Själv blev jag aldrig mobbad

Jan-Olof Sandgren

Själv blev jag aldrig mobbad i småskolan. Ändå stammade jag och var usel på fotboll men hade en del andra kvaliteter. Dels var jag hyfsat bra på att organisera, vilket kom väl till pass under de stamkrig som då och då utspelades på mitt lågstadium, dels var jag duktig på att rita. Med penna och papper kunde jag skissa upp en naken tjej på mindre än två minuter, vilket gav skyhög status. Hade jag varit född på bronsåldern skulle jag fått måla könsorgan på berghällar. Det var människor som jag som skapade världsarvet.

Men några blev alltså mobbade. Trots att de varken var otrevliga eller hade gjort något ont. Det är svårt att säga vad det var för fel på dem, mer än att de inte fyllde någon vettig funktion i den då rådande stamstrukturen. Kanske var det så enkelt som att när snön föll över skolgården, behövdes någon att kasta snöboll på. Jaktinstinkten kräver offer och den som lämpar sig bäst för rollen är de mest umbärliga.

När de började gråta och inte längre kunde försvara sig, upphörde jakten. De flesta i den 9-åriga mobben erfor plötsligt en blandad känsla av medlidande och förakt, kanske också skuld. Någonstans i vår tidiga utveckling uppstod en konflikt mellan lusten att döda och viljan att hjälpa, och ur denna konflikt föddes så småningom den mänskliga civilisationen. Tyvärr måste denna process upprepas för varje ny generation, mer moderna än så är vi inte. Alla som sett filmen Flugornas Herre förstår vad jag menar.

Någon gång under 80-talet infördes nolltolerans mot mobbning vilket låter som en jättebra idé. Antimobbningskampanjer drog igång över hela landet, samtidigt som man skrev in ordet ”fredsfostran” i läroplanen. I fortsättningen skulle inget barn behöva utsättas för detta lidande. Det är bara det att inget av det fungerade och jag tror man gjorde två grundläggande misstag.

För det första utgick man från att barn är goda av naturen. Ibland till och med ”godare” än vuxna (vilket inte är sant, dom har bara sämre vapen). Man argumenterade till exempel mot mobbning genom att peka på hur vuxenvärlden startade krig, vilket är en usel strategi eftersom det korrumperar pojkars naturliga ”vilja” att bli män. Varför ska man göra sig omaket att växa upp, när man är bättre som man är?

Det andra misstaget var att betrakta mobbning som något onaturligt. Likt ett utifrån kommande virus drabbar det i grunden oskyldiga barn och smittar dem med mobbningstendenser. I själva verket är mobbning (i betydelsen ”stöta ut någon från flocken”) bland det naturligaste som finns. Det finns i alla kulturer och har alltid funnits. Därmed inte sagt att det är önskvärt. Andra företeelser som inte är önskvärda (trots att de alltid har funnits) är stöld, mord, våldtäkt och incest. Såna beteenden bemöter vi med straff, helt enkelt därför att vi inte gillar dem.

Naturligtvis borde man göra samma sak med mobbning. Man kan till exempel börja med att införa ordnings- och uppförandebetyg från klass ett. Notoriska mobbare kan tvingas byta skola eller sättas i OBS-klass. Även om det inte botar mobbaren, så avskräcker det andra. Har de bevisligen skadat någon kan deras föräldrar avkrävas kännbara skadestånd. Att återinföra skolaga är kanske att gå lite väl långt, men det ska vara mycket svårt att få en lärare fälld för misshandel ifall han använder våld i syfte att skydda sig själv, andra elever eller för att tvinga någon att lämna klassrummet.

Grundskolan är i realiteten två skolor. En skola på lektionstid, som vill integrera oss i civilsamhället (och där mobbning givetvis är en synd). Och en annan skola på rasterna som lär ut stamsamhällets principer, med mobbning som ett av sina främsta verktyg. På min tid var det självklart att ”civilisationskolan” var starkast. Stamkulturen (som ibland kunde ta över våra sinnen) stod sig slätt mot lärarkårens artilleri av utskällningar, ordningsbetyg, föräldramöten och kvarsittningar. Nästan alla rättade sig i ledet.

