Någon har kallat Godmorgon, världen! för PK-sektens högmässa. Det ligger mycket i det. Ändå kan man också i detta program höra skarpa, egensinniga och alls inte ur PK-synpunkt korrekta analyser.
Härom söndagen utgick en analys från historikern Yuval Noah Harari, som i boken Sapiens beskriver hur de politiska ideologierna säger sig ha lämnat Gud, men, påstår han, religiösa tankemönster hänger fortfarande kvar. (Jag har inte läst boken).
En sista gång ska jag försöka fånga ett allmängiltigt fenomen som sätter sin prägel på vår samtid och vår samtida debatt kring immigration och nationalism. Jag började med vår oförmåga att hantera abstrakta problem som kategoriseringar och kvantitet. Sedan kom jag in på det sociologiska, det religiösa och senast på betydelsen av kvinnornas nya framträdande roll i samhället. Jag vill till sist säga något om de intellektuellas roll, och jag tänker då speciellt på deras oförmåga, eller ovilja, att tala om sammanhang de inte vill veta av. När diskussionen ska vara abstrakt och allmängiltig försvinner nämligen lämpligt nog en mängd omständigheter som inte passar in i teorin. Sociologen Pierre Bourdieu talade här om det ”skolastiska perspektivet”.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 7/7) pratar Eddie (Mohamed Omar) med USA-kännaren Ronie Berggren om datorspel och våld. Två masskjutningar ägde nyligen rum i USA och i ett tal sa Donald Trump att en del av skulden faller på datorspel som förhärligar våld. Samma uppfattning kan man höra från vänstern. Berggren menar att synen på datorspel är en generationsfråga snarare än en höger- vänsterfråga. Datorspel, säger Berggren, kan, precis som skräckfilmer, vara både blodiga, skrämmande och grafiskt mycket realistiska. Men de gör inte människor till massmördare.
För tio år sedan sa Ireen von Wachenfeldt, dåvarande ordföranden i den statsfinansierade Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige, Roks, att män är djur.
Det fick hon äta upp. Hon utsattes för ett drev och ett gatlopp i media som gjorde henne så skakad som man blir när journalister slipar sina knivar. Först förnekade hon uttalandet och hävdade att hon menat något annat som inte gick att förstå. Men sedan hämtade hon sig. Efter ett par år hade hon vässat argumenten och kommit fram till följande uppfattning: ”Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren”.
22 kvinnor har hittills dömts till böter i Danmark för att ha dolt sina ansikten offentligt, efter den maskeringslag som infördes förra året.
Lagen innebär att all klädsel som döljer ansiktet – burka och niqab såväl som skidmasker och lösskägg – är förbjudet på offentlig plats. Av de 39 böter som hittills utfärdats har 33 utfärdats för burka eller niqab.
ASAP Rocky – hiphopstjärnan som blivit hela Sveriges angelägenhet efter den uppmärksammade rättegången som varit en följetong i medierna – har släppts på fri fot i väntan på dom. Och även om man kanske kan tycka att det skrivits tillräckligt om det hela finns det mer att säga. För det finns ett antal häpnadsväckande och, om man ska vara ärlig, rätt magstarka inslag i hela historien. Och de har egentligen varken med det påstådda offret eller de påstådda gärningsmännen att göra – utan med det svenska rättssystemet.
Igår skrev jag en text om att vi i Sverige bara tänker på folks rättigheter (ofta på andras bekostnad) och inte alls på deras skyldigheter (gentemot andra människor). Det betyder i praktiken att folk inte har några skyldigheter. Eftersom folk inte har några skyldigheter så kan det inte ställas krav på dem. Den politik vi skulle behöva i Sverige, sa jag, vore en som lyfte upp folks medborgerliga skyldigheter till samma nivå som deras rättigheter. En sådan förändring skulle medföra en total omvandling inte bara av politikens grundackord utan också av hela samhällsdebattens anda.
Nu har vi kommit till den andra artikeln i min serie om tonårsfilmer från 80-talet. Men är E.T. verkligen en tonårsfilm? Nja, den är nog mest en familjefilm, men passar även ungdomar i de yngre tonåren. Jag minns inte hur gammal jag själv var när jag såg den första gången – jag såg den flera gånger under min barndom, både på teve och på VHS-band.
Huvudpersonen Elliot är en tioårig kille, men han har en storebror, Michael, som är tonåring och går på high school.
En bit utanför Kristinehamn, intill det som en gång var Folkets Park, står en minnessten. Inristat med stor stil står ”Lantvärnsgraven I fältsjukan döda 1808-1809”. En bit därifrån står en annan sten, där inristningen lyder: ”Här vila de döda offer för farsoter fordom och åren 1834 1853”.
När jag var barn och tillbringade somrarna hos morfar, som bodde i byn Märsta en liten bit därifrån, pratades det ofta om området som ”koleragraven”. Morfar och andra äldre i byn berättade om epidemier och farsoter och vi barn lyssnade fascinerat. Långt efter att morfar gick bort mindes jag berättelserna och med tiden ville jag veta mer. Vilka var farsoterna som härjat i Kristinehamn 1834 och 1853? Och vad var egentligen fältsjukan?
