Författare: Redaktionen

Sätt Sverige under förmyndare!
Helena Edlund

Spionen Stig Bergling kopierade i början av 1970-talet en pärm med hemlighetsstämplade uppgifter på sin arbetsplats på Försvarsstabens säkerhetsavdelning. Pärmen, som innehöll en förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd, lämnades så småningom över till ryssarna. För detta dömdes Bergling 1979 till livstids fängelse för grovt spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift.

Att lämna uppgifterna i Berglings pärm till främmande makt var självfallet till skada för Sverige, men det var en piss i Mississippi jämfört med konsekvenserna av att lämna ut Transportstyrelsens register. Under två års tid har uppgifter om allt från det svenska körkortsregistret till detaljinfo om stridspiloter, militära specialstyrkor och personer med skyddad identitet funnits tillgängliga för den som haft intresse av det.

Fortsätt läsa →

Kristus är återuppstånden!
Ulf Larsson

De klassiska migrantsnyftreportagen à la SvD:s Jonas Fröberg och samma tidnings Gunilla von Hall verkar ha ebbat ut under de senaste månaderna. Orsaken till detta är troligen att redaktionen – knappast skribenterna själva – insett att de flesta läsarna har tröttnat på dessa totalt förutsägbara textuella Hötorgstavlor där man får möta en mix av sysslolösa och passiviserade migranter, missnöje med att en del av familjen är kvar i hemlandet, klagan på det svenska samhället, SFI-gnäll och så vidare – alltsammans tryfferat med en massa i sammanhanget meningslösa detaljer om skomodeller, kaffedoft, ögonfärg, frisyrer och ljud från gatan utanför migrantens boende.

Fortsätt läsa →

Ett lurigt ämne II
Patrik Engellau

Igår skrev jag att de svenska lagarna om att vårt land ska vara multikulturellt bör upphävas och den svenska kulturen ha självklart företräde. Jag kan ha fel, men jag tror att det vore lagtekniskt ganska enkelt att göra det. Det räcker med att ta bort alla bestämmelser som särskilt specificerar att multikultur ska gälla. Man behöver inte specificera vad svensk kultur är, det räcker med att man upphäver exempelvis alla bidrag som specifikt går till organisationer som har etniskt särartsbevarande och icke-integration som mål. Om man lägger ned hemspråksundervisningen – och kanske i stället erbjuder lite extra SFI – så händer det troligen inget annat än just att den statligt och kommunalt finansierade hemspråksundervisningen försvinner (samt att det blir ett himla liv på en del människor, till exempel hemspråkslärarna).

Fortsätt läsa →

Libertas Ecclesiae

Naturligtvis är det svårt att hålla härskarna från styrandet av Kyrkan. De ser Kyrkan som en ideologisk statsapparat och sådana ska hållas under politisk kontroll. Än mer: de ska fungera just som samhälls- och samtidsideologi. Detta är det politiska önskemålet på en kyrka: ideologisk producentorganisation styrd med betydande inflytande från de maktägande. Furstar eller politiska partier lika.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Petter Månsby: Gränskontrollerna som försvann

Tiden går fort. I höst är det redan två år sedan Sveriges säregna migrationspolitik fick se sig besegrad av en mer svårflörtad verklighet. Efter återupprättade gränskontroller i Europa och migrationsavtalet med Turkiet har vi gått från 10 000 asylsökare i veckan under november 2015 till dagens nivå på cirka 500 i veckan. Huruvida det var den svenska regeringens åtstramning eller Europas samlade åtgärder som hade störst inverkan är svårt att uttala sig om.

Fortsätt läsa →

Ett lurigt och rätt ogenomtänkt ämne som därtill är en het potatis
Patrik Engellau

Ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir en sak för mig som du säkert har genomskådat för länge sedan, nämligen att det här med mångkultur – att olika kulturer ska uppmuntras att samexistera inom samma område, till exempel Sverige enligt regeringsformens stadgande om att ”etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas” – är ett misstag.

Fortsätt läsa →

Ett ansvarslöst räkneexempel
Patrik Engellau

Jag är inte kriminolog, ej heller jurist eller på något annat sätt expert på kriminalitetens kostnader för oss skattebetalare, men just i egenskap av skattebetalare mycket berörd av kriminaliteten (och Gud förbjude att jag någonsin blir berörd på något annat sätt).

