Merit Wager
Under den felaktiga rubriken Flyktingar som pluggar får stanna under studietid, rapporteras i Sveriges Radio om ytterligare en ny lapp som ska tråcklas in i lapptäcket kring utlänningslagen:
Regeringen är nu överens om en lagändring som gör att de ensamkommande flyktingbarn som riskerade utvisning på sin 18-årsdag får stanna i Sverige om de studerar på gymnasiet.
Gustav Fridolin, utbildningsminister, säger i samma inslag:
För att rekapitulera: Ett klipp har spritts på nätet där Delmon Haffo (M) säger ”hora” i ett utfall riktat mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). Det var ett misstag att oförskämdheten spreds på nätet. Det hela verkar ha varit tänkt som ett internspex. Men det hindrar inte att Haffo avskedats och tagits avstånd ifrån under förnedrande former.
Ingen har ännu vågat säga att han straffats nog. Man läser in tre tusen år av kvinnoförtryck i hans snedsteg. Den som försvarade honom skulle bli tvungen att ta personligt ansvar för vart och ett av dessa, och det är lite mer än en svensk i tyckarbranschen klarar av.
Helena Edlund
Hoppet sägs vara det sista som överger människan. Så är det kanske, och just därför har vi all anledning att vara kollektivt bekymrade i landet Sverige. Min ovetenskapliga slutsats är nämligen att människor i vårt land upplever en allt större hopplöshet i sin tillvaro. Folket, som tills helt nyligen ständigt slogs om topplaceringarna i alla ”i dessa länder är människorna lyckligast”-studier, har börjat tappa geisten.
Jag möter och samtalar med många människor. Om stort och smått, allmänt och privat, glädje och sorg. Fram tills helt nyligen bar de allra flesta jag träffade på ett grundläggande hopp som gjorde att man, även när livet krisade, kunde mobilisera en framtidstro och lita på att det skulle ordna sig.
Så är det inte längre.
Patrik Engellau
I det senaste numret av The Economist tar tidningen avstånd från ”den nya nationalismen” förkroppsligad av personer som Trump, Putin och Orban. Som jag fattar det menar tidningen att den nya huvudmotsättningen i världen går mellan å ena sidan globalister som hyllar efterkrigstidens traditionella värden, typ mänskliga rättigheter, och å den andra inkrökta nationalister som värdesätter sin egen nationella kultur och som ej sällan hyser böjelser som vetter mot rasism eller i varje fall en viss avoghet mot icke-europeiska främlingar.
Liksom andra tidningar för eliten har The Economist, som jag ser det, svårt att se problemen med den ordning de försvarar, alltså efterkrigstidens USA-dominerade och -inspirerade värld med Pax Americana och allt. Allt som hotar den gamla fina ordningen betraktar de med fasa och avsmak.
TV-programmet Uppdrag granskning handlade nyligen om att rektorer ibland påverkar betygsättningen på ett korrumperat sätt. De kräver att lärarna höjer betygen för vissa elever i vissa ämnen. Skälet är att de vill behålla och dra till sig elever för att skolan ska få skolpengen.
Det liknar ICA, LIDL och HEMKÖP som lockar med låga priser. Här lockas det med höga betyg. Konsekvensen är betygsinflation i svenska skolor som konkurrerar med varandra om elevernas skolpeng.
Lösningen är att sluta använda betyg för intagning till gymnasiet och högskolan och införa inträdesprov istället.
Bloggen Det Goda Samhället startades i mars 2015 med mottot ”här skapas samtidens självförståelse”. Sedan dess har vi […]
Patrik Engellau
Nyligen hamnade jag i ett seminarium där entreprenörskapet och Sveriges framtid diskuterades. Deltagarna var erfarna och högt kvalificerade personer. Såklart diskussionen kom in på det svenska undervisningsväsendet.
Jag framförde tesen att skolans sammanbrott framgår av PISA-undersökningarna och att universiteten är likadana med den enda skillnaden att ingen bryr sig om att mäta förfallet. Ingen sa emot.
Mohamed Omar
Många skattemiljoner går till att motverka islamofobi, pengar som ibland har gått till aktörer som själva sprider västofobi, en fördomsfull hållning mot den icke-islamiska, västerländska kulturen. Kanske dags att börja satsa på att motverka västofobin.
