BIRGITTA SPARF: Vad Sverige var och vad Sverige blev

Ibland tänker jag på vilket fantastiskt land Sverige hade kunnat vara om inte våra styrande socialdemokratiska politiker drabbats av hybris i mitten av 1970-talet och fått för sig att just Sverige, med sina då lite drygt åtta miljoner invånare, skulle rädda hela världen.

Visserligen låg Sverige 1970 på fjärde plats bland världens rikaste länder, efter Schweiz, USA och Luxemburg. Detta efter att vi på 100 år lyft oss från ett av Europas fattigaste länder. En exempellös framgångssaga.

Så det kanske är förståeligt att våra politiker då fick för sig att de kunde kosta på sig lite avancerade ekonomiska extravaganser för att sprida ut den socialdemokratiska läran över hela världen.

Inte bara skulle vi förbättra för världens alla folk via stora monetära utbetalningar genom SIDA. Vi skulle även låta folk från fjärran oroshärdar flytta hit för att här finna en så kallad fristad.

Den ekonomiska och säkerhetsmässiga kostnaden för oss som fått finansiera all denna världsförbättrariver är i dag ingen hemlighet.

Våra politiker har, i samarbete med journalister vid våra största dagstidningar och våra statliga medier SVT och SR, förgäves försökt dölja vår verklighet genom att slå i oss diverse desperata lögner om massinvandringens alla välsignelser. Detta efter att de tvingats inse vad deras drömda mångkulturella samhälle faktiskt resulterat i.

Alla dessa desperata lögner är rent löjeväckande, den ena mer fantasifull än den andra. En är att den svenska befolkningen snart består av en enda stor massa gaggiga och sjukliga pensionärer. Invandrarna, däremot, är evigt unga, spänstiga, välutbildade och drivna av en stark vilja att rädda vår välfärd och våra pensioner.

Utan invandrare skulle vår sjukvård kollapsa och vår kollektivtrafik stå still. Mängder av framstående pedagoger, läkare och forskare inom teknisk fysik och molekylär biologi har strömmat in i landet från muslimska oroshärdar i Mellanöstern och Afrika, inte minst under 2015. Mångfald berikar och massinvandringen är lönsam, åtminstone på sikt.

Vem som helst med ett minimum av sunt förnuft inser att alla dessa påståenden är helt orimliga.

Istället för att gå från en rik, fredlig och blomstrande nation i början av 1970-talet till ett ännu mer framgångsrikt land genom mångfald och massinvandring har vi stadigt gått bakåt.

Vår placering i internationella ekonomiska mätningar sjunker vid varje mättillfälle. De enda listor vi numera toppar är den över gängkriminella dödsskjutningar per capita i Europa samt de som visar på sjunkande skolresultat, när inte myndigheterna manipulerar PISA-resultaten genom rent fusk för att dölja katastrofen.

Det enda goda massinvandringen fört med sig är att Patrik Engellau på Det Goda Samhället fått sina teser bekräftade. Vilka handlar om att företrädarna för det Välfärdsindustriella Komplexet ständigt strävar mot evig expansion.

Vad vi har att ta itu med i dag är bland annat följande, vilket kräver ständigt ökade resurser, alltså ännu fler skattemiljarder:

o Hederskultur, med tvångsäktenskap, hedersmord, egen rättsskipning och klanbildningar, vilket vi aldrig tidigare sett i Sverige.

o Ojämlikhet mellan könen, något som vi kommit till rätta med redan under 1970-talet.

o Analfabetism, trots att majoriteten av den svenska befolkningen redan på 1700-talet var läskunniga. Från Populär Historia:

”Genom att undersöka de betyg som prästerna noterat i husförhörslängderna kan man konstatera att läskunnigheten i Sverige var hög redan vid mitten av 1700-talet: uppskattningsvis 70–90 procent av svenskarna kunde då läsa. Kring sekelskiftet 1800 hade andelen ökat till över 90 procent.”

o Upplysning om barnbegränsning och preventivmedel, vilket var ett arbete som Elise Ottesen Jensen framgångsrikt bedrev redan på 1930-talet.

o Trångboddhet, smuts och armod. Vilket i princip, genom Lubbe Nordströms reportageserie om ”Lortsverige” 1938, var utrotat redan i början av 1960-talet.

o Växande ekonomiska klyftor, vilka genom socialdemokratin hade sjunkit till de lägsta i världen redan på 1970-talet.

Detta är något av vad Sverige var och vad Sverige blev, genom det mångkulturella politiska projektet. Jag har faktiskt lite svårt att se att Sverige blev så mycket bättre än vad det redan var.

BILD: ”Det gamla och det unga Sverige”. Målning av August Malmström 1894

Birgitta Sparf