Gästskribent Arvid Nilsson: Dissidentfaktorn

logo­DGSNu har det hänt igen. Världens samlade expertis står med ögonbrynen uppdragna av förvåning och tvingas leverera krystade förklaringar till sina felbedömningar. Varken opinionsinstitut eller politiska analytiker tycks kunna förutsäga vad folk tycker när de går till valurnorna. I Sverige fick vi se den första glimten av detta fenomen vid valet 2014, då samtliga större opinionsinstitut undervärderade SD:s väljarsympatier. I de tyska delstatsvalen i våras blev AfD:s framgångar en sådan chock att landets största tidning kallade 13 mars för ”vansinnets valdag” (1). Sedan slog Brexit ner som en bomb. Nu har Donald Trump vunnit en otippad seger i det amerikanska presidentvalet och tidningarna fylls av försök att förstå vad som hände. Var det ett strategiskt misstag av Clinton att lyfta fram Tim Kaine som vicepresident? Skulle utgången ha blivit en annan om FBI inte uttalat sig om hennes e-posthantering veckan före valet? Tja, vem vet? Frågan är dock om opinionsmätningarnas upprepade missräkningar inte bör ses som en del av ett större mönster, där opinionsbildarnas eget agerande spelar en avgörande roll.

I samtliga ovan nämnda valsituationer fanns en tydlig offentlig åsikt om vilken utgång som var önskvärd. Det fanns valalternativ som av det opinionsbildande skiktet ansågs vara ”fel”. Sannolikt påverkade dessa strömningar både vilken uppfattning som gavs massmedialt utrymme och de sakkunnigas tolkning av opinionsläget. Inför valet i USA rådde starkt konsensus kring valutgången. Alla USA:s mest erkända valstatistiker var ense om Clintons övertag. Den respekterade statistikern Sam Wang vid Princeton Election Consortium bedömde att Clinton hade 99 procents chans att vinna (2). När den likaledes välrenommerade kollegan Nate Silver började sprida skräck i finrummen genom att uppskatta Trumps segerchanser till 35 procent blev han våldsamt angripen i Huffington Post (3). Därpå följde ett aggressivt twitterflöde, i vilket Silver anklagades för att överskatta Trumps popularitet. Man hade uppenbarligen svårt att skilja på en ärlig prognos och ett uttalat stöd.

Samma sorts begreppsförvirring illustrerades av svensk media 23 juli 2015. Då publicerade det norska undersökningsinstitutet Sentio en partisympatimätning som visade att SD gått om M och därmed blivit näst största parti. Det borde ha renderat rubriker i alla större nyhetstidningar, inte minst med tanke på SD:s kontroversiella ställning. Istället tegs nyheten ihjäl.  SVT förklarade tystnaden med att de fattat ett generellt beslut om att inte publicera Sentios mätningar. Anledningen uppgavs vara att Sentios metod med så kallade självrekryterande webpaneler inte ansågs tillförlitlig. Därmed gick SVT emot sin egen beskrivning av opinionsinstitutens träffsäkerhet, då de efter valet 2014 konstaterade att analysföretaget United Minds, som använder just sådana webpaneler, hade lyckats bäst (4). SvD:s Per Gudmundsson, som gick emot strömmen och rapporterade om opinionsundersökningen, bemöttes med tendentiösa frågor om huruvida han ville legitimera Sentios resultat eller var på väg att byta partifärg (5). Budskapet var tydligt: håll tyst om opinionssiffror som inte visar önskvärda resultat.

Vad vi de senaste åren har fått bevittna är en infantilisering av den massmediala debatten med åtföljande oförmåga att skilja mellan sakliga rapporter och personliga preferenser. Budbäraren hålls ansvarig för meddelandets innehåll. Vem vågar då uttala sig? Vem har modet att leverera oönskade fakta och hur påverkar det de analyser som görs? En fingervisning om svaret på dessa frågor kan vi få från SCB:s partisympatiundersökningar, där deltagarna intervjuas per telefon. Bortfallet är större nu än tidigare (6). Människor har helt enkelt blivit mer försiktiga med att dela med sig av sina åsikter – folk vet vad de förväntas tycka och de som inte instämmer tiger. Resultatet blir att kritiska röster inte fångas upp. Därmed har en ny faktor letat sig in i ekvationen och gjort att opinionsmätningarna hamnar fel. Denna faktor har opinionsinstituten inte lärt sig att kompensera för och proffstyckarna vill inte kännas vid att den finns. Vi kan kalla den dissidentfaktorn.

