Mänskligt tänkande

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag har alltid varit skeptisk mot den vanliga föreställningen att man tänker med hjärnan. Det stämmer liksom inte med mina erfarenheter. För mig känns det mera som att uppfattningar och åsikter formuleras på något märkvärdigt sätt av hela kroppen, kanske särskilt magen, och att hjärnan först därefter kopplas in med uppgift att göra sin specialgrej, vilket är att utveckla oantastligt logiska argument för att kroppens uppfattningar är korrekta.

Antag till exempel att medborgaren ska ta ställning till påståendet ”Sänkta arbetsgivaravgifter för ökad sysselsättning” eller frågan ”Migrantstopp nu?”. Hur går hon då till väga för att skaffa sig en övertygelse? I teorin förmodas hon rådfråga den kunskap som antas finnas lagrad i hennes hjärna efter inhämtad gymnasiekompetens och, om inte det räcker, det överlägsna vetande eller insikt som står att få hos särskilda experter, i vårt tidevarv till exempel vetenskapsmän, i andra samhällen kanske präster eller astrologer eller trollkarlar eller pytior.

I verkligheten, har jag lärt mig, går det inte till på det sättet. I verkligheten närmar sig människan osäkra och svåra företeelser och frågor ungefär som hundar. De sniffar och petar och undrar om företeelsen går att äta. Människan frågar ”vad är bra för mig?” Med det menar jag inte att människan skulle vara fullfjädrad egoist, ty ”bra för mig” kan även betyda ”i överensstämmelse med ett redan etablerat idégods som jag inte tänker ändra på om det inte blir nödvändigt” ungefär som att man gärna prövar en ny sorts okänt skaldjur om man redan blivit förtjust i räkor och hummer.

När beslutet väl är fattat engageras den tjänstvilliga hjärnan, en sorts intellektuell konsult, för att utforma själva förpackningen, alltså jobbet att klä beslutet i sådan mundering att medborgaren med självaktning kan presentera sin uppfattning på den offentliga arena där den kommer att granskas och bedömas enligt samhällets etablerade smak.

Nu behövs det bara en liten korrigering för att allt ska kännas rätt. I verkligheten har beslutet alltså inlett processen. Först därefter har lämpliga motiveringar konstruerats. Men så ska det, enligt gängse tänkande, inte gå till. Det ska vara tvärtom. Därför måste vi, som en sista justering, övertyga oss själva att det intellektuella fundamentet i verkligheten kom först och att beslutet därefter fattats efter moget övervägande av alla tillgängliga fakta och annan relevant kunskap. Sedan kan vi äntligen vara fullt tillfreds med vårt verk och oförskräckt möta världen.

Jaha, säger du kanske, det där var en fin teori, men vad har man för glädje av den? Låt mig ge ett praktiskt exempel. Vi låtsas att både du och jag arbetar på någon myndighet eller storföretag, du är nyanställd och jag har utsetts till din mentor. (Och det jag nu säger är sant, jag har tjugo års erfarenhet av att jobba i sådana organisationer och jag har aldrig märkt att det skulle vara någon avgörande skillnad dem emellan i detta avseende.)

Du har fått till uppgift att utreda, låtsas vi vidare, om organisationen ska etablera sig i Danmark. Av ditt sätt att fundera kring uppgiften inser jag genast att du är ute på de villovägar som din höga utbildning förleder dig att anträda. Du tror att du ska kolla statistik och läsa ekonomiska journaler och affärstidningar och sådant där.

Nej, nej, unge vän, säger jag. Kom alltid ihåg att organisationer består av människor. Ovanför dig finns två eller tre hierarkiska nivåer med chefer. Tror du en sekund att dessa kommer att bry sig om vad du presenterar om det inte stämmer överens med vad de själva tycker? Ifall du hyser några som helst föreställningar om en Sanning som övervinner Tyckandet så kan jag inte hjälpa dig. Gör i stället så här. Be om en intervju med så många som möjligt av dessa höga chefer. Tag med dig penna och papper och anteckna ivrigt allt de säger. Bara det ger dig en bra start i organisationen, ty alla chefer uppskattar artiga och lyhörda ungdomar som uppmärksamt insuper deras erfarenhet. När denna ronda är klar vet du vad organisationen vill. Det ska bli din rekommendation sedan du fnaskat dit några vetenskapliga och logiska argument som verkar övertygande.

