En gråkall sommareftermiddag sitter jag och slötittar på internet för att se om det har hänt något i världen. Det har det. En rysk person vid namn Denis Lisov hade flytt från Sverige och sökt asyl i Polen. Svenska myndigheter hade efterlyst Lisov och begärt honom utlämnad till Sverige. Detta hände för några månader sedan. Den nya nyheten är att en polsk domstol just beslutat att inte utlämna Lisov till Sverige eftersom Sverige har kränkt Lisovs mänskliga fri- och rättigheter.
Att hantera osäkerhet är en fundamental uppgift inom en rad områden. Vetenskap, politik, journalistisk, ekonomi, företagande – ja inom nästan allt som människor företar sig.
Vetenskapens stora framgång har berott på dess överlägsna sätt att hantera osäkerhet. Inget som inte kan anses synnerligen säkert får antas utan att utredas noga. Och, viktigast, de osäkerheter som ändå alltid återstår måste redovisas mycket noga.
Jag funderar ofta på vad som är fel på svensk politik, och vad det är som gör att regering och riksdag framstår alltmer som en sandlåda. Och jag kommer alltid fram till samma sak, nämligen att svenska politiker inte förmår, eller vill, vara vuxna. De är som otåliga fjortisar, alltid med ett öra mot sociala medier och ständigt ute efter ”instant gratification” – omedelbar tillfredsställelse – och hakar på allt som kan tänkas ge dem uppmärksamhet.
Den brittiska Lucy Powell anklagar det brittiska rättssystemet för att döma olika beroende på hudfärg. Efter att två vita tonårspojkar friades från anklagelserna för mord på en engelsklibanesisk 17-åring insinuerade hon att de inte skulle ha blivit frikända om de varit svarta.
År 1361 brandskattades Visby av danskarna och i juli 2017 var det dags igen. Staden hotades av nazister. Flera månader i förväg hade tidningarna aviserat invasionen, så när ett 30-tal nynazister slutligen klev av färjan i Visby var journalistkåren på plats. Uppsättningen av tältet med tyrrunan övervakades och minst en Hitlerhälsning registrerades. (Mindre uppmärksamhet ägnades åt de busslaster svenska vänsteraktivister som samma vecka anlänt till G20-mötet i Hamburg där man deltog i kravaller som demolerade centrala stan och skadade 200 poliser.)
Det pratas mycket om den nya högerns kulturpolitik. Vänstern trodde sig ha monopol på uppror och olydnad. Man trodde dessutom att vi skulle klara oss utan rötter och traditioner. Nu står man handfallna inför det faktum att det nya och utmanande kommer från nykonservatismen. Debatten om Moberg är ett tecken i tiden.
Jag tittade på SVT:s sändning av Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Talet började – har det undgått någon? – med ett långt citat av Vilhelm Moberg där författaren talar om det svenska folkets gemensamma strävan genom seklerna.
Jimmie Åkesson har fått berättigad uppmärksamhet för sitt tal i Almedalen. Många jublar över hans avslöjande av också etablerade, välrenommerade kommentatorers brist på kultur och oförmåga att uppfatta vad som faktiskt sägs, en oförmåga som antagligen är fördoms- och känslostyrd. Åkesson återkommer nämligen flera gånger till Mobergs namn för att man skall förstå att det är Mobergs ord. Ändå har många av hans kritiker uppfattat det som om de vore Åkessons egna ord.
Den arabiska höjdhopperskan Hanin Nasser, som representerar Israel under U 23-EM i friidrott, har fått ta emot hot och hat av antiisraeliska aktivister som menar att hon förråder sitt folk och som kräver att hon avstår från medverkan.
Alice, 7, skulle bara gå ned till kiosken och köpa lite snask. Det kan inte vara farligt, sa pappa, kiosken ligger ju strax bredvid porten. När Alice nästan kommit fram till kiosken blev hon rånad på pengarna hon skulle köpa snasket för. Hon blev inte rädd utan bara arg. Så ska det inte gå till! tänkte Alice.
Äsch, det är inte så farligt, sa mannen i kiosken. Det gör inte så mycket att du blir rånad. Du bor ju i ett välbeställt medelklassområde. Din mamma och pappa har råd.
Varför är så många rädda för biologiska skillnader mellan män och kvinnor? Finns det inte en rikedom i skillnad och variation? Enligt somliga forskare är inte bara våra könsidentiteter utan även graden av våra typiskt manliga och kvinnliga drag kodade i hjärnan redan innan födseln. Skillnader behöver inte bli makt och hierarki.
”Stackars svenska kvinnor” säger min polske vän. ”Svenska kvinnor jobbar mer än några andra. Ni sliter ut er och blir utbrända. Ingen romantik, ingen uppvaktning. Ni ska göra allt själva. Ni har det sämst av alla kvinnor i hela världen.”