Dissidentfaktorn är resultatet av ett repressivt samhällsklimat, där de som vågar utmana officiellt påbjudna sanningar riskerar hämndaktioner. Medborgarna blir därmed rädda för att säga vad de tycker. De håller tyst och knyter näven i fickan tills de på valdagen, i skydd av valskärmarna, kan leverera sin åsikt via röstsedeln. Denna påtvingade självcensur har nu blivit så stark att statistiska undersökningar inte går att lita på.

Presidentvalet i USA har visat oss att dissidentfaktorn har blivit en kraft att räkna med. Den omkullkastar opinionsinstitutens prognoser, förvirrar politiska analytiker och leder till oväntade utfall. Om vi inte får en öppnare samhällsdebatt kommer den fortsätta att skapa oreda i både nyhetsrapporteringen och politikernas huvuden. Det kommer den nog att göra även 2018.

Arvid Nilsson är offentliganställd med stort samhällsintresse. Han har tidigare ägnat sig åt internationellt arbete i utvecklingsländer, men har nu slagit ner sina rötter på den svenska landsbygden.

  1. http://www.bild.de/politik/inland/umfrage/fuer-den-wahnsinnswahltag-13-maerz-umfrage-schock-sachsen-anhalt-rheinland-pfalz-baden-wuerttemberg-44154488.bild.html
  2. http://election.princeton.edu/2016/11/06/is-99-a-reasonable-probability/
  3. http://www.huffingtonpost.com/entry/nate-silver-election-forecast_us_581e1c33e4b0d9ce6fbc6f7f
  4. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/united-minds-prickade-valet-bast
  5. http://www.dagensopinion.se/gudmundson-svd-om-att-b%C3%B6rja-anv%C3%A4nda-sentios-sd-statistik
  6. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Vad-innebar-det-att-vikta-svaren-i-Partisympatiundersokningen/

27 thoughts on “Gästskribent Arvid Nilsson: Dissidentfaktorn

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Detta är en helt korrekt analys. Det är ganska självklart att blir man trakasserad för sin uppfattning så håller man inne med den. Man kan vända på resonemanget och i stället använda skillnaden mellan de öppna och slutna opinionsresultaten som ett mått på ett de fakto existerande åsiktsförtryck. I kommunistiska och andra förtryckarstater får de styrande ofta 100% av de avlagda rösterna. Vad skulle hända om de fick ge sin uppfattning på nätet? Så länge som SD officiellt diskrimineras och förtalas så kommer valet i september 2018 att bli en överraskning för det stora flertalet. Det beklagliga är att media och andra partier inte inser detta.

    Liked by 1 person

  2. JAN BENGTSSON skriver:

    Nog är det stor risk att det sker även här,
    ett brutalt uppvaknande på valnatten!

    Kanske att Sverige har fått ett nytt största parti,
    tom att ett tredje ”block”, blir större än båda nuvarande)

    Att Medborgarna kraftfullt säger ifrån, att vägs ände är nådd.

    Multikulturen är en dödfödd tanke, salig i åminnelse…
    F.r.o.m nu gäller ASSIMILATION, var god skölj!

    Take it, or leave (it)

    Liked by 1 person

    • Sldy skriver:

      Assimilation är en dröm, det kommer inte att ske, vi kommer att se en ökad segregation, att tro på assimilation är att att drömma om ett lyckligt slut, det som behövs är deportationer.

      Gilla

  3. gmiksche skriver:

    Jag kommer ihåg en blänkare i NY Times vid en tidpunkt då allt syntes gå Clintons väg. Det nämndes en professor vid ett amerikanskt universitet, som hade förutspått rätt utfall i samtliga presidentval från och med Reagan. Han tippade på Trump. Någon intervju med honom eller kommentar från ledarsidan bevärdigades han inte med. Nu famlar samma tidning efter förklaringar. Skribenterna känner sig vilseförda. Så småningom kommer insikten, att de vilsefört sig själva.