Tyvärr måste jag erkänna att den som tillämpar mitt tänkande är som predestinerad att bidra till uppkomsten av Macchiarini-skandaler. Ibland är det lika oförsiktigt att prostituera sig som att inte göra det.

32 thoughts on “Mänskligt tänkande

  1. kim skriver:

    Patrik Engellau gör en utmärkt beskrivning av de mekanismer som gjort att våra politiska partier har sorterat fram okränkbara ”sanningar” och individer som inte vågar ifrågasätta dem.

    Liked by 3 people

  2. Höga kusten skriver:

    Det är mycket som styr oss. Det mesta sker bortom medvetandets uppmärksamhet. Vi styrs även i olika nivåer av angelägenhetsgrad. Bland de evolutionärt ursprungligaste återfinns känslor och sinnens retningar. De driver på, både medvetet och omedvetet. Skapar upplevelser. Negativa såväl som positiva – som styr oss i olika grad. De presenterar sig även i olika styrka och uthållighet. Signalerar viktighetsgrad. Känslor både belönar och smiskar i vardagslivets göranden och låtanden.

    Och så tänker vi. Bearbetar information och drar slutsatser. Skapar inre funktionsmodeller vävda av egna och andras erfarenhet. Och de lagras som minnesspår. Vi lär oss vad som fungerar och inte gör det. Även socialt. Lär vårt ego att ta sig fram och relatera till andra människor. Likt motoriska minnen, plöjs spår i det dagliga tänkandet upp. Blir till åsikter. Mentala stigar vi sedan tämligen automatiskt följer. Tills verkligheten en dag förändras.

    Om man förr var trögtänkt underlättade det enbart för sabeltandade tigrar och krokodiler att växa sig feta. Evolutionär klokskap kantar människodanandet. Att ta den där sista frukten längst ut på den tunnaste grenen – högt över marken – var kanske inte så välbetänkt. Eller att ensam gå på öppna platser, där sällan vassa rovdjurständer var långt borta. Eller att slarvigt balansera på höga höjder. Och att ensam obetänkt möta främlingar. Främlingsrädsla har räddat åtskilliga liv, hur vi än i dessa tider vill intellektualisera den typen av känslor. Tilliten har samhälleligt alltid måst förtjänas. Tillvarons trygghet utgör inget normaltillstånd. Evolutionens urval har varit, och är, oförlåtande, och manifesterat i DNA.

    Vartefter det personliga livet fortgår byggs våra inre värderingslandskap upp. Byggs på och modifieras. Vi väger och mäter ständigt vår omgivning. Vi värderar och utvärderar. Vi silar tämligen automatiskt verkligheten genom våra personliga värderingsfilter. Och jämkar dem efter upplevda brister. En del kallar det här för kultur.

    Och det här gäller även sociala möten. Det tar inte många sekunder förrän människor placeras in i en hierarki av olika viktighetsgrad. Vi har alla varit nya på arbetsplatser eller annorlunda sammanhang, och tvingats snabbt läsa av främmande sociala miljöer. Och placerat de olika individerna i sina respektive fack. Tillvaron effektiviseras på så sätt. Gör det sociala livet effektivt och funktionellt. Och även arbeten och samarbeten. Det mesta i livet måste bygga på förenklingar och automatiseringar, så vi får tid över till annat, och mer angelägna ting – som att dagligen få tid över till att läsa Det Goda Samhället – och då kanske tvingas att syna egna värderingslandskap och värderingsfilter – och rentav modifiera dem.