Men när jag försöker leta på internet ungefär hur mycket kriminaliteten kostar så hittar jag ingen hygglig beräkning. Om man googlar på ”kriminalitetens kostnader” så kommer det ett antal norska träffar och sedan en tio år gammal länk till Brå där det förespråkas mer sociala insatser för att minska kriminalitetens kostnader. Visst, det är förstås rätt svar på alla frågor.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Thord Palmlund: Att hjälpa flyktingar

Det var rätt att vi räddade flyktingar, utropar Anders Lindberg i en Aftonbladet-ledare tisdagen den 11 juli, och det är lätt att hålla med. Viss är det rätt att hjälpa flyktingar, när världen upplever en unik kris med 20 miljoner på flykt. Flertalet finns dessutom i fattiga länder med ringa resurser.

Sveriges traditionella flyktingpolitik har varit hedersam och gett landet ett gott rykte. För gott, säger en del, därför att detta goda rykte bidrog till bilden av Sverige som ett för flyktingar attraktivt mål med, som man trodde, öppen gräns.

Fortsätt läsa →

Högstadieelever får felaktig information om islam
Mohamed Omar

Skolan ska förmedla kunskap. Om det är vi alla överens. Men jag har kommit över ett häfte som visar att åtminstone en skola lär ut felaktigheter. Det rör sig om ett häfte med information om islam som använts i undervisningen av högstadieelever på Alfred Dahlinskolan i Jönköping. I häftet, som har rubriken ”Minikurs islam”, har jag hittat flera fel. Elever som tar okritiskt tar till sig innehållet kommer att få en felaktig bild av islam.

Fortsätt läsa →

Förtretligheter
Patrik Engellau

Natten till måndagen hade ett dussintal bilar bränts i den hittills så lugna staden Liljebacken. Gärningsmän hade tagit sig in i ett parkeringshus, slagit en Securitas-vakt medvetslös och sedan tuttat på allt som gick att tutta på.

Fortsätt läsa →

JOURNALISTIK I VÄRLDSKLASS DEL 11: ”30-40 ÅR OCH CIRKA 170 CM LÅNG”
Ulf Larsson

Östersund skakas sedan ett par dagar av två brutala överfallsvåldtäkter, varav den första ägde rum natten mot söndagen den 16 juli. Då blev en 18-årig flicka insläpad på en gård och därefter våldtagen. SVT rapporterar:

– Hon anmälde i natt att hon blivit indragen på en innergård och där blivit våldtagen av en okänd man, säger Ewa Posner-Storm, jourhavande förundersökningsledare vid polisområdet Jämtland till TT.

Fortsätt läsa →

Magiska ramsor är inte nog
Helena Edlund

Få av de medeltida kyrkobesökarna behärskade det latinska språket, men så mycket förstod man att när prästen lyfte upp brödet och rabblade en ramsa så hände ett mirakel: Brödet förvandlades till Kristi kropp. Obegripligt, javisst, men så var det. Brödet förvandlades.

Prästen ord ”hoc est corpus” betydde bokstavligen ”här är kroppen”, men det visste inte bönderna i kyrkbänkarna. När de skulle repetera den magiska ramsan blev det därför ”hokus pokus”, för så lät det i deras öron.

Fortsätt läsa →

The Strange Death of Europe
Lennart Bengtsson

Douglas Murrays The Strange Death of Europe (Europas märkliga undergång) är en just nyutkommen bok som för tankarna till Oswald Spenglers Västerlandets undergång (Der Undergang des Abendlandes). Spenglers bok publicerades strax efter första världskrigets slut.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Lars Hässler: Tysk polis kapitulerar – och snart även svensk polis

Den svenska polisens svårigheter att uppehålla statens våldsmonopol kan jämföras med situationen i Tyskland, även om det än så länge är betydligt värre i Tyskland.

”I Berlin och i Duisburg finns det områden där kollegorna knappt vågar stoppa en bil, eftersom de vet att de kommer att omringas av 40 eller 50 män. Dessa attacker är ett avsiktligt utmanande av statens auktoritet – attacker i vilka förövarna uttrycker sitt förakt mot vårt samhälle”, uppgav Rainer Wendt, ordförande för den tyska polisunionen, redan för flera år sedan till Spiegel Online.