    Liked by 3 people

  4. Jonas Bohman, dissident skriver:

    Ja, det ligger mycket i denna text. Jag har uppfattningen att media, politiska partier/organisationer, facket, institutioner, myndigheter mm, inte har som huvuduppgift att ta till vara den egna befolkningens/medlemmars intressen, utan dess enda uppgift är att uppfostra dig och mig vad vi skall tycka, tänka och vad vi skall säga. Dessbättre är vi många som genomskådat detta, och inte undra på att det då ”slår fel” i opinionsmätningar. Eller? Ibland inbillar jag mig att Östtyskland aldrig upphörde, utan bara flyttade lite norrut, med tanke på hur snurrig och galen utvecklingen i Sverige har blivit. Eller är det jag som blivit snurrig?

    Liked by 3 people

    • Anders skriver:

      Nej då, du är vid dina sinnens fulla bruk. För många år sedan, före murens fall, påpekade en kollega för mig att om man vill se vår kulturella hemvist, så är det bara att dra ett streck på kartan rakt söderut. Prova, det är upplysande!

      Liked by 1 person

  5. Anders F skriver:

    Man skjuter budbäraren i många fall. Ett företag ska ha s k egenkontroll och rapportera avvikelser, utsläpp och olyckor – annars kan det gå illa. Då gör de det – och så går det illa.

    Liked by 1 person

  6. Bengt skriver:

    ”Om vi inte får en öppnare samhällsdebatt kommer den fortsätta att skapa oreda i både nyhetsrapporteringen och politikernas huvuden”. Denna din avslutning borde alla skriva under på.
    Det mest oroande i sammanhanget är att Public service tydligen har bestämt sig för att nu gäller det att ”till sista blodsdroppen” använda sin makt till att fortsätta kriget mot ”dissidenterna”. Något man blir påmind om i snart sagt alla sändningar av Aktuellt.

    Tack och lov att vi har alternativa opinionsbildare, som DGS och Ledarsidorna.se!

    Liked by 4 people

  7. Sldy skriver:

    Så är det, och för den som följer valda delar av media (i mitt fall P1, SvD, DN, GP och ibland expressen och Dagens Samhälle, plus alternativ) så är det plågsamt, plågsamt tydligt hur mycket agendan styr, alla undersökningar som på minsta vis stöder det resultat man vill se blåses upp, alla andra förtigs. Jag tror till dels att det fungerar, för förutom dissidentfaktorn så finns ovis-faktorn, inte som i oviss, utan som i tacka, bagge, gumse, vädur och lamm.

    Ovisfaktorn får (ursäkta) många att rösta efter påbjuden åsikt eftersom de övervärderar hur många som har den, de vill helt enkelt tillhöra den stora flocken, det känns tryggt. Dessa byter inte förrän den andra flocken ser mera livskraftig och stor ut. Därför så är inte etablissemangets taktik helt förfelad, det finns många i Sverige som styrs av ovis-faktorn, därför ständiga överraskningar för att etablissemanget försöker hela tiden ge bilden av att antalet sympatisörer är större än det är, och när detta antal minskar så blir man därför förvånad, det är ett pris man betalar för att behålla fåren. De är nu mera och mera pressade eftersom detta antal kanske överskattats igen och de söker desperat efter vägar att täppa igen, till exempel genom att stänga ner denna blogg?

    På tal om det så reagerade jag starkt över de personangrepp som en med vänstersympatier på denna blogg gjorde sig skyldig till (typiskt), och inte nog med det, det verkar som personen i fråga hade lagt kraft på att undersöka personerna han angrep, i bästa Expo och research-gruppen stil. Patrik borde hålla utkik efter denna slags åsiktsförföljelse som börjar bli legio i Sverige.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Precis av denna orsak har FPÖ redan vunnit presidentvalet i Österrike genom att 50% av de aktiva väljarna, vid högt valdeltagande, har passerat den tunna bruna linjen och en gång i sitt liv röstat blått (FPÖ:s färg). Detta oavsett vem som blir president i detta val har FPÖ vunnit det.