    Liked by 1 person

    • Winette Söderkvist skriver:

      ”HÖGA KUSTEN” – läser dina kommentarer med stort intresse. Du vidgar – i alla fall mitt perspektiv- i och med att dina kommentarer ofta tar sin utgångspunkt i ett biologiskt, ofta också filosofiskt och antropologiskt perspektiv….
      Samtidigt noterar jag att dina kommentarer liknar de som GUNHILD tidigare bidrog med här på DGS. …
      Eftersom GUNHILD tycks ha försvunnit undrar jag om Du bytt pseudonym?

      Hälsningar/
      Winso

      Liked by 1 person

  3. Fredrik Östman skriver:

    En fantastisk bok:

    https://en.wikipedia.org/wiki/Thinking,_Fast_and_Slow
    https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4nka,_snabbt_och_l%C3%A5ngsamt

    Den process du beskriver heter rationalisering:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Rationalisering_(beteende)

    Ideologier är till för att underlätta processen genom att erbjuda sammanpassande byggstenar för den personliga rationaliseringen av förutfattade politiska meningar. Därför är ideologer aldrig överens om sina åsikter, men samtidigt väldigt lika i sina rationaliseringar. Därför tror de på fullaste allvar att de är rationella, eftersom det är rationaliseringarna som håller dem samman. ”Vi i folkpartiet nekrofilerna har alltid velat.”

    Det som händer när Macchiarini träffar fläkten är att rationaliseringen inte längre kan upprätthålla skillnaden mellan verklighet och uppfattning. Detta tillstånd kallas kognitiv dissonans och leder till hallucinationer av en verklighet som bättre passar uppfattningen, så att rationaliseringen åter kan lyckas.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

    Därfor tror Hillarys supportrar faktiskt att Trump är en ondsint Clown som kommer att spränga jorden i småstycken så fort han får fingrarna på den stora röda knappen. Därför demonstrerar de för demokratins avskaffande. Därför slår de sönder bilar med trumpdekaler och klår upp personer som bär hans reklampryttlar eller, som i Sverige, råkar se ut lite som Trump.

    Alltihop är hjärnans patologi.

    Liked by 1 person

  4. Jaxel skriver:

    Krönikan iakttagelse är skulle jag säga i allt väsentligt helt korrekt. Precis som noteras med det avslutande exemplet kan detta djupt mänskliga förhållningssätt leda till allvarliga skadeverkningar både för en själv och omgivningen.

    Vad kan man då göra? Till att börja med måste man förstås inse att frestelsen att gå till väga på det relaterade sättet är stor inte bara för andra utan också för en själv. Utan den insikten är ovanstående iakttagelse tämligen meningslös.

    Om man har den medvetenheten så går ändå, exempelvis, att anstränga sig att inte avsiktligt förvränga fakta för att dessa skall passa den slutsats man redan bestämt sig för. Det går också att avstå från att tro på odokumenterade påståenden (för att de passar bra).

    Man måste också inse sina begränsningar. Vissa saker förstår man inte antingen för att man inte har den kompetens som är nödvändig eller för att man helt enkelt inte har tid att sätta sig in i allt som man skulle behöva sätta sig in i. Vem skall man då lita på? Detta är riktigt knepigt. Vem är mest trovärdig? Låt mig ta ett par exempel.

    För närvarande pågår en debatt om hur säkra medicinska åldersbedömningar är. Vilken sida skall man lita på? Denna (typ av) fråga innehåller (alltid) en fälla som är mycket lätt att gå i. Det går ju nämligen alltid att konstruera ett påstående om varför den ena eller den andra experten – människan – inte går att lita på.

    Personligen skulle jag dock tendera (obs!) att vara misstrogen mot dem som argumenterar utifrån ett moraliskt överlägset perspektiv. Har man i detta perspektiv fel i sak är det ju åndå inte så allvarligt, kanske inte ens värt att beklaga, eftersom man i alla händelser har slagits för en god sak. Om den ”moraliskt korrekta” ståndpunkten dessutom är den som ger beröm och uppskattning i de fina salongerna så finns ytterligare anledning till skepsis.