Idag – otaliga antimobbningskampanjer senare – är situationen den omvända. På vissa skolor behövs rastvakter för att hindra barn från att döda varandra på riktigt. Förutom snöbollar förekommer karatesparkar, och det är inte säkert att man slutar bara för att offret börjar gråta. Mobbning har flyttat in i klassrummen och kan drabba även lärare. Föräldrar står inte självklart på lärarens sida utan sluter ibland upp bakom barnen, trots att de beter sig som ligister.

Även om ”civilisationsskolan” fortfarande är den som levererar kunskap har ”stamskolan” kapat åt sig mer av rollen att fostra den kommande generationen. Mobbningskulturen tar man med sig ut i livet, som ett naturligt sätt att lösa konflikter.

Idag är de flesta överens om att mobbning ökat bland vuxna; i politiken, på sociala medier och i den akademiska världen. Till och med kyrkan rapporterar en chockerande hög grad av mobbning. Tidningar låter mobbning ersätta mycket av det som tidigare var en intellektuell debatt. Istället för att diskutera sakfrågor väljer man att stöta bort avvikande åsikter från flocken. Den där blandade känslan av ”skuld”, som var så karaktäristisk för 60-talet, verkar inte längre infinna sig.

41 reaktioner på ”Själv blev jag aldrig mobbad

  1. Bo Svensson skriver:

    Mobbningen har dessutom perverterats till att bli de sämres utstötning av eliten och fungerar tvärtom mot sin naturliga funktion.

    I stort fungerar den som ett intelligensförbud.

    Liked by 2 people

  2. Christer L skriver:

    ”Någon gång under 80-talet infördes nolltolerans mot mobbning vilket låter som en jättebra idé. Antimobbningskampanjer drog igång över hela landet, samtidigt som man skrev in ordet ”fredsfostran” i läroplanen.”

    Det började redan på sjuttiotalet. Jag minns hur en anti-auktoritär ideologi bröt igenom på det mest auktoritära sätt. Den maskerade sin självmotsägelse genom moralistiskt fördömande av invändningar. Jag minns hur Mao Tse Tung blev en hjälte och den kinesiska byn en demokratisk idyll i våra svenska hjärtan. Arten och graden av förställning har bara ökat sedan dess. Nu söker den svenska vänstern förstöra demokratin för att den ogillar vissa värderingar. Socialdemokraterna satsar stort på att dupera röstberättigade utlänningar som lever i landet under beteckningen flyktinginvandrare. Moderaterna kopierar SD och fördömer samtidigt. Annie Lööf lovar och förnekar med samma varma själ. Till exempel.

    Om jag var statsminister skulle jag utlysa undantagstillstånd. Situationen i landet är på väg att glida statsmakterna ur händerna. Jag skulle vidta kraftåtgärder, och varje dag skulle jag (likt Castro) sitta i teve och förklara åtgärderna och svara på frågor. Alla journalister skulle få tillträde och öppet ifrågasätta allt och öppet få mina svar. Vad för åtgärder jag skulle vidta, det inser ju vem som helst. Problemet är att allt virvlar omkring i ett medialt kaos, så snart något når publicitetsnivå blir det anfäktat av beväpnade ord och infernalisk maktutövning.

    Liked by 5 people

  3. Fredrik Östman skriver:

    Ja, sådan är socialismen. Du betraktar socialismens sammanfall inifrån. Det fick vi inte privlilegiet att göra under Sovjetunionens sammanfall, men vi kan utgå ifrån att det såg ungefär likadant ut.

    ”Det andra misstaget var att betrakta mobbning som något onaturligt. Likt ett utifrån kommande virus drabbar det i grunden oskyldiga barn och smittar dem med mobbningstendenser.” — se här den rena radikala grundprincipen: ondskan emanerar ur en yttre källa, en roten till det onda, en Satan, en Kapitalism.

    Den socialistiska eller radikala grundprincipen är ett direkt och rättframt sätt att umgås med sin dödsångest, med den av självmedvetenheten skapade insikten att man kommer att dö, att man är utsatt för risker och faror. Efter att ha placerat all ondska på ett ställe hoppas man att kunna undkomma den genom att utrota detta onda ställe. Alla andra åtgärder är fåfänga.

    (Situationen har på senare tid försvårats av att den socialistiska principen och den liberalistiska principen för att rationalisera bort självmedvetenhetens dödsångest har förenats till en megaideologi, PK-ismen.)

