Mediepolitik utan gräns

IMG_0121

Ilan Sadé

Härförleden presenterades resultatet av utredningen om den statliga mediepolitiken (SOU 2016:80). Utredaren Anette Novak har valt att döpa sitt betänkande till ”En gränsöverskridande mediepolitik”. ”Gränsöverskridande” är en alldeles utmärkt beskrivning av betänkandets innehåll – ett överskridande av de goda gränser som skiljer den politiska makten från den granskande.

Enligt Novaks förslag ska fler medier komma i fråga för en motsvarighet till dagens presstöd. Det organ som föreslås få makten att fördela bidragen från och med år 2018 går under namnet ”Mediestödsnämnden”, som nästan helt ska bestå av personer från branschen. Såhär lyder förslaget till förordningstext:

Regeringen utser ordförande, vice ordförande samt högst nio andra ledamöter i mediestödsnämnden för en period på högst fyra år. Hälften av ledamöterna ska bytas ut vartannat år. Samtliga ledamöter utöver ordförande och vice ordförande utses efter nominering av organisationer som företräder publicister, journalister och medieföretag. Mediestödsnämndens sammansättning ska präglas av en jämn könsfördelning och av en mångfald av erfarenheter och perspektiv.

En ny stödform kallad ”innovations- och utvecklingsstöd” tillskapas som framförallt riktar sig till nya digitala publikationer. I denna del får Mediestödsnämnden ett ganska fritt spelrum att fördela bidrag efter eget skön.

Vidare uppställs ett kriterium för att över huvud taget vara stödberättigad, nämligen att nyhetsmediet ska ”präglas av principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet”.

Förslaget om mediestöd är fullständigt horribelt, och det är anmärkningsvärt (och på sätt och vis talande) att det inte har väckt starkare reaktioner. Statliga bidrag till medieföretag är i sig en problematisk verksamhet, som snarare borde avvecklas än utvecklas. Nu ska regeringen, enligt förslaget, utnämna branschfolk med intresse i saken, vilka sedan ska sitta och fatta beslut om fördelning av mångmiljonbelopp. Vi får ett slags skråväsende, där de som är inne i värmen får leka med skattebetalarnas pengar och fördela dem till sina egna. Hela konstruktionen är en enda jävsställning från början till slut, med tanke på den lilla ankdamm som Sveriges medieetablissemang utgör. Till detta läggs att en gummiparagraf i form av den slitna nonsensfrasen ”alla människors lika värde” kan användas för att diskvalificera en sökande.

Medieutredningen har inte tillkommit i ett vakuum; den är i högsta grad en politisk produkt av sin tid. Det räcker att läsa Anette Novaks förord och ha en viss känsla för samtidens kodspråk för att begripa vad det hela handlar om: Att ge den traditionella pressen och digitala medier som uppfyller den politiska korrekthetens och den statliga överideologins påbud mer resurser, för att därigenom bekämpa dem som brukar få epiteten alternativa, hatiska, rasistiska mm. Det nya medielandskapet beskrivs återkommande som ett hot mot saklighet och upplysning.

Det finns dock en missräkning i denna kamp för att stärka de nyhetsproducenter som vinner dagens etablissemangs gunst. Missräkningen består i att makthavare alltid tycks ha den dåliga fantasin att utgå från att de själva kommer att sitta vid spakarna för all framtid. Har de krafter som ligger bakom förslaget tänkt tanken att kulturministern år 2018 och/eller 2022 kan ha en partifärg som de själva skulle beskriva som, tja… brun? Troligen inte, eftersom det då skulle ha slagit dem att de har skapat den fulländade infrastrukturen för en komplett politisk omvälvning av mediestödet. Regeringen kan ju enkelt genom användning av sin utnämningsmakt sätta sina handgångna män i nämnden efter nomineringar från nya branschorganisationer vilka plötsligt ploppar upp som svampar ur jorden, varpå fördelningen av skattepengar till medieföretag i praktiken blir en regeringsfråga. Och glöm inte att en regering själv har makten att ändra en förordning!

Gränsöverskridande var namnet. I en sund demokrati håller man dock på vissa gränser, däribland den mellan statsmakten och medierna. Institutionerna ska instiftas på ett sätt som är principiellt riktigt, oavsett vem som har regeringsmakten. Medieutredningens förslag för däremot med sig just det som så många journalister brukar varna för, nämligen ett starkare och mer direkt statligt inflytande över landets nyhetsförmedling.