      Att denna läxa har gått hem ser man t.ex. i att den förre socialdemokratiske förbundskanslern Faymann sade att alla FPÖ-väljare är högerextremister, medan den nye Kern säger motsatsen. Vilket är lika sant och innehållsrikt som att säga att inte alla socialdemokratiska väljare är pedofiler.

      Gilla

  8. Olof B skriver:

    Del ”lustiga” är ju att de verkligen tror att de genom att t.ex. inte rapportera en opinionsundersökning de inte tycker om så kommer färre att rösta som undersökningen visar. Herregud vad de är korkade. Det enda som händer är att förtroendet för dem minskar ännu mer när folk ser att den verklighetsbeskrivning som media ger inte stämmer överens med den som folk upplever själva. Ju mer de avviker från verkligheten desto mindre vikt fäster folk vid deras rapportering. De skjuter sig själva i foten gång på gång utan att fatta vad de gör fel.

    Gilla

  9. Fredrik Östman skriver:

    Förr i världen har mycket dumheter hänt i politiken som följd av populära socialistiska massrörelser: fascism, progressivism, nationalsocialism, kommunism, korporativism, funktionssocialism, förmyndarstaten, högskattesamhället. Grundtemat har alltid varit detsamma: ni i den stora gruppen har förtjänat att stjäla saker från den lilla gruppen. När dagens demagoger försöker upprepa dessa bravader har de glömt bort att åtfölja rätt ordningsföljd: först måste man ge den stora gruppen politisk makt, och sedan suga ut den lilla gruppen. Vi är i den ovanliga situationen att den lilla rika gruppen faktiskt ännu har majoritet i sitt eget land. Därför har legitimistiska, konservativa strävanden medvind och tillfälligt understöd av befolkningsgrupper som är vana att höra till den parasiterande, opportunistiska sidan. Hur länge detta relativt lyckliga förhållande kommer att bestå är oklart. Demagogerna försöker ju genom FN och Agenda 2030 rätta till misstaget i ordningsföljd och ge massorna den politiska makten att suga ut de små rika grupperna i världen.

    Gilla

  10. Sture skriver:

    Hörde på FoxNews en valundersökare berätta att det i de amerikanska valundersökningarna var ett 90%-igt bortfall. Endast 10% svarade på enkäter eller telefonsamtal.
    När det är ett så stort bortfall så är undersökningarna meningslösa, ty vad röstade de 90% på, dessa som inte ville svara ?
    Att instituten ändå fortsatte publicera sina missvisande resultat måste bero på att de ville påverka valresultaten i önskvärd riktning (eller få betalt från sin beställare).

    Gilla

  11. JT skriver:

    Makten har pondus och ett taffligt resonemang blir mer imponerande om det presenteras som proposition från regeringen. Auktoriteten i position måste därför minskas genom attack mot personerna i position. En effektiv opposition behöver därför misstänkliggöra makthavarna; bortsett från åsikter i sakfrågan så blir också kompetensfrågan viktig. En regering behöver inte uppfattas som ”Sveriges mest kompetenta”, som Carl Bildt påstod om sin regering som tillsattes 1991. Det räcker långt med den automatiska auktoritet som ligger i att utgöra en regering. Makthavares kompetens bör därför ifrågasättas och om de uppfattas som inkompetenta blir det förväntade resultatet av ett regeringsskifte en förbättring.

    Demokratins ethos är att åsikter ska mötas i konkurrens och att social position inte bör skymma sikten för den kritiska reflektionen. Mörkar personen, talar hon mot bättre vetande? Ett av problemen i Sverige är att media slutat granska makten utan ser sig som en del av statsmakten, den tredje. Både journalister och politiker uppfattar sin roll närmast som att vara idoga kommunikatörer i ett gemensamt propagandaprojekt, och har konsumenten exponerats för samma budskap ett stort antal gånger så biter det sig fast. Aldous Huxley skrev i sin dystopi Du sköna nya värld att definitionen på sanning är ett stort antal upprepningar. En öppen demokratisk debatt ska förhindra den typen av fördumning och manipulation.

