Vad Peter Wolodarski inte verkar begripa

Patrik Engellau

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har varit på bio och redovisar sina intryck i form av en huvudledare bakom betalvägg den 17 september. Han har sett Ruben Östlunds ”The Square”. (Det har jag också och kommer med en recension inom kort.)

Wolodarskis observationer koncentreras till filmens paradscen, ett tiominuters artöverskridande mobbningsdrama där en ensam mycket naturtrogen apimitatör gradvis tar kontrollen över en hel bankett av väluppfostrade, smokingklädda överklassmänniskor. Festdeltagarna har på förhand instruerats att negligera apmannen för att inte provocera honom och sitter därför lydigt, under ökande obehag, stilla medan apan begår den ena skändligheten efter den andra mot utvalda gäster. Till slut, när apmannen överfaller och kanske förbereder sig att våldta en ung kvinna i allas åsyn, släpper bankettgästernas hämningar och ett gäng smokingherrar övermannar apan och slår möjligen ihjäl honom. Som Wolodarski påpekar hade motsvarande lika gärna kunnat utspela sig på en skolgård eller på sociala medier.

En mobbningsituation kännetecknas av att det finns två slags kontrahenter, dels en eller flera provokatörer, så kallade mobbare, dels ett eller flera mobbningobjekt som, om det går illa, kan förvandlas till offer. I den här filmscenen var provokatören apmannen och mobbningsobjekten en bankettsal av festdeltagare.

Det finns tre typiska lösningar på en mobbningssituation. Den första är att någon auktoritet eller beslutsam grupp av mobbningsobjekt nyper till mobbaren, stämmer i bäcken och därmed återställer ordningen. Den andra lösningen är den som uppvisades i Östlunds film, nämligen att offrens hämningar är så starka att det krävs yttersta provokation för att de ska spotta upp sig till motattack och då gör det med sådan frenesi att mobbaren eventuellt tas av daga. Den tredje är att mobbaren vinner och fortsatt håller offren under sin plågsamma kontroll.

En normalt och alldagligt tänkande människa som jag tycker att den första lösningen är den önskvärda. Lärare, poliser, allmänna vuxna, kringstående starka män, vem som helst som vågar bör gripa in när svagare människor utsätts för mobben. Detta bör vara samhällets eftersträvade naturtillstånd (ett ännu bättre naturtillstånd vore förstås om inga mobbningstendenser över huvud taget förekom). Den andra lösningen ovan är ett socialt misslyckande och den tredje en underkastelse under det onda.

Men detta enkla verkar Wolodarski inte kunna förstå. (Jag skriver ”verkar” eftersom han inte är någon klarhetens mästare utan gärna brukar töckniga formuleringar.) Smaka på den här:

Vi har alla sett eller upplevt urladdningen under våra liv: hur den starke tillåts härja för att han är just stark, hur små och fega vi kan bli som vittnen till övergrepp, hur människor i grupp och under press från auktoriteter riskerar att släppa på de mest basala spärrar.

”Släppa på de mest basala spärrar” betyder väl att tillgripa lösning två enligt ovan. Lösning två tycks vara det Wolodarski räds mest, troligen för att den luktar medborgargarden, vilket den ju faktiskt gör. Lösning två innebär att de utsatta känner sig tvingade att släppa på sina mest basala spärrar eftersom de svikits av den demokratiskt välartade lösningen nummer ett och att de till varje pris, vilket går att förstå, vill slippa underkasta sig enligt lösning nummer tre.

Medborgargarden – bara för att låta detta begrepp representera allt sådant som jag tror Wolodarski oroar sig för – är enligt min uppfattning en bättre lösning än underkastelse om nu den bästa lösningen – den demokratiska, legitima våldsmakten – inte mobiliseras mot mobbare och andra slags utmanare av den allmänna ordningen.

Att Wolodarski mest av allt oroar sig för lösning två antyds också av luddiga ordvändningar om sociala medier såsom fora ”som mer förstärker det primitiva flockdjursbeteendet än behovet av samarbete och tillit”. Såklart att samarbete och tillit är bättre än primitivt flockdjursbeteende, men vad är detta för söndagsskolepredikan? Samarbete och tillit mellan apmannen och smokinggästerna? Det stod liksom inte på dagordningen. Det känns som om Wolodarski vill skapa blå dunster.

Den godhetsruta, som gett filmen dess namn, representerar enligt min uppfattning, och som det verkar även Wolodarskis, det politiskt korrekta Sverige (som jag är skeptisk mot men Wolodarski gillar). Rutan kommenteras så här:

Godhetsrutan kan tolkas som en drift med en orealistisk syn på människan. Men jag ser den snarare som en varning om vad som kan hända när en regim eller grupp människor frigör sig från de normer och det rättsliga skydd som sedan andra världskriget ramat in anständiga samhällen. Om vad som kan hända när språket tillåts förgrovas, när det blir fritt att ge sig på minoriteter, när grundläggande värden blir föremål för förlöjliganden och hån.

Minoriteter? Talar Wolodarski fortfarande om bankettscenen eller har han omärkligt bytt ämne? Vem är den minoritet som det är anständigt att inte ge sig på? Den hotfulle apmannen? Jag tror inte han menar det, men av Wolodarskis ord kan jag inte läsa in annat än att han tycker det vore fel att ge sig på en sådan våldsverkare men rätt att i stället bete sig lugnt och anständigt.

Det märkvärdiga är att Wolodarski i samma artikel hävdar att det fanns

de som gick under i Förintelsen, därför att de inte ville tro att grundläggande lagar och normer kunde upphävas. De vägrade acceptera tanken på att ett välutvecklat samhälle skulle tillåta barbari och industriell ondska. De avstod till och med från att fly, eftersom de litade på att omgivningen skulle fortsätta behandla dem som medmänniskor och goda landsmän, värda respekt och trygghet.

Men faller inte Wolodarski i just den fällan? Hoppas han bli behandlad med respekt och trygghet om han går in i en no go-zon? Jag tror faktiskt han på allvar menar att vår tids motsvarighet till nazismen är villaägare som startar nattpatruller mot våld snarare än kriminella gäng som eldar upp bilar, handlar knark och mördar folk, för det mesta varandra.

Låt mig upplysa om en liten detalj i de instruktioner som riktades till bankettgästerna innan apmannen släpptes loss. Håll er lugna, visa ingen nervositet, manade speakern, för djuret provoceras av rädsla och om du lyckas vara oberörd så kommer djuret i stället att ta andra än dig. Bete dig lugnt och anständigt så blir det någon annan som faller offer kunde chefredaktör Wolodarski ha pläderat.

Kanske menar han något annat än vad jag läst in i hans text. I så fall anbefaller jag mer tydlighet så att inte ens jag, som ändå har ärligt uppsåt, kan missförstå.

PS Varför hänger jag upp mig på just den här texten, undrar du kanske, är vi inte vana vid att inte begripa vad även framstående journalister menar? Jo, svarar jag, det är vi, i normalfallet hade jag inte brytt mig, men här handlar det ändå om chefredaktören för Sveriges främsta prestigemedium.