Abo Raad, imam vid Gävlemoskén, var tidigare ansvarig för en hemsida som skulle sprida kunskap om islam: muslim.se. Där kunde man läsa att det var förbjudet för en muslim att fira jul och att den som sjunger med i sången ”Nu tändas tusen juleljus” blir ”kafir”, det vill säga otrogen. En muslim fick inte vara vän med en icke-muslim och straffet för homosexualitet var döden. Det var också förbjudet att delta i den svenska demokratin och att tjänstgöra i den svenska armén.
Mönstret upprepar sig på gatorna när nazister och Sverigedemokrater demonstrerar och håller möten. Alltid dyker då ett stort antal ”motdemonstranter” upp som på ett givet klockslag och med syftet att störa och sabotera arrangemangen. Så skedde också vid den senaste nazistdemonstrationen i Stockholm (12/11), där det i vanlig ordning blev sammanstötningar med polisen och där några personer omhändertogs.
Men vilka var de omhändertagna egentligen? Det berättade inte medierna. Inte heller kunde vi höra något om vilka ”motdemonstranterna” var. Ty så kallas de nästan alltid. Och ”antirasister”. Ungefär som om inte alla vi andra, som bekänner oss till den äkta demokratin är antirasister!
I ett tal i det brittiska parlamentet 1826 myntade politikern John Hobhouse frasen His Majesty’s Loyal Opposition. Lojal opposition har sedan dess förklarat demokratins innersta väsen: oppositionspartiers rätt att hätskt motsätta sig en sittande regerings handlingar samtidigt som man accepterar den sittande regeringens rätt till makt.
Utan denna princip skulle våra demokratiska system helt haverera och våra samhällen backa till tider när politiska meningsskiljaktigheter ledde till revolutioner och maktskiften verkställdes genom lönnmord.
I efterdyningarna av Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet tycks den progressiva vänster som fortsätter att protestera mot Trumps legitimitet ha glömt bort att efter valdagen så ska kampanjerna omvandlas till en lojal opposition.
Lennart Bengtsson
Om man begränsar måtten till akademiska prestanda som läsförståelse, matematik, naturvetenskap och traditionella läroämnen i största allmänhet så är det tydligt att den svenska skolan genomgått och genomgår en fortlöpande försämring. Detta började först i grundskolans lägre stadier och spreds sedan vidare i den utvidgade grundskola som kom att ersätta realskola och gymnasium. Den svenska skolans låga prestanda har framgått av PISA och andra jämförelser. De usla kunskaperna, ironiskt nog de allt bättre betygsresultat till trots, har nu nått universiteten och andra högre lärosäten och riskerar av allt att döma att ytterligare nedgradera Sverige som kunskapsnation.
Patrik Engellau
Eftersom jag har en mycket liten hjärna måste jag framställa allt mycket enkelt för att jag ska förstå vad jag menar. Det händer då ibland att andra människor, som kanske har nästan lika små hjärnor som jag, också förstår vad jag menar.
Så om jag säger att det bara finns två människosyner snarare än ett oändligt antal eller kanske lika många som det finns filosofer eller kanske sju, eftersom sju är ett heligt tal i vissa religioner, om jag formulerar mig på det sättet så fattar du bakgrunden.
Patrik Engellau
Frågan är uppriktig och jag vill gärna höra dina synpunkter.
Saken är enkel och därtill brännande aktuell. För ett tag sedan gav en organisation där jag är ordförande – Stiftelsen Den Nya Välfärden – ut en tidning som skickades till Sveriges folk som bilaga till Dagens Nyheter.
Då fick jag ett mail från en av mig okänd kvinna som presenterade sig som ledarskapskonsult. Hon hade noterat att tidningen innehöll bilder av två kvinnor, ”men 22 män”. Bland skribenterna fanns fem kvinnor och tio män. Lite ampert hoppades hon på ”en snar bättring” så att kvinnor blir mer mångfaldigt representerade.
Mohamed Omar
I november förra året sa statsminister Stefan Löfven att vi svenskar har varit naiva om hotet från den jihadistiska terrorismen. Det är en sanning med modifikation. Visst har Löfven varit naiv, hans parti valde ju till och med in Omar Mustafa, tidigare ordförande för Islamiska Förbundet, i sin partistyrelse. Men andra har varit vakna och varnat.