    Dessutom är frågan om åldersbestämningar inte bara en vetenskaplig fråga, den måste också sättas in i ett sammanhang. Om jag skall få förtroende för den som säger sig återge det vetenskapliga läget är det viktigt – ja avgörande – att hen tydligt visar att hen är kapabel att hållas isär det ena och det andra.

    Mitt nästa exempel gäller klimatfrågan. Här är den vetenskapliga konsensusen massiv (1,2). Ändå finns mängder med människor som inte har bråkdelen av den kompetens och kunskap som behövs för att bilda sig en uppfattningen i frågan som tvärsäkert avfärdar denna konsensus. Har hjärnan – logiken – något alls att säga till om här?

    Visst vetenskapsmän är också bara människor. De kan precis som alla andra människor förledas att förvanska verkligheten – kanske av något sorts egenintresse. Fast på vilket sätt skulle ”skeptikerna” vara mer trovärdig i detta avseende? Vetenskapsmannen riskerar i alla fall att historiens dom över hela hans gärning blir hård.

    Och hur trovärdig är din intellektuella integritet om du (i stort sett vem som helst alltså) låtsas att du själv kan avgöra vad som är rätt eller fel i denna fråga även om du inte har en bråkdel av den kompetens eller kunskap som är en förutsättning?

    1. http://www.kva.se/globalassets/vetenskap_samhallet/miljo_klimat/uttalanden/akademiuttalande_klimatuttalande_final_150410.pdf

    2. https://royalsociety.org/~/media/Royal_Society_Content/policy/projects/climate-evidence-causes/climate-change-evidence-causes.pdf

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det verkar inte stå något där om de politiska möjligheterna att stoppa utsläppen. Inga sådana möjligheter är kända. Det är inte rationellt att till stora kostnader låtsas stoppa utsläppen utan att ha några som helst utsikter lyckas. Två veckors lyxsemester för tusentals tjänstemän var och vart annat år ändrar inget alls. Det är på sin höjd sejd och magiska riter.

      Gilla

      • Jaxel skriver:

        Ja, det är givetvis två skilda frågeställningar: Om människan orsakar en global uppvärmning respektive vad som skall eller inte skall göras åt saken.

        Den första frågeställningen är vidare på intet sätt beroende av den andra.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jaxel: Men endast resultat som berör den första frågan läggs till grund för åtgärder som endast berör den andra. På denna tvivelsaktiga grund baserar man tanke- och åsiktsförbud.

        Gilla

  5. BjörnS skriver:

    Jag delar uppfattningen att vi nästan alltid letar argument för en uppfattning vi redan har och har vi tur är argument logiska. Har vi otur, så inte. Ett exempel på det senare är en debattartikel i SvD som argumenterar för att Clinton förlorade för att hon var kvinna. Man kan inte utesluta att det är sant men det finns ett antal motargument. Låt oss titta närmare på detta.
    1. Många röstade på henne just för att hon var kvinna. Det var Clintonsidan som använde ”kvinna” som argument, inte Trumpsidan.
    2. I vartannat presidentval röstar väljarna för ”change”. Bush efter Clinton, Obama efter Bush och nu Trump efter Obama. Få personer har representerat etablissemanget och en oförändrad politik lika mycket som Hillary. Face it, det är ingen tacksam plattform att gå till val på efter en utgående president. Hillary har dessutom sedan 90-talet varit illa omtyckt inom stora kretsar av valmanskåren.
    3. De som brukar hävda ”kvinna” är ofta de som jublade när Obama valdes 2008, efter att ha besegrat Hillary i Demokraternas nomineringsval. Tror man på ”kvinna” måste man rimligtvis också tro att Obama blev president för att Hillary var kvinna och inte för att han var en skicklig talare och hade karisma. Vem tror på det?
    4. USA har valt en svart man till president (två gånger i rad). Detta tyder på att väljarna inte bryr sig speciellt mycket om tabun.
    5. Hillary tycks ha fått fler röster än Trump. Hur starkt är ”kvinna”-argumentet egentligen?

    Varför är det OK att underskatta förståndet på amerikanska väljare bara för att framhålla sina egna förutfattade meningar?

    Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Och tänk så lyckliga vulgärfeminister av alla schatteringar har varit över Margaret Thatcher, Theresa May och Golda Meir. Benazir Bhutto fick ett blandat mottagande, eftersom de flesta vulgärfeminister aldrig fattade vilken överklasstant hon var.

        Nej de enda som räknas för vulärfeminismen är kvoterade kvinnor som HRC, Mona Sahlin och Anna Batra. Då vet man var man har dem.

        Gilla

  6. Heinz Hartman skriver:

    Det finns en romantisk föreställning om att människan är överlägsen alla andra levande varelser på grund av förmågan att tänka rationellt.Sanningen är den att vi styrs av våra sinnen vilket innebär att vi är tillbaka på samma nivå som övrigt liv(på ruta ”Ett”).

    Gilla

  7. Sldy skriver:

    Patrik har rätt, magen säger sitt först, och taktiken för att etablera sig i en organisation önskar jag att jag hade tillämpat, eller varit bra på. Det är väl så att de som är bra prostituerade lyckas väl i stora organisationer tyvärr, de som försöker se objektiva problem och lösningar blir omkörda av de som inser att endast de problem som organisationen redan uppfattar skall lösas och endast de lösningar som cheferna redan tänkt på,appliceras. För en som genomlevt finanskrisen i internationella sammanhang i London och var en av dem som kämpade och faktiskt lyckades att förhindra affärer i miljardklassen (€) så vet jag av egen bitter erfarenhet att det inte betalar sig att ha haft rätt, miljarder eller ej. Cheferna kom att se dumma ut..

    Det är verkligen en slug taktik, eller iallafall för mig som tyvärr vad beträffar min karriär är en dålig prostituerad, igen och igen så säger jag vad jag tycker och kommer med nya ideer, att man aldrig lär sig… kan man lyckas låtsas på nästa jobb kanske..? Eller, man är som man är, stora organisationer är inte för mig.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror inte att mindre organisationer är så mycket bättre. Svårare att gömma sig eller motivera sin dissidentexistens. Alla måste stämma in i kören. Men lättare att veta vems åsikter som räknas.

      Det finns förstås strategier för att lyckas utan att prostituera sig allt för mycket. Man kan t.ex. fokusera på frågor där åsikterna ännu inte har hunnit sätta sig. Tag oskulden av dumskallarna. Men till slut mördades även Giordano Bruno och Rasputin. Så det är väl inte riskfritt.

      Gilla

      • Sldy skriver:

        Ah, låt mig nu få behålla min illusion om grönare gräs… Man kan ju försöka välja ett mindre företag där man instämmer i partilinjen..

        Gilla

  8. oppti skriver:

    Gissar att du läst Marie Abrahamssons hyllning till sin förste chef Gun Hellsvik innan du skrev denna text.(SVD idag)
    En Chef som tog en snabb ställning, samma som medarbetaren Marie så småningom kom fram till . Samt hur Marie strävade efter att få ett godkännande från Gun H när hon skrev sina texter åt henne.

    Gilla

  9. Fredrik S skriver:

    ”Förnuftet är känslornas slav” sa David Hume och kritiserade därmed sina föregångare som hade hävdat att ”människan är ett djur med förnuft” d.v.s. att förnuftet har och bör ha kontroll över våra drifter och känslor. Men den som inte förstår att människan är driftstyrd och motiveras av sitt känsloliv är allt annat än förnuftig.
    Jag hävdar därför att mycket av det vi kallar fria och rationella val i stället är efterrationaliseringar och att vi tänkt och handlat ”med magen” eller av gammal vana. Vi handlar först och förklarar sen för oss själva och andra varför vi gjorde som vi gjorde.
    Karl Popper förklarade för mig i min radikala ungdom att transparens är det enda vaccinet mot denna mänskliga åkomma. Vetenskapen som institution har tagit till sig den kunskapen och jag hoppas därför att Macchiariniaffären var ett undantag som bekräftar regeln.
    Politik är emellertid en annan typ av verksamhet!
    Det är mitt intryck att vi lever i en nyromantisk, känslovurmande och kunskapsföraktande tid där t.o.m. politiker koketterar med att vara ”naiva” så jag befarar att det kommer bli mer mage och mindre hjärna framöver.