    Liked by 4 people

  4. Eva Danielsson skriver:

    Någonstans har jag hört att en av de första läroplanerna på den tiden klockaren lärde några pojkar att läsa, bestod av fyra begrepp: vett, vetande, hut och hyfs.
    Inte så dumt, men man kanske behöver lite fylligare läroplaner idag. Framför allt behöver lärare återta ledarskapet över eleverna. Uppbackade av sina chefer och föräldrarna. Som också behöver återta sin auktoritet som vuxna som har ansvaret och bestämmer över sina barn. Inte över vad barn tänker, känner eller tycker, men över vad och hur något ska göras.

    Rensa ut flummet om att vara kompis med barn. De behöver tydliga vuxna som är säkra och välvilliga ledare. Med ett batteri av morötter och ”piskor” i sin verktygslåda. Ordning och reda med uppföljning. Prov och betyg hela tiden från start. Osv osv
    Det får förstås aldrig urarta till kränkningar och misshandel. Som vuxen behöver man inse att man ansvarar för varje situation. Och engagera sig i vad som händer och låta barn komma till tals utan att de får bestämma.
    Rakryggade barn med självkänsla brukar inte vara de första att bli mobboffer. Rakryggade vuxna med självkänsla och kompetens i sammanhanget, blir accepterade som ledare. Utan ledare tar impulsdrivet maktspel över. Starkast vinner.
    I skolan behövs att alla inblandade vuxna backar upp varandra som ledare med olika funktioner. Samarbetar och håller på assymmetrin, dvs sätter eleverna på plats med vänlig men fast hand. Vuxna bestämmer. I alla fall in my dreams…

    Liked by 9 people

    • X. Terrain skriver:

      In your dreams Eva, vakna upp, detta var det sämsta du skrivit. Jag föreslår att du vikarierar på någon usel skola. Återkom när någon spottat på dig första gången och skriv om inlägget.

      Gilla

      • Eva Danielsson skriver:

        Vad är ditt förslag att göra om en elev spottar på en lärare eller en förälder? Spotta tillbaka?
        Kaosångesten är ständigt närvarande i skolmiljön, för både vuxna och barn. Är det ”krig” och fysiska bestraffningar du förordar? Eller ledarskap och tydliga instruktioner och lämpliga påföljder? Med vuxna som bildar ”vägg” genom samarbete.
        Och vad gäller erfarenheter så har jag varit där, som man säger.
        Problemet är att läraryrket numera är ett förloraryrke. Och att föräldrar har abdikerat från fostran och ledarskap. Och att en rektor ängslas mer över sin skolas rykte än över lärares arbetssituation och prestationer. Samt frånvaron av samarbete. Och att skolprestationer i den mån detta mäts inte ger några direkta fördelar för det kommande vuxenlivet.

        Liked by 1 person

      • X. Terrain skriver:

        @eva, avskiljning från de andra eleverna. OBS-klass med specialutbildad personal och kameraövervakning, vid fortsatta övertramp så får man ordna utbildning bäst man kan, det offentliga betalar inte. Svenskar hade med detta system skött sig, invandrare som faller igenom utvisas tillsammans med sin familj. Det går inte att byta ut den svenska lärarkåren på en generation, och de klarar ändå i bästa fall bara svenska elever så mera ”auktoritet”, gärna det, men det behövs hårda styrmedel som inte hänger på att man skall gå emot en våldsam klankultur, det är omöjligt om man inte är en del av den.

        Försök emigrera till Nya Zeeland och låta dina barn spotta på fröken och se hur det går.

        Liked by 4 people

      • Gunnar Karlén skriver:

        ”X”, försök studera Internationella Engelska Skolan (IES) och se vad du kommer fram till. Det skulle förvåna mig om den inte visar ett exempel på att Eva Danielsson har rätt. Andra skolor, som fungerar sämre, torde med fördel kunna prova ett liknande upplägg.

        Gilla

      • Eva Danielsson skriver:

        Att avskilja till specialgrupp med speciallärare är vad man alltid har gjort/gör. Fast utan kameraövervakning o utan relegering. Kan tyvärr bli utbildning till värre värsting. Barn med beteendeproblem o attitydproblem ska inte vara i samma grupp. Men jag förstår din tanke.
        Jag tror du ser invandrarkillar på högstadiet framför dig och jag ser en blandad klass med sjuåringar framför mig, som får lära sig från början s a s.
        En modern sorts pluggskola a’ la Engelska skolan tror jag på.
        Nya Zeeland gjorde om sin skola i grunden för trettio år sedan med ny läroplan o nya metoder och köpte ut många äldre lärare. Ansågs lyckat med ett flexibelt elevanpassat lärande. Vet ej om det blev bra långsiktigt.
        I Sverige har vi fortfarande en del erfarna lärare som skulle jubla med en ny tydlig ordning. Jag tror inte att Engelska skolan har brist vare sig på lärare eller elever.

        Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Fel recept. – Man blir numera lärare för att man inte kom in på de mera attraktiva utbildningslinjerna och anspråken på respekt och auktoritet är svårmotiverade.

      Liked by 1 person

      • Eva Danielsson skriver:

        Vad förslår du, antingen utifrån de lärare vi har idag eller utifrån en vision av hur lärare borde vara? Jag tror ju att barn och ungdomar behöver mogna kompetenta vuxna (en vision) som ledare som ställer tydliga krav och ger tydlig feedback. Vad är ditt recept?

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Mitt recept är att släppa ut undervisningsverksamhet i den friska marknadsekonomin, där elever (deras föräldrar) väljer skola och skolor kan välja bort elever.

        Metoden är att skattemedel till sektorn betalas ut till eleverna i takt med att de förkovrar sig och att de (deras föräldrar) därmed har makt att skaffa utbildningen på en fri marknad.

        Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Og islamovenstre i MSM og SR/STV!
      De har fått lov til å forfalle til latskap og sløv utskjelling. Hadde jeg vært skikkelig autoritær, hadde jeg sendt dem på tvunget kurs/omskoleringsleir der de lærer å øve seg på høflighet , lytte på motparten og la være å bruke ‘ad hominem’ i diskusjoner. Det er det vesentlige – deres politiske synspunkter får de i guds navn beholde, det er deres rett, da vi ønsker å bevare demokratiet.

      Liked by 1 person

  5. LJ skriver:

    Det finns metoder som funkar och har vetenskapligt stöd. Förenklat så ger du högstatuselever utökat ansvar och uppgiften att stå på svaga/oskyldigas sida.

    Varför detta skulle vara dåligt ser jag inte.

    Mobbning är ett jävla otyg som knäcker många och i värsta fall leder till självmord. Har sett skiten på nära håll.

    Gilla

  6. NETTANN skriver:

    En släkting har hela arbetslivet arbetat som lärare och rektor och är numera pensionär.

    För flera år sedan diskuterade vi (bara vi två) mobbning i skolan. Jag har glömt det mesta men minns för evigt hans summering: ”De där mobbade, de är ju konstiga.”

    Hur han är som person? Gapig, har initialt alltid en bergsäker åsikt men byter den gärna omgående för att positionera sig lämpligt rätt visavi omgivningen och kan sätta en kniv i ryggen när som helst. Ledstjärnan är att framstå som en fin och god representant för den humanitära stormakten.

    Och framför allt: Så långt åt vänster det ungefär går att komma.

    Som en levande definition av en PK-människa.

    Hur mycket elände han hann ställa till med för elever som sökte skydd går bara att gissa.

    Liked by 3 people

  7. Jan Andersson skriver:

    Intressant och viktig genomgång av mobbing som fenomen. Jag har egen erfarenhet från min ”fattiga” folkskola på femtiotalet där en del elever bodde i rivningshus, de flesta andra i miljonprogramhus. Nu anser jag därför också att skolans tvång att eleverna skall sitta stilla som tända ljus under lektionstimmarna är dålig pedagogik, själv hade jag mycket svårt att sitta stilla och lärde mig saker tio gånger snabbare om jag fick vara i rörelse och använda händerna.

    Stillasittandet gjorde att en del barn på de korta rasterna på skolgården nästan exploderade av det inre trycket och behovet att vara en social varelse i sin egen grupp. Tjejerna hade ofta små fasta grupper som hoppade rep eller ”hage” eller bollade med flera bollar samtidigt mot skolans röda tegelväggar. Killarna samtalade högljutt och kaxigt om än det ena än det andra som de hade gjort eller hade tänkt göra snart. De vars föräldrar hade bil och familjen hade varit till olika ställen i Sverige fick ofta ett övertag eftersom de visste mycket som vi andra inte hade en aning om. Men dessa grabbar var ofta välartade och välklädda och hade ”medhåll” av lärarna, ofta var de också bäst på idrott och sport.

