. Politikerväldet – i den nya mening som jag ville ge konceptet – uppstår när banden mellan de olika ledande politikerna oavsett parti i Riksdagen blir starkare dessas knytningar till respektive väljarbas.
Jag har under flera årtionden frågat mig när det svenska folket äntligen ska vakna.
Kanske sker det nu, snart. När det politiska vanstyrets verkningar på allvar börjar visa sig för gemene man och inte längre går att dölja. Av vare sig politiker eller statligt styrd regimmedia som SVT/SR. Eller lika skatteunderstödd och därmed regimtrogen ”fri” media som DN och SvD. Eller för den egna plånboken.
Hårt håller hon i papperet som hon läser från, men ändå stakar hon sig, ee-ehar sig fram. Rak och stel står hon vid det lilla talarbordet.
Utan papper vacklar hon mellan orden. Hon tvingas jumpa mellan dem eftersom de så glest flyter fram. Blicken flackar.
Det är som om Ukrainakriget släppt fram en våg av undertryckt klarsyn över Sverige. Folk som hållit sitt skarpsinne tillbaka av risk för repressalier kan börja andas ut. Andra som för länge sedan tagit bladet från munnen kan nu uttala sig med större självsäkerhet. Så här skrev Inger Enkvist häromdagen under den uppfordrande rubriken ”Dags att inse allvaret”:
Det är nu ett bra tag sedan jag lämnade katolska kyrkan och det är ingenting jag ångrar. Jag iakttar inga katolska seder och bruk längre och det är precis som det ska vara. Någonstans under min resa genom den katolska världen insåg jag att jag inte hade den tro man ska ha om man ska vara vad som kallas en god katolik. Om något är jag nog en tvättäkta lutheran, om än enbart på det kulturella planet. Jag antar att arvet efter morfar kom ifatt mig till sist.
Från Dalarnas Tidningar 220308:
”Nära hälften av Borlänges gymnasieelever valde det här läsåret bort Borlänges kommuns skolor. Skolornas rykte är en anledning.
Borlänge kommuns främsta konkurrent när det gäller Borlänges gymnasieelever är friskolorna i Falun. Andra konkurrenter är friskolor i Borlänge och kommunala skolor i Falun.
Jag har just sett klart den svenska miniserien Mörkt hjärta som streamar på Discovery+. Serien handlar om det så kallade Förlösamordet som ägde rum 2012. Den välbärgade skogsbrukaren Göran Lundblad mördades av sin dotter och dotterns pojkvän för ekonomisk vinning och möjligen även som en hämnd för att han såg högst ogillande på deras relation. De grävde ner hans kropp i skogen och det tog två år innan den hittades.
Det är inte alls så kul att vara en sådan som fått för sig att han ska snoka i samhällets skrymslen och i bästa fall få klorna i något upprörande. Det kallas att ha Argus-ögon efter den grekiske jätten med samma namn. Argus hade hundra ögon varav bara hälften sov åt gången och därför slapp inga skandaler undan hans uppmärksamhet.
Det blev ett problem för Zeus som sin vana trogen hade blivit kär i en vacker kvinna, en grekisk prästinna, alltså en människa, som han förvandlat till en ko för att han skulle kunna nå passionens högsta fröjder. Men om Argus, som upptäckte allt, kom på äktenskapsbrottet skulle han informera Zeus svartsjuka maka Hera. Den risken ville inte Zeus utsätta sig för så han bad Hermes – han som också hette Mercurius och hade vingar på sandalerna – att spela för Argus tills jätten somnade med alla ögonen. Då högg Hermes huvudet av Argus och Zeus kunde riskfritt genomföra den lidelsefulla akten med kossan.
Den vanligaste typen av analys rörande kriget i Ukraina är förhållandevis enkel: Kriget beror helt och hållet på Vladimir Putins galenskap, storhetsvansinne och eventuella ondska, och det är naivt att tro att det går att lösa på annat sätt än att krossa honom personligen.