Utbildningsdepartementet i Mexiko har utfärdat en varning mot användandet av alternativa, ideologiskt färgade skolböcker som tagits fram av lärarnas fackförbund.
Departementet säger i ett uttalande att de enda som har rätt att utforma läromedel är den nationella läromedelskommissionen, National Commission of Free Textbooks, och att dessa inte får ersättas.
Ett molande obehag gnager i min själ för att jag är så snabb att kritisera det etablerade politiska systemet för att det saknar bärande idéer inför framtiden trots att jag själv hittills varit oförmögen att presentera mer än angelägna ehuru lösryckta och otillräckliga detaljer ur ett ännu inte existerande politiskt program som Sverige skulle behöva, till exempel invandringsstopp och sunt förnuft. Det är svagt av mig. Om jag blev statsminister på måndag så skulle jag behöva ha något mer genomtänkt och grundläggande att säga när jag intervjuades på teven. Så låt mig ta några stapplande försöksvisa steg för att se om det bär.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 7/7) pratar Eddie (Mohamed Omar) med författaren Jeremiah Björkman om läget inom den samtida berättarkonsten. Björkman har läst flera romaner som hyllats på svenska kultursidor och funnit att de var ganska tråkiga. Hur kommer det sig att dåliga böcker får bra recensioner? Efter att ha gått i fällan flera gånger har Björkman bestämt sig för att i fortsättningen akta sig för böcker som får positiva recensioner. Läs mer på Björkmans blogg här
Tonåringen kännetecknas av ett oändligt självförtroende, utgår från att han är odödlig, tror sig veta allt eftersom han är för okunnig att inse sina brister och begränsningar.
Han styr svensk politik. Oftast är han miljöpartist. Också partimedlemmar som enligt kyrkboken påstås vara medelålders uppträder som den typiska tonåringen.
Efter masskjutningen i El Paso, Texas, söker Mexiko juridiska möjligheter att skydda mexikaner och amerikaner med mexikanskt ursprung i USA. Det säger Mexikos utrikesminister Marcelo Ebrard i ett filmat uttalande, där han kallar han skjutningen för en barbarisk handling och säger att de berörda familjerna nu har högsta prioritet.
Genom åren har jag deltagit i en hel del debatter av olika slag, och ofta har de blivit ganska livliga. Men även de mest hetsiga debatterna har ofta följts av något som faktiskt blivit till respekt och vänskap, och idag räknar jag många av mina meningsmotståndare som goda vänner. En fruktbar debatt, som faktiskt kan leda till något bra, är inte särskilt svår att få till om man bara försöker vara öppen för meningsmotståndarens argument. Ibland kan man hitta både en och flera gemensamma nämnare och därför har jag idag vänner i de flesta politiska grupperingar och även bland utövande av olika religioner.
I början av 2017 gick ett rykte om att Donald Trump tagit bort bysten av Martin Luther King Jr. från Vita huset. Nu hade vänstern fått sitt bevis för den nye presidentens vit makt-agenda! Men ryktet visade sig vara fake news som spreds av Time Magazine.
Trump var sedan noga med att betyga sin vördnad för den svarte medborgarrättshjälten i en tweet: ”Jag firar Martin Luther King-dagen och allt det fantastiska han stod för”, skrev han.
Moderaterna under sin nuvarande ledning, har blivit ett kraftlöst, politiskt vilsegånget parti som hindrar den tillnyktring Sverige behöver, som ligger som en våt trasa över en konservativ opinion och som i grunden sviker sina väljare och det svenska samhället. Genom att motarbeta ett oppositionellt konservativt block, motarbetar man möjligheten till ett regeringsskifte, och gör sitt parti till en politiskt betydelselös figurant som lämnat sitt uppdrag.
En ständigt återkommande fråga är vilket slags relation som råder mellan politikerväldet och journalistkåren. Är politikerna nickedockor i medias dockteater eller är journalisterna bara gläfsande knähundar som gömmer sig i sina officiner när makten ryter åt dem?
För tillfället råkar jag läsa en bra bok av en författare jag tidigare aldrig hört talas om, Wallace Stegner. Boken heter Vad jag bevarat. Två av huvudfigurerna är paret Sid och Charity.
Jeremy Corbyns ledarskap i Labourpartiet har radikaliserat vissa medlemmar så att de nu öppet attackerar Israel och judar. Det visar en rapport, som undersökt hur en rad Labourmedlemmar har blivit ”besatta” av Israel sedan Corbyn valdes till partiledare.
Många svenska försvarsvänner varnar för rysk aktivitet i Sverige, för ryska nättroll, för ryskt spionage och sabotage. Det är bra att vi på vår vakt: Sverige ska försvaras! Håll gränsen! Men vad behöver egentligen ryssarna göra för att destabilisera vårt land? Vilka var det som lade ned vårt försvar? Vilka var det som öppnade gränserna på vid gavel utan att kontrollera vilka som strömmade in?