25 thoughts on “Mediepolitik utan gräns

  1. Johan1 skriver:

    Hahaha! Det blir värre och värre för varje dag i lekstugan. Nu ska vi straffas för att vi inte läser msm media. Vi kommer inte att ta mer del av propagandan för stt den är skattefinansierad, snarare tvärtom. Men varför kvoteras inte HBTQ personer, sydamerikaner, Spångabor osv? Hur garantera allas lika värde?

    Liked by 2 people

  2. gbolcsfoldi skriver:

    Om en mediestödsnämnd bestående av de som verkar inom branschen bestämmer vilka som skall få ekonomisk stöd riskerar det att leda till en inskränkning av det fria ordet och korruption. Det kan leda till censur av samma typ som kan ske i Polen eller Ungern men på ett mer försåtligt sätt då politikerna inte är direkt involverade utan utser de ombud inom branschen som de anser har de rätta åsikterna. Ironiskt nog riskerar man att härigemom begränsa demokratin samtidigt som man säger sig vilja stärka den.

    Liked by 2 people

  3. BjörnS skriver:

    Ett bra inlägg av Ilan. Det är antagligen svårt att hitta en helt oberoende nämnd men det är rimligt att kräva att utredaren gör ett försök. Självfallet har odefinierade begrepp ingenting i ansökningskriterierna att göra, åtminstone inte i en rättstat.

    Liked by 1 person

  4. Christer Carlstedt skriver:

    Jag saknar något!

    Ett gott skäl för mediestöd.

    Jo då. Jag har läst någon gång att det är viktigt med media för att kunna framföra sina synpunkter och åsikter och att kunna sprida information om allehanda saker.
    Det kan jag nog tycka också.
    Jag skulle rentav kunna tänka mig att betala vad det kostade att få en nyhetsförmedling.

    Däremot kan jag aldrig tänka mig att betala för t.ex. Wolodarskis uttalade agendajournalistik.
    En nyhet är en nyhet i sin egen rätt. Jag vill inte ha den filtrerad av någon som beslutar vad jag skall få tillgång till och vilken attityd jag skall anses få till ett skeende via dess presentation. Jag inser givetvis att detta är svårt att åstadkomma. Svårigheten är däremot inget skäl till att avstå från att försöka.
    I mitt jobb har jag ofta stött på svårigheter. Skulle jag då gått in till min chef och sagt att detta är svårt? Jag vill inte göra det jobbet?

    Jag är medveten om att jag förmodligen inte är representativ för den genomsnittlige tidningsläsaren, men jag kan inte för mitt liv tycka att det är intressant att ta del av vad deltagarna i ”Bonde söker fru” tycker om programledarens insatser eller liknande alster.

    På vad sätt skulle det vara av intresse vad en sjuttonåring i efterhand tycker om sitt avtal med TV 4 för deltagandet? De har ju själva skrivit på. Gjorde de det utan att ha läst på?

    Inte heller ger mig dagens sportsidor något av värde. På vilket sätt skulle det var intressant vem som fick en spark på benet i en fotbollsmatch som man ställer upp på frivilligt och väldigt ofta mot betalning?
    Eller vem som sprang 2/100-dels sekunder fortare än någon annan som jag inte heller känner?

    Det blir alltså inte mycket kvar i tidningen för mig som jag vill betala för.
    Då ställer jag mig givetvis frågan – Om jag inte vill betala för dessa produkter vid inköpet – Varför skall jag då betala för dem via skattsedeln?

    Kommer ni möjligen ihåg introduktionen av ”Tetra Pac”?
    En synnerligen fiffig emballageprodukt som funkade alldeles förträffligt i produktionen och distributionen av mjölk.
    Fast det var skit att stapla dem i kylskåpet.
    Man fick göra fyrkantiga emballage i stället.

    Något för media att fundera på?

    Producera något som produktens konsumenter är villiga att betala för, eller stäng butiken!

    Liked by 4 people

  5. JAN BENGTSSON skriver:

    Vi bestämmer vad som är god journalistik,
    för vi vill ej ha någon konkurrens!

    VÅRA perspektiv, STATENS, är, skall vara ”den enda sanningen”…

    Liked by 1 person

  6. Sldy skriver:

    Jo, talande och självklart, återigen, det är 1984 vi ser, de kunde kallat det Indoktrineringsnämnden istället. Finns det kanske redan beslut, jag tycker mig ha märkt att t.ex SVD som lätt kvalificerar (kanske måste man sparka Arpi och Gudmundson) mer och mer kräver betalning. De kanske redan vet att de klarar sig utan klick? Det är i sanning skrämmande och i linje mot mera ofrihet som hela etablissemanget unisont verkar för.