112 thoughts on “Vad Peter Wolodarski inte verkar begripa

  1. Kuckeliku skriver:

    PW är ett självspelande piano som kan se vilken film som helst och ändå alltid dra exakt samma inskränkta slutsatser. Han är lika läraktig som en nittioårig åldring.

    Liked by 1 person

    • ludde38 skriver:

      Det där var inte snällt sagt om 90-åringar som kan vara nog så läraktiga . Tänk på Dagny Carlsson 105 år…Snarare borde han jämföras med vilken person som helst som har begränsade förståndsgåvor.

      Gilla

    • Kuckeliku skriver:

      Jag menar nog att det är svårt att ompröva sin världsbild när man är nittio år. Hur många blir ateister eller ens religiösa när de är nittio år? Hur många byter politisk ideologi när de är nittio år? Hur många ändrar sina åsikter om kärnkraft när de är nittio år? Hur många skaffar sig en annan syn på fredsrörelsen och försvaret när de är nittio år? Hitta mig gärna ett exempel på någon som ändrat livssyn på riktigt gamla dagar!

      Gilla

      • ludde38 skriver:

        Det är fördomsfullt att påstå att gamla människor inte är läraktiga. Det var det jag reagerade mot. Gamla människor byter parti, gifter om sig, lär sig nya saker, börjar träna på gym, blir religiösa osv, osv. Jag vet för jag är riktigt gammal (dock ej 90).

        Liked by 1 person

  2. A skriver:

    Många beteenden som producerar lidande, kan förmodligen förklaras av att de gett ökad överlevnad. Troligen har de klarsynta modiga decimerats av makten under årtusendena så att det gjort sig gällande i stor utsträckning. Men de jag träffat med ”killer instinkt” skulle förmodligen nitat apan per omgående om den kommit i närheten. Detta tror jag ”apan” skulle ha känt på sig, och därför valt ett annat offer.

    Mvh A

    Liked by 1 person

  3. Gösta Svensson skriver:

    Wolodarski må vara ”chefredaktören för Sveriges främsta prestigemedium”, men han framstår ändå fortfarande som en osnuten grabbhalva som kanske en del anser är bildad och som kanske också är utbildad, men som aldrig briljerar eller ger uttryck för en enda tanke utanför den politiskt korrekta boxen. Han är rätt och slätt en papegoja med megafon.

    Att inte förstå kulturella uttryck som inte exakt följer de förutsägbara reglerna som gäller just nu, när man traskar på i den allmänna fållan, säger det som redan sagts och är ”banbrytande” på ett godkänt sätt, då är man en wolodaskityp. ointressant pappfigur som mest distraherar och irriterar med sina små förnumstiga utfall.

    Liked by 9 people

  4. Eva Danielsson skriver:

    Jag tillåter mig att låta apmannen symbolisera islam i dagens Sverige och Europa, och infödda europeer är då de belevade bankettklädda. Vi har aningslöst bjudit hit en lära som yttrar sig i mobbning, avståndstagande, våld och jihadism. Som mobbar oss som är (dumma) generösa värdar. Och vi står handfallna inför en obegripligt omänsklig kultur, vi i våra välutvecklade civiliserade samhällen, som inte tillåter våld utan t o m förespråkar tolerans mot de intoleranta.

    Att Wolodarski och hans finklädda meningsfränder skulle ha självbevarelsedrift nog eller stake nog att stå upp för det samhälle som i sitt väsen har möjliggjort att han – som mumlande och indoktrinerat världsfrånvänd – kan tillhöra makteliten av, är alldeles för optimistiskt att tro.

    Frågan är väl om vi andra är tillräckligt många och orkar inse läget och att det är nu vi måste våga ta till all vår kraft och hejda mobbningen innan våldtäkten på vårt samhälle fullbordas?

    Kraftmätningen är ju per definition dessutom ojämn även om vi skulle bli många, eftersom vår kultur, den vi vill försvara och bevara, inte tillåter lagbrott, lögner, trakasserier, våldtäkter och mord. Som det i stället uppmuntras till inom islam när det handlar om oss icke-muslimer. Lägg dessutom till antalet människor, den demografiska faktorn, och inpumpade oljepengar, på deras sida.

    Pk-eliten, sju riksdagspartier, med vidhängande infiltrerade VIK, ägnar sig åt olika små avledningsmanövrer och visar ännu inga tecken på sjukdomsinsikt, inte ens i form av att ta itu med sina traditionella ansvarsområden för befolkningens säkerhet, alltså den vanliga ramsan med försvar, polis, sjukvård och skola. De globalistiska krafter, som vill lägga ner alla nationer och medverka till att folk blir lättstyrda massor i ekonomisk och intellektuell misär, har medvind och god hjälp av islamiseringen.

    Det är motvind och dåliga odds för oss som önskar oss fortsatt någorlunda säkerhet, frihet och välstånd.

    Liked by 14 people

    • Peter M skriver:

      Med en smula eftertanke så måste jag ändå anmäla avvikande uppfattning. Det går visst att agera med fasthet fast man har en hög moral.

      USAs förste svarte president, Obama, som tillika var innehavare av Nobels fredspris och som väl anses vara ett under av moraliskt högtstående principer fredade sitt land. Under hans tid som president lät han effektivt deportera ca 1,9 miljoner människor som sökt migrera till USA.
      De deporterades till drogkrigets Mexico och till det dysfunktionella Venezuela m.fl. länder.

      Det går utmärkt att repatriera människor och fortfarande ha en god moral. Det finns ingen motsättning mellan de två.

      Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Eva D.

      En rätt uppenbar slutsats att dra)
      Men en kritik som kan passera i vårt PK-samhälle!

      Ingen vågar/får reta APAN,
      han kan ju bli våldsam…

      Om jag låtsas som det regnar,
      så är risken att jag själv råkar illa ut väldigt liten!

      Goda odds att fortsätta göra INGENTING…

      Dessvärre blir apan bara större o farligare!!!

      Gilla

  5. Fredrik Östman skriver:

    Wolodarski är van vid att ostört kunna mobba svenska folket. Han identifierar sig tribalt med apmannen och tar dess parti. Det är bara en enda subjektiv och egoistisk åsikt, illa genomtänkt och illa formulerad, i en större skara av åsikter. En apa som röjer i närvaro av gentlemen.

    Liked by 6 people

  6. Lilla fröken PK skriver:

    DN har spelat bort titeln ”Sveriges främsta prestigemedium” under Wolodarskis agendajournalistiska ledning. ”Sandvikenartikeln” och ”Brandmannen från Boden” är två exempel bland flera.

    Liked by 4 people

    • Rikard skriver:

      Hej.

      För länge sedan hade vi kanske istället sökt koppla allt vad vår tänkte eller faktiske motståndare sade och gjorde till Hin Håle?

      Den svenska intelligentsian och den av statens spenar gödda kulturella eliten tänker ju blott i termer Onda mot Goda, där Ond är den som säger, tänker och tycker fel enligt den Goda, och där allt vad den Goda gör är Gott gjort enär det är den Goda som gör det.

      Religion utan vare sig gudar, moralfilosofiska spörsmål, logik eller etik. Inte ens grupplojalitet finns kvar annat än som metod för berikning.