Jag talade med några vänner häromdagen om det svenska försvaret. Samtalet kom snart in på ämnet Ryssland och ryssarnas eventuella förmåga att störa svenska säkerhetssystem. Kan de stänga av elförsörjningen? Kan de hacka sig in på myndigheternas hemsidor? Kan de nästla sig in i banksystemen? Kan de spränga våra radiomaster? Kan de besätta våra hamnar och flygplatser?
Eftersom jag inte har tillstymmelse till flygskam trotsade jag rådande konsensus och besökte London med omnejd ett par dagar i sommarvärmen. Mikrobryggd öl i goda vänners lag och livliga diskussioner om Brexit och sakernas tillstånd hörde till det som stod på schemat.
Jag har många vänner runt om i Storbritannien, folk från olika samhällsklasser, med olika livsåskådning och olika politiska åsikter.
Efter de två senaste masskjutningarna i USA hävdar nu den demokratiske senatorn Cory Booker att president Trump bär en del av skulden.
– Man skördar det man sår. Och han sår frön av hat i vårt land, sa Booker i ett inslag på TV-kanalen NBC.
Kanske dags att ge Henrik Schyffert lite upprättelse. Visserligen räknade han fel när han påstod att asylinvandringen bara kostade några pizzor och ett netflixabonnemang (och dom räknefelen och pizzorna ska han naturligtvis få äta upp). Men jag tycker ändå han hade en poäng när han översatte siffror i statsbudgeten till ett språk som vi förstår.
Om något ogripbart och abstrakt (som stadsbudgeten) omvandlas till något konkret och vardagligt (som pizza) har vi lättare att bilda oss en uppfattning (förutsatt att räkneexemplen är korrekta).
För tjugo år sedan var jag en entusiastisk anhängare av den då så populära teorin – som fortfarande överlever i den officiella svenska politiska diskursen – att eländet i eländiga länder, exempelvis Irak, berodde på grymma och korrupta ledare, i detta fall Saddam Hussein, och att den rätta politiken för anständiga länder som USA och Sverige var att ta ut dessa ledare för att deras folk, törstande efter demokrati, skulle kunna bilda partier, genomföra demokratiska val och gradvis utstaka en väg att förvandla sig till moderna, lyckade länder som Finland och Norge.
Det otäcka med klimatfrågan är inte att jordens och mänsklighetens framtida fysiska existens är hotad utan att det demokratiska samhället som vi känner det är hotat. Faran är inte att havet stiger och att orkanerna blir hårdare. Faran är att den skräck som sådana som Klimat-Greta – ”Jag vill att ni ska känna samma panik som jag” – och organisationen Extinction Rebellion, för att inte nämna de lite mer städade undergångsprofeterna som Al Gore och forskarna i IPCC, försöker framkalla hos vanligt folk ska förmå stora grupper skrämda medborgare att välkomna någon politisk kraft som kan kasta den tröga och ofta inte särskilt handlingskraftiga demokratin över ända för att ta till krafttag mot koldioxidutsläppen.
Googleanställda avlyssnar systematiskt ljudfiler som spelats in via appen Google Assistant. Lyssnandet ingår i strävan efter att förbättra Googles sökmotor, och många av inspelningarna har skett medvetet. Men bland de ljudfiler som avlyssnas finns också konversationer som spelats in av misstag och som innehåller känslig information, berättar den belgiska tidningen Flandersnews.be
Svaret är nej med anledningen av att konkurs är en fackterm som gäller företag och som regleras av två lagar, aktiebolagslagen och bokföringslagen. Där anges vad det åligger en VD att göra om halva egna kapitalet är förbrukat.
För kommuner gäller andra regler, vilka är oklara och inte mycket prövade. Kommuner är tvångsorganisationer, som inte får upphöra men som får svårigheter om det blir underskott i kassan.
Jag är en släktkär person, om någon nu missat det. Och jag är av den åsikten att rötterna är bland det viktigaste vi har – men inte bara rötterna till våra ena släktingar utan till tidigare släkten rent generellt. Först när vi till fullo förstår vad människor gjort för att ta hand om de sina, för att förkovra sig, för att leva sina liv på ett så gott sätt som möjligt, kan vi också uppskatta det vi har idag och förstå hur bräcklig välfärden är.
När jag tänker på de som gick före tänker jag ofta på min morbror Sven. Sven Alex Runo Melin var min äldsta morbror och var född 1911.
De demokratiska väljarna i USA vill se en presidentkandidat av Barack Obamas snitt i 2020 års val, men partiets kandidater fjärmar sig från den forne presidenten och menar att han misslyckades med immigration, hälsovård och handel.
Idag inleder jag en artikelserie om tonårsfilmer från 80-talet. En våg av åttiotalsnostalgi går just nu genom populärkulturen med Netiflix teveserie Stranger Things som det mest framgångsrika exemplet. Teveserien är full av referenser till filmer från tiden.
En av de unga killarna i Stranger Things, Dustin, har i säsong tre varit på ett sommarläger och träffat en tjej som han beskriver som ”hetare än Phoebe Cates”. Hans kompisar tror att han hittat på henne, någon så perfekt tjej kan ju inte finnas på riktigt.
DET GODA SAMHÄLLET 