    Liked by 1 person

  7. Ina Höst skriver:

    Ilan Sadé, du har helt rätt i allting!

    Det blir bara värre och värre!

    Ta bort presstödet till alla så att staten inte kan ha koll på att våra åsikter är PK!
    Vill man behålla någon form av presstöd, kan staten momsbefria medierna.

    Etablerade medieföretag ska alltså bedöma om t.ex. konkurrerande alternativa medier ska få statliga pengar. Gonatt!

    Liked by 3 people

  8. Gerd Ahrgren skriver:

    Det framtidsperspektiv, som öppnar sig genom detta förslag är obeskrivligt skrämmande. Vad händer efter att de lyckats ta kontrollen? Ska ”olämpliga” media förbjudas/stängas ner (vilket, tack och lov, är svårt att genomföra)? Min tilltro till politikers förmåga att komma med förslag till lösningar på verkliga problem är rudimentär, men jag kanske underskattar deras förmåga att tänka ut åtgärder för inskränka individens frihetsutrymme i alla avseenden.

    Liked by 2 people

  9. Lennart Bengtsson skriver:

    Naturligtvis är mediastöd till sin natur fullständigt galet och borde snarast möjligt avvecklas. Det finns självklart ett behov för saklig faktainformation men detta kan ju rättsstaten ta ansvar för ungefär som dagens myndigheter redan gör. Problemet med dagens media, oberoende om de får mediastöd eller inte, är att det stora flertalet numera ägnar sig åt agendajournalistik dvs gör allt som de kan för att påtvinga läsarna eller tittarna allehanda uppfattningar såväl om företeelser som personer. Vad vi redan ser en tendens till, och detta kan väl förvärras, är ett Göbbelsliknande system där abstrusa värderingar kopplas till mediastödet med följd att endast etablissemangets eller den ledande partipolitikens uppfattningar kommer att få stöd med följd att man påskyndar samhällets likriktning. Risken för detta framgår utmärkt av Sadés text. Detta sker i viss mån redan som tydligt framgår av MSM. Vilka svenska tidningar uttalade sig positivt för Donald Trump till exempel och vilka tidningar uttalade sig kritiskt om den extrema migrationen under hösten 2015? Och var finner vi reservationer mot en urspårad feministpolitik eller ett rådande kvoteringsvansinne?
    Här är Internet en välsignelse och en garanti för ett bevarande och ett stärkande av det öppna samhället. Av denna anledning kan vi överlåta media åt det öppna samhället som är fallet i de flesta demokratiska länder. Risken är förvisso att diverse mediamoguler kan få ohemult stort inflytande med detta kan regleras via lagstiftning. Dessutom är risken ringa idag genom att mediainformation kan produceras till ytterst liten kostnad.

    Liked by 2 people

  10. Rune Nilsson skriver:

    Förordningstexten ser ut som om den har hämtats från DDRs lagsamlingar. I teorin hade ju också DDR ett flerpartisystem och var en fullödig demokrati.

    Liked by 3 people

  11. Hans skriver:

    Som vanligt mycket bra skrivet, Ilan!

    Om inte ett företag kan stå på egna ben går det i konkurs. En tidningen är ett företag med många medarbetare och som ska sälja tidningar (och annonser). Lyckas de inte få balans, så God Natt.

    Varför ska svenska skattepengar hålla just dessa företag under armarna? Vi har prövat det förr (varven) och det slutade med miljardförluster!

    Nej, lägg ner presstödet och inse att vi har ett annat samhälle idag, som där de gamla medierna får vara så goda att anpassa sig till eller lägga ner.

    Kunden (läsaren) ska bestämma vilka som ska finnas, inte någon ”myndighet”!

    Liked by 2 people

    • Hans skriver:

      Jag glömde skriva att det verkar som det enda parti idag som vill avveckla presstödet (och partistödet!) är det nybildade Medborgerlig Samling (MED), med så har de ju inte något partistöd, bara medlemmar som vill ha förändring!

      Gilla

  12. Fredrik Östman skriver:

    Hela den socialdemokratisk-fascistiska korporativstaten skall förstås avskaffas. Detta är bara toppen på ett isberg.