De förutspår att jordens undergång kommer att drabba oss imorgon och ropar på radikala förändringar. Deras tankar, som förr var marginaliserade, har koloniserat de västerländska samhällena. Porträtt av en annalkande totalitarism.
Forumet i Davos, den 25 januari 2019. Med fast och nästan grym blick och ett litet, tjurigt ansikte omgärdat av två blonda flätor läxade 16-åriga Greta Thunberg upp världens storföretagare och politiska ledare.
Twitter förbjuder hat och nedsättande språkbruk mot religiösa grupper. De som bryter mot reglerna ska kunna stängas av.
Reglerna ska upprätthållas genom att användare aktivt rapporterar inlägg som bryter mot reglerna, enligt ett pressmeddelande.
Tre filosofer, tre svar: Platon, Aristoteles och Jesus plus lite eftersnack.
För Platon var kärlek detsamma som begär, inte nödvändigtvis det erotiska begäret utan också begäret efter den där Rolex-klockan som du varit så sugen på. Men när du fått vad du begär – säger Platon i dialogen Gästabudet – så avtar begäret efter just det objekt du åstundade och därför också kärleken. Men du kan vara lugn för du kommer snart att önska något annat och därmed uppstår kärleken igen.
I romanen Maj: en kärlek 1998 skildrar Jan Myrdal den stormande passionen mellan sitt 24-årige alter ego och den sex år yngre Maj. Det är 1950-tal och huvudpersonen blir rådd att läsa Alfred Kämpes bok Svenska allmogens frihetsstrider. Den har jag, svarar han.
Han håller själv på att skriva en bok och ringer Maj för att dela med sig av sina tankar. ”Men hur går det med det viktiga?” frågar Maj. ”Har du skaffat en ordentlig bostad ännu?” Det hade han inte.
I en artikel tidskriften Folket i Bild/Kulturfront nr 21/1974 nämner Myrdal Alfred Kämpes bok igen. Han skriver att ”vi”, det vill säga arbetarrörelsen som han ser sig som en del av, har en annan litterär tradition.
En av de intressantaste bögarna på nätet just nu är Luai Ahmed. Man kan säga att han har allt som Jonas Gardell inte har: intelligens, politisk klarsyn och något som tyvärr blivit ganska ovanligt i Sverige, nämligen ”balls”.
Luai växte upp i en sekulär vänsterfeministisk familj i Jemen. Hans mamma var tongivande aktivist för kvinnors rättigheter i ett av världens mest konservativa islamistiska länder. Efter otaliga hot mot familjen och även rena mordförsök, lämnade han landet och sökte asyl i Sverige.
Ett plastförbud kan få svåra konsekvenser för både miljön och jämlikheten, menar en grupp forskare vid Heriot-Wattuniversitetet i Edinburgh, Storbritannien. Tyngre förpackningar, som glas och metall, kräver fler transportfordon och ökar energikonsumtion och utsläpp.
Det finns en romantisk föreställning om att pressen av samma högre makt som inrättade samhällsordningen har tilldelats en särskild uppgift i tillvaron, nämligen att i kraft av statsmakt vara medborgarnas ombud som kontrollant av de övriga statsmakterna. (De övriga statsmakterna är tre stycken i länder som följer Montesquieus tredelningslära. I andra länder kan antalet statsmakter vara något annat. I Sverige räknas normalt två stycken, tidigare kungen och regeringen, numera snarare regeringen och riksdagen. I Sovjetunionen räckte det med en statsmakt. Hur Putins Ryssland räknar vet jag inte.)
Det Goda Samhället bjuder härmed på en improviserad enaktare där det hysteriskt överambitiösa och snart totalt utbrända Sverige går till en psykolog för att tala om sina problem. Samtalsterapin riskerar bli långvarig eftersom problematiken är mycket komplex: narcissism, hysteri och gränslöshet, kombinerat med bestämda förnekanden av problem är några av diagnoserna psykologen sätter redan efter första samtalet.
Låt oss tänka att Sverige är en person som börjar lida av psykisk utmattning. Sverige vill så mycket och är så ambitiös, men inget blir riktigt som Sverige har tänkt.
Utrikespolitiken liksom livet i övrigt handlar ofta om att man måste välja mellan att göra saker om är etiskt korrekta och saker som är ekonomiskt gynnsamma. Under andra världskriget kunde detta val ha presenterat sig för Sverige, till exempel om Tyskland anfallit, men lyckliga omständigheter gjorde att vi inte tvingades välja det ena utan kunde välja båda. Vi sålde järnmalm till Tyskland vilket gynnade ekonomin och tog ställning efter rådande etiska omständigheter. Sverige stod hela tiden på den etiskt rätta sidan även om sidorna växlade i samband med nazisternas nederlag vid Stalingrad år 1942.
1967
”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” konstaterade Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.
I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i samhället, som mor nu befriat från budskapet ”USA ut ur Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi utan lov klämt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.