    Liked by 2 people

  12. Gunilla skriver:

    Först kom chocken och anklagelser om att grupper röstade ‘fel’; ja en del menade t.o.m att de som röstade ‘fel’ (främst vita män) nog inte skulle få rösta alls. Det ni, kan vi kalla (vänster)demokrati! Sedan sansade man sig och började bli självkritisk (samma bedömning som med SD). ‘Man måste ta människors oro på allvar’, menade flera bedömare i media. To.m Löfven sällar sig till det nya mantrat. Men inget har egentligen förändrats. För allt går fortfarande ut på att, med ännu fler argument (och dårens envishet) övertyga de ‘oroliga’ om att de har fel. Ingen kan tänka sig tanken eller, gud förbjude, erkänna att Trump ellet SD har rätt.

    Liked by 3 people

  13. lioninuniverse skriver:

    ,,, och så har vi – HAN som ÄR SANNINGEN som selfie…. Dan Elisasson…

    Jag har hört att DE – är på väg till MFF som manager och tränare – då MFF tröttnat på danska KUHNskaper … Enligt MFF.s ledning ska DE tillföra just det som gör att Laget (inom Lag=Ordning) kan krossa allt motstånd – och spela så där svinaktigt grisigt – dvs det som en så stor myndighetsperson måste kunna bidra till…. Fotboll, precis som DE.s syn på Polisen – är ju mest Underhållning till kaffet – MEN inget tafsande i straffområdet får förekomma – då alla MFF-spelarna kommer att ha särskild bindel: ” Dan ser dig” !!! Vojne Vojne

    Gilla

  14. Peter M skriver:

    Patriks redogörelse för svårigheterna att bemästra byråkratin i samband med regeringsskifte stämmer till eftertanke. Att hantera maktfullkomliga höga chefer är inte det enklaste.

    Samtidigt så är det inte heller en omöjlig uppgift. Voltaire ska ha sagt ”Då och då bör man slå ihjäl en Amiral för att sporra de övriga” och även om man inte i dagens samhälle behöver göra det bokstavligt, så bör det gå att avpollettera höga chefer till skräck och varnagel för de övriga.
    De flesta vill nog behålla sina positioner och lönegrader. Det kan ju inte uteslutas att många fortfarande är opolitiska tjänstemän som följer lag och laga stadga.

    Ytterligare ett styrmedel som inte ska underskattas är makten över statens medel när budget för verksamheterna fastslås. Skulle själv inte ha något emot att se regleringsbrev där t ex. Kulturdepartementets och UDs generösa bidrag till diverse märkliga organisationer kuperats.
    Tänk om alla dessa människor med oklara opinionsbildande och aktivistiska uppgifter i olika organisationer skulle behöva skaffa sig riktiga jobb.

    Tror att man för att uppnå det goda samhället tyvärr i modern tappning måste tillämpa några av de lärdomar som Machiavelli anvisade i samband med erövring av fientligt territorium.

    Liked by 2 people

    • Rune Nilsson skriver:

      Enligt Aftonbladet ägs Schibstedts av : Till Schibsteds största ägare hör direkt och indirekt JP Morgan, Goldman Sachs och Bank of New York Mellon.

      Liked by 1 person

  15. kim skriver:

    USA-valet verkar ha satt skräck i det politiska etablissemanget. I den senaste intervjun i DN försöker Löfven släta över sina tidigare förolämpningar av väljarkåren. Nu är vi inte längre rasistister och fascister, utan bara oroliga.
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/lofven-vi-har-misslyckats-med-att-fanga-manniskors-oro/

    Bäste Löfven, svenska folket är inte i behov av terapi. Det är inte folks oro ni ska ”ta på allvar”, utan de problem ni har skapat.

    Liked by 1 person

  16. I.Leek skriver:

    Helt rätt Arvid, den påtvingade självcenur du beskriver upplevde jag hos allmänheten i diktaturstater där jag bodde och arbetade några år -det fanns inte i min fantasivärld att någonsin tvingas uppleva detta här i Sverige !!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s