Att hantera osäkerhet är en fundamental uppgift inom en rad områden. Vetenskap, politik, journalistisk, ekonomi, företagande – ja inom nästan allt som människor företar sig.

Vetenskapens stora framgång har berott på dess överlägsna sätt att hantera osäkerhet. Inget som inte kan anses synnerligen säkert får antas utan att utredas noga. Och, viktigast, de osäkerheter som ändå alltid återstår måste redovisas mycket noga. Detta har fungerat bra i naturvetenskapen. Inom samhällsvetenskapen fungerar det här betydligt sämre eftersom det normalt är svårare att uppskatta de osäkerheter som faktiskt finns i de underliggande antagandena. Och det är oftast ännu svårare att uppskatta hur osäkerheterna fortplantar sig när antaganden beror på varandra.

I politik och journalistik hanteras osäkerheter mycket slarvigare. Ofta bryr man sig inte ens om att ens försöka redovisa vilka osäkerheter som finns i de antaganden som görs.

I dagens komplicerade samhälle har prognoser och modeller av olika slag fått en enorm betydelse. Ibland är modellerna inget annat än mycket enkla antaganden av typen att blir det mera snöfall så kommer kostnaderna för snöskottning att öka. Men ofta finns avancerade underliggande matematiska modeller som idag använts på ett närmast universellt sätt. Det kan röra så vitt skilda områden som älgstammens utveckling som tillgången på utländskt riskkapital i Sverige. Med riktigt goda ingångsdata kan sådana modeller ibland leverera precisa prognoser. Men självklart finns osäkerheter i alla dessa modeller. Och när modeller baserar sig på modeller blir det ofta mycket svårt att ens gissa sig till hur stora osäkerheterna blir.

Ett exempel på detta kan vara hur malaria kommer att utbreda sig i Sverige under en tänkt klimatförändring. Då har vi först en (mycket komplicerad) modell som försöker beskriva hur klimatet faktiskt kommer att ändras (om det nu gör det). Denna är förstås behäftad med osäkerheter, i allmänhet rätt stora sådana. Sedan har vi en annan modell som försöker beräkna hur, givet en viss klimatförändring, malaria kan tänkas spridas i vårt land. De säger sig självt att osäkerheten i resultaten från den andra modellen blir stor eftersom den både måste behandla osäkerheten i hur klimatet faktiskt blir och osäkerheten i hur det påverkar malariaspridningen. Men hur stor blir då osäkerheten i slutresultatet? Ja, det är oftast mycket svårt att avgöra. För en lekman är det i det närmaste omöjligt.

Vi bombarderas dagligen av media med stora mängder prognosresultat. Ett av de vanligaste är utsagor om ett framtida klimat. Men också väldigt många andra där resultaten kommer ifrån flera modeller som har seriekopplats. Tyvärr presenteras resultaten oftast helt utan uppskattningar om osäkerheten, så kallade feluppskattningar. Och i de fall sådana uppskattningar finns så är de mestadels ytterst rudimentära. De resultat som presenteras kommer ofta från forskningsrapporter där det i allmänhet finns någon typ av feluppskattning. Men den faller nästan alltid bort när resultaten presenteras för allmänhet och beslutsfattare.

Det som händer i slutändan är att vi får en enorm mängd påståenden och information som vi inte kan bedöma kvalitén på. Larmrapporter som att bina håller på att dö ut, sockerfri läsk orsakar cancer eller stora landisar på Antarktis hotar falla i havet kommer hela tiden. Men hur troligt är detta? Är det möjligen en liten risk som kan vara missförstådd eller kan man vara rätt säker på att det påstådda ska hända? Ja, det får vi oftast ingen vägledning om.

I mediabruset vill alla höras och det går bäst med chockerande budskap. Men dessa budskap kan inte hanteras på ett rationellt sätt om inte osäkerheterna också anges. Att agera på osäker information leder nog i allmänhet ganska snart till ett stort felslut. Och detta sker antagligen dagligen i stora antal. I allmänhet är det nog sämre än att inte ha någon information alls. Särskilt stor är risken när obildade men ivriga politiker börjar ta långtgående beslut utan att försöka förstå bakgrunden. Förr eller senare tas något stort beslut som kommer att få katastrofala följder.

Vi måste ställa krav på seriösa feluppskattningar av prognosresultat i media. Då kommer vi säkert finna att de flesta resultat är så osäkra så att de inte är värda att nämna. Ett otal påstådda katastrofer kommer att kunna kastas direkt i papperskorgen. Och våra politiker kan istället fokusera på verkliga problem. Vilket de kanske inte vill men bör.

Steven Jörsäter är docent i astronomi och egen företagare med brett perspektiv som intresserar sig för samhällsfrågor och politik. Och som ser med stor oro på utvecklingen i Sverige och i västvärlden. Sedan valet ledamot i Täby kommunfullmäktige för SD.