I Storbritannien har de så kallade ”remainers” – de som vill stanna i EU – tappat den moraliska kompassen. Det skriver Spikeds chefredaktör Brendan O’Neill, med anledning av att EU-anhängarna nu anklagar Brexitpartiet för att vara nazister efter att Brexitpartiet vände ryggen till när ”Europahymnen” spelades.
Inom vetenskapen sysslar man inte bara med att fastställa observerbara fakta. Man försöker också förklara det man observerar med hjälp av hypotetiska teorier. Genusvetenskapen bygger på hypotesen att det finns skillnader mellan män och kvinnor som inte har med biologi att göra. Det är en högst intressant hypotes som är väl värd att undersöka. Men när genusvetarna förnekar det naturligas eller biologiskas påverkan på våra liv gör de sig bara löjliga i sitt totalitära tänkande.
Kulturkriget pågår. I det här inlägget ska jag berätta om ännu ett kulturellt uttryck som kapats av de politiskt korrekta – pk-isterna.
Serien Archie skapades 1941 av Bob Montana och Vic Bloom som en humorserie om livet på high school. Den rödhåriga killen Archie, som på svenska fick namnet Acke, spelar fotboll (amerikansk) och har svårt och bestämma om han ska välja den blonda Betty eller den mörka Veronica. Betty är helylle och pålitlig medan Veronica är mer av den ”farliga” typen. Archie är en hygglig kille, normal på alla sätt och vis, men klantar ofta till det. Han är the all-american teen.
Föreningsfriheten eller organisationsfriheten är rätten för svenska medborgare att bilda och tillhöra organisationer utan statsmakternas eller andra aktörers ingripande vilket kallas positiv organisationsfrihet. Denna frihet inbegriper också rätten att stå utanför organisationer, det vill säga negativ organisationsfrihet. I Sverige skyddas föreningsfriheten i Regeringsformens andra kapitel:
Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad … föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften.
Almedalsveckan är över för denna gång och om sanningen ska fram har den gått mig ganska spårlöst förbi. Det är ganska många år sedan jag hade något intresse av att följa det som sker i denna lilla ankdamm, och även om jag är medveten om att det naturligtvis pågår många intressanta seminarier är ändå det mesta ett spel för gallerierna och ett sätt för politiker, journalister och lobbyister att stråla samman under otvungna former. Och jag har inte särskilt stort förtroende för att den tredje statsmakten ska kunna granska de två övriga särskilt opartiskt när de super till och sjunger karaoke tillsammans.
San Fransisco lägger 600 000 dollar (ca 5,5 miljoner kronor) på att måla över en historisk muralmålning i en skola. Målningen, som skildrar George Washingtons liv, kritiseras för att vara rasistisk mot afroamerikaner och ursprungsbefolkningen.
Antalet migranter som årligen tagit sin in i USA söderifrån är svårt att bedöma eftersom många lyckats smita förbi gränskontrollerna som tidigare troligen inte var särskilt välutvecklade; att smyga sig in var länge naturmetoden för mexikaner att komma in i USA. Det hindrar inte att många togs av gränspolisen. Av dessa fick åtskilliga trots detta tillträde till landet i avvaktan på att myndigheterna skulle utreda deras fall. Ofta hade migranterna gått under jorden när det blev deras tur.
I sitt tal i Almedalen i söndags, på Sverigedemokraternas dag, sa Jimmie Åkesson att han ständigt möter människor som säger att de inte känner igen sig i Sverige. Det finns ingen anledning att tvivla på sanningshalten i det. Själv kan jag knappt dra mig till minnes när jag senast pratade med någon utan att just detta kom upp i diskussionen. Det spelar liksom ingen roll vad man börjar tala om – förr eller senare hamnar man ändå i en diskussion om våld, segregation, religiös fundamentalism och politikernas oförmåga att se vanliga människors verklighet.
Om man på 80-talet frågade en genomsnittlig brasilianare om landets politiska styre fick man ofta svaret: ”ROUBO!”, vilket betyder ”rofferi” på ren svenska. Eftersom man numera kan få upp till 198 års fängelse för korruption har den uppfattningen troligen inte ändrats till det bättre. Liknande reaktion mötte jag i Grekland 20 år innan den grekiska skuldkrisen blev ett faktum. I Prag gick nyligen 250 000 tjecker ut på gatorna för att protestera mot att premiärministern använt några millioner ur EU-kassan för att finansiera en privat herrgård.
FRÅGAN:
Hej Katerina!
Jag skriver för att ventilera lite tankar om ensamhet om sommaren. Är en kvinna med vuxna barn och frånskild sedan flera år, med en gammal far som behöver mig och mina syskon (mamma gick bort för några år sedan).
Jag har alltid tyckt om sommaren med värme och blommornas dofter, möjlighet att promenera i skog och mark och all den skönhet som Sverige bjuder. Men de senaste åren känner jag också att sommaren är en tid då det är väldigt lätt att känna sig ensam…
DET GODA SAMHÄLLET 