Skolan debatteras ständigt. Antagligen sker det därför att så många är missnöjda. Det är litet svårare att göra klart missnöjets orsaker. Debatten är så yvig och osaklig.
Friskolereformen genomfördes för exakt 30 år sedan. Målet var att ”öka variationen av skolor, skapa konkurrens mellan skolorna och skapa incitament för kostnadseffektivitet genom att ge elever och föräldrar möjlighet att välja skola och samtidigt ge de fristående skolorna samma resurser per elev som i de kommunala skolorna. Det var även ämnat att öka antalet skolor med särskild pedagogik eller med konfessionell inriktning. Nedläggningshotade glesbygdsskolor var menade att få en andra chans med ett nytt privat huvudmannaskap. Marknadskrafterna skulle också tvinga skolorna att ta större hänsyn till elevers och föräldrars behov.” (Wikipedia).
Om två jämna fotbollslag spelar mot varandra och det ena vill vinna men inte det andra så vinner det som vill vinna. Med det vill jag poängtera att psykologiska förhållanden är viktiga, ofta avgörande när grupper av människor står mot varandra.
Inte minst gäller detta förstås i krig. Jag kan ha blivit förvirrad av propaganda och falska nyheter men jag har fått uppfattningen att det psykologiska har särskild betydelse i det pågående rysk-ukrainska kriget. Den bild jag har är att de ryska soldaterna helst vill åka hem medan ukrainarna är upptända av en lidelsefull stridslust som till och med verkar på avstånd så att utrikesukrainare reser hem för att kunna vara med och slåss (vilket förstås inte betyder att ukrainarna kommer att vinna).
Rysslands oprovocerade anfall på en annan stat borde i Sverige leda till en omedelbar översyn av hur svenskarna genom sina valda politiker förbereder sig för att försvara sin självständighet.
Det visar sig att varken medierna eller de i medierna citerade experterna hade förutsett det som verkligen har inträffat. Medborgarna har därför anledning till viss misstro mot medier och mot experter, ofta universitetsbaserade. Vad är det som medier, universitet och politiker inriktat sig på i Sverige och övriga västvärlden, medan Putin och Xi har rustat upp och ökat sitt inflytande? Exempelvis genusintegration, kränkthet och ”vithetsstudier”. Medier och ”experter” i väst har inte har fullgjort sin uppgift och inte varnat för vad som nu har hänt utan visar samma yrvakna brist på insikt som vid murens fall 1989, vid Brexit och vid valet av Trump.
I torsdags morse var det dags igen. Statsminister Andersson, med bihang herrar Hultqvist och Damberg, höll pressträff och det var ord och inga visor. Sverige ska stärka sitt försvar – uttalat med så ödesmättat allvar att statsministern knep ihop munnen mer än vanligt – och alla måste ta ansvar. Och om du trodde att försvaret var något som ingick i de samhällsfunktioner som du redan nu betalar skatt för, så kan du glömma det. Efter decenniers utarmning av försvarsmakten kostar det nu så mycket att återskapa ett försvar värt namnet att det måste till extra skatt på skatten. Eller, som finansminister Mikael Damberg myndigt uttrycker det:
”Man kan se det som en beredskapsskatt.”
Du kanske undrar varför jag skriver till Dig när jag kanske inte tror att Du finns. Men jag har läst boken om Dig. Du verkar vilja människorna väl. I varje fall straffar Du oss ganska ordentligt när Du ser oss vandra villovägar. Jag tänker till exempel på den där gången när Du så blev rasande över vår ondska att du skickade en enorm översvämning som tog död på praktiskt taget alla människor och djur utom den där Gubben Noak som Bellman sedermera förevigade i en sång.
Från EKOT:
”Friskolornas riksförbund har uppmanat regeringen att återinföra möjligheten för friskolor att ta emot nyanlända elever, även om det innebär att de skulle gå före i skolornas egna köer.