Fortsätt läsa →

Sverige behöver en ny förkunnelse
Patrik Engellau

Officiell svensk förståelse av hur politiken ska bedrivas exemplifieras fint av Liberalernas 34-punktsprogram Så blir Sverige möjligheternas land för fler. En punkt är att öka ”jobbstimulansen i försörjningsstödet från 25 till 40 procent”. Med lite ansträngning kan jag ana mig till att det betyder att man ska få behålla en större andel av socialbidraget om man får arbetsinkomster. Men huruvida Liberalernas förslag går att begripa eller inte är inte poängen. Poängen är den tankevärld som ligger bakom förslaget, nämligen föreställningen att det från Rosenbad går att med homeopatiska doser av något ekonomiskt incitament går att finkalibrera beteendet hos hundratusentals människors vars verkliga motiv man inte har en aning om.

Fortsätt läsa →

Tankar från kärringen mot utvecklingsströmmen
Helena Edlund

Under mina tolv år som präst fick jag förtroendet att följa många hundra människor till den sista vilan. De yngsta av dem hade knappt börjat leva och de äldsta hade hunnit lägga mer än ett sekel av livserfarenheter bakom sig. Ofta tänkte jag, vid de begravningar där den döde hade levt i 90 eller 100 år, att de hade fått se så stora samhällsförändringar: Två världskrig, industrialismen, bilen, telefonen, vattentoaletter, kvinnlig rösträtt, vacciner, föräldraledighet… Listan kunde göras oändlig. Någon sådan utvecklig skulle jag inte få se under mitt liv.

Fortsätt läsa →

Över-, under- och inordning
Anders Leion

Varför visar mätningar av arbetsmiljö gång på gång att den är sämre i offentlig än i privat sektor? Den offentliga sektorn styrs ju av politiker som samtidigt ständigt försäkrar att de värnar just om arbetsmiljön och tar ansvar för tillståndet i de politiskt styrda organisationerna?

Tillståndet är kroniskt – och det förvärras. Standardlösningen – att tillföra mer resurser – fungerar inte. Hur kan detta ständiga misslyckande förklaras?

Fortsätt läsa →

Det heligaste
Patrik Engellau

Det heligaste går aldrig att bevisa. Det är en fråga om tro.

Förut var Gud det heligaste. Det har gjorts en del försök att bevisa Guds existens – till exempel det ”kosmologiska” beviset som säger att eftersom allt har en orsak och eftersom världen finns så måste världen ha skapats, något som Gud gjorde, så Gud finns – men de imponerar i varje fall inte på mig. För övrigt har Gud själv aldrig gjort anspråk på att kunna bli bevisad. Han har nöjt sig med att folk trott på honom och lytt hans order. (När han var ung och frisk, som i Gamla Testamentet, blev han rasande när folk inte lydde. Ibland tog han då livet av dem, läs till exempel om syndafloden.)

Fortsätt läsa →

Svenska kyrkan – en eller tusentals?

När vi talar om Svenska kyrkan så talar vi om den i singularis: Kyrkan. Men hur är det egentligen med det?

Ju mer jag har funderat och upplevt genom åren, desto mer övertygad har jag blivit om att detta språkbruk leder oss fel. Även om Svenska kyrkan är en (1) organisation, så består denna organisation av idag 1 355 olika församlingar – och det är inom ramen för församlingarna som vi möter kyrkan i vår vardag. 

Fortsätt läsa →

Du skall
Patrik Engellau

Alla mänskliga samhällen försöker indoktrinera och hjärntvätta sina medlemmar. Uttryckt på det sättet låter hanteringen förkastlig och avskyvärd, men så är det inte. Hjärntvätt är bara det uttryck vi använder när vi inte gillar de attityder och det tankegods någon försöker proppa i oss.

Fortsätt läsa →

Skolastikens återkomst

Genom hela vår historia har vi med godtagbar säkerhet kunnat bedöma om någon vi möter är vuxen eller barn. Det var viktig kunskap för vår överlevnad, eftersom okända män kan vara fiender, och måste hanteras med viss försiktighet – medan barn ovillkorligen behöver vårt beskydd. Några år runt 2014 blev det (av olika skäl) möjligt för vuxna män att i stor skala, bli registrerade som barn, av svenska staten. Under förutsättning att de kom från vissa krigshärjade länder.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Hans Kindstrand: Vad handlar det om – egentligen?