      Eftersom nazismen (fjärran vore det regimtrogna media att kalla den för just nationalsocialism då dess med socialdemokratin och fascismens gemensamma rötter i så fall läggs i öppen dager) är vår tids ultimata ondska begagnas den som ett slags bön eller besvärjelse.

      Eller som den forna skolgårdens ”Stjärnstopp plus ett allt du kan säga!”.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Liked by 5 people

  7. Higgins Ferrari skriver:

    Patrik, du har rätt i att bli upprörd och jag tror din analys är korrekt. Wolodarskis text som jag aldrig skull få för mig att läsa i dess helhet är ett perfekt exempel på postmodernt tänkande. Inte ens när någon riskerar våldtäkt så faller logiken på plats. När vi istället talar om våldtagna 12-åringar som Wolodarski aldrig ser på bio, ja men då är det postmoderna hyckleriet desto lättare att applicera. Ring Ulf också, han brukar vara bra på att plocka isär texter.,Men betänk vad du skriver Wolodarski är chefredaktör på Sveriges största morgontidning, och betänk också detta, S fick 30% i kyrkovalet. Är det bara jag som återigen fundera på att emigrera?

    Jag har skrivit det tidigar men just detta du pekar på Patrik, det postmoderna hyckleriet, tycker jag vi kan finna på mycket närmare håll, nämligen bland skribenter på denna blogg, Wolodarski är ett patologiskt exempel och jag kan inte logiskt förstå, utan postmodernism, att han kan skriva som han gör. Jämför dock Wolodarskis text med samtalet mellan Ann Heberlein och Thomas Gür från ledarsidorna. Deras ställningstaganden är precis likadana som Wolodarskis i grunden, de vänder sig ifrån den våldtagna och värnar om förövaren pga postmodernism och sin egen svaghet och värnandet om den egna själen. Därför min irritation för ett par dagar sedan. Man låtsas att man inte måste göra mot apmannen det som krävs för att kvinnor inte skall våldtas, och man ställer sig därmed på samma sida som förövaren. Jag ser ingen skillnad på alla de andra ledarskribenterna och Wolodarski. Ingen förordar det du gör ovan Patrik, att stoppa apmannen och råkar han bli ihjälslagen så må det vara hänt. Principerna är viktigare, som under nazismen, eller kommunismen.

    Jag vet inte om dagens postmoderna moral har något namn, men det är en sorts explicit strålkastarmoral där man endast ser de handlingar man själv deltar i med ett moraliskt ljus, att stoppa apmannen, att straffa honom och utvisa honom även om han blir skadad det är inte ett alternativ. Eftersom denna handling innebar ett aktivt ställningstagande om att skada apmannen så väljer man istället att inte göra någonting, prata om integration, och låta 12 åringen bli våldtagen, men bakom ens rygg, och man låtsas, eftersom detta är det normala idag, att det inte innebär ett aktivt ställningstagande för våldtäkt.

    Man har inte en praktisk aktiv moral utan en teoretisk passiv. Detta är som jeg ser det där skiljelinjen går i västvärlden politik idag, mellan Clinton och Trump, och mellan Sjuklövern och SD. Etablissemanget rider på höga moraliska teoretiska hästar och vill inte skita ner händerna med någon praktisk moral där de själva gör andra skada för att rädda de svaga. Så jag tycker som aktstycke att Gürs och Heberleins samtal, eller Teudorescus eller Arpis ledare är mycket mer intressanta att studera än Woldarskis ledare. Genom att dessa vägrar ta sitt aktiva moraliska ansvar så öppnar de dörren för andra som gör det enligt sin världsbild, nu senast nazister som demonstrerade i Göteborg.

    Vi behöver återuppväcka den aktiva moralen.

    PS: många av mina inlägg har fallit bort på senare tid..

    Liked by 11 people

    • Higgins Ferrari skriver:

      Ett annat exempel mera närliggande är Lotta Gröning om kyrkovalet, hon ger exempel på att någon vill solceller på kyrktaken, S vill inkludera all religioner osv, och skriver att det är inte hennes kyrka, hennes kyrka skall värna allas lika värde.. Och SD vad var fel med SDs budskap, jo de ville värna det kristna identiteten. Vad är felet med SDs budskap här? Återigen ett bevis på att logik inte biter och att postmodernismen inte alls behöver sökas hos DN, det räcker gott med DGS.

      Liked by 3 people

    • Lena Holmlund, Karlstad skriver:

      Tycker Wolodarski var bra mycket klarare än du. Med färre blå dunster. Men så är han inte en brun/marin ”sverigevän” heller.
      Ps. Är du förresten fortfarande övertygad om att afrikaner själva bär skuld till fattigdom, inte p g a stridigheter, vilket jag kunde nickat åt, utan för att de har en annan (sämre?) kultur än vita europeer? (DN 30/3 ’16)

      Gilla

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Den enklaste lösningen är att göra det jag gjort sedan flera år, sluta prenumerera på DN under devisen ”bli inte arg Du blir bara förbannad”.

    Wolodarskis reaktion är inte oväntad, innerst inne känner han sig nog träffad. Han förefaller leva i egen bubbla med en uppblåst självbild och han ser spöken som hotar hans självbild överallt.

    Östlunds film är genial och trendbrytande. Vad jag inte visste när jag såg filmen men vet nu är att filmen är en del av en ny genre som driver med vänsterrörelsen.

    Liked by 3 people

  9. Bengt Lönnberg skriver:

    Har det någonsin hänt att Wolodarski kommenterat något inlägg som rör honom? Vi är många som skulle vara intresserade av att ta del av hans synpunkter, men gissar att han inte vill veta
    av kritik. PK i sin prydno!
    Jag läste också hans artikel men fattade inte vad han menade.

    Liked by 1 person

  10. Kent Forssgren skriver:

    ”Medborgargarden – bara för att låta detta begrepp representera allt sådant som jag tror Wolodarski oroar sig för – är enligt min uppfattning en bättre lösning än underkastelse om nu den bästa lösningen – den demokratiska, legitima våldsmakten – inte mobiliseras mot mobbare och andra slags utmanare av den allmänna ordningen.”

    PATRIK – EN LYSANDE SLUTSATS!
    Hos herr Wolodarski och hans fränder börjar nog rädslan nu krypa innanför deras eget skinn.

    Liked by 8 people

    • Linden skriver:

      Medborgargarden, det räcker bara att någon andas det så mobiliserar Eliasson sin stormtrupper.
      Vi konflikträdda svenskar har alltså minst två motståndare om vi till äventyr skulle repa mod.
      Vem kan tro på det….

      Liked by 1 person

  11. Ki Kollbrunner skriver:

    Tack! Må den här utmärkta texten kan läsas av alla. Texten kommer att öppna ögonen på dem som fortfarande inte förstår riktningen som samhället tar.
    Problemet när olika mentalitet,kultur och religion möts underkastas…

    Gilla

  12. Martin skriver:

    Läste samma text igår och sligs av hur otroligt PK-påverkad och moraliskt upphöjd Wolidarski är och anser sig sig vara. Reflektioner: För det första betraktas minoriteten/förövaren automatiskt som ett offer oavsett hur illa den beter sig och hur mkt den skadar övriga samhället. Detta faktum pratar man inte om som fin och upplyst PK-månglare, för det är oanständigt och ”osmakligt”. Här månar vi om den stackars förtryckta minoriteten i första hand. För det andra är det alltid högerextemister, nazister och andra som är den självklara boven och som löst relateras till vissa element i filmen.

