Mohamed Omar: Svenska allmogens frihetsstrider

Mohamed Omar

I romanen Maj: en kärlek 1998 skildrar Jan Myrdal den stormande passionen mellan sitt 24-årige alter ego och den sex år yngre Maj. Det är 1950-tal och huvudpersonen blir rådd att läsa Alfred Kämpes bok Svenska allmogens frihetsstrider. Den har jag, svarar han.

Han håller själv på att skriva en bok och ringer Maj för att dela med sig av sina tankar. ”Men hur går det med det viktiga?” frågar Maj. ”Har du skaffat en ordentlig bostad ännu?” Det hade han inte.

I en artikel tidskriften Folket i Bild/Kulturfront nr 21/1974 nämner Myrdal Alfred Kämpes bok igen. Han skriver att ”vi”, det vill säga arbetarrörelsen som han ser sig som en del av, har en annan litterär tradition. Rörelsen har sina arbetarförfattare medan borgerligheten har sina borgerliga författare. I detta sammanhang tar han upp Kämpe, mångårig redaktör för Lantarbetaren, som en av ”den svenska arbetarklassens egna intellektuella”.

Myrdal menar att Kämpe hjälpte samtiden att tränga in i och förstå de vanliga människornas levnadsvillkor och sätt att tänka:

Det historiska sammanhanget behövs för att vi skall förstå oss själva och vår egen tid; men herrarnas historiska perspektiv är inte vårt och arbetet för en folkets kultur blir så också ett arbete i Kämpes efterföljd för att återställa vår historia som förfalskats av de härskande klasserna.

Jag håller med Myrdal om att detta perspektiv behövs: det det vanliga folkets historia är helt enkelt en del av vår gemensamma svenska historia. I Svenska allmogens frihetsstrider beskriver Kämpe med oerhörd detaljrikedom den svenska allmogens vardagsliv – men också dess många uppror. Ja, de var många fler än de kändaste under Engelbrekt och Dacke. Verket gavs ut i tre volymer, den första 1918.

Nu har Kämpes bok kommit ut i en ny upplaga med förord av Daniel Sjöberg, redaktör för sajten Allmogen.org. I Det Nya Sverige där vår historia ska skrivas om (invandrarna byggde landet) gör Sjöberg en stor folkbildargärning genom att påminna om hur det faktiskt i var för folket som led under svält, fattigdom, förtryck och utarmande skatter. I artiklar, reportage, krönikor, videos och podcasts påminner han oss om vårt svenska kulturarv och allmogens kultur. Kämpe (1877-1936) kom själv ur det folk han skrev om – hans föräldrar var torpare och han började tidigt arbeta som vallgosse.

Kämpes bok är inte lättläst, man slukar den inte i ett nafs. Det känns stundtals som att läsa en akademisk avhandling. Men det är en nyttig bok som innehåller mindre kända fakta om folkets levnadsvillkor. Vad de åt, vilka redskap de använde, vilka lagar som gällde. Kämpe är kritisk till Gustaf II Adolf som han menade kröp för adeln och var hård mot bönderna. Det här är ett perspektiv som saknas hos andra historieskrivare från tiden som hellre betonar segraren vid Breitenfeldt och martyren vid Lützen.

Alfred Kämpes bok Svenska allmogens frihetsstrider ges ut av förlaget Cultura Aetatis. Köp den här

8 reaktioner på ”Mohamed Omar: Svenska allmogens frihetsstrider

  1. Gustav skriver:

    Myten om att det var immigranter som byggde Sverige är en lika nödvändig som förljugen myt för etablissemanget att underhålla eftersom massimmigrationen till Sverige måste rättfärdigas. Sverige har varit särdeles folkligt homogent ända till 1960-talet. Självklart har det funnits enstaka invandrare som under alla svenska tidsperioder. Men immigrationen har likaledes varit starkt reglerad och kontrollerad av kungliga myndigheter. T e x finnar, tysk adel, valloner, schweizisk specialistkompetens, konsolidering av provinser m m har under pre-modern tid bidragit med ett externt tillskott av människor och kulturer utanför kärnan av det svenska. Men sanningen är också att det är relativt sett ganska få människor som assimilerats in i den svenska kultursfären. Störst andel är faktiskt från Finland och fullständig assimilation har faktiskt ännu inte skett trots att det är flera hundra år sedan immigrationen påbörjades därifrån. Immigrationen till Sverige har däremot genom historien varit helt NYTTOINRIKTAD, både ekonomiskt och socialt. Finnarna skulle jobba i skogen. Vallonerna skulle jobba med järnhantering. Schweizarna skulle jobba med mejeriproduktionen. Den tyska adeln skulle säkra Sveriges gränser och främja handeln. Och franska influenser behövdes för att diplomatiskt hänga med kulturellt och språkligt. Att allmogen ute i Sverige fått lida under tidsperioder är det inget snack om. Men notera att det ekonomisk överskottet före industrialismen alltid varit skralt.

    Gillad av 4 personer

  2. Magnus Rosensparr skriver:

    Reblogga detta på Magni Värld och kommenterade:
    Det är alltid viktigt att ta del av vederhäftiga folklivsskildringar och historieskrivningar inte minst i vår tid. Man får dock aldrig glömma bort att det är enskilda individer som format nationens framväxt och rikets historia. Vi som lever i Sverige idag lider under en nästan enväldig statsmakt representerad av ett litet fåtal individer, vilka går avsevärt längre i sin ambition att styra, ställa och diktera för gemene man inte bara vad denne ska göra utan också vad denne ska tänka och tycka, och detta i avsevärt vidare utsträckning än någon tidigare svensk härskare.

    Den historiske svenske gestalt vi har störst behov av att luta oss emot är utan tvekan rikshövitsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. En man ståndaktig i tanke och handlingskraftig i gärning.

    Gillad av 2 personer

  3. Tina skriver:

    Hyllningen till Jan Myrdal är dubiös. Minns att jag läste hans bok om Kina innan jag tog transsibiriska järnvägen 1982, och jag läste också hans Indienbok innan jag åkte till Indien 1983.Tyvärr var den allmänna meningen att dessa böcker var ”de rätta” att läsa. Böckerna är rena smörjan. Ren och ram skit. Vilket jag snabbt upptäckte. Jag pratade med folk (i Kina förbjudna att prata med turister) och i Indien, där jag snabbt förstod att folk säger det man vill höra, det anses som god ton. Jan Myrdal har missat allt. Och som numera pensionsåldersmässigt barn till hårt arbetande skattebetalande invandrare (numera avlidna), anser jag att Omar går för långt i sina Sverigevänliga funderingar.

    Gillad av 1 person

  4. Tina skriver:

    Skrev ett långt stycke till svar och allt försvann. Vad skrev jag? Försöker igen.

    Åkte till Kina med transsibiriska 1982. Åkte till Indien för mångåriga vistelser med början 1983. Läste JM:s böcker inför dessa resor, för att de ”var de rätta” att läsa, fanns inte så mycket annat under min tonårstid på 1970-talet i Stockholm. I Kina var det förbjudet för lokalbefolkning att tala med utlänningar, i Indien ansågs det vara god ton att säga det jag ville höra. Allt detta lurades JM att tro på, och jag vill inte skriva ut hans namn för att det återpubliceras. Han blev grundlurad och erkänner det inte. Jag är barn till hårt arbetande invandrare i Sverige (riktiga flyktingar undan kommunismen, och som även som folk drabbats hårt av svenska korståg och pesten som infördes av svenskar, och sålts som slavar av svenskar på slavmarknaden i Valga under flera hundra år, min farfar var född slav).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.