    Gilla

  10. NETTANN skriver:

    Har fuskat lite inom företags-/organisations-/verksamhetsutveckling och vill allvarligt protestera.

    Den där intervjurundan bör genomföras hos nyckelpersoner. Det begreppet täcker medarbetare på alla möjliga nivåer och enheter. Utmärkande för dem är att de (undantag finns) har befunnit sig inom samma företagsväggar under en betydande tid, men gärna växlat arbetsuppgifter några gånger. De har alltså lärt känna organisationens själ och vet även en hel del om anställdas tankar, önskemål och t.o.m. ilska och frustration, för att inte tala om kundernas motsvarande sinnesstämningar. Fyrkantiga arbetsmetoder och informella beslutsgångar är förstås också välbekanta områden. De hittas ofta inte på några hierarkiskt tunga poster men (och det är avgörande) de åtnjuter en omfattande respekt hos omgivningen. Man går helt enkelt till dem för att diskutera (och lösa) både den ena och den andra jobbfrågan. Svaren blir tillförlitliga och förankringen finns där från början.

    Hitta dem och alla lednings-/företagsutvecklingsfrågor är lösta! (F.ö. brukar jag saluföra tesen om att strunta i VD. Han/hon kan bytas när som helst men nyckelpersoner består.)

    Vad detta har för bäring på politikområdet har jag inte en susning om.

    Liked by 1 person

  11. Sixten Johansson skriver:

    När jag började läsa Patriks text associerade jag till Jonathan Haidt (han som i länken i DGS kommentarsfält i går och i förrgår höll en briljant föreläsning om PK-tänkandet på USA:s universitet). I det fria nätmagasinet kvartal.se är alla artiklar läsvärda och under rubriken Kvartals genvägar hittar ni Paulina Neudings sammandrag av Haidts bok ”The Righteous Mind”. Det kompletterar Patriks tankar och är mycket givande, jag lovar!

    Väl inne på kvartal.se kan JAXEL och alla andra passa på att läsa artikeln ”Sverige och de medicinska åldersbedömningarna – en irrfärd”. Svensk hybris och annan galenskap i full blom, men förr eller senare lär den vissna.

    Vad gäller prostitution i yrket är jag rätt stolt över att ha haft integritet nog att tacka nej till flera givna karriärer och jobb, som skulle ha gett känslan av att tvingas kröka rygg eller tiga. Men om jag vid just de tillfällena hade haft en större försörjningsbörda är det möjligt att ansvaret för familjen skulle ha vägt tyngre. Det är fascinerande att blicka bakåt och fundera över hur livet skulle ha tett sig om man just där eller där hade valt annorlunda, både i yrkes- och i samlivet. Men om man har gjort sitt yttersta för att vara ärlig och sann i sitt innersta jag finns inget att ångra.

    Liked by 1 person

  12. Anders Wennerstedt skriver:

    Den var bra. Faktum är att hjärnforskningen visat exakt det PE beskriver. I sina försök på patienter med s.k. ”split brain”, dvs personer som pga av epilepsi fått förbindelserna mellan hjärnhalvorna avskurna, visade Roger Sperry (nobelpristagare 1981) och Michael Gazzaniga att när den hjärnhalva i vilken språkfunktionen finns (den vänstra) konfronterades med handlingar gjorda av den andra hjärnhalvan, så konfabulerade den vänstra hjärnhalvan ihop en förklaring (som inte alls hade med verkligheten att göra). Och att vi gör det som emotionellt är bra för oss har också visats. Jag rekommenderar varmt följande bok: Craig, A.D., How Do You Feel? An Interoceptive Moment with Your Neurobiological Self. Princeton University Press 2014. ISBN: 9780691156767. Den är inte lättuggad, men mycket belönande när man väl kommit igenom den.