    Liked by 3 people

  13. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Kunde inte vara mer enig med dig Patrik.
    Det Wolodarski gör är att textmässigt behandla en terrorist som vore denne just en teaterapa och provokatör som skall testa vår demokratiska/humanistiska halt och nivå.
    Kanhända är det också så den mannen ser på jihadister, att de, mer än dödliga hot, fungerar som loppor i pälsen? Klarar vi att stå ut med kliandet i stället för att bli skogstokiga bara för att någon enstaka av oss dukar under då och då när säkerhetstjänsten missar?
    Wolodarski gör alltså det som amerikanska advokater benämner företeelsen beancounting.
    Beancounting är när företag släpper produkter de vet kommer att skada några konsumenter varav vissa kommer att stämma producenten och därför görs i förväg en kalkyl över förväntade försäljningsintäkter mot förväntade accepter från domstolarna av skadeståndsanspråkens summor.
    Wolodarski säger till oss – liksom Sadiq Aman Khan, Londons borgmästare – att alla storstäder drabbas av terroristattacker och det handlar därför om hur vi stoiskt förmår överlåta ansvaret för att stoppa dessa bestialiteter till säkerhetspolis och sociala myndigheter.
    Det är det enda vi kan göra om vi är fredsälskande o humanister.
    Att Tokyo och Budapest är förskonade berör nämnda herrar inte ity det slår itu deras maxim med förödande stor kraft.
    Vi bör avstå från att beväpna oss, vi bör avstå från att rösta på de som förespråkar mer handlingskraft, vi bör stå ut med det brutala våld som sker på våra gator o torg på samma sätt som vi står ut med cancer, bilolyckor och översvämningar.

    Liked by 6 people

  14. Lars Hallén skriver:

    Ordet mobbning har liksom åtskilliga andra ord (t.ex. utmaning eller flykting) tilldelats ändrad betydelse som lever vidare parallellt med den ursprungliga, vilket förvirrar och fördunklar det som sägs. Både Wolodarski och Engellau tycks här ha gått i den fällan (eller kanske är det en fälla som gillrats av den förstnämnda). Mobbning är trakasserier som utövas av en mobb eller pöbel mot en enskild. Mobbarna uppträder gemensamt och trakasserierna styrs därvid av en gruppdynamisk logik där mobbarna hetsar varandra. Visserligen kan den som ensam trakasserar andra kan tro sig ha stöd av en mobb, men enskilda trakasserier övergår inte till grupptrakasserier, dvs mobbning, förrän en pöbel aktiverats genom medlöpare eller en demagog.

    Enskilda trakasserier, oavsett om de utförs t.ex. av en kollega, en chef eller en apman, kan bemötas enskilt, t.ex. av en omdömesgill kollega, en överordnad chef eller en djurskötare. Mobbning i ordets egentliga mening, där svårbemästrad gruppdynamik förblindar individernas omdöme och i en självförstärkande spiral övertygar mobbarna om det berättigade i deras övergrepp, måste hanteras kollektivt. Det gäller både när en pöbel angriper blåljuspersonal, när skrämda middagsgäster angriper en apman eller när självrättfärdiga politiker och åsiktskorridorsjournalister med stöd av likasinnade och dessas maktmedel skambelägger och hetsar mot den som påpekar samhälleliga missförhållanden och troliga orsaker. Ibland kan det allmänna bekämpa mobbarna, t.ex. genom handlingskraftig polis, ibland måste ansvarstagande individer gripa in gemensamt, t.ex. genom att agera i den alternativa offentligheten.

    Apmannen var inte en mobbare eftersom han inte ingick i en mobb. Han kunde ha tagits om hand av säkerhetspersonal. Fast då hade det väl blivit en annan film och ingen dunkel debatt om hat i mainstreammedier och på nätet.

    Liked by 3 people

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Den som passivt och utan att ingripa iakttar eller blir vittne till mobbning är medskyldig.

      Publiken i filmens exempel är medskyldiga till varje gärning ap-mannen begår då de inte ingriper.

      Om den som ensam trakasserar inte stoppas är åskådarna medskyldiga.

      Du resonerar som den svenska skolans personal tenderar att göra: bakomliggande orsaker, sammanhang och allehanda rationaliseringar och hårklyverier tas till intäkt för att inte ingripa.

      Det är smärtsamt, mycket smärtsamt, att som lärare tvingas förklara för barn och föräldrar att de regler och de lagar som finns angående mobbning inom skolan på intet sätt är till för att skydda offret. Det är äcklande att behöva sitta på möten och höra kollegor, kuratorer och rektorer diskutera problemet med att en mobbad elev gett igen.

      Ap-mannen skall tas av daga bums, oavsett varför ap-mannen finner för gott att agera som den gör. Allt annat är att göra sig medskyldig.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Liked by 9 people

  15. Ulla-bella skriver:

    Utan att ha sett filmen tror jag Ruben Östlund vill dra in publiken som delaktiga i mobbingens psykologi – på ett djupare sätt än vi anar.

    Mobbing sker vanligtvis mot det annorlunda. Det som sticker ut och hotar vanlighetens normer. Och där någon individ samtidigt söker styrka genom att utnyttja detta annorlunda. Och via den antagonismen själv uppnå makt och bekräftelse.

    Och mobbare drar då med sig andra. Han eller hon bygger långsamt upp ett hov av bekräftare runt sig, som själva får bli till en del av makten, i skydd av primärmobbaren.

    Ofta brukar sekundärmobbarna lida av sämre självförtroende. I mobbingsituationen får även de bli till en del av uppvisad maktutövning. Plötsligt kan den egna fegheten och osäkerheten rentav försvinna och bytas till ett visst mått av styrka, om än mycket bedräglig. Svaghet kan plötsligt även den få möjlighet att slicka i sig av maktens sötma.

    Men det kräver att flöjlarna, sekundärmobbarna, kan identifierar sig med primärmobbaren och sluta upp vid dennes sida.

    I det filmiska perspektivet tycks Ruben helt ha ändrat på alla dessa förutsättningar och gjort mobbaren till den annorlunda. Till den som sticker ut från normaliteten. Och det finns heller inga följare. Hela gruppdynamiken har därigenom punkterats. Det finns överhuvudtaget ingen gruppdynamik, som vanligen mobbingen kretsar kring. För mobbaren har utsett hela middagspubliken till avvikare, och detta när den enda avvikaren faktiskt är han själv.

    Det är med detta annorlunda perspektiv Ruben vill komma åt mobbingens kärna. Och detta genom att ha spegelvänd på mobbningens alla förutsättningar – ställt ingående psykologiska parametrar på ända. Och med detta vill han skaka om oss och indirekt få oss att psykologiskt själva hamna utanför normen.

    Vad mobbingscenen i filmen spelar upp är i grunden inte alls någon vanlig mobbingscen. Den utgör snarare dess antites, och med den vill Ruben nå djupare än man vanligtvis gör.