    Patrik yttrade härförleden tvivel på att nya makthavare praktiskt och faktiskt klarar av att sätta sig själva som chefer över alla dessa tusentals socialdemokratisk-fascistiska korporationer som styr Sverige. Även om möjligheten, som du antyder, kan yppa sig, är det inte självklart att den kan tas om hand av en ny regering och riksdagsmajoritet. Om inte annat kan det leda till att en annan korporation får lämnas i fred. Vi skall inte underskatta den maktpolitiska hantverksskickligheten hos det onda etablissemanget. De har gjort detta sedan åtminstone 1932. Med stor framgång.

    Desto viktigare att protestera högljutt innan detta ytterligare steg mot totalitär fascism tages!

    Liked by 2 people

  13. VX skriver:

    O.T.
    Och här kommer en smällkaramell: 75 procent av väljarna med kubanskt ursprung röstade på Donald Trump. I Florida, där valet länge såg jämnt ut, var det den kubanska minoriteten som avgjorde till republikanernas fördel – och avgjorde hela valet.
    Trump fick 52 respektive 54 procent av rösterna från Floridas kubanska minoritet, jämfört med Mitt Romneys 47 procent 2012. Den presidentkandidat som genom hela valrörelsen kallats “främlingsfientlig” tog hem segern genom stödet från minoriteterna.
    “Många av dem tillhör den tysta majoritet som röstade på Trump. De vågade inte klistra dekaler på sina bilar på grund av alla brutala attacker under valkampanjen” säger Miamiadvokaten Tom Spencer, republikan.
    58,5 procent av latinos stöder Trumps migrationspolitik

    En undersökning som gjorts efter valet visar att majoriteten latinos i USA, 58,5 procent, stöder Trumps migrationspolitik, även om de inte gillade honom som presidentkandidat. Bara 32,9 procent uppger att de stöder Hillary Clintons migrationspolitik.
    En överväldigande majoritet av latinosväljarna – 77,4 procent – uppger att migrationspolitiken var lika viktig eller nästan lika viktig som andra frågor för dem när de bestämde sig för vem de skulle rösta på.http://snaphanen.dk/2016/11/20/sondagskronika-brev-till-en-kollega/#more-187685
    Text som denna går endast att finna på alternativa media…

    Liked by 2 people

  14. Nessa skriver:

    ”en gummiparagraf i form av den slitna nonsensfrasen ‘alla människors lika värde’ kan användas för att diskvalificera en sökande.” är det centrala här. Vems godtycke ska bestämma utifrån det kriteriet, ett ”värd” någon aldrig ens brytt sig om att definiera.

    Däremot är branschföreträdare i råden redan nu kutym. T ex sitter i Kulturrådets litteraturstödsgrupp författare, redaktörer, bibliotekarier, kritiker. I referensgruppen för stöd till fria musiker sitter, förstås, musiker och musikproducenter. Tanken har väl varit att man vill ha en referensgrupp bestående av professionella inom området för att bedöma professionalitet, kvalitet (som iofs kan sägas vara ett gummibegrepp också, men nu avses ändå kvalitet inom själva utövandet, inte på själv utföraren), se till att det blir bredd på stödet, etc.

    Vad gäller tidningsutgivning sitter i dag hela 6 riksdagsledamöter (där finns förstås redan en risk för ideologiskt styrda val av stödmottagare), och blott 4 personer som säga ha något slags medievana. Men, hittills har man tittat på kriterier som upplaga och utgivningstäthet, och alltså inte tillåtits ta hänsyn till innehållet.

    Liked by 1 person

  15. Stefan Sewall skriver:

    Ett stort och tydligt steg mot diktatur med åsiktskontroll och likriktning. Som du skriver vore det naturligt med ett ramaskri från alla intelligenta reflekterande människor i Sverige.

    Liked by 1 person

  16. Hedvig skriver:

    När t.o.m. den ganska politiskt korrekte yttrande- och tryckfrihetsexperten Nils Funcke, gäst hos den politiske chefredaktören Tove Lifvendahl, SvD i veckans Elvakaffet (ca 20 minuter) avfärdar den statliga utredaren Anette Novak betänkande till ”En gränsöverskridande mediepolitik” har vi medborgare all anledning att frukta det värsta.

    Enligt Ilan Sadé ”ett överskridande av de goda gränser som skiljer den politiska makten från den granskande.”

    Vem ska skydda den svenska demokratin med dess hörnsten yttrande- och tryckfrihet – om inte regering och riksdag?

    http://www.svd.se/lofven-bor-lyssna-till-missnojda-sd-valjare/om/elvakaffet
    (kan dessvärre bara avlyssnas av SvD-prenumeranter)

    Gilla

  17. MartinA skriver:

    Till saken hör att medieutredningens företrädare inte själva kan definiera vad ”allas lika värde” och ”lågintensivt hat” betyder när GS ringde upp dem och frågade.