Löfven tänkte också öka möjligheterna till övervakning. ”Sverige ska aldrig bli en fristad för terrorister”, sa han vidare och meddelade att han ville utreda ökad kameraövervakning på särskilt utsatta platser, till exempel vid ”religiösa lokaler”, det vill säga moskéer. Nu har det gått ett halvår och mig veterligen har ingenting gjorts. Sverige ska inte bli en fristad för terrorister, sa statsministern. Vad då ska inte? Sverige är redan ett terrornäste.
Ilan Sadé
Härförleden presenterades resultatet av utredningen om den statliga mediepolitiken (SOU 2016:80). Utredaren Anette Novak har valt att döpa sitt betänkande till ”En gränsöverskridande mediepolitik”. ”Gränsöverskridande” är en alldeles utmärkt beskrivning av betänkandets innehåll – ett överskridande av de goda gränser som skiljer den politiska makten från den granskande.
Enligt Novaks förslag ska fler medier komma i fråga för en motsvarighet till dagens presstöd. Det organ som föreslås få makten att fördela bidragen från och med år 2018 går under namnet ”Mediestödsnämnden”, som nästan helt ska bestå av personer från branschen. Såhär lyder förslaget till förordningstext:
Patrik Engellau
Jag har alltid varit skeptisk mot den vanliga föreställningen att man tänker med hjärnan. Det stämmer liksom inte med mina erfarenheter. För mig känns det mera som att uppfattningar och åsikter formuleras på något märkvärdigt sätt av hela kroppen, kanske särskilt magen, och att hjärnan först därefter kopplas in med uppgift att göra sin specialgrej, vilket är att utveckla oantastligt logiska argument för att kroppens uppfattningar är korrekta.
Antag till exempel att medborgaren ska ta ställning till påståendet ”Sänkta arbetsgivaravgifter för ökad sysselsättning” eller frågan ”Migrantstopp nu?”. Hur går hon då till väga för att skaffa sig en övertygelse? I teorin förmodas hon rådfråga den kunskap som antas finnas lagrad i hennes hjärna efter inhämtad gymnasiekompetens och, om inte det räcker, det överlägsna vetande eller insikt som står att få hos särskilda experter, i vårt tidevarv till exempel vetenskapsmän, i andra samhällen kanske präster eller astrologer eller trollkarlar eller pytior.
Mohamed Omar
Islamismen i dess olika former utgör det största hotet mot väst i vår tid. Det mest akuta hotet kommer från den väpnade formen av islamismen, jihadismen, som attackerar New York, London, Paris, Bryssel och Stockholm. Men andra, icke-väpnade grupper som till exempel Muslimska Brödraskapet religiösa och politiska frontorganisationer, som visar upp ett vänligt ansikte men har det långsiktiga målet att bygga en panislamisk stat, bör också bekymra oss.
Islamismen är en global rörelse med miljoner och åter miljoner anhängare, dessutom delas en stor del av dess världsbild och värderingar av ännu fler icke-organiserade muslimer. De som inte är aktivister och inte organiserade men hatar väst och drömmer om en islamisk stat. Undersökningar av opinionen i islamiska länder visar en mörk bild.
Lennart Bengtsson
Platons reservationer om det demokratiska styrelsesättet har fortfarande efter 2500 år ännu inte upphört som vi påmints om de senaste dagarna i efterdyningarna till det amerikanska presidentvalet. Många stridslystna protestgrupper i flera delstater har visat sitt missnöje över valet av Donald Trump till USAs näste president. Det har inte varit någon brist på otrevliga incidenter och några har till och med blivit allvarligt misshandlade på blotta misstanken att de sannolikt röstat på Trump.
Svenska media har engagerat sig i något som gränsar till en hatkampanj mot Trump med följd att man även i Sverige har piskat upp en stämning av hat och ursinne mot den nyvalde presidenten. En person i Malmö påstås till och med ha blivit misshandlad för att han utseendemässigt påminde om Trump.
Den senaste tiden har det talats mycket om det politiskt korrekta PK-ismen (PK). Många beskyller media och etablissemanget för att vara politiskt korrekta. Samtidigt finns det personer som hyllar den politiska korrektheten.