    Det är via denna något aparta psykologi i scenen han vill nå djupt in i våra själar och även in i vår psykologi.

    Om vi tror att vi enbart betraktat en lite tillspetsad mobbingscen, tror vi nog alldeles fel. Det är detta annorlunda vi skall reagera på. Och den försåtligheten har tydligen helt gått under Peter Wolodarski radar. I vad mån Patrik sett längre skall bli riktigt intressant att se.

    Gilla

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Låt mig punktera ett par myter:

      Mobbare har inte dåligt självförtroende eller är osäkra – de gör det de gör för att de kan, vill och inte stoppas med för dem begripliga metoder.

      Mobbare saknar inte empati – tvärtom faktiskt. Endast den som är empatisk kan på en mobbares vis ständigt hitta en annans svaga punkter och angripa dem igen och igen. En person utan empati kan inte läsa av responsen på rätt sätt.

      Rent allmänt: mobbning utförd av en enskild elev mot en eller flera andra är inte ovanligt eller omöjligt.

      Alla dessa myter om mobbning har i decennier spritts av pedagoger och kuratorer tills de blivit sanning.

      Jag har aldrig träffat en mobbare som visat de typiska tecken för svag självkänsla eller dåligt självförtroende eller traumatiska hemförhållanden som brukar vara de vanliga populärpsykologiska förklaringarna (de senare som egentligen är skyddsmekanismerna och rationaliseringarna för den passiva omgivningen). Däremot har jag träffat många som är självsäkra, insmickrande ögontjänare med god insikt i sociala konventioner och regler.

      Det är omgivningen som ger dem möjligheten att mobba, plåga, och även fysiskt misshandla och till och med tortera sina medmänniskor. Det är vår feghet som låter dem plåga andra.

      Varför vi är så fega är en annan fråga.

      Den lärare som går mot dessa myter som listas överst blir snabbt ett problem för tanterna på skolan; detta då denne visar att deras metoder inte fungerar och att boten mot mobbning på intet sätt har med dess orsak att göra.

      Att jag är före detta lärare idag beror i hög grad på att jag inte längre kan leva med att arbeta som man skall göra inom den svenska skolan. Jag klarar inte av att än en gång förklara för en flicka eller pojke varför den eller de som urinerat på dem på skolgården, eller skurit sönder deras kläder, eller bränt deras väska, eller slagit, spottat, tafsat, hotat, och förföljt och misshandlat dem får gå kvar på samma skola, i samma klass utan någon annan påföljd än samtal med rektor eller lapp hem.

      Skolan av idag är en spegel av Sverige av idag: ap-mannen styr påhejad av Wolodarski som lärare och rektor.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Liked by 10 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Filmen handlar inte om mobbning, vad jag kan se. Den tolkningen är ett villospår utlagt av denne Wolodarski.

      Den handlar om Sverige av i dag, och vad som sannolikt händer snart.

      Övriga psykologiska postmoderna spekulationer rycker jag på axlarna åt.

      Liked by 2 people

  16. Johan skriver:

    Om man omsätter det här till vårt civilsamhälle är det motsägelsefullt när eliten gör allt de kan för att provocera civilsamhället och att lägga grunden till scenario två. Och samtidigt säger sig vara oroliga för just den situationen. Vad är det man vill uppnå?

    Liked by 2 people

  17. Stefan Hill skriver:

    Kustjägarskolan 1983. Kustjägarna har upplevt ett år av förnedring, strapatser och i det närmaste omänskliga umbäranden. Resultatet var en stark kåranda och sammanhållning men även en stark vilja att ge igen mot någon som står under dig i hierarkin. Nu skulle nästa års värnpliktiga rycka in. Kustjägarna planerade storskalig mobbing eller som det kallas i det militära: pennalism.

    Kapten Palmqvist, den manligaste militär man kan tänka sig, skulle hålla ett kortare tal innan de värnpliktiga skickades hem för helgen. Hela kustjägarskolan uppställd i militär ordning. Officerarna marscherar in och ställer sig framför sin respektive trupp. Kapten Palmqvist talar:

    – På måndag rycker nästa års värnpliktiga in. De ska lämnas i fred. Jag förbjuder er att befinna er i närheten av deras kasern. Jag kommer personligen att bestraffa den som bryter mot detta.

    Det var hela talet. Ingen vågade göra någonting som helst mot de nya värnpliktiga. Efter talet träffar jag en nästan gråtfärdig kustjägare som förklarar att han hatar Kspten Palmqvist.
    – Han förstör allt som är roligt i livet.

    Så enkelt kan man alltså förhindra mobbing. Ingen samtalsterapi. Inga diskussioner i små grupper.

    Den goda auktoriteten bara förbjuder mobbing. Förutsättningarna är förstådd att det finns en auktoritet, att den är god och att de onda fruktar den gods auktoriteten.

    Liked by 11 people

  18. Mats A. skriver:

    Wolodarskis sätt att väva in ”släppa på de mest basala spärrar” och Förintelsen/nazism är väl på sätt och vis inte helt malplacerat om än litet långsökt i sammanhanget. Den slutsats jag drar av det hela är väl att Wolodarski, liksom övriga media, inte försitter någon chans att lyfta fram Förintelsen även om det är rätt krystat. Här finns en drastisk skillnad mot för t ex kulakutrotningen (där omkom nästan ingen jude eftersom judar varit förbjudna under tsar-tiden att äga mark).

    Men om man nu skall dra in nazism/Förintelsen i resonemanget att ””släppa på de mest basala spärrar” p g a någon slags provokation så tror jag att Tyskland i slutet på 1:a världskriget, och strax därefter, då nazismen uppstod som en motreaktion på de kommunistiska upproren utgör en bättre analogi än vad som hände 1933 när Hitler gavs makten. 1933 var det i princip storfinansen som gav Hitler makten av rädsla för att socialdemokrater i samarbete med kommunisterna skulle socialisera deras egendom mot väldigt blygsam eller t o m ingen kompensation. Även med kompensation så skulle staten i botten på Depressionen få företagen väldigt billigt. Staten skulle i princip bara behöva trycka litet pengar eller betala med de ÖFFA-växlar (OEFFA bills) som regeringen Brüning börjat experimentera med (Brüning var en center-orienterad rikskansler 1930-32 som hade doktorerat på socialiseringen av ditt brittiska järnvägssystemet). Men typ 1918-19 var det mer typ underofficerare, låssmeder och järnvägstjänstemän som gick ut och slogs med kommunister. I Bayern lyckades kommunisterna ett tag ta över makten över statsapparaten. De människor som reagerade mot det kommunistiska våldet och maktaspirationerna kunde i form av tidigare relativt sekteristisk, antisemitisk nationalism hitta något slags högre mål för sin kamp. Kommunistupproren 1918-19 blev väl i princip det politiska genombrottet för radikal, antisemitisk nationalism i större i skala i Tyskland. Det verkar också som om den tyska militära underrättelsetjänsten medvetet stöttade de här radikala nationalisterna, antagligen för att ha ett större antal gatuslagskämpar att tillgå om oroligheterna blossade upp. Hitler stod i början på sin politiska karriär i Tyska Arbetarepartiet (senare NSDAP) fortfarande på den tyska militära underrättelsetjänstens avlöningslista. När nazisterna gick för långt och själva försökte sig på en kupp år 1923 så blev de dock inburade. Så långt fick de inte gå. Längden på fängelsestraffen blev dock närmast symboliskt.