Pris är vad man betalar- värde är vad man får. Orden kom för mig när jag nyligen gjorde en resa med familjen i mellersta Finland, för att besöka orter där familjen har en del av sina rötter. Insjölandskapet runt Saimens sjösystem är hisnande vackert. Någon motsvarighet finns nog inte i Sverige. Någon motsvarighet till de ständiga påminnelserna om landets nära historia och frihetens pris finns inte heller i Sverige.

Fortsätt läsa →

Om ordets makt eller den semantiska kreativitetens möjligheter
Lennart Bengtsson

Den semantiska kreativiteten utvecklas ständigt och ses numera som det kanske främsta och mest effektiva medlet i den svenska migrationspolitiken. Inget är viktigare än att låta språket förgylla det som man vill föra fram och samtidigt fulmärka det man ogillar.

Fortsätt läsa →

Reflektioner kring Latinamerikas, särskilt Brasiliens, 1800-talshistoria
Patrik Engellau

Latinamerika koloniserades av i huvudsak två europeiska länder, Spanien och Portugal. (Frankrike och Holland var också marginellt inblandade.) När kolonierna på 1800-talet bestämde sig för att bli självständiga gick det till på olika sätt i de spansktalande och de portugisisktalande områdena, vilket man bara behöver titta på en karta för att konstatera. Nästan halva Latinamerikas yta upptas av ett enda portugisisktalande land, Brasilien, medan den spansktalande resten har splittrats i mer än dussintalet nationer. Hur kan det komma sig?

Fortsätt läsa →

Yttrandefrihetens eventuella gränser
Patrik Engellau

Anders Leions krönika om yttrandefriheten härförleden sätter myror i huvudet på mig. Jag trodde att jag kunde alla argument i den diskursen och blir därför konfys när jag tror mig ana en ny synpunkt som till råga på allt verkar ha bärighet.

Låt mig först använda mina egna ord för att förklara vad jag tror Anders säger.

Fortsätt läsa →

Om Putin och det amerikanska valet
Stefan Hedlund

Debatten om huruvida och i så fall på vilket sätt Ryssland påverkade det amerikanska presidentvalet har antagit proportioner som går långt utöver varje form av sans och redlighet. Frågan har inte bara orsakat allvarlig ytterligare skada på relationerna mellan USA och Ryssland. Den har också förgiftat det amerikanska medieklimatet och i det närmaste paralyserat det politiska livet i Washington.

Fortsätt läsa →

Vad är kyrkovalet – och varför ska du rösta?

Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka, vilket bland annat betyder att kyrkan styrs av folkvalda som väljs genom kyrkoval som hålls vart fjärde år. Nästa kyrkoval äger rum den 17 september. Alla medlemmar som fyllt 16 år är röstberättigade.

Kyrkovalen följer samma princip som de allmänna valen till kommun, landsting och riksdag, men i kyrkovalen väljer man istället representanter till kyrkofullmäktige i den egna församlingen (eller pastoratet), till stiftsfullmäktige och till kyrkomötet som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ (motsvarande riksdagen).

Fortsätt läsa →

Låt oss pröva demokratin i kyrkovalet i september

Svenska kyrkan hör tillsammans med Dagens Nyheters kultursida och Södertörns högskola till den svenska PK-ismens högborgar. Där utvecklas och artikuleras sådana tankar, värderingar och synsätt som utgör den ideologiska grunden för den politik som hotar Sveriges framtid.

Kultursidan och högskolan kan vanliga medborgare inte göra så mycket åt, men Svenska kyrkan har vanliga medborgare kontroll över såframt de är medlemmar i kyrkan. Svenska kyrkan är nämligen ett demokratiskt organ. Medlemmarna får rösta en gång vart fjärde år.

Fortsätt läsa →

DGS engagerar sig i kyrkovalet 2017

Svenska kyrkan är Sveriges största medlemsorganisation med sex miljoner betalande medlemmar. Den är världens tredje rikaste protestantiska kyrka och åtnjuter ett högt förtroende hos Sveriges befolkning. I ett av världens mest sekulariserade länder är Svenska kyrkan en maktfaktor i samhället. Vad den anser, vill och gör har betydelse.

Men vad är egentligen Svenska kyrkan, vad vill den – och vad bör den vara?

Fortsätt läsa →

Vådan av utilitarism
Patrik Engellau

Utilitarismen är en filosofisk rörelse som föreskriver att den rätta handlingen är den som maximerar lyckan och minimerar lidandet. Utilitarismen artikulerades av filosofer som Jeremy Bentham och John Stuart Mill (BM).

Fortsätt läsa →