Följer vi debatten så anser många att det är vänstern som står för den politiska korrektheten. Visst, så kan det vara men att tro att bara vänstern står för PK är fel. PK finns inom alla partier och har funnits historiskt sett under alla tider oavsett vem som har haft makten. PK fanns i Sovjet under kommunisttiden, inom Nazityskland och det senaste i kriget mot terrorn i Irak och Afghanistan. Bush den yngre sa efter den 11 september att antingen är du med oss eller emot oss, också det PK.
Patrik Engellau
Sigmund Freud var en rackare på att tyda drömmar. Vad skulle han säga om den här som jag hade i natt? Jag såg socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad, född Larsson, framför mig. Hon höll följande föredrag inför sina partikamrater.
Partikamrater. Partiet har gjort en snabbutredning om vad Trump-historien betyder för oss och om hur vi ska hantera den. Det tog inte lång tid för oss att komma fram till att detta, i tillägg till Brexit, kan vara världens käftsmäll mot sådana som vi. Det går trots allt att tänka tanken att svenskarna liksom amerikanerna är missnöjda med oss som styr. Jag säger inte att sådana känslor skulle vara befogade, jag säger bara att vi bör fejsa tanken.
Nu har det hänt igen. Världens samlade expertis står med ögonbrynen uppdragna av förvåning och tvingas leverera krystade förklaringar till sina felbedömningar. Varken opinionsinstitut eller politiska analytiker tycks kunna förutsäga vad folk tycker när de går till valurnorna. I Sverige fick vi se den första glimten av detta fenomen vid valet 2014, då samtliga större opinionsinstitut undervärderade SD:s väljarsympatier. I de tyska delstatsvalen i våras blev AfD:s framgångar en sådan chock att landets största tidning kallade 13 mars för ”vansinnets valdag” (1). Sedan slog Brexit ner som en bomb. Nu har Donald Trump vunnit en otippad seger i det amerikanska presidentvalet och tidningarna fylls av försök att förstå vad som hände. Var det ett strategiskt misstag av Clinton att lyfta fram Tim Kaine som vicepresident? Skulle utgången ha blivit en annan om FBI inte uttalat sig om hennes e-posthantering veckan före valet? Tja, vem vet? Frågan är dock om opinionsmätningarnas upprepade missräkningar inte bör ses som en del av ett större mönster, där opinionsbildarnas eget agerande spelar en avgörande roll.
Patrik Engellau
Den som nyfiket och förhoppningsvis fördomsfritt betraktar samhället, i det här fallet det svenska samhället, gör ibland iakttagelser. Han kan förstås inte lita blint på sina observationer. Det kunde inte Galilei heller där han satt och glodde i sitt teleskop. Han fick nöja sig med att förklara vad han tyckte sig ha sett och underställa observationerna andras bedömning.
Sedan Trump-smällen den nionde november har jag gjort två observationer som jag ska framföra kategoriskt och med extra emfas för att du ska få något att bita i.
Mohamed Omar
USA invaderade Irak 2003. Saddam, en diktator störtades. Det var bra. Men mycket annat gick inte så bra. Det blev Iran som tog över landet. USA offrade tusentals soldater och miljarder, miljarder dollar, men Iran tog hem vinsten.
Vänstern påstod som vanligt att amerikanerna var ute efter oljan. Att det var därför de gick in. Men de tog inte oljan, vilket kanske var synd. De fick ju ingenting tillbaka för allt de offrade. Man borde åtminstone ha tagit tillräckligt för att betala krigskostnaderna. Iran gjorde knappt någonting och fick Irak i gåva serverat på ett silverfat.
Mohamed Omar
Den 26 juli i år slaktades prästen Jacques Hamel i sin kyrka. När församlingen i den lilla orten Saint-Etienne-du-Rouvray i Normandie firade mässa på morgonen stormade två jihadister in och tog honom och några nunnor som gisslan. Sedan tvingade de ner den 84 år gamle gudsmannen på knä, läste ur Koranen och slaktade honom.