    Poängen med medieutredningen är naturligtvis att medborgarjournalistiken och medborgaropinionsbildningen har varit så framgångsrik på nätet. Härskarna har tappat kontrollen över nätet. Så iden här är att härskarna skall kunna betala systemlakejer för att blogga. För att fylla upp internet med regimvänlig propaganda. När de ska börja ge pengar till nätet så behöver de den här gummiparagrafen eftersom alternativmedia ligger så långt före och producerar så proffsigt material, det vore en katastrof för härskarna om alternativmedia fick statligt stöd.

    Liked by 1 person

  18. Trikarn skriver:

    Antagligen kommer de att plocka bort några delar och sedan genomföra resten och säga att de de har tagit hänsyn till kritiken. Två steg fram och ett steg tillbaka. Sådan är socialisternas taktik. Sedan är det efter en tid dags för nästa runda.

    Liked by 1 person

  19. Sixten Johansson skriver:

    Nu vänder jag mig inte bara till dissidenterna på DGS, utan även till en tänkt vänsterorienterad eller politiskt ointresserad läsare, som ärligt vill förstå varför vi har fått en så djup och farlig medial klyfta och polarisering. Spara, läs och fundera.

    Gå via VK:s länk här ovan (10:29) till Julia Caesars söndagskrönika på snaphanen.dk – en lång, mycket välskriven och sann beskrivning av hur Sveriges enda opposition har behandlats av en nästan enad, men ytterst osaklig journalistkår. Här skriver hon ironiskt, men ändå återhållsamt och försöker nå fram till de kollegor som förmår inse att kårandan och en svartvit verklighetsbild bevisligen har lett dem katastrofalt vilse.

    Gå sedan till samtiden.nu och bland Dick Erixons utmärkta ledare kan du välja ”Så vill etablissemanget strypa yttrandefriheten” (20 nov). Dick Erixon har även på sin blogg under året lyft fram andra fakta och aspekter och gjort andra bedömningar än systemmedia och har hela tiden fått mer rätt t ex om Brexit och Trump.

    Längst ner i den ledaren hittar du en länk till yttrande- och tryckfrihetsexperten Nils Funckes debattinlägg ”Medieutredningen – ett lyckat bondfångeri”, som finns på sverigesradio.se. Nils Funcke har också varnat redan i januari och februari.

    Där hittar du även Anette Novaks svar. Det lustiga är att den som enbart läser hennes text och inte vet mer än så säkert tycker att allt är i sin ordning. Precis så fungerar dagens Mediasverige. Allt är gott och de goda gör allt rätt, ända tills den verkliga verkligheten en dag krossar etablissemangets monomant ensidiga och förljugna bild. Då heter det: ”Vi har varit naiva!” ”Det här kunde ingen förutse!”

    Till sist kan du studera rubrikerna i DN:s nättidning t ex i dag och göra en egen bedömning: Är detta Sveriges seriösaste och tillförlitligaste nyhetsförmedlare eller möjligen någon sorts udda, sekteristiskt, anti-intellektuellt propagandaorgan? Tänk tanken att halva USA:s väljarkår faktiskt kanske bara utgör en helt normal konservativ opposition – är då inte DN:s uppenbart tendentiösa, hetsande och hatfyllda rubriker och innehåll en ganska exakt parallell till det som Julia Caesar beskriver?

    Liked by 1 person

  20. Staffan Wennberg skriver:

    Politiska beslut om vilka media som ska få del av våra skattepengar. En demokratisk rysare! Vi har redan tidigare sett exempel på hur tidskrifter med ”rätt” agenda får bidrag, medan det finns seriösa, oberoende tidningar som nekas bidrag, som DSM. Det enda raka är att lägga ner presstödet helt och hållet. Det har i den digitala världen förlorat sitt syfte, och om t ex näringslivet vill stödja SvD kan de göra detta (fast med dagens redaktionella inriktning kanske inte så troligt…) Staffan

    Liked by 1 person

  21. phnordin skriver:

    Tack för en upplysande text om Annette Novak och hennes gränsöverskridande mediepolitiska betänkande. Jag hoppas bara att varje sunt tänkande svensk ställer sig upp och med kraft bemöter de idéer som där framförs. Vi behöver fria medier och en mekanism som garanterar att de stöd som utbetalas inte styrs från regeringskansliet eller riksdag utan av direkt folkvalda representanter.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s