BITTE ASSARMO: Magdalena Anderssons antidemokratiska retorik

Efter att det beslutats om misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson har statsminister Magdalena Andersson exploderat i en rad uttalanden som är direkt antidemokratiska. Att väcka misstroendeförklaring mot en justitieminister som flera gånger fällts av KU och som begår ständiga övertramp på sociala medier är ”farligt” för Sverige, påstår statsministern. Eftersom misstroendeförklaring är ett demokratiskt verktyg, och en av riksdagens möjligheter att kontrollera hur regeringen sköter sitt arbete, kan man inte tolka det annat som att Magdalena Andersson har en mycket skev syn på vad demokrati är.

Det är hon inte ensam om. Socialdemokraterna har länge (kanske sedan starten?) deklarerat att socialdemokratin är den enda acceptabla formen av demokrati och de tycks vara beredda att gå nästan hur långt som helst för att behålla makten. På många sätt påminner de mer om de forna öststaternas regeringar än om demokratiskt valda västregeringar. Att Magdalena Andersson gastar ut budskapet att en misstroendeförklaring är samhällsfarlig, och ett hot mot demokratin, borde därför resultera i en rad ifrågasättanden från landets samlade journalistkår. Intressant nog är det i stort sett bara de så kallade alternativa medierna som gör det. Övriga medier tycks föredra att gå på statsministerns linje och kallar misstroendeförklaringen för ”utspel”.

Det är ungefär som att kalla en motion för ett utspel, som om riksdagen inte skulle ha något alls att säga till om. Men så är det ju inte. Riksdagen har inte bara makt att kontrollera hur regeringen sköter sig – den har dessutom skyldighet att göra det. Riksdagens kontrollmakt är en grundläggande förutsättning för parlamentarismen och regeringen måste alltså ha riksdagens stöd, eller i alla fall acceptans, för att kunna styra. Det är tänkt att bidra till att regeringen och dess myndigheter följer lagarna och arbetar effektivt. Den ska också bidra till att medborgarna känner förtroende för makten.

Morgan Johansson har KU-anmälts flera gånger, men det bekymrar honom inte. Det bekymrar uppenbarligen inte hans chefer heller, varken den nuvarande eller den förre. Man skulle nästan kunna tro att socialdemokratiska partiet ser Morgan Johansson som en arvfurste av Guds nåde, vars fall skulle orsaka jordens undergång. Så vad göra? Lagen är tydlig: Om riksdagen inte längre har förtroende för en minister (eller för statsministern) kan och bör den besluta om en misstroendeförklaring.

Misstroendeförklaring är ett skydd för demokratin och, i förlängningen, ett skydd mot maktmissbruk och inkompetens inom regeringen. Att regeringschefen kallar denna grundlagsstadgade rättighet för ”farlig” säger en hel del. Och det är ganska olustigt, för att uttrycka det milt.

Det är också olustigt att en stor del av journalistkåren låter henne komma undan med detta. De borde läsa på om lagen så att de kan ställa statsministern mot väggen och ställa de frågor som måste ställas.

Varför är det farligt för Sverige att riksdagen gör sitt jobb? Precisera tack!

Varför är du beredd att orsaka en regeringskris för att en inkompetent justitieminister ska få sitta kvar på sin post?

Är det i själva verket så att du, Magdalena Andersson, vill förbjuda riksdagen att sköta sitt uppdrag?

Hur långt är du egentligen beredd att gå för att få behålla makten?

Det finns många fler frågor att ställa till statsminister Andersson. Har du några egna, varför inte mejla till regeringskansliet? Du kommer sannolikt inte att få något svar. Men frånvaro av svar är också ett svar.

Bitte Assarmo