En filmrecension

Patrik Engellau

Jag är ingen tränad filmrecensent, men då och då går jag på bio och får intryck. Häromdagen såg jag The Square av Ruben Östlund, palmvinnare i Cannes.

Startpunkten är att monarkin har avskaffats, vilket listigt och rätt konstnärligt diffust antyds av att Gustav II Adolfs ryttarstaty på torget med den konungens namn i Stockholm demoleras. Kungliga Slottet görs om till ett konstmuseum som heter X Royal. X som i ex, något passerat.

Utan en aning om vad konstnären Östlund egentligen menar så drar jag slutsatser. Filmen handlar om detta framtida museum. Även om muséet visar kontemporär konst så är själva begreppet museum något som har med det förflutna att göra. Framtidens förflutna är exempelvis nuet. Filmen handlar, som jag förstår det, om hur man kan betrakta och gestalta vår tid när man får lite perspektiv.

Symbolen för vår tid, således betraktad och gestaltad, är Kvadraten, The Square, filmens namn, en steninläggning om fyra gånger fyra meter på samma torg som tidigare huserade ryttarstatyn. Inom Kvadraten gäller principen, nu citerar jag filmen från minnet, att där är alla jämlika och lika värda och den som behöver hjälp av sin nästa kan ställa sig där och erhålla det stöd de behöver av alla andra som ansluter sig till Kvadratens värdegrund. Begreppet värdegrund förekommer inte, men finns där liksom underförstått. Filmen är ett slags gestaltning av hur vår tids värdegrundssamhälle, Kvadraten, egentligen fungerar.

Centralfiguren i filmen är museichefen Christian, en stilig och sympatisk karl med delad vårdnad av två barn från ett tidigare äktenskap som förför kvinnor då och då. Bilden av kulturmannen är kul tecknad. Han är på fest och återser en rätt ointressant kvinnlig journalist och lovar sig att inte sätta på henne. Men i nästa scen är han lik förbannat i hennes sovrum, antagligen för att han inte hittade något bättre just den kvällen. (Det hela är infallsrikt, spännande och förvirrande till exempel för att journalisten sammanbor med en chimpans.)

Inledningsvis blir Christian rånad på mobil, plånbok och manschettknappar. Med teknikens hjälp identifierar han den hyresfastighet i en invandrarförort där rånaren finns. Här illustreras Kvadratens dilemma, nämligen konflikten mellan ett socialt etablissemang (inte bara av etniska svenskar ty Christian är dansk, men det gäller väl lika) och en undre, hotfull värld av migranter och tiggare. Det väluppfostrade och eleganta etablissemanget, som räknar med att de främmande utmanarna ska uppföra sig höviskt enligt Magdalena Ribbings regelverk, blir plötsligt varse att något annat är på gång och blir, efter någon kort tvekan, alldeles vildsint. Detta redovisas i en fantastisk sekvens där en apman dompterar en hel bankett för att därefter kanske dödas av de till slut vansinnigt provocerade smokingklädda överklassarna. (Jag kan inte annat än beundra och njuta av den flödande fantasin.)

Christian får gestalta konflikten mellan det etablerade och utmanarna. (Jag säger utmanarna eftersom det är vedertaget att deras närvaro är en ”utmaning”.) Be mig inte förklara hur – se i stället filmen – men Christian får problem med en tolvårig invandrarkille som med rätta, och ganska aggressivt, förklarar att Christian falskeligen har anklagat honom för att vara tjuv, vilket skapat svårigheter för invandrarkillen. Invandrarkillen vill att Christian ska be om ursäkt vilket Christian inledningsvis vägrar att göra. Men sedan tar Christians känsla för rent spel överhanden och han ber om ursäkt till invandrarkillen på ett parodiskt för vår tid välanpassat sätt.

Det är sällan jag gillar filmer, men den här gillade jag. Den kräver dock lite för- och eftertanke. Hoppas du har glädje av mina inledningsvisa funderingar.

14 thoughts on “En filmrecension

  1. JAN BENGTSSON skriver:

    Wolodarski såg som vanligt Nazistspöken,
    såg han den tillsammans med Arnstad?

    Apmannen kan väl symbolisera Islams allt oblygare närvaro?

    Instruktören/Speakerrösten Staten o PK media…

    Publiken de Politiskt Korrekta?

    Som står ut med det mesta,
    av ren rädsla för att avvika.

    Sitter JAG lugnt i båten,
    är risken minimal att bli drabbad?

    Men när döttrarna riskerar att bli våldtagna,
    då börjar saker till sist hända!