    Värre var det för de killar som bodde sämst, hade de sämsta kläderna och var mest renons på livserfarenheter, och det var i denna grupp mobbarna fanns (tjejer mobbade aldrig någon på den tiden).

    Dessa killar blev ofta utskrattade i gemenskapen (mobbade) och sökte ibland självhävdelse genom att hitta någon eller några som var outsiders av andra skäl (småväxta, fula, intelligenta) och som kunde avleda uppmärksamheten från deras egna upplevda tillkortakommanden och trodde att de då kunde flytta ner ribban så att även de fick njuta av att tillhöra den ”tuffa” sidan.

    Ett sådant dubbelt mobbingsoffer (som inte slog mobbaren på käften redan första dagen) drog snabbt till sig fler mobbare. Till slut kände hela skolan till vilka som alltid blev mobbade, men det var nog deras eget fel, dessutom ville ingen gå över till mobboffrens sida genom att protestera mot mobbarna.

    Men jag minns fortfarande det värst utsatta mobboffret, som aldrig mobbade någon själv, och som även lärarna synbarligen ogillade, och undrar ibland hur det har gått för honom i livet.

    Lärarna hade nästan alltid vakttjänst på skolgården, men jag minns inte något tillfälle när de ingrep kraftfullt mot ett pågående mobbingstillfälle, där 20-30 elever kunde stå som jublande åskådare när en stöddig kille försökte lära klassens minste att boxas.

    Liked by 1 person

    • Kronblom skriver:

      Jag var den långhåriga killen med svart MC-skinnjacka som gick över till mobboffrets sida när en kille i min klass blev mobbad. Jag avskydde översitteri och gör så än.

      Liked by 3 people

    • uppstigersolen skriver:

      Jag minns ett mobboffer i vår klass, på femtitalet. Snäll, lite bakom, lättlurad. Tack och lov var jag ingen mobbare själv (kort, spelade inte fotboll, samlade frimärken) så jag har rent samvete. Hur gick det för mobboffret jag beskrev i början? Han tog livet av sig några år senare.

      Liked by 1 person

    • pllay skriver:

      Jag var mobbad av elever och 1 lärare under 4-6an, av eleverna därför att vi var fattiga och jag intelligent, av läraren för att det roade honom.
      Sommaren mellan 6an och 7an flyttade vi långt ut på landet, första dagen i 7an slog jag näsan i blod på den förste som skulle testa mig, därefter ingen mobbning.
      Bra lärare samt att intelligens sågs som något gott, gjorde att jag lämnade grundskolan med absoluta toppbetyg.
      Dessa lärare förändrade mitt liv och gjorde mig studiemotiverad med en hunger för bildning.
      I gymnasiet mobbade jag minste killen i klassen. Känslan var fantastisk! makt!
      Jag hade mina klasskamraters stöd och flickornas beundran, skolan var en överklasskola där lite kamratuppfostran sågs karaktärsdanande.

      Liked by 1 person

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Mobbning å solgården eller motsvarande har nog alltid funnits. Det som emellertid år högst oroväckande varför mobbning har tilltagit så bland politiker och i akademiska kretsar. Det är tycker jag ett nytt fenomen och har börjat ta verkligt otrevliga proportioner. Ett kan vara att den tilltagande nivelleringen har lett till att vi fått mer sekunda vara och alltför många som nått sin inkompetensnivå innan de fått någon möjlighet att uträtta något av betydelse. Det som i förvaltning och politik kunde skötas av X personer görs nu av 10X personer utan att mer av betydelse uträttas. För att få ett exempel kan man bara jämföra debatten mellan Bertil Ohlin och Tage Erlander under 1950-talet med den förfärande uppvisningen i gårkvällens TV1-debatt, som mer liknade ett gräl mellan missnöjda skurgummor eller ilskna stuveriarbetare.

    Liked by 4 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Antakelig hadde skurgummorna diskutert på en mer ærlig og real måte, selv om ordbruken kunne være tøff og direkte.
      Mange fra PK-gjengen fremstår simpelthen som DÅRLIGE mennesker – det er ikke nødvendigvis skurgummorna eller bryggesjauerne!

      Gilla

  9. Tina skriver:

    En väninna till mig sade redan för 40 år sedan att hon förstod att barn behövde gå på lektionerna i skolan, men hon kunde inte för sitt liv begripa varför de skulle ha raster!