    Liked by 1 person

  13. Linden skriver:

    Nog känner man en viss avundsjuka inför denna amerikanska möjlighet, inget känns numera mer lockande än en motsvarande aktion i Sveriges maktcentra. Frågan är nu hur denna Trump-effekt kommer att förändra även Europa. Under det kommande halvåret är många viktiga val inplanerade, allt under en allt mer högljudd opinion mot den globala socialismen och för en återfödd nationalism.
    https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/11/20/ett-europa-i-forandring-far-vi-en-trump-effekt-till-hjalp-mot-nwo/

    Gilla

  14. Staffan Persson skriver:

    Ja,det där kan jag köpa, inklusive knorren på slutet inte minst När Du varje dag släpper loss ett koppel hundar på drev efter PK-vänstern skadar det inte med tillsyn och förmaningar.

    Gilla

  15. Lars skriver:

    Hos människan styr det sk ”reptil-komplexet” i stor utsträckning beslutsfattandet.Därför är det möjligt att påstå att om de kulturella och socio-ekonomiska etc variablerna beträffande en människa är kända så kan man även i förväg prognosticera de beslut hon kommer att fatta i en given situation.Tecken och symboler fattade i vid bemärkelse styr i stor utsträckning en människas beslutsfattande.Det innebär att ”ologiskt”,icke-rationellt beslutsfattande är mer än vanligt-kanske rent utav en regel.Efterhandskonstruktioner av de resonemang,de sekvenser som leder fram till beslut tenderar dock att vara rationaliseringar av det som skett.”Signs and symbols rule the world.Not law and even not money”.Ett intressant forskningsfynd som komplicerar bilden är att fler beslut än man tror fattas mycket tidigt i stimulus-respons-kedjan.En del beslut -tycks det-fattas redan innan stimulus registreras.Vilket öppnar kunskapsteoretiska bråddjup och på allvar ställer frågor om vår verklighets sanna natur.Lever vi i en simulerad virtuell verklighet?En del tyder på det.

    Gilla

  16. Sldy skriver:

    Idag, just nu, insåg jag vad som skiljer oss, en del på denna blogg, från den stora mängd. människor som behöver en doktrin, pk, eller islam, de är samma. De som bekänner sig till pk-doktrinen och de som bekänner sig till islam eller andra religioner som kräver underkastelse, de vill inte vara fria, de VILL inte tänka själva, och för att vi gör det så är de arga, på oss. De vill helt enkelt inte tänka själva och eftersom vi gör det så blir det tydligt att de inte gör det, det är oförlåtligt och kan inte överbryggas genom dialog. Man måste känna det, i magen först, det gör inte de andra, de frågar sig först vad de BÖR tänka.

    Ni vet det säkert, ni möter dem varje dag, de som inte vill tänka själva. De är rädda.

    Gilla

  17. Jan Östman skriver:

    Vore det inte klädsamt och upplysande för dina läsare om du refererade till Jonathan Haidt, eftersom du uppenbart läst hans aktuella bok ”The Righteous Mind”? Den förtjänar verkligen all uppmärksamhet!
    Jan Östman

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Jag har inte läst Haidt, kände inte ens till honom, men jag kan tänka själv. Det är mitt sätt att jobba. Först tänker jag själv och sedan säger någon att den eller den amerikanen, som jag aldrig hört talas om, har sagt något liknande. Då kollar jag och ser eventuella skillnader i våra teorier.

      Jag blev uppmärksammad på Haidt i samband med inlägget och har nu skrivit en krönika som snart kommer in (”Hur offer blir klienter”), där jag utvecklar sambandet mellan amerikanska universitet och det svenska välfärdsindustriella komplexet. Det visar sig finnas en fundamental skillnad i konstruktionen.

      Patrik

      Gilla

      • Sldy skriver:

        Detta kan jag köpa, jag blev uppmärksam på några bra inlägg på invandring och mörkläggning där något jag skrev om media som ett prästerskap kan ha framstått som kopierat.

        Jag har också noterat att saker som
        Skrivs här dyker upp till förväxling på andra bloggar och på ledarsidor, men det är kanske ok, ideerna behöver spridning

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s