    Enough is enough!!!
    Men där är vi långt långt ifrån ännu…

    Liked by 2 people

  2. Zebulon skriver:

    Ja, jag ser aldrig svensk film för det skattefinansierade pk- och Stockholmsperspektivet är alltid närvarande. Har jag betalt också för denna film med mitt arbete? Antagligen. Om ovanstående stämmer så verkar åtminstone pk-perspektivet hamnat på sniskan så jag kanske med behållning kan läsa recensionerna i pk-media, men stockholmarnas perspektiv är inte mitt, så se filmen skall jag inte. Jag har sett nog med stockholmare för en livstid jag känner en djup antipati för dem. Tack och lov för poddar så man slipper P1, det blir visst en skatt på 1400kr, jag hade gladeligen betalat 14,000kr för att slippa lyssna på P1 och se SVT.
    Har kommit till sista avsnittet på JPs bibliska serie (sliskvarning) så nu blir det Leonard Susskind och Ted Nugent.

    Liked by 3 people

    • Zebulon skriver:

      En besvikelse, det är tydligt att Stockholmarna bestämt sig, en masse, för att gilla filmen, den är tydligen burlesk nog för att man inte skall se spegeln, jaja.

      Liked by 4 people

    • Ivar skriver:

      ZEBULON
      Du skriver, ”Jag har sett nog med stockholmare för en livstid jag känner en djup antipati för dem”.

      Det bor fler än två miljoner människor i Stockholms län. Är det alla dessa människor du syftar på? Eller buntar du bara ihop för att förenkla för dig själv, så du slipper vara nyanserad?

      Den här typen av verbala lågvattenmärken riskerar att förstöra detta fora. Skärpning!

      Gilla

      • Zebulon skriver:

        Ja det finns förstås undantag, men det är Stockholm som sett till att Sverige är förstört, det är ett fruktansvärt grupptänk i denna stad, i stil med Nordkorea. Hade istället de som sett eländet med invandringen, som inte hade någon avskild innerstad att gömma sig i, Malmöborna, fått bestämma så hade massinvandringen varit slut för länge sen. Så visst inte alla då, men 95%, jag avrundade uppåt. Jag ser helst att ”Sverige” slutar existera. Jag har mer gemensamt med danskarna.

        Sedan så tycker jag utropstecken i en blogg mot en person inte är värda så mycket. Vem riktar de sig mot? Patrik? Jag hoppas du inser att jag inte lyssnar på dig mer av den anledningen. Jag har mött min beskärda del av aggression och även fysisk smärta i mitt liv så utropstecken imponerar icke.

        Hur många röstade SD i Stockholm?

        Gilla

  3. Pär skriver:

    Det intressanta med filmen, i mina ögon, tycks vara att den lyckats ta sig igenom alla politiskt korrekta filter, oanfrätt. Tolkningsutrymmet verkar vara tillräckligt stort för att både pk-folk och deras antagonister skall kunna mötas i uppskattning av filmen. Kamelen tycks ha klarat nålsögat. En stor prestation i sig av Ruben Östlund.

    Gilla

  4. Flarran skriver:

    Nej filmen handlar inte om nåt museum. Den är en dystopisk lägesbeskrivning av vår tid där tillvaron tömts på allt innehåll och värdighet. När människor säger saker de inte menar och menar det de inte säger. Och hela tiden störande buller, barnskrik och liknande som antyder gränspsykotiska tillstånd som den schimpans som utan någon vidare förklaring dyker upp hemma hos den gränspsykotiska kvinnliga journalisten. Lägg till den ouhärdliga scenen med tourettesutbrotten på konstseminariet – utbrott som de närvarande av den tourettessjukes vårdare ombeds tolerera eftersom den tourettesdrabbade dels är sjuk, dels är konstintresserad – ger en bild av ett samhälle där hela tillvaron anpassats efter minoriteter. Detta ses även i slutscenen där den passiviserade pk-medelklassen inte förmår agera när en apmänniska angriper festklädda människor på en tjusig middag. Men som sagt, filmen har många bottnar men att den är samhällskritisk ur ett högerperspektiv tycker jag är ganska tydligt.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      I så fall var det väl verkligen högst på tiden!
      Att fler synpunkter får komma till tals…

      Inte bara ensidigt vänster!

      Förmodligen har de som bedömt manuset inte sett det med samma ögon!

      Wolodarskiögon mao!

      Annars hade den nog inte blivit gjord, uppbackad finasiellt…

      Liked by 1 person

  5. annagustin2@gmail.com skriver:

    Jag imiterar Strindberg igen och säger DET ÄR SYND OM MÄNNISKORNA.
    Verkligen synd om oss alla.

    Här beskriver en man generationerna som växer upp nu….och hela det datoristerade samhället på 16 minuter. Djupt tragiskt…och det är nog bara vi själva som kan rätta till det. Lyssna noga. Den har något att säga oss.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är jättetrevligt men löjeväckande. Inte ett ord om att de här unga människornas flathet innebär att de kommer att leva som slavar under islam om de får leva alls. Uppvaknandet kommer vara mycket, mycket hårdare för dem än något som den här välvillige lille gubben skäller på våra företag för. Logiken haltar även internt: Eftersom de blivit curlade, så måste de bli curlade. Det kan ju inte stämma.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s