    Det folkliga stödet för nazismen sjönk drastiskt när ekonomin förbättrades på 20-talet. Man fick väl runt 2 % när man försökte ställa upp i val och ta makten den vägen. I de sista demokratiska valen under Depressionens kulmen fick man dock runt 30 %. Storfinansen och borgerligheten gav i det läget nazisterna makten för att säkra upp att företag och storgods inte socialiserades för en spottstyver. Genom att ge ut något typ ÖFFA-växlar hade detta varit teoretiskt möjligt.

    Konsekvensen av det nazistiska maktövertagandet kan väl i fredstid, fram till de första krigsåren runt 1941/42, möjligen karaktäriseras som en slags kontrollerad variant av ”släppa på de mest basala spärrar”. Först spärrades judar ut från högskoleutbildningar. 1938 fick judiska läkare och advokater yrkesförbud. 1939 påbörjade man konfiskationerna av judiska företag. 1939 kom kriget. 1941/42 började man massdeportera judarna.

    Liked by 2 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Tragiskt att somliga på fullt allvar verkar dela Wolodarskis perversa världsbild. Att en grupp människor till sist får nog av att bli provocerade av en vidrig individ, och slår tillbaka, jämställs med nazisternas beteende i Tyskland.

      Moral: låt dig förödmjukas och tryckas ner i skiten, annars är du nazist!

      Exakt den moral PK-sekten förespråkar.

      Liked by 6 people

      • Mats A. skriver:

        Svar till Hovs_hällar:

        Menar du att jag delar Wolodarskis världsbild?!

        I vilket avseende då? Wolodarski anser väl förmodligen att sådana som jag borde jagas med blåslampa (i alla fall om jag hade haft reell makt att påverka saker och ting).

        Gilla

  19. m. engvall skriver:

    PK-Media förnekar sig inte . En skam som kommer att förfölja detta murvelpatrask länge!
    När skall de börja intressera sig för svenskarnas tillkortakommande i sitt eget land? När skall de ställa regeringsodugliga partier; Sossar och sjuklövern till svars. Alternativ 2 är väl snart det enda som återstår?

    Liked by 1 person

  20. Lars G skriver:

    Hur länge kan man analysera och studera en latrintunna innan man bestämmer sig för att tömma den? Alla som har ett utedass vet hur länge man kan gå och gruva sig innan man tvingas genomföra det obehagliga arbetet. Familj och vänner vet vem som har ansvaret för tömningen men det är inget man talar om. Alla vet. När jobbet är gjort känner man en stor lättnad och livet går vidare ett tag till. Alla är nöjda och glada. Skulle man gruva sig för länge börjar små försiktiga pikar komma och man inser att man måste fatta tjuren med hornen. Skulle man göra det otänkbara och vägra tömma utedasset blir det storkonflikt. Vem ska då göra jobbet? Man blir ensam i stugan.

    Har har i åratal läst ökande antal djupa och välskrivna analyser och teser på ledarsidor, debattinlägg och bloggar om hur och varför Sverige hamnat i denna katastrofala situation. Men jag läser nästan aldrig förslag på lösningar. Det finns en stor gruvsam rädsla att tala om lösningar och och en ännu större gruvsam rädsla att tvingas fatta nödvändiga beslut. Scenen i The Square och festlokalen visar vad man man till slut tvingas göra när konsekvensen av det problem man själv skapat blir för uppenbart och övertydligt.

    Har man översvämning i källaren är STEG 1. Stäng huvudvattenkranen. STEG 2. Länspumpa. STEG 3. Påbörja renoveringen.

    I KLARTEXT:

    STEG 1. Totalstopp för all asylinvandring och anhöriginvandring. Återinför Beredskapspolisen och militär om så behövs för att upprätthålla gränskontrollen, lag och ordning.

    STEG 2. Utvisa alla som fått avslag på asylansökan, fått uppehållstillstånd på falska grunder och alla som uppehåller sig illegalt i landet. Inför ett mycket generöst återvändarbidrag som är svårt att motstå och gör att respektive hemländer välkomnar sina medborgare hem. Säg upp flyktingkonversionen och alla andra destruktiva konversioner.

    STEG 3. Är den positiva fasen. Den kräver FRAMTIDSTRO! För att framtidstron ska infinna sig krävs att STEG 1 & 2 genomförs till 100% och att medborgarna ser att makthavarna menar allvar!

    OBS det går inte att hoppa över STEG 1 & 2 och börja med STEG 3, det kallas önsketänkande.

    Alla vet vad problemet är, vad som gått snett och vad som måste göras. Det behöver inte längre diskuteras och analyseras, det är slöseri med tid och energi. Det är dags för rationalitet och handlingskraft, precis som när man bestämmer sig för att tömma utedasset.

    Liked by 10 people

    • ericr45 skriver:

      Ja du, Lars G, Sverige är uberfyllt av ” vi måste dittans, vi måste dattans..”
      Dock inte ett enda ”Vi ska göra så här för att lösa…”
      Med nuvarande helt odugliga och enkelriktade regering lär vi aldrig få veta ”hur”.
      Men meningslösa ” vi måste..” kommer att höra många till av under tiden fram till sep 2018..

      Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Dessa nödvändiga steg, o inbördes ordning, borde vara uppenbara för Alla!

      Allt annat är (S)löseri.

      Måtte sans o förnuft vinna massor av mark nästa år!

      Vi behöver en helt NY POLITIK.

      Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      Ja, Lars, till sist måste någon resolut tömma den stinkande och överfulla latrintunnan – fastän alla vuxna redan vet, att den obehagliga odören tillfälligt kommer att spridas även utanför dasset och att det hälsovådliga innehållet riskerar att, bokstavligen, brunsmeta den modige tömmaren, som vill ha ordning på torpet.

      Det minsta omgivningen, som onekligen har bidragit till dassets motbjudande innehåll, kan förväntas göra, är – i anständighetens namn – att unisont prisa tömmarens prestation och omedelbart erbjuda tvål, vatten och mjuka handdukar till den ansvarsfulle hjälten istället för att PK-instinktivt fördriva honom som paria.

      Liked by 5 people

    • Bo Svensson skriver:

      Inga återvändarbidrag! – Utvisningen skall bestå i förpassning till bevakad enklav intill flygplats, varifrån man är fri att ta sig vidare hemåt efter förmåga. – Inte vårt problem. – Trivselnivån i dessa enklaver skall avstämmas så att avgången blir i nivå med tillflödet.

      Liked by 5 people

    • 5ven55on skriver:

      ”Inför ett mycket generöst återvändarbidrag som är svårt att motstå och gör att respektive hemländer välkomnar sina medborgare hem.”