    Liked by 1 person

  10. Östanskog skriver:

    Ja, redan som sexåring på femtiotalet fick jag ordnings- och uppförandebetyg från klass ett (10/10 som alla medelklassungar) och detta har inte traumatiserat mig ett dugg. Tvärtom blev jag en fredlig och välartikulerad person – ni imbessil avskum som postar i detta forum, som Gud har glömt!

    Liked by 2 people

  11. Berra skriver:

    Jag var udda som barn, jag blev mobbad. Drog mig undan och klarade mig hyfsat väl i livet. Driver och har drivit företag. Aktiv i föreningsliv, familj och allt annat. Den mobbning vi utsattes för var dels social, vi var från fel samhällsklass, samt att det fanns två riktigt sjuka penalister i klassen.(Detta var sjuttiotal, när hade återförening 10 år efter 9;an var en av de två, den enda jag kunde konversera med. Tyvärr gick det åt helvete för honom och han tog livet av sig några år sedan). Men min erfarenhet säger,
    lika barn leka bäst.
    Sätt penalisterna i egen klass.
    Barn är väldigt medvetna om klass och håller ihop. Det går inte att blanda, tyvärr!

    Liked by 2 people

  12. MartinA skriver:

    Snälla kära liberalkommunister. Sluta ert eviga krig mot verkligheten. Sluta ert eviga människofientliga grymma krig mot människans natur.
    Separata skolor för olika stammar är den självklara åtgärden.

    Gilla

  13. Christer Hanefalk skriver:

    Jan-Olof! Jag läser alltid det du skriver – du uttrycker dig alltid väl och jag delar i princip alltid dina åsikter. Jag vill här bara göra en liten ‘rättelse’. Du skriver ‘till och med Svenska Kyrkan’. Det hade räckt med ‘Svenska Kyrkan’ – du skulle inte ha skrivit ‘till och med’. Svenska Kyrkan ligger notoriskt i topp när det gäller kränkningar och usel psykosocial arbetsmiljö. Överhuvudtaget ligger så kallade idéburna organisationer i topp när det gäller dålig psykosocial arbetsmiljö. Vilket jag tror beror på att man i de idéburna organisationerna inte samlas under en och samma ‘idé’ – man har olika idéer och om man då inte har samma ‘idé’ som de som vid varje tillfälle råkar ha makten, då råkar man lätt illa ut. Ledarskap är en ytterst svår ‘konst’ som man enligt omfattande forskning faktiskt har i sina gener – ledarskapet i Svenska Kyrkan bygger inte på ledarskapsförmåga utan på helt andra saker.

    Liked by 1 person

  14. Göran Holmström skriver:

    Jan Olof, brukar gilla det du skriver men detta är inte så trevligt att läsa.
    Att lägga skulden på den mobbade som jag tolkar det.” Människor som jag skapade världsarvet.
    ” Det var svårt att säga vad det var för fel på dem. Stamkulturen behövde någon att kasta snöboll på.
    Nej Jan Olof, jag har hela mitt liv hållit igen med mitt våldskapital, arvet av tjurskalliga krigare som slagit sönder folk för en felsägning. Jag håller inte med alls. Att förenkla dåligt beteende så grovt är som jag ser det att inte vilja lösa problemet alls.
    Om jag skulle tillämpa din tes om stamfrågan fullt ut, så var det ytterst få som skulle matcha.
    I sexan så slog jag nästan ihjäl en kille med mina då spensliga händer att han överlevde var bara tur. Efter det så var jag skrämd över den kraft jag hade, undvek bråk och konflikter.
    Mobbad näe men tillät mig att bli jävlad med, bättre än att skada någon igen.
    I gymnasiet så skickade jag en kille till sjukhus med en armbåge, sex veckor med personlighetsförändring som facit på den övningen.
    Har undvikit våld så gott det går sedan dess, då jag vägrar att låta odjuret ta över.
    Men jag kan ha fel, din text verkar hylla det motsatta, Mobbens vilja och styrka.
    Och hur den mobbade har sig själv att skylla. Tror inte på denna teori, utan tror att små människor gaddar ihop sig utser ett enkelt offer att ta ut sina frustrationer på.
    Oförmögna att kämpa mot dom verkliga fienderna eller hoten då det kräver disciplin och vilja av stål.
    Mvh Göran.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.