Från 2016 till och med 2021 kunde friskolor inrätta en särskild kvot för nyanlända elever.”
Vladimir Putin kom, som premiärminister, till den högsta makten efter en välplanerad kampanj. Först lät han hemliga polisen, den organisation han länge tjänat, spränga två hyreshus i Moskva. Det ledde till hundratals döda. Dådet skyllde han sedan på tjetjenska separatister – trots att dessa tidigare tvingat Jeltsin och Ryssland till en för dem fördelaktig fred. Han fick på så sätt opinionen att svänga från motstånd mot krig till att bejaka och förorda ett nytt krig mot Tjetjenien. Det kunde inte den ryska armén vinna, men däremot en inhemsk helt skrupellös klan, som fick ta över kriget på entreprenad.
För trettiofem år sedan publicerade jag en svensk historiebok som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Jag hade nämligen upptäckt ett mönster, en sorts periodicitet, i den svenska historien och tyckte att jag skulle lyckliggöra även andra människor med den upptäckten. Jag visste förstås redan då att framtiden är genuint oförutsägbar och inte låter sig inordnas i ens de mest intrikata teoretiska modeller – se bara på osäkerheten i alla beräkningar om klimatets framtid – men lik förbannat är det lätt att bli förhäxad i sina tankekonstruktioner när allt verkar stämma. Det gäller både IPCC och mig. IPCC har räknat ut att jorden blir varmare av koldioxidutsläpp och jag har räknat ut att politikerväldet sjunger på sista versen.
Kommun efter kommun säger upp eller överväger att säga upp sitt vänortsavtal med ryska orter. Det påminner mig om en händelse 1961.
Jag skulle med min Renault 4 – liten fyrkantig bil med en växel som en krycka – och tre passagerare åka från Stockholm till Uppsala. Vid krönet på första backen ut från Norrtull stod en likadan bil på vägrenen. Runt om stod tre personer och såg grubblande ut. Jag anade vilket – mycket vanligt – fel det kunde vara. Bensinpumpen brukade skaka loss så mycket att den slutade fungera.
I Voltairs roman Candide (jag har läst den i svensk översättning av Olof Nordberg) driver han med den tidens naiva och optimistiska filosofi. ”Vi lever i den bästa av världar”, upprepar Candide – namnet betyder ”troskyldig” – samtidigt som han upplever fasor och galenskaper av alla slag.
Nu ska jag framföra några nya inopportuna synpunkter.
I praktiskt taget alla samhällen utom nittonhundratalets västerländska har det funnits massor med tjänare av olika slag, hembiträden, chaufförer, drängar, trädgårdsmästare, tvätterskor och så vidare. De av oss som i modern tid har fått uppleva kulturer utanför den västerländska har sett att man där – utom kanske i de forna kommunistländerna – tagit det som en självklar sak att en normal medelklassfamilj har ett antal tjänare med olika uppgifter i hemmet.
Jag, som inte ens vet vad ett svenskt landsting (region) egentligen pysslar med eller hur de är organiserade, röstade nej till EU eftersom jag intuitivt kände på mig att det inte var något bra.
Jag vet inte så mycket mer om vad EU gör i dag, mer än att de eftersträvar mer och mer makt som går ut över medlemsländernas suveränitet, till enorma kostnader. Framför allt drabbar detta Sverige som alltid står först i ledet, villiga att alltid vara den största finansiären samt gå med på samtliga galenskaper som de hittar på i Bryssel.
Föreställningen att strutsen stoppar huvudet i sanden för att gömma sig är enligt herr Google felaktig. Det kan jag tro. Strutsar kan nog inte vara så dumma. Det kan bara människor. Men människorna stoppar inte huvudet i sanden för att gömma sig utan för att slippa utsätta sina sinnen för intryck av verkligheten.
DET GODA SAMHÄLLET 