BIRGITTA SPARF: Är kurdernas sak verkligen vår?

Låter man mängder av människor från jordens alla hörn flytta till Sverige, från oroshärdar i Mellanöstern och Afrika, präglade av klankrig, etniska och religiösa konflikter och förföljelse på grund av totalitära styren och sharialagar så får man ofelbart exakt samma konflikter här i Sverige.

Det kan självfallet kännas bra för en politiker att företräda en Humanitär Stormakt, att ge alla en ”fristad” här. Tills den egna godheten biter en i svansen.

När Magdalena Andersson mutade en partilös marxistisk kommunist och kurd med tre och en halv miljard av våra skattepengar till kurdernas kamp i nordöstra Syrien fick det tämligen omgående allvarliga konsekvenser. Framför allt när det gäller vår NATO-ansökan.

Är jag engagerad i kurdernas kamp i Mellanöstern och beredd att finansiera den? Nej, jag är faktiskt totalt ointresserad. Kunde inte bry mig mindre.

Jag är trött på att finansiera våra politikers storhetsvansinne. Vad de åstadkommer med sin årliga mångmiljardrullning på alla sina godhetsprojekt är enbart en droppe i havet, om ens det.

57 miljarder ska 2022 betalas ut i bistånd genom SIDA. Till ingen synbar nytta. Och det enda märkbara resultatet av massinvandringen är att Sverige förvandlats till en oroshärd av mellanösternmodell.

Jag låter advokaten och kurden Evin Cetin, i DN 220605, illustrera vad som händer:

”– Jag tror att Turkiet känner att de har lyckats få Sverige precis dit de vill. Tidigare stod Sverige och socialdemokratin upp för fängslade fackföreningsledare, för förföljda kurder, för journalister i fängelse. Hur blir det nu?

– Socialdemokraterna har samlat in pengar till HDP på sina kongresser, till just de politiker som Erdogan håller inlåsta och kallar terrorister och PKK-anhängare. Så vad finns det att samarbeta om egentligen, för Sverige och Turkiet, i kampen mot terrorismen?”

Tanken att Sverige, med sina nyligen åtta miljoner invånare som på kort tid stigit till 10 genom massinvandring, ska kunna lösa världens alla problem är fullkomligt absurd.

Nej, varken kurdernas eller någon annan konfliktdrabbad folkgrupps sak runt om i världen är vår. I alla fall inte min!

Birgitta Sparf