      Detta är det enda jag har någon invändning mot. De ska inte ha ett öre till! De har redan kostat oss alldeles för mycket. Snarare ska de bli återbetalningsskyldiga för vad de kostat (handläggning, boende, mat osv.), inklusive böter i de fall bedrägeri förekommit (tex. om de ljugit om sin ålder). Saknar de medel får de tvångsarbeta tills de betalt av sin skuld. Sen ska de sparkas ut.

      Gilla

      • Peter M skriver:

        De som frivilligt återvänder hem tycker jag mycket väl kan få en summa utbetald i hemlandet motsvarande en halv årskostnad för vistelse i Sverige. För oss blir det en gigantisk kostnadsbesparing och för migranten en god vinst.

        En klassisk win-win situation!

        Gilla

    • Olle Reimers skriver:

      Lars G; den bästa kommentaren (av många bra).Den sas fattar greppet om tjurens horn och trycker till.Att det ska vara så svårt att tala klartext? Vad är det som är felet? Inte förrän man identifierat det och alla spytt sin galla över den som ryckt av kejsaren hans kläder; finns det en möjlighet att komma framåt.

      Javisst; det är ju så här det är! Nu är vi överens om det! Nu gör vi det som måste göras!

      Gilla

  21. asiktenmin skriver:

    Kan man inte dra en parallell med multikulti vurmen hos merparten av de styrande. Befolkningen ska tiga, omfamna, och anpassa sig då går det bra. Protester och ifrågasättanden ska bestraffas och fördömas.

    Liked by 1 person

  22. uppstigersolen skriver:

    Din sista mening ”chefredaktören för Sveriges främsta prestigemedium” reagerar jag starkt på. Först beskriver du hur herr Wolodarski virrar ihop något snömos, sedan skriver du att DN skulle vara något det inte är. DN duger bara till att ställa under blomkrukorna om de läcker vatten. Jag läser den inte längre efter att herr Wolodarski blivit spritt språngande galen.

    Liked by 5 people

  23. Sverige Prio#1 skriver:

    Människor är värda respekt och trygghet men inte på DN för där har den starke (Peter Wolodarski) tillåtits härja fritt. Jag tänker på den dåligt vädrade byken ”Frysboxen”. Den bestod i att Peter och resten av DN ledningen mobbade 15 journalister in i sjukskrivning, uppsägning och långvarigt psykiskt lidande. Rättsvidrigt? Självklart!

    Liked by 5 people

  24. Rikard skriver:

    Hej.

    Översatt till svenska förhållanden blir berättelsen att när en eller ett par män ingriper för att göra med ap-männen vad som bör, så släpper resten av sällskapet lös en flock ap-män i syfte att kuva de som ingriper.

    Jag tror personligen att Wolodarski känner att det börjar blåsa kallt kring anklarna – det finns allt fler svenska män och kvinnor vars systrar och döttrar utsatts för ap-mannens härjningståg. Kan de inte få tag i rätt ap-man kanske de kan få tag i en av dennes mecenater och beskyddare.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 4 people

  25. Aha skriver:

    Bra, gärna mer artiklar av den varan, dvs analys av opinionsbildares uttalanden. Har själv funderat över att analysera Gudrun Schymans tirader, lämnar nu över tipset med varm hand. Andra (tacksamma) kandidater att sätta under luppen; Antje Ackelen, Alexandra Pascalidou, Rossana Dinamarcas, Göran Greider, Stefan Löfven (när han talar utan manus).

    Liked by 3 people

  26. Hovs_hällar skriver:

    Ja detta är självklart för alla som inte förgiftats av PK-sekten och dess förvridna tolkning av verkligheten.
    Att Wolodarski uttrycker sig som han gör visar bara hur sjuka i huvudet PK-sektens offer blir.

    Vad filmen säger, och vad regissören högst sannolikt menar, är att om man inte tillåts stoppa ett destruktivt beteende omedelbart, så kommer det att trappas upp till en punkt där så mycket vrede hunnit lagras hos de drabbade att de tar till extremt våld.

    Och just detta är just nu på väg att hända här i vårt land. Läs bara vad folk skriver i kommentarsfält på bloggar. Många uttrycker ett besinningslöst hat mot kriminella invandrare, eller för den delen mot utomeuropeiska invandrare i allmänhet.

    Inte ett dugg märkligt, snarare exakt förväntat. Speakerrösten representerar makthavarna: Bara håll er lugna, så undgår ni apan! Speakern står alltså på apans sida — precis som myndigheterna hela tiden ursäktar och bagatelliserar asylinvandrares övergrepp!

    Resultatet kan inte bli annat än en våldsam urladdning.

    Liked by 3 people

    • A skriver:

      Den eventuella våldsamma urladdningen är en fälla, vi måste komma med mycket listigare saker än så. Annars kommer vi att mista hela stycket. Inbilla er inte att detta handlar om slump. Det är en metod.

      Mvh A

      Liked by 1 person

  27. Steven Jörsäter skriver:

    Begriper Wolodarski alls något av vad som håller på att hända i vårt land? Det finns tyvärr inget som tyder på att han gör det. Jag håller med om att det är mycket förvånande men det går inte att undkomma den slutsatsen.
    Det är för övrigt inte första gången en chefredaktör på DN har tappat verklighetsförankringen. Jag minns fortfarande väl när Olof Lagercrantz prisade en av historiens otäckaste episoder, den kinesiska kulturrevolutionen. Då hetsade en cynisk ledare folket mot dess förebilder i syfte att bibehålla en revolutionär anda och kaos.
    Efter att ha noterat Lagercrantz ofattbart usla omdöme, ty allt stod klart för den som ville se, så bestämde jag mig (jag var tonåring då) för att aldrig prenumerera på Dagens Nyheter. Jag höll löftet i 20 år men efter att kollegan SvDs kvalitet hade sjunkit genom golvet så återgick jag en tid. Tidningen rycktes ju i samma veva också kraftigt upp av Hans Bergström som än i denna dag har en klarsyn som de andra redaktörskollegorna bara har kunnat drömma om. Nu var det länge sedan jag hade någon prenumeration på någondera dagstidningen. Att understödja dem idag uppfattar jag som närmast omoraliskt.

    Liked by 5 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Synnerligen logiska slutsatser!
      INGEN av dessa blaskors LEDARSIDOR förtjänar att läsas…

      Dessutom den stora delen av AGENDA-skriverier!

      TV-bilagan o sporten tål att läsas utan risk för hjärnblödning?

      Gilla

  28. Tomas Andersson skriver:

    Det är uppenbart att Wolodarski ”känner oro” och givetvis är det viktigt att folket tar makthavares oro och känslor på allvar. De kämpar för sitt eget existensberättigande i en allt mer genomskinlig glasbur och skulle bli väldigt olyckliga och utsatta, om lösning två skulle bli verklighet.

    Förespråkar därför, med ironi, lösning tre.

    Liked by 1 person

  29. Jonas skriver:

    Festdeltagarna uppmanas att ”inte vara rädda”, visa handhjärtan, kärlek och fortsätta festen som om ingenting hänt, medans apmannen, i lugn och ro, kan fortsätta med värre och värre övergrepp.

    De som inte förstår vad som händer sen borde inte ha någon som helst högre position i samhället.

