I tidskriften Svensk Tidskrift (12 juni 2026) här belyser affärsjuristen Claes Sjölin äganderättens ställning och skydd i det svenska rättssystemet, en fråga som rymmer både historiska, ideologiska och juridiska dilemman.

Historiskt sett, förklarar Sjölin, har synen på äganderätten skiftat. Den äldre naturrättsliga traditionen betraktade ägandet som en moralisk rättighet som existerar oberoende av och före staten, medan senare rättspositivistiska teorier i stället definierar äganderätten som något som regleras av staten.

Under 1920-talet formulerade Socialdemokraterna, under ledning av Nils Karleby, en strategi som innebar att staten inte behövde förstatliga näringslivet öppet, utan i stället successivt kunde ta kontroll över produktionens resultat genom skatter och regleringar. Denna utveckling har lett till dagens situation där statliga myndigheter och domstolar i allt större utsträckning begränsar enskilda markägares möjligheter att använda sin egendom, ofta kopplat till naturvård, artskydd och strandskydd, och i många fall utan att ekonomisk ersättning betalas ut.

”Trots att äganderätten skyddas i både regeringsformen (RF) och Europakonventionen ser man i praktiken ofta att skyddet inte håller, och att staten med förslagenhet aktivt underminerar skyddet av äganderätten.”

Ett centralt problem i det nuvarande systemet rör de procedurregler som enskilda medborgare måste följa för att få sin sak prövad efter att en överträdelse har skett. Enligt Europakonventionen krävs det lagstöd, ett legitimt allmänt intresse, proportionalitet samt marknadsmässig ersättning för att ett ingrepp i äganderätten ska vara godtagbart. Efter att Sverige år 1982 fälldes i Europadomstolen i det så kallade Sporrong-Lönnroth-målet, infördes lagen om rättsprövning för att möjliggöra domstolsprövning i Högsta förvaltningsdomstolen. Denna lag har dock kritiserats för att kräva en långsam omväg via regeringen samt för att innehålla processuella begränsningar som gynnar statens intressen framför den enskildes rättigheter.

”Aldrig så pompösa rättighetsregler blir tomma på mening när procedurregler lägger hinder i vägen; en kedja blir aldrig starkare än dess svagaste länk.”

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté som har i uppdrag att undersöka om Regeringsformen bör ändras för att ge ett bättre skydd för den som drabbas av statliga markbegränsningar. Kommitténs mandat är dock begränsat till att enbart föreslå ändringar i just Regeringsformen, vilket innebär att annan lagstiftning som påverkar egendomsskyddet lämnas utanför utredningen. Detta begränsade mandat skapar, förklarar Sjölin, osäkerhet kring vad utredningen faktiskt kan åstadkomma i praktiken, särskilt mot bakgrund av att en tidigare parlamentarisk äganderättsutredning inte ledde till någon enighet mellan de ingående riksdagspartierna.

”Direktiven begränsar dock uttryckligen möjligheterna att föreslå ändringar i annan lagstiftning. Det sägs visserligen att kommittén kan ta upp frågor om egendomsskyddet mer generellt, men den får inte föreslå ändringar i andra lagar än just RF. Att bakbinda kommitténs arbete är olyckligt.”

Claes Sjölin har vid ett flertal tillfällen medverkat som skribent på Det Goda Samhället, se till exempel artikeln ”Missriktad äganderättsutredning” (22 januari 2026).