Det är inte första gången jihadister slaktat en människa i Frankrike. I staden Lyon i juni 2015 skedde den första fullbordade jihadistiska slakten av en människa i Västeuropa i modern tid. Jag skriver Västeuropa. Räknar man Europa som helhet blir det för många slaktningar att hålla reda på. Då får man ju också räkna jihadisternas framfart i Balkankriget på 90-talet.
Ulf Larsson
Oavsett vad man tycker om Donald Trump och Hillary Clinton så kan man konstatera att majoriteten av de svenska journalisterna befinner sig i något slags hysteriskt och förorättat chocktillstånd efter det amerikanska presidentvalet. De kan inte begripa hur USA-väljarna kunde rösta fram Donald Trump som president, och än mindre hur det ska gå att förklara valutgången i ljuset av svenska mediers rapportering om valet. Här har journalisterna ansträngt sig för att framhäva Clintons fördelar och Trumps alla bisarra pinsamheter, valutgången tycktes vara säkrad – och vad händer? Hur kunde det gå så fel med både själva presidentvalet och rapporteringen om det? Och vems fel är det att allt gick fel?
Patrik Engellau
När jag läser tidningen eller tar del av etermedia – statskontrollerade eller inte spelar inte så stor roll – blir jag för det mesta arg. Känslor är viktiga. De skickar signaler till hjärnan att vakna upp ur sin letargi och försöka integrera den störning som känslan representerar i den allmänna samtidsförståelsen. Hördu hjärna, varför blir jag förbannad av media?
Hjärnan är emellertid morgontrött och vill inte bli störd och kastar åt mig en lättillgänglig och väl inövad förklaring: ”Det beror väl som vanligt på att du är en brunråtta”.
Patrik Engellau
Det statliga Globaliseringsrådet inom utbildningsdepartementet formulerade sig så här:
Globalisering syftar i vid mening på handel, gränsöverskridande investeringar och kapitalflöden samt utbyte av information och teknologi mellan länder. Även mjukare begrepp såsom kultur, miljö, attityder och livsåskådning kan omfattas av begreppet globalisering. Globaliseringen har framför allt möjliggjorts av minskade kommunikations- och transaktionskostnader till följd av teknologiska framsteg och politiska beslut. Det är ingen ny företeelse men den kraftiga minskningen av dessa kostnader de senaste decennierna har lett till en dramatisk ökning av globala transaktioner samt att allt fler länder deltar i den globala ekonomin. Globaliseringen har således intensifierats och vanligtvis är det denna intensifieringsfas som avses med begreppet.
Stefan Hedlund
Över ingången till den magnifika aulan i universitetshuset i Uppsala finns, i gyllene bokstäver, följande devis: ”Tänka fritt är stort – Men tänka rätt är större”. För den som för första gången besöker Sveriges äldsta och mest anrika universitet kan denna uppmaning te sig en aning märklig. Under årens lopp är det också många inom universitetet som funnit anledning att begrunda innebörden av att de förment fria forskare som bevistar universitetets akademiska högtider skall bibringas en uppmaning att tänka rätt. Kan detta verkligen vara förenligt med en akademisk tradition av fritt sökande efter kunskap och insikt?
Patrik Engellau
Det har diskuterats om det inte är dags att Brå, liksom myndigheten gjorde 1996 och 2005, gör en rapport om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet.
Justitieminister Morgan Johansson har i en skrivelse förklarat att det inte behövs någon sådan undersökning eftersom, säger han, en studie från Stockholms universitet ”visar att det mesta av skillnaderna i brottslighet mellan personer med svensk respektive utländsk bakgrund försvinner när hänsyn tas till vissa faktorer i uppväxtmiljön, såsom föräldrars inkomst och sociala förhållanden i det bostadsområde individen har vuxit upp i”.
För att bli brandman krävs en tvåårig eftergymnasial utbildning, som leder till examen i säkerhets- och räddningsarbete. Denna utbildning kan tyckas kort i förhållande till arbetets ansvarstyngda innehåll. Brandmän måste kunna släcka bränder, ge första hjälpen vid trafikolyckor, få loss människor ur bilvrak och hantera läckage av farliga kemikalier. Vid räddningsinsatser ska de samarbeta med ambulanssjukvårdare, läkare och poliser under omständigheter som kräver snabba beslut och god organisation. Deras insatser är ofta avgörande för att rädda både människoliv och egendom.
DET GODA SAMHÄLLET 