    Liked by 4 people

  30. uppstigersolen skriver:

    Jag noterar till min stora glädje flera nya kommentatorer här på DGS. Några av oss som har varit med ett tag fortsätter, andra har tagit paus. Jag hoppas att alla som kommenterar och läser här på DGS berättar för sina vänner och bekanta om detta vattenhål.

    Gilla

  31. weasel skriver:

    ”…men här handlar det ändå om chefredaktören för Sveriges främsta prestigemedium.”

    Eh…Va..?
    Prestigemedium?
    Var det inte dagens nyheter det handlade om ?

    Gilla

  32. BjörnS skriver:

    ”Men jag ser den snarare som en varning om vad som kan hända när en regim eller grupp människor frigör sig från de normer och det rättsliga skydd som sedan andra världskriget ramat in anständiga samhällen.”

    Det som Wolodarski skriver har redan hänt, på två sätt. För det första, grupper av individer har frigjort sig. Det är därför det har uppstått ”särskilt utsatta områden”. För det andra har regimen också frigjort sig. Det är därför ”särskilt utsatta områden” tillåts finnas. En anständig regim som inte frigjort sig hade aldrig tillåtit polisen att kollapsa på det här sättet utan tidigt tillfört de resurser som behövs. Den hade också avstått från att PK-styra polisens arbete.

    Liked by 3 people

  33. olle holmqvist skriver:

    Kamrater, arbetare !
    Att de invektuösa formuleringar som lyser härstädes gror och växer i för ändamålet lämplig,
    mylla, därom torde enighet råda. Dock det kan vara – kontraproduktivt. W. et al kan sätta sin
    ära ännu högre och peka ned på denna sida. Se där, se där – så usel är den här hojtsajten.

    Därföre, lär av mästarna:
    ”Ni är inte ens värdiga att en hund lyfter bakbenet mot er”.(Paracelsus om apoterkarsocieten i Lausanne).

    Gilla

  34. Apg17 skriver:

    Låt mig analysera Wolodarskis ledare:

    Apmannen representerar nazism/rasism/populism. De trakasserade gästerna representerar de anständiga i allmänhet och DN/etablissemanget i synnerhet. Galamiddagen med dess gäster representerar Svenska folket. De passiva representerar SD-väljare. De som överföll apmannen representerar den anständiga högern (tänk Annie Lööf och Reinfeldt).

    Svårare än så är det inte. Den som inte förstår detta är en liten lort.

    Gilla

    • Hovs_hällar skriver:

      Ett försök till ironi??? SD skulle alltså representera de som förblev passiva då de konfronterades med ondskan? *facepalm*

      Försök igen…

      Gilla

      • Apg17 skriver:

        Jag analyserade Wolodarskis text. Han tycker att scenen med apmannen bör tolkas så. Gör man en annan tolkning är man en liten lort. Han berättar för läsaren hur man ska tänka.

        Gilla

  35. Lars skriver:

    Mobbningsperspektivet är fel. Det är mer att likna vid när Borg visade snoppen. Jag har inte sett filmen, så jag utgår från Engellaus text. Jag har mött den typen av ensamma provokatörer och vanligen vill de hävda sig (förvisso gör mobbare detsamma) och prövar gränserna, blir alltmer besvärliga, tills någon säger ifrån. Troligen beror det på att de känner sig utanför, inte hör till. Något naturtillstånd är det inte fråga om (kanske för Borg) utan enkel psykologi om att inte tillhöra den fina kretsen.

    Gilla

    • Hovs_hällar skriver:

      Eller för att citera Eliasson på tal om mördaren på asylboendet: ”Vilka traumatiska händelser kan han gå och bära på…?” (ur minnet).

      Gilla

  36. Magnus Matta skriver:

    Jag lyssnade idag på Jordan Petersons tolkning av historien om Sodom och Gomorra och jag tror att vi idag i Sverige har gott av att tänka över denna. Jag delade dock inte hela Petersons tolkning av historien om Lot. Invånarna i Sodom och Gomorra är depraverade och Abraham förhandlar fram att Sodom och Gomorra skall sparas men då Gud skall undersöka hur det står till så vill invånarna våldföra sig på Guds sändebud som bor hos Lot. De depraverade kan ses som de som får allt mer rörelserum i Sverige, apmännen. Lot reagerar som en typisk pk-svensk, och försöker blidka mobben genom att erbjuda sina två döttrar som är oskulder, liksom svenskarna idag erbjuder 12-åringen. Mobben ger sig inte och vill ha mer, de vill ha änglarna, inget är nog för ondskan, precis som i Sverige, apmännen slutar inte. Lot ger sig av till sist och man skulle kunna tro att han undkommit ondskan, men istället så har den bosatt sig i honom själv och hans familj, hans frus tillbakablick förvandlar henne till en saltstod och han lägger sig senare med sina döttrar. Det är det som sker i Sverige nu, Wolodarski och andra pk-ister manar fram ondska i sig själva.

    Jag har inte funnit någon tolkning nu i kväll i linje med ovanstående utan det fokuseras väldigt på homosexualitet, något som jag ser som en bisak.

    Gilla

  37. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Att beskriva Dagens Nyheter som Sveriges främsta prestigemedium tolkar undertecknad som en humoristiskt impregnerad cynism, då detta forna epitet har mist all glans och där traditionell pressetik, renommé och trovärdighet ersatts av agendajournalistikens deklasserade estetik.

    Propagandaorganens härjade härförare Wolodarski och hans jesuitiska jargong förmår inte dölja det janusansikte som söker kombinera rollen som den didaktiskt fostrande predikanten med den groteskt förvridne globalistgestalt som visar hans rätta natur.

    Den patologiske pressekvilibristens pekoral vädjar till den undfallande läsaren i allmänhet och den erektilt och ideologiskt dysfunktionelle mannen i synnerhet, vilken genom chefredaktörens subtila pekpinnar åter erinras om påståendet att allt motstånd är meningslöst och där alla invändningar mot det förvekligade radikalfeministiska och etnopluralistiska samhället kommer att tolkas som rasism.
    Andreas.

    Liked by 1 person

  38. Hawwa skriver:

    Tack för artikel!
    PW kanske har något slags begåvning, men att analys och förmåga att kunna hålla en hyggligt rak logik inte är hans grej ger han goda exempel på i varje söndagspredikan. De blir till ett slags rundgång av högstämda fraser som han levererar i en besvärande myndig ton och utmynnar i ett slags allvarstyngt töcken, som kanske är tänkt att drabba läsaren, som dock endast sitter kvar med sin förvirring – vad handlade detta om?

    Gilla

  39. Staffan Berg skriver:

    Nu har jag inte läst PWs artikel, endast PE referat. Jag har sett filmen. Och jag förstår att tolkningarna kan variera. Undrar om PW sett filmen. Jag ser filmen som en berättelse om vi inte har någon Gud, styrande myndigheter, tex kung och polis. Vi är inget annat än apor. En viktig insikt. Det finns ingen tillit. Det är bara luft. Det finns inga lika värden eller värdegrunder. Därutöver ger filmn en komisk och rättvisande bild av konstens förkonstling och inliggande tomhet. En bra film, en slags allegori av dagens Sverige.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s