MOHAMED OMAR: Nationaldagen – folkets eller politikernas fest?

På nationaldagen firar i alla fall jag den svenska nationen, den svenska kulturen och det svenska folket. Det hörs på namnet att det är dessa saker som ska firas. Politikerna gillar inte detta, utan vill att man ska fira politikerna och deras välde. Jag antar att det var tanken när de gjorde nationaldagen till en röd dag.

Svenskarna var tidigare ointresserade av nationaldagen. När jag var barn visste jag inte ens om att det fanns en dag som hette Svenska flaggans dag.

P. P. Waldenström (1838-1917) var ledare för Svenska Missionsförbundet, samt riksdagsman och författare. I sin reseskildring från Amerika, Genom norra Amerikas förenta stater (1890), kommenterar han amerikanernas 4-julifirande:

Den 4 juli är en för Amerikas Förenta Stater betydelsefull dag. Det är den s. k. frihetsdagen, som firas till minne af oafhängighetsförklaringen. Allt arbete hvilar på den dagen. Den egnas helt och hållet åt att upplifva och befästa nationalkänslan. Öfverallt hvar man går fram på gatorna, ser man större och smärre amerikanska flaggor hänga ut genom fönstren. Öfverallt möter man åkdon, prydda med amerikanska flaggor. Hästarne bära ock sådana på hufvud och seltyg.

Jag kunde vid åsynen af allt detta icke utan vemod tänka på, huru litet man i Sverige verkligen gör för att väcka och stärka den sanna nationela känslan. Derför är det ock så få, som veta eller besinna, hvad det vill säga att ega ett fädernesland, ett land der ens vagga stått, der ens fäder arbetat och sträfvat, försakat och lidit, ja blött, för att i arf åt kommande slägten lemna frukten af den materiela och andliga kultur, som de mäktat åstadkomma, ett land der man genom en sjelfuppoffrande moders kärlek fått sina första intryck af ljus och sällhet, af dygd och tro och trohet.

Vi hafva icke i Sverige en enda festdag, som i något afseende kan sägas likna frihetsdagen i Amerika. Vi fira Gustaf-Adolfsdagen men knapt någon mer, och det sker endast af små grupper med några sånger och några tal så lamt som möjligt. Nationen såsom sådan förblir dervid fullkomligt främmande. Ja, nittionio hundradelar af folket torde icke ens veta af någon Gustaf Adolfsdag. Helt annat är det i Amerika. Der finnes ej en femårig pojke, som icke vet af den 4 juli. Der elektriceras hela folket, lärda och olärda, rika och fattiga, gamla och unga af den nationela känslan på en sådan dag som denna.

Nu har vi en nationaldag den 6 juni. För den som ”vill väcka och stärka den sanna nationela känslan” erbjuder dagen en fantastisk möjlighet.

Politikerna kommer att göra allt de kan – med våra skattepengar – för att ta över dagen och använda den för att propagera för sina idéer och befästa sitt välde. Vi kanske inte kan konkurrera med dem. Det finns ju inte så mycket pengar kvar i plånboken att festa för när politikerna har tagit sin andel. Men något roligt kan vi göra för att fira att vi har ett språk, en kultur och ett land att leva i.

Mohamed Omar