
Idag har det gått sjutton år sedan de islamistiska attackerna mot USA den 11 september 2011. De flesta av de 2996 dödsoffren dog i attacken mot tvillingtornen i New York. Som svar på attackerna startade den dåvarande presidenten George Bush den yngre ”kriget mot terrorismen”.
Det blev ett inte helt effektivt krig som inte ringade in islamismen, och särskilt den radikala och puritanska varianten av sunnitisk islam, salafismen, som huvudfiende. I stället fortsatte till exempel USA sin allians med det strikt sunnitiska Saudiarabien, Al-Qaidas vagga, samtidigt som man gick in i Irak och störtade Saddam Husseins arabnationalistiska regim.
Kriget mot terrorismen berörde inte heller den viktiga frågan om massinvandringen från islamvärlden till väst och den därmed sammanhängande islamiseringen. Denna utveckling, om den får fortsätta obehindrat, riskerar att förvandla västvärlden till ett slagfält. Attackerna mot väst har fortsatt varje år efter 11 september 2001. Och islamismen i västvärlden, inbegripen den radikala salafismen, är idag större än den var för sjutton år sedan.
Bushadministrationens utrikespolitik gick ut på att förvandla diktaturer till demokratier (dock inte Saudiarabien) i stället för att försvara väst från islamiseringen – den islamisering som är grunden för radikal islamism och jihadistisk terrorism. Invasionen av Irak förvandlade landet till en shiitisk stat, nära allierad med Iran, och radikaliserade sunniterna, vilket senare bidrog till att ge upphov till terrorgruppen Islamiska Staten (IS).


Få amerikanska presidenter, kanske med undantag av Abraham Lincoln som ”orsakade” ett inbördeskrig, har polariserat USA så mycket som Donald Trump. Arbetskollegor har blivit ovänner, familjer splittrats och äktenskap upplösts. Mainstream media i Sverige, och även USA (förutom Fox Channel), älskar att hata honom. Få svenskar, ej heller jag, har träffat Trump så omdömen får bildas av det vi ser på TV och läser i olika media. Man bör dock försöka hålla isär sak och person.

